Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
06.17 Ljus strömmar in genom fönstret. Ljud strömmar ut ur högtalaren. I korridoren går folk. Det är morgon och sömnen har varit till och från. Vi rullar vidare med tåget mot Hué. Det blir vårt andra stopp här i Vietnam.
07.46 Jag har tagit mig ned från min bädd. Lätt var det inte men ner kom jag. Träd, hus, elstolpar och i fjärran berg susar förbi. Jag undrar hur långt det är kvar?
Utsikt genom tågfönstret. Är vi snart framme?
08.37 Det var inte så värst långt kvar. Vi kom fram och klev av vid stationen. Vi fick hjälp av en man med att hitta tågtider och biljettluckor. Ur en av luckorna köpte vi en biljett vidare, dock inte idag. En minst sagt irriterande man störde oss i kön. Han ville försöka att tränga sig före men det satte vi stopp för. Istället stod han bakom oss och härmade allt vad vi sa. Nu sitter vi i en taxi och rullar mot nästa boende, det som Christer bokade i torsdags. Det är lite färre fordon här jämfört med Hanoi. Hué är den gamla kejserliga huvudstaden i Vietnam (fram till 1945) och har en hel del sevärdheter att titta på. På grund av platsbristen på tåget och den en dag försenade ankomsten hit så måste vi hinna med allt idag.
08.54 Taxin tog oss till Phu An Hotel här i Hué. Nu ska vi packa upp lite, bland annat den medhavda matsäcken. Det var lite för trångt för att få i sig nåt annat än godis på nattåget.
Phu An Hotel
En "cyklo" tar sig fram genom trafiken i Hué.
10.35 Färdkosten är uppäten och vi har spolat av oss resdammet. Vad nästa steg blir återstår att se. Ska vi stanna på rummet och samla ork eller ska vi ut på stan på samla intryck?
12.13 Det har köpts vykort och nu sitter vi vid ett bord på Paradise Garden. Alldeles bredvid oss rinner Song Huong (Parfymfloden). Jag beställde en lokal specialitet som inte finns i lokalen. Vi är ju utomhus. Här i Hué är det lugnare men visst finns det ”Hello”-folk med diverse erbjudanden även här. Tyvärr accepterar de inte ett nej utan babblar vidare.
Christer vid Parfymfloden i Hué.
Nedlastad båt på Song Huong (Parfymfloden)
Vietnams flagga vajar på Vietnams längsta flaggstång (37 meter)
12.38 Vi sitter under lövträden och hör fåglar och syrsor. Christer äter med god aptit. Det gör inte jag, min mat har inte kommit än. Kanske skulle jag ha beställt en nudelrätt istället för revbensspjäll? Bakom oss sitter en australiensare och berättar saker för en fascinerad vietnamesisk dambekant.
12.58 Spjällen kom, goda spjäll. Serveringspersonalen verkar förbereda en större bjudning. Den enda som kommit fram till vårt bord är en äldre dam som ville sälja något.
13.14 Vi har via Phu Xuan-bron gått över till den andra sidan av Song Huong. Nu rastar vi i en park. Fullastade båtar glider fram på floden och jag svettas. Det har blivit dags för en våtservett.
14.24 Vi har med varsin dryck i högsta hugg och varsitt gult sugrör nedstuckna i dessa, tagit rast inne på Imperial Enclosure. Det är ett område från den kejserliga tiden. Hué var huvudstad från 1802 till 1945 då en kommunistisk regim tog över. Det är gott om byggnader men även plusgrader här.
Christer vid en av vallgravarna runt det kejserliga citadellet.
Ngo Mon, porten till den förbjudna kejserliga staden i Hué.
15.13 Jag är glad att vi valde att fylla på med vätska innan vi började vandra runt här. Jag skulle tro att jag svettats ut samma mängd som jag tillförde då. Jag är glad att vi valde att gå hit. Allt är så imponerande här. Fantastiska byggnader med vackra färger och mycket sirlighet. Av någon outgrundlig anledning verkar inte denna del av Vietnam ha regntid nu som resten av Sydostasien. Gräset är gult och torrt och himlen klarblå, därav hettan.
16.05 Vi fortsatte att vandra runt i den kejserliga staden. Mycket vackert att titta på men det blev för mycket med värmen. Vi tog oss hem så snabbt som möjligt. Denna gång gick vi över Trang Tien-bron. Innan vi gick in så köpte vi dryck av en gumma som nog var i den här branschen även under Vietnamkriget. Det heter förresten det "amerikanska kriget" här i landet. Vi har lovat tanten att komma tillbaka med panten.
Trafiken flyter fram på gatan Tran Hung Dao.
19.24 Vi har bara tagit det lugnt de senaste timmarna. Nu är det dags att bli aktiva igen. Vi behöver middag, färdkost och att ordna med ett nytt hem för imorgon. Det finns alternativ i guideböckerna men finns de i verkligheten?
19.47 Vi kom fram till att internet finns på hotellet och att färdkost med fördel kan köpas imorgon förmiddag. En sak kan inte göras på hotellet eller i morgon förmiddag och det är att äta middag. Därför har vi satt oss på restaurangen Zdach Lau. Vi tror att den heter så i alla fall. Det framgår inte så tydligt.
20.32 Vietnamesiskt kaffe är guld som avslutning på wokad mat. Nu ska vi beta av några övriga punkter.
21.58 Efter maten följde en sväng ut på nätet. Det svarades på mail, kollades på http://www.resedagboken.cc, mailades om eventuellt besök i Bahrain och ordnades med rum för de två kommande nätterna. Christer hann också med en intressant konversation med en lokal tjej innan en man på motorcykel hade nåt ännu viktigare att prata om med henne. Hon ville bl.a. veta om det var första resan till Vietnam och om intrycken från Hué. Nu är det dusch som gäller innan jag gör något annat.
23.43 Vi har druckit kvällsöl. Detta är inget dumt hotell men imorgon bär det av mot nya intressanta trakter och nya erfarenheter.
07.46 Det verkar bli ännu en dag med strålande solsken. Utanför rummet finns allt det klassiska; fordonen, människorna, tutandet och den nästan kliniska avsaknaden av djur.
08.23 Röken stiger i tunna slingor från rökelsepinnarna vid det lilla altaret. Tre stora akvariefiskar simmar lugnt i varsitt litet akvarium. Gäster kommer och går. Vi däremot väntar på vår frukost här på Phu An Hotel.
08.55 Mitt kaffe kom i en glaskopp. Det var någon centimeter kaffe i den. Bredvid den ställdes ett glas med varmt vatten. Bara att fredligt blanda mitt kaffe med vatten till angenäm styrka och smak. Nu ska vi ut och posta vykorten och ge panten till tanten.
Utsikt från vår balkong på Phu An Hotel.
09.33 Det blev till att lämna panten till gubben. Tanten var inte på plats. Efter det postades vykorten och mail kollades. Inget svar från kommande boende, bokningsansvarig eller någon som vet något om vi får komma in i Bahrain eller inte. Det skulle vara kul att veta om våra Israelstämplar ligger oss i fatet eller inte. Vi väntar med att köpa färdkost till det att vi kommer till järnvägsstationen.
10.08 Det har betalats för rummet och en taxi har tagit oss till järnvägsstationen. Vi åkte med bolaget Mai Linh som efter vår korta erfarenhet här i Vietnam verkar vara det mest pålitliga och trevliga bolaget. Här pustar vi ut på några gula plaststolar. Vi ska snart förflytta oss till ett annat väntrum. Vi fick veta om denna flytt av mannen som hjälpte oss igår. Han verkar cirkulera runt stationen och hjälper alla som behöver.
10.16 Det nya rummet är svalare och stolarna har blivit röda. Inom en halvtimme avgår tåget mot Diêu Trỉ. Ont om brödförsäljningsställen är det gott om. Kanske finns det något på perrongen?
Christer har just köpt vatten i väntsalen på järnvägsstationen i Hué.
11.03 Det dök upp bröd i väntrummet och vi köpte två brödstycken var. Jag undrar hur de smakar? Vi köpte även lite vatten. Nu är vi hursomhelst i en kupé igen. Christer på plats 18 och jag i bädden ovanför i nummer 20. Nu ska jag plocka fram matsäcken och lägga den på hyllan. Vi har en brits vardera. Det är totalt sex britsar i kupén.
13.06 Vi tuffar, gungar och färdas fram längs kusten. Lite av matsäcken är avslutad. Brödet är gott. Nu tror jag att jag ger mig ut på upptäcktsfärd. Vad mer kan tänkas finnas här på tåget?
13.25 Vagn efter vagn var vad som erbjöds, inget annat än vagnar med kupéer. Nu har vi stannat till för passagerarförändring. Några har rest klart och andra ska just inleda sitt resande. Vi är i Da Nang. En man tittade just in och klappade på bädd 19. Det är den enda obebodda britsen. I en annan kupé sitter ett litet barn och frammanar ett pipande ljud.
Tåget rörde sig extremt långsamt genom denna bergiga del av landet. Fotot taget i närheten av Da Nang.
Peter vandrar nyfiket genom vårt långa tåg.
14.59 Åt det ena hållet; sand, byar, risfält och berg. Åt det andra hållet; en väg, hus och träd. Det återstår över tre timmar av resan. Ute i korridoren är det lugnt och stilla och vår kupégranne ligger och sover.
16.50 Kupégrannen är nyfiken på var jag kommer ifrån. Tyvärr är hans engelska lite klen. Dessutom verkar de aldrig ha hört talas om Sverige. Solen skiner in genom fönstret ute i korridoren. Grannen har bett mig att plocka fram en sko under hans brits. Det ligger 4-5 par där. Är de hans? Tillhör något par killen han pratar med?
Vacker vietnamesisk landsbygd.
18.01 Solen har börjat sänka sig och dagen går mot sitt slut. Mot sitt slut går också vår tågresa. Vi kommer nog fram innan solen har försvunnit. Magen kurrar och snart ska vi av tåget.
18.23 Vi är på stationen i Diêu Trỉ. Nu blir det taxi mot vår boendeort Quy Nhon. Det är någon sorts festival i staden. Den heter Tay Son Binh Dinh. Det är nog ingen risk att några av festivalbesökarna har gjort så att vårt hotell är fullbelagt. Vi vill inte vara med om det som hände oss i Szombathely (7/7 2001).
19.08 Denna gång blev det rum 407. Denna gång blev det Saigon Quynhon Hotel (http://www.saigonquynhonhotel.com.vn) Denna gång blev det alltså Quy Nhon. Det är den första gången under alla dessa år som vi checkar in i en ort på Q. På väg till rummet delade vi hiss med några asiater i badrock. Det här är antagligen det bästa hotell vi bott på under någon av våra resor, möjligen med undantag av SAS Radisson i Riga men där slapp vi ju betala. Vi betalar inte mer än dryga hundralappen var för detta lyxrum på grund av att det är lågsäsong och att vi fick ett specialpris för att vi bokat via internet.
Vi har gjort oss hemmastadda i vårt lyxrum på Saigon Quynhon Hotel.
20.45 Det duschades och vi gav oss ut. Vi tog sikte på att äta på Kiwi Café som enligt guideboken erbjöd västerländsk mat och ska vara ett centrum för alla backpackers som sökt sig till denna stad. Jag vet inte om vi hade en felaktig adress eller om den lilla fågeln flugit, förlåt sprungit bort. Vi har nu sökt oss till hotellets restaurang och i detta nu kom våra öl. Det vankas Green Lowen, ett lokalbryggt öl.
21.51 Det var god mat, liten inlevelse från personalen och inte en enda gäst förutom oss två. Då vi innan middagen köpte lite juice i en liten butik var ägaren noga att påpeka att Christer minsann betalat för båda flaskorna så jag behövede inte betala nåt. Det är ärlighet det!
22.16 Vi hade kunnat leta efter Kiwi Café tills Nisse blivit mormor. Nya fakta gör gällande att det rivits för att bereda väg för nya byggnader.
07.50 Det är ett tag sedan jag sov så gott som jag gjort inatt. Vår utsikt, panorama, vy eller vad nu rätt ord är, är fantastisk! Vi ser palmer, en strand, havet och ett bergsmassiv.
09.00 Det är ett dignande buffébord att välja ifrån här i frukostmatsalen. Det är allt från ris- och nudelrätter och färska grönsaker till dryck och kanelsmakande mjuk pepparkaka.
Saigon Quynhon Hotel.
09.39 Ännu en dagsplanslapp har skrivits. Snart går vi ut i solens sken. Enligt guideskrifterna ska det vara få personer som kommer med erbjudanden om transport och försäljning i den här staden. Vi får se om det stämmer. Anledningen är helt enkelt att vi kommit till en del av Vietnam med relativt få turister, däremot kan Quy Nhon vara en framtida turistort av stora mått. Den har allt som behövs, stränder, intressanta utflyktsmål, bra klimat och låga priser.
11.21 Det har fram tills nu varit väldigt få som ropat ”Hello” till oss. Vi har dessutom sett tre hundar. På nätet har ett nytt boende bokats och vi har välkomnats till Bahrain genom ett e-mail-svar på vår förfrågning. Det är inga problem med de stämplar israeliterna har givit oss. Vi får hoppas att detta gäller även i skarpt läge.
Assumption Cathedral, den katolska kyrkan i Quy Nhon.
Peter skriver ner sina iakttagelser på en trottoar i Quy Nhon.
Christer på sandstranden i Quy Nhon.
11.35 Vi har vandrat runt i staden, sett den katolska kyrkan och tagit kort på Quang Trung, det är en ryttarstaty. Utanför en gravstensbutik har vi sett en äldre farbror som kan ha varit barndomskamrat med Ho Chi Minh. Vi undrade om han möjligen letade en sten åt sig själv?
11.59 Vi har sett en stor Buddhastaty och konverserat på tyska med en cyklande vietnames. Han hade tydligen en bekant som bodde på Svampvägen 10 i Täby. Själv hade han bott ca 30 år i Tyskland. Mina tår gräver nu ner sig i den varma sanden på stranden. Detta skulle kunna vara en perfekt badstrand men sanden och vattnet utanför är allt utom rent i nuläget. Det avråds från att bada här men runt staden finns bra stränder.
12.28 Nu när våra kroppar svalnar här på rummet ska vi se till att få i dem lite näring. Var det ska hämtas ifrån återstår att se.
12.59 Vi sitter nu på taket till hotellet. Vi är på Seaview Café. Det har beställts ost- och skinkmackor med juice att dricka. Vi kunde ha suttit klart sämre. Utsikten härifrån är bedårande i alla väderstreck.
Peter lunchar på Seaview Café.
13.37 Jag sitter nu i en vilstol och väntar på min tur att duscha. Vi har sökt oss till hotellpoolen. I bubbelpoolen ligger två damer av holländskt ursprung. De pratar i alla fall holländska. Det är snart dags för ännu ett pool- hopp/dopp i ännu ett land. Tyvärr har poolen hamnat i skugga på grund av det höga hotellet.
15.30 Avsvalkade, avslappnade och redo att se mer av vår hemstad. Vi ska leta vykort, middagsställen och annat.
Vi hann njuta en stund vid hotellets pool innan den hamnade helt i skugga.
Långpromenad längs stranden i Quy Nhon.
16.24 Vi har vandrat strandpromenaden fram och åter. Längs den såg vi vart Kiwistället hade flyttat. Vi har även förgäves sökt efter en amerikansk stridsvagn som enligt guideboken skulle stå halvvägs ner i vattnet längs den här stranden. Vi fann ingen. Nu söker vi svalka och dryck.
17.03 Vi är utanför stadens stora köpcentrum. Vi gick inte den kortaste vägen hit direkt. Det blev lite vandring upp och ner längs en boulevard innan vi hamnade rätt. Här finns restauranger och diverse affärer. Innan vi går in ska vi plocka på oss våra värdesaker. Det verkar som om man måste lämna ifrån sig väskorna till en vakt innan man går in i butiken vi tänkt besöka.
På väg mot lite shopping, men var är affärerna?
17.34 Inte ville vakten ha våra väskor inte! Så går det när man förbereder sig. Det har köpts dryck för nu, ikväll, imorgon och i mitt fall även för framtiden. Jag har köpt en flaska vietnamesisk whisky. Dessutom har Christer köpt två skjortor för runt 70 kronor och jag har köpt ett linne för runt 20 kronor. Nu ska vi fortsätta denna långa dag. Utanför pågår en festival för fullt. Det är folk överallt och det förbereds för nåt slags musikframträdande.
20.15 Det har efter lite rumsvila blivit dags att få på sig rena kläder. Nu bär det av ner för att även ikväll äta middag i hotellets restaurang. Den här staden erbjuder mycket, men inte när det gäller restauranger. Ska man inte ha fisk eller skaldjur så är utbudet försvinnande litet. På väg tillbaka till hotellet gick vi förbi det lokala muséet och där stod det en amerikansk stridsvagn uppställd. Det kanske är den vi aldrig hittade på stranden?
20.40 Här händer det saker. Just som vi ska till och beställa så kommer en i personalen och flyttar om sakerna på bordet. Han lägger dryckesmenyn på Christers tygpåse och undrar om jag vill beställa. Jag svarar ja och får matmenyn av Christer. Då går killen. Han kommer dock snart åter. Jag beställer mat och då jag säger limejuice så svarar han att de bara erbjuder mat. Allt löser sig dock och nu har vi fått vår mat. Till råga på allt så sitter det danskar bakom mig.
Peter behöver pengar.
06.37 Antalet kvarvarande stopp blir allt färre. Hemresedagen är nu nära. Det är bara två veckor kvar.
07.52 En stadig frukost är Alfa och Omega om man ska göra en resa. Kan man dessutom få med sig lite bröd till färdkost är det ännu bättre. Enligt CNN är alla OS-biljetter sålda. Vill man se invigningen har man fått lägga upp US$645.
08.17 Det är snart dags att säga hejdå till Quy Nhon. Om de kan rensa upp stranden och vattnet utanför har denna stad en stor turistpotential. Dags att kolla att inget från vår packning blivit kvar.
Quy Nhon
08.42 Inget var kvar, tror jag i alla fall. Då vi checkade ut fick vi tillbaka våra pass. Dessutom fick vi beskedet att de skulle betala för vår vistelse. Jag undrar vilka de är. Det är troligast den internetresebyrå som Christer bokade hos. Det blev en taxi till busstationen här i Quy Nhon och väl där var folk på oss som småfåglar på bröd. En rusade, viftandes tvärs över vägen innan taxin hade hunnit stanna. Vad några andra sa gick rakt inte att begripa. Nu sitter vi i alla fall på en minibuss och en leende dam försökte just övertyga mig om att köpa matsäck av henne. Någonstans här i närheten hörs ett smattrande ljud.
09.05 Vi lämnade busstationen och stannade till vid sidan av vägen alldeles utanför. Vår bussvärd klev ur och slog två framlängesvolter framför minibussen. Efter det har han hittat/värvat/visat ännu en passagerare till bussen. Vi står ännu kvar och passagerarna pratar med varandra. Längst fram sitter tre tjejer. En av dem verkar skaka en burk med piller/tabletter för det hörs ett rasslande ljud. Därute fortsätter smattret, attans nu jag måste nysa.
09.30 Nu är vi 21 passagerare, 21 det är väl oslagbart? Plötsligt stannade chauffören bussen och släppte in en gubbe i tunt grått skägg och en grön hjälm. 22 passagerare, 1 chaufför och 1 bussvärd rullar nu ut ur Quy Nhon i en minibuss. Några sitter på plaststolar.
09.59 Vi har stannat och några har klivit ur. Ska de av eller bara sträcka på benen? Mannen bredvid mig lutar huvudet mot sätena framför. En annan person petar mig i nacken. Dörrarna stängs och nu är vi 23 passagerare på 4 säten plus bagageutrymmet. Varför sitter några av dem med munskydd? Inte är väl luften så dålig?
11.08 Vi är några färre. Ett problem här är inte hålen i vägen utan snarare tvärtom vägen i hålen, större borteroderade/nedslitna områden med lite asfalt emellan. På en bro utanför Tuy Hoa såg vi alldeles nyss en kille med färska skrubbsår på armarna och i ansiktet. Han hade ramlat av sin motorcykel. Det är dags för ett nytt stopp. Jag tror att de kanske har munskydd för att några i bussen röker. Tala om fix idé och last! Det borde finnas en separat avdelning för dem, ett lastrum.
Christer svettas och undrar hur länge vi ska stanna i Dai Lanh.
11.58 Det är 7-8 mil kvar. Vi har gjort ett stopp i Dai Lãnh för bensträckning, bukfyllning och Gud vet vad. Jag undrar hur länge vi blir kvar här. Det är en massa båtar ute i havet och det luktar fisk i hela byn.
12.18 Rasten är över. Trots att vi stod still i skuggan så rann svetten av mig. Hur kan vissa fixa att ha långärmat, långbyxor och munskydd i denna värme? Under rasten var vi attraktioner för två småpojkar som gömde sig för oss, tiggde av oss och tyckte det var allmänt skoj att vi dykt upp i deras liv.
13.07 Det är dags för ett nytt stopp. Bussen blir tankad. Några av medpassagerarna står och röker bredvid bensinpumparna. Vad har de i tankarna? Mannen som tankat bussen tittade just in, sa ”Hello” och gick.
13.54 Vi klev ut ur bussen då den kommit fram till Nha Trang och in i en taxi. Vi har visat en lapp med hotellets namn. Vi är redan skyldiga 13 500 dong enligt taxametern.
14.13 Efter att ha frågat en gång och sedan stannat vid Good Hotel och där frågat igen har chaffisen tagit oss till vårt förbokade Golden Hotel. Här bor vi på rum 402. Staden är fylld av flaggor, alla är röda. Några är den vietnamesiska flaggan, andra har hammaren och skäran som motiv. Nha Trang är både badort och en storstad. Vi är tillbaka i mer turistbesökta områden igen.
Vad händer utanför vårt rum?
Den flaggrika boulevarden Tran Phu i Nha Trang.
15.44 Det har blivit dags för lite mat på restaurangen Chopsticks. Vi är tvärsöver gatan från hotellet. På hotellsidan ligger Jungle Travel. De verkar sälja tågbiljetter. Kan de ha biljetter till Ho Chi Minh City dit vi ska? I detta nu sprang en dalmatiner förbi bakom mig.
16.39 Biljetterna är köpta av en glad tjej på Jungle Travel. De kan hämtas ut om 1-2 timmar. Nu närmast är det nätet som gäller.
18.09 Det togs reda på senaste nytt med hjälp av internet. Efter det har vi letat ett matställe, post med vykort och frimärken och en butik för dryck. Vi fortsatte sedan till Jungle Travel där tågbiljetterna till Saigon (Ho Chi Minh City) väntade på oss. Vi bugade, bockade och tackade tjejen. Dessutom gav vi henne ett visitkort. Vi är nu åter på rummet för att ladda om.
Vår gata, Hung Vuong Street. Golden Hotel är den ljusa byggnaden i mitten på fotot.
20.11 Kylskåpskall dricka är ett bra alternativ om man vill fylla på vätskedepåerna. Härnäst blir det väl att se till att det blir fastare föda också.
20.54 Efter att ha valt mellan otaliga turistinriktade restauranger så är vi nu på Gia Restaurant som lockade med äkta vietnamesiska rätter. Mellan oss två är ett runt bord med en diameter på runt 1,5 meter. Vi har beställt karamelliserat fläsk, ja jag kan inte överge fläsk. Det är tjatigt, tråkigt men ack så gott. Christer bryter återigen ny mark och provar med det mer exotiska citrongräskyckling. En av servitörerna undrade just var vi är ifrån. Det är riktigt fint här. Ser flott ut.
21.59 Det var riktigt gott och alls inte något dyrt trots att det såg så fint ut. Innan vi kom hem så handlade vi öl, jag köpte även lite chips. I affären var även ett ungt svenskt par. De agerade som om de var på ICA eller Coop där hemma. Ska vi ta det eller det? Vad kostar det? etc.
23.39 Vi satt på balkongen och drack vår öl då telefonen ringde. Det var Shu Ming. Hon ville veta när vi kommer till Saigon. Vi har berättat vad vi kan och vad vi vet i nuläget.
Du kan se 40 foton från 26 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 10 foton från 27 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 43 foton från 28 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 9 foton från 29 juli i detta fotoalbum.