08.39 Den sista sydafrikanska morgonen på ett tag är här. Roberths sängbotten håller, än så länge i alla fall. Idag bär det av in i ett nytt land för oss. I går kväll hade jag problem med att släcka alla taklampor. Till slut blev det i alla fall svart.

09.40 Vi har ingen rumsström. Har vi pajat något? Släckte jag ner allt i går kväll? Vi har också hittat en årsbok från en skola här i Nelspruit. Boken är från tidigt 1980-tal. Varenda en i boken är vithyad. Detta boende som för övrigt Christer hade bokat är det i särklass bästa vi haft i år. En viktig orsak till detta omdme är att vi slapp frysa.

10.20 Vi checkade ut och är nu tillbaka utanför Pappa’s Kitchen/Restaurant. Här har det varit protester från sopåkarna. De har vält omkull några mindre sopcontainers. Gatan är bitvis fylld med skräp. Christer har tidigare försökt ta ut pengar men bankomaten var livlös.

En sopstrejk har satt sina spår.

10.35 Vi har beställt en tidig lunch här på Pappa’s. Christer har fått beställa om. De har inte nog med ström för att koka spaghetti. Tur att pizzaugnen är vedeldad. Det blev alltså pizza istället.

11.10 Roberth har samtalat med en lokal herre som var minst sagt irriterad på de strejkande sopgubbarna som spridit ut skräp runt staden. Han tyckte att det var bra att vi fotograferade det hela så världen får se hur det står till med Sydafrika. Lite längre upp längs samma gata hittade Roberth en telefon och satte sig i kontakt med sin familj hemma på torpet. Det är vardag och den sömniga stad vi upplevde igår är nu full med bilar och folk.

Nelspruit

11.45 Efter att ha vandrat lite i Nelspruit så är vi nu inne på Intercapes kontor. Då jag skulle checka in oss fick jag veta att det inte skulle gå på grund av strömproblem. Dessutom är vår buss till Mocambique minst två timmar försenad.

12.22 Bussen vi ska åka med försenades i Johannesburg på grund av sopstrejken. Tjejen på Intercapes kontor ska kolla om vi får åka med ett annat bolag istället. Tills vidare är det bara att vänta.

12.52 Det har inte kommit några nyheter om bussen. Nu lämnar vi de stora ryggsäckarna på kontoret. Det har blivit dags att passa på att kolla in mera av Nelspruit. Nu kom det nya bud helt plötsligt! Det kan finnas platser på Greyhoundbussen som kommer hit snart. Vi avvaktar.

Christer och Roberth väntar på nyheter om dagens bussresa.

13.47 Tre män sitter på en Greyhoundbuss. Vänta, var det inte en låt som hette något liknande? Vi har i alla fall fått plats på bussen. Nu kommer vi nog snart iväg. Det skickas ett stort tack till tjejen på Intercapes kontor. Våra pass har också samlats in för någon form av registrering.

14.18 Vi sitter kvar på bussen. Tyvärr står den också kvar vid hållplatsen i Nelspruit. Två damer räknar passagerarna om och om igen. Det pratas om en ensam tolvårig flicka och nu sprang busschauffören över gatan. Vad är det som händer?

Bergig terräng öster om Nelspruit.

Socker, socker och åter socker i denna del av Sydafrika.

14.41 Vi är på väg ut ur Nelspruit till slut. Landskapet är kuperat och fyllt med apelsinodlingar. Några av träden är fyllda med apelsiner. Det är väldigt vackert.

15.25 Vi har gjort ett stopp vid Lowveld Tombstones i Malelane. Jag undrar när vi fortsätter. Dessutom får vi hoppas att stoppet inte har nåt samband med gravstensbutiken.

15.54 Bussvärdinnan kämpar med att dela ut passen till sina rätta ägare. Jag hade turen att få mitt först. Ja, först gav hon det faktiskt till Roberth.

16.09 Det är fullt med bananodlingar längs vägen vi färdas på. Bananstockarna växer i blå plastpåsar av den typen vi såg på Saint Lucia 2007.

Peter och Roberth har sträckt på benen under vårt stopp i Malelane.

Den sista macken innan gränsen. Det börjar närma sig!
Bussen vägdes dessutom på en stor våg i närheten (Varför?).

16.45 Vi nådde Komatipoort och bussen skulle vägas på nån slags våg på en speciell station för detta. Nu är vi på väg mot gränsen.

17.13 Vi har så kommit fram till gränsstationerna. Det var massor med folk, ett mindre läger, vid gränsen. Om de sålde något eller bara väntar på något/någon vet vi inte. Här var det inga problem att stämplas ut ur Sydafrika. Vi hälsades välkomna åter till fotbolls-VM nästa år. En av gränspoliserna tittade på Christers pass och sa "you are just a boy!". Det var inte heller några problem att betala en inreseskatt på 17 rand för att komma in i Moçambique. De hade ingen växel till Christer så han har 1 rand innestående till nästa besök. In i landet kom vi men in i bussen kommer vi inte. Jag tror att tullen vill kolla igenom allt bagage. Dessutom är det regn i luften. Kul!

MOÇAMBIQUE

17.48 All packning är inne på plats och snart gäller det samma vad det gäller passagerarna. Jag sa "Yes!!" och knöt näven då vår packning äntligen lyftes in i bagageutrymmet. Detta var kanske inte så smart. Det kunde ju faktiskt ha lett till en ytterligare undersökning av lynniga misstämksamma tullare. Som tur är så gick det bra. Mörkret lägrar sig och vi är inne i. Ett tag trodde jag att vi skulle bli omkörda av den ordinarie bussen, den vi egentligen skulle ha åkt med.

18.47 Vid sidan av vägen stod en polisbil med blåljus. Nu har vi svängt av vägen och står still. Har detta med varandra att göra eller? Vi svängde in på en mindre väg och har stannat vid ett rödljus. Det är förresten gott om ägg inpackade här på bussen. Här och där finns det stora äggkartonger. Är ägg extra billigt i Sydafrika eller älskar man att äta ägg i Moçambique?

18.51 Det var troligast bara ett rutinstopp. Nu är vi tillbaka på den stora vägen.

19.42 Vi är äntligen framme i Maputo. Christer och Roberth har snabbt och smidigt ordnat med en taxi. Jag sitter i den och vaktar min packning som kom ut först. Ibland är livet rätt enkelt. Det är bara att följa med strömmen. Nu kommer Roberth och han har med sig sin packning. Vid bagagevagnen råder ett hemskt kaos. Mitt i mörkret står en man och lyfter ut väskor till en folkmassa som försöker se vilken väska som hålls upp. Dessutom står bussen halvvägs ute i en trafikerad gata när detta sker.

20.16 Taxichauffören Alfred sprang (ja du läste rätt!) igång sin minibuss och körde oss till Fatima’s Place på Mao Tse Tung Avenue 1317 (http://www.mozambiquebackpackers.com). Vi fick också hans telefonnummer och lite tips om hur man ska bete sig i Maputo. Det är säkrare än i Sydafrika men man ska inte ha dyra saker på sig. Nu är vi på rummet, hungriga och törstiga. Jag hoppas att de serverar mat här.

Att resa är härligt men det är nog ännu härligare att äntligen få komma fram till ett rum.

Hjältar från Moçambiques moderna historia!

20.49 Vi frågade i receptionen om mat och fick ett tips om ett ställe lite längre bort. Vi gick ut på gatan och vandrade iväg längs Mao Tse Tung-avenyn. Nu sitter vi på Zambézina och funderar på vad vi ska äta.

21.53 Det blev gott kött (kalv?), strips, tomat, gurka, lök och stekt ägg. Nu är vi tillbaka på rummet. Det har inget nummer men jag tror att det har ett namn och heter Xitende. Vi har ett blåsrör, eventuellt en pilbåge på dörrens utsida. Det kan även vara någon sorts musikinstrument. Nu ska vi planera morgondagen.

22.40 Tiden har kommit för att fälla ner det blå myggnätet och dra täcket över sig. Idag har vi mest transporterats men det har ändå hänt en hel del.

Roberth förbereder sig inför natten.

Tisdag 28 juli

08.17 Vi har vaknat upp här i Maputo under varsitt myggnät. Hur många därhemma kan säga det samma? Hur många vet att Maputo eller för den skull myggnät finns? Lysröret i badrummet blinkar tyvärr. Det måste fixas under dagen.

09.15 Alla tre är duschade och har fått på sig kläderna. Vilken tur att det blev i den ordningen. Nu är vi redo att ge oss ut för att hitta ett ställe som erbjuder det vi främst behöver nu, frukost.

09.47 ”I can’t get over” hörs i högtalarna. Vi har satt oss på Pastelaria Twingo. Här vankas det kaffe och något mer. Det är här vi ska avnjuta det vi idag kallar för frukost.

Vad tittar de på.....? Jo på mannen som svetsar över huvudet på gästerna och använder en plastbit som ögonskydd.

10.34 Jag beställde kaffe och en kycklingmacka och fick en hamburgare! Dock fick jag mitt kaffe. Ressällskapet åt också hamburgare men de drack Coca Cola. På burgarna låg ett stekt ägg. De verkar gilla ägg här.

11.24 Det har blivit dags att agera på ännu ett internetcafé. Roberth sitter vid en dator, Christer ordnar med en kod och jag inväntar min tur. Det verkar ta sin tid innan vi fått låna en dator alla tre. De verkar utföra diverse andra tjänster också. De tar hand om allsköns ekonomiska transaktioner.

12.40 Surfandet gick bra och nu är vi uppdaterade på världshändelserna. Nu är vi på Hotel Pestana Rovumas café. Priserna har gjort att vi bara dricker kaffe men det fick vi en hel kanna av. Vi är alldeles nära katedralen och ställets adress är Rua da Sé 114. Härifrån ska vi ta ut en ny riktning. Här och där står folk med maskingevär och vaktar något, kanske nån form av värdetransport.

Maputos katolska katedral.

Lyxfika vid hotellet Pestana Rovuma.

14.02 Efter att vi varit på posten och köpt vykort och frimärken, dyra frimärken, fick vi en efterhängsen tavelförsäljare i hasorna. Det hela började med att Roberth skulle filma vyerna runt posten och det lockade till sig tavelförsäljaren och hans kompis som sålde träsniderier. Nu har vi dock skakat av oss tavelmannen men det tog ett tag. Vi är nu inne i en sportbutik. Roberth och Christer står och tittar på tröjor.

Utsikt från postkontorets trappa.

Roberth vid Maputos gamla fort.

14.26 Christer slog till och köpte en tröja som present till systersonen Anton. Det är en landslagströja i fotboll. Nu har Anton tröjor från två av världens stora fotbollslandslag, Vietnam och Moçambique. Tidigare såg vi teatern Teatro Avenida där författaren Henning Mankell jobbar då och då. Vi stannade dock inte där nån längre stund eftersom vi hade mannen med tavlorna efter oss. Vi tittade även på stadens blygsamma gamla portugisiska fort (fortaleza).

14.37 Efter att ha vandrat genom Mercado Municipal, en trång och intensiv marknadsplats så har vi nu kommit till botaniska trädgården. Roberth och jag tar oss en bänkrast. Christer fotograferar. Vi tre funderar på att gå och äta. Två vita män gick just förbi oss. Parken ifråga har sett sina bästa dagar.

14.57 Idag blir det lunch på O Galeto alldeles intill den botaniska trädgården. Vi har beställt dagens rätt; spenatsoppa och köttcurry. Nu ska vi också passa på och skriva vykort.

På vandring genom Maputo.

Christer och Roberth vandrar genom marknadsområdet Mercado Municipal.

Peter och Roberth tar en rast i Maputos botaniska trädgård.

Vid denna rondell hittar man rådhuset, katedralen och ett litet tåg för turister.
I bakgrunden syns lyxhotellet Pestana Rovuma.

Gata uppkallad efter Olof Palme. Många gator i Maputo har döpts efter diverse
socialister och frihetskämpar runt om i Afrika och världen.

16.25 Vi har till slut sökt oss hem. Vi har bett om att få byta ut det blinkande lysröret. Ett bytesförsök har gjorts. Bytaren hade dock tagit fel sorts lysrör. Nu är han åter för ett nytt försök.

17.57 Vi sitter i uppehållsrummet. Vi tar oss en öl vardera. Runt omkring oss är det andra gäster och ställets två hundar. Det luktar vitlök från köksdelen och en av gästerna hostade nyss. Bytet av lysröret fungerade.

19.00 Vi är åter på rummet efter att ha pratat om olika spörsmål. Tyvärr är det så att även det nya lysröret har börjat blinka.

Roberth på trottoaren utanför Fatima´s Backpackers. Säkerhetsvakten är för en gångs skull vaken.

Vi har kommit hem efter en lång sightseeing i Maputo.

19.51 Det är middagsdags igen. Denna gång sitter vi vid ett fyrkantigt bord med en rutig duk. Vi är på restaurangen Mimmos. Det är dags för pizza. Vi sitter i den rökfria delen och i ena hörnet står en cigarettmaskin.

21.12 Det tog tid att få pizzorna. Stället är visst väldigt populärt och välbesökt. Under väntan och måltiden underhölls vi och de andra med Michael Jackson-videos på TV:n. Det var visst något hyllningsprogram. Vi fick 100 meticais för lite tillbaka på växeln. Det hela löste sig dock. Nu är vi hemma på rummet. Takfläkten är på max. Det gäller inte vår ork och energi.

21.54 Ett borstande ljud följt av ett spottljud hörs från badrummet. Roberth har borstat sina tänder. Nu står han och småsjunger vid fotändan av min säng.

Onsdag 29 juli

07.03 Roberths mobilväckningssignal har just hörts. Det ska den ju inte göra just nu. Det är bara att somna om.

Roberths komponerade väckningssignal

08.13 Nu har min mobil kvittrat till. Detta är en angenämare tid att vakna.

09.49 Det är dags att gå ut på stadens gator. Först måste vi få ut en av ställets hundar ur vårt rum. Den kom in då Roberth öppnade dörren och sa nåt till den. Vad heter ”kom lilla hund” på portugisiska?

Dagen inleddes med övningen "flytta på envis hund".

10.09 Jag lyckades att få hunden till dörröppningen men sen var det stopp. Grabbarna pratade med en i personalen och han lockade till sig hunden. Tydligen hade hunden nyligen varit till en veterinär och tog numera alla chanser att få gömma sig. Efter det gick vi mot posten lite längre bort efter vår gata. Utanför det lilla postkontoret lade vi våra kort i en postlåda. Det skulle vi inte ha gjort! Den var inte avsedd för brev och vykort. Några herrar hade den visst som något slags förråd och började ropa och vinka från andra sidan gatan. En av herrarna öppnade postlådan genom att avlägsna en kartongskiva. Christer tog vykorten och gick in på posten med dem istället. Så korkat av oss att tro att postlådan användes som postlåda. Nu ska vi ta oss en kaffe och ett bakverk på Pizza House.

Posta inget viktigt i denna.

Roberth äter frukost (inte pizza) på Pizza House.

11.02 Idag ska vi se de lite mer exklusiva delarna av staden och inte minst havet. Vi har vandrat rakt österut från vårt boende och bl.a. sett Sveriges ambassad. Roberth håller just nu på att göra affärer med en gatuförsäljare. Ja, han köper inte en gata utan något att ta med hem till frun.

11.27 Det blev affär för Roberth. Nu står vi och blickar ut över den Indiska Oceanen. Vi har tagit oss till en lugn sidogata med fin havsutsikt. Roberth har också passat på att ringa hem till Sverige och pratade en stund med familjen.

Indiska oceanen

12.03 Vi har havsutsikt igen. Det är bänkrast i Jardín dos Namorados (de förälskades park). Här sjunger fåglar, barn leker och det spelas musik. Havet ligger stilla och vid horisonten syns båtar. Det är också härligt varmt idag.

12.37 Martini, sa Roberth då han skulle beställa. Han har även beställt en Coca Cola. Christer har beställt Fanta och ett bakverk. Jag nöjer mig med en Coca Cola. Vi är på restaurangen Surf här i parken. Några bord bort sitter en man med en halmhatt. På hattens brätte står det ”I love Durban”. Det här är en härlig lugn oas i det något kaotiska Maputo.

Roberth tar det lugnt en stund.

Skönt att hitta en lugn park mitt i storstadens puls.

En lövad gång i de förälskades park. Romantiskt..nja.. den leder till toaletterna.

14.25 Gatan är fylld av herrar som vill sälja det mesta, skarvsladd-dosor, dukar, skor, träföremål med mera. För att undvika dessa och dessutom få en lunch har vi satt oss på restaurangen El Greco på Av Julius Nyerere, nº326 . Christer har beställt kyckling, jag har valt bläckfisk och Roberth ville ha skaldjur.

15.28 Det var riktigt god mat. Just nu gör Christer affärer. Om de är goda eller inte vet jag ej. Han köper sig visst en t-shirt med Mocambique-motiv.

Christer köper en T-shirt.

16.23 På vägen hem köpte vi bröd till morgondagen. Här hemma har vi funderat kring hur vi betalar boendet. Det är nämligen så att de inte tar kort här. Detta var något vi hade räknat med. Nu blir det nog till att casha ut pengar från en närbelägen bankomat.

16.37 Alldeles nyss ringde telefonen i receptionen. Killen där har sagt "Hello" en tre fyra gånger. Han har även upplyst oss om att vi är skyldiga 3600 meticais för rummet. Transport till busstationen ligger på runt 150 meticais för alla tre och skjuts till Swaziland går på 100 rand per person. Nu ska vi läsa lite. Roberth cashar ut och vi är skyldiga honom 365 rand vardera.

18.43 Här tittas det på bilder från dagen och det planeras inför morgondagens resa till Swaziland. Vi blir väl kvar här ett tag innan vi går ut för den sista Maputomiddagen.

19.45 Ännu en gång är vi på Mimmos. Den sista middagen blir pizza, kanske inte så originellt och korrekt men vi måste rätta matsäcken efter plånboken och vi visste i förhand vad pizzorna kostade här.

21.13 Det var gott och mättande. Nu börjar vi trappa ner. Imorgon väntar en ny resdag, ett nytt land och en ny huvudstad. Vad väntar oss för överraskningar då?

Vår hemgata, Avenida Mao Tsé Tung.