08.09 Vi sover och mår mycket gott här på hotellet Los Portales i Tarma, Peru. Men allt gott har ett slut. Idag ska vi resa vidare. Denna gång blir resan under dagtid och restiden är inte lika lång som senast.

09.00 Ännu en morgon väntar ett välfyllt buffébord på oss vid frukosten. Det är en av de stora fördelarna med att bo på hotell.

09.42 Vi är mätta och tillfreds. Nu ska vi se till att våra ryggsäckar fylls med respektives ägodelar innan vi vandrar härifrån. Tarma är en mysig stad där dagarna passerar i ett lugnt skönt tempo. Det är en härlig plats men det finns inte så mycket att göra här egentligen.

10.31 Det är nu dags att lämna ett av de bästa hotellen under denna resa. Kommer vi att komma till ett bättre ställe innan vi är hemma? Det vore inte helt fel. Förutom de fantastiska lokalerna så är maten här delikat. Det är inte direkt billigt att bo här jämfört med andra peruanska hotell men genom att boka via internet så har vi fått ett klart lägre övernattningspris än på ett vandrarhem i Stockholm.

11.13 Efter utcheckningen promenerade vi raskt genom staden till Los Canarios kontor och bussterminal. Vi hade läst oss till att det avgår bussar härifrån var 45:e minut. Det stämmer tyvärr inte med verkligheten. Nästa buss avgår först 12.30. Varför gick vi inte hit igår och tog reda på fakta och sanningen istället för att läsa i böcker och på internet? Vi är för övrigt mittemot där vi ankom i tisdags morse med bussen från Transportes Junín.

Hotel Los Portales erbjuder en stadig frukost som start på dagen.

Meningslösa TV-serier bjuder på tveksam underhållning i Los Canarios väntsal.

Denna gula buss ska ta oss från Tarma till Huancayo.

Bussresa på högplatån.

11.52 Jag har varit och provianterat i en liten kiosk som finns i anslutning till väntsalen. Det är alltid bra att ha med sig drick- och tuggbart. Stolarna/sätena här inne verkar vara hämtade från en buss. En TV visar tråkiga TV-serier, några blivande passagerare småpratar vid biljettluckan och det är över en halvtimme kvar. Tur att vi har böcker att läsa i.

12.21 Vi har på inrådan av Christer tagit oss ut till den innergård där bussarna står. Med detta drag har vi förhoppningsvis bättre koll på vad som sker här ute. Än så länge händer ingenting.

12.40 Avgångstiden för vår buss är passerad men vi som ska åka sitter kvar och väntar. Vad är det som saknas? En chaufför kanske?

12.43 Jag hann inte ens skriva klart senaste anteckningen så startade chauffören bussen. Nu har ryggsäckarna lastats in och vi har gått in och satt oss. Mitt säte känns en aning ostadigt.

13.10 Efter ett stopp vid den stora busstationen i Tarma gungar och guppar vi vidare ut ur staden. Den lilla gula bussen verkar orkeslös. Orkar den verkligen med bergsvägarna? Snart vet vi.

13.30 För första gången på årets sommarresa är det dags för en klassiker för vår del. Fordonet vi färdas i har gjort ett stopp vid en bensinstation. Det ska tankas. Det verkar vara ett måste att tanka under resan, inte att göra det innan avfärd.

14.03 Jag underskattade vår buss. Den har utan problem tagit sig uppför de branta vägarna. Utanför fönstret breder glesbygden och en grässlätt ut sig. I gräset ligger stora stenar och små stenblock. Vi har även sett vikunjor, en typ av lamadjur, beta ute på vidderna.

14.34 Flera namn på kandidater i de kommande lokalvalen har setts målade på husväggar. Vi har bland annat sett Miriam Barzola, Fredy Aquino och Fidel Castro. Är den sistnämnde en namne med mannen från Kuba eller satsar Fidel på en ny karriär lite i smyg ute på den peruanska landsbygden?

14.47 Bussen har gjort ett stopp i Jauja. Staden var faktiskt Perus första huvudstad. Numera verkar den snarare ha en mer tillbakadragen roll och betydelse. Tiden som huvudstad var mellan åren 1534 och 1535.

Galio Hotel, Huancayo.

Peter vänder ryggen till inne i rum 301.

Detta mysiga bord fick oss att tänka på julen.

Christer fikar på El café de Linda.

15.51 Vår buss kom till sist fram till storstaden Huancayo som är Perus femte största stad. Efter att kvarter efter kvarter, gata efter gata passerats nådde vi de centrala delarna och bussen precisionsbackade in på bussbolaget Los Canarios lilla terminal. Ännu en gång får vi förlita oss till apostlahästarna för att ta oss vidare härifrån. Ingen taxi stod och väntade. Det är lite ovanligt.

16.38 Vår lilla promenad tog oss smidigt genom vår nya hemstad. Vi hittade fram till hotellet Galio (http://www.galiohotel.com) utan problem. Det blev dock svårare att hitta ingången men till slut så löste sig det också. Vi gick uppför trappan till receptionen, checkade in och är nu inne i rum 301. Huancayo ligger på 3244 meter över havet och det känns när man vandrar med ryggsäck.

17.20 Nu när vi har ställt ner ryggsäckarna och lärt känna rummet ska vi kolla vad som finns i närheten av vårt hotell. Det är dags att gå ut på en liten promenad.

17.44 En liten stadsvandring har lärt oss att trottoarerna är smala och antalet människor är stort i denna stad. Vi har bl.a. sett två glada hundar som åt ur några påsar som stod vid en trottoar. Hundarna lämnades och vi gick till El Café de Linda. Här har jag beställt en stor kaffe och en bikini. På två ställen här inne hänger det julbonader med tomtar.

18.43 Bikini visade sig vara fyra franskbrödsskivor med ost och skinka emellan. De hade sedan lagts i ett toastjärn. Christer testade åter igen tamales. Nu efter proviantering av drycker och rekognosering av middagsställen är vi hemma i vårt rum igen. Under vandringen såg vi några grabbar som var i det närmaste trollbundna av en TV som stod på utanför en DVD-butik och visade olika filmer.

20.26 Hungern och köttsuget fick oss att gå ut. Vi tog sikte på restaurangen Los Conquistadores som skyltade med blandat grillat kött. När vi satt oss vid ett bord kom frågan om vi ville ha en kvarts eller en halv. Allt som erbjöds här var kyckling och de frågades efter hur mycket av kycklingen vi ville ha. Detta föll oss inte i smaken och istället gick vi till köttrestaurangen Anticuchería Tinkuy. Här har vi beställt rätter med två respektive tre sorters kött. Till det har vi beställt en öl vardera.

21.23 Vår mat och en stor öl serverades och konsumerades. När allt var uppätet kom de med den andra ölen. Den tackade vi nej till. Varför fick vi inte båda ölen på en gång när vi beställde två? Det vore på något vis mer logiskt. Förutom konstig service var allt bra här på Tinkuy.

22.37 Det börjar bli dags att avsluta dagen. Rummet vi har är bra förutom att man måste sitta klistrad vid rumsdörren för att komma ut på internet på mobiltelefonen.

Några barn tittar fascinerat på TV.

Beställer man "mixed grill" får man testa lite av varje i köttväg.

Peter har ätit för mycket kött. Han ser inte ut att må bra.

Fredag 17 juli

07.57 Så sitter jag på en sängkant åter igen. På TV:n delar CNN med sig av vad de kommer att visa framöver. Vissa av dessa nyheter har vi hört förut. Själv funderar jag på vad denna dag kommer att ge. Den kan ge oss stekta ägg kanske? Det luktar i alla fall stekta ägg inne i duschen.

08.24 Det blir ingen frukost för oss just nu. Det är fullsatt, utsålt i den lilla cafédelen här på hotellet. Vi har satt oss i lobbyn för att vänta så länge.

08.58 Vi bjöds strax in till frukost och fick kaffe, juice, bröd, smör och marmelad. Rätt snart frågades det om vi ville ha ägg och jag sa ja. Därpå pekade servitrisen på den tomma brödkorgen och sa något. Jag som trodde att hon frågade om det gick bra att ta korgen, sa ja. Hon tog korgen men var snart tillbaka med ännu mer bröd.

09.27 Stärkta av bonusbrödet är vi nu redo att vandra ut för dagens alla små uppdrag och ärenden här i Huancayo. Vissa är en nödvändighet, andra bara för nöjes skull.

10.19 Efter lite letande fann vi äntligen bussbolaget Ticllas terminal. Här har vi köpt biljetter för morgondagens resa. Under köpet försökte en herre vid flera tillfällen att smita förbi oss. Det hjälpte föga att damen som sålde biljetterna bad honom att vänta. Han skulle absolut förbi. Vi fick dock köpa före honom. Vissa människor anser sig alltid ha mer bråttom än alla andra.

Järnvägen går mitt i vägen.

Christer kämpar sig fram genom folkvimlet i Huancayo.

Starbucks är ofta en lugn oas.

Real Plaza, Huancayo.

Järnvägsstationen i Huancayo.

10.49 På vår väg mellan Ticllas-terminalen och shoppinggallerian Real Plaza var vi allt utom ensamma. Det var absolut fullpackat på gatorna med fordon. På trottoaren trängdes folk i rörelse med sittande försäljare och skoputsare. Det var en utmaning att ta sig fram. Här inne på det betydligt lugnare Real Plaza har vi utan framgång letat Starbucks Coffee som påstås finnas här någonstans. Just nu sitter vi ner och pustar ut.

11.05 Vi letade lite till och var mer framgångsrika. Denna gång behövdes inga namn skrivas upp på kaffemuggarna. Till skillnad från världen utanför är det i princip folktomt här inne på Real Plaza och Starbucks. Folket i staden verkar mer intresserade av marknadsområdet än en dyr galleria.

12.20 Idag går det inte riktigt som vi tänkt oss och som vi planerat. Livsmedelsbutiken i gallerian där vi tänkt handla hade enormt långa köer. Försöken att från flertalet bankomater få ut pengar gick inte bra. Maxbeloppet på 400 soles, runt 1000 kronor räcker inte så långt när man är på en långresa. Det går dock bra att sitta på en bänk på torget Plaza de la Constitución dit vi nu tagit oss fotledes. Perus konstitution (grundlag) från 1839 godkändes här i staden, därav torgets namn.

12.50 Något annat som också går bra är att äta lunch. Vi sitter nu på den kinesiska restaurangen Camino Real. Vi är i källarplanet tvärs över gatan från vårt hem, vårt hotell.

13.53 Efter lunchen fattade vi ett beslut att 400 soles är bättre än inga soles alls. Vi gick till en bankomat och såg till att få pengar. Med pengar på fickan kände vi oss redo att återvända hem. När vi kom in i rummet kunde vi konstatera att det städats. Detta hör förvisso till det normala på ett hotell. Det ovanliga denna gång var att ryggsäckarna ställts in i garderoben, det som stod på nattduksbordet hade lagts i lådorna som hör till det, mitt schampo, min tandborste och min rakhyvel hade flyttats till badrummet. Christers linsvätska återfanns i en igenknuten plastpåse i hans necessär och lite mer hade hänt med. Varför i hela fridens dagar har detta gjorts? Här har vi bott på över 300 olika ställen i över 100 olika länder i världen och detta har aldrig skett tidigare.

Avenida Giráldez är vägen in till centrum.

Catedral de Huancayo.

Plaza de la Constitución, stadens hjärta.

Vi gick ner i källaren för lite lunch.

15.39 De hopplockade ägodelarna har spridits ut i rummet igen. Vi har planerat återstoden av dagen, läst lite i våra böcker och mest slöat. Dagen har inte slitit på oss men det är aldrig fel att slöa om man kan och har tid under en semesterresa. Man vet aldrig när lite extra energi efterfrågas.

16.25 Tiden är kommen att ta oss ut från rummet för att få mera gjort.

17.43 Efter att ha sökt och funnit ett troligt middagsställe för kvällen och färdkost till morgondagens bussresa samt en fotbollströja åt Christer har vi återvänt till gårdagens favorit El Café de Linda. Först tänkte vi ge upp, det var stängt. Sedan på väg tillbaka till hotellet såg vi att de höll på att öppna för kvällen och vi slank in.

18.24 Sådär ja, nu är vi hemma igen. Det är dags för funderingar kring vad som behövs.

20.15 Jaha så har vi blivit hungriga. Nu blir det middag på El Mesón (http://pollosyparrillaselmeson.com). Vi var på väg till en helt annan restaurang men den här såg alldeles utmärkt ut. Kall luft blåser in från gatan. Här är det gott om folk och kypare springer för fullt mellan borden.

20.36 Kvällen har "förgyllts" av två tyskar som satt sig vid bordet bredvid vårat. De har åsikter om menyn, vinernas kvalitet och lyckas göra en så enkel sak som att äta till något riktigt komplicerat. Vissa européer och amerikaner har ett sätt att vara som om de tror sig vara kolonialherrar som ska bli uppassade av sina undersåtar.

21.19 Gott, gotti, gott, gott! Så kan man sammanfatta middagen. Mitt kött serverades på en metallställning. Hela arrangemanget hade två våningar. På den nedre fanns en kolbädd, på den övre en köttbit på runt 300 gram. Vid sidan om serverades strips och sallad. Svårt att äta var det men mycket delikat.

Iglesia María Inmaculada i Huancayo.

Köttfest på restaurangen El Mesón.

Lördag 18 juli

07.27 På den blå himlen svävar tunna vita moln och där skiner även en gul sol. Vi vare sig svävar eller skiner. Det vi vet är att idag väntar en bussresa till en ny stad. I den väntar inget förbokat hotell. Vi har ett dyrt hotell och ett enklare pensionat som alternativ att gå till när vi kommer fram under eftermiddagen.

08.17 Även denna dag ska börja som så många andra före den gjort. Det är frukostdags. Idag var det enklare att få sittplats i frukostrummet.

08.57 In genom det öppna fönstret strömmar frisk luft och ljudet av hundskall hörs. Snart är ännu ett rum bara ett minne blott. Det är dags att resa vidare. Det är dags att låta nya ting ske.

09.26 Vi har checkat ut från trevliga men lite trånga Galio Hotel. Nu ska vi upprepa något vi gjorde igår, promenera till den bussterminal där vi inhandlade våra biljetter.

09.52 Så är vi och flera med oss på Ticllas bussterminal. De andra och vi därtill väntar på rätt buss. Utanför står en buss och väntar. Det är i nuläget oklart var den går och när den går.

10.28 Till slut är vi ombord på bussen. Det var den buss som stod parkerad här utanför hela tiden. Det har tagit lite tid att lasta allt bagage. En herre hade med sig en mängd meloner, någon skulle pressa in så mycket ananas som möjligt i alla lediga utrymmen. Annat som lastades in var ett skåp och en dubbelsäng med sänggavel. Dessutom skulle en mindre mängd väskor, säckar och påsar in. Vi fick snällt vänta medan detta spektakel ägde rum.

Ticllas biljettkontor i Huancayo.

Inlastning pågår.

Vi passerade ett pågående bröllop i Huayucachi.

10.51 Efter att bussen tankat fortsätter nu färden ut från Huancayo. Alldeles nyss mötte vi ett brudpar, det är trevligt då traditioner håller i sig. En ombordstigen man på bussen pratar entusiastiskt om stressen i världen, att man ska äta rätt och att dricka läsk kan leda till diabetes. Nu pratar han om hjärtat. Varje gång man åker med ett lite enklare bussbolag i Latinamerika så kommer de, busspredikanterna, försäljarna, musikerna och andra som hoppar på, gör sin grej, vill få pengar och kliver sedan av.

10.58 Mannen pratar varmt om ginseng. Undrar om det är någon som lyssnar egentligen? Vi står nu stilla framför en kyrka. Vi är i den lilla staden Huayucachi. Mellan oss och kyrkan är det en massa människor. Enligt den unga kvinnan till höger om mig är det ett bröllop som pågår. Fram tills idag har de nygifta lyst med sin frånvaro. Nu har vi på kort tid sett två brudpar.

12.15 Det är ont om raksträckor på vår färdväg österut. Det går utför och svänger mycket. På de få raka delarna är det vägbulor. Busschauffören är inte blyg på gaspedalen så helt avslappnade är vi inte när det bär iväg längs slingrande vägar ner i raviner och uppför branta sluttningar.

12.35 Åter igen färdas vi uppåt. Nere i dalen slingrar sig en flod. Vi har nyss varit i Izcuchaca, en liten stad djupt nere i en dalgång. Vi har åkt över en gammal bro som tog oss över floden Mantaro. Det här forsande vattendraget påstås vara början på Amazonfloden. Här inleder vattnet sin långa färd ner från Anderna för att till sist nå Amazonas och sedan Atlanten.

12.52 Här i Huando är det många som vill av eller på bussen. I orten syns hundar och olika marknadsstånd. Här i trakten talar många språket quechua och staden heter Wantu på detta språk. Vägen hit bjöd på fantastiska vyer över berg, stup och dalgångar. Vi är just nu på 3562 meters höjd över havet.

13.24 Vi blickar nu ut över en uppodlad dalgång. Det små terrassodlingarna sprider ut sig som ett lapptäcke.

Bussresor i Anderna bjuder alltid på vacker utsikt.

Floden Mantaro i närheten av Izcuchaca.

Vi har kommit fram till Huando.

14.27 Vi har precis kört över en liten bro längst ner i en av de många dalgångarna. Jag tycker att det går segt idag. Det är psykologiskt jobbigt att färdas på slingrande vägar längs bergssidorna. Sträckan en fågel flyger på nolltid tar evigheter med buss. Det känns som om vi suttit ner betydligt längre än de fyra timmar vi faktiskt varit på väg.

15.08 Bussen har äntligen stannat i Huancavelica, dagens slutdestination. Att vara framme är ju positivt. Det som var mindre positivt var att den inte stannade där vi förväntat oss. Istället för en bussterminal i centrum är vi nu hastigt och lustigt vid en nyöppnad busstation i stadens utkant. Det gick dock bra att hitta till Hotel Presidente (http://huancavelicaes.hotelpresidente.com.pe). Vi promenerade nerför en backe och navigerade med hjälp av en fotbollsarena mot centrum. Här på hotellet har vi varsin bred säng i rum 206. Vi delar rummet med sängar, möbler och en kamin. Det är iskallt här inne. Stadens dyraste hotell verkar inte ha någon form av uppvärmning igång.

16.02 Nu när vi har boat in oss i rummet ska vi låta vår nya hemort lära känna oss lite bättre. Att gå runt i en stad utan tung ryggsäck på ryggen gör att sinnena är mer skärpta dessutom. Vi har stigit ytterligare höjdmässigt. Vi är nu på 3676 meters höjd över havet.

16.33 Efter att ha köpt bussbiljetter av Expreso Molina är vi nu på torget Plaza de Armas vid hotellet. Här har vi gått in på ett café, Los Portales för en sen lunch eller eftermiddagskaffe. Vi får se vad det blir.

17.33 Efter att ha avslutat måltiden som mer blev fika än mat så gick vi och köpte juice i en liten och trång butik där de höll på att flytta på alla varor. Nu är vi hemma igen och är rätt nöjda med dagen. Vi har ju kommit fram till rätt stad och lyckats hitta ett rum. Billigt är det inte men vi behöver ett bra boende här, viktigt inför nästa resa som blir med nattbuss igen.

Hotel Presidente i Huancavelica.

Ett bra men iskallt rum ska vi bo i.

Eftermiddag på Plaza de Armas.

Näringsintag under eftermiddagen på Los Portales.

Den vackra Catedral de San Antonio i Huancavelica byggdes 1673.

19.19 Det är långt ifrån varmt i vårt rum. Kaminen lär få stå på under natten. Vi kommer snart att åter lämna rummet för middag och en kvällspromenad.

19.41 Ikväll blir det middag på Chifa Centro eller är det La Plaza? Det är två olika namn på menyerna vi fått. Det ska i alla fall och hur som helst bli grillat kött har vi tänkt oss.

19.53 Det finns två restauranger med olika ingångar men med samma kök. Det är förklaringen till de olika menyerna och namnen här. Vi är i alla fall i ena hörnet av Plaza de Armas och inväntar vår middag.

20.43 Aftonmålet var av samma typ som det jag åt i går och minst lika gott. Köttet kom in på en metallställning som värmdes upp från undersidan. Här i hotellrummet har Kalle Kamin gjort så gott han kunnat för att värma upp den kalla luften. Det är bättre men fortfarande kallt. Tur att täckena är tjocka och sängarna sköna.

22.00 Nu har det snart blivit dags för oss att bädda ner oss i varsin varm och skön säng och ignorera kylan där utanför.

Kvällens middag påminner om gårdagens.

Söndag 19 juli

07.35 Vi har precis vaknat till här i rummet. Igår läste vi oss till att frukosten serveras från 07.00 till 10.00. Det är ingen panik. Nu ska jag unna mig en dusch. Varmt vatten kan vara skönt denna kyliga morgon.

08.05 Alldeles nyss så ringde vår rumstelefon. Jag svarade och det sades desayuno, frukost. Jag som inte är så skarp på spanska sa momentito och lämnade över luren till Christer. Han förstod vad som sades och meddelade mig att frukosten serveras endast fram till 08.30. Nu är det bara att släppa allt vi höll på med och gå ner dit. Det blev en irriterande stressig start på dagen.

08.18 På vägen till frukostbordet lossnade spännet på min ena sandal, jag spände till det under det att Christer fortsatte till frukostmatsalen utan att ha märkt att jag stannat. Han kom fram ensam till restaurangen och hade pratat med mig längs vägen utan att ha fått svar. Efter lite problem hittade även jag dit fast genom en annan ingång. Nu har vi i alla fall satt oss ner och frukosten är på inkommande. Förutom vi två är det en annan nyvaken herre som väntar på frukost. De verkar ha dragit upp honom ur sängen också.

09.11 Frukosten är avklarad och Christer är nu på väg mot duschen. Det hanns ju inte med tidigare.

10.04 Det har blivit dags att gå ut och vandra under en klarblå himmel med en strålande sol. Dagarna i Anderna så här års är soliga och härliga men nattkylan är inte att leka med. Det är ofta runt noll grader då. Innan utgång ska vi be om att få ha kvar rummet till runt 23.00 ikväll då vi ska åka med vår buss.

Lugn söndagmorgon på Plazuela San Juan de Dios.

Plaza Bolognesi, Huancavelica.

Prästen tar sig åt huvudet. Vad har han fått höra?

Ledningar på hög höjd.

Iglesia de San Sebastian.

10.26 Det går bra att ha kvar rummet här fram till 23.00. När vi kom ut från hotellet och gick ut på Plaza de Armas var vi inte ensamma där. Faktum är att det var en hel del människor i farten. Det var några grupper i likadana dräkter. Vi lämnade det överbefolkade torget och gick till det något glesare och lugnare Plaza Bolognesi en bit bort. Här finns San Sebastian och San Francisco. Det är kyrkor.

11.19 Efter en stunds stilla sittande på Plaza Bolognesi återvände vi tillbaka till folkvimlet på Plaza de Armas. Det hålls tal om utbildningar i staden och soldater står uppställda. Här blir vi dock inte kvar. Det finns mer än människor att se i denna stad.

11.31 Nytt stopp har gjorts vid några damer som säljer stickade mössor och mycket annat i souvenirväg. Eventuellt återvänder vi hit senare när det är mindre folk i farten. Det är ganska rörigt i vår stad just nu.

12.02 Vi är tillbaka i folkvimlet på Plaza de Armas. Vi har sett människor som flanerar, paraderar och musicerar. På trottoarerna ligger hundar och sover. Det bärs omkring banderoller från olika skolor och en om slaget vid Ayacucho 1830. Nu tar vi oss åter igen en fika på Los Portales, precis som igår.

12.36 Vi betalade för oss och återvände ut på Plaza de Armas. Här turas grupper om att ställa upp sig för fotografering framför kyrkan. Vi anar, antar att det kan vara examenstider för vissa utbildningar men vi spekulerar bara. Här finns bl.a. vårdpersonal som drar omkring på en stor konstgjord sjukhussäng.

Denna söndag är det full aktivitet på torget. Vi försöker förstå vad som pågår.

Iglesia de Santo Domingo, byggd 1601.

Souvenirer till salu. Christer köpte en av mössorna som syns på bilden.

Förväntansfulla människor väntar på en parad.

13.44 Vi gjorde ett försök att ta ut pengar från en bankomat i hotellbyggnaden. Det skulle inte vara några problem att få ut pengar. Problemet var valutan. Den delade av någon anledning bara ut amerikanska dollar. Nu är vi sedan ett tag i rummet och planerar resten av dagen.

14.40 Nog med planering. Det har blivit dags att ta oss ut på stan för att få något att äta, en lunch helt enkelt.

15.15 Nu är vi vid Kinesiska Muren, La Muralla China. Det är här det ska bli lunch. Restaurangen har dels asiatisk mat och dels fisk och skaldjur. Det här med två olika menyer, två typer av mat på en och samma restaurang verkar vara en bestående trend här.

16.01 Det var billigt det var behövligt och det var mättande. Vi fortsätter nu att röra oss i kvarteren runt stadens stora torg, Plaza de Armas. Det är inte så mycket för sightseeing som för att slå ihjäl lite tid.

16.29 Nu har vi provianterat bröd i ett bageri inför den kommande nattbussresan och Christer har varit till tanterna och köpt en mössa av inkamodell. Den ska bli en gåva eller kanske behållas för egen del.

16.55 Ännu en gång är vi tillbaka i vårt rum. Nu stundar lite egentid.

Betydelsefulla människor i Huancavelica men okända för oss.

Kirurger på utflykt?

Iglesia de Santa Ana, en riktigt gammal kyrka.

Vem bor här?

18.50 Nog med egen tid. Det har blivit dags att bli skuldfria samt hitta någonstans att äta middag.

20.42 Det gick bara bra att betala för rummet. Tyvärr fick vi betala för en hel extra natt för att vi behållit rummet ikväll. Dyra hotell är snåla hotell. Det gick inte fullt så bra för oss att hitta en restaurang för middag, i alla fall en restaurang där det fanns plats för oss. Vi har vandrat till alla möjliga matställen men det var köer och fullsatt överallt. Vi fick helt enkelt återvända till hotellet. Här har vi beställt middag på hotellets egen restaurang. Antagligen är det dagens festligheter som gjort att det är extra mycket folk i staden.

21.20 Nu är det inte mycket som återstår för oss här i Huancavelica. Vi ska mest göra oss och våra ryggsäckar redo för ännu en natt på en buss.

22.40 Sådärja, nu är vi och ryggsäckarna i princip klara. Nu gäller det bara att ta oss bort till Expreso Molinas busskontor, komma in på det och även in i bussen så småningom.

23.20 Rumsnyckeln lämnades och vi släpptes ut. Plötsligt kom frågan om vi verkligen betalat. Kvittot som bevisade detta visades upp och vi knatade iväg. Det var rätt svalt under vandringen genom staden. Några skulle till och med kalla det kallt. Väl framme knackade vi på ett metalljalusi och släpptes in via en liten dörr. Nu är vi på plats på Expreso Molinas kontor och väntar med tre andra på att få gå ombord. Bussen startar inte härifrån. Vi väntar tills den dyker upp.

Även en hund behöver en siesta.

Ikväll blev det lite oväntat middag på hotellet.