06.11 Christer och jag äter lite av vår frukost. Roberth sover vidare. Idag ska vi lämna vandrarhemmet, Sarajevo och Bosnien Hercegovina. Vi har bott bra, rena hotellstandarden med städning och rena handdukar. Idag väntar ett nytt land för oss alla.

06.48 Nu är alla vakna. Det är dags att packa ihop och fara vidare.

07.01 Vi är på väg i transport till den östra busstationen här i staden, Lukavica. Sarajevo har vaknat.

07.16 Vår chaufför pratade tyska och bilen är tyskregistrerad. Transporten har vi bokat hos vårt hotell. Vi ska ta oss till Sarajevos serbiska förorter. Sedan fredsavtalet är Bosnien Hercegovina uppdelat i två delar, en muslimsk-kroatisk federation och en serbisk del, Republika Srpska. Vår busstation ligger precis vid gränsen till denna republik. Vi har under resans gång även sett en välkommen-skylt och en karta gällande vinter-OS 1984 som var just här i Sarajevo.

07.26 Vi är framme och sitter på busstationen Lukavica. Nu är biljetterna till Podgorica köpta och vi är på Putnik kafé. Här på Putnik ska vi sätta sprätt på vårt lusgrus, det vill säga våra småslantar. Mynt kan inte växlas men det kan sedlar, eller? En nervös asiat vandrar omkring och frågar efter bussen till Podgorica.

Roberth väntar på vår buss. Platsen är busstationen Sarajevo Lukavica.

Berg och dalar öster om Sarajevo.

08.09 Det sista lusgruset försvann i bagageavgift. Det kostade egentligen 3 KM men chauffören accepterade våra 2,90. Nu sitter vi på bussen och väntar på att alla ska sätta sig. Det är avfärd om fem minuter. Vi har fått klistermärken som matchar de på våra ryggsäckar. Dagens bussbolag heter "Sons".

08.25 Bra precis som vi börjat lämna det bergsomslutna Sarajevo så har vi stannat för att tanka. Här kostar dieseln 2,33 KM per liter. Bussen tog emot 145 liter. Hur långt räcker det? Vi har sett skyltar med både latinska och kyrilliska bokstäver. Christer tycker att det är ont om benutrymme. Roberth kommenterade det med att Christer i alla fall inte behöver ha någon bredvid sig. Jag som sitter bredvid Roberth säger ingenting.

08.57 En dam steg just på i Trnovo. På bergstopparna ser vi en hel del snö. Vägen skumpar och nu kör vi om en liten flock med får.

09.38 Vi gör ett nytt stopp, mer vackra vyer och nu klev en äldre dam ombord.

09.57 Autobuska Stanica Foča står det på byggnaden. Vi är i den lilla mysiga staden Foča och Roberth och jag sträcker på benen. Vi är i den del av Bosnien Hercegovina som kallas Republika Srpska. På vägen hit har vi sett en del minvarningsskyltar. Det är de platser som inte minröjts sedan kriget, oftast i branta sluttningar.

10.43 Vår färdväg är minst sagt smal och krokig. Den liknar mest en cykelbana på vissa platser. Nu och då får vi möte med andra fordon och nyss mötte vi några kor. Detta är verkligen en semesterresa, något utöver det vanliga. Till höger om bussen har vi branta stup ner mot en turkosfärgad flod.

10.52 Vi har passerat Brod och reser nu genom forsränningstrakter. Det finns gott om campingplatser och stugbyar som alla välkomnar äventyrare som vill testa på forsränningens ädla konst.

11.09 Vi har stannat vid den bosniska gränskontrollen i Hum. Därute sjunger fåglarna. Ska vi gå ut eller kommer folk in? Nu kom en herre in och tog våra pass. Vid den andra gränsbommen står en mötande buss. Är det en slump eller planering som gjort att vi inte mötte den tidigare på den smala vägen?

MONTENEGRO

11.27 Passen kom tillbaka från bosnierna med en ny stämpel inuti. Vi åkte en bit till över en bro innan det blev nytt stopp och passöverlämnande till de montenegrinska gränsherrarna i Šćepan Polje. Nu sitter jag på en stenbro till Restoran Soko. Stället är stängt. Vi har precis tagit oss in i Montenegro och väntar på passens återkomst. Jag har i och med detta varit i alla Europas länder, i alla fall om man bortser från Kosovo med sin tveksamma status.

11.51 Vi är på väg igen. Utsikten är andäktig. Det är berg, broar, tunnlar och Pivakanjonen. Det är helt otroligt vackert här.

Vår buss har tagit en välförtjänt paus vid gränsövergången Hum/Šćepan Polje.

Denna bro åker vi snart på.

Djupa dalar i norra Montenegro.

Vi kan se ljuset i slutet av tunneln.

13.03 Jag har sovit lite och säkert missat vackra vyer. Nu passeras Vidrovan och landskapet har plattats ut. Under färden har vi nu och då passerat blomsterarrangemang, små altare, minnesmärken över människor som förolyckats i trafiken. Uppe bland dessa berg finns också en hel del kraftverk och fördämningar. Vattnet är vackert med en stark turkos färg.

13.25 Vi har gjort ett kort stopp i student- och industristaden Nikšić, en stad som bland annat producerar landets öl. Roberth och jag passade på att lätta på trycket här på stationen. Nu reser vi vidare mot huvudstaden Podgorica.

13.56 Vi har tyvärr fastnat i en bilkö. Vänta nu rullar vi igen. Det blev ett kort stopp. Det är visst ett vägarbete.

Montenegros vilda natur.

Ett vägarbete har skapat en tillfällig bilkö.

Podgorica, vi tar en paus ute i solen.

14.32 Äntligen är vi Montenegros huvudstad Podgorica. Vi är inne på busstationen. Här blir det antagligen fyra timmars stopp innan vi reser vidare. Så säger resplanen i alla fall.

14.57 Vi kommer inte att vänta i fyra timmar. Planen att äta middag här har vi skrotat. Vi kommer att resa vidare med 15.25-bussen istället och äta middag när vi når fram till kotor. Christer har erbjudits taxi till Albanien och Roberth och jag har bytt till sandaler.

15.28 Skulderna är sanerade och vi lämnar nu den montenegrinska huvudstaden. Sällan har jag varit så kort tid i en huvudstad. Med oss på bussen är den energiske asiaten som vi såg i Sarajevo imorse.

15.53 Vi reser mot kusten i detta lilla land. Landskapet är grönt och kuperat. Vi susar fram i en buss av mindre modell. Solen skiner och det är varmt. Enligt väderprognosen skulle det bli +25 i Podgorica idag, det kan mycket väl stämma. Montenegros huvudstad är känd som en plats där det ofta blir extremt varmt.

16.39 Vi stannade till i den gamla kungliga huvudstaden Cetinje och tog sedan sikte på havet. Nu syns det långt där nedanför. Vi rullar på utför. Det skumpar och är svårt att skriva och fotografera. Det blir suddigt.

16.54 Efter att ha erbjudits spektakulära vyer är vi nu på Medelhavsnivå, eller snarare Adriatiska havet-nivå, och i staden Budva. Det känns bra att ha kommit ner. Än har vi dock inte rest klart denna dag.

Utsikt över Budva.

Det har varit många timmar på buss men nu är vi i Kotor.

Vid receptionen på Montenegro Hostel i Kotor. Roberth och Peter väntar på att få checka in.

17.58 Vår färd fortsatte till flygplatsen i Tivat, sedan genom en lång tunnel och till slut nåddes Kotors busstation där vi klev av och gav oss ut på en promenad. Vi gick ganska direkt till receptionen på Montenegro Hostel (http://www.montenegrohostel.com) inne i gamla stan. Hit har ingen annan hittat. Vi verkar vara ensamma här. Vänta nu kommer någon!

18.11 Snabbt och smidigt blev vi incheckade. Vi har tre bäddar i ett rum för fyra. Förhoppningsvis får vi rummet helt för oss själva. Vandrarhemmet har ett härligt läge. Går man ut på balkongen kan man blicka ut över ett av torgen i denna trånga och otroligt mysiga stad som ligger mellan en havsvik och kanten av ett högt bergsmassiv. Nu ska vi boa in oss och bekanta oss med boendet och kringområdet. Vi har sett asiaten igen. Vi mötte honom i en gränd utanför där vi bor.

På våning två i detta vackra hus finns vårt vandrarhem, Montenegro Hostel.

Roberth och Christer vandrar mot den serb-ortodoxa Sveti Nikola-kyrkan i Kotor.

Den katolska katedralen St Triphon (Sveti Trifun) i Kotor.

18.42 Regina del Gusto (http://www.reginadelgusto.com), blir dagens middagsställe. Vi har beställt deras köttspecialitet. Till det tar vi en flaska vin. Den gamla staden som vi bor i är fantastiskt vacker. Nu kom brödkorgen. Även min aptit är här. Det känns bra.

19.24 Det som erbjöds var soppa, sallad och kotlett med ris och grönsaker. Till det drack vi Plantazo Crnogorski Cabarnet, ett gott vin härifrån Montenegro. Allt som återstår nu är betalning. Maten var ok men inte alltför mättande.

20.19 Jag har köpt vykort och en souvenir. Vi har sett vackra båtar, yachter och lyxbåtar av alla de slag i hamnen utanför stadsporten. Vi har även varit iväg och småhandlat lite på affären Roda Market.

21.41 Det är dags att knyta ihop kvällen. Christer och jag har provat Balkan-öl, Sarajevsko från Bosnien Hercegovina, Nikðiãko från Montenegro och Jelen från Serbien.

Lyxbåtar i Kotor.

Tisdag 26 april

07.51 Det är morgonstund i detta nya land. Här har en del saker konstaterats. Vi har sovit gott och Roberth har glömt sin handduk i Sarajevo. Den är blå och vi övriga två som sett den trodde att den kvarglömda handduken var hotellets.

08.42 Christer och jag sitter på rummet och väntar på en nätsurfande Roberth. Ute är det ett mellanting mellan klarblått och helmulet. Nu kom Roberth. Nu går vi ut för frukost. Man kan köpa en enklare frukost här på vandrarhemmet men vi vill ha nåt mer stabilare i oss och det är ju också mysigare att sitta utomhus och äta.

08.58 Det blir ingen frukost, än. De öppnar först om tjugo minuter. Nu tar vi oss en bänkrast vid torget Pjaca od Drva nära den katolska Sankta Maria-kyrkan från 1221. Apropå katoliker så har de minskat drastiskt här de senaste decennierna. Nej, inget folkmord har ägt rum. Det var nog bara lite obekvämt att vara katolsk kroat här i trakterna under Jugoslaviens sammanbrott på 1990-talet. Här på torget är det en liten kamp mellan duvor och katter. Utanför stadsmuren är det ett mäktigt bergsmassiv.

Fågelkvitter, sol och massor av katter. Pjaca od Drva är ett härligt litet torg.

Stora smörgåsar och små kaffekoppar, vårt sätt att äta frukost i Kotor.

09.23 Det är frukostdags, vi tar espresso och ost- och skinksmörgås på Caffe & Kuþina Scorpio på Trg Sveti Luka. Alldeles intill ligger den lilla kyrkan med samma namn, Sveti Luka. Sveti Luka-kyrkan har varit både katolsk och ortodox och har anor från 1195. Lite längre bort ligger den ortodoxa kyrkan Sveti Nikola. På den hänger den serbiska ortodoxa kyrkans flagga.

10.18 Vi har vandrat runt i den fantastiskt mysiga staden Kotor. Några vykort har postats och Roberth har köpt glass.

10.30 Vi har nu gått ut från den UNESCO-listade gamla staden. Framför oss nu är Kotorfjorden. Det är dock bara en fjord till namnet och inget mer. Den ser ut som en fjord men har inte bildats på det sätt som fjordar ska. Till vänster om oss ligger ett stort, enormt, gigantiskt kryssningsfartyg, Azamara Club Cruises står det på det. Här är det lugnt och fridfullt. Helskönt.

Kotor har fått fint besök.

Vacker vy vid Kotors västra stadsport.

Södra Europas största fjord är faktiskt ingen fjord.

11.02 Vi är tillfälligtvis tillbaka på boendet och rummet. Diverse nödvändiga bestyr ska göras innan vi drar vidare. Nya planer ska till att läggas upp.

11.28 Vi är på busstationen här i Kotor och nya biljetter har inköpts. Vi ska resa med buss till Herceg Novi, en vacker stad nära den kroatiska gränsen. Den asiat som vi träffade igår passerade just. Han hälsade på oss och berättade att han ska resa vidare till Albanien.

11.47 En butter men hjälpsam herre vandrar runt här på busstationen och hjälper passagerarna att hamna på rätt buss. Han nickar eller skakar på huvudet när olika bussar kommer in. Vi får se när han tänker nicka oss mot rätt buss. Den vi har biljett till borde vara här nu.

12.01 En buss med rätt destination anlände. Dock gällde inte våra biljetter på det bussbolaget så vi fick uppdatera biljetterna inne på biljettkontoret och betala lite till. Nu är vi ombord för en ny bussresa.

Två öar i Kotorfjorden, på den ena finns Sveti Djordje-klostret och den andra ön
Gospa od Skrpjela är konstgjord, byggd sten för sten sedan 1452.

12.29 Vi är på väg. Det är en slingrig och guppig väg längs alla vikar och flikar av den stora Kotorfjorden. Branta berg och kyrkor som Sveti Eustahije passeras.

13.39 Bussen slingrade sig själv och oss fram till Herceg Novi. På vägen passerades diverse intressanta orter och landskapet är otroligt vackert, höga berg och havsvikar så långt ögat kan nå. Här i Herceg Novi har vi vandrat en brant gata från busstationen ner till centrum. Här sitter vi nu under ett regnstänkt parasoll på Pizzeria 5. Vi har beställt pizzor. De har inget annat än pizza att erbjuda eftersom säsongen inte börjat än hälsade vår servitör.

Trg Nikole Dorkavica i Herceg Novi.

Sveti Leopold-kyrkan på Trg Bellavista.

14.27 Jag har varit på banken och växlat mina sista bosniska sedlar. Detta gjordes under det att vi väntade på maten. Banken låg bara en bit bort. Vi har nu ätit våra pizzor. Snart blir det vidarevandring här i staden.

14.36 Vi har ingen bra karta över staden så vi går lite på måfå i utförsbackarna ner mot havet. Vi har hittat en fin liten kyrka, ett låst citadell och många mysiga smala gator.

14.54 Vi har sökt oss ner till stenar, sand och vågskvalp. En fiskebåt passerar därute. Det är regn i luften, duvor på stranden och Roberth har börjat artbestämma stenar. Han har också imiterat Köpenhamns berömda sjöjungfru, "den lille havfrue".

Det här var en återvändsgränd.

Vi vandrar mot havet.

Mäster Palm?

Roberth orienterar sig.

15.13 Musik hörs bortanför/ovanför ett buskage. Bakom mig är havet. Vi är vid stadens citadell eller resterna av det för att vara mer exakt, ruinerna av det. Det störtade samman vid en jordbävning den 15 april 1979. Det duggregnar men det är ändå acceptabelt promenadväder.

15.25 Det är trevligt att promenera utför men det betyder också att man måste gå uppför för att komma tillbaka. Vi har tittat på Herceg Novis gamla järnvägsstation som mumera är ett hotell, har vandrat upp mot centrum via trappor och slingrande vägar och börjar nu känna igen de gator och torg där vi började vår vandring.

15.45 Nu njuter vi och sitter på Kafé Stari Grad på torget Trg Bellavista. Det har beställts kaffe. Hela trakten känns tyvärr "off season". Det var mer turister i Kotor. Det har dock varit en mysig vistelse här i staden. Här är det säkert ännu trevligare en riktigt varm sommardag.

Roberth leker sjöjungfru.

Herceg Novis gamla järnvägsstation har pånyttfötts som hotell och biograf.

Tre gubbar i Herceg Novi.

Christer och Roberth på väg in i den buss som tar oss tillbaka till Kotor.

16.39 Vi är tillbaka på en buss. Nu ska vi efter en sista stadsvandring hem till Kotor. Vi är de enda passagerarna i denna lilla minibuss. När ändras det?

17.38 Ja, inte var det många fler som ville med. De som följde med åkte endast en kort sträcka. Nu är vi snart hemma. Det stora kryssningsfartyget har stävat vidare och lämnat Kotor bakom sig.

18.09 Vi är åter i den gamla staden och Roberth är åter på ett apotek. Denna gång är det inte näsan som på Malta 2008 och i Portugal 2010 eller halsen som i Georgien 2008 som behöver kurering. Nu är det fötterna som drabbats av skavsår. Det är plåster som ska inköpas.

18.18 Det som började som ett skämt vid ankomsten till Kotor har nu blivit allvar. Ja, vi ska bestiga berget ovanför staden. Det finns trappsteg längs hela bergssidan och längst upp finns en gammal befästning. Det kostar 3 euro att se fortet och det betalas vid stigens början nere i staden. Det är bara att betala.

Kotor

Tre entusiastiska bergsbestigare.

Kotor ser trekantigt ut.

18.27 Vi har sökt oss en bit uppför bergssidan. Utsikten är enorm och duggregnet fortgår. Vi är vid en kyrka och har en härlig utsikt. Vi har också bett några passerande turister ta kort på oss tre..

18.38 Det ska vara 1200 meters promenad innan man når toppen. Hur många meter upp vi kommer vet vi inte men det tar tid och det känns i benen. På vägen upp hittade vi några hästar/mulor/åsnor som lämnats för att beta vid en mur. Det kan vara samma djur som vi såg imorse inne i staden. De samarbetade med en traktor i någon form av byggjobb.

18.58 Nu är det färdigvandrat uppåt. Vi är högst upp på knölen, berget. Vandrandet slet på mig men det var värt varje steg, stön och stånk. Vi har tagit oss in i Sveti Ivan-fortet och här uppe vajar en trasig Montenegro-flagga. Tyvärr fortsätter regnandet. Vi kommer närmast att ta några kort innan vi vänder åter innan det skymmer. Grinden stänger 20.00 och vi vill inte bli kvar uppe på berget inatt.

19.25 Vi passerade kyrkan där vi vilade för en timme sedan. Där satt fyra tjejer/unga damer och drack något som gjorde dem riktigt glada. Vi fortsätter på vibrerande ben. Damerna fotograferar varandra sittandes på en mur. Det ser farligt ut.

19.56 Äntligen är vi hemma på darriga ben. Klockorna klämtar därute. Det kände på att promenera ner. Nu drar vi åt oss andan.

Framme vid det gamla illyriska fortet Sveti Ivan.

Montenegros slaka fana och Kotorfjorden.

På väg ner säger vi hej till de som är på väg upp.

20.32 Vi är åter på vår frukostrestaurang Scorpio. Vi ska prova på deras Mixed Grill (blandat grillat kött). Den är för 2-3 personer. Enligt servitören och kocken ska det vara nog med kött till oss. En utmaning! Det har blivit en bergsbestigarskål och har sagts "Kahunga!" Varför nu detta? Ja det var något Roberth sa och det lät bra. Jag undrar vad Kahunga kan vara?

21.27 Vi är åter på rummet efter en kulinarisk karneval, en köttfest. Goda korvar, olika sorters kött, grönsaker och lokal öl. Vi mår prima. Att det blåste halv storm runt oss när vi åt märkte vi knappt. Snart tvättar jag upp min skjorta.

22.12 Skjortan är tvättad, internet är kollat och Roberth har lagt sig. Nu mår vi bra. Hur mår vi i morgon? Attans, vi glömde kolla upp Kahunga!