08.39 Vår första heldag här i Ulan Ude har fått en prima start. Rummet, sängarna, kuddarna och duschen här på Hotel Victoria (http://myhotelvictoria.ru) är av toppkvalitet. Hotellet känns mycket nytt. Allt här glänser och ingenting är slitet på något sätt. God sömn stärker slitna själar.
09.26 Stärkandet fortsätter. Vi har fyllt på med frukost. Nu ska vi resonera kring den tid vi har kvar i staden och även i Ryssland överhuvudtaget. Det här blir ju det sista stoppet på en mycket lång resa i Ryssland, från finska gränsen till den mongoliska gränsen. Det enda problem vi har just nu är att det är svårt att öppna vår rumsdörr.
10.27 Vi har vandrat i och sett många ryska städer på denna sommarresa. Nu ska vi ut och röra oss i ännu en.
10.35 Ännu en gång ville inte rumsdörren släppa ut oss direkt. Vad gör vi för fel?
10.42 Dörren släppte ut oss så småningom och vi har sedan lämnat hotellet bakom oss och i svag utförsbacke vandrat mot centrum. Ulan Ude är huvudort i autonoma republiken Burjatien och har en befolkning på ungefär 400 000 invånare.
11.00 Vår bänk har färgerna svart och orange. Den återfinns i skuggan av några fontäner där vattnet sprutar med varierat tryck. Ibland är strålarna höga och ibland är de låga. Oavsett vattentrycket är det +30°C varmt idag. Vi har tagit oss hit till en del av Park Memorial Pobedy genom att följa huvudleden Kommunisticheskaya Ulitsa.
Hotel Victoria i Ulan Ude.
Kommunisticheskaya Ulitsa heter denna genomfartsled.
Vi tar en paus nära fontänen vid Memorial Park Pobedy.
Träbebyggelse i den äldsta delen av Ulan Ude.
Vi gick förbi denna intressanta träskulptur.
Christer på vandring i Ulan Ude.
11.21 Den senaste halvtimmen har vi förvirrade vandrat omkring på diverse gator i närheten av Центральный Рынок (Centralmarknaden) innan vi insåg att vi tolkat stadskartan fel. Vi har sett människor som säljer blåbär och lingon på lösvikt, mött ett större gäng kinesiska turister på sightseeing och beundrat vackra gamla trähus. Den här delen av Ulan Ude är den äldsta och är inte byggd under den sovjetiska tiden som övre delen av staden är.
11.36 Är vi på vårt sista Traveler´s Coffee nu? Blir det överhuvudtaget några fler efter detta besök? Det är en genuin och stabil kedja som främst finns i Sibirien. Den kommer att saknas. På stora glasväggar kan vi läsa om platser som minner om tidigare somrar. Där står det t.ex. Peru och Indonesia.
12.30 Svart, gott kaffe och fräsch färskpressad juice, vad mer behöver man? Blåljustutande ljud sprids över nejden då vi just nu gör en bänkrast i den torra värmen.
12.39 En dam med en gul solfjäder i sin högra hand passerade just oss. En obelisk med ryska bokstäver, kinesiska tecken samt hammaren och skäran är mera bofast. Det är ett monument över kommunismen och står utanför varuhuset Центральный Универмаг (Centrala varuhuset). Vi har förflyttat oss till ett nytt torg längs gatan Ulitsa Kirova.
12.57 Folk, lokala och andra, flanerar fram och tillbaka, hit och dit längs gågatan Ulitsa Lenina (Leningatan). Idag färdas vi inga långa sträckor. Det är en torr het luft som ligger över staden. Ett billarm hörs och butiken Sunlight ligger faktiskt i skuggan.
13.12 Vi har precis passerat triumfbågen Tsarskiye Vorota som restes i samband med att Nikolaj II besökte staden 1891. Den plockades undan av kommunisterna men restes på nytt här 2006.
13.25 Vi sneglade mot Lenin och gick sedan till Churchill. Vi är på puben/grillen Черчилль (Churchill). Ölen har just landat. Nu fattas bara maten. Det ska bli skönt med lite svalka. Det är varmt idag med och vi svettas rejält. Det känns som att gå mot en stor hårtork. Temperaturen har nu stigit till +33°C.
Det sista besöket på Traveler´s Coffee denna sommar.
Ett monument till kommunismen finns utanför den marknadsekonomiska aktiviteten i ett varuhus.
Ulitsa Lenina, en gågata i stadens centrum.
En het sommardag i Ulan Ude.
Stadens egen triumfbåge, "Tsarskiye Vorota".
14.44 Belåtna och lämpligt mättade lämnade vi vår lunchrestaurang. Christer njöt av en blandning korvar och jag tog revbensspjäll. Ute på Sovetovtorget såg vi världens största Leninhuvud, rest 1970. det år Lenin skulle fyllt 100 år. Huvudet är nästan 8 meter högt. Här ser vi också några bilar som verkar vänta på brudpar. Det är en viss hetta i luften och det känner på att göra en ekonomisk kalkyl. Hur mycket mer rubel behöver vi? Vi avvaktar kanske med bankomatbesök. Nu går vi hem för att få svalka.
15.20 Tankarna samlades ihop och vi fick till slut till ett bankomatbesök. Därpå knatade vi hem. Innan ingång tittade vi in i närbutiken intill hotellet. En rolig sak är det faktum att våra små ryggsäckar faktiskt var välkomna in.
16.01 Nyduschade sträcker vi ut oss på varsin skön säng. Vi ligger här och avhandlar diverse problem som behöver lösas. Plötsligt öppnas dörren och en i personalen tittar som hastigast in innan dörren stängs. Vad ville hon? Varför knackade hon inte? Varför öppnade hon dörren och vad tusan var det för problem som vi skulle lösa? Det har vi glömt.
18.28 Vår tid i Ulan-Ude och Ryssland börjar gå mot sitt slut. Under fyra veckor har vi som sagt tagit oss från Vyborg i väst till hit i fjärran öst. Man hinner en hel del på 30 dagar, den tid man som turist kan stanna i landet. För längre vistelser krävs andra typer av visum.
19.34 Snart inleder vi vår sista ryska aftonvandring. Vilken temperatur möter vi där ute? En sak är säker, det är varmt.
Peter lämnar vår lunchrestaurang Churchill.
Christer äter lunch på puben Churchill.
Christer försöker hamna utanför bild när en lustig skylt blir fotograferad.
Världens största Leninhuvud finns på Sovetovtorget i Ulan Ude.
Det är bröllop på gång.
20.07 Det var faktiskt inga problem att öppna dörren till rummet den här gången. Värmen tog emot oss då vi steppade ut. Nu har vi vandrat ner mot centrum och in till restaurangen Tengis. Vid beställningen fick vi frågan om vi ville ha bröd. Svaret blev ja. OK, vill ni ha ljust eller mörkt? Mörkt tack! OK, ljust alltså. Vem gjorde fel där? Tengis är en restaurang med stil, en del av hotellet Baikal Plaza (http://baikalplaza.com).
21.23 Till middag blev det smakrika buuz, en sorts burjatiska dumplings med olika fyllningar. När jag höll på att avsluta mitt kaffe kom en servitör. Han hade en flaska vin och två glas. Han frågade på engelska om vi hade beställt vin. Vi sa nej. Hur visste han att vi inte var ryssar? Är det så uppenbart eller hade han hört oss prata?
22.20 Ett kort stopp gjordes på livsmedelsbutiken Sputnik (http://g-sputnik.ru) för lite inhandlande innan vi promenerade hem. Nu har vi räknat pengarna vi har kvar och vet vad vi har att leva på och av imorgon.
23.48 De sista ryska kvällsölen inmundigas, dricks. Dessutom lägger vi upp en tidsplan för imorgon. Går allt bra och som vi tänkt vaknar vi, duschar, äter frukost, förbereder ryggsäckarna, checkar ut, lämnar bagage, går ner mot stadens centrum, lunchar, handlar, hämtar bagaget, går till järnvägsstationen, går ombord och avreser. Allt detta förutsatt att inget skiter sig. Hur det blir märker vi imorgon.
Peter äter buuz på Restaurant Tengis.
Söndag 30 juli
08.30 Under natten har de svenska fotbollsdamerna förlorat med 2-0 mot Nederländernas damer i fotbolls-EM. Vi två har mest sovit här i vårt rum. Idag ska vi omsätta gårdagskvällens planer till verklighet. Förhoppningsvis flyter allt på som vi tänkt oss.
09.13 Nu vankas frukost här på Hotel Victoria. Vad blir det idag? Vi vill inte gå ut. En mindre störtskur, ett hällregn har parkerat sig över staden. Med sig har regnet blixtar och åska. Det är bra i alla fall att den tunga varma luften rensas.
09.41 Både frukostmåltiden och åskovädret är nu över och förbi. Vi vill inte ha tillbaka någon av de två just nu.
11.24 Vi har dödat tid i vårt rum och packat ner de sista ägodelarna. Nu är det dags för nästa fas och åtgärd. Rummet skall lämnas och vill sig allt väl får vi dessutom förvara ryggsäckarna här på hotellet under det att vi gör de sista ärendena nere i centrum.
12.08 Nyckelkortet är inlämnat och ryggsäckarna får vila i förvaringsrummet. Själva är vi numera downtown här i Ulan Ude. Vi rastar vid en musikspelande fontän. Nu avbröts mitt skrivande av en ung man. Jag tror att han ville ha något av mig, antagligen pengar.
12.28 Det blev för varmt ute i solskenet. Nu är vi i en liten park/innergård med blommor, blader och en byst av en okänd person. Tänka sig, i början av vistelsen i Ryssland var det blött och kyligt. Nu är det torrt nästan för varmt för att det ska vara uthärdligt.
En regnig start på denna söndag.
En rosa spårvagn glider genom Ulan Ude.
Här säljs den ryska drycken kvas.
I solskenet vid en musikspelande fontän.
Vi ska äta lunch på den uzbekiska restaurangen Ali Baba.
Christer väntar på sin lunch.
13.02 Nu inväntar vi lunchen på den uzbekiska grillrestaurangen Ali-Baba. Av tre beställningar från min sida blev minst två fel. Jag pekade fel vid risbeställningen och beställde en icke ofiltrerad öl. Ärligen är jag inte så säker på att beställningen av huvudrätten blev rätt den heller. Under väntan på vår mat ska vi fundera vad vi behöver ta med oss på tåget som färdkost.
13.13 Vissa dagar går det verkligen strålande. Huvudrätten jag beställde finns inte och riset är slut. Vilken tur att det finns öl i alla fall.
14.38 Rätterna serverades och vi avslutade dessutom med kaffe. Innan vi lämnade de centrala delarna av staden så gjorde vi nya inköp på Sputnik. Kassörskan expedierade och talade i ett otroligt högt tempo. Nu är vi i åter inne i hotellet. Ryggsäckarna är hämtade och packade, Snart går vi vidare mot järnvägsstationen.
15.00 Ett meddelande basuneras ut just nu. Vi är på järnvägsstationen och letar information om vilket spår vi ska åka från. Christer såg just ett tåg ute på spåret som det stod Ulaanbaatar-Moskva på. Det verkar lovande. Hoppas det går i rätt riktning bara.
15.14 Perrongen var full av turister som släppts ut ur tåget och som nu tagit chansen att proviantera och sträcka på benen. Det gick smärtfritt att borda det blåröda mongoliska tåget. Dock fick vi platserna 3 och 4 istället för 1 och 2 som det stod på våra biljetter. Vi tror att personalen håller till i kupén med bäddarna 1 och 2. Innan vi klev in i vår kupé så bar någon ut två stora äggkartonger därifrån. Dessutom har vi som brukligt fått sängkläder och handduk av tågpersonalen. Ute har det börjat duggregna. I högtalarna hörs något som låter som kinesisk musik.
Christer vandrar mot järnvägsstationen i Ulan Ude.
Vi har hittat rätt tåg.
Peter är redo att lämna Ryssland.
Dryck, mat och lite duggregn. Nu lämnar vi Ulan Ude.
15.58 Vårt tåg har börjat sin resa mot Mongoliet. Vi har en egen kupé i 1:a klass. Vi unnar oss det på våra två avslutande långresor till och från Mongoliet. Standarden är mycket bra. Vår enda fiende på dessa resor blir tristessen, det sega i att resa så långt och så länge.
16.36 För att bli av med lusgrus (småslantar) har jag varit iväg och köpt kaffe. Det blev snabbkaffe och mulattkaffe, det vill säga kaffepulver med mjölkpulver och socker. Hur är kaffet i Mongoliet? Finns det lusgrus där också? Ett långt tygstycke har dragits ut över korridorsmattan. Just nu håller en i personalen på att spika fast tyget.
17.23 Utanför kupérutan passerar ett stäpplandskap förbi. På det syns ibland några nötkreatur. Är det rysskor?
18.13 Stäppresan har tagit oss förbi två sjöar. Landskapet är vilt och vackert. Det är bitvis platt och bitvis kuperat. Nu passerar vi ännu en sjö.
20.04 Nyligen fyllde vi i inresekort och tullhandlingar. Vi börjar närma oss gränsen mellan Ryssland och Mongoliet. Tåget har stannat till i gränsstaden Naushki. Nu kom det in en ung dam i kupén. Med ett leende drog hon ner gardinen för fönstret. Vi får inte titta ut när vi står här.
20.34 Nu börjar det hända saker. Vagnen gungar, en korpulent tullare var mer intresserad av våra små ryggsäckar än huvudpackningen och en annan man gick just förbi med sin hund, knarkspaning?
Peter antecknar i vår privata kupé.
Landskap i Burjatien.
Landskapet blir mindre ryskt och mer mongoliskt.
En ensam bil vid Gusinoye-sjön.
20.48 En passpolis tittade in i vår kupé. Han tog våra utresekort, bad mig att ta av mig glasögonen samt kollade passen på alla möjliga vis. Det swipades, laserscannades och kollades med lupp innan de till sist stämplades. När han gick sa han "do svidaniya", på återseende. Snart kan vi säga samma sak till Ryssland.
21.03 Vi ombads plötsligt lämna kupén och en vig tullare med asiatiskt utseende tittade snabbt igenom den. Han klättrade omkring, lyfte på madrasser, tittade under sängarna och på bagagehyllan. Oj, nu gungade det till. Allt verkar vara ok i vår kupé.
21.45 Äntligen har tåget börjat röra sig igen. Hejdå Ryssland! Vi ses igen någon gång.
MONGOLIET
22.36 Vi är i Sukhbaatar, gränsstationen på den mongoliska sidan. Två mongoliska, kvinnliga passpoliser har hämtat de ifyllda inresekorten och passen. Nu återstår att se hur lång tid det tar innan all gränsbyråkrati är klar.
22.55 Tullhandlingarna är visade, signerade och återlämnade. Nu börjar jag bli ganska less på pappersexercis.
23.16 Passen har äntligen återlämnats. Nu ska vi mest vänta att allt blir klart för alla de övriga passagerarna innan resan går vidare. När allt är klart ska vi försöka sova innan tåget är framme i Ulaanbaatar tidigt imorgon bitti.
Måndag 31 juli
00.04 Jag har varit iväg och blaskat av mig lite resdamm. Under det att jag tvagade mig fick Christer besök av en ung dam. Hon undrade om han ville växla pengar. Det blev inget av med det. Det är ju främst rubel som är viktigt att bli av med och det lyckades vi ju bra med redan i Ulan Ude.
00.16 Äntligen har så vårt tåg börjat att röra sig igen. Det är tålamodsprövande med gränspassager. Nu ska vi sova, vila. Vi ska ju upp tidigt.
05.49 Vi har vaknat. Den mongoliska stäppen är kvar där utanför vårt fönster. Vi har rest med tåg in i ännu ett land. Det återstår ungefär en timme av vår färd till den mongoliska huvudstaden.
06.18 Ur det undflyende morgondiset har yurtor, hus och hästar stigit fram. Yurtor är de typiska tält som är vanliga bland monadfolk i Centralasien. De är flyttbara men fungerar som riktiga bostäder när de är på plats. Gryningsljuset göt att vi se ser allt mer av det femte landet på den här resan.
06.55 Vi har ankommit till och klivit av i ännu en huvudstad och nation. Vi är i Ulaanbaatar (Ulan Bator) och Mongoliet.
Morgon på den mongoliska stäppen.
Christer har klivit av tåget på järnvägsstationen i Ulaanbaatar.
07.20 Det blev en lugn promenad från järnvägsstationen. En trevlig taxichaufför frågade snällt om vi önskade taxi men vi ska bo på gångavstånd från stationen. Vid incheckningen här på Voyage Hotel (http://voyagehotel.mn/voyage/) blev det personalavlösning. Tjejen som tog över från mannen som hade nattpasset lämnade nyckeln till rum 307. Några pass eller pengar ville hon inte ha, i alla fall inte ännu. Vi är i ett för oss nytt land, för mig det 116:e och Christer det 113:e vi besökt. Dessutom är Ulaanbaatar en ny huvudstad. Den är den första och enda huvudstaden på U som vi besöker. Den anses även vara världens kallaste huvudstad, undrar vilken som är den varmaste? De förköpta biljetterna till Beijing (Peking) som skulle ha levererats till hotellet har inte kommit än, i alla fall inte till oss.
08.29 Jag är blöt i håret och på kroppen. Jag har precis klivit ur badkaret. Det är faktiskt resans andra badkarsbad, jag tror inte jag klarat av två dopp i badkar under en och samma resa förr. Nu börjar det nästan bli överdos av statistik.
10.14 Vi sitter mest stilla, låter saker så sakteliga ske och hända. Allt känns bara så jobbigt just nu. Veckor av resande sliter på en gammal man och det krävs energi och entusiasm att ta klivet ut i ett nytt land med ett nytt språk, ny valuta och allt vad det innebär.
11.51 Energinivån är fortfarande låg. Hur lång tid tar det att återställa kroppen efter en lång tågresa? Vad behövs för att få energin åter? När den återvänder kommer vi att kolla om våra förbeställda tågbiljetter har kommit till hotellreceptionen. Detta måste i och för sig frågas oavsett om vi får orken åter eller inte.
12.50 Vi frågade om tågbiljetterna i receptionen, De hade fortfarande inte kommit. Damen där ringde ett samtal och Christer fick prata med någon på järnvägsstationen. Saker och ting blev inte mycket mer uppenbara. Ett nytt samtal inleddes och Christer fick fortsätta att konversera. Den här gången ringdes det rätt, till resebyrån vi hade köpt biljetterna av. En tystlåten dam lovade oss biljetter. De kommer att levereras till vårt hotell. Det gick tyvärr inte att växla pengar i receptionen. Nu är det dags att se mer av resans sjätte huvudstad.
Voyage Hotel i Ulaanbaatar (Ulan Bator).
Nyss anlända tar vi en lugn förmiddag i vårt rum.
Så här ser utsikten ut från vår balkong.
13.38 Det här är en rörig stad när man är fotgängare. Det är gott om ombyggnationer av trottoarerna och trafiken är tät. Det är knepigt och krångligt att passera och ta sig över gatorna. Vi har nått ännu en stad som har för mycket bilar utifrån dess storlek och layout. Vi har dock lyckats kryssa oss fram till Naran Mall och där tagit ut mongolisk valuta i en bankomat. Efter att ha undersökt diverse alternativ blir det nu en lunch på den tyska grillrestaurangen Ku Damm. I barnmenyn finns det faktiskt köttbullar som alternativ, ja köttbullar skrivet på svenska.
14.46 Det serverades lagom stora portioner av delikat kött. De hade luncherbjudanden till bra priser. Vi har också testat det mongoliska ölet Chinggis Beer. Nu är vi på plats hos The Coffee Bean and Tea Leaf, en amerikansk kaffekedja vi tidigare besökt i Malaysia. Vid beställningen fick Christer en surrplatta. Den brummar till när hans beställning är klar. Kaffet här är faktiskt dyrare än ölen vi drack på restaurangen. Caféet och vi befinner oss inne i Naran Mall. Då vi klev in i gallerian möttes vi av ett surrande ljud och en liten bil. Det var några barn som lekte med sina bilar på golvet.
16.18 Efter ett kort besök i en liten supermarket är vi hemma igen. Nyss knackade det på dörren. Var det dags för leverans av våra biljetter möjligen? En dam öppnade, tittade in och gick. Varför knacka och sedan bara öppna? Det här beteendet har vi mött på diverse hotell.
18.21 Det var inget fel på tågkupén, sängen eller ens sömnen inatt. Det är dock så att man inte blir helt utsövd när man är i rörelse. Detta har resulterat att vi känner oss mossiga, slöa. Fast vi kan väl inte vara på topp jämt? Frågan är hur ofta vi är det överhuvudtaget?
Ikh Toiruu heter denna gata.
Vi ska äta lunch på Ku´Damm Steakhouse.
Köttbullar fanns i barnmenyn. Dock har prickarna på ö ramlat bort.
Chinggis Beer, ett mongoliskt öl som fått sitt namn från Chinggis Khaan (Djingis Khan).
Den första måltiden i Mongoliet var av god kvalitet.
19.33 Christer har fått liv i vår TV och även hittat nyhetskanalen CNN. Nu är det som det brukar vara på somrarna. Det är lite av en tradition att följa världshändelserna på CNN eller BBC. I Ryssland var det andra kanaler som gällde. Idag/ikväll återstår några uppdrag. Vi ska kolla om biljetterna har kommit, lösa det här med middagen, ta reda på vad som gäller för frukosten. Är det buffé, i rummet eller inget alls? Därpå stundar kvällsöl eller kanske även en balkongöl.
20.11 Det pratas franska vid grannbordet i hotellets mongoliska restaurang. En grupp äldre franska damer sitter där. Här på hotellet kan man välja mellan två restauranger, en mongolisk eller en koreansk. Ikväll tog vi den mongoliska. Två flaskor Golden Gobi-öl bars just in och en del av innehållet hälldes upp i våra två glas. Nu fattas bara de av oss beställda middagarna.
21.25 Vi är belåtna med både mat och dryck. Vi är obelåtna med det faktum att biljetterna fortfarande inte kommit. I mörkret där ute faller regnet och blixtarna ljungar. Regn på natten är bra för potatisen och även för oss. Det kommer att serveras frukost i matsalen imorgon bitti.
23.45 Nu återstår bara våra balkong/kvällsöl. Därefter drar vi oss tillbaka. Den första hotellnatten i Mongoliet väntar. Christer har även mailat resebyrån gällande biljetterna för att få fart på det hela.
