05.30 Det har varit en lugn och välbehövlig julvila på hemmaplan. Nu är ryggsäcken packad för 43:e gången. Min mamma ska skjutsa mig till tåget.

05.53 Det är ont om snö även i år. Nu är jag på Örnsköldsviks järnvägsstation. Bredvid mig sitter en av mina elever från Bredbynskolan.

06.30 Den här resan har startat angenämt. Vagnvärden tog just bort min tomma kaffekopp. Han avlägsnade även frukostboxen. I den fanns då bara återvinningsbart. Nu ska det mest kopplas av. Jag och inte vagnen är det som ska koppla av. Undrar om Christer redan är vaken? Han inleder från sin pappas lägenhet i Oxelösund.

07.01 Det är inte mycket att se utanför fönstret. Det är ännu svart. Idag går solen upp 09.20 och går ner 14.07. Det är dags att bli litterär. Nya äventyr med John Rebus i Edinburgh väntar. Denna gång blir det boken "Rather be the devil"

07.21 Det är drama och förvirring i vagn 1. En passagerare har en giltig biljett. Inget konstigt i sig. Biljetten är dock för imorgon, den 28:e december. Passageraren och vagnvärden avvek just.

08.25 Mannen med morgondagens biljett är kvar ombord. Serviceledaren Berta har meddelat att bromsfunktionen på tåget inte fungerar fullt ut. Av den anledningen färdas vi långsammare. Detta gör mig intet. Stannar de bara till vid Arlanda är jag nöjd.

Med hjälp av SJ rör sig Peter söderut.

I Christers tågresa ingick en etapp med Arlanda Express.

10.15 Har allt gått enligt planerna så har Christer just inlett sin tågresa mot Stockholm. Senare fortsätter han med den snabba Arlanda Express den sista sträckan mot Arlanda. Stämmer det så ses vi vid den klassiska julgranen, eller är det julgranarna?, om ungefär två timmar.

11.21 Förseningen tänjs ut, växer och blir allt mer. Det är ännu ingen fara på taket. Det blir endast en kortare väntetid för mig på Arlanda.

12.03 Jag är på plats på bänken vid julgranen som står vid SkyBridge. Traditionen bjuder att vi avslutar de senaste resorna här. Nu fattas bara Christer.

12.20 Christer har anlänt. Med sig hade han sin packning och det mindre trevliga beskedet att hans mobil inte vill bli laddad. Istället för att laddas upp så laddas den ur. Detta är inte bra för filmandet på resan. Nu har han avvikit för att eventuellt hitta en elektronikbutik.

13.08 Han fann ingen butik. Nu har vi förberett oss så gott det går. Vi har tagit kort på bagaget, bra ifall det skulle komma bort. Dessutom har vi lunchat på Alfredos. Alfredos har fått en ny granne. Restaurangen New Orleans har flyttat eller upphört och ersatts av sportbaren O'Learys. Nu bär det av mot incheckningen innan batterijakten fortsätter.

Julstämning på Arlanda.

Peter äter lunch hos Alfredos, ingen ovanlig inledning på våra resor.

Marocko-resenärer fyller vårt plan.

13.35 Christer gick till ett apotek för att köpa extra linsvätska ifall bagaget försvinner, sådant förekommer ju. Han försökte även ta ut euro. Före honom stod en man och en kvinna av utländsk härkomst, antagligen just ankomna från någonstans i Asien. De var klädda som inför en polarexpedition. Trodde de att Sverige är så kallt? Nu är vi i en extremt lång incheckningskö, en tålamodskrävande inledning.

14.35 Slutligen rörde kön på sig och vi fick checka in. I säkerhetskontrollen åkte plastlådan med Christers ägodelar in i depå, åt sidan. Det var linsvätskan som orsakat stoppet. Något mobilbatteri fanns inte att köpa vid gaterna heller. Dock erbjuds sprit, tobak, renskinn, kläder med mera. Självklart är man i större behov av renskinn än ett nytt mobilbatteri när man ska ut och resa, logiskt! Jag hann med att träffa en gammal kollega här, Gunilla Levin. Nu är vi i närheten av vår gate, denna gång är det nummer 63.

15.33 Gaten är lämnad. Idag flyger vi med Royal Air Maroc. Det är dags att koppla fast oss.

BYTE AV TIDSZON

17.36 Vi har övergått till marockansk tid. Vi är just nu på väg mot Pyrenéerna och spanskt luftrum. Flygplansmaten, pasta och nötkött var helt OK. Fast som vanligt då man flyger var det inte helt mättande.

18.42 Spanien är numera passerat. Vi har troligast sett Granada från ovan. Nu bär det av ut över Medelhavet.

18.55 Ännu en gång har vi Afrika under oss. Väl framme på Casablancas flygplats vidtar de klassiska göromedlen. Vi hoppas slippa besöka kontoret för icke framkommet bagage. Sådana kontor har besökts lite för ofta under våra senaste resor.

MAROCKO

19.40 Planet med oss och de andra ombord har landat på Casablancas internationella flygplats. Det officiella namnet på den är Mohammed V International Airport och den ligger 3 mil sydost om stadens centrum.

20.05 Efter att inresekort fyllts i är det dags att börja köa för passkontrollen. Det kommer att ta sin lilla tid. Köerna är långa.

21.00 Vi är instämplade och har fått vad vi hoppades på ifrån bagagebandet. Nu kan äventyret börja.

21.29 Pengar, marockanska dirham, har tagits ut och vi har även köpt läsk och muffins på Venezia Ice. Det var det enda som var öppet i matväg. Nu hämtar vi andan innan vi går mot gare, alltså järnvägsstationen här på flygplatsen.

Peter fikar innan tågresan från flygplatsen.

Dokumentet som ska ta oss till Casablanca.

Ett modernt tåg tar oss från flygplatsen till stationen Casa Voyageurs.

21.46 Efter att ha köpt tågbiljetter på järnvägsstationen har vi fyllt på med en sandwich var samt dryck. Det visade sig att ett helt café fanns att tillgå när vi lämnat flygplatsdelen och nådde rälsen. Nu blev det hastigt och lustigt fika två gånger istället för den middag vi hade tänkt oss.

21.54 ONCF, Office National des Chemins de Fer du Maroc heter Marockos motsvarighet till SJ. Översatt blir det Nationella kontoret för Marockos järnvägar. Med ett av deras tåg ska vi åka till en av stationerna i Casablancas centrum. Vi åker till Casa Voyageurs som ligger nära vårt hotell. Biljetten är dock giltig ända fram till hamnstationen Casa Port. Nu slocknade ljuset i vagnen. Detta blir ett för oss nytt tågland, även vår första tågresa i Afrika. Snart har vi för första gången under en och samma dag åkt tåg i två världsdelar.

22.45 Al Walid Hotel (http://al-walid-hotel.casablanca-hotels-ma.com) heter resans första hem i Casablanca, Marocko. Rumsnumret denna gång är 103. Det känns bra att äntligen vara framme. Hotellet ligger en kort promenad från järnvägsstationen. Efter att ha undkommit armén med taxichaufförer var det en enkel sak att ta sig dit.

23.18 De goda nyheterna är att Christers mobil inte är död, bara i dålig form. Den vill laddas igen. De sämre nyheterna är att skådespelerskan Carrie Fisher, prinsessan Leia i Star Wars, är död- Nu ska vår vistelse i staden planeras.

23.55 Vissa morgondagsplaner finns. Nu ska vi sova innan morgondagen är här. Christers mobil har börjat bli sämre igen. Detta är inte bra. Nåväl, bon nuit!

Onsdag 28 december

08.44 Vi har vaknat i vårt rum på Al-Wahid Hotel. Utifrån strömmar det in solljus och ljud från bilar och andra fordon. Det är idag vi ska stifta bekantskap med dels Marocko som land men främst, sluta tuta, Casablanca!

09.04 Det har blivit dags att se vad en frukost på ett hotell i Marocko innebär.

09.53 En varierad, smakfull men inte fullt kraftig frukost är avslutad. Vi plockade för oss själva, andra mer bortskämda gäster pekade och fick frukosten hopplockad av folk i personalen. Nu ska slutplanen dras upp. Hm, språket, ordvariationen är klen denna morgon.

10.24 Hello, sa Christer till damen som tittade in i rummet. Att städfolket är här ser vi som ett tecken. Täcken saknas i sängarna. De tecken vi ser är att vi nu måste få våra juldästa kroppar i rörelse. Det finns en hel del att se och främst göra idag. Vi har bara en dag här i Casablanca, Marockos största stad.

10.43 Vi har köpt ett laddningsbart spårvagnskort vardera i en automat. Det är nu dags att åka spårvagn genom det vita huset som ju stadens namn faktiskt betyder. Först gav portugiserna den namnet Casa Branca och spanjorerna tog efter och kallade orten Casa Blanca. De arabiskspråkiga säger Dar-al-Baida.

I dagsljus tittar vi ut genom vårt rumsfönster.

Hotellets mysiga uteplats visade sig vara ett rökrum.

Al-Walid Hotel, Casablanca.

Järnvägsstationen Casa Voyageurs.

En av Casablancas spårvagnar passerar.

10.55 Vår premiärtur med spårvagn tog stopp på hållplatsen Place Mohammad V. Det blev en kontroll av biljetterna innan vi klev av. Det gick inte bra att passera vändkorset på vägen ut från hållplatsen. Allt löste sig dock. Iväg mot nya mål.

11.19 Vi är fortsatt på väg. Vi hoppas att det är mot det vi vill se. Vi har följt Boulevard Moulay Youssef, passerat en rondell och går nu rakt mot havet.

11.51 Ett av dagens delmål är nått. Vi är till sist framme vid Atlanten. Här finns även den stora, mäktiga Hassan II:s moské. Den ska visst vara den största i världen utanför Mecka. Den är vackert placerad på en liten udde med Atlantens vågor runt om. Det känns bra att vandra och sträcka på benen.

12.17 Efter en sedvanlig, traditionsenlig dokumentation av moskén med sitt omgivande stora torg ska vi nu strosa längs cornichen vid Atlanten. Det här med cornicher är tradition. Vi har vandrat längs några olika, bland annat i Beirut, Doha och Muscat.

12.28 Då vi började vår vandring och lämnade moskén bakom oss så började den att ropa efter oss. Eller var det så att det bara var ett hederligt böneutrop som vi hört så många gånger förr runtom i världen.

13.15 Vi har längs havet vandrat genom stadsdelen Anfa och nu nått Ain Diab. Framför oss rullar Atlanten in. Bakom oss rullar bilar förbi. Nu tar vi oss en bänkrast. Närmast på "att göra-listan" är att hitta ett matställe. Vi dissar, vägrar KFC och främst McDonalds. Utanför de amerikanska snabbmatsrestaurangerna står tungt beväpnade vakter och håller koll.

Boulevard Moulay Youssef år genom och förbi denna korsning.

Peter tar en paus i vandrandet. Några ord läggs till dagboken.

Världens tredje största moské fotograferades och filmades.

En närmare titt på moskén och dess besökare.

Atlanten och Hassan II-moskén.

13.23 Det är alltid längre i verkligheten än på kartan. Vår storstilade plan att vandra hela vägen till Morocco Mall har övergivits. Vi kommer nog att nöja oss med att ta oss till spårvagnlinjens ändhållplats här i Ain Diab. Det är ju ändå en sträcka på 6 kilometer vi gått sedan moskébetraktelsen.

13.55 Nyss inköptes dryck i en liten butik, detta för att släcka den värsta törsten innan vi lunchar. Det går inte att komma törstig till bords. På stranden bakom oss står ett och annat parasoll samt spelas boll. Några badar!

14.12 Bon appetit står det på menyn från O´Palm Café & Restaurant. Där står även några maträtter och drycker. Några av dessa väljer vi till lunch. Restaurangen ligger en nivå ner från gatan/cornichen och vi har Atlanten en bit ut i närheten av där vi placerat oss.

14.30 Min beställda rätt, entrecote, är slut. Nåväl, jag har beställt annan mat.

15.09 Allt gott måste ha ett slut. Det senaste goda som nått sitt slut är våra luncher. Fast det hade kanske känts värre om vi tvingats lämna mat. Så snart vi betalat ska vi eventuellt börja söka oss hem. Vi undrar över vad nota heter på franska.

16.28 Nu har vi mest irrat runt i distriktet La Corniche och letat efter ett Starbucks som vi har en vag aning om var det kanske fanns. Allt började med att vi såg människor komma med Starbucks-muggar i händerna. Mycket riktigt fann vi det inte. Nu funderar vi hur vi gör nu. Under vårt irrande såg vi även en bil från Queensland, Australien.

16.47 Jakten på caféer har lagts på is. Vi har laddat våra spårvagnskort. Gamle jag fick hjälp av en snäll yngling. Närmast väntar en lång spårvagnsresa hem mot hotellet.

17.25 Det har blivit riktigt trångt på spårvagnen. Tar vi oss av?

Strandaktiviteter i Ain Diab.

Peter väntar på lunch.

Christer njuter av skön decembertemperatur på restaurangen O´Palm.

Promenadstråk i La Corniche.

I början på resan var spårvagnen glesbefolkad.

17.31 Allt gick bra. Vi tog oss ut. Nu är det dags att reka närområdet. Finns här någon användbar butik. Finns det någon tänkbar middagsrestaurang?

17.53 I närområdet fanns inte mycket av intresse. Jag sitter nu i hotellets lobby. Christer är och köper drycker i en närbelägen butik.

18.15 Min vän återkom med drycker och tilltugg. Nu ska vi vila kroppar och ben. Vi har gått ungefär en mil i solsken idag. Min skjorta ligger och badar bubbelbad i tvättstället. Undrar just i hur många olika tvättställ och länder som vi tvättat våra plagg.

20.20 Efter att ha laddat oss själva och även mobilerna ska vi nu trappa eller hissa oss ner för hotellmiddag.

20.37 Ikväll blir det ett erbjudande från hotellet, en tre-rätters middag. I den ingår marockansk sallad, Taginebiff och frukttallrik.

21.15 Det var smakfull sallad, god huvudrätt och som avslutning, tre frukter på en assiett. Dessutom fick vi kaffe. Priset, tja, lite dyrt men vad tusan. Vi minns fortfarande inte vad nota heter, på franska alltså. Nu ska vi kolla upp morgondagens destination. Hur tar vi oss till hotellet, vad gör vi där och vad ser vi i staden?

Peter laddar för middag på vårt hotell.

Tagine, typisk marockansk rätt av berbiskt ursprung.

Torsdag 29 december

08.05 Så har vi åter lagt en gryning bakom oss. Det har blivit dags för ännu en transportdag. Vi ska som så många gånger tidigare resa mot en huvudstad, den här gången är det självklart Marockos huvudstad som är dagens slutmål.

08.58 Sådärja, nu var frukosten avklarad. Det är dags att se till att inga av våra ägodelar får spendera ännu en natt på Al-Walid Hotel.

09.42 Efter utcheckning och betalning här på hotellet är vi nu tillbaka på järnvägsstationen, Casa Voyageurs, Här har vi köpt biljetter till Rabat. Det är enkelt och smidigt att köpa tågbiljetter här i Marocko. Det görs i automater som är lätta att hantera. Nu gäller det bara att förstå sig på biljetten som automaten spottat ut åt oss. Vi valde en resa i första klass till Rabat men verkar ha fått biljetter till två olika tåg.

09.55 Vår första tågresa idag har inletts. Första? Vadå första? Jo vi ska åka några minuter till stationen Casa Port för att där byta tåg mot Rabat. det tåg vi valt passerar tydligen inte här på Casa Voyageurs.

10.16 Det gick smidigt att byta tåg vid Casa Port. Tyvärr hann vi inte med att besöka den gamle trotjänaren Starbucks här heller. Men vem vet, det kanske ges fler tillfällen?

10.31 Konduktören steg in i vagnen. Biljetter klipptes och alla som saknade biljetter till första klass fick byta vagn. Christer och jag får sitta kvar. Nu ska vi slappna av och njuta av en skön resa den närmaste timmen.

Casa Voyageurs. Vi är på plats på perrongen.

Peter sjunker in i Ian Rankins litterära värld.

Vi har kommit fram till Rabat.

11.08 Min litterära resa genom Edinburgh är över för ett tag. Vårt tågresande genom Marocko och mot Rabat fortsätter. Det är ett platt landskap och en motorväg mellan oss och Atlanten. Vi har precis lämnat Skhirat.

11.18 Det verkar som om det görs ett tillfälligt stopp. Informationen på arabiska begrep jag intet av. Den på franska förstods fragmentariskt. Oavsett vad som sas så spelar det mindre roll. Allt är nu åter som det ska vara. Än en gång rullar vi mot vårt slutmål.

11.35 Vi har inkommit på järnvägsstationen Gare Rabat Ville. Härifrån ska vi vandra mot nästa hem. Det är bara en kort promenad från stationen.

11.56 Marockos huvudstad Rabat och hotellet Le Pietri Urban Hotel (http://www.lepietri.com) är vårt hem för ett dygn. Nu väntar vi i lobbyn på att rummet ska bli klart. Rabat är faktiskt den 100:e huvudstaden som jag skriver dagbok i. Undrar om vi får "rabat" på rumspriset?

12.10 En man på väg ut från hotellet slog omkull papperskorgen/askfatet. Han löste det hela genom att ropa på städpersonale. Christer och jag har gissat på vårt kommande rumsnummer. Christer gissar på 402 och jag 212.

12.12 Christer missade knappt. Vi är nu i rum 404. Här blir det ett kort stopp. Min sänglampa påminner om en fez. Det gäller för övrigt även för Christers lampa.

12.37 Nu ska vi lämna rummet för att hinna se så mycket som möjligt av Rabat samt tillförskansa oss upplevelser och mat.

Vi väntar på att vårt rum ska bli klart.

Vy från vårt hotellrum.

Peter har nyss flyttat in i rum 404.

Le Pietri Urban Hotel, Rabat.

Christer äter crêpes på franska restaurangen Ty Potes.

Även Rabat har spårvagnar.

Cathédrale Saint-Pierre, Rabat.

Avenue Mohammed V är bred utanför järnvägsstationen.

Avenue Mohammed V är betydligt smalare i den gamla medinan.

13.13 Vi sitter nu vid ett bord i den lilla franska restaurangen Ty Potes (http://www.typotes.com). Det har blivit dags att beställa lunch. Min kamera har tyvärr blivit senil. Den glömmer tid, datum och till och med år. Jag får ställa in den på nytt varje gång. I somras krånglade min mobil och nu kameran. Mobilen är utbytt. Samma öde väntar kameran.

13.45 Det blev goda, fyllda bovetepannkakor här på den populära välbesökta lilla restaurangen. det var kanske inte så mättande men en lunch i alla fall. Det är också trevligt att variera sig lite i matutbudet. Nu studerar vi stadens katolska kyrka Cathédrale Saint-Pierre. Vi har dessutom kommit på att nota heter l'addition.

14.13 Jag sitter nu på en liten stolpe och blickar ut över gågatan genom stadens medina. Det är faktiskt samma gata, Avenue Mohammed V som vi korsade utanför järnvägsstationen tidigare idag. En medina är enkelt uttryckt en befäst stadskärna och på svenska blir det väl fritt översatt närmast "gamla stan". I medinorna brukar det bedrivas intensiv handel med massor av olika butiker.

14.31 Med raska fötter och pigga ben har vi vandrat till stadens kasbah. Här höll den lokale ledaren till och det var centrum i händelse av oroligheter. Ivriga lokala filurer ville att vi skulle gå i en viss riktning men vi följde minnesbilden från kartan och hamnade rätt. Vi är nu vid en utkiksplats, Plateforme du Sémaphore, och blickar ut över Atlanten och Rabats grannstad, Salé.

14.59 Det har blivit dags att i vår stadsorientering ta ut riktningen till nästa kontroll och stopp. Vem vet, kanske ett café.

15.10 Vi snurrade runt en del i de små gränderna men fann inget lockande i kasbahn. Det café vi fann var inte i vår smak. Dags att leta oss vidare. Det är rörigt här. Här kan man lätt gå vilse. Det är kanske en försvarsstrategi.

15.29 Om det var lite rörigt i kasbahn så är det inget mot medinan. Vi tog en genväg rakt igenom den och där var det gott om folk och främst olika varor, grejer och produkter. Vi är dock ännu cafélösa.

15.48 Efter lite kryssande i den "vanliga" staden dök Halinka Café & Glacier upp. Här har vi beställt kaffe och bakverk. Det är skönt att sitta ner en stund. Vi är förövrigt på 42 Rue Al Mansour Addahbi.

16.28 Vi är hemma igen i vårt rum. TV:n har erbjudit diverse olika program. Det är bland annat backhoppning från Oberstdorf och just nu BBC News.

Utanför Kasbah des Oudaias.

Vi njuter av utsikten från Plateforme du Sémaphore.

Utsikt mot grannstaden Salé.

Christer på Plateforme du Sémaphore.

En blåvit gata i Kasbah des Oudaias.

Kaffestopp på Café Halinka.

Två herrar konverserar.

18.25 Backhoppningen på Eurosport följdes av damslalom från tävlingarna i Semmering. När snösprutet hade lagt sig var allt som vanligt, Mikaela Schiffrin från USA hade vunnit. Nu ska vi fylla på med pengar och drycker. Detta görs med fördel utanför vårt hotell. Dags för en liten kvällspromenad.

19.01 Vi hade inga problem att fixa ny valuta samt något att dricka för aftonen. Vi ser en förändring i utseendet på sedlarna här i Rabat jämfört med de vi fick i Casablanca. DEt är samma valuta men betydligt mer nytryckta sedlar.

19.56 Nu har vi läst på. Vi har tagit del av diverse kommentarer på internet om hotellets restaurang. Det är både hyllningar och klagomål. Nu luktar det plötsligt vattenpipa i vårt rum.

20.36 Jazzmusik med för tillfället ståbas når våra öron. Cigarettdoft når tyvärr våra näsor. Snart nås våra smaklökar av entrecote och Casablanca-öl. Vi är i hotellets bottenvåning där en restaurang/klubb med jazztema finns. Den heter Les Sessions du Pietri. Det är en känd lokal. Här brukar nationella radion spela in en hel del konserter t.ex.

21.35 Denna middag hade varit helt på topp om vi sluppit stanken av tobak. Vid ett av borden satt en ung dam med minst tresiffrig vikt. Varför misshandla sin kropp på detta vis? Nåväl, det vi konsumerade var gott. Jag fick till slut äta en entrecote.

22.52 Efter att ha tittat på en TV-kanal som sänds från Västsahara så bytte vi kanal. Här pratas det med folk och spelas på enkla instrument. Vissa kanaler visas inte hemma i Sverige. Det är tur det!

Alpin skidåkning på TV för tankarna bort från Marocko.

Peter inväntar kvällens middag.

Ikväll blev det middag på en jazzklubb.

Fredag 30 december

08.40 Det susar, tutar och brummar i världen på andra sidan det öppnade rumsfönstret. Ännu en natt har packats ner.

09.24 Även frukosten åts i bottenplanet, i Les Session du Pietris lokaler. Som tur var slapp vi tobaksrök denna måltid.

10.09, Såja, nu har vi klarat av det mesta i ännu en stad. Det finns säkert mer vi kunnat sett. Dock återstår över en vecka av resan. Det är alltid bra att spara på ork och lusten att upptäcka. Nu tittar en man in genom vårt fönster. Det är inget konstigt om det inte var för det faktum att vi är på fjärde våningen. Mannen står i en stor korg och putsar fönstret.

10.15 Vid utcheckningen var jag annorstädes i tanken. Jag lämnade över nyckelkortet och fick frågan om jag var Peter. Yr, tankspridd som jag var svarade jag, "Ja, vi ska checka ut!"

10.43 Nu är vi tillbaka på järnvägsstationen Gare Rabat Ville. Efter att ha löst biljetter i ännu en biljettautomat väntar vi på våra kaffe, cappuccino och marocchino. Vi sitter på ett café med utsikt över spårområdet nedanför.

10.53 Innan vi ens druckit ur våra koppar ville Said ha betalt. Han kanske var van vid springnotor. Marocchino, alltså espresso, skummad mjölk och kakaopulver var gott. Det är dock inget typiskt för landet utan faktiskt skapat i Italien.

Den första och sista frukosten på Le Pietri Urban Hotel.

Från vårt café kan vi bevaka tågtrafiken.

Christer skyndar mot vårt tåg.

På väg mot Meknès. Christer läser på om staden.

11.01 Det har blivit hög tid att söka oss mot perrongen. Vi ska ju inte bara dricka kaffe idag.

11.15 Det kom in tåg på båda spåren. Inget av dem var vårt tåg, trodde vi i alla fall. De åkte iväg, var och ett åt sitt håll. Nu återstod bara vårt tåg. Det var lite försenat. In kom plötsligt ett tåg med en annan destination. Fan, har vi missat vårt tåg? Var det ett av de som nyss drog iväg? Enligt displayen på perrongen kommer nästa tåg inte förrän 11.32.

11.30 Informationen på tavlan ändrades. Informationen om inkommande tåg med vår destination ropades ut. Det kom in ett annat tåg. Nästan längst bak i tågsetet var vår vagn. Nu är vi på plats. Dags att tåga vidare i Marocko. Ett tag blev det lite panik och vi var nästan på väg att köpa nya biljetter.

12.02 Till vänster om mig, ute i korridoren har en man med en vagn med förfriskningar passerat förbi. Till höger, utanför vagnens fönster passerar ett okuperat landskap förbi. Det är med andra ord platt. Just nu börjar bebyggelse att dominera och vårt tåg saktar ner.

12.42 Vi har passerat Kenitra och resan går nu österut bort från havet, mot inlandet. Låga träd och höga buskar sträcker ut sig på tågets båda sidor. Det är fridfullt, rofyllt att åka tåg. Två av kupékamraterna sover, två tittar på sina mobiler och Christer läser. Under det att jag skrev detta har träden blivit mer trädlika.

13.17 Steniga höjder reser sig omkring oss under det att vi närmar oss resans tredje stad, Meknès. Det har gått smidigt att resa. Sådant är bara bra. Vi har bara idag på oss att se staden. Det är dumt att göra det trötta och slitna.

Avenue Moulay Ismail, Meknès

Peter i rummet på Ibis Hotel.

Den vackra entrén på Ibis Hotel i Meknès.

Christer äter lunch på Pizza Hut.

13.44 Landskapet utanför vårt tåg växlar mellan torrt och sterilt samt grönt och uppodlat. Titta där, ett gäng får! Nu saktar tåget ner, börjar vi närma oss?

14.20 Det dröjde ett tag till men vi ankom slutligen till Meknès. Vi klev av på stationen Meknès Al Amir Abdul Kader, en mindre station närmare centrum. Huvudstationen ligger i den nyare delen av staden långt från sevärdheter och vårt hotell. Här i Meknès tog vi en rask promenad genom centrum och utför en bred aveny ner till vårt Hotel Ibis. Nu är vi för en stund inne i rum 124.

14.50 Vi lämnade rummet och hotellet innan vi började gå tillbaka den väg vi nyss kom. Rätt snart gjorde vi ett stopp och gick in på ännu ett Pizza Hut. Här blev det något knas vid beställningen. Det räckte inte med att meddela storlek på och typ av pizza. De ville också veta vilken tjocklek vi ville ha på pizzorna. Nu är väl allt klart ändå?

15.01 Nu kom servitören tillbaka. Den pizza som Christer beställde finns inte. Det är väl närmast en av ingredienserna som är slut.

15.10 Servitören kom med en bricka med två glas Mirinda och två sugrör. Han gav Christer glas och sugrör, tittade på mig och gick med bricka, sugrör och dricka. Det diskuterades ett tag vid kassan. En av de där såg skeptisk ut. Glaset försvann och ersattes av ett nytt. Nu har även jag läskglas och sugrör. Undrar varför drickan byttes ut? Anar de något för att jag sitter och skriver?

15.39 Det är varierande måltider på den här resan. Nu är ännu en av dessa betald och vi ska strosa vidare.

16.25 Vårt revir har vidgats. Vi har vandrat mot stadens centrum. Vi är på jakt efter juice eller liknande dryck och någon form av godis. Allt vi hittat är en igenbommad butik. Mot nya gator.

16.36 Succé! Rätt snart dök det upp en liten butik som hade vad vi sökte. Den minst trespråkige innehavaren skrev ner priserna på en lapp.

Vi irrade runt i centrum för sightseeing och för att hitta en livsmedelsbutik.

Den korta lilla gågatan Rue de Paris.

Vi blickar mot gamla stan. Den får vänta till imorgon förmiddag.

Apelsinträd längs väg R718.

Ibis Hotel, vårt vita hem i Meknès.

16.56 Ett sista stopp är gjort på vår stadsrundtur. På ickerökaravdelningen luktade det rök. Nu kom våra kaffebeställningar in. Vi är på Café Jessica, ett litet fik nära vårt hotell.

17.35 Det är skönt att komma hem, ta av sig skor och strumpor och bara vifta med de nakna tårna.

18.53 CNN pratar om året som gått och spår om tiden efter Donald Trump tillträtt som president. Tänk hur det kan gå, jag har på tidigare resor siat om att han omöjligen skulle kunna vinna ett presidentval, men se så fel man kan ha.

20.24 Kanalzappandet och mobilblippandet är över. Nu ska vi sikta in oss på dagens hotellmiddag. Vi har bestämt oss för att testa den meny som Ibis-hotellen erbjuder.

21.23 Mätta och glada är vi ännu en gång. Servitören Driss undrade om vi var tyskar eller amerikaner. När vi sa att vi var svenskar log han och sa att han ville åka till Sverige och hitta sig en fru.

23.44 Om ett dygn laddar vi för att fira in det nya året. Just nu laddar vi mest för att sova. Ute är det enligt uppgift +7˚. Det kommer nog bli ännu kallare senare under natten. Marocko är varmt och behagligt så här års men det gäller dagtid. Nätterna kan vara riktigt iskalla.

Kvällens middag i den kalla matsalen på Ibis Hotel.

En man med fes på TV.

En man utan fes i vårt rum.