Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
Lördag 22 juli
08.45 Det är morgon hos oss här på Hotel Sacre i Tuxtepec. Idag har vi vaknat av helt egen kraft. Ingen plingande mobil har sömnarna stört. Idag väntar ett nytt äventyr. Vi ska ta oss över bergen till nästa destination på resan, Oaxaca.
09.43 Inget äventyr har börjat än. Det är mest en lugn och stilla förmiddag för oss.
10.31 Den lugna förmiddagen i rummet avbröts, vi tog vårt pack och pick och till busstationen gick. Här på ADO:s bussterminal är det allt utom svalt.
10.56 Snart är det dags för oss att åka minibuss. Det var ett tag sedan sist. Anledningen till att det fanns så få lediga platser kvar när vi skulle boka härom dagen är helt enkelt att fordonet inte har speciellt många platser. Vi bokade resan på ADO:s hemsida men på bussen står det Cuenca. Troligen är det ett av många små företag som är kopplade till ADO.
11.13 Vi är på väg ut ur Tuxtepec och har just passerat en ananas. Det är Monumento de Flor de Piña.
11.40 Vi färdas söderut mot bergen och har passerat, mött och sett fordon vi är bekanta med från tidigare resor, tuk-tukar. Attans vad vägen är guppig! Det är massor av gupp och farthinder i byarna vi passerar. Min allt utom bra handstil blir om möjligt ännu värre.
12.16 Vår minibuss har stannat i den lilla staden Valle Nacional (San Juan Batista Valle Nacional). Det är nog så att fler passagerare kommer att ansluta.
12.30 Fler passagerare steg ombord. Några satte sig på en plats men några får stå. Vi sitter snällt kvar längst bak i minibussen.
13.10 De som stod har valt att kliva av. Det var några som nog bara gjort ett ärende inne i stan och åkte hem till sin by. Vi som sitter kvar serpentinar oss vidare uppåt mot ännu högre höjder. Ja, inte på egen hand förstås utan i vårt fordon.
14.00 Vi har nu nått en höjd på över 2000 meter över havet. Utanför bussen är det dimma och ett lätt regn. Chuffören kör långsamt, oklart varför. Ett tag var vi rädd för att det var något fel på minibussen. Innanför bussens rutor spelas det musik, Vuela, vuela. Det låter som en spansk version av den franska Voyage, voyage som franska sångerskan Desireless sjöng 1986.
18.49 Nu börjar vi vara redo att göra något annat än att vila efter dagens långa resa. Vi hinner inte se mycket av staden ikväll. Vi gör det imorgon då vi har en heldag här. Oaxaca som egentligen heter Oaxaca de Juárez officiellt är huvudort i den stora delstaten Oaxaca. Staden är ett populärt turistmål och en viktig ort för zapotekerna och mixtekerna, de två viktigaste av delstatens ursprungsbefolkningar. Det bor 736 139 invånare här i staden.
Söndag 23 juli
ADO:s varma väntsal i Tuxtepec.
Dagens fordon skuras innan vår avfärd.
Passagerarna har hittat sina platser. Snart åker vi.
Vi passerar en ananas på väg ut ur Tuxtepec.
Idag färdas vi genom bergsmassivet Sierra Madre de Oaxaca.
Äntligen får vi sträcka på benen!
En trött Christer har fått en ny vän.
Vägen mot Oaxaca.
Vi har stannat i Ixtlán de Juárez.
Christer äter middag hos Hotel Veracruz.
Peter fyller på med mat och dryck.
På väg tillbaka till hotellet.
Peter i rum 211.
08.37 De två resenärerna är vakna och mycket har hänt under de timmar som vi sovit. Svenska fotbollsdamerna vände ett underläge från 0-1 och vann matchen mot Sydafrika med 2-1. Idag fyller dessutom kamraten Roberth 50 år och fotbollsmatchen mellan AIK och Malmö FF i Allsvenskan är avbruten på grund av läktarbråk. Här i Oaxaca har mig veterligen inte mycket hänt än så länge den här dagen.
09.14 Det är liv och rörelse utanför vårt frukostfönster. Vi är tillbaka i hotellrestaurangen och här har vi beställt varsitt frukostpaket. 09.49 Det där frukostpaketet var minsann ingen dålig start på dagen. AIK-matchen kom igång igen efter oroligheterna och det blev 0-0 när allt var klart. 10.42 Med de viktigaste ägodelarna nedpackade i våra små ryggsäckar är vi nu snart klara att beskåda och bekanta oss med Oaxaca stad. Stadens namn är inte helt lätt att uttala och kommer från språket Nahuatl, det språk som aztekerna talade. Ursprunget är ordet huaxyacac som är ett träd som växer i trakten. 11.00 Stadsvandringen inleds med en kortare bänkrast i parken El Llano en kortare sträcka från vårt hotell. Det är söndag och lugnt på stan. Just nu passerar ett flygplan över oss. 11.08 En äldre dam kom nyss förbi och bad om ett ekonomiskt bidrag. Hon fick några mynt. Vi har en dag på oss att se Oaxaca. Hade vi haft en dag till hade vi nog gjort en utflykt till Monte Albán, ett stort turistmål utanför staden. Det är en av de äldsta städerna i den nya världen (Amerika). Den grundades på 500-talet f.Kr och där finns pyramider och tempel från den zapotekiska kulturen.
Dessa figurer hälsar gäster välkomna till Hotel Veracruz och Oaxaca.
Det är lugnt på gatorna en söndag förmiddag.
El Llano, Oaxaca.
Calle Reforma, Oaxaca.
Calle 5 de Mayo, Oaxaca.
Templo de Santo Domingo de Guzmán.
11.20 Vi har promenerat från El Llano och tagit oss till en gata med färgglada hus, Calle 5 de Mayo. Antal turister har ökat och här i närheten säljs lokalt hantverk och alla möjliga souvenirer.
11.25 Utanför kyrkan Templo de Santo Domingo de Guzmán, passande namn eftersom det ju är domingo (söndag) idag, flanerar människor förbi marknadsstånden. Det är en solig dag men stygga moln flockas vid horisonten. 11.29 Det spelas, dansas och uppträds framför kyrkan. På en stor boll mitt i uppträdandet står det Fundación Contreras. Med i dansandet finns ett antal stora dockor. Det är lite oklart vad detta handlar om men det är unikt, underhållande och lockar folk att fotografera och filma. 11.44 Vi gick vidare nerför gågatan Macedonio Alcalá. Det är en riktigt mysig gågata med liv och rörelse. I korsningen där gågatan möter Avenida de la Independencia står det en stor docka på taket och en annan på gatan. På gatan står det en skäggig man med stora horn. Han på taket håller i något som ser ut som en maracas och har en krukväxt på huvudet. 11.53 Nu är vi inne i stadens katedral. Utifrån torget hörs musik och även här inne sjungs och spelas det. Här inne är det sakralt som gäller. Där ute spelas det rockmusik från en scen mittemot katedralens ingång. Catedral Metropolitana de Oaxaca Nuestra Señora de la Asunción är katedralens långa krångliga officiella namn. Den började byggas ungefär 1535 och den invigdes långt senare, den 12 juli 1733. Det var på grund av jordbävningar på 1500- och 1700-talen som katedralen behövde byggas om flera gånger. 11.57 Efter besöket inne i katedralen lyssnade vi lite på konserten utanför innan ljudet plötsligt försvann. Slutade allt så abrupt eller blev det något tekniskt problem? 12.09 Även på det närbelägna torget Zócalo (Plaza de la Constitución) spelas det musik. Åter igen hör vi ABBA:s singel från 1979, Chiquitita. Den är verkligen populär här.
Dans och musik på gatan.
Oaxaca är med på UNESCO:s världsarvslista.
Christer framför kyrkan Santo Domingo de Guzmán.
Templo de Sangre de Cristo.
Calle Macedonio Alcalá, Oaxaca.
Någon står på taket.
12.12 Vi har fotograferat kyrkan Templo de La Compañía de Jesús som ligger vid ena hörnet av stadens huvudtorg. Nu ska vi ta en promenad för att se nästa sevärda kyrka.
12.23 Kyrkan är till färgen brungrå men faktiskt vacker ändå. Vart ska vi två passa på att gå? Vi har med andra ord nått fram till Basílica de Nuestra Señora de la Soledad. Den byggdes mellan 1682 och 1690 och är tillägnad Virgen de la Soledad, skyddshelgon för staden Oaxaca. Kyrkan är byggd i barockstil. Utanför kyrkan har vi sett ett brudpar, det är ju tradition att vi ser det under våra resor. 12.53 I väntan på att den uttänkta lunchrestaurangen ska öppna svalnar vi av inne i den magnifikt vackra kyrkan Santo Domingo de Guzmán där vi inledde dagens stadsvandring. Här är det utsmyckat och vackert. Vi ser guldglänsande tak, väggar och altare. Kyrkan byggdes mellan 1570 och 1608 som en del av stadens dominikankloster. Liksom andra stora byggnader i den här jordbävningsutsatta regionen har den oerhört tjocka stenväggar. 13.29 Vår väntan på mat är över. Vi har beställt pastarätter hos Pizza Nostrana Spaghettería. Att äta pasta på våra resor är snudd på lika vanligt som kaffe och sova, men bara snudd på. Vi är nog dagens första gäster här. Strax efter vår ankomst har några fler gäster kommit in. 14.11 Törsten är släckt och hungern dämpad. Dessutom håller sig regnet undan. Det är dags att gå hemåt mot en siesta i ett svalt och regnfritt rum. 14.46 Ännu en mexikansk stad kan nu läggas till handlingarna. Nu blir det siesta. Det känns bra att vara tillbaka i tvåhundraelvan.
En herre med horn står framför oss. Vi går åt höger.
En storväxt tjej i Oaxaca.
Catedral Metropolitana de Oaxaca.
Vi tittar på katedralens insida.
Utanför katedralen pågår en konsert.
Zócalo (Plaza de la Constitución).
15.27 Att bekanta oss med städer är givande för sinnena. Att spendera tid i ett rum och inte göra så mycket är också bra för sinnena. De får vila och slippa undan alla floder av intryck.
16.14 En sökning på internet har lärt oss att ABBA släppte en spanskspråkig version av Chiquitita 1979. Det är nog främst den versionen som vi hört så ofta här i Mexiko. Det är i alla fall ABBA själva som gjort musiken och inget de snappat upp från någon annanstans.
17.09 Det har blivit dags att avbryta vilandet i rummet. Det börjar bli dags att fundera på om, vad och var vi ska äta våra kommande middagar ikväll. 18.24 Funderandet har till slut givit frön. Om dessa frön gror och växer till något solitt får vi se i sinom tid. 19.05 Det börjar bli dags för oss att gå ut. Prognosen spår regn ikväll. Gör det det, regnar alltså vill vi veta hur mycket och hur länge det ska regna. Våra ursprungliga planer var att bekanta oss med den del av staden som ligger norr om hotellet. Den stadsdelen heter Reforma och har en hel del restauranger av god kvalitet. Nu verkar regnandet stoppa de planerna. 19.30 Vädret gör det tyvärr omöjligt att gå och leta restauranger på vinst och förlust. Det regnar på tok för mycket. Vi är istället tillbaka vid gårdagens bord här på hotellets restaurang. Det blir enkelt i afton.
Vi säger hejdå till ännu en välväxt kvinna.
Calle de Carlos María Bustamante, Oaxaca.
Templo de La Compañía de Jesús.
Basílica de Nuestra Señora de la Soledad.
Det är vackert inne i Templo de Santo Domingo de Guzmán.
Peter äter lunch hos Pizza Nostrana Spaghettería.
20.33 Det där var en enkel middag fast hellre enkelt och torra kläder än kulinariskt och genomsura kläder. Det vräker ner därute. Vi är nöjda och glada att vi tänkte klokt och höll oss inomhus ikväll. I receptionen stod en dam och skrev på skrivmaskin när vi passerade. Det var länge sedan vi såg det någonstans.
21.40 Efter många om och men har vi lyckats att lyssna på Aktuelltsändningen via SVT Play. Någon bild fick vi inte till. Vår WiFi-uppkoppling är för klen och oplitlig för att kunna se på TV via nätet. De svenska nyheterna tog bland annat upp om bränder på grekiska öar och det spanska valet. 23.20 Snart stundar den sista natten här på Hotel Veracruz. Det var en trevlig dag idag och skönt med en dag utan transport och omgruppering. Nu närmast börjar en fas av resan med många timmar på buss. Det ska nog gå bra det också.
Måndag 24 juli
08.14 En ny vecka har inletts. I Israel har Knesset trots protester röstat igenom ett lagförslag som kan leda till begränsning av Högsta Domstolens befogenheter. Vi har förutom en uppdatering gällande nyheter hunnit vakna och har duschat.
09.00 Nu har vi ätit för sista gången i den här matsalen. Det har blivit fyra måltider här på Hotel Veracruz. Det börjar nu bli dags att samla ihop oss själva samt det vi tagit upp ur ryggsäckarna. 09.34 Hurra, idag ska vi inte åka minibuss. Det blir en stor och förhoppningsvis bekväm buss. Innan ombordstigning ska vi köpa färdkost på ADO:s bussterminal som ligger bredvid Hotel Veracruz som vi nyss checkade ut från. En man i Stockholm har ansökt om att på lördag få bränna en Koranen, en bild av Irans ledare samt två dockhuvuden framför Irans ambassad. Det ska ses som en protest mot hur folk behandlas i Iran. Det här brännandet verkar aldrig ta slut. 10.05 Bagaget lades på plats under bussen, biljetter visades, en kvinna med en handhållen metalldetektor har kollat oss och våra små ryggsäckar innan vi kom ombord. Väl på plats har vi filmats och föraren har ropat ut att resan tar, inte knappa fem timmar som tidtabellen säger, utan sju timmar. Vad beror detta på? 10.19 Det var inte så konstigt egentligen. Svaret var enkelt. Bussen från ADO fortsätter i två timmar till mot sin slutdestination efter att vi klivit av. 10.36 Vi färdas på väg 190 mot sydost. Längs vägen finns det hela tiden skyltar om försäljning och tillverkning av spridrycken mezcal. 11.02 Böljande gröna kullar och berg slingrar sig längs vår färdväg. Även vägen slingrar sig. 12.14 Vi åker rakt igenom och över en sluttning. Det är brant uppåt till vänster och brant nedåt till höger. Dagens slutdestination är Santo Domingo Tehuantepec, en stad där vi ska övernatta innan resan fortsätter mot delstaten Chiapas imorgon.
Måndag morgon i rummet på Hotel Veracruz.
På plats i ADO:s buss.
Vi reser från Oaxaca till Tehuantepec.
Vi har nått fram till Santo Domingo Tehuantepec.
Vårt fina rum 214.
Utsikt från vårt rum.
14.43 Vi tvivlade ett tag men det verkar som om tidtabellen håller, vi är snart framme. Det har varit glesbefolkade trakter vi rest genom idag. Delstaten Oaxaca är ungefär lika stor som Irland och har dessutom ungefär lika stor befolkning.
14.56 Vi är framme i Santo Domingo Tehuantepec, förkortat Tehuantepec. Staden ligger vid Tehuantepecnäset där Mexiko är som smalast. Vi har hittat en taxi utanför den lilla bussterminalen. Att som jag försöka öppna taxins låsta baklucka är en dum idé. Det är brutalt varmt här, just nu kroppstemperatur i skuggan, +37°C. 15.40 Vi kom till Hotel Calli (https://www.hotelcalli.com) och grindvakten bad om rumsnumret. Det kunde vi av förklarliga skäl inte uppge eftersom vi inte checkat in än men Christer visade reservationen och vår taxi släpptes in. Samma reservation visades igen i receptionen och denna gång fick vi en nyckel. Nu har vi poolutsikt från rum 214. Dessutom har vi lovats få stanna kvar efter utcheckningen imorgon eftersom vår nästa buss går på kvällen. Dock kostar det extra. 16.37 Här inne i rummet händer det inte så mycket men vad fantastiskt kan egentligen ske i ett vanligt hotellrum? De är ju knappast designade för större händelser. Det är i alla fall ett riktigt bra rum på ett hotell med pool och en restaurang. Christer hade hemma i Sverige bokat in oss på det mindre Hotel Donaji men vi tänkte om och bytte bokningen till detta. Just nu känns det klokt och nödvändigt. Santo Domingo Tehuantepec har 67 739 invånare och grundades av zapotekerna under perioden strax före spanjorernas ankomst på 1500-talet. Det är fortfarande en viktig stad för zapotekisk kultur och känd för sina marknader där kvinnorna har mycket av makten. 17.25 Hejdå rummet! Nu ska vi bekanta oss med hotellet, hotellområdet och det omgivande. Där ute ömsom skrattar, ömsom gråter barn.
Vårt hotell har en pool!
Hotel Calli, Santo Domingo Tehuantepec.
Peter på eftermiddagspromenad.
Middag på hotellets restaurang, Nanixhe.
Christers middag innan den blev uppäten.
Vi tassar hemåt i kvällsmörkret.
17.56 På vår promenad tur och retur till en OXXO-butik såg vi poolområdet, skuttande palmorrar (ekorrar i palmer) och en absolut inte skuttande död hund i vägkanten. Efter att ha handlat lite är vi tillbaka hemma på hotellet igen.
19.11 Det börjar bli dags att besöka ännu en hotellrestaurang. Vi hoppas på god mat och dryck i hotellets restaurang som heter Nanixhe. 19.57 Vi tuggar på bröd och läppjar på öl av märket Victoria i väntan på de rätter vi har beställt. De vid grannbordet dricker rödvin. Flaskan står i en ishink. Det är inte i min smak. Det var oväntat många internationella gäster här. Som alltid är det turister från Nederländerna på plats. De är överallt dit vi reser. 21.09 På väg tillbaka till rummet promenerade vi i mörkret mot poolen. I gräset blinkade det överallt. Någon form av insekter verkar jobba natt med pannlampan på. 21.22 Dags att summera middagen. Det var bra, mättande och gott för den som inte har brått. Det tog lite tid att få in det vi beställt men det var det värt. Det var prima från första tuggan till sista klunken. Jag beställde grillspett och Christer åt en köttbit tillsammans med ris. 22.44 Kvällen är lugn och vi ser fram emot morgondagen då vi ska njuta vid hotellpoolen. Det blir då en lugn dag innan det blir en lång resa med buss under kvällen.
Tisdag 25 juli
08.54 Allt har sin gilla gång här på Hotel Calli. Vi har var för sig och av egen kraft både vaknat och duschat. Nu närmast ska vi försöka att klara av att äta frukost nere i hotellets restaurang.
09.52 Det serverades ingen brakfrukost men vi blev i alla fall mätta. Hemma i Sverige har mannen som ansökt om att få bränna bland annat ett exemplar av Koranen ångrat sig. 10.31 Inom snart är det dags för ett dopp i den månghörniga poolen inne på hotellområdet. Det är ett dopp som är välkommet. Det är både soligt och varmt idag. Det har gått några år sedan vi senaste badade i en hotellpool. 11.02 Vi har bytt av varandra i den sköna poolen. Det är skönt med ett dopp för att sedan så sakta låta kroppen lufttorka i värmen. Nu ska vi kanske passa på att läsa lite i böckerna vi har med oss. 12.20 Poolen och bokläsandet är lämnat. Det är nu dags att duscha av oss och planera vår kvarvarande vistelse här på hotellet. 13.17 Jag skulle ljuga om jag skrev att vi varit flitiga turister här i Tehuantepec. Fast denna ort är mera en knutpunkt, ett stopp på vägen vidare till annat intressant. 14.54 Inte mycket mer har gjorts men nu ska vi återvända till restaurangen för en sen lunch som också kommer att fungera som dagens middag. 15.05 Nu har Christer gjort dagens stora insats. Han har beställt dagens huvudmåltid åt oss båda. Vi väntar på spaghetti med köttfärssås. 15.08 Under det att Christer kollade på nätet när vår kommande buss kommer in fick vi beskedet att de har slut på köttfärssås här på restaurangen. Vi bytte tillbehör. Nu hörde vi just en gecko låta. Just ja, vår buss beräknas komma till busstationen vid 17.40.
Morgon på Hotel Calli.
Vi njuter vid poolen denna varma dag.
Peter har klivit ner i poolen.
Christers tur att bada och simma.
En pastalunch innan avfärd.
Vi säger hejdå till Hotel Calli.
16.10 Det är klappat och klart. Vi har ätit och betalat. Det är dags att börja göra klart för bussar. Det gäller både den vi ska åka med idag samt även biljettinköp för kommande resor.
17.17 Det var extremt varmt (+38°C) att promenera från hotellet till ADO:s bussterminal men vi hann med att svalna lite hos OXXO längs vägen. Det är alltid bra att ha med sig lite dryck- och matnyttigt. 17.55 Fan vad det är skönt att äntligen sitta bekvämt på en sval buss. Vi svettades floder innan bussen dök upp. 18.48 Nu har vi stått vid en och samma hållplats på en bussterminal i lugnt en kvart. Jag och säkert andra vill fortsätta resan. 19.00 Äntligen lämnar vi Juchitán (Juchitán de Zaragoza). Undrar vad som höll oss kvar. Låg vi före tidtabellen eller var det något fel? 19.34 Vi åker åter igen österut på väg 190. Passar man på att titta ut genom bussfönstret kan man se blixtar som hoppar mellan molnen. Tittar man inne i bussen är det inte mycket hoppande eller annat som sker. 19.58 Det är dags för ett nytt stopp. Denna gång är det för inhandlande av mat. Hur länge blir vi kvar här? 20.16 Nu verkar det som om att de som provianterat håller på att komma tillbaka ombord. En liten kille i bussen spelar något spel med ett enerverande ljud. Det är en jingel på repeat och skottsalvor. Kan han inte läsa en bok istället? 20.30 Äntligen verkar vi vara redo för vidare avfärd. Hur försenade är vi? 21.41 Vi slingrar oss uppåt i höjd på en väg som verkar bestå enbart av kurvor. Vi är vid gränsen mellan delstaterna Oaxaca och Chiapas. 22.40 Det är ett nytt stopp för vår buss. Vi är i Cintalapa. Hur länge står vi här? Vill sig allt väl så är vi inte så försenade som jag befarat. 22.45 Vi kom snabbt iväg. Detta är ju toppen. 23.42 Dygnet och bussresan börjar ta slut. Vi närmar oss Tuxtla Gutiérrez.
Du kan se 19 foton från 22 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 77 foton från 23 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 21 foton från 24 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 12 foton från 25 juli i detta fotoalbum.