Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt, Roberth Nordin
06.32 Påsken är traditionernas tid. Man gör det man alltid gjort. Det blir ägg, fjädrar, påskkärringar mm. Även vi är traditionsenliga och ska ut och resa. Jag befinner mig i Christers lägenhet i Sundsvall och har nyss vaknat till.
08.40 Vi valde att slumra en timme till. Det är ju ändå dags för semester och dessutom helg. Nu har vi ätit frukost. Den tredje parten i ressällskapet har redan inlett sin resa söderut.
10.05 Då vi, Christer och jag, kom till Sundsvalls järnvägsstation så träffade vi den tredje mannen, Roberth på perrongen. Han reser i första klass och vi i andra klass. Tåget hade kommit in redan för en halvtimme sedan och han hade sökt sig ut ur tåget och vandrade runt en stund bland pöbel och vanligt folk.
11.30 Vi tre tar oss en fika i bistron på detta X2000-tåg. Ja, Roberth tar förstås inget. Han har gratis kaffe i första klass. Snart är halva anslutningsresan avklarad.
13.32 Vi har anlänt till Arlanda flygplats. Här har Christer tagit ut euro ur en bankomat och jag har köpt Imodium. Det är bra att ha eftersom min mage är lite orolig. Vi sitter just nu och tar det lugnt på avsatsen ovanför Sky City.
Roberth tar det lugnt i Terminal 5. Avresan ska dock ske från Terminal 2.
Christer och Peter äter lunch på Alfredo´s.
14.15 Under vårt promenerande inne på Arlanda så erbjöds vi American Express av några entusiastiska försäljare och Roberth sa stolt att han redan har alla kort. Han är förberedd!
14.50 Efter att ha gått till Terminal 2, checkat in själva vid en maskin, klistrat fast bagagetagarna och lämnat packningen är vi nu på Alfredo´s för lunch innan avresan. Jag har tagit ut euro men det gick inte lika bra för Roberth. Bankomaten gillar inte hans Visa-kort. Han verkar ha glömt att ta med det som fungerar för uttag. Vid incheckningen valde vi att byta till platser lite längre fram i planet, rad 10 valdes.
15.55 Nu har vi passerat säkerhets- och passkontrollerna. Våra fötter är rejält varma och vi väntar på att få gå ombord. Snart bär det av mot det första landet på denna resa.
Vi gör oss redo för en flygning med Norwegian.
16.38 Vi har satt oss till rätta på platserna 10 A-C. Medpassagerarna söker efter sina platser. Snart lyfter vi. Det är dags för Christer och mig att återvända till Bosnien Hercegovina och Sarajevo. Sist vi var där var det inte mycket sol. Det är för övrigt sju år sedan vi var där. För Roberth blir detta en ny skalp. Vår stolsrad saknar tyvärr fönster. Det var inte helt slugt att byta bort våra platser på rad 22 kanske?
17.18 Vi är i luften och susar söderut. Information gavs just i högtalarna att detta är en av de första flighterna i Europa med internet ombord. Hela flygplanet är förresten helt nytt.
BOSNIEN HERCEGOVINA
19.48 Jag har sovit under större delen av flygningen. Landandet gick bara bra. Under det att planet rullade mot terminalen var det en/flera person/personer som reste sig. Det sades till på svenska och engelska av en flygvärdinna och antar jag på bosniska från någon annan. Till slut blev det rena kommandoropen, sit down! sit down! Man undrar varför det alltid ska vara så bråttom ut ur flygplan när det ändå blir lång väntan vid bagagebandet?
20.09 Roberth passkö var snabb, Christers och min var minst sagt seg. Nu sitter vi dock i ankomsthallen. Vi är godkända och instämplade. Snart tar Christer och jag ut pengar. Det går ju tyvärr inte för Roberth. Han ska låna av oss och betala igen då han kan.
20.43 Vi åkte taxi från flygplatsen. Vår pratglade chaufför berättade om Sarajevo, visade allt nytt som byggts, berättade att det under de 1425 dagar som staden belägrades på nittiotalet föll i genomsnitt 2000 granater om dagen i staden. Han berättade också om sin militärtjänst i Montenegro 1984 och att han tjänstgjorde i bosniska armén under kriget. Nu är vi på Hostel Hayat (http://www.hostel-hayat.ba) och i rum 404. Vi är egentligen på det fyrstjärniga hotellet "Hotel Hayat" men de har en vandrarhemsdel i ett hus bakom hotellet och det är där vi bor. Vid incheckningen fick jag en lapp och en kola som lämnats där av min e-mailkontakt här i staden, Amela. Hon vill träffa mig i morgon. Nu sticker vi ut för lite mat. Jag känner mig dock risig i magen.
Kvällens middagsrestaurang.
Christers middag, pljeskavica, vanlig mat här på Balkan.
21.18 Vi har tagit oss ner till centrum och har satt oss på Dženita Restoran. Öl är beställda och menyerna är inkomna.
22.41 Nu är vi hemkomna efter en god måltid. Nu kollar vi upp vem som är skyldig vem vad. Roberth är skyldig mig 12 KM för taxin och han är skyldig Christer 14 KM för maten. KM är den bosniska valutan, Konvertibilna Marka. Nu är jag trött, kroppen är sliten. Jag tar mig en Imodium och hoppas på bättring. Godnatt!
07.55 Utifrån fönstret hör jag bosniska talas. Vad som talas om kan jag inte berätta, dels är samtalet av privat natur, dels kan jag inte språket. Vad jag kan berätta är att reskamraterna har hört böneutrop under natten. Jag har inte märkt ett skvatt. När det gäller språket i den här delen av världen är det ett kapitel för sig. När landet hette Jugoslavien hette språket serbokroatiska. Numera finns det serbiska, kroatiska, bosniska och även montenegrinska. När nya länder bildas, föds det även nya språk tydligen.
08.57 Vi har intagit en enkel men god frukost på Hotel Hayat. Det är riktigt bra service att vi enkla människor från vandrarhemsdelen kan få äta gratis frukost på hotellet. Nu samlar vi ihop oss för att ge oss ut för att se Sarajevo. Får vi se solen denna gång kanske??
Hotel Hayat
Skotthål i en vägg, kriget var bara för 15-20 år sedan.
Utsikt mot centrala Sarajevo.
09.19 Vi har tagit en lugn promenad ner till stadens äldsta och mest centrala del och är nu vid floden Miljacka. Vi står närmare bestämt på Šeher-Ćehajina-bron. Det är här jag ska träffa Amela om mindre än tre timmar. Det är bra att veta var det är.
09.34 Bakom mig rinner Miljacka-floden. På andra sidan gatan är platsen där skotten i Sarajevo föll den 28 juni 1914. Det var detta mord som drog igång Första världskriget. De som mördades var Österrike-Ungerns kronprins Franz Ferdinand och hans hustru Sophie. När vi var här 2004 fanns det bara en text på väggen. Den är fortfarande kvar men det finns också ett helt museum här nu. Tyvärr är det stängt idag. Det är ju söndag. Det är lugnt på stadens gator och snart fortsätter vi vidare.
Miljacka
Roberth försöker smälta in bland de asiatiska turisterna.
Minnestext gällande Skotten i Sarajevo 28/6 1914.
Roberth och Christer fördjupar sig om Första världskrigets orsaker.
10.10 Vi har vandrat förbi en synagoga och varit vid en av Balkans största ortodoxa kyrkor, den serb-ortodoxa "Saborna Crkva Rođenja Presvete Bogorodice". På torget vid kyrkan pågick det schackspel av större modell. Äldre och medelålders herrar flyttade sina pjäser efter en del funderande.
10.24 Vi har också hunnit med att se den eviga lågan som brinner till minne av de som stupade vid stadens befrielse den 6 april 1945. Nu har vi vandrat längs hela gågatan Ferhadija och bestämt oss för att ta en förmiddagsfika. Vi tar kaffe och Coca Cola på kaféet Demirović. Vi är i Baščaršija som är den äldsta ottomanska (turkiska) delen av staden. Solen försöker ta sig genom molnen.
Schackspel i Sarajevo.
Serb-ortodox kyrka i Sarajevo. Staden har en mix av religioner.
Den eviga lågan, ett minne av befrielsen från nazisterna 1945.
Symbolen från vinter-OS 1984 kan ännu ses på gågatan Ferhadija.
Cafébesökare försjunkna i djupa tankar.
Livsnjutare i Sarajevo.
10.46 Vi har njutit av den lediga dagen och tittat på den blandning av människor som passerat förbi. Det är asiatiska turister, andra turister, äldre finklädda herrar på väg mot förmiddagskaffet, unga och gamla, kristna och muslimer. Nu ska även vi ut på gatorna igen. Man får inte slöa till för länge.
11.12 Efter att ha suttit och slöat på kaféet är vi nu vid den närbelägna Gazi Husrev-Beg moskén. Här finns ett anslag om aktuella bönetider och en förbudsskylt om allt man inte får göra på moskéns område. Man får t.ex. inte skrika, bära korta kjolar, röka, bära vapen, rasta hundar, cykla eller prata i mobiltelefon.
11.53 Det är dags. Det har hänt igen. Vi är på andra sidan floden Miljacka och tar en klassisk bänkrast i en liten park där det fanns några små bänkar och ett bord.. En liten bit bort är Šeher-Ćehajina-bron där vi snart ska träffa Amela. På vägen hit stannade vi till vid en offentlig toalett med en intressant skylt. Det vi först trodde var avståndet till toaletten var priset på besöket. KM här är inte kilometer, det är valutans namn.
Gazi Husrev-Beg moskén
Tedrickare i en egen liten gemenskap.
Det var långt!
12.20 Mötet med Amela är avklarat. En dam i rött som vandrade längs floden visade sig vara hon. Hon och jag pratade lite kort på bron om ditt och datt och skildes sedan åt. Nu är vi tre herrar samlade vid ett utebord på restaurangen Mrkva på Bravadziluk 15 (http://www.mrkva.ba). Nu ska det lunchas. Kött vill vi ha.
13.18 Mättade och glada har vi sökt oss till Sebilj, den allmänna gamla turkiska drickfontänen. På torget kring den är det gott om människor och främst duvor. Detta är egentligen hjärtat av det gamla Sarajevo och en plats som ofta fotograferas. Vi har planer på att ta en liten eftermiddagssiesta på vårt rum. Det blir nog så.
13.47 På vägen hem till vårt boende stannade vi till på Pekara Edin där vi köpte burek, fyllt bröd, att ha som reskost och på Konzum där vi köpte annat som behövs. Det var inte så smart att köpa burek. Dessa bröd är varma och bör ätas direkt. Vi ska ha dessa som matsäck imorgon. Vi får hoppas att de inte hinner bli dåliga.
Vi väntar på att klockan ska bli 12.00. Då ska mötet på bron äga rum.
Det blev en lunch på ett av lokalbefolkningens favoritställen, Mrkva.
Roberth i Baščaršija.
Duvor och människor på Sebilj-torget.
15.27 Det har vilats, lurats, sovits lite. Nu funderar vi över eftermiddagens aktiviteter. Vi bör hinna med kaffe, ett besök vid en minaret vid bönetid, äta middag och surfa på nätet. Så ser planerna ut. Undrar hur verkligheten blir.
16.07 Vi är ute på stan igen. Det är fortsatt mulet. Nu ska mer göras. Här bredvid hotellet är det en kyrkogård, nja moskégård, en begravningsplats. En snackspåse blåser förbi mig. Var är kamraterna?
16.38 Ifrån minareten till moskén vi såg tidigare idag ljuder böneutropet. Efter två nysningar fortsätter jag nu min rapport. Det är en riktig utropare högt däruppe och ingen högtalarinspelning. Nu hörs andra utrop. Vi befinner oss alltså vid Gazi Husrev-Beg moskén.
Christer på Gazi Husrev-Beg moskéns innergård.
Eftermiddagsbön.
16.51 Vi tittade in på innergården och fick se bedjande, skolösa män. Vi lämnade det religiösa bakom oss men mötte det snart igen längre fram. Nu efter att ha tittat kort på Ferhadija-moskén är vi helt nära den svenska och norska ambassaden som har helgstängt. De båda länderna delar ambassadbyggnad.
17.10 Vi har promenerat i västlig riktning och nått allt nyare delar av staden. Vi passerade den eviga lågan och gick ett kvarter till. Nu är vi precis som Columbus med besättning var den 12 oktober 1492, på en plats där inte vi, men så många andra varit förr. Vi är i en park. Här har vi sett minnesmärken/gravstenar efter människor som dog i granatattackerna 1993-1994. Det vi egentligen letar är ett café. Vi söker oss vidare.
En promenad i parken.
17.56 Vi har satt oss i några röda fåtöljer och en soffa. Vi är på serveringen Kiburg för lite öl och kaffe. I närheten står stadens katolska katedral. Temperaturen är helt perfekt. Man fryser inte. Man svettas inte. På TV:n ovanför oss visas engelsk fotboll. Bolton och Arsenal jagar boll på en grön gräsmatta.
19.25 Efter en stadsstros i en skymningsfallande stad är vi nu äntligen på ett internetkafé. Det tog ett tag att hitta ett som både var öppet och hade fungerande uppkoppling.
Katedrala Srca Isusova, Sarajevos katolska katedral.
Christer njuter av livet i en röd soffa.
20.24 Vi hade tänkt oss en fin middag (en köttfest) betald av Roberths VISA-kort på restaurangen Bosanska kuća. Vår lokala valuta är nämligen nästan slut och bankomatanvändande kostar pengar utanför EU. Nu verkar dock VISA-systemet vara utslaget. Det var samma sak lite tidigare i en leksaksaffär. Frågorna är hur vi gör nu, kan vi betala boendet med kort?, om inte, funkar bankomaterna verkligen?
20.41 Vi gick tillbaka till hotellet. Rummet är nu betalt med Roberths kort. Det blev 42 KM (192 kronor per person) för två nätter. I afton får vi balansera vad vi ska betala Roberth.
20.59 Det är dags för middag på Petica. De serverar ingen öl så vi dricker Coca Cola. Alkoholfria restauranger är ganska vanligt här i Sarajevo där många muslimer bor. De har lovat att de tar VISA-kort här. Vi får hoppas att det fungerar.
21.51 Det är dags för skuldsanering. Läsarna besparas detaljerna i denna besvärliga men nödvändiga procedur. Nu när jag tvättat min skjorta ska vi sova. Imorgon drar vi söderut, mot havet och ett nytt land för oss alla tre.
Careva Džamija, sultanens moské.
Du kan se 12 foton från 23 april i detta fotoalbum.
Du kan se 115 foton från 24 april i detta fotoalbum.
