08.25 En ny dag för oss i Chiclayo, Peru är här. Vi har sovit en natt i två av våra fyra sängar här på Hotel Villa Rita (http://www.hotelvillaritachiclayo.com). Även denna dag finns saker och ting inplanerade. Allt kommer att betas av i sakta mak. Det är ju i alla fall helg. Dessutom är det semester.

09.15 Grunden är lagd. Vi har ätit frukost i den lilla frukostmatsalen i markplanet. Nu ska bara resterna från gårdagen och morgonen avlägsnas. Så snart dessa uppdrag är utförda ska vi bekanta oss med vår nya ort som faktiskt är Perus fjärde största stad.

09.55 Vad hjälper fantastiska planer och erbjudandet om en vacker stad när vi inte kommer till skott. Nu får vi skärpa oss. Det är dags att lämna hotellet och få något gjort.

10.28 Vi låste om oss och gav oss ut på nya äventyr. Ett första stopp har gjorts vid det närbelägna huvudtorget, Plaza de Armas. Här är det mycket folk i rörelse och vi har fotograferat det som var värt att hamna på bild. Vi har bl.a. tittat på katedralen här som är byggd i slutet av 1800-talet. Torget färdigställdes inte förrän 1916. Chiclayo är med andra ord en ganska ny stad jämfört med många andra här i Peru.

10.36 Det fortsätter att gå bra för oss idag. Utan problem har vi följt Calle Colón och sedan funnit bussbolaget Lineas terminal på Avenida Bolognesi. Det var även hit vi kom med bussen igår. Det var inte lika enkelt att ta sig över den vältrafikerade avenyn dock.

Catedral de Chiclayo, byggd efter Gustave Eiffels ritningar.

Plaza de Armas, Chiclayo.

10.45 Det gick bara fint att uträtta vårt ärende här. Vi har köpt bussbiljetter för den vidare resan härifrån imorgon. Det är praktiskt att åka med samma bussbolag igen. Nu behöver vi bara uppge passnumret. Resten av informationen om oss finns redan lagrat i datasystemet. En annan bra sak är att köpa biljetterna i god tid. Då kan man välja de bästa platserna. Vi har valt sätena 1 och 2 längst fram på bussens övervåning. Det blir perfekt.

11.11 (Mål)medvetna har vi sökt oss mot en för oss ny mall (shoppinggalleria). Vi har hittat en, Open Plaza, men det är inte den vi är ute efter. Efter att jag skrivit klart detta och vi fått vila oss och svalka oss lite så söker vi vidare efter den rätta, den stora Real Plaza som bl.a. uppges ha ett Starbucks Coffee.

11.35 Vi lämnade Open Plaza bakom oss och gick vidare till Real Plaza som bara låg en bit längre bort. Real Plaza är inget unikt för Chiclayo. Det finns gallerior med samma namn på arton platser i Peru. Här sökte vi efter, hittade och gick in på, som traditionen bjuder, Starbucks Coffee. Här har vi, som traditionen bjuder, fått helt nya namn vid beställningen. Christer som för enkelhetens skull kallar sig Chris i dessa situationer heter numera Kres. Mitt nya namn är lite oväntat Bitcher. Detta är för övrigt det 25:e Starbuckslandet för oss under de senaste tio årens resor.

12.18 Först var det tänkt att vi skulle handla var för sig och en i taget. Sedan kom Christer på att det är smartare om han handlar åt oss båda. Vi ska ju inte köpa alltför många varor, mest färdkost för morgondagens bussresa. Nu sitter jag vakt under shoppandet. Det som vaktas är våra alltid ovälkomna små ryggsäckar. Christer är inne på den enorma butiken Plaza Vea som har livsmedel och mycket annat.

Här ska vi köpa bussbiljetter.

Typisk trafiksituation i Chiclayo

12.38 Det gick både bra och dåligt för Christer. Brödet han hade köpt fick lämnas kvar. Det skulle tydligen betalas i en separat disk i andra änden av den enorma butiken. Brödlösa har vi börjat vandra mot centrum. Som tur var har vi hittat en liten butik där en stor brödpåse låg och väntade på oss. Den är vi numera ägare till.

12.47 Efter en hel del planerande och smidigt navigerande har vi lyckats passera den kaotiska korsningen där vi till slut lyckades hamna på Avenida Bolognesi igen. Nu promenerar vi sakta mot centrum med en kommande lunch inplanerad. Vi tror oss kunna hitta några alternativ längs Avenida Balta.

13.16 Romanita är namnet på dagens lunchplace. Det blev lite fel eftersom vi sökte efter en populär restaurang med namnet Romana. Vi trodde att vi hittat den och hamnade här. Romanita betyder ju "lilla Romana", kanske det är samma ägare till båda restaurangerna? Här är i alla fall trångt men mysigt och det fanns många rätter att välja bland. På TV:n här intervjuas en man från Lima. Han har det svenskklingande namnet Eduardo Oesterling. Inslaget verkar handla om bussar eller någon trafiksituation.

13.52 Maten här var helt ok. Christer testade en rätt som hette "lomo a la macho", nötkött med skaldjurssås tror vi att det var.

14.36 Vi har precis kommit hem till Hotel Villa Rita igen. Det har blivit dags att göra ingenting för ett tag, en liten siesta helt enkelt.

15.22 Vi är avduschade och mest lata. På TV:n visas finalen i Copa de America-fotbollen, Chile-Argentina. För andra året i rad ser vi Argentina i en stor fotbollsfinal. I fjol gick det inte så bra för dem i VM-finalen. Vi får se hur det går den här gången.

16.00 Det är inte den målrikaste match vi sett. Faktum är att inte ett enda mål gjorts ännu.

Christer är på väg till fel shoppinggalleria.

Nytt försök, bättre lycka denna gång. Starbucks är lokaliserat.

Våra nya Starbucks-namn.

Real Plaza i Chiclayo.

Avenida Bolognesi, Chiclayo.

17.04 Ordinarie tid är över och inte ett enda mål har gjorts. Nu stundar, precis som i förra årets VM-final, förlängning.

17.37 I brist på spelmål får man ta till straffar för att avgöra årets Copa America.

17.49 Det behövdes bara sju straffar. Efter dessa ledde Chile med ointagliga 4-1. En argentinsk straff i mål, en över och en räddades. Chile är för första gången mästare i Copa America. Argentina har för andra året i rad förlorat en viktig final.

19.16 Nog med fotboll, TV, läsning och annat. Det är dags att återknyta bekantskapen med en gammal vän sedan över 46 år, nämligen mat.

19.38 Ett litet barn tittar på fiskar i ett akvarium, på TV:n är det ett mystiskt underhållningsprogram och vi väntar på middag på El Rancho. Vi var så pass nöjda igår att vi återvänt till samma restaurang igen. Ibland händer det.

20.53 Maten och servicen var utmärkt även ikväll. Nu är vi inte hungriga längre. Nu har vi kommit tillbaka till vårt rum.

21.54 Tänk att det kan vara skönt att inte göra någonting. En viktig del av dessa resor är att smälta dagens händelser och upplevelser i ett hotellrum medan man tittar på något meningslöst på TV eller diskuterar ovidkommande saker.

23.17 Läppjandes på varsin kvällsöl har vi planerat för imorgon. Då är det dags att vinka hejdå till Chiclayo. Vi ska även lämna kustbandet och återse Anderna en dag eller två.

Peter äter middag på El Rancho för andra kvällen i rad.

Söndag 5 juli

07.57 Detta är en dag full av händelser. Idag folkomröstar Grekland om sin ekonomiska framtid, idag startar anrika cykeltävlingen Tour de France och vi reser vidare genom Peru.

08.46 Vår frukostlokal erbjuder både god frukost och säkerhet. Utbudet av ät- och drickbart är varierat och lokalen är, enligt ett anslag, jordbävningssäkert.

09.17 Med mätta magar är det mesta klart att ta oss vidare. Vi har haft en trevlig vistelse här på hotellet och Chiclayo är en trevlig stad om än lite fattig på sevärdheter.

10.14 Allt gjordes klart med hotellet. Vi betalade för våra två nätter och en förväntansfull taxichaufför satt i en fåtölj och inväntade direktiv från oss. Till personalens och chaufförens förvåning lämnade vi dock Hotel Villa Rita till fots. Nu har vi promenerat till Lineas bussterminal. På väg dit upptäckte vi att gatorna stängts av från biltrafik och en militärparad syntes i närheten av Plaza de Armas.

10.45 Längst upp och längst fram i bussen som ska ta oss till Cajamarca, det är där vi sitter nu på platserna 1 och 2. Här får vi digitalt information om bussens hastighet, temperaturen och om det är ledigt på toaletten eller ej. Som tur är har inte fönsterrutorna täckts av plastfilm på den här bussen. Vi kommer att kunna titta ut under resan. Bra!

Ett välkomponerat frukostbord på Hotel Villa Rita.

11.01 Vår buss passerade först samma gator som vi promenerade på igår på väg till Real Plaza. Kustdiset täcker himlen även idag. Vintertid är Perus kust ofta täckt av ett dis, en dimma som kallas garua. Diset i dessa torra trakter gör att luften är så pass fuktig att det nästan kan uppfattas som duggregn men sikten är bra.

11.14 Vi har lämnat Chiclayo bakom oss och med en hastighet av 90,4 kilometer i timmen färdas vi genom öknen. inte ens en lokalpatriot kan tycka att de här trakterna är vackra. Öken och dimma i ett intimt samarbete skapar inga charmiga miljöer.

12.17 Det är inte längre lika platt och torrt. Här i utkanten av Chepén ses lite grönska, träd och en liten höjd, berg.

12.43 Vi har lämnat Panamericana (Pan American Highway) eller väg 1 för denna gång. Vi svängde av i Ciudad de Dios och reser nu österut upp mot bergen. Efter lite åkande längs en smalare väg är vi i San Isidro. Bussen tutar till då den kör om en tuk-tuk. Tre, förlåt fem motorcyklar kör om oss. OK nu blev det två till. Bakpå satt unga människor med skolväskor.

13.11 Vi har lämnat det platta, uppodlade landskapet bakom oss. Vi snirklar upp genom bergen. Till höger sågs nyss en fördämning och nu ser vi uppdämt vatten, reservoaren Represa Gallito Ciego. Det är vackra vyer omkring oss åt alla håll.

Vi väntar på att få kliva ombord på dagens buss från Linea.

Strax utanför Chiclayo tar det torra landskapet vid.

Rak väg i tråkigt landskap.

13.56 Vid restaurangen Yatahual gör vi nu ett stopp. Andra bussar har valt att ta samma beslut. Torra bergssidor med en och annan kaktus reser sig ovan oss. Ortens namn är det samma som restaurangens. Här finns mat till salu och det ges möjlighet att inhandla drycker och frukt.

14.10 Vi hann med lite blåstömning och jag köpte och åt ett gott, grönt äpple. Det är vilt och vackert här men nu ska vi fortsätta vår resa mot högre höjder. Vi vill ju komma fram i rimlig tid.

14.47 Av resan återstår 80 längdkilometer och ca 2000 höjdmeter. Vi är just nu i småstaden Chilete, den enda orten av någorlunda storlek mellan kusten och Cajamarca.

15.29 Anderna visar upp en grön och trädbevuxen sida för oss. Gröna berg är vackra berg.

16.01 Bussen klättrar vidare upp i Anderna. Fort är något det inte går, vi rör oss i ungefär 35 km/h. Det är svårt att köra fort på serpentinvägar och det känns tryggt att busschauffören tar det lugnt. På vägar som dessa ska man åka med stora pålitliga bussbolag som sätter säkerheten först. Linea är ett sådant bolag.

16.11 Hundar och hönsfåglar möter oss då vi rullar in och stannar till en kort stund i San Juan. Vi är nu 2225 meter över havet.

Represa Gallito Ciego, en konstgjord sjö.

På väg mot Cajamarca.

Vår buss har gjort en paus i Yatahual. Toalettbesök och mat erbjuds.

Christer sträcker på benen i Yatahual.

Vacker natur i närheten av Chilete.

Mot högre höjd på allt intressantare vägar.

16.53 På den aktningsvärda höjden av 3050 meter över havet görs nu en omkörning. Slutmålet är nära nu. Vi kan faktiskt se det genom molnen, diset, dimman.

17.55 Så kom vi fram till Cajamarca, en vacker stad som ligger i en gryta mellan de omgivande bergen. Det är ganska fascinerande att ca 226 000 människor bor här med tanke på hur krångligt det är att ta sig hit landvägen. Vi tog en taxi från Lineas bussterminal till boendet. En ung kille skjutsade oss medan han lyssnade på en spännande fotbollsmatch på radion. Denna gång ska vi bo i Vita Huset, Hotel Casa Blanca. Här i byggnaden finns även det lilla casinot Atlantis. Ja casino och casino, det är i alla fall en massa spelautomater här. Rummet vi fått har nummer 107. Sängantalet är två. En står dock i en liten mysig alkov. Den var så väl dold att Christer hann poängtera att vi minsann beställt ett rum med två sängar innan vi fick syn på den.

18.10 I den grekiska folkomröstningen sa det grekiska folket nej till de internationella långivarnas stödpaket. Det visar de preliminära resultaten.

19.30 Vårt rum är trevligt men all trivsel i världen kan inte göra något åt det urgamla mänskliga problemet, hunger. Tyvärr har det börjat ösregna. Vi hoppas hitta en någorlunda närbelägen restaurang på grund av detta.

20.06 I afton blir det middag hos Don Paco, en restaurang runt hörnet, en snabb rusning genom regnet så var vi där. Nu ställdes ölglasen in, bra! De är ännu tomma, mindre bra!

21.01 Vi är hemma efter ännu en köttmiddag. Delar av köttet är faktiskt fortfarande kvar mellan tänderna. Ute på stan gömmer sig folk för regnet. Vi lyckades i alla fall smita in till en liten butik och få tag på kvällsdrycker.

22.07 Att få bort köttet gick bra. Vi är mycket nöjda med vårt boende, ett mysigt rum i en kolonial gammal byggnad med en härlig innergård. Under de närmsta timmarna ska vi dessutom jobba på att få bort tröttheten vi känner. En god natts sömn behövs och kropparna behöver ställa in sig på aktuell höjd här i Cajamarca, 2750 meter över havet.

Peter i vårt rum på Hotel Casa Blanca.

Middag hos Don Paco.

Måndag 6 juli

07.44 En ny vecka har inletts. Här på Hotel Casa Blanca är det gudagott att sova. Sängen är bra, kuddarna är sköna och rumsluften så där lagom tempererad. Jag hoppas att det gudagoda fortsätter under dagen. Till att börja med ska vi undersöka vilken kvalitet frukosten har här.

08.45 Kropparna har blötlagts och torkats av. Nu när kläderna dessutom är på plats så ska vi ge oss ut ur rummet för att fylla på med kaffe och annat som frukosten kan tänkas innehålla.

09.04 Frukost med utsikt över innergården är inte dumt. Dessutom var det en god frukost som bars fram till oss. Köket ligger en trappa ner och servitrisen fick slita genom att bära frukostbrickor upp och nedför trappan. Hela byggnaden andas gammalt, svunna tider.

09.49 Nu har det blivit dags att lämna vårt rum ta en närmare titt på denna historiska stad.

09.57 Vi har bott på diverse boenden genom åren och det är lätt att tro att vi testat det mesta. Det här är i alla fall första gången som vi måste gå igenom ett casino för att ta oss till och från vårt rum. Gårdagens regnväder har dragit vidare. En klarblå himmel med sol väntar på oss idag.

Innergården på Hotel Casa Blanca.

Vi behöver gå genom casinot Atlantis för att ta oss till och från rummet.

Hotel Casa Blanca, Cajamarca.

10.09 Det är dags för dagens första bänkrast. Framför mig är stadens katedral, Catedral de Cajamarca. Den började byggas på slutet av 1600-talet och är nyligen helt klar, ingen brådska här inte. Den har inget kyrktorn, något som är vanligt här eftersom spanjorerna krävde en skatt för varje byggt torn. Bakom mig är torget Plaza de Armas och en värmande sol.

10.14 Lite historia nu. Det var i denna stad, Cajamarca som den sista inkan, Atahualpa hölls fången av de spanska conquistadorerna 1532. Motkravet för hans frisläppande var att ett rum skulle fyllas med föremål av guld och två rum skulle fyllas med föremål av silver. Det innebar 6 ton guld och 12 ton silver. Lösensumman hade ett värde av, i dagens priser, runt 180 miljoner dollar. Dessa krav uppfylldes. Därpå dömdes Atahualpa till döden, bland annat för att ligga bakom sin brors död. Allt var iscensatt av spanjorerna som övertalade inkan att döpa sig och därför fick äran att strypas istället för att brännas. Som sagt tidigare i denna dagbok så hade mer guld och silver samlats ihop än detta men det gömdes istället undan, troligen någonstans i Ecuador.

10.22 Vi har besökt bussbolaget Lineas biljettkontor här på Plaza de Armas. Biljetter är ordnade för resan härifrån imorgon.

10.46 Det är gott om vackra kyrkor här i Cajamarca. Många är riktigt gamla. Nästan i varje gathörn erbjuds en vacker sakral byggnad. Vi har bl.a. sett och fotograferat den vackra Iglesia de San Francisco.

11.30 Det är dags för ännu ett Real Plaza Mall. Vi är alltså i en shoppinggalleria en bra bit från centrum. Det krävdes en hel del promenerande och kartläsning innan vi hittade rätt väg. Här inne har vi växlat dollar till peruanska Nuevo Sol, besökt en bankomat och satt oss på ett nytt Starbucks Coffee. Idag heter vi enligt kaffebeställningarna Criss och Peter, det tar sig!

Plaza de Armas, Cajamarca.

Den kyrktornslösa katedralen i Cajamarca.

En indiankvinna med typisk huvudbonad promenerar förbi.

Iglesia de San Francisco.

12.54 Efter kaffe, tilltugg och tillhörande internetsurf vandrade vi från gallerian och ut på stadens gator och torg. Nu har vi gjort ett kort stopp vid sidan av en av gatorna. Atahualpa blickar ner emot oss från sin upphöjda plats. Vi ser den sista inkan i statyform mitt i en korsning.

13.17 På vägen hem från Real Plaza stannade vi till vid ett torg, Plazuela Amalia Puga, där vi gjorde en liten film och sedan även vid den enda kvarvarande byggnaden från tiden före spanjorerna, El Cuarto del Rescate. Det var i denna lilla byggnad som Atahualpa satt inspärrad i väntan på att lösensumman skulle betalas. Vi är allt utom inspärrade i vårt rum just nu och vem sjutton skulle betala en lösensumma för oss?

14.11 Nu börjar det bli dags för en lunch. Så snart vi lämnat vårt tillfälliga hem ska vi leta efter en lämplig restaurang i närheten.

14.49 Jakten på en lunchrestaurang har så här långt givit fullsatta restauranger, stängda restauranger, en öppen restaurang med gott om plats men de höll på att skura (lång väntetid på mat) och ett begravningståg. Tänk förr såg vi ofta nygifta på våra resor, numera ser vi nydöda. Det blir i alla fall lunch på den kinesiska restaurangen Hong Kong på Plaza de Armas. På restaurangens TV visas Perus version av "Fråga doktorn", Pregúntale al doctor.

Real Plaza finns även i Cajamarca.

Kaffestund på Starbucks Coffee.

Från Real Plaza spanar vi ut mot omgivande gator och byggnader.

Atahualpa står som staty i korsningen Óvalo El Inca.

Cuarto del Rescate, Atahualpas fängelse 1532.

I väntan på maten tittar vi på "Fråga doktorn".

15.30 Lunchen här hos Chifa Hong Kong är avslutad och betalad för. Det är billigt men dumt att smita från notan, speciellt när priserna är låga. Det finns mer att upptäcka i vår stad. Nästa mål är att ta sig upp till utsiktsplatsen på Cerro Santa Apolonia för att se staden uppifrån.

15.49 Vi kämpar och pustar uppför en lång stentrappa. Just nu hämtar vi andan och sänker pulsarna. Man har inte samma driv på hög höjd som man har på havsnivå, det märks tydligt. Det gäller att ta det något lugnare än man normalt gör, röra sig lite långsammare, ta djupare andetag.

16.00 Iglesia de Santa Apolonia heter kyrkan bakom oss där vi sitter. Det finns sämre ställen än detta att sitta på. Utsikten över Cajamarca är underbar. Den här platsen användes redan under inkarikets tid när härskaren ville se ut över sina trupper. Någonstans spelas peruansk panflöjtsmusik och några livsnjutande hundar ligger i trappan och solar. Det är gott om försäljare och souvenirbutiker här men det är befriande fritt från tjat och påflugenhet. Som turist kan man i lugn och ro titta på det som finns att köpa.

16.37 Vi har köpts några klädesplagg till respektive syskonbarn. Detta samt att vi lyckats ta oss nerför trappan igen firar vi nu med kaffe på Café Q´illpu. För att komma in här började vi med att försöka forcera några låsta glasdörrar. En kvinnlig turist pekade så vi fann rätt ingång. Här utanför ligger det lilla torget Plaza Belén och kyrkoområdet El Complejo de Belén. Här finns bland annat en staty av en kvinna med fyra bröst. Den syftar på en närbelägen stad där det är extra vanligt att ha för många bröstvårtor tydligen.

Vissa klär sig fint när de ska uträtta sina behov.

Trappan som leder till Cerro Santa Apolonia.

Snart har vi klättrat klart.

Christer med Cajamarca i bakgrunden.

En hund njuter av tillvaron.

Cajamarca

17.12 Nu har vi kommit hem till det vita huset (Casa Blanca) för att vila kropparna och tvätta de kläder som tills nu omgett de vilande kropparna.

18.38 Det har hänt mycket idag. Vi har hunnit se en stor del av staden som är den mest sevärda på resan så här långt. Nu laddar vi för kvällens middag.

19.40 Vi kände oss slöa så vi vilade. Kläderna kändes smutsiga så vi tvättade. Vi känner oss hungriga så nu går vi ut med vilade kroppar och rena kläder.

20.18 Middagsjakten hade en början som var skrämmande lik lunchjakten. Antingen så var det stängt dit vi tänkt gå eller så var det mer eller mindre fullsatt. Utanför den vackert upplysta kyrkan Iglesia de San Francisco stod ett band och spelade. Nu har vi äntligen hittat en restaurang. Vi har nu ett fönsterbord på den välbesökta köttrestaurangen D'Cava & Parrillas. Nu passerade ryggsäcksfolk (backpackers) utanför fönstret och vi fick bröd till vårt bord.

21.25 Dagen avslutades som den inleddes. Det var i sanning gudagod mat. Vi lämnade restaurangen överbelåtna. Innan vi gick in på hotellet så såg och hörde vi fyrverkerier som lyste upp kvällshimlen av oklar anledning. Nu ska vi ordna för morgondagen, fundera, planera, reflektera.

22.47 Vi förbereder oss för sömn. Imorgon sänker vi oss ner mot lägre höjd igen.

El Complejo de Belén, Cajamarca.

Vissa hundar har ett bra liv.

Peter äter en delikat middag hos D´Cava & Parrillas.

Tisdag 7 juli

08.09 Idag är det tio år sedan vi äntrade en buss för att för första gången på dessa sommarresor lämna Europa. Sedan den turen från Istanbul till Izmir i Turkiet har det blivit ett antal resor i andra världsdelar. Vi har hunnit med att vara i över 50 länder utanför Europa så här långt. Tio år går snabbt när man har intressanta resor att se fram emot, avnjuta och dokumentera.

08.52 Slammer och röster hörs utifrån. Här inne i 107:an hörs mest ljudet av nedpackning. Vi packar det vi kan innan det är dags för frukost.

09.16 Ännu en skön frukost har avnjutits här på Hotel Casa Blanca. Nu ska vi förbereda oss för utcheckning och avfärd.

09.47 Vi är ännu en gång utcheckade, sittandes i en lobby och väntandes på en beställd taxi. En liten parad med barn bärandes ballonger passerade just utanför hotellet. Polisen är inblandad och har spärrat av trafiken för att paraden ska få plats. I både Ecuador och Peru verkar det vara mycket viktigt att då och då vandra genom städerna spelandes musik och bära plakat med diverse budskap.

10.07 Taxin kom, vi lämnade lobbyn och klev in i fordonet. Utanför hotellet väntade tiotalet kravallpoliser med genomskinliga, höga sköldar. Jag vet inte varför de stod just där. Vi åkte taxi till Lineas lilla bussterminal och har nu checkat in ryggsäckarna. Här har turisterna samlats, bl.a. det spansktalande men troligen europeiska paret vi såg på Café Q´illpu igår.

Den andra och sista frukosten på Hotel Casa Blanca.

10.39 Det skrattas glatt och medryckande bredvid mig här i bussen. Vår nya resa har börjat. Vi lämnar Cajamarca i en buss från bolaget Linea. Detta har som sagt varit bästa staden och boendet fram tills nu. Strax efter att bussen startat började det som verkar vara ett måste på peruanska bussar. En film sattes igång på TV:n, den här gången någon form av action med skrikande bildäck och evig skottlossning. En lugn och skön bussresa hade varit att föredra.

11.02 Vi blickar ner mot en uppodlad och bebodd dalgång. Intill oss svävar några fluffiga, vita moln.

12.02 Det rullar på bra utför. Slänterna vid sidan om oss är branta och bitvis uppodlade, stark insats av lokalbefolkningen. Vi har också sätt människor med packning på vandring uppför sluttningar där vi trodde att bara bergsgetter kunde ta sig fram.

12.28 Det har gjorts ett oväntat tidigt matstopp vid Oshins restaurang. Det är egentligen bara ett större skjul vid sidan av vägen. Jag har köpt tre gröna äpplen här. Christers plan att ha liten matsäck med sig och istället handla bananer längs vägen höll inte alls i och med att bussen inte stannade på samma ställe som under hitresan. Här är det helt bananfritt.

13.07 Vi fortsätter att åka i motsatt riktning till då vi färdades till Cajamarca. Äpple passar för övrigt bra som lunch. Det både mättar mage och släcker törst.

14.04 Färdvägen har plattats till. Små bergstoppar och grönska omger oss i nuläget. Vi färdas parallellt med ett blågrönt vattendrag.

Idag går resan utför.

Vi blir bortskämda med vackra vyer när vi reser i Anderna.

15.09 Utanför bussen är det numera platt och torrt. Här inne är det dock fuktigt och varmt. Jag är på väg att utveckla ett visst intresse för varm, lagad mat och ett svalt och skönt rum. Förhoppningsvis kommer det så småningom.

15.20 Efter ett kort stopp på busstationen i Pacasamayo är vi nu på väg igen. De inre såväl som de yttre omständigheterna är samma som förut. Vi reser nu längs kusten igen. Resan går söderut.

15.39 Vi har hittat det som kan vara en av de värre arbetsplatserna vi sett. Här i Pacasmayo är det öken, obefintligt med regn och ett obehagligt dis från havet som gäller rent klimatmässigt. Om man nu inte fått nog av sand och damm så kan man ju alltid söka jobb på cementfabriken Cementos Pacasmayo. Här är allt dammigt, träden, byggnaderna och frågan är om inte arbetarna också är täckta av damm och sand.

16.20 En timme har förflutit sedan senaste analysen och anteckningen. På båda sidorna av bussen sträcker sig ändlösa fält med över meterhöga gröna växter ut sig. I fjärran västerut skönjer vi berg.

16.52 Sedan runt en kvart har vi stått helt stilla här på vägen. Längre fram står en polisbil tvärs över vägen. Utanför bussen står vår bussvärd och funderar. Det är ingen mötande trafik heller. Vad står på?

17.07 Antagligen har någon form av olycka skett. I vanlig ordning så måste folk ut ur sina fordon för att själva ta reda på vad som hänt. Mängder av nyfikna har promenerat förbi vår buss. Har sett samma fenomen även i Sverige vid liknande situationer. Varför kan man inte lugnt sitta kvar och lita på att polis och andra har kontroll över situationen?

17.14 Den mötande trafiken är igång. Bland de första fordonen var en ambulans med blåljus och sirener. Vårt körfält står helt stilla. Dock har polisbilen flyttat på sig en aning.

17.26 Trafiken kom igång för oss med. Rätt snart passerade vi över en bro. Där, med bakre delen ut genom räcket, stod vraket av en utbränd mindre lastbil. Var det denna olycka som var orsaken till stoppet? Mest troligt.

17.49 Här och var längs vägen ser vi målat på väggar och murar namnen på personer och/eller partier som kandiderar till 2016 års presidentval. Cholo, Toledo, PPK och Alan är exempel på vad det står.

Christer har klivit ut ur bussen för att se vad som erbjuds på denna rastplats.

Ett blygt moln gömmer sig.

18.17 Innan vi kom fram till dagens slutdestination Trujillo så fick vi faktiskt se Stilla havet. Jag trodde ett tag att traditionen att se ett världshav skulle brytas på denna sommarresa. Vår buss har nått sitt slutmål men körde inte in på den stora nybyggda bussterminalen som vi räknat med. Vi kom istället till något slags garage för Linea-bussar. Nu åker vi med en taxi som kör åt bussbolaget vi åkte med. En dimma rullar in från havet. Dimman (garua) uppstår i mötet mellan det kalla vattnet i Peruströmmen och den varmare luften. Nu ger strömmen inte bara dimma till dessa delar. Den för även med sig näringsrikt vatten från södra Stilla Havet och det i sin tur leder till att vattnen utanför Perus kust är mycket rika på fisk.

18.31 Trafiksituationen här i Trujillo, Perus tredje största stad, är ingen lek. Det är packat med bilar i hela centrum och vår taxi kryper sakta fram. Det här kommer att ta tid.

18.50 Vårt rum, nummer 205, på Libertad Hotel (http://hotellibertad.pe/trujillo.html) är litet. Här ska vi bo under lite mer än ett dygn. Vi fick en handduk men ingen fjärrkontroll till AC:n. Jag gick ner och lyckades ordna med en handduk. Det hade underlättat om jag och damen i receptionen pratat samma språk. Hotellet har en härlig swimmingpool inomhus men det är tveksamt om vi kommer att hinna använda den något.

19.05 Nu har det blivit dags att ordna med middag. Idag går vi inte långt. Hotellet har ju en egen restaurang.

19.19 Beställandet i hotellrestaurangen gick väl sådär. De hade ingen öl med kunde gå och köpa om vi ville ha. Juicen Christer beställde istället fanns inte. Dock har vi fått fjärrkontrollen till restaurangens TV som står på.

19.48 Yo Spy, någon variant av Talang, fortsätter på TV:n. Någon konstig, bränd doft når oss. Är det från köket eller utifrån? Någon mat eller dryck har vi inte sett till. Vilken kontrast till förra boendet!

20.21 En tjej från receptionen och en kille som verkar vara någon form av allt i allo har flertalet gånger tittat in i köksregionen och desperat ropat efter Alexander.

21.24 Vi fick mat till slut. Tyvärr var mitt kött kallt. Servicen lämnade mycket att önska. Servitören var mer frånvarande än närvarande. Innan vi gick upp till rummet så frågade jag efter frukosttider men nu har jag tyvärr glömt vad som sades. Jag tror att det var 7 till 9. Christer var mer framgångsrik. Han frågade efter och fick AC-kontroll och WiFi-koder. Dock funkar bara WiFi:n i lobbyn.

23.01 Dimman vi såg tidigare som kallas garua har beskrivits som ett vitt pulver, buken på en val och annat kreativt av olika författare som besökt Perus kust vintertid. Författarna Dan Buthler och Dag Öhrlund har skrivit boken jag läser just nu. Den heter Återvändaren och är den tredje delen i boksviten om psykopaten Christopher Silfverbielke. Trujillo har varit Perus huvudstad två gånger, här utropades självständigheten 1820 och den har fått sitt namn efter spanske conquistadoren Francisco Pizarros hemort i Spanien. Vi är på en viktig plats med andra ord. Imorgon väntar den "eviga vårens stad" på oss.

Trafiken står stilla. Nyfikna människor vill ta reda på varför.

Peter försöker förtvivlat hitta en fungerande internetuppkoppling på Libertad Hotel.