08.57 Idag är det en månad sedan vi lämnade hemlandet. Det är mycket som har hänt sedan dess. Det som hänt idag är att vi vaknat och jag har duschat. Vi är fortfarande kvar på Marvin´s Seaside Inn i Atipolo.

10.14 Vår mat kom just in. Något är konstigt här. På rummets väggar hänger två klockor som båda är en kvart före våra. Är detta en egen tidszon? Detta borde vi har upptäckt tidigare men andra morgnar har vi inte haft de egna klockorna med oss.

En mulen himmel, tyvärr en vanlig syn under våra veckor på Filippinerna.

En sista bild från den vackra ön Biliran.

10.54 Vi har tagit en sista titt på havsutsikten och observerat två intelligenta hundar som på ett klurigt sätt lärt sig passera murar och stängsel för att ta sig mellan hotellområdet och husen bredvid. Deras väg gick bl.a. längs en mur vid havet. De mesta tingen är nu nerpackade, snart är det avresa.

Herr och Fru Hund tar genvägar.

11.43 Vi är tillbaka i Naval. Färden hit skedde för min del bakpå motorcykeln och för Christer i sidovagnen. Försöket att få ner båda västerlänningarna i sidovagnen roade enbart lokalbefolkningen. Min ryggsäck låg på taket och Christers på pakethållaren. Första minibussen till vår nästa destination Tacloban var fylld till bristningsgränsen så nu väntar vi på en ny. En kille ska meddela oss när den är här.

12.28 Ja här händer inte mycket. De flesta sitter och pratar, några säljer saker, minibussar kommer och går och barn leker. Någon kille eller något fordon till Tacloban har vi inte sett till. En underlig herre (stadens original?) roar några väntande passagerare.

13.13 Christer gick för en koll och fann en minibuss med destination Tacloban. Nu är packningen inklämd och så är vi med. Undrar när bussen går? Bussens klocka är kvarten före våra. Vad är detta? Har vi tappat tid någonstans, kanske bortrövade av ett UFO?

Peter väntar entusiastiskt på att få åka mot Tacloban.

13.51 Med 14 personer ombord rullar vår minibuss ut ur staden. Just nu tankning, diesel 37.80 peso/liter.

15.52 Vi har studsat oss fram genom norra Leyte fram till Palo. Här avsteg just en av passagerarna. Här landsteg också general MacArthur 1944. Nu har fordonet fått mera diesel och det bär av igen.

16.36 Vi har nytt rum, 212, nytt hotell, Asia Stars Hotel, ny stad, Tacloban på ön Leyte. I denna stad föddes alla skoförsäljares helgon, Imelda Marcos. Under vår TV står en skål med vitt pulver. Vad är det för pulver och vilken nytta har vi av det?

Är det knark?

17.00 Badrumsdörren är ostängbar, toaletten är ospolbar och fönsterutsikten är mot några plåttak och en betongvägg, dock hör vi en tupp gala.

18.15 Vi har lämnat hotellet och sökt oss till Greenwich för Hawaii. Kort sagt ett snabbmatsställe för pizza. Vi är hungriga. Vi hoppas att vi får bestick. Vi vill inte äta med händerna. Innan vi gick ut såg Christer en i personalen pudra nått vitt pulver i ansiktet. Är det talk och är det detta vi har på rummet?

19.00 God pizza, kanske skulle vi tagit en var istället för att dela. Fast då hade vi nog varit jobbigt mätta. Därefter sökte vi oss runt i gyttret efter en mataffär. Vi fann en och jag köpte, 1,5 liter Cola, 33 cl blodgrapeläsk, tortillachips och en ny dagbok. Även detta år kommer den inköpta dagboken inte att räcka. Min växel skulle vara 28.25. Men mellan mig och kassörskan Imelda låg 23.25. Jag tittade på mynten, hon pekade på kvittot, jag sa 28.25 och här är 23.25. Hon rafsade åt sig ett 5-pesomynt och tryckte all växel i min hand. Allt detta roade paketeraren. Butiken där detta drama utspelade sig heter Leyte Department Store.

21.30 Här är det den slöa linjen som gäller. Vi tittar på Animal Planet och ett program om näsapor på Borneo. Vi fick inte se några då vi var på ön så detta får räcka. De är verkligen häftiga varelser dessa apor. Vår toalett är spolbar, ibland.

Lördag 29 juli

08.57 Jag sitter och torkar till, Christer skickar SMS och CNN presenterar nyheter från Mellanöstern. Inom kort ska jag kolla min namnsdagspresent hemifrån, en trisslott.

09.52 Det blev ingen vinst. Vi har nu sökt oss till Star Café för frukost. Tocino (vad nu detta må vara), ris, kaffe och ananasjuice för mig. Corned beef, ris, kaffe och ananasjuice för Christer. Bakom mig står det ett träfat som är delat på två delar och tjänar som ett barskåp. Innan vi gick ner såg vi Larry King på CNN intervjua vinnaren i Tour de France angående dopninganklagelserna. Det hela kändes inte helt partiskt.

10.25 Tocino är saftigt och gott. Tocino är fläsk tillagat med honung och salpeter. Nu ska vi förbereda oss för stadsvandring. Jag behöver fylla på med film till kameran.

Helgonet i hotelltrappan på Asia Stars Hotel.

12.17 Inne igen för ett oplanerat stopp. På stan postade vi våra vykort och gick mot en liten galleria för filminköp. Det var mycket folk omkring mig när jag skulle köpa film. Filmbutiken låg precis vid in-/utgången. Efter inköpet gick vi på stan igen. Plötsligt stack det till i ryggen på mig. Hatten hade lossnat från dagbokspennan. Pennan i sin tur stack mig i ryggen och målade en bläckplump på mitt linne. Denna är nu borttvättad.

13.01 In genom dörren utan att knacka eller försöka låsa upp klev en i personalen. Vad hade hon här att göra? Varför klev hon bara in? Fel rum kanske? Hon såg i alla fall skrämd ut.

13.14 Vi har sökt oss ut för lunch. Vi har satt oss på Shakey’s. Kedjan grundades av en amerikan med malaria. Hans återkommande malariaattacker med skakningar gav honom smeknamnet Shakey. Här har vi serverats av Jane. Hon har plockat av bordet, gett oss menyer, torkat bordet och torkat bordet (ja hon gjorde det två gånger). Vidare har hon tagit upp beställning av Christer, frågat efter hans efternamn, låtit mig beställa och har nu kommit med assietter, bestick, servetter, glas och två stycken Coca Cola..

En regnig lördag i Tacloban.

14.29 Ok pizza måste jag säga. Nu letas boende en trappa ovanför pizzastället. Ja vi ska inte bo här. Det är ett internetcafé. Förutom boende letar vi även transport från nästa boendeort Maasin, en ort som inte omskrivs alltför mycket, varken i vår guidebok eller på internet. Vi har hittat ett möjligt boende vid namn Ampil Pensione i stadsdelen Abgao. Kanske de där vet mer om båttransporter. Vad vi vet är att det finns ett förslag på transport Maasin-Ubay på måndagar 06.00. Två timmars resa är det visst. Fartyget heter MB N & N Mama Mary-G. Undrar vad det är för sorts fartyg?

15.26 Det blev till att skynda sig från internetcaféet. Det regnar igen. Vi hoppas på uppehåll. Vi vill se mera av den här staden. Inom 2.5 timme börjar det att mörkna.

Santo Niño-kyrkan i Tacloban.

Östligare än så här har vi aldrig varit.

16.36 Det höll upp och vi drog ut. Det togs kort på St Nino-kyrkan, Madonnastatyn i Madonnaparken och delar av parken runt Lions Den. Just där kom vi längst österut på denna tripp och även i våra liv.

18.33 Här funderas det vad vi ska äta till middag. Var är redan klart. Den äts härnere i hotellet.

19.18 Några problem/funderingar har uppkommit här. Varför är toaletten ospolbar 15-20 minuter efter användandet? Vad ville egentligen tjejen som tittade in? Vad är det för glädje/nytta med det vita pulvret? Nog med gåtor, nu går vi och handlar.

Tricycles svärmar fram i Taclobans trafik.

19.32 Det blev inget handlande. De hade stängt. Här har vi legat på rummet i nästan tre timmar till ingen som helst nytta. Sedan hinner vi inte handla innan de stänger. Att man aldrig tänker efter före! Middagen är beställd och just nu kom ölen in. I glasen var det is. Vi vill nog aldrig ha is i ölen.

20.38 De hade inga Leche Flan som desert. Vi betalade och köpte dryck i receptionen. Vi hoppas på en morgon utan regn och med en öppen butik för inköp till resan.

Söndag 30 juli

08.58 Efter en natt då Christer väckts av SMS från hemlandet under det att jag sov gott har vi vaknat. Det var vår vän Roberth som osammanhängande SMS-rapporterade från diverse öltält på Storsjöyran. Det har nu duschats och snart ska vi gå ner för morgonmålet. Himlen är mulen och släpper ifrån sig vatten i små mängder.

10.03 Det var god och närande frukost, till och med tillfälligtvis mättande. För att mota kommande hunger gick vi ut för inhandling. Vi fick tag i ett brödstycke med russin vardera på ett bageri. Nu ska vi packa det som ännu finns utanför ryggsäckarna.

11.36 Under det att jag betalade för oss gick det upp för Christer. Han slogs av något vi ju faktiskt vet. Här ligger tiden 10-15 minuter före ”standardtid”. Den goda tid vi trodde oss ha minskade i ett huj. Det bar iväg direkt och vi nådde busstationen efter kryssning förbi en marknad där en kille ville sälja färsk fisk till mig. Vi fann en buss som skulle till Maasin. Efter det att vi satt oss har vi erbjudits köpa en hel del, vatten, olika frukter, en tidning, något som liknade ägg och solglasögon.

Ombord på bussen som ska ta oss från Tacloban till Maasin.

12.10 Innan busstationsutrullning erbjöds vi även nötter, knivar, bälten och en kikare. En av försäljarna hade fingrar som satt fast i armhålan. Armar verkade saknas helt. Han verkade ändå kunna försörja sig som försäljare trots dessa svårigheter. Nu är biljetter köpta för 130 peso styck och vi studsar sakta fram.

12.37 Bussen gör ett kort stopp i Tanauan. Snart är alla platser besuttna.

13.26 Vi reser söderut på Leyte och har lämnat MacArthur bakom oss, staden alltså, inte generalen. Nu står vi av någon anledning still vid en hållplats. Runt omkring mig ser jag hus, palmer och regnvått gräs. Musik hörs någonstans ifrån.

14.18 Efter att ha segat oss uppför en lång och brant backe är vi på plan mark igen. Den yngste/yngsta ombord är ledsen och gråter.

15.17 Vi ser vatten. Det är havet igen. Vi har korsat ön och tagit oss till staden Baybay. De flesta av medpassagerna verkar ha valt att kliva av här.

Peter tar en tupplur i Baybay.

15.54 Vi kan nu säga Bye Bye till Baybay. Nu ska vi söderöver mot Maasin. Jag hoppas på så få stopp som möjligt.

16.07 Så var det dags för första stoppet. Det är dags för däckbyte. Jag vet inte vad som hänt med det ordinarie däcket.

17.31 Det är tvärstopp igen. Bussen lutar åt höger. Vi verkar ha fastnat i eftermiddagsrusningen eller något sådant. Vänta, nu rör vi på oss. Vi har kommit till Bato.

18.28 Vi är nu i rum 104 på Ampil Pensione i Maasin. Vi tog oss hit med hjälp av ännu en tricycle. Nu ska vi blaska av oss och uppsöka ett mathak. Kostnaden för rummet är 450 peso. Mörkret hann komma innan denna evighetsresa med buss var till ända.

Ampil Pensione, Maasin.

19.42 Vi gick och åt en burgare på Jollibee. Efter denna lilla fest gick vi och köpte bröd för morgondagen i en liten brödbutik. Slutligen köpte vi dryck på Candy Supermarket. Nu är vi åter på rummet efter att ha hört oss för om båtfärd imorgon. Det verkar som om det går en båt klockan 10.00. En ung man vi frågade lät väldigt säker på sin sak.

20.05 Vi sitter och summerar allt vi sett under bussresan. Vi har sett djur som vattenbufflar, kor, höns, ankor, hästar, hundar, katter, getter och grisar och en hel del byar med människor som gjorde lite av varje. Där fanns flertalet kyrkor av olika inriktningar. I Inopacan pågick en gudstjänst ledd av en grönklädd präst. Tänk vad mycket man kan få se genom att bara sitta ner och följa med bussen genom ett filippinskt landskap.

Kvällens TV-underhållning blev tuppfäktning, en stor sport på Filippinerna.

20.46 Jag gick för att reka om frukost imorgon. Svaret blev att ingen frukost erbjuds. Jag frågade om kaffe och fick ett positivare svar. Under det att jag väntade på en kopp blev det strömavbrott. Jag kisade genom mörkret och försökte memorera vägen tillbaka till rummet. Plötsligt lystes receptionsdisken upp av vaktens mobiltelefon och där var koppen. I samma veva slogs reservaggregatet igång och snart återvände jag till rummet och ordinarie ström till oss.

Måndag 31 juli

08.53 OK, idag gäller det. Vi måste ta oss till Bohol. Stämmer de uppgifter vi fick igår så måste vi sitta på båten inom 1.5- 2 timmar.

09.08 Vi lämnade boendet och gick mot havet. Några människor har frågats och olika uppgifter har erhållits. De flesta rör den del av hamnen där vi nu är. Tiden som gäller är 10.00. En man hävdade att båten redan gått eftersom den gick klockan tio. Men! sa han, det går en från Bohol till Maasin klockan 14.00. Vi upplyste honom att klockan bara var nio och att vi inte blir hjälpt av att åka med en båt på väg hit när vi ska härifrån. Just nu passerade en ung man med en enklare sorts harpun.

Packad och glad. Peter checkar ut från Ampil Pensione.

09.34 Ännu ingen båt i sikte men vi har goda förhoppningar. Det har även en yngling en bit bort. Han försöker få fisk. Han har krok, bete och rev. Reven är lindad runt en 1.5 liters Cola flaska.

10.00 Den fiskande ynglingen och hans kamrat har givit upp. Hans väns rev gick av. Vi ger snart upp också. Det är inte en båt i sikte. Är det så att det inte går någon idag? Går det någon överhuvudtaget?

På spaning efter en båt som aldrig kom.

10.41 Vi håller koll på havet, dels efter båtar, dels efter stora vågor. En sådan blötte just ner Christer. Vi sitter även och funderar kring alternativ. Stanna i Maasin och prova igen imorgon, härifrån eller från Bato?. Ta en buss till Ormoc för att imorgon färjas mot Cebu och sedan till Bohol? Under det att vi funderar kör en blå lastbil runt varv på varv inne på hamnområdet.

11.17 För att få något gjort och för att slippa den irriterande lastbilen drog vi åter in mot staden. Nu är vi på GV Pension House. I receptionen låg en lapp om båtförbindelser. Där kunde vi läsa att det går en båt till Bohol imorgon klockan 09.00. Den går under förutsättningen att vädret tillåter. Det får inte vara som just nu tydligen. Båten tål inte vågor. Vi tycker inte det är speciellt höga vågor. Vilken båttyp är det som ska frakta oss?

Maasin

14.14 Vi börjar bli redo att återvända ut på Maasins gator. Ute skiner solen. Kanske hittar vi någonstans att äta. Kanske köper vi ny färdkost.

15.11 Vi väntar på att få växla dollar. De har skickat en löpare efter pengar. Under väntetiden har vi fyllt i två papper vardera med diverse uppgifter om oss själva. Tjejen i kassan intervjuar oss lite om vad vi tycker om landet och vad vi sett så här långt.

15.43 Till slut fick vi våra pengar så nu tar vi oss runt ett par dagar till. Just nu har vi satt oss på Valtevian Fastfood Restaurant.

Sen lunch på Valtevian Fastfood Restaurant.

16.58 Det blev mycket att äta. Det blev nudlar med diverse saker i, bl.a. något som kan vara musslor. Under måltiden tittade en herre förbi och ville ha en liten slant för besväret. Efter det gick vi runt lite i staden innan vi köpte bröd i en brödbutik och dryck på Candys.

19.52 Vi tog och gick ut en sväng. Först passade vi på att beställa frukost till imorgon bitti. Vid 07.30 kommer den att serveras här på rummet. Ute köpte vi dryck för framtiden.

Peters backpacker-fötter.

20.43 Vi är tillbaka efter en Jollibee-middag. Nu funderar vi på hur det ska gå imorgon. Vad som än sker så går vi mot hamnen och bussterminalen för någon form av transport härifrån.

22.59 Idag kom vi inte speciellt långt. Istället för tvärs över Canigao Channel tog vi oss bara tvärs över gatan. Imorgon görs ett nytt försök. Nu ställs mobilen så att vi väcks i tid till frukosten.

Tisdag 1 augusti

07.00 Nyss vaknade vi av knackningar på dörren. Yrvaket letade jag fram glasögon och gick för att öppna. Där var frukosten i händerna på en ung dam. Mobilen hade aldrig ringt.

07.18 Vi har ätit ris och corned beef serverad i en frigolitlåda. Nu blir det dusch. Vilken tur att vi beställde frukost. Tusan vet när vi hade vaknat annars.

07.35 Positiva nyheter, det går en båt till Bohol idag. Detta meddelades via en löpare från receptionen.

08.15 Vi har nu satt oss på varsin träbänk på N & N Mama Mary-Glenn. En stor variant av vad jag vill minnas kallas utriggare. På engelska kallas de pumpboat. Det är en långsmal båt med något pontonliknande en bit ut på varje sida. Här kommer det mera försäljare. Finns de överallt? Det gungar behagligt. Jag hoppas att det stannar vid det. Havet är i alla fall lugnt.

N&N Mama Mary-Glenn i all sin glans.

09.06 Vi har fyllt i passagerarlistan med ålder, hemadress och namn. Efter det har vi fått våra biljetter. Vi är redo för avfärd. Vår kapten heter Robustiano. Kaptenen verkar mer robust än sin båt alltså.

09.25 Med hjälp av ett kraftigt rep, 5-6 grabbar och ett kraftigt ryck kom motorn igång. Vår motor är visst en bilmotor och den för ett herrans oväsen. Vi ligger dock ännu vid kaj och landgången är kvar.

10.12 Vattnet skvätter runt pontonerna av trä. Båten gungar vidare och det gör vi med. Ifrån ratten går det två rep akteröver. De följer båtens sidor och slutar nog vid rodret. Föröver syns öar på håll. Jag tror ingen av dem är vårt Bohol. På en av bänkarna här under däck ligger en gammal dam och sover. Bänken är smal och motorn dånar. Hur klarar tanten av det? Rutin kanske?

11.04 Ankarna i för och akter har släppts i vattnet. Vi håller på att lägga till. Är vi framme eller är det bara en mellanlandning?

Till havs! Vi närmar oss Bohol.

11.12 Det är full fart i maskin igen. Det kan ha varit Lapinin Island vi stannade till vid. Det ser ut så enligt kartan. Om så är fallet heter stopporten Aguining och Bohol ligger just om hörnet. Maskinljudet är öronbedövande. Ibland söker jag mig upp på däck för att lindra det hela.

12.06 Vi har lagt till igen. Snart fortsätter vi resan mot målet. Denna gång blir det landvägen. Vi har nått Bohol och staden Ubay.

12.29 Först blev det tricycle en kort bit från kajen. Nu sitter vi tight på en minibuss med destination Tagbilaran på andra sidan ön.

13.53 Under det att jag nyss åt min matsäck passerade vi Carmen. Vi fick även se några av de berömda chokladkullarna. Innan Carmen passerade vi en skola med en hurtig slogan. "Be proud to be a teacher. The future depends on you."

15.51 Vi tog oss fram till Tagbilaran. Vi blev något hopklämda men vi tog oss fram. Glada i hågen klämde vi in oss i en tricycle som tog oss till Wregent Plaza Hotel. Här ska vi bo i tre dygn. Det känns skönt att inte höra motorljud, sitta trångt eller slingra fram. Nyduschad är en bonus. Det finns många TV-kanaler att välja bland, få är i färg.

Christer njuter av rummet på Wregent Plaza.

17.55 Kläderna är tvättade och vi är rena vi med. Inom kort ska vi bekanta oss med omgivningen. Lite senare vankas middag.

19.46 Åter efter en snabb sväng på stan för rekognoscering, passerande av grillos-moln och butiksbesök. I butiken köptes dryckjom, tilltugg, vattenmelon och tvättmedel av märket, Pride. Butikens namn är Alturas Supermarket.

20.02 Vi satte oss i hotellets restaurang och beställde fläsk och lök samt Pancit Canton (filippinska nudlar a’la Kanton). In kom ölen och två isfyllda glas. Vi påpekade att vi inte ville ha is. Ut försvann glasen och har inte setts till sen dess.

21.05 Maten bars in och vi frågade efter glas. Servitören såg närmast förvånad ut. Vi sa glas igen och reaktionen blev den samma. Jag gjorde då tecknet att jag hällde upp och drack. Glas hämtades och vi avnjöt middagen. Nu är vi tillbaka i 304:an igen.

22.28 Vi må sakna balkong men vi ska i alla fall ha en öl vardera. Det är inte utan att ögonlocken känns tunga. Imorgon är det en ny dag.

Vem vågar trycka på den här knappen? Är det Lucifer själv som sköter room-service?