09.32 Vi har så sakteliga vaknat till här i Sibu. Idag lär vi nog mest ta det lugnt. Jag har just smakat på min sockerkaka, ingen smaksensation precis.

10.28 Det har blivit dags att gå och se mera av vår hemstad. Det är med tvekan vi söker oss ut. Dagar med detta datum har bjudit på diverse otrevliga överraskningar (2001, 2002, 2005). Nej nu får vi glömma det som varit och ta tjuren vid hornen.

Gott om motorcyklar utanför marknaden i Sibu.

12.11 Vi lämnade hemmet och gick glada ut i solen. Rätt snart satte vi oss vid floden och tittade. Därpå bar det av mot stadens stora marknad. Här fanns färska frukter, grönsaker och hönor. Just det hönor. Levande hönor och tuppar, välpaketerade med snören och papper. Bara benen och huvudena stack fram. Nästa steg var att hitta ett café med bakverk. Vi fann bara ställen med endast kaffe. Istället ställde vi in siktet på dryck och vi fann vykort i butiken Ha ha (Skulle det vara roligt?) När dessa köpts införskaffade vi dryck i butiken Daesim mart s/b. Där klistrades en lapp på det man köpt, en lapp med texten ”Paid”. Nu bänkvilas det och detta skrivs. "Ha ha-butiken" sköttes av tre tjejer i åldern 10-14 ungefär. Här kan ungdomar ta ansvar. En av tjejerna hälsade oss också artigt "Welcome to Sarawak!".

13.09 Vi sökte oss till posten. Efter lite letande fann vi maskinen för kölappar. När det blev min tur gick jag till kassa 5. Mannen där visade mig till en annan kassa och där köptes frimärken. Detta fick oss att vända hemöver och här är vi nu. Ja värmen spelade också en avgörande roll i att vi vände hem.

River Park Hotel, Sibu

14.34 I kampen mellan vila och äta har äta tagit överhanden. Vi har sökt oss ut för att hitta någonstans att luncha.

15.07 Dagens lunchplats blev Sugarbun. Det är dock inte samma ställe som igår. Detta ligger granne med gårdagens middagshak. Chicken curry för Christer och friterade kycklingbitar för mig. Nu ska i alla fall jag beställa kaffe.

16.09 Återigen har vi floden som vy. Sedan sist har vi varit effektiva. Christer har köpt två skjortor av märket "Silver Snail", vi har varit och postat vykort, det har frågats på turistinformationen om bussarnas avgångstider och jag har köpt mig en kokbok. Denna behandlar malaymat.

17.04 Innan vi gick in så köpte vi oss lite mat för morgondagen. Nu tar vi det mest lugnt och funderar hur vi gör med middagen. Var blir den någonstans och vad äter vi?

Ännu en svan i Sibu

19.57 Jag antar att detta är semester. Vi tittar på TV. Det visas komedier från Singapore. ”Tiramisu” och ”Three rooms”. Här känns de roande men skulle man titta på dem hemmavid?

20.18 Dagens middagsställe är spännande. I ena hörnet sitter några herrar beväpnade med en hammare. Ett annat bord har en roterande skiva som sällskapet snurrar och plockar mat ifrån. Vi har beställt sötsurt fläsk till vårt bord. Kyparen skrev ner beställningen med kinesiska tecken. Vi är på ”Hai Bing Seafood”. Hammarherrarna äter krabba, därav tillhygget.

21.29 Det var god mat, dock ingen stor portion. Kostnad för två portioner sötsurt fläsk, två portioner ris, en Cola och en Tiger (ölen alltså) var 14.90 ringgit. Alltså strax under 30 kronor för båda. Christer kom lite billigare undan. Maten kostade ungefär lika mycket som kuvertavgiften i Italien för två år sedan. Efter det gick vi till en affär för att köpa lite att tugga på. Utanför dörren till affären satt en kakadua och skrek. Det tog ett tag att hitta orsaken till skriken.

Fredag 14 juli

08.44 Sängkantssittande skriver jag detta under det att jag äter frukost. Idag är ännu en resdag. Inom de två närmsta timmarna ska vi bli klara här, checka ut, och ta oss till busstationen.

10.24 Vissa dagar går det mesta smidigt. Vi blev utcheckade, gick de hundratalet meterna till taxibilarna, åkte till busstationen och kunde direkt hoppa på bussen till Bintulu. Bussbolaget heter Freesia Express SDN BHD, bussnumret är 6611 och platserna är 15 och 16. Vi sitter alldeles vid nödutgången och har bra benutrymme.

11.29 Vi skumpar fram genom ett trädbevuxet, kulligt landskap. Några av kullarna består av sand, hur kom den dit?

11.49 Skumpandet upphörde och vi står still vid Restoran Impian Selangau i Selangau. Här har jag sträckt på benen och nu ska det lunchas på medhavd matsäck, bröd och dryck.

13.20 På höger sida steg just en kraftig vitbrun rökpelare upp ur skogen.

13.39 Motorväg, mötande taxi, fler hus och lyktstolpar något är på gång. Månne det vara Bintulu?

14.03 Jodå det var det. Nu åker vi taxi mot nästa hem. Har de plats för oss på det första hotellet?

Flodvy från vårt hotellrum i Bintulu.

Något stort transporteras förbi på floden.

14.21 Visst fick vi flytta in. Nya hemmet är rum 301 på hotellet Riverfront Inn. Vi har varsin dubbelsäng och vy över floden Kemena genom ett gigantiskt fönster.

15.41 Vi stängde av vår TV och gick ut. Det vandrades längs floden och vi svängde in mot staden. En taxichaufför ville så gärna skjutsa oss både idag och imorgon men vi tackade nej. Det har också tagits kort på det kinesiska templet. Nu sitter vi i en fontän och tittar på en annan. En av dem är avstängd. Gissa vilken? Fasen det är varmt idag med! När det är klarblå himmel på Borneo, ja då är det ingen lek.

Det kinesiska templet i Bintulu.

I en fontän tittade vi på en fontän.

Jalan Masjid, huvudgatan i Bintulu.

16.26 Vi letade ett lunchställe och fann det. De hade (lunch) stängt. Vår färd tog oss in i en butik där dryck köptes. Slut och slitna av värmen sökte vi oss hem. När vi skulle kliva in i hissen gick dörrarna igen med Christer emellan. Han tog sig ut och vi tog nya tag. Snart var hissen åter. När vi så kom in i den tillsammans med några lokala killar så larmade hissen om övervikt. Den skulle, enligt skylten, tåla 9 personer eller 600 kilo. Var det all vår svett som ökat vikten?

Klocktornet i Bintulu som symboliserar delstaten Sarawaks första lokala styre.

18.19 Vi bestämde oss för att vandra ut. Efter ett tag kom vi i närheten av Ban Kee café och en av servitriserna lockade dit oss. Nu sitter vi på deras uteservering med kaffe i glas. Det har även beställts stekta nudlar.

18.56 Nudlar med fläskkött och god sås och en glassejdel med kaffe, allt detta till en kostnad av 7.20 kronor. Efter det köptes kex och dricka för morgondagens busstur. Detta inköptes på Lik Kong Drug Store. Under färdkostjakten såg vi inte mindre än tre kinesiska herrar i likadana skjortor på samma gata. Maffian eller skjortrea?

Christer äter nudlar med kaffe, enkelt, billigt och gott.

20.20 Vi ligger och tittar igenom menyn för hotellets restaurang. Vad ska vi äta ikväll?, biff, fläsk eller kyckling? Ja vi får se. Vi hittade menyn i en av skrivbordslådorna. Bredvid den låg ett exemplar av Koranen. I den andra lådan låg en Bibel.

21.39 Christer valde Kari ayam, malaysisk currykyckling. Jag valde indonesiskt stekt ris, ris, kycklingkött på grillspett med jordnötssås och stekt ägg. Runt om oss vid de andra borden fanns olika människor, familjer, par, grabbgäng, två rökande grabbar under rökförbudsskylten och en ensam man med två mobiltelefoner, kort sagt en brokig skara. Vår kypare hade en maskulin stämma men klart feminina drag och rörelser. Vad väntar vid morgondagens frukost?

23.32 Vi bevakar CNN:s rapportering av krisen i Mellanöstern. Nu har Christer hittat en telefonkatalog och konstaterat att fyra sidor är vigda till människor med namnet Ng. Här är det alltså förnamnet som styr i telefonkatalogen. Fast kinesernas efternamn är väl först av namnen, eller hur är det nu? Dags att sova.

Lördag 15 juli

08.16 Jag har luftkonditioneringsblås i ryggen och ser floden utanför fönstret. Inom de närmsta timmarna blir det frukost nere i hotellrestaurangen därefter avslutande packning och taxiresa tillbaka till bussarna. En av dem ska ta oss till Miri.

09.25 Vi följer nyheter från Mellanöstern på CNN och BBC. Nu är det nog med nyhetsbevakning. Nu blir det frukost.

Flodnära bebyggelse på pålar i Bintulu.

10.24 Efter varsin stadig frukost börjar vi bli redo att inleda ännu en resa. Närmast ska vi söka oss ut och finna en taxi. Dagens kypare hade även han maskulina drag och feminin stämma. Det känns som serveringspersonalen här har värvats bland homosexuella.

Numrerade parkeringsplatser, vanligt i Malaysia.

11.06 Det var inga problem med utcheckning, taxitransport eller biljettköp. Nu sitter vi på buss nummer 644 och platserna 13 och 14. Det är svalt och skönt i bussen.

11.50 Det skumpar idag med. Dock inte lika mycket. Det är cirka 171 km kvar till Miri. Familjen bakom oss äter durianfrukt och delar med sig av lukten. Landskapet omkring oss är i princip helt orört. Inget tecken på mänsklig aktivitet.

12.06 Avståndet kvar minskar stadigt. Här och där syns hus byggda på pålar. Husbyggarna använder tekniken som användes till de klassiska långhusen. De vill få upp husen i händelse av regnmängder. Då det inte vräker ner regn parkeras bilen under husen, ett perfekt garage.

Paus i Batu Niah.

12.54 Nu minskar inte avståndet längre. Vår buss från bolaget Borneo Bus har stannat till för en paus. Vi är i Batu Niah. Mannen framför mig skalar just nu en majskolv. Utanför bussen ser vi ett gäng fåglar äta av nån slags frukt ( kanske dabai) som lastats på en lastbil. Nämnda familj har handlat ännu mer durian. De ser lyckliga ut. Vi är inte lika nöjda. Det lär stinka några mil till nu.

14.10 Vi har 30 km kvar att färdas. Bussen sniglar sig uppför en backe. Beror det på tung last? Nu går det bättre, vad bra! Något annat som är bra är att durianfamiljen kliver av. Ja så snart vi stannat här framme.

14.38 Precis inkomna i Miri stannade vi för att tanka bussen. Dieselpriset ligger på 1.57 ringgit/liter, ca 3 kronor.

14.54 Vi for just ut ur staden igen. Runt om oss är det platt mark där människor idkar svedjebruk. Det vill säga det bränner gräs, buskar och annat som växer för att kunna odla där. Mitt i detta ses en 18-håls golfbana. Är vi på en ringled?

15.19 Busstationen dök upp och vi bytte fordon till taxi. Nu är vi på The Highlands hostel i Miri. Nu ska vi bli som folk och sen göra annat.

Den flitige dagboksskribenten i arbete i Miri.

16.29 Annat är gjort. Vi har sökt oss ut på Miris gator och torg. Just nu sitter vi faktiskt inte på en bänk. Det är snarare en liten stödmur. Inte mycket öppna matställen. Till och med 24-timmarsstället verkar vara stängt. Jag är hungrig.

16.37 Vi har satt oss vid bord 22 på Ming Café. Det har beställts in kycklingschnitzel och lammkotletter. Inte speciellt asiatiskt men främst mat. I högtalarna spelas en instrumental version av ”Wind of change”. Scorpions för andra gången på kort tid.

Miri

18.14 Fruktjuice för 3 ringgit vardera. 14 ringgit för mina två grillade lammkotletter och 11 ringgit för Christers stora schnitzel. Dessutom ingick strips och grönsaker till båda. En stor glasmugg med kaffe för 1 ringgit. Bedöm själv prisnivån. Efter detta strosade vi in och ut på en galleria och avslutade vändan på en affär vid namn Sin Liang supermarket. Här köptes dryck och varsin frukt. Jag köpte en drakfrukt och Christer köpte en terong masam. Hur de ska ätas har vi inte en susning om. Det löser sig nog hoppas jag.

19.43 Vi provar just på vandrarhemmets snabbkaffe. Starkt, hett och alls inte dumt. På fönsterbrädan står Christers reseradio och försöker hålla sig till den inrattade stationen. Genom fönstret kan vi se ett litet vattendrag.

20.18 Dags att ta en vända på stan. Under den senaste kvarten har vi lyssnat till ett radioprogram dit folk ringer in och får sjunga till den musik som spelas. Det var allt utom bra, allt till en tjatig melodi med trumma. Kan tilläggas att det mest var tandlösa människor över 70 som ringde och sjöng. Som ett litet practical joke ringde vi vår kamrat Roberth hemma i Sverige och spelade upp radioutsändningen i hans mobiltelefon.

22.22 Åter på rummet efter att ha varit på Internetcafé och uppdaterats med senaste nytt hemifrån och ute i världen. Det är allmänt mörker för det italienska fotbollslaget Juventus. De åker nog ur högsta ligan. Det är allmänt mörker utanför med. Musik hörs från puben nere på hörnet. Inom kort blir det fruktstund.

Fruktstund på Highlands Hostel.

23.04 Nu är frukterna smakade. Drakfrukten såg häftig ut men var tämligen smaklös. Terong masam var oätlig. Den hade ett stenhårt fruktkött. De bitar vi bröt loss hade en smak av surkart. Den var oätlig på grund av den anledningen att den var näst intill omöjlig att äta. Annars var den säkert god. Troligen var den senaste frukten inte mogen för att ätas ännu.

Söndag 16 juli

09.07 På floden, nja ån utanför fönstret passerade just en smal båt med inombordsmotor. I fjärran ser jag något som verkar vara en strand. Jag har precis kommit från duschen. En liten kabin med allt man vill ha i en dusch. Snart frukost, kanske.

En båt kom förbi vårt fönster.

09.33 Under det att jag drack ur min första kaffekopp plåtade Christer en båt. Vi ska snart ge oss ut för att se Miri, en mycket modern och fräsch stad, uppbyggd av oljepengar.

11.27 Vi sökte oss ut glada i hågen med siktet inställt på busstationen och turistinformationen. På vägen dit såg vi ett kinesiskt tempel. Vi fick inte ut mycket av turistinformationen. Vi kom inte ens in där. Vi vände åter och svettningarna ökade dramatiskt. Nu har vi sökt oss till en liten restaurang. När vi kommit in i den visades vi till det luftkonditionerat rum. En kille vred just upp luftströmmen. Jag har beställt stekta nudlar och Christer valde Kway Teow, breda risnudlar. Vi sitter vid bord 19 på restaurangen De Vogue.

Fiskmarknaden och det kinesiska templet låg grannar.

Tropisk växtlighet och intensiv trafik sida vid sida.

11.45 Vi är båda mätta och belåtna. Under måltidens gång har planer angående hur vi tar oss till Brunei imorgon smitts. Det finns flygmöjligheter. Kanske kan man köpa en biljett över nätet? Den som lever får se. Gårdagskvällens Internetcafé ”My cyber café” var inte dumt.

12.01 Vi är tillbaka på My cyber café. Nu ska här kollas flygtider, platstillgång och vi ska även kolla om frukterna vi åt igår. Vad heter de på svenska? Skulle vi ha ätit dem på annat vis, var de inte mogna eller vad? Detta ska bli spännande.

13.04 Inte mycket till framgång med något av projekten. Det hittades inga fruktförklaringar ej heller några flygningar i vår smak. Nu har vi vandrat till andra delar av staden. Fotografier har tagits av At Taqwa moskén och nu är vi i den muslimska delen av parken Miri City fan.

Peter i den islamiska delen av parken Miri City Fan.

Miri City Fan.

Den platta amfiteatern i Miri City Fan.

13.15 Några steg senare sitter jag så vid en liten damm i en kinesisk park. Här finns en portal, broar och två sjöhästar. Allt är i sten.

13.49 Vi har retirerat tillbaka in på rummet. Med oss har vi vätskepåfyllningstillbehör även känt som dryck. Nu närmast energisamling innan vi hör oss för om närmaste strand. Vi är badsugna.

Skylten visar med tydlighet i vilken stad Peter promenerar.

14.41 Inom den närmsta tiden drar vi oss ut på jakt efter ett område i anslutning till havet. Vi har intentionen att få oss ett bad. Ska vi fråga vår värdinna? Hon är snäll på alla sätt och vis men har en ordhastighet som får en boskapsauktionist i Texas att blekna i jämförelse. Lite svårt att hänga med och förstå. Vi hajar hennes slutkläm "OK", inte mycket mer.

15.19 Vi har gett upp försöken att hitta den närbelägna strand vi såg i morse. Det är alldeles för långt att gå för att titta på en strand som kanske inte ens är en badstrand. Nu är vi på busstationen för att hitta en buss till en lämplig badplats.

15.33 Nu gäller det. Vi är på buss 13 mot Bakam, vi ska till Hawaii.

16.05 Chauffören var snäll och stannade och nämnde att vi var framme. Här ska badas på Hawaii Beach.

Hawaii Beach i Bakam utanför Miri.

17.00 Vi har badat och sett ett antal djur, däribland strandkrabbor, något större denna gång, diverse kräftor i snäckor, snäckdjur och små fiskar. Nu ska vi hitta en lämplig buss tillbaka till Miri. Även denna strand var helt underbar och även här var det glest med andra badare. Vi såg endast en handfull.

Christer på Hawaii Beach.

Snabba krabbor ilar runt på stranden.

17.31 Innan bussen hann komma stannade en snäll herre och nu liftar/åker vi med honom. Han påstår att det inte går nån buss på flera timmar. Varje dag en ny händelse. Vi får se var detta slutar, helst i Miri hoppas vi.

18.21 Vi fick skjuts till busstationen. Då vi frågade om priset sa han 20 ringgit. Vi stack till honom 10 och alla verkade nöjda. Vi gjorde rätt som liftade. Nästa buss hade passerat runt 18.30. Nu har jag duschat och sitter och torkar till.

19.37 Vi har varit och växlat till oss 21 Brunei dollar. De kan vara bra att ha imorgon. Nu är vi åter på De Vogue. Denna gång sitter vi vid bord 18. Christer har beställt Singapore-style nudlar och jag har valt curryvarianten.

20.57 Det var smakrik curry. Het som attan på mer än ett plan. Efter betalning på 10.50 ringgit var bar det av för att inhandla kvälls- och färdkost. Innan min uppgång tog jag en öl på puben Wheels nere på hörnet. Där träffade jag Brian med damsällskap. De hade rest runt i världen under tretton månader, inte illa va! Resan hade fört dem bl.a. genom Kina, Indien, Thailand och ännu var Afrika kvar. Då vi skiljdes skickade han med mig några samosa. Det är bakverk med grönsaker i. Dessa samt nyinköpta frukter provas senare. Frukterna är köpta på Sin Liang Supermarket.

22.09 Både min pumpa och Christers stjärnfrukt var inte så goda som vi hoppats på. Pumpan var stenhård. Stjärnfrukten var bitvis saftig men däremellan träig. Vår gissning är att de är som vissa av våra elever, omogna. Därefter har vi provat Christers muffins och mina Maltesers. Inget fel på mognaden där. Vi har även hunnit med kaffe samt Brians samosas. De var riktigt goda.

Måndag 17 juli

07.10 Muntra signaler har hörts från mobilen. Vi har vaknat och håller den vakna stilen. Idag ska vi ta oss till nästa land, Brunei med buss, båt och kanske nåt mera. Men nu närmast kanske frukostera.

07.55 Vi har ånyo provat på vad bygget har att erbjuda vad gäller morgonmålet. Rostat bröd, marmelad, juice och kaffe. En enkel start men inget att ha under en dags resande. Det har blivit dags att strosa mot busstationen för att fixa Bruneibiljett och därpå någonstans nudelfrukost. Resan till Brunei innefattar diverse bussbyten.

08.36 Det blev ingen nudelfrukost, det blir ingen buss och ingen båt. Det blir taxi direkt till Bandar Seri Begawan. Vi fick ett bra erbjudande om direktskjuts. Chauffören kommer runt hit till Highlands vid 09.00. Han log när vi nämnde ställets namn. Jaså det billiga boendet sa han. Vid besöket runt busstationen tittade vi även in som hastigast på den öppna turistinformationen.

Vandrarhemmet "Highlands" i Miri (http://www.borneojungles.com)

09.08 Vi är vid boendet. Det är inte taxin. Vi hoppas att han kommer snart. Det är lite småvarmt. Bättre var det då i vårt sköna rum, gröna rum, hönarum, hmm låter som en ort i Småland. Vänta vårt rum var ju inte grönt. Vad surrar jag i? Är det värmen som spökar?

09.34 Vår manlige värd kom runt och förhörde sig om läget. När han fått höra priset sa han att 60 ringgit per person är för högt. Standardpriset ligger på runt 50. Han provade att ringa någon. Detta projekt var inte så framgångsrikt. Därpå sa han något och sedan "see you". Nu väntar vi på hans återkomst. Vi ska be honom att ringa efter en annan taxi. Det är för varmt för att gå till busstationen där taxibilarna häckar.

10.15 Jag slank upp till boendet. Damen där, hon den snabbpratande, lovade att ringa efter en bil. Hon tyckte att jag skulle hämta Christer och ägodelarna. Väl uppkomna igen fick vi beskedet att en bil kommer runt här vid tolvslaget. Nu ska vi svalna av, kanske dricka något innan vi får oss något till livs och därpå gör ett nytt reseförsök.

10.38 Vi har lämnat det mesta av packningen och hela hemmet bakom oss. Vi tog sikte på gamla trogna De Vogue. Dock stannade vi vid Tasty Point. Här är det svalt och skuggigt. Dessutom har de mat och dryck. Vi valde Kway Teow igen. Nu kom maten, mums.

11.07 På väg tillbaka till boendet har vi stannat till på Jui Sean Bah Kut Teh. Här blir det kaffe. Det är något i botten på kaffeglaset, månne pulvergrädde. Utanför boendet står en taxi. Runt om den står och går människor. En av dem är en tjej vi sett på boendet. Hon och chauffören väntar på något. Kanske på oss?

11.15 Kaffet har druckits ur och ett babesymposium har äntrat taxin. Värden vi pratade med tidigare har setts utanför boendet.

11.30 Jaha, så var vi åter på våning tre och The Highlands hostel. En ny taxi är väntad till 12.00. Vi kan inte annat än hoppas.

11.43 Det blir ingen taxi vid 12.00. Det blir minibuss just nu. Nu är det bara att studera och kopiera de andra resande vid gränskontrollen.

12.11 Vi färdas på en guppig väg genom brandrök från svedjebruk. Det är svårt att fylla i immigrationskort då det hoppar hela tiden. Knappt att jag själv kan läsa vad jag skrivit.

12.23 Vi har nått den malaysiska gränskontrollen. Här ska nog allt gå bra. Jodå nu rullar vi. Nu fick en uniformerad man i en kur (tull?) en svart plastpåse av chauffören. Uniformsmannen log och sa tack.

12.26 Nu verkar vi vara vid Bruneis gräns. Godkänner de våra kråkfötter till text?

BRUNEI

12.32 Nema problema. Hur hårt tas det på de där korten? Är de mest en formalitet?

12.38 Alldeles nyss såg vi en apa vid sidan av vägkanten. Vilda djur är kul.

Sultanen av Brunei, Hassanal Bolkiah, enligt vissa är han världens rikaste man.

13.04 Mera apor, långsvansade makaker har setts. Vi har även sett oljeborrtorn. Det är runt 75 km kvar. Nyheter om firandet av sultanens 60-årsdag och dödade libaneser och en kanadensare har hörts på radion.

13.55 Vi gör ett kort stopp i utkanten av huvudstaden Bandar Seri Begawan. En av damerna, Jenny Lim enligt en lapp på hennes väska, har klivit av. Chauffören tittar på vår karta för att få veta var vårt hotell ligger. En annan dam klev just fram och satte sig vid chauffören. Är hon kartläsare eller sällskap?

Bandar Seri Begawan

14.38 Vi är incheckade på Terrace Hotel i B.S.B. Vi bor i rum 419. Vår packning fick åka i en egen hiss med en av killarna som jobbar här. Det var lite trixigt för oss att få upp dörren. Packningskillen löste det i ett nafs. Jag tror att vi inte tryckte in nyckelkortet långt nog. Det blir till att träna. Nu ska vi mumsa i oss den medhavda reskosten. Hurra, rummet har vattenkokare och pulverkaffe. Hotellet var förbokat, en nödvändighet. Det finns inte många billiga hotell i Brunei.

Ständiga påminnelser om vem som fyllt 60 år i år.

17.55 Vi har just satt oss på en liten järnbänk. Överallt i staden syns flaggor och bilder på sultanen. Han har som sagts i dagarna fyllt 60 år. Detta har firats och kommer nog att firas mer. Nåväl, vi behöver cash. Nästa stopp, en bankomat.

18.15 Inga problem att fixa pengar. Nu sitter vi och tittar mot Omar Ali Saifuddien moskén. Nära oss är det en galleria med bokhandlare.

18.47 Solen är på väg ner. Moskén vi nyss sett är upplyst av grönt ljus. I övrigt är det tyst och fridfullt. Just nu får vi stadsinfo av en lokal ung man. Han rekommenderar djungelutflykt i Sabah när vi återvänder till Malaysia.

Omar Ali Saifuddien-moskén i Bandar Seri Begawan.

19.16 Vi har satt oss på restaurangen Hau Hua. Jag har beställt grillat fläskkött med nudlar och Christer valde indiska stekta nudlar.

20.55 Det var gott, välsmakande och inte allt för kryddstarkt. Christers rätt innehöll korv. Är detta det indiska? Därefter började vi vandra hemöver. Rätt snart började vi titta efter en butik som sålde dryck. Ingen sågs. Vi vände åter, såg all pynt och alla ljusarrangemang till sultanens ära. Vi passerade ett marknadsområde, ingen dryck i sikte. Tillbaka på huvudstråket såg vi fyra rabbar det vill säga vilt strövande hundar. Efter ytterligare vandrande fann vi en dryckbutik. Den låg nästan granne med Hau Hua. Nu har vi kryssat oss hem, sett en ensam frisör som satt i sin frisörstol och tittade på TV. Vi har även passerat en butik som sålde frukt. Kanske värt ett besök?

23.14 Vykort har skrivits, kläder har tvättats och på TV står sultanen och läser något. Hans läsglasögon bars in på en bricka. Vid sultanens sida finns två kvinnor. Om den äldre är hustrun är då den yngre dottern? Om det är dottern, är hon gift, förlovad eller är det fritt fram?