07.52 Det är den sista dagen i juni. Det är också dags för en uppdatering. Sedan sist har vi sovit en natt i rum 312 på Hotel Podocarpus (http://www.hotelpodocarpus.com.ec). Nu är det dags för en ny dag i Loja, Ecuador.

08.47 Nattens damm är bortspolat från utsidan av kropparna. Nu är det dags att fylla på insidorna av kropparna med mat. Det ska göras i hotellets frukostrestaurang.

09.53 Efter en lättare frukost och lite planerande börjar vi nu bli redo för att undersöka vår sista stad här i Ecuador. Frukosten var en av de sämre på länge. Vi hade hoppats på någon form av frukostbuffet men det lilla vi fick noterades knappt av våra magsäckar.

10.18 Vi började vår utforskning av Loja med att gå till och igenom den närbelägna parken Parque Simon Bolívar. Ett av syftena med detta var att leta några bra restauranger här nära hotellet. Igår hittade vi inte mycket att välja på när vi skulle äta middag.

10.35 Vårt vandrande har tagit oss till kyrkan Iglesia de San Francisco och här står även statyn av stadens grundare Alonso de Mercadillo.

10.53 Solen skiner härligt och välkommet över oss. Ja inte just nu, vi sitter i skuggan på restaurangen/caféet Casa Sol vid floden Rio Zamora som rinner genom staden. Det är dags för elvakaffe med tilltugg. På vägen hit har vi sett många människor i varierande åldrar. Är en som studerar ett vattendrag att betrakta som åskådare?

Peter är redo att lämna hotellet för en heldag här i Loja.

Parque Simon Bolívar ligger i närheten av vårt hotell.

Plaza San Francisco, ett litet torg framför kyrkan med samma namn.

En åskådare?

11.08 Vi sitter här på Casa Sol, perfekt placerade med utsikt mot en liten park och gatulivet här nedanför. Christer har beställt tamales, kyckling i ett majsbröd. Jag valde något med ett spännande namn men det var bara en varm macka visade det sig.

11.27 Under det att jag uträttade ett litet ärende blev Christer vittne till en intressant händelse här på restaurangen. En man och en kvinna gick mellan borden här. De hade med sig gula blommor som doppades i en vattenhink. Sedan skvättes vattnet ut på borden. Det gjordes noggrant i ett oklart syfte. Även Christer fick lite vatten på sig.

12.10 Vi vandrade vidare längs Calle 24 de Mayo där ett antal nya men stängda restauranger hittades. Ett kort fotostopp har nu gjorts på/vid Plaza de la Independencia (Självständighetstorget). Här erbjuds en vacker fontän, flera pelare och vacker arkitektur i form av träbalkonger. I gräset sitter några ungdomar och mest trivs. Här finns även kyrkan Iglesia de San Sebastián.

12.39 Vandrandet och torgtittandet fortsätter. Vi har sett en djuraffär med hundvalpar i skyltfönstret, det lilla torget Plaza Santo Domingo, tagit ut pengar från en bankomat och spanat efter en lämplig lunchrestaurang. Just nu tar jag en bänkrast under det att Christer går runt och dokumenterar bildmässigt. Vi har nått fram till stadens stora torg, Parque Central. Här finns bl.a. katedralen och provinsregeringens byggnad.

13.07 Nu har ögonen fått sitt av det goda. Det börjar bli dags att ge magarna något gott också.

Casa Sol, Loja.

Christer äter tamales på Casa Sol.

Plaza de la Independencia, Loja.

Valpar till salu i en affär på Calle Bolívar.

Plaza Santo Domingo, Loja.

14.11 Efter en hel del vandrande, irrande och letande har vi slutligen hittat en lunchrestaurang, den italienska restaurangen Pizzeria Forno di Fango (http://www.fornodifango.com) på Calle 24 de Mayo, inte långt från där vi tidigare fikade. De övriga alternativen i centrum erbjöd mest dagens rätt för en billig peng, det vill säga något i förväg tillagat som slevas upp på en tallrik. Jag säger som min brorson Max, nej tack så mycket! Fasen vad trött jag har blivit. Hur kan det komma sig?

15.12 Maten här på Forno di Fango var utmärkt men min aptit och lust att äta är i botten. Kroppen verkar inte vara på humör att fylla på med mat helt enkelt.

16.05 Jag orkar inte så mycket nu. Tur att vi är tillbaka hemma i vårt rum igen. Här unnar vi oss en liten siesta just nu.

17.00 Vi har varit ute på internet och uppdaterat oss på senaste nytt hemifrån. Efter straffsparksavgörande är Sverige Europamästare i fotboll för U-21 lag. Jag har tyvärr små magproblem. Det som har tagit sig in i kroppen tar tid på sig att komma ut. Hela systemet är gasfyllt och jag mår inte bra.

Peter skriver i sin dagbok. Platsen är Parque Central.

Catedral de Loja.

En vanlig tisdag i Loja.

Vissa städer är inte byggda för biltrafik.

18.52 Jag har sovit lite och försökt samla kraft och energi. Magen är fortsatt öm. Jag satsar på att tillföra vätska i stor mängd, kanske spolar det rent. Det här är första gången någon av oss haft såna här magproblem på någon resa. Den vanligaste åkomman brukar vara att det som ätits vill ut för snabbt.

19.02 Efterforskningar på internet har gett visst hopp om hälsan. Mediciner mot hård mage som vi läst om på svenska uppges också säljas i det här landet. Apoteket nästa!

19.48 Nu har vi vandrat och uträttat viktiga ärenden. Utslitna byxor har fått sista vilan i papperskorgar i centrum. Jag har varit in på ett apotek och köpt medicin mot hård mage, förstoppning, den heter Dulcolax. Vi har även sett en sopbil som det kom ett visslande ljud ifrån, liknande den melodi som glassbilen har i Sverige. Dessutom har vi beställt kvällens middag på restaurangen Dumas. För min del blir det crêpes. I Copa America-fotbollen är Argentina på väg mot final. De leder med 4-1 över Paraguay just nu.

20.22 Christer fick ett trasigt sugrör till sin juice. Det väsande konstiga ljudet lockade fram servitören som kom med en fungerande ersättare.

21.02 Det blev 6-1 till slut för det blåvita landslaget från Argentina. På vägen hem passerade vi en man som påminde om journalisten Göran Greider. Den enda skillnaden var att denne man hade skokräm i ansiktet och på händerna. Nu har jag tagit två Dulcolax-tabletter. Det är bara att vänta och hoppas. Framför allt ska jag sova.

21.48 På grund av mitt hälsotillstånd och en del andra faktorer har vi ställt in morgondagens planerade utflykt. Enligt planerna hade vi tänkt besöka nationalparken Podocarpus eller grannstaden Vilcabamba men nu blir det en sista lugn dag här i Loja istället. Det kan vi behöva.

En sliten Peter äter crêpes på restaurangen Dumas.

Onsdag 1 juli

08.55 Dulcolax är verkligen en toppenmedicin. Gaserna och allt annat av ondo är utdrivet ur kroppen. Det kroppsliga systemet fungerar som det ska. Tänk att så små ynkliga tabletter kan göra en sådan stor skillnad. Frukosten här är tyvärr klen även denna dag. Klen känner jag mig också fortfarande men nu ska det väl vända. Idag är det en ny månad och den sista heldagen för oss här i Ecuador. Imorgon reser vi vidare till Peru.

09.52 Alldeles nyss knackade någon från städpersonalen på dörren. Det är ett tecken. Det har blivit dags för oss att lämna rummet.

10.20 För att stärka frukosten och kropparna är vi nu vid Parque Central. Vi har gått in på Gina´s Café de la Casa för lite mera ätbart innan vi ger oss av på dagens vidare aktiviteter.

10.57 Nu har vi stärkt oss med lite mera mat. För mig blev det glass och frukt. Christer testade åter igen tamales. Den här gången kom det in på ett mer genuint sätt, inslaget i ett majsblad. Det har nu blivit dags att ge kropparna lite mer att se på också.

Peter äter dagens andra frukost hos Gina´s.

11.23 Vi har promenerat en stund längs Calle Sucre, sedan nått fram till och gått in i Puerta de la Ciudad, Stadsporten. Det är en mäktig byggnad vid den norra infarten till centrala Loja. Här har vi tittat på en liten arkeologisk utställning till att börja med.

11.40 Utsikten från högst upp i porten är alls inte illa. Vi stannade där en lång stund, gjorde en film och fotograferade i alla väderstreck. Nedanför porten är det statyer av Don Quijote och Sancho Panza. Här finns också väggmålningar som bl.a. visar militären och nationalhjälten Sucres framgångar.

11.59 Innan vi fortsätter dagens vandrande ska vi unna oss lite gott på Café Arte här i stadsporten. Vi är på mellanplanet, en trappa upp men nedanför utkikstornet. Hela byggnaden här påminner om de riddarborgar man byggde med Lego som barn. Den liknelsen gjorde vi även när vi var i Lissabon härom året.

12.28 Det är något speciellt med kaffe. Jag vet inte om det är kaffet i sig eller möjligheten att bara sitta ner och trivas. Det gör oss pigga. Christer beställde också in en uppfriskande juice. En som inte är pigg är en farbror vi just sett. Han satt och sov, lutad mot en häck. Möjligen var han en sliten kommunalarbetare som tagit en smygpaus. Vi är på väg till gårdagens fikaställe, Casa Sol, där vi tänker äta lunch inom kort.

12.31 Vi kom tillbaka till Casa Sol. Här hade vi ju tänkt ta en lättare lunch. Det enda som erbjuds var luncherbjudandet. Det gick inte att beställa från menyn som vi gjorde igår då vi var här lite tidigare. Detta verkar vara den policy som gäller på många av restaurangerna i denna stad. Personalen verkar ha så fullt upp att föda alla hungriga lunchgäster att ingen tid finns till att ta upp beställningar från menyer. Vi beslöt oss för att leta en annan restaurang istället.

Puerta de la Ciudad, Loja.

Den norra infarten till Lojas centrum.

Puerta de la Ciudad har ett litet museum.

Murmålningar vid stadsporten.

En utsikt över Loja.

13.12 Det verkar tröstlöst att hitta en vettig restaurang. Vi har vandrat längs varje gata i hela centrum, till och med satt oss ner vid en restaurang utan att hitta något annat än ställen som serverar en enda rätt, ofta något vi inte vill äta. Vi har istället gått hem till hotellet för att tänka och planera om.

14.21 Nya planer är smidda och upplagda. Nu är det dags att se om de går att realisera.

14.51 Första planen har gått i lås. Vi är tillbaka på Pizzeria Forno di Fango. Varför ödsla tid på att leta nya matställen när vi var mycket nöjda med gårdagens? Det är dags att äntligen få oss lite att äta, en riktig lunch.

15.27 Min aptit jobbar sig sakta tillbaka. Tänk vad lite det behövs för att sätta den ur spel. Forno di Fango har god italiensk mat och en del spännande juicer att testa, t.ex. av tomate de árbol (trädtomat). I Sverige går frukten under namnet tamarillo.

16.00 Lunchen avslutades och vi promenerade med en kringgående rörelse hemöver. Vi fick se ett begravningståg och, till vår förvåning, en rundtursbuss vars existens varit helt okänd för oss. Vi gick längs den sevärda gatan Calle Lourdes som tydligen är stadens äldsta gata. Det är en mysig gata med vackra hus men tyvärr har den också biltrafik. Nu är vi hemma för att vila lite.

Christer har klättrat upp i Puerta de la Ciudad.

Peter och tornet vi spanat från.

En uppfriskande juice på Café Arte.

En trött man har hittat en alternativ säng.

18.10 Vilan har för en stund avbrutits. Vi har var för sig varit på affären Romar och provianterat för morgondagen. Det luktade starkt av bensin i vissa delar av livsmedelsbutiken. På grund av ryggsäcksförbudet och närheten till hotellet var det enklast att kila ner var för sig och göra våra inköp.

19.10 Hungern är tillbaka i min kropp. Prisa Dulcolax! Det är kul att vara tillbaka att vilja god mat smaka. Nu ska vi snart röra oss mot kvällens middag.

19.57 Det har blivit dags för middag på den argentinska grillrestaurangen El Fogón Grill. Det var krångligt att hitta hit. Restaurangen var felplacerad på kartan i vår guidebok och enligt internet hade restaurangen upphört. Till vår glädje var detta falskt och vi hittade den tidigare på en annan gata av en slump. Mat är inte dumt. Jag är glad att min kropp vill ha och vill ta hand om mat igen.

20.43 Christer har ätit en fenomenal köttmåltid, en fest för ögat och smaklökarna. Jag tog det lite lugnare på grund av magen. Det här är en restaurang som verkligen kan rekommenderas.

21.22 Sista hemkomsten är avklarad. Nu ska de mesta av våra ägodelar stoppas ner i våra ryggsäckar. Hur många gånger har jag inte packat ner saker i min ryggsäck? Den har ju varit med på alla resor sedan 2000. Imorgon lämnar vi Ecuador, ett mycket trevligt land som har mycket att erbjuda och som är lätt att resa runt i. Det enda negativa har varit vädret. Det har varit en hel del regn och moln så här långt.

Christer på promenad i Loja.

Calle Lourdes, stadens äldsta gata.

Detta kan du äta på El Fogón Grill.

Torsdag 2 juli

05.27 Det blev en tidig frukost idag. Den blev så tidig att inte hotellrestaurangen öppnat än. Det blev en frukost av det enklare slaget i rummet, något som gör att man får minnen från tågluffartiden då dagens första måltid oftast intogs på sängkanten. Allt måste ske tidigt om man ska komma iväg i tid. Vår buss mot Peru går redan klockan sju.

06.24 Vi checkade ut från ett hotell med fantastisk hjälpsam personal men med klen frukost. Helhetsintrycket är ändå mycket bra. Läget och rummets standard var också över medel. Vi åkte taxi till bussterminalen norr om centrum. Här sitter vi nu och väntar på att få gå ombord.

06.37 Christer försökte besöka en toalett här på bussterminalen. Vid den första stod en sur kvinna och pekade mot en annan toalett som var låst. Ingen vidare service denna tidiga morgon.

06.48 På platserna bakom han som rattar sitter vi nu. Härifrån åker vi ungefär klockan sju.

07.09 Vi åker ut genom ett morgontrött Loja. Dagens bussbolag är Loja Internacional, den internationella servicen från Transportes Loja. En man försöker sälja lokal musik till oss trötta passagerare. Han spelar olika smakprov av musiken ombord.

07.55 Bussen gör sitt för dagen första stopp i Catamayo. Här blir det en kvarts rast. Solen skiner och värmer skönt. Utanför bussen står försäljare och ropar.

Tidig morgon på Terminal Terrestre, Loja.

Avresa i gryningen.

08.47 Vägen, bussen och vi klättrar allt högre upp. Vindpinade barrträd och en och annan kaktus kantar vår färdväg. Utsikten är bedårande och höjden känns i mina öron. Vi reser mot allt torrare trakter och på eftermiddagen bör vi ha nått områden som närmast liknar en öken, i alla fall nederbördsmässigt.

09.42 Ett nytt stopp har gjorts. Vi är i den lilla staden Catacocha. Frisk och sval luft kommer in genom den öppna bussdörren. Här är allt lugnt. Några kvinnor försöker sälja mat till passagerarna. Bussen står parkerad i en backe.

11.00 Det har nu gått fyra timmar sedan vi startade. Det är enligt uppgift 47 kilometer kvar till gränsen mot Peru. Landskapet blir allt brunare och torrare.

11.34 Gränsen kommer närmare och bussen kör allt långsammare på en slingrande väg i det kuperade landskapet.

12.11 Vi är ännu en gång i ett gränsområde mellan två länder. Här i Macará följer de procedurer och besök som hör till i ett område av detta slag.

PERU

12.52 Nu är vi inne i Peru. På den här sidan gränsen heter orten La Tina. Det gick smidigt att passera gränsen men det var sega herrar som skötte om instämplandet. Vi tillfrågades om hur länge vi tänkte stanna i landet och släpptes sedan igenom. Vi har fått ett stämplat turistkort som är mycket viktigt att hålla reda på. Tappar vi bort det väntar dryga böter och vi slipper dessutom betala moms på hotellen om vi visar kortet vid betalning. Det bevisar att vi är turister, inte bosatta i landet. Vi sitter nu och väntar på att bussen ska rulla vidare. Vi sökte desperat efter en toalett här vid gränsen men någon sådan gick inte att hitta. Hoppas vi klarar oss några timmar till.

13.10 Lika snabbt som vi hade kommit iväg blev det stopp igen vid en kontroll. En herre har klivit ombord för att kontrollera något, troligen är han tulltjänsteman.

13.33 Det har blivit ett nytt stopp och en ny kontroll. I gräs-/jordsluttningen vid sidan av vägen är det ett litet helgonhus. Helgonbilden har en egen, gul trappa upp till huset.

14.23 Omgivningen blir allt torrare och brunare. I en rondell står en staty av en man. Han har en hatt på huvudet och en spade i handen. Vi har kommit till Tambo Grande. Staden ligger vid gränsen till öknen. I rondellen kör några gamla bekanta fordon omkring. Det är de från Thailand bekanta tuk-tuk. Här i Peru kallas de för "moto taxi".

15.05 Vi reser vidare. Marken utanför bussen verkar vara törstig, i behov av vatten.

Vi reser genom Catamayo.

Kvinnliga försäljare i Catacocha.

Det blir allt torrare utanför vårt bussfönster.

16.15 Bussen med sina passagerare kom fram till Piura, en av Perus varmaste städer. Christer följde bussens rörelse på Google Maps i mobiltelefonen, praktiskt för att veta om man är där man tror sig vara. Bussen åkte en omväg men kom slutligen fram till bussterminalen Ronco som vi förväntat oss. Raskt gick vi till det lyxiga hotellet Costa del Sol (http://www.costadelsolperu.com/peru/hotels/piura) där vi checkades in i rum 326. Det kändes faktiskt skönt att promenera efter runt nio timmar i en buss. Nu ska vi varva ner för att kunna fortsätta dagen. Hotellet vi valt är helt klart i en annan klass än vi är vana vid under vårt resande. Vi tycker att vi är värda det i en natt i alla fall. Denna lyx kostar dessutom bara ca 400 kronor per person och natt. Hemma hade det varit det fyrdubbla, minst.

17.00 Tröttheten från bussresan är borta. Det har blivit dags att börja fundera kring hur vi tar hand om återstoden av dagen.

17.45 Vi är uppfräschade och kanske rent av uppklädda? Nu har vi satt oss på hotellets marknivå. Vi ska få en utlovad välkomstdrink, en Pisco Sour, en typisk drink här i Peru.

18.41 Vi drack sakta ur den goda drinken innan vi gick ut ur hotellet och tog ut pengar vid rondellen Ovalo Grau. Nu har vi tillgång till den lokala valutan som heter Nuevo Sol men oftast bara kallas sol. Den som själv vill prova på drinken pisco sour behöver 1,5 dl pisco-sprit, 1 dl socker, 1 msk nypressad citronsaft, 1 äggvita, 1 dl is i kuber och några droppar angostura bitter. Vispa/mixa samman pisco, socker, citron och äggvita. Häll i glas och droppa i angosturan. Den ska avnjutas lugnt och stilla. Detta recept passar för en bjudning till fyra personer. Vi har nu återvänt till vårt rum igen. Ute är det mörkt och det är massor av människor i rörelse.

Insidan av Hotel Costa del Sol i Piura.

Vi bjöds på en välkomstdrink, en pisco sour. Tack!

20.18 Efter lite rumsslöande har vi nu åter gott ner till bottenvåningen. Det har blivit dags att äta middag på restaurangen här. Idag har vi inte gått många steg. Vi har mest suttit i en buss och suttit i vårt rum.

20.25 Just nu spelas den instrumentella versionen av "Låt mig få tända ett ljus" här i restaurangen. Jag trodde att det var en svensk låt.

21.12 Det var god mat som avrundades med kaffe och en skriftlig utvärdering av hela konceptet kring måltiden. Servicen var utmärkt, så utmärkt att det nästan blev negativt. När servitören bugar och hela tiden frågar om allt är till belåtenhet blir det mer ett störningsmoment än god service.

22.01 Vi har gått på en kort upptäcktsfärd i hotellrummet. Vi har bl.a. ett kylskåp med en minibar.

22.40 Nu har vi provat landets egen läsk, Inca Kola. Den har alls ingen klassisk colasmak. Den smakar mera som jag först tyckte, skumgodis, eventuellt Ahlgrens bilar. Med mera distans, något åt krusbärshållet eller som svenska läsken Trocadero. Inca Kola är extremt populär här i Peru. Den säljs överallt och används ofta som måltidsdryck. Den konkurrerade ut Coca Cola här, köptes upp av dessa och konkurrerar nu med sig själv på läskmarknaden. Hemma i EU är den tydligen förbjuden på grund av tvivelaktiga substanser, färgämnen. Nu ska vi väl snart knoppa in.

    Inca Kola, Perus mest populära dryck.

Ovalo Grau, en rondell utanför vårt hotell.

Peter äter middag på Hotel Costa del Sol.

Fredag 3 juli

08.00 Nu har vi sovit i hälften av Sydamerikas länder. Det ska firas med en bufféfrukost. Fast den hade vi nog ätit oavsett vad som hänt och skett och vad statistiken sagt..

08.50 Firandet och frukostätandet är över. En liten stadsvandring med viktiga inköp är vad vi närmast behöver. Vid frukosten såg vi två amerikanska killar. Det visade sig att de var missionärer, mormoner. Dessa har en tendens att dyka upp både här och där när vi reser.

09.54 Nu har vi varit på en liten vandring ute i Piura. Vi har hunnit med att köpa bussbiljetter från bolaget Linea samt att ta lite foton. Staden är trevlig men det är inte trafiken. Bilisterna verkar anse att de kommer i både första och andra hand. Vi promenerade till torget Plaza de Armas och tittade bl.a. på katedralen där. Torget var extremt rent och välskött. Under tiden vi varit ute och vandrat har vi haft besök i vårt rum. Någon har varit inne här och bäddat, bytt handdukar och städat!

10.17 Det är dags att ta del av ännu en av de saker som vårt hotell erbjuder. Vi ska doppa oss i poolen på taket. Det här med pool är en tradition på våra sommarresor. Vi har badat i pool nästan alla somrar sedan 2005. Enda undantaget var 2009. När vi kom upp på taket fick vi en snabb guidning angående spa, gym, pool och annat av en vitklädd man. Vi lär inte hinna mer än lite solande och ett dopp.

10.24 Det här var både svalkande och skönt. Nu ska vi bara bli torrare innan dagen fortsätter som förhoppningsvis planerat. Det var riktigt hett i solen och från taket kunde vi också titta ut över Piura och vardagslivet där nere.

Catedral de Piura vid det kliniskt rena Plaza de Armas.

Svåranvända bänkar på Plaza de Armas.

Gruppfoto med okända deltagare.

Avenida Miguel Grau, Piura.

11.03 Det var som sagt svalt i vattnet men ack så skönt. I den värmande solen torkade vi i ett nafs. Nu ska det börja packas för vidare färd. Vi är alltså tillbaka i vårt rum.

12.12 Idag rullar det bara på. Vi har checkat ut från vårt vackra hemhotell och vi har vandrat till terminalen. Som tur var gick vi samma sträcka utan packning när vi köpte biljetterna morse. Vi kunde därför gå kortast möjliga väg med vår packning.

12.26 Här i Peru är det vanligt att det sällan någon central busstation. Istället har varje bolag sin egen lilla terminal. Så är fallet med Linea och i deras väntsal har vi nu satt oss.

12.41 Ett litet drama utspelar sig här på Lineas bussterminal. In i väntsalen kom en liten kille, ca 8-10 år. Med sig hade han ett knippe kvistar med gröna blad, Han fortsatte genom vänthallen och gick ut genom utgången. När han senare ville komma in igen så var det stopp. Han fick inte komma in. Han har bråkat med en vakt, de båda skiljdes åt av en värdinna som mest log. Så snart detta var gjort så började han bråka med den leende värdinnan. Nu har han och knippet burits iväg och nu pratar en polis med honom. Jag misstänker att det är något galet med bladen.

13.08 Två bistra poliser kom in i vänthallen. De tittade lite på några av pojkens blad innan de gick ut igen. Vi började att köa till bussen men skickades rätt snart till bagageinlämningen av en av säkerhetsvakterna. Vakterna har armbindlar som det står SS på. Det har nog en annan betydelse än de tyska på 1930-talet. Herren i bagageinlämningen stod och sov. Han kvicknade till och tog emot och hand om våra ryggsäckar. Vi återvände till busskön. Där fick vi visa biljetterna och kollades av en man med en metalldetektor. Vi klev ombord på bussen och gick upp en våning för att hitta våra platser. Då vi inte fann några gick vi ner igen och titta, där var de! Tyvärr ser vi knappt något genom fönstret eftersom rutorna är övermålade med nåt slags mönster som ska hindra solen att lysa på passagerarna.

Vi har en pool på taket.

Från vårt hotelltak kan vi titta ut över Piura.

Peter är på väg till bussterminalen.

En underlig pojke med kvistar skapar problem.

13.43 Vi åker söderut igenom ett ökenlandskap. Ja, det är inte sanddyner och karavaner av kameler därute. Det är istället ett platt, torrt landskap med låga träd och buskar. Det är ungefär allt vi kan se genom det övermålade fönstret. Vi sitter dock mycket bekvämt i en fantastiskt bra buss.

14.43 Det blir allt torrare, torrare därute och torrare i min strupe. Det tidigare kan jag inte göra något åt. Det senare kan bekämpas med flaskvatten. Perus kust är ett av de torraste områdena i världen. Orsaken är kallvattenströmmen som går utanför kusten.

15.22 Vi har gjort ett kort stopp i Lambayeque, en stad som givit namn till den provins vi är i. Några passagerare har klivit av. Här finns några intressanta museum men inte så mycket mer. Vi åker vidare.

16.41 Chiclayo är namnet på staden vi kommit fram till. Vi är numera på låglandsnivå, endast 27 meter över havet. Hotel Villa Rita (http://www.hotelvillaritachiclayo.com) heter hotellet vi checkat in på och 401 är rumsnumret. Här i rummet finns inte mindre än fyra sängar. På busstationen fanns det information om taxipriser och en snäll taxifarbror som körde hit oss för fyra nya solar, ungefär 11 kronor. Taxichauffören var anställd av bussbolaget Linea, mycket välordnat. Han tyckte också att vi valt ett mycket bra hotell.

17.38 Nu när vi funnit oss tillrätta i rummet ska vi göra det samma med omgivningen. Vi behöver mat och vi behöver köpa drycker.

Linea är ett bra bussbolag att använda när du reser i norra Peru.

Ett fint emblem på vår rumsdörr.

Peter i vårt rymliga rum på Hotel Villa Rita.

18.21 Vi har lämnat hotellet, hittade Avenida Balta där det var horder av människor på väg mot okända mål. Nu är vi omgrupperade till restaurangen El Rancho. Det har blivit dags att beställa kvällens middag. Utanför restaurangfönstret passerar mängder av bilar långsamt, långsamt. Det är trångt i trafiken.

19.06 Maten här är mycket bra, grillat kött till bra priser. Servicen var också snabb och effektiv.

19.59 På vägen hem letade vi ett ställe som sålde drycker. Vi hittade ställen som erbjöd sporttröjor, finkläder, skor, rullstolar och benproteser men att hitta drycker lyckades vi inte med. Till slut räddades vi som några gånger förr av ett kvällsöppet apotek. Där fanns dock ingen växel på min 20 sol-sedel. Det blev till att lägga till Christers drycker innan det blev affär. På vår TV är det en kvart kvar av bronsmatchen i Copa America och Peru leder med 1-0 över Paraguay.

20.18 Det jublas nedanför vårt fönster och det jublas på TV:n. Peru har just gjort 2-0 i bronsmatchen. Nu tutar dessutom en bil.

20.48 Peru höll emot tiden ut och vild glädje utbröt på planen. Nu tittar vi på ett TV-program där det också firas för fullt.

22.06 Vi har tagit det lugnt. Störst insats har Christer gjort. Han har putsat till frisyren med sin medhavda klippapparat. Det var dock inte helt lätt eftersom han först råkade sätta i batteriet upp och ner. Vi fick kämpa länge innan det gick att få lös och senare isättas åt rätt håll.

22.28 Natten och nödvändig sömn närmar sig. Imorgon planerar vi att se mer av Chiclayo, en storstad med ca 600 000 invånare.

Christer inväntar kvällens middag på El Rancho.

Peter tvekar inför öldrickandet.