00.17 Så var vi på plats i bussen från Expreso Molina. Bussen som skulle avgått vid midnatt står fortfarande helt stilla. Vi är alltså kvar i Huancavelica i Peru. Ute är det minst sagt kyligt. Natt vintertid på över 3600 meters höjd innebär ju få eller inga plusgrader.

01.17 Vi har lämnat Huancavelica på en smal öde väg. Det finns inte mycket utrymme att möta andra fordon. Det är å andra sidan nästan bara vår buss som är ute och kör på den här vägen den här tiden på dygnet. Insidan på framrutan har börjat att imma igen. Det blir så när den fuktiga inre luften träffar den kalla rutan.

03.11 Fram tills nu har vägen varit smal, guppig och kurvig. Bitvis har det funnits vägbulor. Nu när vi nått fram till Rumichaca verkar den räta ut sig. Vi har kört in på den större vägen som kommer från kusten. Vi sitter kvar längst fram på våning 2. Sömn blir det inte så mycket av när bussen färdas längs vägar som denna. Lite halvslumrande är vad vi kan hoppas på.

03.30 Vi har precis kommit till insikt att våra medhavda jackor har frusit fast i framrutan. Aj då!

05.59 Vi har äntligen kommit fram till Ayacucho. Det är fortfarande mörkt ute. Vi är dock inte på den terminal i centrum vi hade förväntat oss när vi planerade den här resan. Christer läste av en tillfällighet en annan turists reseskildring härom dagen. På grund av det visste vi att en ny bussterminal är byggd i stadens utkant och där är vi nu. Våra ryggsäckar har blivit dammiga under natten. Nästa steg är nu att ta oss till stadens mer centrala delar. Hoppas det finns en taxi i närheten.

06.11 Vi satte oss på en bänk och funderade på nästa drag. Under tiden löste vi en biljett för morgondagens resa härifrån. Det har börjat ljusna utanför busstationen.

06.34 Vi vandrade på vinst och förlust ut ur bussterminalen och såg inga taxibilar någonstans. Till slit dök en kille upp och ropade på oss. Vi nappade på hans erbjudande och reste med hans taxi till Hotel Santa Rosa (http://www.hotelsantarosa.com.pe), ett historiskt hotell i stadens hjärta. Här hälsades vi välkomna och har nu boat in oss i rum 21. Nu behöver vi sova några timmar för att kropparna ska bli i balans igen.

Sängarna ser inbjudande ut efter en lång nattlig bussresa.

Innergården på Hotel Santa Rosa.

Det är vackert i vårt nya hem.

09.44 Buenos Dias! Vi har sovit gott i några timmar. Jag hade gärna sovit ännu mer men undrar vad det skulle ge. Det finns ju en ny stad med spännande innehåll att se. Vi är ju bara här en dag så timmarna måste utnyttjas väl.

10.47 Himlen är blå och solen gör sitt bästa för att värma oss. Vi är på stadens stora torg, Plaza de Armas. Det ligger alldeles i närheten av vårt hotell. En polis blåser i en visselpipa. Till höger om oss har vi katedralen och till vänster är det en ryttarstaty. Ayacucho har ungefär 150 000 invånare och är en vacker stad. Den är dock känd från mindre trevliga sammanhang. Här grundade professorn Abimael Guzmán gerillarörelsen Sendero Luminoso som har många liv på sitt samvete i Peru. Idag för dock rörelsen en tynande tillvaro, den är mer eller mindre försvunnen även om vissa banditer ibland påstå sig höra till den.

11.31 Vi sitter nu på innergården till hotellet/restaurangen Viavia (http://www.viaviacafe.com/en/ayacucho). I vanlig ordning eller är det oordning, strulade jag till det vid beställningen. Ord och fraser från engelska, rumänska och spanska rörde till det för servitrisen. Språk är definitivt inte mitt starka kort. Vi sitter dock bra här och ser fram emot att testa nya spännande rätter.

12.14 Efter att ha avslutat lunchen, varsin rätt tillagad på alpaca (alpacka), ska jag nu avnjuta dagens första kaffe. Alpacka med ris och quinoa var gott, fast kanske jag skulle valt de grillade bitarna istället. Alpacka är ett kameldjur vars päls eller i alla fall ull är uppskattad, bland annat inom klädesindustrin.

12.43 Det är inte så att vi sprudlar av energi men vad tusan, vi kan inte ligga på topp jämt. Vi är hemma i rummet igen för att mest hitta ork och motivation.

Plaza de Armas i Ayacucho.

Catedral Basílica Santa María

Peter njuter av solens värmande strålar.

Ryttarstatyn på torget.

Alpaca till lunch!

13.43 Efter att ha tvättat kläder ska vi nu ta en lässtund och njuta av det vackra vädret.

14.58 Vi har suttit utanför vårt rum, läst i våra böcker och njutit av tillvaron. Det här är ett toppenhotell. Tråkigt att vi bara är här en dag och tvingas åka innan frukosten serveras imorgon bitti.

15.33 Så har det blivit dags att ge oss ut för att se mer av den nu aktuella hemorten, Ayacucho.

16.22 Efter lite promenerande och fotograferande vid torget och på gatorna i närområdet har vi nu satt oss inne i honungen. Vi är nämligen på Café de Miel. Här ska vi ha svart kaffe och tårtbitar från Americana och Schwarzwaldtårta. Schwarzwald direktöversätts här till Selva Negra.

16.52 Det där var gott, lyxigt och mättande. Nu är vi på det vackra torget igen. Vi sitter vi på en bänk och ser hur solen går ner bakom ett berg. En kille i huvtröja har också slagit sig ned på vår bänk. Han och hans kompis lyssnar på rap, hiphop eller vad det nu kallas.

17.09 Det är skönt och intressant att bara sitta ner, studera människor som går förbi och fundera över deras liv.

Jirón Lima, vår "hemgata" i Ayacucho.

Christer är på väg till vårt rum.

Jirón 28 de julio, Ayacucho.

Ayacucho har också en triumfbåge.

Iglesia de Santo Domingo, en kyrka från 1548.

17.32 Det är skönt med ett eget rum där man bara kan gå och skrota, fläka ut sig och bara må gott. På de senaste resorna har vi ju dessutom allt oftare WiFi-uppkoppling i våra rum och slipper springa runt som galningar i jakt på internetcaféer, en tradition vi är glad att slippa.

19.15 Nu ska vi åter gå ut. I Christers hemstad Sundsvall är det bara +8˚ varmt och klockan är 02.15. Det är dessutom tisdag den 21 juli där.

20.06 Mittemot mig sitter Christer och bakom honom hänger det färgglada masker. Vi är på restaurangen El Niño för dagens middag. Förutom oss sitter det några amerikanska kvinnor här och pratar högt i vanlig ordning.

21.19 Anledningen till att vi gick till El Niño är att den anses vara en av de bästa restaurangerna i staden. Håller jag nu med om detta? Svaret är nej, icke och aldrig. Ska man vara bäst så serverar man inte stripsen på en assiett och köttet, helt utan grönsaker, på en tallrik. Kostnaden var i alla fall 45 soles, över 100 kronor. Vi beställde två 33 cl öl för 6 soles. Dessa var slut och vi fick istället en 62 centiliters öl att dela på för 9 soles. På notan stod det och togs det betalt för de två små. Visst man kan påpeka det men jag ids inte. ´Vi fick dessutom vänta tills halva måltiden var uppäten innan dryckerna dök upp. När ölen vi beställt inte fanns fick vi inga alls. En sak är säker, dit går jag aldrig mer.

22.14 Vi ska upp alldeles för tidigt imorgon. Vi behöver sova snart. Vi har i alla fall hunnit se det bästa av Ayacucho denna dag, synd bara att det här topphotellet inte fick mera tid.

Christer inväntar tårta på Café de Miel.

Peter väntar in solnedgången på torget.

Christers ansikte och några andra ansikten på El Niño.

Tisdag 21 juli

05.30 Så var ännu en enkel sängkantsfrukost över. Vad det är roligt med semester! Man kan vara uppe och fånga dagen långt innan den vaknat. Aptiten är tyvärr inte på topp när man är så här trött men vi har ju köpt med oss resematsäck för den kommande bussresan också.

06.05 Dagen hade kunnat börja bättre! Helt oväntat började Christer att kräkas minuterna innan vi skulle lämna rummet. Han mår bra i övrigt, kanske det har att göra med den tidiga frukosten nedtvingad i en kropp som knappt vaknat.

06.37 Än så länge så går det enligt planerna. Vi lyckades ordna med en taxi från hotellet och här på bussterminalen ska vi nu betala avgiften för plattformen samt borda den väntande bussen. Vi ska resa med bolaget Los Chankas. Chankas var för övrigt en folkgrupp som var fiender till de gamla inkaindianerna. De hade sin bas omkring staden vi ska resa till idag, Andahuaylas.

07.05 Någon avgift behövde vi inte betala. När vi skulle checka in bagaget ombads vi följa med en man med vagn. Han försvann dock i vimlet och vi återvände till bussbolagets disk. Herren återkom och han, vi och ryggsäckarna gick ut till en minibuss. Med ryggsäckarna på busstaket och passagerarna under det ska vi snart avresa. Känns som en besvikelse, en oväntad dålig nyhet att dagens långa resa ska genomföras i en minibuss istället för i en större bekvämare buss.

07.51 Attans vad det snurras runt här i staden. Vi är fortfarande kvar i Ayacucho. Just nu står vi stilla under det att vår minibuss tankas på bensinstationen PetroPeru.

08.38 En av de yngre passagerarna ombord, en liten kille, tittar nyfiket på Christer och mig. Världen utanför är kullbeströdd, inte ett hus i sikte. Det är vackert, fridfullt.

Tidig morgon på bussterminalen i Ayacucho.

Ännu en gång reser vi ut på Andernas vidder.

09.03 Det har gjorts en bensträckare och blåstömmare någonstans ute på slätten. Det kändes bra.

10.49 Vi har nått fram till och stannat i den lilla staden Chincheros. Chauffören har klivit av för att hämta något. Förutom passagerare verkar han lämna och hämta paket på olika ställen längs vägen. Christer känner sig sliten, hungrig och kraftlös. Den lilla frukosten försvann ju snabbt ur kroppen imorse.

12.07 Så har en medpassagerare gjort något vi också vill göra. Han har nått sin destination och klivit av.

13.06 Även vi är på plats. Vi är i Andahuaylas, en liten stad med ca 63 000 invånare på 2926 meters höjd. Fördelen med den mer obekväma minibussen är ju att den är betydligt snabbare. Vi hade fasat för den här etappen som vi trodde skulle ta mycket längre tid. Vägen är dock relativt nyligen asfalterad vilket förkortat resetiden avsevärt. Vårt hotell, Hotel Conquistador (http://hotelconquistadorandahuaylas.com), som var lite svårt att hitta ligger i en uppförsbacke relativt centralt och rumsnumret vi fått är är 203. Den tidiga morgonen plus resan under enkla förhållanden har slitit på oss, främst på Christer. Han navigerade till hotellet. Sedan tog krafterna slut och han har nu lagt sig för att vila.

Perus provinser

15.31 Christer behöver vila mer. Han har feber och verkar ha drabbats av nåt som närmast påminner om vinterkräksjuka, inte helt otroligt i så fall. Det är ju faktiskt vinter här. Jag för min del har varit och druckit kaffe nere i den lilla restaurangen, eller stora caféet El Paladar Que Sabe som ligger under receptionen till vårt hotell.

16.45 Det kan knappats påstås vara varmt i rummet. Iskallt ligger närmare sanningen. Peru börjar att konkurrera med Sydafrika när det gäller kalla hotellrum. Det är inte mycket ork i oss heller.

18.42 Christer stannar i sängen under det att jag går ut för middag och nödvändig proviantering.

20.13 Min lilla utflykt bar frukt till slut. Jag åt middag på restaurangen Las Balcones de Venecia. Efter irrande och letande bland alla möjliga sorters affärer fann jag till sist en liten butik som sålde yoghurt och nektar. Nu är jag åter i vårt rum. Christer är allt utom pigg.

21.16 Kanske är det lika bra att krypa till kojs. Vi har i alla fall varit uppe sedan 05.00 imorse. Jag hoppas att vi vaknar utvilade och krya imorgon.

Hotel Conquistador, Andahuaylas.

Onsdag 22 juli

08.35 Efter en god natts sömn, ett stilla uppvaknande och en varm dusch är det nu dags för mig att gå ner och äta frukost. Den ingår inte i priset vi betalar här men frukost är ju gott. Christer är varken utvilad eller kry så han stannar i sängen tills vidare.

09.00 El Paladar Que Saba erbjöd papayajuice, kaffe och två äggsmörgåsar. Ingen brakfrukost men en bra start på dagen. Utifrån hörs just nu en galande tupp.

10.39 Ännu en gång på denna resa blir det en ändring av ursprungsplanerna. Det blir ingen fortsatt resa till Abancay idag. Istället ska vi förhandla om en natt till här och ta oss direkt till Cusco imorgon. Det kommer att bli en lång resa. Fast vi tar hellre en lång resa då vi är pigga än två då vi är slitna. Förhoppningsvis hinner Christer tillfriskna om han får vila ut idag.

11.23 Vi får ha kvar rummet längre. Det var inga problem med det. Christer har repat sig något och har på darriga ben promenerat med mig ner till de centrala delarna här i staden. Vi har ordnat med nattbuss till Cusco. Vi avreser med bolaget Palomino vid 20.00 i afton. Vi letade en god stund efter bussar som kör dit under dagtid imorgon men några sådana bussar lyckades vi inte hitta. Som vanligt i detta land är det nattbusskonceptet som gäller.

11.35 Det har blivit dags för en bänkrast och planering av de återstående timmarna här i Andahuaylas innan avfärden ikväll. Staden är nedlusad med tuk-tuks, mototaxis som snurrar och surrar runt som ilskna bin var vi än går.

Andahuaylas kantas av barrträd.

Peter skriver ner att vi lyckats få tag på bussbiljetter.

Dags för ett parkbesök.

En bänkrast är ett viktigt inslag i varje resa.

12.05 I vår jakt på ett lämpligt café har vi funnit en ny parkbänk. Vi är nu på Plaza de Armas. Vi har för, ja jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen sett en staty av ett nötkreatur. Inne i parken står en tjur med en kondor på ryggen. Mittemot oss är San Pedro-kyrkan. Det där med tjuren och kondoren, vad är det? Jo det är faktiskt en peruansk form av tjurfäktning. De binder fast en kondor på tjurens rygg innan själva fäktandet börjar.

12.26 Nu när vi satt oss ner på caféet Inka Aroma har vi precis fått menyerna. Christer ska försöka få i sig någon form av näring. Jag ska dricka, kaffe kanske?

12.57 Det är skönt att komma hem till ett städat rum. Nu ska det samlas kraft. Tuppen gal envist vidare och en fluga surrar runt i vårt rum.

14.30 Kraftsamlandet har än så länge inte burit mycket frukt, på sin höjd ett litet bär, möjligen någon kart.

16.32 Det är dags att ta nästa steg, kliv. Vi ska lämna rummet och leta en bra och lämplig restaurang. Vi behöver mat i magen inför kvällens och nattens bussresa. Christer behöver få igång sin mage igen efter sjukdomen. Med tanke på hur intensivt det varit och hur snabbt det börjar gå över nu idag så är vinterkräksjuka fortfarande den mest sannolika diagnosen på vad Christer drabbats av. Sedan sist har amerikaner checkat in på hotellet. Hur vet jag nu detta? Jo vi har hört dem prata utanför vår rumsdörr.

På väg mot Plaza de Armas.

Kondoren och kon, två deltagare vid El Yawar Fiesta.

Andahuaylas

San Pedro-kyrkan.

Café Inka Aroma, en bra plats för intag av diverse drycker.

16.51 Nu ska vi fylla på med mat i våra kroppar. Vi sitter inne i den kinesiska restaurangen El Dragon.

17.32 Det var stora, för stora portioner. Det var helt orealistiskt att försöka få i sig allt som serverades. Varför får man ofta så extremt mycket mat när kroppen inte klarar av att ta emot det, undrade Christer. Samma sak hände när vi hade magbekymmer i Tjeckien 2003. Nu är vi hemma för de slutliga nödvändiga aktiviteterna.

19.26 Hipp hurra! Vi behövde bara betala för ett dygn här på hotellet. De var snälla nog att bjuda på de extra timmarna vi haft vårt rum. Vi har med andra ord bott gratis sedan 12.00. Nu är vi vid Palominos bussterminal och väntar på avresa.

19.53 Det är skönt att sitta ner. Ännu en gång är vi platserna 1 och 2. Christer har laddat med bananer som färdkost. De är näringsrika och snälla med magen.

21.27 Vi har lämnat Andahuaylas och åkt ut i den mörka kvällen. Bussen den bara rullar på. Vi kan inget annat göra än att följa med.

23.25 Efter ett till synes ändlöst slingrande nedför några berg har nu bussen stannat. Ståendes på tomgång är vi vid ännu en bussterminal. Vi är framme i Abancay, den ort vi hade planerat att resa till tidigare idag. Vi är i utkanten av staden, långt från centrum. Det känns skönt att vi inte ska av här.

När grinden öppnas så inleds resan.

Torsdag 23 juli

03.07 Vi reser vidare genom den mörka natten. Det är svårt att veta exakt var vi är.

04.00 Vi har slutligen kommit fram till Cusco, en stad som även kan stavas Cuzco. Staden har ca 400 000 invånare och ligger på 3400 meters höjd över havet. Den var huvudstad och religiöst centrum för det gamla Inkariket och är idag Perus populäraste turistort. Vi klev av vid den stora busstationen, tackade nej till erbjudanden om boende men ja till erbjudande om transport. Det har blivit dags att åka taxi.

04.15 Taxin transporterade oss smidigt och snabbt längs de tomma gatorna. Vi är framme vid Hostal Qosqo. Det är här vi bokat rum, det är här vi ska bo. Vi har dock inte förvarnat om en så här tidig ankomst. Meningen var ju att vi skulle komma senare under dagen. Nu ska vi bara ringa på och kliva in.

04.21 Det var inte "bara" att kliva in. Vi har ringt på men har inte fått komma in. Ingen verkar höra ringklockan. Nu får vi byta strategi. Stadskärnan är tom och öde, bara några överförfriskade amerikanska tjejer har synts till.

04.36 Vi fick kliva in till sist. Först då vi ringt på intensivt och nästan gett upp kom vi in. Den nyvakne incheckaren kunde engelska, gracias! Nu får vi bo i rum 214 fram till 11.00. Då ska vi byta till det rum vi egentligen bokat och som blir ledigt först då. Nu närmast ska vi framför allt sova.

09.18 Christer vaknade vid 09.00 av hög musik från ett band, en orkester som spelade på gatan utanför. Rätt snart hörde han dessutom ett lätt knackande på rumsdörren. Han väckte mig och vi fick beskedet av en kvinna att vi skulle omgruppera oss till det andra rummet redan nu. Sagt och gjort, vi har nu flyttat till och in i rum 208 istället.

10.41 Efter att ha packat upp våra saker och duschat är vi nu redo att bekanta oss med Inkarikets gamla huvudstad. Det kommer att bli intressant. Christer känner sig helt frisk igen. Tack för det.

Peter i rum 214.

Peter i rum 208.

En första titt ut genom fönstret denna morgon. En äldre man vandrar ut ur La Merced-kyrkan.

Cusco, en stad fylld med turister.

Inkarikets flagga syns överallt i Cusco.

Balkongutsikt från Café Ayllu.

Christer blir erbjuden en bussresa.

11.18 Vi möttes av mycket folk då vi kom ut från hotellet, en klar kontrast till hur det såg ut för sju timmar sedan. Vi svängde vänster och möttes av blekfisar som mest drev omkring och lokalbefolkningen som hade diverse att erbjuda. De flesta av de vi mötte var på väg mot stadens stora torg, Plaza de Armas en bit bort till höger från hotellet. Under inkatiden var torget den centrala delen av staden. Det ansågs som världens navel och staden har fått sitt namn från inkaspråket quechuas ord för navel. Nu är vi på Café Ayllu för att få oss lite att äta, en sen frukost.

11.57 Mat är en bra start på dagen. Nu när vi lagt upp dagsplanerna är vi tillbaka i rummet. Nu ska allt förberedas innan rundtursbussresan vi tänkt oss och fått broschyrer om. Dessutom ska vi ringa vännen Roberth som fyller år idag. Det är lika bra att ringa innan idag blir imorgon hemma i Sverige.

13.08 Uppdragen är slutförda. Roberth lät uttråkad, trött på det dåliga vädret där hemma. Nu är det dags att gå till bussen.

13.31 Efter att ha köpt våra biljetter väntar vi nu bara på bussen. Vid biljettköpet gavs två olika tider när bussen kommer. En sa inom två minuter och en sa om en halvtimme. Detta var för fem minuter sedan.

13.36 Nu bär det av med bussen. Vår guide Carlos har presenterat sig på engelska och spanska via högtalarna. Han har även pratat om Mister Andersson. Vem är det?

13.47 Vi har åkt längs den stora avenyn El Sol och tar nu sikte på ett berg, en utsiktsplats.

14.07 Bussen har nu gjort ett stopp på berget Pukamuqu och vi blickar ut över Cusco och upp mot en stor, vit Kristusstaty som står här. Detta är det sjätte landet som vi ser Kristus i statyform. Här högt ovan staden, på 3600 meters höjd, har folk spridit ut filtar och säljer olika saker. En man sitter dessutom här och spelar flöjt. Nog med betraktelser, tillbaka till bussen. Vi vill inte bli kvar här uppe.

Vår buss passerar Hostal Qosqo.

Vi färdas längs Avenida El Sol.

Cusco, ett världsarv.

Magnifik utsikt över storstaden Cusco.

Cristo Blanco står på berget Pukamuqu.

Plaza de Armas, stadens hjärta, syns bland alla hus.

14.33 Vi har precis gjort ett stopp där vi erbjöds att titta på och även köpa diverse hantverk. Det bjöds även på te av olika sorter t.ex. coca och muña. Vi bestämde oss att vänta med coca-te men provade muña, vad nu det är. Smaken påminde om, enligt mig, tuggummi.

14.46 Det är dags för ett nytt stopp. Vi tittar på ruinerna av inkabebyggelsen Saqsaywaman. Namnet betyder nöjd falk och är en befästningsliknande anläggning från inkariket. Anläggningen är konstruerad av stora stenblock som är släthuggna med stor precision. Vid horisonten ser vi också en bergstopp på över 6000 meter. Namnet är Ausangate och höjden mer exakt 6384 meter över havet. Bergstoppen ligger ungefär 10 mil från Cusco.

15.31 Rundturen slutade där den började. Väl av bussen gav vi oss ut på jakt efter en lämplig lunch längs Calle Plateros. Balkonger med bord lockade oss till Fuego, Burgers and Barbecue. Här har vi beställt lunchspecialen. Vi får en hamburgare med dryck till ett överkomligt pris.

16.10 Det serverades smakfulla hamburgare till huvudrätt och chokladmousse till efterrätt. Mums! Höjdpunkten var dock att sitta på en egen balkong i solen och ha kanonutsikt över gatan nedanför.

Den här röda bussen tog oss runt Cusco.

En flöjtspelare på berget Pukamuqu.

Vi fick besöka butiker där diverse lokala produkter gick att köpa.

Befästningen Saqsaywaman ligger på en höjd ovanför staden.

Balkongburgare på restaurangen Fuego.

17.00 Vi har sökt fakta om det te vi testade. Muña är känt som Andernas mynta. Det ska tydligen vara bra mot magproblem, för andningen, för huden, potensen och Gud vet vad. Vi är i alla fall hemma igen, styrkta av denna dunderdryck.

18.36 Det känns segt just nu. Nattresan med buss har tärt på globetrotterna. Vi har inte mycket vilja till någonting för tillfället. När man reser på nätterna är man aldrig i toppform dagen efteråt.

20.28 Det har blivit dags för en lättare middag på restaurangen Pacha Mamma. Vi blev mer eller mindre inkastade här. Ja, i alla fall inbjudna. Då kyparen skulle hälla upp min öl lade han flasköppningen mot glaset och lutade det. Jag hajade till och var rädd att glaset skulle tippa och den goda ölen skulle rinna ut. Inkastaren är en engelsktalande italienare som bor här i Peru. Han kanske är ägaren också, vem vet?

21.54 Det tog lite tid att få in maten. Vid ett av de andra borden beställdes marsvin in. Då det serverades blev de yngre vid bordet allt utom glada. De gillade inte att huvudena var kvar på marsvinen. Rätten och senare huvudena avlägsnades innan rätten åter serverades. Är det fortfarande en huvudrätt då?

22.47 Så har ännu en dag kommit till sitt slut. Nu ska vi passa på att vila ut.

Cuy (marsvin) är vanlig mat i Peru.

Cusco har söta poliser.

Hostal Qosqo. Det är här vi bor.