07.32 Det är en ny morgon i Montenegro och Kotor, en morgon som inleddes med lätt panik. Låset i dörren ville inte gå upp. Nyckeln bara snurrade. En smula lugn löste dock det hela och vi kan ta oss ut till ännu en ny dag.

08.30 Det mesta är packat, snart har Christer duschat och rätt snart går vi ut för ännu en torgfrukost. Benen då?, ja faktiskt inte så illa som vi befarat.

09.21 I väntan på att vårt frukostställe ska öppna så sitter vi på en grön bänk på torget Pjaca od Drva. Här satt vi även igår. Solen skiner, det är mycket katter och några parkarbetare jobbar här. Innan utgång kollade Roberth upp vad Kahunga är/betyder. Det är tydligen en stad i Demokratiska Republiken Kongo. Vem vet, kanske vi reser dit någon dag? Vad ska vi ta till frukost?

09.38 Det blir samma sorts mackor som igår, nämligen innehållande lufttorkad skinka och ost. Till detta dricker vi espresso och apelsinjuice.

09.59 Slutpackning pågår. Tänderna har borstats men det finns tyvärr inget vatten i badrummet. Det är något tillfälligt fel. Möjligen har det nåt samband med hantverkaren som höll på med några ledningar i trapphuset.

10.23 En man i en vit kortärmad tröja med engelska fotbollslandslagets emblem tittade just på tidtabellen. Roberth och Christer räknar och kollar de utgifter som har varit. Vi är på busstationen här i Kotor med nyinköpta biljetter. Kotorvistelsen har varit angenäm. Allt är inom slagläge och boendet var på topp. Staden är dessutom en upplevelse i sig med sitt vackra läge och mysiga trånga torg och gränder.

10.43 Biljetter säljs och rivs. Vi är ombord på dagens buss. Sist vi lämnade ett boende hade Roberth glömt något, sin handduk. Nu har han fått med sig en skåpnyckel från rummet. Nu avreser vi mot Budva. Hej då Kotor! Ses vi någonsin mer?

Vi har nått fram till en ny stad, Budva.

Roberth och Christer inspekterar stranden vid gamla stan i Budva.

11.44 Det är bänkrastsdags i Budva. Det är en bit att gå från busstationen till gamla stan där vi ska bo. Roberth vilar, Christer tar ut bäring och riktning, jag noterar detta och alla memorerar färdvägen. Våra bänkar står i en park.

12.14 Så var vi incheckade på Montenegro Hostel i Budva (http://www.montenegrohostel.com). Först var vi tvungna att gå ut för att vänta en stund. Det fick bara plats ett ressällskap i taget vid receptionen. När det sedan blev vår tur utbröt en viss förvirring och panik. Det rum som vi förbokat hade fått akut vattenbrist på grund av ett vattenledningsbrott. Rörmokare var på väg men rummet skulle inte vara klart i tid. Nu bor vi i ett åttabäddsrum istället. Det blev till reducerat pris, dels för omständigheterna, dels för att vi hade en broschyr med från Kotor som gav oss 10% rabatt. Incheckerskan Gordana var livfull, känslosvallande. Roberth har lämnat den medhavda nyckeln till henne. Hon hävdade att hon även sett oss i Kotor igår.

Efter lite letande hittade vi Montenegro Hostel. Här väntar vi på att få checka in.

Vi hälsas välkomna till Budva av Gordana.

Det finns en liten strand vid gamla stan i Budva.

Kortväxta människor måste ha byggt denna port.

12.51 Stranden här vid gamla stan har besökts och fötterna har doppats i Adriatiska havet. Även om vädret är skönt så är havet fortfarande för kallt för en njutbar badupplevelse. Det är kraftfulla vågor som slår mot klipporna. Moder natur håller i ordförandeklubban enligt Roberth. Nu är vi vid en kyrka från 1804, Crkva Svete Trojice (Den heliga treenighetens kyrka).

13.15 Christer och Roberth har satt sig i en hammock och gungar fram och tillbaka. Jag sitter i en korgstol. Det är dags för lunch på Sky Light Snack Bar Pizzeria. Det är en restaurang på torget vid den katolska St Ivan-katedralen Vi har beställt pizzor och pannkakor.

13.54 Här sitter vi och äter vår lunch i godan ro. Då tittar en hund runt och ser hungrig ut. Den har klättrat hit via diverse murar och verkar ha rutin på det han gör. Det har hänt förr och händer igen. Där vi finns, finns det hundar. Jag ska ge den några pizzakanter.

14.16 Hunden var nog mest nyfiken eller så var pizza inte i dess smak. Den nosade bara lite på pizzabitarna. Nu är vi i rummet igen och drar efter andan innan vi drar ut mot nya äventyr.

Idylliskt vid citadellet i Budva.

Smala gator i den äldsta delen av Budva.

En hund var nyfiken på oss och vår lunch.

14.52 Behoven är tillfredsställda, i alla fall de mest nödvändiga. Nu är vi nere vid vattnet. Det är vackra båtar framför oss och till vänster klättrar bergen upp ur havet. Vi är på väg åt ett annat håll. Vi ska promenera längs strandpromenaden och försöka hitta ett fikaställe.

15.17 Slovenska plaþa (Slovenska-stranden) har vandrats förbi. Den är hela 1600 meter lång. Ute i havet syns kobbar och vågor. Det finns en hel del restauranger här och vi har även sett erbjudanden om vattentaxi till Sveti Stefan. Vi har även siktat ett tankställe för fritidsbåtar och en gocartbana.

15.30 Det blir eftermiddagskaffe med något lokalt bakverk till det på Restaurant Hawaii. Kaffet beställdes av en servitör men de lokala bakverken beställde vi över disk. Kunskaperna i engelska var inte lysande bland personalen men det fungerade ändå. Här sitter vi bra, livet är rätt skönt och härligt.

Båthamnen i Budva.

Vågorna är på väg mot stranden Slovenska.

Christer och Roberth beställer lokala specialiteter.

16.21 Vi fortsatte vår promenad längs stranden och har sedan dess vikt in mot centrum igen. Vi har bl.a. passerat arenan där stadens fotbollslag FK Mogren spelar. Fotbollslaget och Mogren-stranden väster om centrum är inte uppkallade efter den svenska skidåkaren Torgny Mogren. Nej det är en gammal sjöman vid namn Mogrinj som är skyldig.

16.34 Vi har planerat en utflykt denna eftermiddag. Vi letar efter en busshållplats. Det är ingen lycka med hittandet. Vi hittar inte ens några gatunamn.

16.57 Vi hade gått fel. Vi gick norrut istället för västerut. Christer tog ut en ny riktning och snart kommer vår buss, enligt tidtabellen i alla fall.

17.06 Biljetterna är betalda. Vi har klivit ombord. Nu bär det av mot den vackra ön Sveti Stefan som ligger en mil söder om Budva.

Roberth låter sina fötter bada.

En vakt hindrar pöbeln från att besöka denna ö.

Sveti Stefan

17.38 Vi sitter på en mur vid bron ut till Sveti Stefan. Roberth har precis vadat ut i havet och tillbaka. Ut på bron och ön kommer vi tyvärr inte. Den är numera bara till för de gäster som bor på hotellet ute på ön. En säkerhetsvakt med en walkie-talkie vandrar av och an för att hindra obehöriga att slinka igenom. Man undrar över hur smart det är att spärra av en av landets största turistattraktioner och göra det till privat område. Som vanligt är det väl pengarna som styr.

18.04 Eftersom ön var avstängd vandrade vi genom ett vackert skogsparti och tillbaka. Vi tog en del kort med vackra vyer av den ö vi aldrig fick besöka. Nu är vi tillbaka på den rödaktiga stranden. Det är gott om hundar här och solen har börjat söka sig ner i havet.

18.24 Vi har promenerat upp till landsvägen igen. Nu väntas det på bussen hem till Budva. Mycket återstår att klara av denna dag. Det är ännu långt till sovdags.

En hund ville vara med på denna bild.

Hundar på stranden i Sveti Stefan.

Några hundar sökte upp Peter i samband med detta foto.

Solnedgång vid Sveti Stefan.

19.50 En del av det återstående är avklarat. Vi har varit och handlat på Mega-Promet. Det blev lite till frukost imorgon och lite av varje att ta med hem. Vi har även tagit ut lite mer euro. Nu är vi hemma i rummet. Här är vi inte ensamma. Det lagas middag i det lilla köket. Det är våra rumskamrater, en holländsk kille och tjej och en amerikan som trängs i köket. En annan man ligger också och vilar i en säng, eventuellt är det rörmokaren.

20.06 Det livliga rummet lämnades och vi sitter åter på en bänk vid de fina båtarna. Här vilas det, det vädras fötter, det tittas på båtar, vi har semester helt enkelt.

21.02 Vi har vandrat gata upp och ner för att hitta ett internetcafé men inte hittat något. Enligt vår guidebok ska tillfälliga internetställen finnas på stranden under turistsäsongen men den har nog inte börjat än. Det blir nu middag vid havet på Grill Basta Kralj. Vi ska prova deras specialitet, en form av Mixed Grill. Vi har blivit utlovade en stor bricka kött.

22.16 Det blev massor, mycket mumsigt kött. Vi är nöjda men fördelningen var lite konstig. Vi fick bara en korv att dela på tre men mycket kyckling. Antagligen fick vi det kött som fanns kvar eftersom de snart ska stänga för kvällen. Nu packas det som hinns med. Därpå blir det sömn. Vi har pratat lite med rumskamraterna och amerikanen från Virginia har även surfat in på vår sida på sin laptop.

Peter och Roberth inväntar kött på restaurangen Grill Basta Kralj.

Torsdag 28 april

06.55 Väckningssignalen har ljudit. I badrummet är det någon/några andra. Innan insomningen igår delade jag ut visitkort och det pratades om resande med det holländska paret och amerikanen. Paret ska idag resa vidare mot Tirana i Albanien. Vad är det med detta land som går igen på denna resa? Först blev Christer erbjuden en taxiresa dit, sedan var det asiaten som skulle dit och nu det holländska paret.

08.08 Vi har konsumerat det vi köpte igår. Kaffekokandet, tillredandet gick inte så bra. Det blev starkt och sumpigt. Det var dock till viss del drickbart. Snart är det dags att inleda den långa färden mot den vita staden, den som passeras av en gammal bekant. Nu ska vi checka ut. Är det ingen i receptionen ska vi ringa 069 039 751. Undrar om vi behöver slå landsnumret också?

08.23 Det var ingen i receptionen. Det blev också till att slå landsnumret. Ägarinnan, hon vi träffade igår, ska skicka hit sin syster. Nu kommer hon nerför trappan.

08.52 Vi checkades ut. Smidigt rutinerat och säkert tog vi oss tillbaka till busstationen. På vägen hit mötte vi pizzahunden igen. Han snusade på mitt högra ben.

Vi väntar på bussen på Budvas busstation.

I bussen från Budva till Bar.

Roberth har klivit ur bussen. Vi är framme i Bar.

09.47 Lite efter tidsschemat är det vi som tar och far till Bar. Bussvärden har rivit biljetterna och tagit en euro för packningen.

10.26 Bussen som är fullastad går på låg växel uppför en lång, seg backe. En doft av svavel, krut fyller bussen. Bussvärden vandrade bakåt i bussen och tittade sig misstänksamt omkring. Ingen av oss passagerare har dock skapat lukten. Nu planar det ut. Kustlinjen är kuperad, vacker. Ovanför framrutan är det ett klistermärke med Göteborgs stadsvapen.

10.58 Iberostar stod det på några medpassagerares armband. De är väl gäster på något "All Inclusive-hotell". Har man småbarn är det säkert ett bekvämt sätt att bo på en resa men i mångt och mycket är det ett otyg att gömma sig på en hotellanläggning på det sättet. Lokalbefolkningen får inte ta del av turismen och turisterna får inte uppleva landet på riktigt. Nu är vi framme. Vi är på busstationen i Bar. Nu bär det av mot järnvägsstationen som ligger strax intill. En taxichaufför var vänlig nog att peka ut riktningen trots att han inte fick skjutsa oss.

11.27 Det var minst sagt lugnt på stationen. Få tåg går härifrån. Ett av de som går ska vi åka med. Biljetter till det tåget är inköpta. Det kostade ungefär 230 kronor, inte dyrt för över 9 timmars resa. Christer besökte stationens toalett och mötte en varelse som hämtad ur Sagan om Ringen. En dryga metern lång tant med skrovlig hes whiskyröst tog emot betalningen. Nu blir det lunch på krogen Konoba Kod Džema. Vi dricker det montenegrinska ölet Nikšićko.

Roberth framför järnvägsstationen i Bar.

Billig och fantastiskt god lunch på Konoba Kod Džema.

Vi provienterade frukt, dryck och annat gott i denna lilla kiosk.

12.31 Dagens lunch var pljeskavica, salladsblad, vitkål, rödlök med mera. Med ölen kostade det hela 5,20 euro och då ingick det gott bröd. Fantastisk mat och ännu mer fantastiskt pris. Förutom vi så var det ett gäng målare som åt här. Priserna blir på en annan nivå när man äter med knegarna. Nu är vi i vagn 464 och platserna 24-26. Snart ska det tågåkas i ännu ett land. Innan dagen är slut kommer Roberth att ha kommit till sitt tredje nya land denna resa. Vi har inhandlat proviant i en liten kiosk och nu väntar en tågresa som är längre än en arbetsdag.

13.14 Nu passerar vi den 550 km² stora Skadarsjön. Det är Balkans största sjö och utgör gräns mellan Montenegro och Albanien. Den är känd som en fågelsjö och Roberth har siktat en farkost på den som han kallar för "träskbåt".

13.51 Bergssidorna är branta och marken är genomskuren av ett vattendrag. Vi har precis lämnat huvudstaden Podgorica där vi stått stilla en stund. En ung dam och hennes mor har kommit in i vår kupé. Mamman insisterar hela tiden på att vi ska äta salta pinnar. Gång på gång bjuder hon oss. Gästfriheten gäller även ombord på tåg.

Peter har tagit plats i vår kupé.

Landsväg och järnvägsräls löper jämsides.

Skadarsjön, på andra sidan syns Albanien.

14.33 Tåget rusar fram genom tunnlar och över en ravin, Morača-ravinen. Långt ner i den ser man växtlighet och floden Morača. Nu åker vi i ännu en tunnel. Jag har varit och druckit serbiskt kaffe. Roberth tar sig en lur. Detta var mig en lång tunnel! På denna sträcka inträffade en fruktansvärd olycka 23 januari 2006. Bromsarna slutade fungera på ett södergående tåg och det störtade ner i ravinen här. 45 människor dödades och 184 skadades. Vi har sett en rostig järnvägsvagn ligga långt nedanför rälsen men om den kommer från olyckan vet vi inte.

14.39 Till slut kom vi ut i ljuset igen i den andra änden av Trebesica-tunneln. Det är runt 7.5 timme kvar till dagens resmål.

Vårt tåg har stannat i Montenegros huvudstad, Podgorica.

Vi reser längs en järnvägssträcka som påstås vara en av Europas vackraste.

Den imponerande Morača-ravinen norr om Podgorica.

Floden Morača har borrat sig ner i berget.

Vissa bor avsides.

15.24 Enligt tidtabellen borde vi vara i Mojkovac. Vi står dock stilla. Nu rullar vi igen och är faktiskt i Mojkovac. Bra, då håller vi tidtabellen.

16.03 Vi är vid gränsstationen Bijelo Polje. Här har två olika herrar efter varandra kollat i Roberths pass. Den andre herren tittade mot mig, gjorde honnör och gick. Nu kommer en man och erbjuder pivo, sok, voda eller om ni så vill öl, juice, vatten. Han bär sina varor i en väska. En doft av urin kan anas, troligen från tågtoaletten. Kvinnorna med de salta pinnarna har klivit av. Nu är det bara vi i kupén igen.

SERBIEN

16.51 Nu är det ett serbiskt landskap som visar upp sig utanför. Det liknar det på andra sidan gränsen och även här finns det tunnlar. I byarna på båda sidorna av gränsen kan man se en hel del moskéer. Om det är bosniska muslimer eller albaner som använder dessa har vi diskuterat.

17.14 Här i Serbien kostar bensinen 133 dinarer litern. Vi är nu i Prijepolje.

17.46 Det var inte Prijepolje vi hade stannat vid. Vi lämnade just den stationen nu. Tåget är runt en kvart sent.

18.24 Vi lämnade just Priboj och blir allt mer försenade, nu närmare 40 minuter. En man klev ombord, ställde just en sportbag på en hylla i kupén och gick sedan iväg.

19.38 Väskägaren återvände och surrade lite med oss på bristfällig engelska. Han berättade att han kommer från Priboj men känner även till Belgrad väl. Han informerade oss också om den bit av järnvägen som går på bosniska sidan av gränsen här och om en örn som häckade i dessa trakter. Vi har som sagt tillfälligtvis åkt en bit genom Bosnien Hercegovina men nu återvänt in i Serbien igen. Nu står vi still på en bro över en liten flod. Jag vet inte varför vi står stilla.

Vi har kommit in i Serbien och reser genom ett Norge-liknande landskap.

En kyrka i en by någonstans i västra Serbien.

Denna nedlagda station stirrade vi på i över en timme.

20.11 Vi rullade blott en liten bit. Mörkret faller och vi står stilla. Stationen vi står vid heter Stapari. Stationen ser stängd, död ut, den verkar nedlagd.

20.37 Stoppet kan ha berott på ett tågmöte. Det kom till slut ett tåg men vi fick stå still extremt länge. Nu är vi över 1,5 timme efter tidtabellen då vi nu rullar in i Užice.

22.07 Enligt tidtabellen skulle vi vara i Belgrad nu men det är vi definitivt inte. Faktum är att vi verkar bli allt mer försenade. Det ser mörkt ut för Roberth att ta en ny skalp redan denna dag.

23.42 Det är inte längre mörkt för Roberth att beträda ett nytt land idag. Det är omöjligt. Visst, han kan hoppa av och på igen vid ett stopp men det känns väl vågat. Vi kommer inte att stå på serbisk mark detta dygn.

EFTERTEXT: Läs om järnvägen Bar-Belgrad här: http://en.wikipedia.org/wiki/Belgrade_-_Bar_railway