09.17 Dag två i Brunei har inletts. På TV:n fortsätter hyllningarna av sultanen. Folk står på rad för att få kyssa hans hand. Sultanen ser måttligt road ut. På en annan kanal spelas det fotboll mellan Luton-Liverpool. Det är inte live utan en cupmatch från i vintras. Jag själv kom precis ut ur duschen. Vrider man på ett reglage vid duschstrilen så ökar vattentrycket. Dock är det ändå väl klent. Nej nu ska jag väl torka till, klä på mig och ta sikte mot frukostbordet.

10.16 Vi är tillbaka efter frukost vid poolen. Poolen är liten och frukosten var inte speciellt stor den heller. Att dricka erbjöds en kopp kaffe och ett glas juice vardera. Att tugga på två gifflar och tre skivor rostat bröd med smör och två sorters marmelad, apelsin och ananas. Marmeladen var portionsförpackad i små burkar. Var det lite eller är vi helt enkelt bortskämda med bufféfrukostarna?

12.10 Vi är ute på stan och framför moskén igen. Vi sitter vid en annan ände denna gång. Vi har varit på posten med en enda öppen kassa. Där köptes frimärken och vi postade de inte allt för vackra vykorten vi fann igår. Vi har även försökt att ta kort på landets flagga. Nu börjar solen hetta. Dags att gå vidare.

Omar Ali Saifuddien-moskén i Bandar Seri Begawan.

12.41 Vi är åter utanför gallerian. Nyss var vi inne där och tittade runt bland annat efter ett lunchställe. Det fanns några olika att välja ibland, bland annat ett ställe som hade ett stort bi utanför restaurangen. Det verkade vara en hamburgerkedja, undrar om även de serverar barnmål? Jag har även hittat ett souvenirglas till min samling. I samma butik hittade vi riktigt vackra vykort. Det blev till att köpa några till. Nej detta går inte. Nu går vi in mot stadskärnan för att hitta någon näringsgivande näringsidkare.

12.59 Vi har tagit det säkra för det osäkra. Vi har returnerat till restaurangen Hau Hua. Först beställde jag nudlar och anka, dock var ankan utflugen så det blev revbensspjäll i stället. Christer valde nudlar i Singaporestil. De nyss inkomna Colorna är alldeles kalla.

Vår vän sultanen tittar på oss överallt.

Ännu en bild på den vackra moskén i Bruneis huvudstad.

13.45 I vanlig ordning alldeles utsökt mat. Nu är vi på Paul & Elizabeth Cyber café. Här ska surfas.

14.54 Vi surfade, gick sedan och handlade bland annat dryck och frukt. I affären märktes en ack så bekant doft av durian. Nu sitter vi och tittar ut över Kampung Ayer, vattenbyarna. Var vi sitter?, jo på en bänk.

Kampung Ayer, en del av Bandar Seri Begawan som är helt byggd på pålar.

Varför glo på detta?

15.16 Värmen tog överhanden och vi gick hem igen. Det är en viss sport vid övergångsställena här. Bara för att bilarna har rött betyder inte det att vi får grön gubbe. Det tar sin lilla tid och oftast hinner bilarna få grönt innan. På vägen hem hörde vi några spela introt till ”Smoke on the water”.

17.20 Inne på rummet igen. Vi tror båda att vi slumrade till ett tag. Sant eller inte vad vet jag? Nu ska vi ta oss en kopp kaffe och fundera kring vad vi ska äta till middag. Ris och nudlar i all ära vi vill ha något rejält i kistorna.

Terrace Hotel

18.23 Det lyssnas på radio. Det verkar vara någon sorts talkshow. Folk får ringa in och säga vad de tycker. Det är visst en malaysisk kanal.

19.24 Vi har sökt oss ner till vattenlinjen för att få oss lite mat. Dagens ställe är Fratini’s Restaurant. Kvällens rätt, var sin pizza. Christer valde Hawaiiana och jag valde Don Pablito. Nu kom dryckerna. Här som på alla andra ställen i landet blir det alkoholfritt. Sådan är lagen.

19.31 Ute på floden utanför stället far snabba båtar omkring, s.k vattentaxi. De har alla en enkel belysning. Man ser dessa ljus irra runt runt ute i mörkret. Hur vågar de köra? Känner de floden som sin egen ficka? Är allt bara en välregisserad show för oss gapande turister.

20.51 Så sitter vi här igen på vårt rum. På vägen hem tog vi en ny väg eller var det så att vi gick fel? Detta är en bedömningssak. Hur som helst, vi har köpt frukostförstärkning till imorgon och regnbågskaka till i kväll. Det är en brun kaka marmorerad med rosa och ljusgröna områden. Kassörskan hette Argentina Saavedra P. Denna information fanns på kvittot. Pizzorna ikväll fick vi för halva priset, specialpris till födelsedagsbarnets ära, sultanen alltså.

22.23 Vi har provat den gula vattenmelonen. Den är kärnfull och god. Nu provar vi regnbågskakan. Den är inte saftig, knappast kärnfull och god, nja. Den har ingen distinkt smak men det är vackra färger.

Regnbågskaka till kvällsmat.

Onsdag 19 juli

09.25 Vi har vaknat till och börjat göra oss klara för att gå ner och äta frukost. Idag tänker jag äta det mesta, kanske allt, av det som ställts fram. Visst har vi frukostförstärkning men ändå.

10.22 Enda skillnaden i frukostutbudet var att idag fick jag påtår. På TV:n fortsätter CNN att bevaka krisen i Mellanöstern. Tänk i fjol var vi i Beirut. I år är situationen en annan. Hur ser det ut i de delarna av staden vi besökte? Hur mår de olika människorna vi träffade?

12.04 Vi har sökt oss ut på stan och in på den stora gallerian. Här har vi åkt upp på översta våningen och åter in på Paul & Elizabeth Cyber café. Vi ska kolla upp kommande resor och boenden.

Åskväder på gång bakom Peter.

12.28 Vi är preliminärt inbokade på Hotel de Mercedes i Cebu, Filippinerna. Vi har skickat en förfrågan till dem. Dessutom har vi kollat när morgondagens båttransporter härifrån går. Sist kollade vi diverse sidor och följde svenska folkets inlägg om krisen i Libanon. Argumenten är i stil med, Är man så dum så man besöker ”såna” länder får man klara sig själva utan hjälp från UD. Vi läste också om hur de muslimska kvinnornas huvudduk är en symbol för tvång och förtryck. Vi undrar därför om alla kvinnor vi sett här är offer? Det blir en kontrast att jämföra den svenska misstänksamheten och fientligheten mot främmande kulturer med den asiatiska vänligheten och artigheten mot främlingar. Här hälsas vi alltid med ”Sir”. Ett exempel på detta är mannen som stod utanför sin frisersalong. Han log mot mig och undrade ”cut Sir´”? Han gjorde en gest med fingrarna för att symbolisera en sax. Jag som inte kände ett sådant behov tackade artigt nej. Tankarna som väckts hemma i Sverige får mig att tänka på Shu Mings liknelse med kokosen som inte vågar lämna nöten, många européers rädsla och misstänksamhet mot det avvikande.

13.36 Vi har avslutat vår lunch på Ayamku Restaurant. Vi valde en Ayamku special vardera. Det innebar, ris, sallad och en stor friterad kycklingfilé. Till det serverades dryck. Pris 3.50, under 20 kronor. Det finns ett antal kedjor här som alla serverar friterad kyckling.

14.37 Vi är tillbaka på rummet. Inom kort ska vi gå och bada. Dock inte direkt vi har ju precis ätit. Eller hur var det nu föräldrarna sa när man var liten? Tyvärr så mulnar det på. Under det att vi funderar tar vi oss en kopp kaffe och tittar på TV. Där visas det just nu svimning, oops där blev det anglifierat, simning ska det vara.

14.48 Efter det att vi tagit poolbeslutet har det regnat. Det smattrar emot taket ovanför oss och plaskar i gatan nedanför oss, rena skyfallet! Viss bekant känsla infinner sig, ska det bli som i Varna 2002 (19-20 juli)?

Tropiskt regn i Brunei.

15.48 För ett tag sedan var det en vägg av vatten utanför fönstret och bara lokala kanaler på TV:n. Nu är de utländska kanalerna tillbaka och vi kan ana solsken och andra sorters moln än regnmoln.

16.45 Nu gäller det. Vi har beslutat oss för att ta oss ner till poolen. Vädret är väl inte det bästa men finns det en pool så måste man prova.

17.49 Vi har just kommit tillbaka från en pool med klös. Den hade fullt med klor som nu tvagas bort. När vi kom till poolen gick där omkring en kille som plockade löv och annat från vattenytan. Var han kanske en poolis?

18.51 Skymningen har fallit. Det har blivit dags att vandra ut för att få oss lite fast, helst mycket, mat.

19.26 Innan vi gick ut tittade vi klart på några fascinerande sporter på kanalen ESPN. Stockkapning med motorsåg, stockklättring och vår stora favorit, agility för stora hundar. Tänk vad man kan roa sig med. Allt skedde på "Outdoor games" i USA. Nu är vi efter att ha lokaliserat busstationen tillbaka på restaurangen Hau Hua. Här blir det apelsinkyckling och biff med ingefära.

Tredje gången gillt på Hau Hua. Christer äter apelsinkyckling.

20.07 Jag vet att det har sagts förut men det var god mat. Färskriven ingefära är så gott på wokad mat. Sedan maten avnjutits har en del hänt. Jag beställde kaffe, rätt snart kom en servitris mot bordet med någon svart vätska i en plastpåse. Hon passerade och snart kom en kopp till mig. Efter någon klunk trodde jag att jag såg i syne. Ut ur köket kom en man med dubbla förkläden, gummistövlar, tjocka glasögon och en armbandsklocka i ett snöre om halsen. Det var ingen synvilla. Christer såg honom också. Vi tror det var kocken.

20.29 Innan vi betalade bjöds vi på te. Hau Hua är ett trevligt ställe som klart rekommenderas nästa gång ni är i Bandar Seri Begawan. Nu är vi åter på vårt internetcafé.

20.42 Vi är inbokade på Hotel de Mercedes i Cebu. Referensnumret är PH-136640-658. Detta besked väntade på oss i vår e-mailbox.

21.51 Det gick bra att betala för rummet redan i kväll. Det är bra. Vi bör lämna hotellet i svinottan i morgon bitti. Det är bra om vi kan sticka iväg utan förhinder. Vi siktar på att komma iväg med en tidig buss till färjeterminalen.

Torsdag 20 juli

06.13 Alldeles nyss hördes ett fjärran ljud. Det var alarmet från min mobil. Det har blivit dags att vakna och duscha. Ännu en resdag är här. Vad sker idag?

06.53 Vi börjar bli klara att resa vidare. Det mesta är packat, bara någon pryl kvar. Det känns inte upplyftande att resa vidare, är för slö.

07.19 Vi har tagit oss till busstationen och ombord på den lilafärgade bussen mot färjeterminalen. Nu rullar vi, utresan ur Brunei är här.

08.14 Vi har så nått terminalen i Muara. Det har köpts biljetter för 15 Brunei-dollar till Labuan i Malaysia. Vi åker med bolaget Suria. Det är ju samma namn som på resorten i Cherating.

Ombord på båten som ska ta oss från Brunei.

08.40 Immigrationskort har fyllts i. Vår båt har lagt ut och vi börjar få upp farten. Bakom oss lämnar vi hamnen i Muara och bortom den Brunei. Det har varit en angenäm vistelse. Sällan har jag sett så många flaggor och så mycket hyllningar på ett och samma ställe.

MALAYSIA

09.16 Vi färdas över öppet hav under det att vi avnjuter vår medhavda matsäck. Land kan anas vid horisonten.

10.06 Båten har lagt till och vi har tagit oss i land och förbi passkontrollen. Närmast följer väntan. Jag väntar på terminalen under det att Christer är och tar ut pengar. Vi är tillbaka i Malaysia, närmare bestämt ön och tullfria zonen Labuan.

Väntsalen på färjeterminalen i Labuan.

Labuan

11.31 Nu har vi blivit effektiva. Biljett till Kota Kinabalu är köpt, ryggsäckarna är inlämnade på en förvaringsskrubb och nu har vi satt oss vid bord 20 på den indiska Choice Restaurant här i Labuan. Nu inkom apelsinjuicen. Hur är den och hur smakar deras kyckling och nudlar?

11.51 Det var färsk, frisk och knappast flask juice. Hettande mat, dock mättande och gott. Det kan tarvas kaffe på detta. Min underläpp känns av. För Christer är det gommen och tungspetsen.

12.39 På en båt igen. Vi har just satt oss på platserna D1 och D3 på Labuan Express 5. Det är verkligen mjuka och sköna säten.

13.12 Minsann om jag inte somnade lite. Vi är hur som helst på väg igen. Nu väntar båtfärd till KK, eller Kota Kinabalu, huvudstad i delstaten Sabah.

14.25 Vi kör mot vågorna och vattnet stänker upp mot de vänstra rutorna.

15.30 Vi har vatten till höger, vatten till vänster. Förhoppningsvis vatten framför och under oss.

16.53 Vi är i Kota Kinabalu. Vi klev iland och klev in i en taxi. Efter en kort resa klev vi ut, betalade och såg taxin försvinna. Vi var vid "Borneo Backpackers". Det är säkert ett trevligt ställe men inte det vi bokat. Vi gick en bit till och förhörde oss med en taxichaufför om det bokade stället. Han visste vad det var och var det var. Han pekade bortöver. Plötsligt frågade han om vi önskade att han skulle skjutsa oss dit. Det ville vi och det gjordes. Framme på Borneo Global Backpackers togs vi emot med öppna famnar. De hade saknat oss och även hört sig för om oss ute på flyget. Detta hade givit frukt om det inte varit så att vi kom båtvägen. Nu är vi registrerade och informerade, grundligt, om stället. Vår värd Charles har grundligt presenterat allt om vår bostad och alla utflykter som finns. Vi bor i rum G4.

18.11 Vi är båda duschade. Det vi tog för ett stort badlakan är nog snarare någon sorts filt som vi ska ha som täcke. Det, vad det nu än är har en frottéliknande yta. Jag tror nog att jag torkar mig med den egna handduken.

19.11 Vi har sökt oss ner till centralare delar av staden. Det blev lite promenerande men nu är vi framme. Vi har satt oss ner på Super Faezah Cafeteria. Den ligger på bottenplanet på en galleria, Centre Point. Beställningarna är gjorda och nu väntas det.

Middag i källarvåningen på Centre Point shoppingcentrum.

20.51 Mustiga skaldjur med nudlar för mig. Friterad kyckling och citronris för Christer. Efter det så handlade vi dryck på Supermarketen intill. Innan vi vände hemöver köpte vi lite bröd i en brödbutik. Vi strosade sakta hemåt och nu ligger vi och tar det lugnt. Det knakar betänkligt från min säng. Det är en spricka i en av brädorna. Vi får hoppas att den håller.

22.11 Det verkar ha kommit nya gäster till stället. Det låter som om de informeras på samma sätt som vi informerades tidigare. Jag börjar bli lite dåsig, undrar varför?

23.38 Christer har ställt sin mobil. Den har en angenäm ringsignal som passar på sovmorgnar. Mina signaler är mera av karaktären, KLIV UPP NU!! Nej nu är det dags att krypa under filten eller är det ett badlakan?

Fredag 21 juli

08.20 Det har hänt igen. Min säng har kollapsat. Sist var i Polen 2002 (30/6). Nu som då är lösningen att flytta ner allt på golvet. Jag ska titta till det senare. Det verkar som om brädan på långsidan har gått av.

10.16 Sängen är fortfarande trasig. Det skiter jag i. Den står kvar i rum G4. Vi samlade ihop våra ägodelar och bar över dem till det nya rummet. Vi har flyttat till G7, det låter närmast som ett schackdrag. Jag har dock inte blivit matt av det hela. Nu planerar vi för resten av dagen. Vi provar på vad huset har att erbjuda i frukostväg. Något är galet med snabbkaffet. Det vill inte lösas upp fullt ut. Klart sumpfyllt kaffe.

Christer i rummet på Borneo Global Backpackers.

10.52 Nu ska vi dra några drag med myggstiftet innan vi drar på stan. Vi ska bara kolla om receptionen har en karta. Hostningar hörs, kommer de från luftkonditioneringen? Det verkar inte bättre.

11.42 Vi har tagit oss till posten. Här har vi köpt frimärken. Tidigare har det kostat 50 sen att skicka. Nu kostar det 1.50 ringgit. Är det dramatisk portohöjning, delstatsbyte eller för låg kostnad tidigare. Min röst läggs på alternativ två.

Kota Kinabalu

Atkinson´s klocktorn, det enda som är kvar sedan staden hette Jesselton. Staden bombades under andra världskriget och återuppstod som Kota Kinabalu. Vad hände med Atkinson då? Jo, han dog av malaria vid 28 års ålder.

12.03 Vi vilar på en grön järnbänk med röda ben och armstöd. Vi är i området där vi först blev avsläppta igår. Det letas någonstans att äta. De flesta ställen erbjuder plockmat ur kantiner eller friterad kyckling. Vi har även sett en Pizza Hut restaurang och ett ställe som heter Euro café.

12.19 Det blev Pizza Hut och deras luncherbjudande. Nu väntas på soppa, brödbitar, kyckling & ananas-pizza samt Pepsi.

13.14 Inte blev det mycket mat men det räcker ett tag. Nu har vi satt oss på en mur i en park. Det väntas på en buss som kan ta oss till stranden. Nej nu ska jag använda en av våtservetterna som på Shu Mings inrådan köptes i Singapore.

13.50 Stranden närmar sig. Vår färd med buss 16A tar oss allt närmare. Vi har snurrat en del men nu är vi här. Vi befinner oss i Tanjung Aru strax söder om stan.

14.00 Innan vi blötlägger oss ska vi ta oss en kaffetår. Vid min betalning råkade ett Bruneimynt följa med. Detta påpekades av en försynt kassörska. När vårt café fylldes av svenska killar med sydsvensk dialekt så beslutade vi oss att gå mot vattnet.

På stranden i Tanjung Aru. Peter skriver i dagboken vid vår stentrappa.

14.52 Vi har sökt oss avsides och hittat en stentrappa. Nu ska här badas. Bredvid oss finns en liten pöl där småfiskar simmar. De har nog blivit kvar där då det blev ebb.

15.43 En man har en gång sagt att man inte kan kliva ner i samma flod två gånger. Jag säger att vi stigit ner i samma hav flera gånger. Till vänster om mig startar och landar flygplan på den närbelägna flygplatsen. Till höger spelar syrsor. Framför mig bryter vågorna mot stranden och mellan mig och havet står en man i gröna shorts.

Stranden i Tanjung Aru, en av landets bästa enligt vår värd Charles.

16.57 Efter att ha badat, sett fler flygplan och tittat på kvinnor som silar fram några slags ätbara djur ur havet så har det blivit dags att hitta bussen som ska ta oss mot hemmet. Undrar var vi ska kliva av?

17.31 Vi är tillbaka i vårt rum med hela bäddar. Vi håller på att reka vart vi ska åka imorgon. Det finns några öar att välja bland i nationalparken Tunku Abdul Rahman här i närheten.

19.55 Efter att vi fått lift med boendets minibuss ner på stan är vi nu på Thairestaurangen, Tam Nak Thai. Det lutar åt att jag beställer Ped Ohd Yod Oak eller om man så vill sötsur anka. Restaurangen är en av många som finns i det stora Api-Api-centret nära shoppingcentret vi besökte igår. Anledningen till den gratis transporten är att det är samma ägare till en sportbar här och de transporterar sina gäster mellan sängar och öl.

21.46 Ankan var alls inte dum. Det var något bekant med smaken men jag vet inte vad. Efter det gick vi och shoppade dryck och bakverk. Nu slappar vi på rummet. Vi har ju faktiskt gjort en hel del idag.

23.47 Det har blivit dags att släcka. Jag hoppas på en problemfri natt i en hel säng.

Borneo Global Backpackers (http://www.bgbackpackers.com)

Den glada orangutangen utanför vårt rum.

Lördag 22 juli

07.24 Min säng är hel. Jag sitter nu och äter min frukost. Det serveras sumpfritt kaffe idag. Det går bättre om man lägger kaffepulvret i en sil och slår hett vatten över det hela. Idag blir det öutflykt.

08.26 Vi har just betalar för färden till övärlden. Frågan är nu denna, vad ingår i priset på 60 ringgit? Transport, vistelse och hemresa utan problem vore bra.

09.00 Vi sitter i sofforna på vandrarhemmet och väntar på fordonet som ska ta oss till hamnen. Ordinarie förare saknas. Nu kom det en taxi. Den ska vi visst åka med.

09.11 På väg i taxi till hamnen. Där ska någon guida oss vidare. Kostar taxin något?

09.27 Vi har så nått båtterminalen. Vi har inte sett röken av någon som ska guida oss vidare. Taxin var gratis.

09.49 Vi har ringt hemstället. Det visade sig att vi skjutsats till fel hamn. Någon är vid en annan hamn och väntar på oss. Taxin ska komma tillbaka och hämta oss. Hur såg den nu ut? Det var inte direkt lätt att ringa i mobilen när det samtidigt borrades i stenläggningen här vid terminalen.

10.03 Vi är tillbaka i taxin. En ny resa har inletts. Är någon kvar?

10.17 I en ny hamn, Sutera harbour denna gång. Någon "någon" har inte mött oss. Vi har dock pratat med Emily på Seaquest. Hon har ordnat så att vi kan åka ut till ön Manukan vid 10.30. Fast vi tyckte att hon sa 09.30.

Äntligen ombord. På väg till Manukan Island.

10.31 Vi har satt oss ombord på den lilla båt som ska ta oss ut till ön Manukan. Har även krängt på oss flytvästar. Manukan är en av de öar som ingår i nationalparken Tunku Abdul Rahman alldeles utanför Kota Kinabalu.

10.58 Resan ut gick bara bra. Väl iland fick vi betala 10 ringgit (20 kronor) i inträde till nationalparken. Vid betalningen stod en ung man och hälsade på Christer med hans namn, Christers alltså. Var detta "någon"? Han upplyste oss om att sista båten hem går 17.00. Nu står vi på stranden och blickar ut över havet. I fjärran syns det 4095 meter höga berget Kinabalu.

Manukan Island

Första gången vi betalar inträde till en ö.

En svanslös ödla på strandpromenad.

11.25 Vi har vandrat längs stranden och träffat en cool, svanslös ödla av större modell. Det har även plåtats bomber, minnen från andra världskriget. Nu sitter vi på restaurangen Prahu och väntar på vårlunch. Därefter blir det regnskogsvandring. Vi är ju i alla fall i en nationalpark.

11.56 Vi har i alla fall fått dryck. Dryck med is trots att vi bad att få utan. Isen hällde vi ut bredvid bordet. Vi äter ju ute. Ute under trädens skugga och syrsors musik.

Bomber från andra världskriget visas upp.

Utsikt mot Kota Kinabalu och berget Kinabalu (4095 m ö h)

12.19 För en stund sedan kom så maten, serverad i en metallskål vars insida var klädd med bananblad. Det var god mat, dock stördes matron av några amerikaner med "besserwisserstil" som hade asiatiska flickvänner och talade om för serveringspersonalen hur maten egentligen skulle tillagas.

12.42 Solkräm och myggolja är påstruket. Djungel here we come.

13.21 I sakta mak gick vi de 1500 metrarna i det stenläggda joggingspåret. På vägen har vi sett tre ödlor, fjärilar och människor. Nu har vi nått fram till utsiktsplatsen Sun Set Point. Vi trodde att spåret gick runt eller i alla fall kom ut nära starten. Ack så fel vi hade. Det är bara att gå tillbaka, 1500 meter kvar. Innan tillbakafärden ska vi njuta fullt ut av utsikt och natur.

Peter har hittat en lian under vår regnskogspromenad.

Sunset Point, en vacker plats.

Vi nådde ikapp gamle Herr Ödla.

14.16 Vi är tillbaka vid sanden och stranden. I vattnet utanför är det snorklingskurs som gäller. Nu ska vi sola och bada. Det sågs mera människor och ödlor på tillbakavägen. En gammal stor ödla gick längs vägen framför oss. Dessa stora ödlor är Komodo-varanens mindre kusiner, monitor-ödlan.

15.44 Artrikt i vattnet och stenrikt på botten. Många olika fiskar och en del maneter. Efter badandet och solandet gick vi till en duschanläggning här. Nu sitter vi på en bänk och håller på att torka till. Inom en timme återvänder vi. Vissa varelser i vattnet såg ut som risnudlar och framkallade en svidande känsla. Var dessa också maneter eller nåt helt annat?

Utsikt mot grannön Sulug.

Ett av de svårfotograferade färgglada fiskstim som finns i vattnen kring Manukan.

16.37 Efter att ha tittat på mängder av fiskar och fiskyngel längs stranden så sitter vi i slutet av en lång brygga. Det väntas på båten som ska ta oss tillbaka. I vattnet nedanför simmar mängder av färgglada fiskar av allehanda modeller. När båtar kommer förbi så fräser det i vattnet av all fisk som skräms iväg. På bryggan fanns en informationstavla med olika typer av fiskar på. Ingen av de vi sett finns med där. Vi har nu just druckit iskall dryck. Det satt bara bra.

17.11 Båtarna kommer och båtarna far men ingen är för oss. Den båt från Seaquest som for nyss var tydligen inte avsedd för oss. Detta enligt ombordsläpparmannen. Antalet andra passagerare har minskar betänkligt. Var här senast 17.00 så var det någon som sa vill vi minnas.

17.19 Nya bud. Antingen skulle vi ha åkt med förra båten eller så är ordinarie båt försenad.

17.43 Hur det nu var, det kom en extra båt bara för oss. Något hade blivit fel sa vår vän som kanske var "någon"? Väl iland väntade en personlig transport tillbaka till boendet. Närmast väntar dusch och maskintvätt av våra kläder.

Med egen båt tillbaka till Kota Kinabalu.

18.22 Vi har satt oss ner i sofforna utanför vårt rum. Bakom mig brummar tvättmaskinen. Vi betalade 5 ringgit och la vår smutstvätt i en grön korg. Resten togs om hand av en tjej i personalen. När vi känner oss utvilade ska vi söka oss ner på stan till fots denna gång.

19.51 Vi har satt oss på en koreansk restaurang i Api Api-centret. På övre halvan av väggen syns koreanska tecken. På den nedre halvan har olika gäster skrivit olika saker med spritpennor. Glasen som just kom in var fyllda med is. Det verkar vara svårt att servera isfria glas denna dag. På TV:n bakom mig syns en svensk flagga.

Koreansk middag, dyrt men intressant.

21.28 Till huvudrätt blev det nudlar med grönsaker. Sidorätter, soppa med gröna blad, böngroddar, något i stark sås och något annat i en annan sås. Efteråt kall soppa/dryck med kanelsmak. Kort sagt vegetariskt i afton. Angående den svenska flaggan, jo den var en gåva från en kille från Sydkorea som adopterats av svenska föräldrar. Föräldrar som i sin tur kände innehaverskan av restaurangen. Vi har återigen träffat vår klämkäcka värd Charles. Han verkar bry sig om det mesta. Vet han om dagens debacle? Vår öfärd var allt annat än välorganiserad, taxin körde fel och vi höll på att bli kvar på ön bland ödlorna som några slags nutida Robinsons.

22.19 Christer har gett sig av ut på nätet. Själv ligger jag i min bädd och tänker på allt som hänt idag, allt som hänt sedan vi kom till Borneo och allt som hänt sedan resan började. Jag tänker även på att det kommer att hända så mycket mera innan jag återser hemtrakterna.