08.18 Jag kan inte påstå att idag är himlen blå. Men så vitt jag kan förstå kommer vi snart att mot frukost gå. Det är dags att prova på frukost i Laos, frukost i Savannakhet och på Hoong Thip Hotel. Flaggorna här utanför är åter torra och på plats.

10.39 Det var en bra bufféfrukost. Nu är vi på den lilla turistinformationen i staden och får fakta om busstider och biljettpriser samt var biljetter och vykort säljs. Det bjuds även på lite dryck.

Christer framför Mekong.

10.57 Vi tittar åter ut över Mekong med det är Thailand på andra sidan denna gång. Det som kändes som en lång resa, ett långt språng känns genast så futtigt. Det är på gränsen att vi skulle kunna se vårt föregående hotell från det vi har nu om det inte vore för en del träd och byggnader ivägen. Innan vi kom hit var vi på posten och ordnade med vykort och porto.

En tuk-tuk och ett buddhisttempel, kännetecken för Laos och Thailand.

Peter poserar ovetandes om de munkar som hastigt närmar sig.

11.13 Det är dags för en kopp kaffe på Café de Paris. Här ska det eventuellt skrivas vykort. Utanför här är stadens stora torg. Låga byggnader längs långsidorna och i den bortre ändan ligger en kyrka (katedral). Det är mer grus och lera än asfalt och betong på torget. Det känns som en gata i vilda västern.

12.24 På kaffenotan var det tre olika valutor. Nu är vi ute på internet på några datorer i anslutning till kaféet. Jag har provat att boka flygbiljett mellan Vientiane och Luang Prabang. Flyget lyfter vid 09.00 eller 11.50 den 21:a. Tyvärr måste man boka minst tre dagar innan. Jag har alltså missat med knappa halvtimmen. Eftersom vi imorgon ska sitta nio timmar på buss så vill vi helst inte åka elva timmar till sedan. Därför kollar vi om flyget. Stället vi är på heter förresten Dao Savanh Restaurant. Vi får dementera det som sades om Café de Paris. Vi har också pratat med en medelålders amerikan som satt vid datorn bredvid. Vi har bland annat pratat om vår dagbokssida och om geocities där man kan lägga upp gratis hemsidor som denna.

13.00 Det är dags för lunch. Vi har beställt kyckling/fläsk med ris och grönsaker. Tre personer har varit här för att få beställningen bekräftad. Vi är på Sensa Bai.

13.37 En ryggsäcksmänniska som visade sig vara svensk var just vid vårt bord och undrade om hotell i staden. Vi hänvisade honom och hans engelsktalande dambekant till vårt hotell.

En liggande buddha utgör dekoration på detta tempel i Savannakhet.

13.47 Vi har gjort halt i vår vandring hemöver. Det har köpts frukt och det regnar. Det är tur att vi är under tak. Det gör ont i knäna att sitta på huk och skriva.

14.45 Så snart det lugnade ner sig gick vi till en bankomat. Vi tog ut en halv miljon vardera. Nu ska torsos och kläder läggas i blöt och tvagas. Vi har mött många små barn som övar sin engelska på oss med glada ”Hello”-hälsningar.

15.31 Vi tittar på en film/tv-serie som verkar ha rötter i 70-talet. Dess ursprung är för oss okänt. Nu blev det reklam. Laotiska revolutionärer i svartvitt varvat med naturbilder i färg.

Mygg sprider sjukdomar. Mygg ska därför utplånas.

16.29 En man nere på gatan går omkring med en apparat som liknar en motorsåg med ett långt rör. Ur röret väller det ut rök. Han går från hus till hus och blåser. Röken luktar diesel. Kan det vara mot pest (ohyra) eller mygg?

18.52 Nyfikenhet, brevlådejakt eller kanske hunger fick oss att gå ut från hotellet. Nu har vi satt oss på Café Chez Boune. Här ska vi äta pizza och prova den mörka brygden från bygden.

20.44 Det var jättegott med pizza och öl. Efter det gick vi genom mörkret till posten och postade våra vykort. På vägen hem köpte vi lite till morgondagens bussresa. Då vi kom ut från butiken så ösregnade det. Vi sökte skydd under ett tak/utsprång. Jag har just besökt ett massageställe för att bli av med en tryckande känsla. Jag behövde uppsöka en toalett. Nu är den vätskan borta men alls inte regnet. Någon nös nyss.

21.04 Det lugnade ner sig nog för att vi skulle kunna ta oss hem. Nu är det åter dags att fundera på vad som skall läggas vart i packningen. Regnet har gjort mig blöt i håret och inte lär det bli torrare av den kommande duschningen.

Diskreta regndroppar som senare totalt dränkte Savannakhet stad.

Lördag 19 juli

07.10 På vägen nedanför vårt fönster ligger en hund och sover. Idag lär det bli mycket väg och nog en del sova. Inom någon timme ska vi påbörja en nio timmars bussresa mot landets huvudstad, Vientiane. Vid bufféfrukosten ska vi äta ordentligt och i smyg plocka med oss bröd till resan. Det är inte snålhet som ligger bakom detta beslut. Vi hittade helt enkelt inget bröd någonstans i denna stad, bara chips och jätteförpackningar med franska.

08.01 Glöm buffé, glöm brödinsamling. Vi får en i förhand ordnad frukost. Det gick att välja mellan; ägg och korv, ägg och paté samt någon kinesisk äggrätt. Tufft för såna som inte gillar ägg (Christer).

08.55 Vi delade på de brödbitar som ingick i frukosten vi fått. Hälften åts nu och den andra hälften blir matsäck. Snart bär det av mot bussterminalen. CNN visar Larry King Live och en debatt om UFO:s, utomjordingar och konspirationer.

09.05 Vi sitter åter i receptionen, nej lobbyn och väntar på en tuk-tuk. Tjejen i receptionen har ringt och beställt en åt oss. En fluga vandrar runt på mitt ena ben. Det är minst sagt irriterande.

Vår buss väntar på att få lämna Savannakhet. Det gör vi också.

09.34 Tuk-tukens förare tog oss till Savannakhets bussterminal och tog sedan 10 000 av oss vardera. Vi köpte våra biljetter för 65 000. Nu sitter vi i bussen och väntar på att klockan ska bli 10.30. Det är då bussen startar. Bredvid oss står bussen från Mukdahan. Det är den som går över gränsen, den som vi skulle kommit hit med häromdagen om det inte tagit sådan tid vid gränsen. Med biljetterna följer en försäkring. Det betalas ut 35 miljoner vid död eller invaliditet, 2,1 miljoner för läkarvård och 160 000 för sjukhusvistelse. Synd bara att det är i valutan kip.

10.02 Det blir ingen avfärd för oss 10.30, i alla fall inte från Savannakhet. Vi åker redan nu.

10.11 Här i landet kostar det 11 670 kip/litern att tanka. Alternativen är regular eller diesel. Hur kan jag nu veta detta? Jo vi är just nu och tankar.

10.42 Det är dags för ett nytt busstationsstopp. Utanför bussen kryllar det av matkvinnor. Det säljs kyckling, ägg på pinne och något som liknar ett grönt duschmunstycke på pinne. De erbjuder även iskylda drycker och toalettpapper. Allt jag vill nu är att bussen fortsätter.

Här såldes det många olika saker som vi inte ville äta.

11.04 Sedan sist har inte mycket hänt. Nja, chauffören har ätit på den lilla serveringen här på busstationen och nu leker han med ett sugrör. De gröna duschmunstyckena är inte på pinne. Det är snarare en stjälk.

11.15 Busschauffören har legat på en bastmatta under bussen med några verktyg bredvid sig. Det är dock inget fel på bussen. Det är troligast vanlig, enkel, service. Vi har en tidtabell att följa därav det här långa stoppet här i Xeno.

11.37 Vi har skjutit fart igen. Fast nu står vi still eftersom fler människor kliver ombord.

13.23 Det har gjorts toalettbesök och vandrats lite för att sträcka på kropparna. Vi är just nu i Tha Kaek. Det är för övrigt fullt med myror på bussgolvet. En iakttagelse vi gjort är de goda språkkunskaperna här i Laos. Tonårstjejerna som tog betalt vid toaletten på busstationen här är bättre på engelska än hotellpersonalen i vissa städer i Thailand. Det kanske beror på att Laos varit en europeisk (fransk) koloni och inte Thailand?

Vi har tagit en paus i Tha Kaek.

14.42 Färden fortsätter norrut genom en grönskande skog. Längs vägen har vi sett kor, vattenbufflar, hundar och getter.

15.46 Det har blivit dags att fortsätta efter ännu en rast. Vi har just gjort ett kort stopp i en liten by med en stor mast. Några passagerare har med sig fåglar i burar och andra sitter på pallar i mittgången.

Vackra vyer passerar utanför bussfönstret.

En kort paus i en okänd by någonstans på Laos landsbygd.

16.31 Vi passerar över floden Nam Ka Ding i närheten av staden Pak Kading. Det är väl en sådär tre timmar kvar att resa. Nu brakade något till längre bak i bussen och vi stannar. Har något gått sönder? Nej, nu fortsätter vi igen, skönt! Titta en avståndsskylt, det är 180 kilometer kvar till Vientiane.

19.24 Nu är det bara 20 kilometer kvar. Det har blivit mörkt och det går sakta. Vi har sett spektakulära oväntade saker genom bussfönstret. I en liten oansenlig fattig by klev några passagerare av och hälsades av glada släktingar. En äldre kvinna satt i en slags permobil av högsta klass. Den såg glänsande ny ut och verkade av senaste modell. Hur fick hon tag på den? Vi såg också några yngre män i en by spela ett slags fotboll över volleybollnät. Med tanke på deras bollkänsla och vighet borde de kunna nå eliten i någon bollsport. En kille smashade in en boll genom att sparka i luften två meter över marken.

19.33 Det är numera gatlysen längs vägen. Vägen är bredare. Jag vill duscha! Jag vill äta!

19.45 Vi är äntligen framme vid busstationen i Vientiane . Vi trodde att vi bokat en tuk-tuk men här sitter vi på flaket på en "jumbo". Det är en större variant av en klassiskt sãwngthãew. Bredvid mig ligger en röjsåg. Vi har bett om att bli körda till hotellet Mali Namphu som vi läst om i guideboken och på internet.

20.13 Det var fullt på Mali Namphu visade det sig. Nu får vi leta ett annat boende. Det är dessutom regn i luften. Det verkar också som om halva Vientiane vill skjutsa oss med tuk-tuk. Det hörs rop och erbjudanden från alla håll.

Ett av våra rum på Lane Xang Hotel.

20.32 Det blev till slut Lane Xang Hotel och rum 321 som är en junior suite. Vi har två rum med varsin balkong, stort badrum och två TV-apparater. Rumskostnaden är 50 US-dollar natten för oss båda. Anledningen till denna lyx är att de vanliga rummen var fullbokade. Nu ska vi komma i ordning och ge oss ut för att äta.

21.16 Det har kryssats mellan vattenpölar med våra paraplyer i händerna. Slutmålet blev den franska restaurangen Le Provencal och här blir det Spaghetti Bolognese. Våra paraplyer väntar på oss bakom disken.

22.47 Jag sitter nyduschad med en morgonrock omkring mig i en av det ena rummets fåtöljer. Ute på av balkongerna hänger mina kläder på tork. Man kan se Mekong från vår balkong. Vi har inga badhanddukar så jag fick torka mig med en vanlig handduk.

Söndag 20 juli

08.18 Jag är än en gång ur duschen stigen, än en gång i morgonrock. Sömnen har varit god och välbehövlig. Idag är det ännu en huvudstad som gäller. Det ska kollas för framtiden, köpas med saker, tas kort och ätas.

09.49 Det fanns mycket att välja bland till frukost men ändå inte ett brett utbud. Det erbjöds olika nudelrätter (ingen med kött), två sorters juice, frukt, bröd och varm dryck. Nu ska vi fixa det sista här innan dagens göromål börjar.

Vår balkong erbjuder utsikt mot Mekong och Thailand på andra sidan.

10.45 Vi har funderat länge och väl om vi tar flyg eller buss imorgon. Nu blir det flyg, undrar bara när vi flyger.

10.52 Nu håller vi på att bokas in på morgonflyget till Luang Prabang. Vi är på en resebyrå alldeles i närheten av vårt hotell. Visst, det skulle ha varit kul att bussas genom ett vackert landskap men jag är rädd att det skulle ha slitit på oss. Bussresan upp till Luang Prabang kan ta allt mellan 9 och 13 timmar beroende på buss. Vi ska ju trots allt göra ännu en flygning i övermorgon.

Peter på turistgatan Pangkham Road i Vientiane.

En glad munk på söndagspromenad i Vientiane, huvudstad i Laos.

12.39 Det har köpts vykort på Monument Books, en butik där det stank målarfärg. Efter detta har vi satt oss ner för muffins och kaffe på Joma Bakery Café. Vykort har skrivits och färglukten dröjer sig kvar i näsborrarna. Ett kort till återstår att adressera och sen drar vi! Det är söndag och tempot i staden är lugnt, det är nästan bara turister som syns på gatorna. En del av dessa cyklar.

13.45 Efter att ha varit ute på internet och bokat boende i nästa stad samt skickat en förfrågan om vi får komma in i Bahrain trots att vi varit i Israel är vi nu på Sabaidee Restaurant. Det blir det tredje matstället med samma namn som vi besökt i år. Här ska vi prova laotiska rätter.

14.20 Jag fick en rätt som nog inte var det jag hade beställt. Christer fick nog det beställda, dock det som jag beställt. De kom nämligen med hans rätt senare. Hur kan det bli så fel? Det är knappt några andra människor här. Det ska inte gå att blanda ihop. Vad får vi betala för, det beställda eller det vi ätit?

Den gräsklädda That Dam (svarta stupan) i Vientiane.

14.47 Det som började så bra idag har tagit en tråkig vändning. Vi fick fel mat, jag fick troligast betala mer än vad rätten kostade, herren vi köpte dricka av nere vid floden tog ut ett överpris, vårt rum är inte städat och vi har ännu inga badhanddukar.

15.10 Vi har sagt till i receptionen om det ostädade rummet utan handdukar. Damen i receptionen såg inte nöjd ut. Hon lovade att ta ett snack med ”cleaning woman”.

15.55 Ja så är man under en triumfbåge igen. Ifjol var det Paris och i år är det Vientiane. Denna är byggd av USA-betong 1969. Betongen var ursprungligen hitskickad för ett flygplatsbygge men man smällde upp en triumfbåge istället. Även här i staden, som i Paris, finns det en paradgata som sträcker sig från Triumfbågen. Det är dock mindre trafik här. Under promenaden på väg hit hände en bra och en mindre bra sak. Vi hittade en liten butik som sålde billigt lokalt laotiskt kaffe. Det var bra, om inte annat att köpa som present (kaffet alltså, inte butiken). Det mindre bra var att vi fick en tjatig kvinna efter oss som frågade om vi förstod vad hon sa och undrade varför vi inte köpte mat till henne.

Triumfbågen i Vientiane.

Några turister flyr i en tuk-tuk. Den laotiska kvinnan fortsätter med sina sysslor.

Christer ser skeptisk ut, undrar om han hamnat i Paris?

17.22 Vi lyckades få tag i frimärken till slut. Nu är vi nere vid Mekong. Bakom mig spelas det musik och åks skateboard. Vi har även köpt öl. Christer köpte sin dryck av Trai Nee.

17.37 Det är städat på rummet och vi har badhanddukar. Nu ska jag dricka lite av min dyra läsk innan jag tvättar upp dagens plagg. Det är möjligt att jag hinner med att frankera vykorten också.

19.57 Före tillfället tittar vi på en laotisk tv-kanal. Just nu verkar det vara reklam, Innan var det en snabbdokumentär om Vietnams krig mot Frankrike och USA. Programledaren är en stram dam i uniform och i övre vänstra hörnet syns Laos flagga och en flagga med hammaren och skäran.

Den statliga televisionen i Laos har en viss militär framtoning ibland.

20.38 Vi har satt oss på Ali Restaurant. Det är en indisk restaurang på gatan bredvid hotellet. Det ska bli kul att se vad vi får. Kan det bli det vi beställt möjligen?

21.42 Vi serverades och åt just det vi ville ha. Efter det la vi vykorten på en låda och gick hem. Vår ena luftkonditionering är tjurig och vill inte samarbeta. Ute på staden fick vi se en hund som hade vissa problem med en kackerlacka. Hunden nosade på kackerlackan som började springa, satte tassen på den och slutligen så började hunden nervöst att skälla. Vad hjälpte nu detta, inte gjorde krypet som hunden ville!

22.51 Det är dags att här på Lane-Xang Hotel dricka en Lane Xang öl. Det har blivit både balkong- och kvällsöl. Det är absolut inte en dålig öl. Fanns den hemma skulle jag slå till. Vistelsen här i Vientiane har varit angenäm men nästa gång blir det nog ett annat hotell.

Lane Xang Hotel i Vientiane.

Måndag 21 juli

05.56 Nyss väcktes vi av ett jamande. Det kom från Christers mobil. Det nästa vi hörde var ett droppande ljud. Det var från luftkonditioneringen som läckte. Christer stängde av den och la en handduk på den blöta pölen. Om en timme avgår vår flygplatstransport. Vi ska idag ta oss till Luang Prabang, vår sista destination i Laos.

06.31 Vi sitter och väntar på att bli insläppta i frukostmatsalen. Frukost ska serveras från 06.30 enligt en skylt här. Jag vet inte vad det blir idag. Om en halvtimme är vi på väg mot flyget.

07.04 Frukosten är avslutad. Det rådde viss gaffelbrist. Melonbitarna åts med hjälp av en tandpetare. Skjutsen är här. Det blir minibuss idag. Dags att kliva in. Transporten ingår i rumspriset här. Bra!

Christer i inrikesterminalen på Vientianes flygplats Wattay.

07.19 Ännu en flygplats, Wattay International Airport, är nådd. Detta är inte någon av de större vi varit på. Snart ska vi checka in vårt bagage. Vi sitter i inrikesterminalens vänthall.

07.47 Vår packning har genomlysts, vägts, etiketterats och lagts på ett flak. Vi är incheckade!!

08.17 Innan vi kom till gaten fick vi först visa pass och biljetter för en herre. Han tittade efter oss i sin lista. Vi fanns inte där så han skrev in oss för hand. Vi saknas antagligen på listan eftersom vi köpte biljetterna så sent som igår. Allt gick smidigt vid säkerhetskontrollen och boardingkortsvisandet. Nu återstår bara väntan. Utanför fönstret står ett plan. Är det vårt?

08.34 En helikopter landade nyss. Inte ska vi flyga med den, eller? Några människor här har det där vita bandet runt handleden som jag berättat om tidigare.

08.53 Planet som stod här utanför har startat motorerna och taxat ut. Vi är inte med på det. Det gör inget för vi ska inte dit det ska, Luang Nam Tha.

Laos är vackert, även uppifrån.

09.22 Vi har nu lyft med Lao Airlines mot Luang Prabang.

10.03 På planet fick vi vatten, bakverk och frukt. Nu väntar vi på våra ryggsäckar. Vi har alltså redan landat. Genom fönstret på planet tittade vi på de berg och dalar vi slapp se genom bussfönster.

10.25 En minibuss från flygplatsen har tagit oss till Vilay Guest House i Luang Prabang. Vi väntar på att allt ska bli klart med rummet som bokades på internet igår. För ett år sedan ganska exakt denna tid satt vi på Trinidad och undrade vad vi skulle göra om ett år. Nu vet vi.

11.06 Allt är tyst och lugnt. Vi sitter i en soffa och väntar. Vi har kollat vår hemsida med hjälp av en dator här. Ännu inget nytt om rummet. Dessutom hör vi en tupp som gal. Något är galet med slutklämmen, han liksom sluddrar.

11.14 Vi är i rum 404 men jag tror inte att vi är där vi bokade in oss. Vi gick tvärs över gatan och in på Tanoy Guest House. De ville att vi skulle lämna skorna nere i lobbyn/hallen. Jag höll på att sätta mig på arslet då jag skulle ta av mig skorna med ryggsäcken på ryggen. Vad ska vi betala för rummet och till vem egentligen?

Gott kaffe, goda muffins, låga priser, en härlig stad!

11.45 Vi betalade just 45 000 kip vardera. Vi bor på Tanay i Vilays regi. Det har ordnats med flygplatstransport till klockan 15.00 imorgon. Nu är vi på Joma Bakery Café. Det är alltså samma kedja som igår. Likadana beställningar har gjorts. Nu kom mitt, kaffe och muffins.

12.41 Vi står ännu en gång och blickar ut över Mekong. Floden har blivit som ett resesällskap. Den har varit med oss i fem dagar redan och vi hoppas få återse den igen i Vietnam senare i sommar. Nedanför mig ligger flera husbåtar sida vid sida. Vi ska nu vandra runt lite i vår nya hemstad. Det är blå himmel och hett idag.

Mekong

Laos flagga på en båt vid den mäktiga Mekong-floden.

Christer vid ett monument som visar hur Frankrike och Laos i 12 års tid
samarbetat för att bevara UNESCO:s världsarv Luang Prabang.

Nam Khan, ett biflöde till Mekong.

Vi noterade när Lao Airlines lyfter från Luang Prabang.

13.34 En ny flod att skåda. Nu är det Nam Khan som gäller. Den rinner ut i Mekong här i närheten. Luang Prabang ligger där dessa floder möts. Värmen börjar märkas av men inte hungern. Vi har också passerat vackra buddhistiska byggnader och bl.a. sett några munkar samtala med några turister.

14.25 Hungern har hunnit ikapp oss. För att råda bot på detta sitter vi nu på LpB Restaurant. Alldeles intill oss rinner gamla Mekong. Vi har sett olika delar av staden. Här känns allt så lugnt trots att det kryllar, är nedlusat med turister.

Peter skriver dagbok på LpB Restaurant.

16.02 Vi är tillbaka på rummet. Här har vi kylt ner oss så gott det nu går. På vägen hit stod Christer och drack lite läsk. Då kom en man till honom och sa att han borde dricka Beer Lao istället. Dock kunde han inte erbjuda någon öl, han sålde bara glass. Nu ska vi kolla vad mer staden har att ge. Nej, nu hänger jag ut min handduk på tork på vår balkong.

18.07 Vi är fortsatt slöa. Nu måste vi ta oss i kragen och få något vettigt gjort.

Luang Prabang, Sydostasiens pärla enligt många. Vi instämmer!

Munkar lär sig engelska. Turister lär sig om buddhismen.

19.37 Efter att ha passerat förbi otaliga marknadsstånd med myriader av prylar, varav vi köpte några t-shirts, är vi nu på Phousi Garden Restaurant. Det är egentligen restaurangen till Phousi Hotel. Här blir det laotisk mat. Jag ska prova vattenbuffelkorv. Stora delar av centrala Luang Prabang blir en marknad kvällstid. Där det tidigare var gator är det nu bara olika stånd vars tak man måste huka sig under för att ta sig fram.

21.00 Jaha, så har man ätit vattenbuffel. Det var gott. Nu är vi på ett internetcafé och det går segt för mig. Utanför här ställde vi våra skor. De får inte komma med in.

21.51 Jag fick ingen fart på nätet och gick istället ut till skorna. Tillsammans gick vi runt tills det att Christer var klar. Vi köpte dryck och gick hem i mörkret. Ute i nyss nämnda mörker sitter en herre och spelar ett laotiskt? stränginstrument.

22.21 Farbrodern spelar vidare. Det är roligt med lite kvällsmusik. Det låter som en blandning av en ormtjusarflöjt och en fiol. Han kompas av ett antal syrsor.

23.54 Just som vi skulle till att sova började det att regna. Regnet blåste in genom myggnätet och ner på bordet, grejorna, golvet och sängarna. Jag stack ut handen och drog igen fönsterluckorna.

Kvällsmarknad i Luang Prabang.