Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
08.25 Det har blivit helg igen och vi har vaknat till i vårt rum på minihotellet Avita Krasnye Vorota. Det är mulet och regn i Moskva även idag. Eländet började redan igår kväll och det fortsätter. Jag vill ha sol, värme och promenadväder. Det är en klen tröst att det kommer bli varmare senare under den här resan.
09.31 Ännu en rumsfrukost är inburen på bricka och dessutom blivit uppäten av oss. Vädret, ja det är fortsatt lika illa. Det är inte bara vått, det är riktigt kyligt också. 10.20 Det är en viss ljusning gällande dagens planering. Vi har några tankar om hur vi ska lägga upp det hela. Det är dock alls ingen ljusning då det gäller vädret. 10.36 Det må vara att det regnar men ska vi sitta kvar här i rummet blir vi bara uttröttade. Väderprognosen talar om regn hela dagen så det hjälper inte att sitta här och vänta heller. Jackor på, ut gå! 11.00 Det är en liten men tapper skara som promenerar omkring trots regnet och dit hör vi. En falang i denna skara bär dessutom inte paraply och vi finns med även där. Vi har promenerat längs gatan Myasnitskaya som börjar mittemot vårt hotell och så småningom ska leda oss till Moskvas hjärta. Idag tar vi den närmaste vägen till centrum. Vädret är en av orsakerna. 11.24 Myasnitskaya-gatan slutade vid tunnelbanestationen Lubyanka och i regnet hastade vi även förbi Lubyanka-byggnaden där den sovjetiska hemliga polisen KGB hade sitt högkvarter. I källaren låg det ökända fängelset.
Restaurangen Arkiv 13 äger denna stiliga vagn.
Trots regnet gick vi förbi dessa västerländska lockelser.
Gågatan Nikolskaya en regnig lördag.
En vacker universitetsbyggnad.
Idag var Röda torget öppet för oss regntrotsande turister.
Vasilijkatedralen och Spasskaya-tornet.
11.45 Vi är nu mitt på Röda Torget. Borta är rallybilarna och jippot kring dem som var fallet igår. Vi ser Vasilijkatedralen med sina färgglada lökkupoler, ingången till Lenins mausoleum och massor av folk, främst kinesiska turister. Vi kommer inte att säga hej till Lenin. Det är i och för sig gratis men det innebär en del köande, att vi måste lämna ifrån oss ryggsäckar och just nu vill vi mest vidare in i värmen för att torka till.
12.25 Så var vi åter tillbaka på gårdagens besökta café Coffee Bean (https://www.coffeebean.ru). Nu blir det kaffe, bakverk och planering av eftermiddagen. Framför allt blir det värme och en möjlighet att torka till denna fuktiga dag. 13.07 Vädret, regnet, sätter käppar i hjulen på de uttänkta planerna kring rundtursbuss och/eller en vandring i Gorkijparken. Vi får nog erkänna oss besegrade av vädergudarna och börja bege oss hemåt. 13.37 På vår lilla vandring i duggregnet vid tunnelbanestationen Kitay Gorod såg vi plötsligt en stupad asiat. Han verkar ha svimmat och var omgiven av tre människor som skyndat dit. Ifrån allt smet ett paraply iväg i vinden, asiatens? Jag fångade in rymmaren och gav paraplyet till en tjej som var en av de tillskyndade. Vad är det med asiater och paraplyer här i Ryssland? De håller inte ihop. Två killar vände på asiaten och släpade honom till en bänk. Kitay Gorod där detta hände betyder förresten fritt översatt "kinesiska staden", lite lustigt. Dock har namnet inget med Kina att göra. Ursprunget till det är ett helt annat. 14.29 Vi fortsatte vår vandring och har gjort ett stopp i en souvenirbutik där expediten förvånades över att vi var kädda i shorts. Nu har vi efter vidare vandring mot hotellet kommit till restaurangen Pasta & Basta (http://pastandbasta.ru), en restaurang vi letade i ösregnet igår men aldrig fann. 15.32 De goda pizzorna vi beställde här avslutades. För min del blev det även en espresso på maten. Nu är vi hemma i hotellrummet och låter kropparna samt det de täckts av torka till.
Lenins mausoleum vid Röda torget.
Varuhuset GUM.
Vasilijkatedralen byggdes på 1500-talet.
Kaffe och bakverk i värmen på Coffee Bean.
Peter är rädd att någon ska stjäla det efterlängtade kaffet.
Spår från Sovjetunionen.
17.24 Sedan hemkomsten har det avnjutits kaffe här i rummet, vila och läsning av god litteratur. Nja, god litteratur kanske det inte är vi läser på våra resor men det är underhållande böcker och det är väl det viktigaste.
19.10 Det har hunnits med en del i dag också trots det usla vädret. Nu är det faktiskt skönt att mest ligga lågt. 20.40 Pizzorna vi åt verkar vara smälta och omhändertagna. Det har blivit dags att hitta en ny matleverantör. nU är stunden kommen för att gå ut i regnrusket på jakt efter en middagsrestaurang. Efter gårdagens fiasko som slutade med korvar i rummet så borde allt vi hittar bli en förbättring jämförelsevis. 21.09 Det är dött, helt folktomt på Vostochny Dvorik (http://www.vostochny-dvorik.ru), den östra gården. Det är så kvällens restaurang heter. Den ligger strax bakom vårt hotell men ack så krånglig att ta sig till på grund av alla vägarbeten och byggarbeten här i kvarteret. Restaurangen har mat från bl.a. Azerbajdzjan och på väggen känner vi igen målade vyer från Baku. 22.25 Detta kan låta mindre förvånande, det var mycket gott. Något mer förvånande är det faktum att det inte blir några kvällsöl. Det verkar som om vi var ute försent för att få köpa några. Innan vi gick in i rummet beställde vi däremot frukost och frågade om det gick bra att lämna ryggsäckarna för förvaring imorgon efter utcheckningen.
Pizzalunch hos Pasta & Basta.
V. G. Shukhov verkar dra till sig fåglar.
Christer äter middag på Vostochny Dvorik.
Peter sitter framför målade motiv från Baku.
08.54 Några minuter återstår tills det blir frukost för sista gången här i vårt lilla rum. Det är lite trångt här inne men det finns mycket på liten yta. Det är ju t.ex. inte ofta vi haft en mikrovågsugn i ett hotellrum. Idag blir det mest en lång väntan på tåget som går härifrån ikväll. Om en månad har vi inlett resan hem. Det hinner nog hända en hel del innan dess.
09.45 Efter den sista rumsfrukosten för denna gång är det nu dags att planera den sista dagen här i Moskva. Därute lyser solen ännu med sin frånvaro. Däremot har regnandet lugnat ner sig. 10.10 En koll på bokningssajten booking.com har lärt oss att vårt boende har en effektförvaring. Det talas till och med om var den är. Dessutom finns det en tydlig bild på ingången från gatan och information om koden som behövs för att komma in. Varför har vi inte kollat detta tidigare. Har vi missat annan viktig information på kommande boenden? Det blir lätt så här när man bokar många hotell flera månader innan man bor där. 11.10 Det är som sagt fortsatt mulet men som tur är uppehåll. Vi kommer däremot inte att uppehålla oss här på hotellet så mycket längre till. Det är dags att packa ihop och lämna bagaget till receptionsmannen. 11.57 Det gick bra att lämna ryggsäckarna. Bankomaten vi fann på gatan utanför var snäll och lät oss ta ut pengar. Nu väntas ett sent elvakaffe på Coffeeshop Company (http://www.coffeeshopcompany.com). Vi drar oss till minnes att vi besökt denna kedja förr, frågan är var? Den är i alla fall österrikisk. 12.37 Kaffe och strudel, det är godsaker det. Nu har vi dessutom lite struktur för de kommande timmarna. Vi vet dock fortfarande inte när vi senast besökte denna kedja. 12.54 Att lösa enkelbiljett på tunnelbanan i en automat är ett bra sätt att bli av med lusgrus, småmynt. Nu åker vi mot dagens utflyktsmål. Detta blir den tredje huvudstaden vi tubar i på denna resa. Jag undrar om vi gjort något liknande förr?
Vi inledde söndagen med fika på Coffeeshop Company.
Christer vandrar i tunnelbanans mörker.
Människor som köar av en för oss okänd anledning.
Huvudingången till Gorkijparken
Vy över Gorkijparken.
En fontän sprutar vatten på den plats där man åker skridskor vintertid.
13.15 Med hjälp av tunnelbanan har vi förflyttat oss till stationen Парк культуры (Park Kultury) strax söder om centrum. Vi befinner oss nu på ännu en bro över Moskvafloden, Krymskiy Most (Krimbron). Längs med ena stranden, flodbanken, står massor av folk klungvis i olika fållor. Varför? Vad väntar de på?
13.29 Just som vi ställt oss frågan släpptes några av de köande iväg. Några är kanske inte rätt ord. Det var en hel del som kom i rörelse. Nu har vi vandrat ner längs Moskva och ner till Gorkijparken och lyssnar till förändringens vind. Nej, stopp, det är ju texten till Scorpions sång, Wind of change från 1990. Hur som helst har vi vandrat längs med Moskvafloden och ner till Gorkijparken. Det är en ganska öppen park. Här finns olika aktiviteter och till min stora glädje, en fontän! 14.10 Precis som vi hade satt oss på en bänk vid en damm kom en liten flicka med en orange ballong. Hon släpade fötterna efter sig och höll fast pinnen som ballongen var fäst i under hakan. Detta resulterade i att hon föll och tappade sin fina ballong. Christer fångade in ballongen och gav den till en vuxen i flickans sällskap. 14.32 Gorkijparken är stor och det finns mycket att se och många aktiviteter att ägna sig åt. Vi har nöjt oss med att vandra till den lilla sjön/dammen Golitsynskiye Prudy där vi suttit en stund och iakttagit förbipasserande människor och en man som stod och metade. 14.49 På vår väg ut ur parken har vi stannat vid ännu en damm, Pionerskiy Prud. Här har vi mest tagit det lugnt och inväntat ännu ett besök i tunnelbanan. 15.17 Vi har vandrat från Gorkijparken upp till en stor korsning och tunnelbanestationen Oktyabrskaya. 55 rubel fattigare, cirka 8 kronor, och en biljett rikare åker vi nu åter under jord. Destinationen är våra hemtrakter, vårt hemkvarter och linjen vi åker med är nummer 6. 15.27 Vi har klivit av på stationen Turgenevskaya och har nu tubat klart här i Moskva. Undrar vilken nästa stad blir som kommer att erbjuda oss en tubtur? 15.56 Vi har återkommit till restaurangen Na Melnitse (http://www.namelnitse.ru) mittemot vårt hotell. Mat är beställd och inväntas. Vi är nästan ensamma här i restaurangen, inte många gäster den här tiden tydligen.
Christer sitter i ett lugnt hörn av Gorkijparken.
En lugn stund vid vattnet.
Pushkinsky-bron är enbart för fotgängare.
Båten Elizabeta och Rysslands försvarsdepartement.
Peter är på väg ut ur parken.
Den fina lilla kyrkan Kazanskoy Ikony Bozhiyey Materi finns vid tunnelbanestationen Oktyabrskaya.
17.00 Efter ännu en utsökt måltid köpte vi lite inför tågresan i vår lilla hörnbutik som heter Perekrestok. Nu är också våra ryggsäckar återhämtade från hotellet, Mot järnvägsstationen!
17.25 Kazansky-stationens displayer visar ännu inte vilken perrong och vilket spår som gäller för oss och vårt första nattåg på denna resa. Vi är med andra ord i väntläge. Detta öde delar vi med många andra resenärer som står här och väntar liksom vi. 17.52 Information gavs så småningom och vi förflyttade oss till rätt spår. Vi ska åka med ett nytt modernt tåg med sovkupéer i två olika våningar. Nu är vi i rätt vagn och kupé. Vi delar kupé med två andra herrar, en yngre och en medelålders. På de flesta ryska tåg får man alltid en sängplats, oavsett om man behöver sova eller inte. En kupé består av två bäddar nere och två uppe. Detta dubbeldäckade nattåg med sovkupéer i två våningar är en relativt ny modell. Christer läste lite om det på nätet igår. Det kanske är bra med en mjukstart, att första nattresan blir med det fräschaste tåget. 18.05 Tåget som ska ta oss till Samara har börjat rulla ut på rälsen. En av våra längsta tågresor någonsin har inletts. Vi ska resa ungefär 14 timmar. 18.40 En av våra kupékamrater (den yngre) presenterade sig som Alex. Han talade utmärkt engelska och undrade om vi är turister. Vi har presenterat oss och berättat om vår resa. 20.51 Efter en stunds läsande i våra böcker varvat med lite lurande ska jag nu gå på javajakt här på tåget. Vi har precis lämnat Ryazan, en av många ryska städer vi inte hinner bekanta oss med, enbart resa förbi. 21.06 Utflykten och jakten var framgångsrik. Av vagnsvärdinnan har jag, för 27 rubel, runt 4 kronor, köpt en kopp kaffe. 22.14 Utanför kupéfönstret ser jag månen lysa mellan träden. Tåget har färdats in i nattens rike. Rätt snart glider jag nog in i sömnens värld. Den fjärde kupémedlemmen spelar musik med Scorpions i sina hörlurar. Jag har ännu inte fått höra Wind of change.
Tillbaka på Na Melnitse för ännu en delikat middag.
Avgående tåg från Kazansky Vokzal (Kazan-stationen).
Christer ser redan uttråkad ut.
Peter ägnar sig åt litteratur. En ryss beundrar sitt hemland genom fönstret.
BYTE AV TIDSZON
07.45 Det är en ny dag, en ny vecka och även en ny tidszon här i Ryssland. Tåget har stannat tillfälligt i Syzran. Omkring två timmars resa återstår innan vi är framme. Natten och sömnen har för min del varit god. Det är skönt att resa inrikes. Vi har minnen av liknande nattågsresor 2003 och 2005 då vi ständigt väcktes när gränser passerades. 08.15 Tåget åker just nu på en bro över floden Volga. Ännu en gång ser vi live sådant vi bara sett på bild, film och kartor förr.09.38 Vi och vår kupékamrat Alex har utväxlat visitkort. Vi delade ut det vi har om vår sajt resedagboken.cc och han delade ut sitt om sajten borodin.in. Han förklarade att han har ett företag som påminner om bokningssajten booking.com som vi bokat rum av. På visitkortet står det att han heter Vyacheslav Borodin-Atamanov. Är Alex verkligen ett smeknamn för Vyacheslav eller var "Alex" bara nåt han tyckte lät bra när han skulle prata med utlänningar? Vem vet? Det var i alla fall trevligt att träffa en engelskspråkig. Den fjärde mannen i kupén klev av ungefär samtidigt som vi börjat vakna till tidigt på morgonen.
10.20 Det sades adjö och "ha en bra dag" till Alex när tåget ankom till järnvägsstationen i Samara. Vi gick ut från stationen i hopp om att här hitta ett café eller liknande för frukost. Rätt snart fann vi ett café och även ett KFC. Båda var dock helt avstängda på grund av gatuarbete som pågick utanför. Vi fortsatte istället till vårt blivande hem, OK Hotel & Hostel. Det var minsann inte lätt att hitta eller så var vi bara sega efter den långa tågresan. Vi stod länge och letade dörrar, skyltar och livstecken vid ett anonymt bostadshus men ingången visade sig vara på baksidan av nämnda byggnad. Här är vi nu i rum 3 och inväntar vår registrering. Resan hit tog nästan 15 timmar. Det är för oss ett nytt rekord vad gäller tågtransport. 11.43 vårt boende känns nytt och fräscht och är framför allt billigt. Då får man acceptera att de inte ordnar frukost och bara talar ryska här. Med hjälp av internet och vår egen resedagboken.cc har vi förresten listat ut var vi senast var på kaffekedjan Coffeshop Company. Svaret är Agadir i Marocko. Nu funderar vi mest på vad som vi ska ta oss för härnäst. Vår bantade ryska resa på grund av visumet har gjort att vi bara bor en natt istället för först tänkta två här i Samara. Det som ska ses måste ses idag. 12.01 Lite fakta om vår stad bör vi väl bjuda på. Samara ligger vid floden Volga och är en rätt ny turiststad. Under den sovjetiska perioden var staden stängd för besökare och hette på den tiden Kujbysjev, ett namn staden hade från 1935 till 1991. Samara är en av städerna där det ska spelas fotbolls-VM nästa år och här bor drygt en miljon invånare.
Vi passerar Volga.
Vår trevlige kupékamrat.
En morgontrött Christer lufsar på perrongen i Samara.
I vårt rum på OK Hotel & Hostel.
Långpromenad längs Röda arméns gata.
Balkan Grill (Балкан Гриль).
13.01 Vidare funderande och vilande mättar inga magar. Nu ska vi se oss om efter sevärdheter, vyer och mat här i Samara. Med hjälp av Tripadvisor på internet har vi några idéer om var vi skulle kunna äta lunch. Vi börjar med att vandra mot dessa restauranger.
13.12 Det som ser nära ut på en karta är sällan det i verkligheten. Det gäller särskilt i ryska städer där det många gånger är rejäla avstånd. Vi promenerar längs Röda arméns gata, Krasnoarmeyskaya ulitsa. 13.28 Efter en stunds fortsatt vandrande förbi bland annat några fina kyrkor har vi kommit till den serbiska restaurangen Balkan Grill (Балкан Гриль). Vi har just fått en pljeskavica (stor serbisk biff) vardera. Ska sanningen fram var det dessa som lockade hit oss. Christer hittade restaurangens meny på nätet så utbudet kände vi till. Maten kommer att avnjutas på ställets uteservering. Sofforna vi sitter i är i själva verket hopspikade lastpallar. För bekvämlighetens skull finns det även dynor. Utanför restaurangen står det riktigt dyra bilar. Är det här ett lunchställe för rika? 14.06 Alldeles i närheten av vår lunchrestaurang så finns en av turistattraktionerna här i Samara, Stalins bunker (https://www.bunkerstalina.com). Samara hade planerats att vara Sovjetunionens nästa huvudstad ifall tyskarna skulle lyckas ta Moskva. Därför byggdes också en hemlig bunker för Josef Stalin här. Stadens invånare kände inte till den trots att den var 37 meter djup. Stalin bodde aldrig i den och den var okänd för de flesta fram till Sovjetunionens fall 1991. Idag är den ett museum. 14.34 För att låta maten smälta, energin fyllas på och ha det allmänt gott tar vi en bänkrast. Vi och övriga i parken tittar ut över floden Volga. Den är för övrigt Europas längsta flod. Nu har vi varit vid de två längsta floderna i Europa. Vi har tagit oss hit efter att ha vandrat från Stalins bunker längs en utförsbacke där kärva kommunalarbetare stod och förberedde planteringar i en minst sagt brant slänt. 14.46 Det är några tappra badare och soldyrkare på sandstranden längs med Volga. Solen värmer skönt. Den har varit saknad. Dessutom är vi längre österut i Europa än vi någonsin varit. Detta rekord kommer dock inte att stå sig speciellt länge. Det är fantastiskt vackert här längs floden med blommor, kiosker och flodutsikt. En pråm glider sakta förbi på floden. Allt känns väldigt nytt och fräscht här på det vidsträckta promenadstråket. Det kan ju vara så att Samara, liksom Moskva, får sig en ansiktslyftning nu inför fotbolls-VM.
Christer lunchar på Balkan Grill.
En rejäl serbisk pljeskavica till lunch.
Vid Stalins hemliga bunker.
En utförsbacke ska ta oss ner till Volga.
En härlig parkmiljö att strosa i vid floden.
Vi promenerar längs Volgas strand.
15.08 Det är avkopplande att sitta längs med strandpromenaden. Vi studerar människor till fots, på skateboard, kickbikes, rollerblades och hooverboard. Lunchen har gjort oss slöa. Jag är sugen på kaffe. Nu är ju detta inget ovanligt. Att jag har kaffetörst är lika sannolikt som att björnen skiter i skogen.
15.20 Vi vandrade vidare längs med stranden. Nyss mötte vi en man med en surfingbräda. Just nu kollar vi upp var vi befinner oss. Vi har gått, gått och gått men det är fortfarande en bit kvar till vår uttänkta kaffeoas. 15.42 Hurra, äntligen kaffe! Vi är på ett café i Coffee Bean-kedjan (https://www.coffeebean.ru). Här blir det kaffe och bakverk. Tjejerna bakom disken frågade glatt och nyfiket om var vi kom ifrån, om det inte var en hemlighet, samt vad vi gjorde i staden. De verkade överlyckliga att få prata engelska med någon. 16.56 Efter kaffet har vi vandrat i en brant uppförsbacke mot stadens centrum. Vi har påbörjat den långa vandringen tillbaka mot hemkvarteren. 17.07 En trevlig gågata går genom centrum. Här är det också vackert med välskötta blomsterrabatter. Det finns även en nedräkning inför den kommande fotbollsfesten i staden. 17.24 Ögon har hållits öppna efter restauranger och affärer under vår vandring. Christer är nu inne i en av de sistnämnda. Drycker ska inköpas. Restauranger har vi också hittat men det blir alldeles för långt att gå tillbaka hit till centrum senare ikväll när det blir dags för middag. Vi får leta något i närområdet istället. 17.46 Det är skönt att komma hem. Nu ska vi mest ta det lugnt. Sådant är skönt ibland, speciellt efter en lång promenad.
En pråm glider förbi på Volga.
Sommarens blommor och Volgas vatten.
Peter och en stor rysk Samara-docka.
Vi tar en kaffepaus på Coffee Bean.
Gågatan Leningradskaya går genom stadens hjärta.
Christer noterar att man inte får simma i fontänen.
20.14 Även det sköna måste få ett slut. Nu måste vi lösa ett antal matproblem. Hur gör vi med dagens middag? Framför allt, var äts den? Hur blir det med frukost imorgon. Det serveras ingen här och vi har inte sett något vettigt café i närheten. Hur blir det med lunchen innan vårt tåg går imorgon? Imorgon kväll anländer vi sent. Äter vi ombord på tåget eller vid framkomst. Nu ska vi ut och leta svar på någon av våra funderingar.
20.47 För att lösa det där med middagen har vi gått till den ukrainska restaurangen Kiev. Den ligger ett stenkast från där vi bor. Förutom restaurang är Kiev även ett hotell. 21.13 Det är lugnt och stilla här i vår restaurang med ukrainskt tema. Genom gardinerna kan vi se att det börjat duggregna där ute. 22.08 Mat är verkligen ett bra påhitt. Hade vi inte haft det, vad vore vi då? Egna sängar i ett rum som står still. Det är något annat som är bra. Det har vi ju också ikväll. 22.39 I Wimbledon-tennisen står det 9-9 i femte och avgörande set mellan luxemburgaren Müller och spanjoren Nadal. 23.34 Wimbledon är över för i år för Rafael Nadal. Gilles Müller vann femte set med 15-13. Det gäller turneringens fjärde omgång.
Skulpturen Dyadya Styopa.
Nedräkning pågår inför nästa sommars fotbolls-VM.
Järnvägsstationen i Samara.
Ingången till vårt hem i Samara.
Det blev ukrainsk middag ikväll.
Du kan se 38 foton från 8 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 37 foton från 9 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 51 foton från 10 juli i detta fotoalbum.