Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
08.30 Vi har vaknat i vårt rum på OK Hotel & Hostel i Samara. Idag sov vi längre än vanligt. Det gör inget men nu är det dags att agera. Vi ska ju senare idag lämna både detta rum och även staden.
09.30 Nu är det dags att lämna rummets bekvämlighet och få till det där med frukost, lunch, färdkost och något ätbart även för i afton. 10.17 Vi tog en promenad till järnvägsstationen i hopp om att hitta ett fik eller ett café. Det hela slutade med att vi köpte piroger och snabbkaffe i en liten kiosk. Nog var det snabbkaffe alltid. Min mugg tippade rätt snabbt och den ädla drycken rann ut på golvet. Nu när jag torkat upp det värsta har jag köpt en ny kopp från en automat. Stationen känns ny och fräsch. 10.47 Istället för att göra fler inköp inne på stationen så gick vi till den lilla affären där Christer handlade igår. Nu är vi hemma i vårt rum igen och försöker planera för det som återstår av vår vistelse här. Vi har tre timmar kvar här i Samara. 11.50 I detta nu befinner vi oss sittandes i en skinnsoffa i lobbyn. Vi är utcheckade och väntar på att få våra visumregistreringar. Det är ifyllda dokument som bevisar var vi befunnit oss och var vi bott ett visst datum. Det är våra värdars ansvar att registrera oss men dokumenten vill vi gärna ha med oss. Kommande hotell kan fråga efter dem. 11.56 Nu blev det knas och konstigt. Registreringarna kan vi få vid 14.00 eller inte alls. Det var informationen som nyss lämnades. Vid 14.00 är vi redan ombord på tåget härifrån. 12.01 Nu har vi fått nya bud. Vi ska gå tillbaka och vänta i rummet vi nyss lämnat fram till dess att pappersexercisen är klar. All konversation med damen här sker via mobiler och översättningsprogram. 12.48 Har inget hänt inom tjugo minuter så går vi härifrån. Vi kan inte vänta hur länge som helst. Vi ska ju resa vidare. 13.07 Vi är tillbaka i lobbyn och har ombetts vänta några minuter till. Nu ringer telefonen vid incheckningsdisken. Gäller det oss? Nej, det verkar inte så. Hon försvann ut. 13.10 Damen kom tillbaka med våra papper. Ryggsäckar på, mot stationen gå. Kom registreringspapperen med bud?
Vi är på rysk räls igen.
En okänd ryss utan huvud och en dansk deckare.
Christer sover och missar ett antal träd som kan ses genom fönstret.
Peter slår ihjäl lite tågtid med hjälp av en bok.
13.38 Någonting att äta köptes i all hast inne på stationen. Nu är vi dessutom inne i kupén på tåg 132y. Christers nyss värmda pirog har lockat in en hund som passerade ute i korridoren. Den ville hellre stanna hos oss, eller i alla fall hos pirogen, än att fortsätta.
13.56 Vårt transportmedel accelererar ut från stationen i Samara. Nu väntar en åtta timmar lång tågresa österut. 14.29 Ett besök hos vagnvärden har givit mig en kopp kaffe. Jag lånade en kopp, hällde i inköpt snabbkaffe och fyllde på med vatten från den moderna samovaren. 15.32 Stämmer tidtabellen har vi nu nått Bogatoye. Vi står i alla fall stilla vid en station. Vi läser i våra medhavda böcker av Arne Dahl och Jussi Adler-Olsen. 16.01 Det har blivit dags för mig att lämna vår kupé. Jag vill se mer av vad som finns på tåget samt sträcka lite på benen. 16.18 Min utflykt gav inte så mycket. Tågsetet verkar mest bestå av en lång rad kupévagnar. Jag har heller inte hittat någon bistrovagn. 16.34 Vi hade nyss besök i vår kupé. Det var hunden som tidigare var så intresserad av Christers pirog. Tittade den in för att mest säga hej eller hade den förhoppningar om att få lite mat? 17.14 Vi har stannat till i staden Buzuluk. Det verkar som om några poliser och soldater har överlämnat några ihopkedjade fångar till tåget. Tänk om det blir så att bovarna tar tåget? Vi slipper i alla fall dela vagn med de kriminella. Efter att lasten var levererad såg ordningsmakten riktigt nöjda ut.
Det har blivit kväll och vi är fortfarande kvar på tåget.
Vårt rum på Park Hotel.
Vi fick ett visitkort vid incheckningen.
18.59 Det börjar bli dags att ställa in klockorna för ännu en tidszon. Allt ska ställas fram en timme. Landskapet vi färdas igenom är grönt, platt och buskigt.
BYTE AV TIDSZON 21.38 Vi är nu i en ny tidszon, mobilerna ställdes om automatiskt. Det är dags för solen att sänka sig under horisonten. Dryga timmen återstår av dagens tågresa. Den har varit seg. Inget särskilt finns heller att titta på genom tågfönstret. 22.40 Nu är det slut med att åka tåg för någon dag. Nu ska vi ta med oss det vi tog med oss in i kupén och gå ut i kvällsmörkret. 22.46 Tåget fortsätter en bit till, fram till Orsk vid gränsen till Kazakstan, men de flesta i vårt tåg klev av här i Orenburg, en stad vid Uralfloden på gränsen mellan Europa och Asien. Här bor det ungefär 560 000 invånare. Orenburg låter tyskt och det är helt riktigt. När staden grundades på 1700-talet var det tyskar från Kurland (i dagens Lettland) som hade en hel del att säga till om i den ryska politiken. Vi visste att vi skulle anlända sent hit och har därför förbokat ett hotell som ligger alldeles intill järnvägsstationen. Det var även den här hotellbokningen som gav oss de dokument vi behövde när vi ansökte om ryskt visum. 23.00 Orenburg, Park Hotel (http://parkhotel56.ru) och rum 214. Det är vår nya position. Att hitta till hotellbyggnaden, alldeles intill stationen gick lätt. Att hitta receptionen gick sämre. Vi hamnade först inne i restaurangen. Vi hade helt missat dörren till övervåningen och receptionen. Nu är vi i alla fall på plats. Mina kortbyxor tar sig nu ett bad på egen hand. 23.45 Vi har ingen internetuppkoppling via WiFin. Det är inte bra. Nätåtkomst är av viss vikt för oss. Skiter det sig med bussen härifrån måste vi kunna boka om nästa boende. Dessutom vill vi veta mer om utbudet av restauranger och annat i staden. Orenburg är inte direkt väldokumenterat i den reselitteratur vi har med oss.
08.17 God morgon från Park Hotel! Idag hoppas vi att några saker och ting ska gå bra. Vi vill först ha någon form av frukost, sedan ordna med inköp av bussbiljetter för resan härifrån imorgon och dessutom få fason på WiFin så att vi kommer i kontakt med internet och omvärlden igen. Detta är förresten, med reservation för eventuell felräkning, den tusende dagen som jag skriver i en dagbok på resorna vi gjort genom åren. Orenburg är dessutom den 400:e orten vi övernattat i.
09.03 Vi har skrivit en lapp om bussen imorgon. Christer har skrivit ner destination och andra uppgifter med ryska bokstäver. Den tänker vi lämna över i en av luckorna på busstationen och hoppas på att få köpa biljetter. Vi tror att det går en buss 07.00. Det är allt vi lyckades läsa oss till på internet innan vi kom hit. Eventuellt och förhoppningsvis går det även andra bussar. Nästa uppdrag blir att reda ut vad som gäller om frukosten. Det är fortfarande inget internet här i vårt rum. 09.22 Vi har pratat med tjejen i receptionen. Internet ligger nere, kaputt. Även vi är nere men ej kaputt. Vi har gått en trappa ner för frukost. För 170 rubel, ca 25 kronor, köpte vi lite mat över disk med hjälp av en del pekande. Vi fick sötat svart kaffe, pelmeni, ungefär som dumpling och en stor pirog. Pelmenin var fylld med kött och pirogen med köttfärs. Det här är ingen frukostbuffet direkt. Det är en kantin där diverse människor tittar in för ett morgonmål. 09.52 Knappt hade vi återvänt till rummet innan det knackade på dörren. Det var Viktoria, tjejen i receptionen. Med hjälp av översättningsprogram på sin telefon meddelade hon att registreringen av visum ligger nere idag. Vi ska meddela henne när vår buss avgår imorgon så att vi hinner få våra dokument innan utcheckning. 10.04 Nu får vi se till att göra ord till handling. Det känns alltid tryggt att ha en biljett som tar oss vidare innan man fortsätter mot andra äventyr och göromål.
Christer konsumerar en spontant ihopplockad rysk frukost.
Peter i vår frukostlokal.
Järnvägsstationen i Orenburg.
Vi har inlett en lång vandring mot centrum.
Peter på en blå bänk i Orenburg.
Korsningen Parkovyy Prospekt/Rybakovskaya Ulitsa.
10.30 Vi gick ut från hotellet och tyckte att en av minibusschaufförerna utanför stod och ropade, "Gulag, Gulag!". Skulle han köra dit? Förhoppningsvis var det något annat han ropade. Utan större problem gick vi till busstationen, автовокзал (Avtovokzal). Vi lyckades först att gå in på baksidan av byggnaden där en barsk tant talade om att vi gått fel. Lappen lämnades över när vi kommit in i rätt del av byggnaden och det diskuterades om tiden. Vi bestämde oss för att ta klockan tio-bussen. Det ger oss tid till en vettig frukost innan avfärd. Som vanligt visade det sig finnas ett rikt utbud av transportmedel när vi väl kommit på plats. Det är desto svårare att få fram information om det när man letar information i förväg. Nu ska vi ge oss av mot stadens centralare delar.
10.47 Det blir ett kortare stopp hemmavid i hotellrummet. Vi har upplyst Viktoria om när vi checkar ut imorgon bitti. Själva informationen gavs genom att Christer pratade in den i hennes telefon och den översatte sedan snällt till rysk text. 11.21 Vi är ute i friska luften igen. Vi vilar på en blå bänk med vackra blomrabatter omkring oss. Allt känns friare, lyckligare och bättre nu när vi har biljetter vidare härifrån. Inget ont om Orenburg men vi hade ju inte tänkt stanna här för evigt. Vi hade förköpt tågbiljetter redan hemifrån Sverige men just härifrån går det dåligt med tåg i den riktning vi sedan ska fortsätta. Ett nattåg på 15 timmar med ett byte av tåg kändes inte aktuellt. Då tar vi hellre buss i sju timmar. 11.39 Vi prioriterade ju att bo nära järnvägsstation och busstation här i Orenburg. Baksidan av det är att vi har ganska långt att promenera innan vi når centrum. Vi har fotvandrat genom diverse parkområden, förbi biografen Kosmos och någon form av nöjespark för barn. Vi är nu i 4 april-parken där hjältarnas allé finns. Här kommer man ihåg hjältar från staden som stupat i krig. Det finns också fotografier här på stadens lokalpolitiker. 11.48 Det är skönt med en bänkrast i det soliga vädret. En bit bort står Lenin staty. Vi är i parken Skver U Doma Sovetov och här finns även en fontän. 12.04 Så snart vi kommit igång igen ska vi titta efter en restaurang för lunch samt gå vidare mot en bro som spänner mellan två världsdelar. 12.36 Knatandet har tagit oss in på gågatan Sovetskaya till ännu en park med en Leninstaty. Det här är dock en väldigt liten Lenin. Vi har sett några alternativ men ännu inte utsett en lunchrestaurang. Nu är vi vid ett litet torg, en öppen yta. Här står en ung kvinna och några barn staty. Hon ska visst ha varit stadens första lärarinna. Hon står i närheten av det pedagogiska universitetet här i staden.
Minareten på Karavan Saray-moskén.
Hjältarnas allé.
Musa Cälil-monumentet (Памятник М. Джалилю). Han var för övrigt en tatarisk poet.
Orenburgs stadsvapen.
Lenin står och spanar.
Fontänen på Skver U Doma Sovetov.
12.48 Solen steker och vi står och tittar ut över Europas tredje längsta flod, Ural. Den är också gränsen mellan Europa och Asien. Över floden går det en bro. I nuläget vet vi inte hur vi ska ta oss upp på bron. De vägar, trappor vi sett är alla avstängda på grund av någon slags renovering. Över floden går det även en kabinbana. Men vad nu!? Det går ju folk uppe på bron! Hur kom de dit? Är det öppet från den asiatiska sidan?
13.03 Det fanns en väg, en trappa upp på bron som vi hade missat. Just nu står jag med vänster fot i Asien och höger fot i Europa. Ifjol stod vi tvärs över Ekvatorn, vilken blir nästa "linje" som står på? Även detta broräcke är pyntat med hänglås. Det är som vanligt hänglås med kärlekspars namn på. Undrar om de hade Uralsex efteråt? 13.16 Bron korsades och vi satte åter fötterna på asiatisk mark. Nu har vi definitivt vandrat mellan två världsdelar. Det är, tror jag, första gången vi vandrar in i en världsdel. Förutom Ural-floden så räknas Uralbergen, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet och Bosporen som gräns mellan Europa och Asien men det finns olika åsikter om det där. Vid floden finns det en sandstrand och några badar. När man bor så här långt från havet får man njuta av det vatten som finns att tillgå. 13.37 Vi är tillbaka i Europa igen. Det första vi gjorde var att söka oss tillbaka in i centrum och till Ege Café i Leninparken. Här finns förutom mat och dryck även WiFi-uppkoppling enligt en skylt. Vi behöver bara en kod. 13.52 Det där med WiFi, det kan ni fetglömma, sa servitrisen, när hon kom med ölen. Jag vet inte exakt om hon sa det men det var något i hennes tonfall som fick oss att ana det. Jakten på internet i denna stad går vidare. Vi har i alla fall beställt Lula kebab till lunch. En vit katt sitter bredvid och vill hjälpa till att äta upp vår mat.
Gågatan Sovetskaya Ulitsa.
Lenin i litet format på Lenintorget (Ленинский сквер).
En gångbro mellan två världsdelar.
Flodbåt vid Ural.
Vissa korsar floden på annat sätt.
Strandliv i inlandet.
14.28 Nu är vi fundersamma. På notan från lunchen stod det 858 rubel så Christer lämnade en 1000 rubel-sedel. Servitrisen såg inte nöjd ut. Hon pekade på notan och sa något. Jag la en hundrarubelsedel och då gick det bättre. Servitrisen kom tillbaka med 150 rubel. Varför behövde jag då lägga min sedel? Dessutom, varför blev det 92 rubel dyrare?
14.50 Det har blivit dags för eftermiddagskaffe på kaffekedjan Travelers Coffee (https://www.travelerscoffee.ru). Vi beställde vid disken och fick vårt kaffe i pappmuggar. Tydligen går man dit om man vill ha to go-coffee, ta med-kaffe. Vill man inte ta med så beställer man ur en meny vid bordet. Det är inte lätt att lära sig rutinerna i varje kaffekedja man besöker. Alla har sin egen ritual. Nu skiter vi i detta och dricker ur våra pappmuggar sittandes vid ett bord. Här finns det även internet, hurra! 15.36 På vår väg hem har vi igen stannat till vid hjältarnas allé. Det är mer exakt ett tjugotal stenmonument med stentavlor. På stentavlorna står det ett till fyra namn. En gemensam faktor kan vara det stora fosterländska kriget, mer känt hos oss som andra världskriget. Vi misstänker att det är några av stadens stupade gossar. 16.14 Waah!, sa Christer och drog av sig sin svettiga tröja. Det blev riktigt varmt nu under eftermiddagen, +25°C. På vägen mellan allén och hotellrummet där vi är nu köpte vi amerikansk läsk och rysk öl. Från receptionen fick vi tillbaka två registreringspapper gällande våra visum och dessutom vår nyckel till rummet. 18.23 Detta kan kallas siesta, vila, ta en lur eller helt enkelt koppla av. Faktum är att det är skönt att glida bort ett tag utan att riktigt somna på allvar.
På gångbron mellan Asien och Europa.
Peter i två världsdelar.
Peter äter lunch på Ege Café.
Lula kebab.
Ett intressant perspektiv.
Promenad genom Orenburg.
20.13 Vi har funderat en del kring kvällens middag. Vi bor ju långt från centrum där alla intressanta restauranger finns. Här nära oss finns hotellets egen restaurang, några småbutiker och järnvägsstationen, inte mycket annat.
20.30 Det har blivit dags att glida ner en våning för att lösa det här med mat. Det är mycket skryt på internet om grillat kött i hotellrestaurangen men det syns inga spår av det så här långt under vår vistelse här. 21.09 Vi gick ner en våning, pratade med två kvinnor som verkade förvånade att se oss. Vi frågade om middag och en av kvinnorna pekade på en tallrik med pannbiff och stekt potatis. Det är alltså färdiglagad mat som kan värmas upp i mikrovågsugnen i hotellets bar. Vi sa dva, två. Damen bakom disken mikrade maträtterna och serverade. För maten och varsin öl därtill betalade vi 210 rubel, 30 kronor var. Det är mat men någon större njutning var det inte. Höjdpunkten var väl de två ölen vi fick att dricka. Det blev ju i alla fall billigt. 23.43 Efter att litterärt befunnit oss i Amsterdam och Köpenhamn är vi nu åter i vårt rum i Orenburg. En äcklig kemisk doft tränger in genom myggnätet, möjligen från något godståg på rälsen här i närheten. Det är dags att korka upp kvällsölen. För Christer blir det en basjkirisk öl, Shikhan (bryggd i Sterlitamak) och för mig en öl från Sankt Petersburg, Okhota Krepkoe. Apropå basjkirisk, imorgon åker vi till delrepubliken Basjkirien (Basjkortostan), en av många delar av Ryssland med egen flagga, språk och kultur.
Resans sämsta middag? Mycket troligt.
07.15 Morgonen gryr i Orenburg. Efter en natt med orolig sömn för oss båda här på Park Hotel är vi nu redo att möta ännu en 13:e juli. Detta är ett datum då vi stött på diverse mindre angenäma överraskningar genom åren. Vi har drabbats av dåliga hotell, krävande förflyttningar, krångel med hälsa, fordon som slutat fungera, strömavbrott och mycket annat just på detta datum.
08.27 I frukostmatsalen (samma som igår) fanns det några herrar i kategorin "bred last", män med en lång rad X innan L då det gäller storlek på byxorna. Vi fick i alla fall några pelmeni var. En mustaschprydd man bakom disken var glad, hjälpsam och klickade en rödorange röra på vår mat och gjorde tummen upp. Vi vet inte vad det var, kanske stark ketchup, chilisås eller något sådant. 09.02 Christer bad mig just om att få titta i guideboken över Ryssland. Reflexmässigt blickade jag mot sängbyrån, detta trots att jag visste att boken låg i min lilla ryggsäck, min lilleman. Snart ska vi lämna rum, nyckel och hotell. Om en timme inleds en bussfärd på 7-8 timmar. Detta är förutsatt att det går som det ska. Ifjol blev vi ståendes och fick invänta ett nytt fordon när vi åkte buss i Uganda det här datumet. 09.18 Vid utcheckningen från Park Hotel gjordes en rumsbesiktning av vårt rum av personalen. Allt var grönt och OK. Här utanför busstationen skrivs detta medan Christer är och provianterar inför resan. Det är bara dumt att gå in och släpa förbi de tunga ryggsäckarna förbi busstationens säkerhetskontroll.
09.39 Här på Orenburgs busstation finns två bussar med destination Ufa. Det finns en vanlig stor buss och en minibuss. Bägge fordonen har en gubbe bakom ratten. Själv har jag en insekt i håret. Vilken är vår buss? Vilken den än är så måste insekten bort innan vi bordar.
10.09 Det blev minibussen. Eftersom det lilla bagageutrymmet är fullt så fick vi ta våra ryggsäckar in i fordonet. Christer har sin framför sig och min ligger bredvid mig. 10.57 Vi reser norrut och glider fram över en jämn och platt väg. Även det omgivande landskapet är fritt från några dramatiska höjdskillnader. 12.05 Det tidigare så utkavlade landskapet har blivit lite bulligare, mer kulligare. Hur det är med återstående tid och sträcka vet jag faktiskt inte. Det är faktiskt inte så mycket vi vet om den här resan mer än att den startade i Orenburg och ska sluta i Ufa, huvudstad i ryska delrepubliken Bashkortostan (Basjkirien). 12.28 Vi har tagit oss in i basjkirernas land. Nu står vi stilla i staden Kumertau. Här sträcker passagerarna på ben, det äts lite och många gör besök i enskilda bås under jorden. 12.40 Ryssland är ju ett jättelikt land och innehåller många olika folkgrupper och kulturer. Vissa av dessa har egna små republiker med egen flagga och lite självstyre. Bashkortostan (Basjkirien) är det mest folkrika av dessa områden och har ungefär 4 miljoner invånare. Basjkirerna är ett turkiskt folk.
Den basjkiriska flaggan.
12.54 Efter rasten och biljettkontroll av oss passagerare är vi nu redo att fortsätta vår resa. OK, fordonet verkar inte vilja starta. Vilken dag är det idag? Ja just det, 13 juli!
13.09 Chauffören har ringt ett samtal för en stund sedan och gjorde själv diverse försök att få igång minibussen igen. Nu har en lokal äldre herre anslutit. De båda har tittat under huven. Nu görs det ett nytt försök. Yes, motorn går igång, strålande! 13.48 Vår minibuss fortsätter att rulla. Det återstår 200 kilometer av dagens färd om man ska tro vägskyltarna. Christer har noterat att de (vägskyltarna) är tvåspråkiga här. Det ena språket är ryska. Det andra är basjkiriska. 14.24 Vi har gjort ett nytt stopp och några av våra medpassagerare har gått ut. Andra, som vi, sitter kvar. Nu är det bara 160 kilometer kvar. Vi får hoppas att bilen vill starta igen här i Salavat. Orten som fått sitt namn av den basjkiriske nationalhjälten Salavat Yulaev har gett namn till ett oljebolag. Republiken främsta ishockeylag har också fått sitt namn från samme hjälte. 14.53 Allt gick bra och vi är åter igen på väg. Går allt fortsatt smidigt är vi framme om tre timmar.
Peter under vandringen genom Ufa.
Vårt rum på Mini Hotel Bristol.
Ufa Arena, hemmarink för ishockeylaget Salavat Yulaev.
Ufa har fått besök av ett åskväder.
16.59 Vi har passerat staden Sterlitamak och 319 kilometer har vi nu åkt idag. 49 kilometer återstår fortfarande. Jag är less på att åka minibuss.
18.01 Vi är äntligen framme i Ufa och ute ur bussen. Christer kunder följa vår färd genom staden med hjälp av vår kära "blaupunkt-funktion" på Google Maps så vi visste exakt var i staden vi var när vi klev ur. Nu är det dags att ta sig fram den sista biten till fots. Det är riktigt varmt här. 18.18 Det är som sagt riktigt varmt idag. Vi har först vandrat längs en vägkant innan vi äntligen kom till riktiga trottoarer längs gatan Parkhomenko Ulitsa. Vi tar nu en tillfällig rast på en mur för att sänka kroppstemperaturen och hämta andan. 19.09 Vi är nu incheckade på Mini Hotel Bristol (http://hotel-ab.ru/bristol) i Ufa. Vi bor i rum 7. Det sket sig med att betala men vi har internet och det blir även frukost. I den ingår kaffe, risgrynsgröt och pannkakor för att nämna en del. Den trevliga receptionstjejen undrade om vi ville ha mjölk och/eller socker till kaffet. Vi svarade nej. Jag frågade om vodka ingick. Hon skrattade och svarade, nej, inte till frukost. Vi funderade också över om hon är den första basjkir vi talat med i våra liv. Vem vet, kanske? 20.13 Ute har vädret försämrats. Den kvava värmen var nog förstadium till detta. Det har varit blixtar och dunder med tjutande billarm som följd. Nu går vi ut och äter. Vi har här i Ufa ännu en gång slagit vårt östrekord i Europa. 20.35 Vi gick förbi stadens ishockeyarena, Ufa Arena. Den ligger ett stenkast från hotellet. Detta är ännu ett land där vi sett en ishockeyarena. Här spelades det junior-VM 2013 och det är även hemmaplan för ett framgångsrikt lag i KHL, den ryska ishockeyligan. Laget blev mästare 2011 och heter som nämnts förut Salavat Yulaev Ufa (http://hcsalavat.ru). Regnet ökade i falltakt och vi har sökt skydd i en galleria, Tsentralnyy. Här finns en food court om allt annat skulle gå åt skogen.
Varmt gott bröd i väntan på huvudrätterna.
I alkoholfri miljö blev det georgisk lemonad till maten.
Christer äter turkisk middag på Café Mangal.
Kvällens middagsrestaurang.
Mini Hotel Bristol, Ufa.
21.04 Regnet lugnade så småningom ner sig. Vi fortsatte vår vandring och gick in på restaurangen Mangal (http://cafemangal.ru). Vi fick ett bord och instruerades att trycka på en platta då vi ville beställa. Sagt och gjort, vi valde rätter och drycker. Menyn var en bokstavskombination av ryska och basjkiriska bokstäver. Enligt internet är det här en turkisk restaurang men skillnaden mellan turkisk och basjkirisk mat är nog marginell.
21.50 Utsökt, verkligen utsökt mat! Det är hit man ska gå för att äta. Det var även utmärkt service. 22.22 På hemvägen stannade Christer vid en liten kiosk för att köpa dryck. Dryckerna fanns bakom en glasskjutdörr i ett klassiskt läskkylskåp som stod utanför kiosken. Med en knapptryckning öppnades dörren av en tant som stod inne i kiosken. Väl hemma betalade vi för ett rum och två öl. Det omvända hade bara varit dumt. Vi log och sa god natt till tjejen i receptionen. Hon log tillbaka och önskade oss en god natt. Det var då det slog mig, en nyckel vore bra att ha. Receptionissan fick sig ett gott skratt. Linus Omark och Niklas Svedberg bor inte här på hotellet men de är två svenskar spelar i stadens ishockeylag. Undrar var i staden de bor. 23.53 Det är inte mycket beska i aftonens kvälls- och balkongöl. ÖFK, Östersunds fotbollsklubb vann hemma över Galatasaray i kvalet till Europa League. Det var en av de nyheter vi tog del av med hjälp av internet innan detta dygn går över i ett nytt. Med tanke på att det varit 13 juli idag så klarade vi oss bra.
Du kan se 9 foton från 11 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 65 foton från 12 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 14 foton från 13 juli i detta fotoalbum.