00.19 Vi är kvar på tåget som tagit oss från Bar i Montenegro. Vi är ombord det tåg som för två timmar sedan skulle ha rullat in på Belgrads centralstation. Nu har vi i alla fall kommit fram till Belgrads förorter och vi har stannat på stationen Novi Beograd. Hur länge till blir vi kvar på tåget? Är hotellet vi är inbokade på öppet så här sent? Är rummet kvar?

00.32 Nu går det undan igen fast i motsatt riktning. Vad är det som händer?

00.58 Vad som hände var att vi var på ett sidospår, backade och sedan körde den sista biten till Belgrads centralstation. Vi klev av tåget och ilade mot hotellet som faktiskt ägs av den statliga serbiska järnvägen. Där checkades vi in och våra pass togs omhand. Nu är vi i rum 204 på Hotel Beograd. På dörren till rummet finns en skylt som upplyser om att vi får röka i rummet. Vi vill inte röka, vi vill sova!

Äntligen incheckade på Hotel Beograd.

08.22 Ska du eller jag duscha först frågade Roberth. Svaret från Christer blev att han skulle raka sig. Jag har både duschat och rakat mig. Idag blir det comeback i Belgrad. Det är nästan nio år sedan Christer och jag var här senast. Då var det +35 grader varmt. Idag är det betydligt svalare.

09.24 Doruèak är avslutad, frukosten är uppäten. Vi tog ett bord i den rökfria delen av restaurangen men cigarettrök rör på sig så det var ingen större skillnad mellan de olika borden. Min kaffetörst har renderat mig en skuld. Så snart jag har fått tag i dinarer ska jag betala för mig.

09.44 Hotellet vill inte ha betalt av oss. De skickar räkningen till bokningstjänsten Hostelworld som sedan tar betalt av oss. Nu ger vi oss ut för att återse Belgrad.

Vårt järnvägsägda hotell har en fin utsikt mot den serbiska järnvägens huvudkontor.

Gavrilo Princip startade ett världskrig och fick även en egen gata i Belgrad.

10.42 Nu har vi växlat till oss dinarer. Det gjordes i en liten växlingskiosk under jord vid Zeleni Venac, grönsaksmarknaden. Därifrån går flygbussen imorgon så vi har även lokaliserat den hållplatsen och kollat avgångstider. Vi tar nu en paus på Trg Nikole Pasica (Nikola Pasic-torget). Här finns en vacker fontän som fotograferades även 2002. Det funderas över vad som ska göras idag. En bit bort finns landets parlament.

10.57 Vi har fotograferat parlamentet samt funderat på om presidenten som bor mittemot promenerar på övergångsstället eller om det finns en underjordisk gång mellan de två byggnaderna. Rundtursbussen som står här i näreheten var inget för oss, det var en specialbeställd tur som vi inte fick åka med på.

Terazije, Belgrad.

Fontänen på Trg Nikole Pasica.

Serbiens parlament

11.26 Det är bänkrastsdags bland tulpanerna på Trg Republike (Republiktorget). Här är det gott om människor i rörelse. Vi funderar om en av dessa kan vara den sedan länge eftersökte Ratko Mladic? Någonstans gömmer han sig ju.

11.41 Vår vidare vandring förde oss in på gågatan Knez Mihailova. Två av oss har minnesfragment sedan resan 2002 och det är dessa vi nu försöker sammanfoga till en vettig minnesbild.

11.50 Nu är det nog med vandrandet. Vi har satt oss på Choco Caffé. Några läckra tårtbitar i deras fönster övertygade oss om att det var dags att fika. Christer och jag tar kaffe med tårta och Roberth ska tydligen ha en Cosmopolitan-drink. Den beställningen kom spontant och kanske ångrar han den redan?

Nationalmuséet i Belgrad.

Gågatan Knez Mihailova, Belgrad.

Blandade beställningar på Choco Caffé.

12.21 Efter kaffet och drinken så har vi lämnat Knez Mihailova bakom oss och kommit in i den stora gröna sköna Kalemegdan-parken. Vi sitter nu på en parkbänk med utsikt mot stad och floder. Nedanför oss rinner floden Sava. En bit bort rinner den ut i vår gamle vän, Donau. Detta är den fjärde Donaugenomrunna huvudstaden för oss sedan påsken ifjol.

13.01 Vi sitter i solskenet uppe vid Kalemegdancitadellet. Nedanför oss blandar de två floderna sig. Hela borgområdet Kalemagdan är gratis att besöka och innehåller både vacker utsikt, restauranger, ett museum och lite till.

Vissa läser bok, andra läser tidning.

Christer vid Cvetna Terasa, Kalemegdan.

Sava förenar sig med Donau. Detta möte sker dagligen i Belgrad.

13.17 Det har börjat att regna men än så länge är det i små mängder så det är ingen fara på taket. Fara på muren är det däremot. Det finns skyltar om "livsfarligt område" här och där men det som lät dramatiskt är bara en varning om att man kan slå sig om man ramlar ner från muren här i fortet. Några soldater med k-pist patrullerar längs muren. Man undrar vad/vem de vaktar?

13.40 Jag står nu på en träbro vid en port i stenmuren här på Kalemegdan-fortet. Framför och nedanför mig klättrar mängder av skolbarn omkring på kanoner, haubitsar och små stridsvagnar. Vi är vid Vojni Muzej (militärmuséet).

14.05 Vi satte igång att försöka ta oss ut från Kalemegdanområdet. Christer hittade den rätta vägen ut. Innan vi lämnade området så köpte jag en souvenir i parken. Nu ska vi leta oss mot en lunchrestaurang.

Roberth och Christer i en port på Kalemegdan-fortet.

Vojni Muzej, Belgrads militärmuseum.

14.11 Gata för gata har vi tagit oss från Kalemeganparken mot centrum. Vi försökte hitta Café Antique som vi besökte 2002 men hittade det inte, finns det kvar? Vi har också passerat diverse fakulteter på universitetet och de studerandes egna torg, Studentski Trg.

14.39 Det är äntligen lunchdags och det sker på Restoran Crni Gruja (http://www.restorancrnigruja.com) som är döpt efter en serbisk tv-serie. Ölen står på bordet och mat är beställd. Vi är på en gata som heter Skadarska. Den ligger i Belgrads gamla bohemdistrikt. Här finns bl.a. gott om restauranger med levande folkmusik.

16.44 God mat (stora pljeskavica) följdes av en liten inköpstur. Nu är en t-shirt och en present inköpt av både Christer och mig. De inhandlades i små souvenirkiosker. Just nu sitter vi längs stadens gågata Knez Mihailova.

Peter och Roberth visar respekt inför sin bastanta lunch (pljeskavica).

Restauranggatan Skadarska, Belgrad.

17.16 Vi är hemma i vårt rum igen. Det kollas kring kvarvarande pengar och aktiviteter. Här tar vi igen oss innan vi ger oss ut igen. Vi har behov av en kort siesta. Detta beror mest på mängden kött vi ätit, inte på grund av sol eller värme.

18.48 Nu har det vilats klart. Vi är ute på stadens gator igen. Just nu står vi och tittar på två halvt raserade byggnader med växtlighet i. Orsak till det hela vet vi ej. Tyvärr har också himlen öppnat sig. Det regnar och vi har sökt skydd i en port.

NATO fick in en fullträff på jugoslaviska arméns byggnad 1999.

19.09 Det har beställts tre långa espresso på caféet Music. Det regnar inte på oss. Vi sitter under parasoller. En kille och en tjej vid ett grannbord ville bli fotograferade och vi hjälpte till. Som en bonus fick de ett foto på Peter också.

20.50 Romsk och annan musik flödar. Vi är tillbaka på gatan Skadarska. Vi har mest vandrat runt runt sedan sist jag skrev. Vi handlade lite i en butik, vandrade bort till Kalemegdanparken och smutsade ner golvet i den nyskurade offentliga toaletten och vandrade sedan tillbaka. Allt vandrade skulle skapa hunger i våra kroppar. Det är ytterst tveksamt att det lyckats. Lunchen håller oss fortfarande mätta.

21.25 Roberth har hittat en trevlig restaurang längs Skadarska. Det är levande musik här och personalen ville att vi skulle sitta inomhus på grund av duggregnet. Restaurangen heter Tri Sesira (Tre hattar) och här vi ska dricka ett serbiskt vin som heter Vranac.

22.15 En gråklädd dam i hatt sjunger och några herrar spelar gitarr, klarinett och dragspel. Jag antar att det är folkmusik. Stämningen är god och maten likaså. Vår restaurang har haft en del berömda gäster genom åren. George Bush, Tito och Jimi Hendrix hör till dessa. Tänk vilket gäng att ha vid samma middagsbord! Det berättas också att Alfred Hitchcock gick på diet men bröt den när han kom till detta restaurangkvarter.

Alexander Nevski-katedralen lyser upp kvällsmörkret.

Underhållning på restaurangen Tri Sesira.

23.29 Vi är hemkomna och proppmätta. De sista inköpen gjordes i en livsmedelsbutik på vägen hem. Det köptes bland annat lokalt raketbränsle. Så beskrevs den inköpta drycken i en guidebok vi läste. Nu ska vi packa allt. I morgon reser vi hem.

EFTERTEXT: De raserade byggnaderna var resterna av det Jugoslaviska Försvarsdepartementet som bombades av NATO 1999. Belgrad bombades av NATO för att få ett slut på kriget i Kosovo.

Lördag 30 april

05.34 Hemresemorgonen har kommit. Kamraternas nattsömn har störts av skrålande serber ute på gatan. Nu ska allt avslutas.

06.25 Tandborstande och nedpackande ljud hörs. Det blev en snabbfrukost idag. Vi hann precis med den innan utcheckning. Nu har det blivit dags att ta farväl av en som varit med på många resor. Jag ska göra mig av med termometern som följt med oss de senaste åren. Den är helt slut, fallfärdig.

Tidig morgon utanför Hotel Beograd.

06.54 Våra pass är återlämnade till oss och efter utcheckningen har vi sakta gått mot busshållplatsen vid Zeleni Venac. Nu väntar vi på vår buss ankomst och avfärd. Vårt rum var enkelt men fyllde sin funktion. Gamla hotell från den kommunistiska tiden har sin charm, det är enkelt, gammalt men man vet vad man får.

07.12 Ännu en avfärd är inledd. Flygbussen har kommit och rullar iväg med oss ombord.

07.45 Nu är vi framme vid ännu en flygplats. Denna heter Nikola Tesla, döpt efter den geniale serbiske uppfinnaren som emigrerade till USA men aldrig tog patent på sina uppfinningar och dog fattig. Det gick rekordsnabbt att ta sig förbi de olika kontrollerna och in i avgångshallen. Nu har vi bränt 720 dinarer, 65 kronor på tre stora espressos och tre croissanter. Nu är vi av med allt lusgrus från detta land. Vi är redo för flygresa.

Våra sista dinarer lades på kaffe och croissanter.

09.02 Vi har satt oss ner på våra platser. Det är dags att flyga hem till Sverige. Även denna gång har vi nöjet att flyga med Norwegian. Fördelen är att vi landar på Arlanda och har reserverade platser. Nackdelen med detta bolag är att de har relativt få avgångar jämfört med andra lågprisbolag.

11.33 Inflygningen mot Stockholm har börjat. Jag har hunnit med sömn och en del läsning på vägen. Denna gång läser jag deckaren "Bleeding Hearts" av Ian Rankin.

SVERIGE

12.23 En serbisk herre före oss i passkön fick inte komma in i Sverige, inte just nu i alla fall. De som tror att utlänningar lätt kan slinka in i Sverige borde ta ett plan från Serbien hit. En hel del personer togs åt sidan, frågades ut och behandlades misstänksamt. Christer är och tar ut pengar, Roberth lämnar ifrån sig vätska och jag och all packning sitter på ett café här på Arlanda. Det är samma café som Christer och jag satt på innan sommarresan 2010, nämligen Simply Coffee.

14.23 Det slöas och slås ihjäl tid här på avsatsen ovanför Sky City på Arlanda. Vi är i närheten av där vi satt för en vecka sedan. Det känns längre sedan.

Christer och Roberth dricker dyrt kaffe på Simply Coffee, Arlanda.

16.46 Roberth har hoppat på sitt tåg och är på väg hem och vi har omgrupperat oss till sofforna vi satt i vid hemkomsten ifjol. Det är svalare här nere.

17.47 Det var planerat med en pastamiddag på Sbarro, en italiensk restaurang i Sky City. De hade dock hunnit stänga. Alfredos är nästintill fullsatt och East & West är dyrt med små portioner. Inom en timme är vi på väg norröver. Hur blir det med mat?

18.55 Det blev Alfredos i alla fall. Nu rullar tåget norröver. Där utanför skiner solen. Resandet och ledigheten går mot sitt slut.

22.36 Resenärerna är tillbaka på startpunkten. Vi är i Sundsvall igen. Efter att ha hälsat på försommaren på Balkan blir det nu vanligt liv i vårväder. Vanligt liv blir det fram till sommaren då nya horisonter och eskapader väntar.