Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Söndag 30 juni

00.14 Vi färdas i en minibuss på Sumatra. Vår destination är Bukittinggi men det är fortfarande långt kvar dit. Här lutar jag mig bakåt i sätet för att vila lite. Då brakar det till och sätet och jag far rakt bakåt och ner i lastutrymmet! Denna lilla händelse utspelar sig i närheten av Padang Sidempuan.

01.00 Vi har på sistone passerat ett antal moskéer. Det är i och för sig inte så konstigt. Det underliga är det faktum att de är fyllda med folk, folk som sitter och lyssnar till talare mitt i natten. Man undrar varför?

02.29 Det är ett nytt stopp och en ny paus. Vi är kvar inne i bussen och jag har sovit en stund.

04.29 Det har stannats för att tanka. Ekvatorn kommer allt närmare. Under vår färd har vi tillfälligtvis stoppats av en polis. Jag tror att polisen ansåg att vi färdades väl snabbt. Igår kväll kröp vi fram längs vägarna men den senaste timmen har vi närmast flugit fram på den öde Trans-Sumatran Highway.

05.16 Christer har lyckats sova från och till på vår skakiga resa vilket fått som resultat att han slagit huvudet i bussfönstret gång på gång och fått en stor bula på huvudet.

06.07 Resandet sliter på mig. Jag har ont i nacken, svanken och högra låret efter bakåtbraket tidigare i natt. Detta är dock ett litet problem jämfört med ett annat. För en halvtimme sedan såg vi en minibuss som hade krockat. Nu har vi gjort ett nytt stopp. Det ska sträckas på ben och annat. Roda Baru heter restaurangen här och platsmässigt är vi i Bonjol i distriktet Pasaman. Vi är nog alldeles nära ekvatorn nu. Ekvatorn ska enligt uppgift passera Bonjol men vi har inte sett monumentet som markerar detta. Till höger om vår parkerade buss har vi dam- och herrtoaletter och ovanför dessa finns ett bönerum däre en kvinna står och gör de muslimska bönerörelserna. Det börjar sakta ljusna ute.

Tidig morgon vid ekvatorn.

06.32 Färden går vidare på kurviga vägar genom ett vackert skogtäckt kuperat landskap. Det har åter igen blivit ljust och vi ser för första gången våra medpassagerare i dagsljus. De flesta är på väg till Padang, den största staden här på mellersta Sumatra.

08.01 Vi ankom till Bukittinggi och minibussen stannade på en gata i utkanten av staden. De två resenärerna utsteg, hämtade sitt bagage och insteg i en röd taxi som stod och väntade. Min dörr var svåröppnad och Christers dörr var svårstängd. Kommer vi att komma ut ur denna taxi sedan? Nu bär det av mot stadens centrum, hotellet, duschen och sängen. Det är efterlängtat! Vi har åkt minibuss i ett halvt dygn. Det sliter även på rutinerade herrar. Hade vägarna varit bättre hade det varit acceptabelt, nu har vi kommit fram med bulor, blåmärken och andra minnen från en hård resnatt.

08.20 Det var en liten TV i taxin! På vägen till hotellet passerade vi ett demonstrationståg. De hade en eskort av två polismotorcyklar. Några som demonstrerade var kommunister. Vilka de andra var såg vi inte. Nu är vi framme och äntligen incheckade på Hotel Ambun Suri. Vi bor åter igen i rum 307. Denna gång är vi dock på den södra sidan av ekvatorn.

Man kan titta på TV i vår taxi.

Peter i vårt rum på Hotel Ambun Suri.

Utsikt från rum 307.

08.40 Nu ska det bli attans så gott med frukost. Vid incheckningen berättade personalen att det var fritt fram att ta för sig av dagens frukostbuffet. Det blir tomat, gurka, ris, nudlar och kaffe. Inte helt fel att checka in och gå och sätta sig vid frukostbordet. Fast vi skulle ju enligt planer och preliminärbokningen ha anlänt hotellet redan under gårdagen.

08.54 Bukittinggi (bukit tinggi) betyder "hög kulle" och vi är åter igen en bit upp i luften och klimatet är behagligare än vid kusten. Vi är på 930 meters höjd över havet. Bukittinggi har ungefär 110 000 invånare och hette Fort de Kock under den koloniala tiden då holländarna styrde här. Indonesien är ett land med många folkgrupper och språk. Vi har lämnat batakerna och kristendomen bakom oss. Här heter språket och den dominerande folkgruppen Minangkabau och religionen är islam.

09.06 Vi är tillbaka i rummet. Christer roar sig med en rengöring av kropp och kroppstäckande plagg. Jag tittar runt i rummet. Vi har balkong och på en hylla ovanför skrivbordet ligger en bönematta och där står ett exemplar av Koranen. Från taket hänger en kiblatpil. Det pekar ut riktningen mot Mecka. Det är tyvärr stopp i vårt tvättställ.

09.47 Ännu en gång är pennan mäktigare än svärdet. En bläckpenna stacks ner i hålen i tvättstället och vattnet rann ut. Nu ska vi unna oss några timmars sömn, detta mest för att vara i form i afton. Nere på gatan passerar just nu ett antal bendi, hästtaxis.

En parad passerade genom staden.

Bendi (hästtaxi), ett av många transportalternativ.

Den vältrafikerade korsningen utanför vårt hotell.

Peter på Hotel Ambun Suris balkong.

13.57 Det var riktigt skönt att få sova några timmar. Nu när vi har konsumerat vår kvarvarande färdkost från bussresan ska vi göra oss redo att att gå ut och se stadens skönhet och vad annat den har att erbjuda oss.

14.41 Vi brottas med ett mindre problem. Släcker vi taklampan så stannar vår golvbaserade fläkt. Det har utan framgång provats att byta vägguttag för fläkten. Detta löser vi på något vis vid ett senare tillfälle. I värsta fall sover vi med ljus och fläkt igång eller utan båda.

15.12 Hotellet lämnades och vi gick den korta sträckan mot stadens berömda klocktorn, Jam Gadang. Vi har pratat med två studentskor som var intresserade av vår härkomst, varför vi var just här i Bukittinggi och hur länge vi skulle stanna. Dessutom har vi träffat en man från turistinformationen och lovat honom att vi tittar in hos honom lite senare. Nu sitter vi på terrassen till @rt Café. Här väntar vi på kaffe och bananpannkaka samt lyssnar på ”Stairway to heaven”, ”Wind of change” med mera från högtalarna. De flesta vi möter här i Indonesien tycks tro att vi är från Nederländerna. Inte så konstigt kanske med tanke på att holländarna styrde här fram till 1949.

15.48 Nu har vi väckt uppmärksamhet hos sju ungdomar som satt och fikade vid bordet bredvid. De frågar oss om favoritmat, våra åsikter om Bukittinggi och Indonesien och mycket annat. De vill också ta kort av oss och sig själva. De kommer från en stad som heter Solok. Den ivrigaste killen berättade att han hade som skoluppgift att "intervjua en turist".

Mohammad (Bung) Hatta, en av Indonesiens grundare.

Jam Gadang, Bukittinggis berömda klocktorn.

Bukittinggi

Vi fick en pratstund med ett gäng trevliga tonåringar.

16.34 Vi tog avsked av den lilla ungdomsgruppen som hade bråttom att hinna med sin buss och vi stegade ut från caféet och in på turistinformationen. Där ordnade vi med boende i nästa ort. Ett hotell förbetalades och vi fick dokumentation på det. Innan hemkomst slank vi in i kiosken Ananda. Där köpte vi tre drycker av olika smak vardera. Kioskkillen frågade var vi var ifrån och på svaret Sverige kom som vanligt kommentaren, "Ibrahimovic". Nu är vi hemma för dusch och avkopplande sittning på balkongen en stund.

17.38 En glassgubbe med spelande glassvagn har passerat nere på gatan. Något som inte passerat är en svart Mitsubishi med flak. Trots ihärdiga försök så vägrar den att starta. En envis man har kämpat en lång stund med att få igång fordonet. Matdoft strömmar upp till oss på balkongen från några grillspettsätare och en matvagn som står nere på trottoaren.

19.06 Balkongsittandet är över för stunden. Mörkret har kommit och en lätt hunger gör sig påmind. Närmast stundar uttag och intag. Frågorna är, hur mycket tas ut och vad tas in? Vad gäller frågan om ljuset och fläkten så lutar det åt att vi släcker ljuset och förlitar oss på fläktandet in genom fönstret. Det är ett fönster bestående av flera vinklade glasskivor.

Christer tar det lugnt på vår balkong.

Brandstationen på Jalan Panorama.

20.06 Bedudal Café heter kvällens middagsplats på stadens huvudgata Jalan Ahmad Yani. Här inledde jag med att beställa en stor öl. Det var ingen bra idé. En stor öl är enlig kyparen, en liter öl. Nej, bättre då kanske att följa Christers exempel och ta en juice. Det blir inget experimenterande med juice för min del den här gången, en vanlig apelsinjuice får det bli. Vi har dessutom passat på att beställa mat. På väggarna hänger konstverk och sniderier. Vi är inte de enda blekfisarna här. Bedudal Café är en samlingspunkt för stadens backpackers och andra resenärer.

20.18 Vi väntar på vår mat. Vid ett bord bredvid oss sitter en vit man och skryter om sina äventyr i Indonesien för en holländsk tjej som gör någon form av studie här på Sumatra. Båda sitter på golvet vid ett lågt bord. Vi sitter på stolar i mer välbekant höjd.

21.49 Det var inga stora och inte heller så kulinariska portioner. Det där med kaffe på maten var inget genidrag. Det serverades ett rätt så sumpigt kaffe med mindre behaglig beska. På hemvägen stannade vi till vid ett internetcafé. Christer hade fått ett ”gilla-inlägg" på Facebook från en okänd man i Sibolga. Vem tusan är han? Hur har han funnit Christers inlägg?

22.24 På marken låter syrsorna och mellan molnen jagar blixtarna. Det är bitvis riktigt spektakulära ljusshower på himlen men åskmullret uteblir.

23.16 Åskan har anlänt och strax efter det även regnet. Vi har tagit in stolarna vi suttit i. Nere på gatan står en vattenbil och brummar högljutt. Snart är natten och sömnen här igen.

23.35 Plötsligt går det att släcka utan att fläkten stannar. Det fungerar då vi använder en annan strömbrytare. Men provade vi inte den tidigare? Äsch, orkar inte tänka och resonera. Orkar mest bara att sova. Snart är det en ny månad, juli.


Måndag 1 juli

07.45 Under natten ringde vår telefon men det var ingen som ville prata med oss. Ringandet kan ha orsakats av det pågående åskvädret. Samtidigt som vi lyfte luren var det ett ruskigt regnoväder ute. Idag väntar en ny månad, en ny resa och ett nytt hem. Blir det rum 307 igen? Vi får se.

08.57 Det här med frukost på morgonen är inte så dumt. Nu börjar vi känna oss redo för en sista förmiddagsutflykt här i Bukittinggi innan vi checkar ut och reser vidare.

09.21 Så har det skett igen, något mystiskt, oförklarligt men roligt har hänt. In genom balkongdörröppningen flög tre små fåglar. De tittade på oss och omkring i rummet innan de flög ut igen. Var de här för att hämta oss? Ville de be oss att komma ut?

09.56 Fåglarnas önskan uppfylldes. Vi lämnade hotellet och vandrade upp till Benteng Fort de Kock. Detta är en före detta nederländsk befästning som nu är en park. I närheten finns också ett mindre zoo. Här har vi betalat inträde, sett fåglar i burar, kakaduor och duvor. Vi har även mött en gammal dam som på perfekt engelska frågat oss om vi var holländare och hur länge vi avsåg stanna i staden. Hon lärde oss att "indo" betyder, mix, många, och att nusa/nesia betyder, öar. Indonesia är alltså "många öar" och det stämmer ju. Huruvida detta stämmer vet vi dock inte. Nu tar vi en bänkrast och läskar oss. Något går just nu omkring på mitt vänstra ben.

Christer vandrar längs Jalan H Agus Salim.

Utsikt över Bukittinggi.

Benteng Fort de Kock, Bukittinggi.

Christer njuter av en solig förmiddag i Fort de Kock-parken.

Bakom träden skymtar staden.

10.27 Vi strosade klart i parkområdet och har nu vandrat över en gungande hängbro som tar oss över Jalan Ahmad Yani. Under vår vandring över bron ville några indonesiska turister ta fotografier av oss och sig själva. Från en moské hörs ett sångliknande reciterande av en ljus stämma. Nu ska vi se mera av parken och djuren i burarna här. Bron har tagit oss till Bukittinggis zoo som ligger i anslutning till parkområdet vi har biljett till.

10.58 Vi såg inte så mycket av detta zoo. Det har inte fått något bra omdöme när vi läst om det. Djuren har det inte bra här sägs det. Det togs en titt på en ledsen tapir och några fåglar. Det fanns inget gräs kring den utan mest jord, lera och betong. Då ett litet barn ställde sig vid staketgrinden så gick tapiren med lätthet upp för en liten trappa och hälsade nyfiket på barnet. Nu är vi hemma för en sista rumsstund. Snart packas allt ihop ännu en gång.

11.53 Nu är vi utcheckade från hotellet och väntar på en taxi. Vi sitter i lobbyn och klurar på vilket hotellnamn som vår man på turistinformationen skrev igår. Nåväl, det står väl på någon lapp.

Vi tittar ner på gatan Jalan Ahmad Yani.

Bron mellan Fort de Kock och Bukittinggi Zoo.

En ledsen tapir fick besök av oss.

12.11 Taxin kom och vi klev in i den. Smidigt och för 25 000 rupiah (14 kronor) fick vi skjuts till busstationen Aur Kuning. Här har vi klivit på bussen till Maninjau. Den gula bussen från bolaget Harmonis är vackert målad utvändigt och pyntad invändigt. Bussvärden går omkring utanför och ropar ut destinationsorten.

12.29 Vi är fortfarande ombord på bussen. Det finns ingen exakt tidtabell. Bussarna går när man tycker det är lämpligt. Det har mycket att göra med hur många passagerare som klivit ombord.

12.42 Christer iakttar två röda katter som leker på och runt en väska utanför bussen. En liten gubbe vandrar omkring och har fått ta emot ovett och slag från några irriterade bussbiljettförsäljare. Eventuellt har han försökt ta pengar.

12.55 Nu startade bussens motor och det tutades två gånger. Förutom Christer och jag är det fem andra med ombord. Än så länge så står vi stilla.

13.15 Stillaståendets tid är förbi. Trots att vi är få passagerare ombord så är vi nu på väg ut ur Bukittinggi. Förbi rusar hus, bilar och människor, människor kända som andra passagerare har nu kommit ombord.

13.56 Färdvägen är kurvig och kuperad. Det omgivande landskapet erbjuder skog, risfält och annat vackert. Hastigheten är måttlig.

Det har blivit dags att åka gul buss.

Vi reser genom vacker landsbygd.

Vi närmar oss den vackra Maninjau-sjön.

Den 165 meter djupa och 16x7 km stora kratersjön Danau Maninjau.

14.16 Vi har nu dagens slutmål i sikte. Vi har nått fram till den vackra kratersjön Danau Maninjau. Ett långsamt hårnålskurvtagande tar oss ner mot sjön. Totalt är det 44 hårnålskurvor som ska passeras innan vi är framme. Varje kurva är markerad med ett nummer så det är lätt att räkna ner.

14.28 Vi är nu snart nere på sjönivå. Några glada apor satt i vägkanten och spanade på oss.

14.50 Byn/huvudorten Maninjau nåddes och vi klev ur vår buss. En kille ville skjutsa oss båda plus våra ryggsäckar på sin motorcykel men vi avböjde artigt. En fotvandring mot det förbokade hotellet vidtogs och nu är vi äntligen framme på Hotel Pasir Panjang Permai och rum 109. Hotellet ligger i byn Gasang. Mannen som visade oss vägen till rummet låg och sov under en filt då vi kom in på hotellet.

15.38 Två glas med apelsinjuice står på bordet. Vi väntar på den beställda lunchen. Det blir en sen lunch idag. Vågorna från Maninjausjön kluckar mot vårt hotell som ligger vackert mellan vägen och sjöstranden.

16.46 Måltiden avslutades med en kaffe vardera. Under det att kaffet dracks kom några andra gäster till vårt boende. Christer tittade på dem och sa att de verkar vara indier. Jag satt i andra tankar och tyckte att han sa att "Birger" kommit och jag tittade förvånat på honom. Nu är vi åter inne i rummet. Här finns ett klistermärke från ett tidigare boende, Danau Toba International Cottage i Parapat. Världen är liten.

Vårt hotell, Pasir Panjang Permai, ligger vackert vid sjön.

Christer äter lunch.

Christer filosoferar vid Maninjau-sjön.

18.45 Det har suttits på rummets uteplats. Där har vi både läst och löst, böcker och korsord. Snart ska vi gå ut i den värld där syrsorna spelar. Vi ska leta efter dryck för kvällen samt någonstans att äta middag.

19.13 Det har vandrats till grannen, restaurangen Waterfront Zalino. Jag ska prova på ett hjortspett. Undrar hur de gjort spettet?

19.41 I väntan på maten pratade vi med ägaren Mairizal (Zal), Mr. Zalino aka Mr. Porcupine (Piggsvin). Vi hade faktiskt läst om honom i guideboken innan vi kom hit. Han berättade om jaktturerna på vildsvin som han ordnar. Den bedrivs av män med knivar på störar. Dessutom räknade han upp olika anledningar till en minskad turistström i landet och då särskilt här på Sumatra. Hit hör svårigheter med att få ett tvåmånaders visum, problemen i Aceh, Bali- och Jakartabomberna, det höjda bensinpriset och tsunamin 2004. Fram till 1998 var det en strid ström av turister i landet. Ytterligare problem var att allt fler länder i Sydostasien tar emot turister så konkurrensen hårdnar.

20.22 Vi pratade mer med Herr Piggsvin. Han berättade bl.a. att hjorten jag ätit var en muntjak. Efter måltiden och samtalet sa vi tack och hej, vi kanske ses till lunch imorgon? På hemvägen stannade vi till vid en liten kiosk för dryck och kvällstugg. Vi och de som sålde pratade inte samma språk. En ung dotter eller barnbarn, ryckte in och sa priserna på engelska. Ifrån skogen runt byn hörs en fågel som låter som en väckarklocka. Är det månne en urskog? Vi hör även vågor från sjön slå in mot land.

21.00 Det funderas kring om vi inte tidigare på resorna först läst om och sedan träffat olika personligheter. Vi är rätt säkra på att så har skett men kommer inte på vem och när.

22.06 Vi bor i samma rum som åtminstone en kackerlacka. Finns det fler? Nu kan man fråga sig om det även finns andra insekter och svaret är ja. En insekt går just nu omkring i dagboken. Oj, nu flög den iväg, insekten alltså, inte dagboken.

Christer och Mairizal, även känd som Mr Porcupine.


Tisdag 2 juli

08.22 Det är morgon igen här på Hotel Pasir Panjang Permai. Vi är i princip de enda gästerna här. Vår toalett är tyvärr inte i bästa skick. Vi får hjälpa den att fylla på vatten i cisternen. Nu ska vi snart hjälpa oss själva att fylla på med frukost.

08.33 Idag ska vi äta kontinental frukost, intressant namn det där förresten. Det måste härstamma från Storbritannien. Smäktande musik hörs och Maninjausjön ligger nästan spegelblank här utanför. Det blir nog en fin dag idag.

09.17 I det här läget har jag ju för vana att dokumentera vad vi ätit och druckit. Det blir inget av med detta denna gång. Jag inser att det blir tjatigt att alltför ofta nämna sådant. Nu ska dagen planeras istället.

10.11 Dagen är i stora drag planerad. Hur vi lyckas uppfylla de planerna återstår att se. Något annat positivt är att vår toalett verkar klara sig själv igen då det gäller påfyllning.

Fiskodling har ersatt turism som huvudnäring vid Maninjau-sjön.

Sjön ligger spegelblank denna morgon.

Hotel Pasir Panjang Permai, Maninjau.

Peter är redo att se mer av vår nya hemort.

10.59 Vår kraftsamlarstund i rummet är nu förbi. Nu ska vi lämna vårt hotell och ge oss ut och se oss om i hemtrakten.

11.29 Det har vandrats längs landsvägen till grannbyn Maninjau, ja egentligen sitter båda byarna ihop. Här sitter vi nu på Bagoes Café och surfar på internet en person i taget. Det är bara en av de två datorerna som fungerar. Min session är över så nu är det Christers tur att kontakta omvärlden.

11.47 Christer tittade bl.a. efter var hans elever från det senaste året kommit in på gymnasiet. Förutom det gjorde vi de vanliga uppdateringarna på Facebook och läste om de senaste nyheterna och de senaste sportresultaten.

12.22 Det gjordes en sakta promenad genom Maninjau. I utkanten av byn vände vi åter hemåt. Det gjordes ett kort stopp i en liten affär. Där köpte vi något att dricka idag och även något att äta och dricka till resan härifrån imorgon. Det är vackert här vid sjön men det finns inte så mycket annat att göra här än att njuta av tillvaron.

13.31 Efter lite läsande i våra böcker hemmavid på uteplatsen känner vi oss nu redo att åter ge oss ut och vandra. Lunch skulle sitta bra nu.

13.48 Vi är tillbaka hos Zalino Waterfront, precis som vi lovade igår kväll. Vi har valt att placera oss på en flytbrygga ute i sjön. Fyra döda fiskar ligger just nu och flyter i vattnet nedanför flotten.

Landsvägen genom Maninjau.

Christer vill inte köpa durian.

Christer sätter sig i kontakt med omvärlden på Bagoes Café.

Bostadshus i Maninjau.

15.01 En smakfull lunch avslutades. Det blev hummer och nudlar för mig och sapu-sapu med ris för Christer. Sapu-sapu är en ful fisk. På latin heter den Hypostomus plecostomus. Innan hemkomst letade vi förgäves efter en badstrand. Badet får vänta helt enkelt. Det var dock något mystiskt med min lunch. I menyn stod det nudlar och hummer. Dock låg det en kräfta bredvid de skaldjursblandade nudlarna.

16.25 Idag gör vi inte mycket. Ändå är vi passiva och slöa. Hur fanken kan man bli trött av att göra ingenting? Antagligen kompenserar kropparna för de dagar vi far fram i ett intensivt tempo från morgon till kväll.

16.54 För att bryta ingenting-görandet gick vi och beställde två koppar kaffe här i hotellrestaurangen. Vi satte oss vid ett av borden alldeles vid sjön. Just som det serverades drog en störtskur förbi. Nu kan vi ju inte gå ut. Som tur är sitter vi under tak här där vi ska dricka kaffe.

17.36 Vi har suttit på uteplatsen och spekulerat om morgondagens resa, läst i våra böcker och lyckats prata om diverse underliga samtalsämnen. Tiden rinner bara iväg och snart är det mörkt.

19.51 Efter mer läsande och slöande blir det nu mat, middag. Vi kommer i lathetens andra att äta här på hotellet. Att äta för tredje gången hos Herr Piggsvin kändes ännu mer fantasilöst. Jeruk segar är slut. Allt som finns är timun, wortel och tomat segar. Med andra ord finns det ingen apelsinjuice till middagen men väl, gurk-, morot och tomatjuice. Vill man vara elak kan man säga att ingen juice finns alls, bara grönsaker till maten som kan omvandlas till juice vid behov.

Christer äter en ful fisk till lunch.

En motorcykel fullastad med durian-frukter.

Sovande hundar i Maninjau.

Det blev gurkjuice till middagen.

20.45 Gurkjuice var friskt och fräscht men inget som kommit för att stanna. Skillnaden mellan att äta gurka och dricka gurkjuice var hårfin. Maten här är god och mättande men inget utöver det vanliga. Regnet har tyvärr återvänt där ute.

21.30 Vi har träffat en katt på vår uteplats. Den var inte så glad att det regnade. Att bli fotograferad av oss gillade den inte heller. Den föredrog regnet och drog vidare innan vi hann ta ett foto. Nu har vi fördjupat oss om och läst in oss på Padang, den kommande boendeorten. Nu får vi hoppas att vi kan ta oss dit imorgon.

22.28 En sista natt vid Maninjau-sjön inleds genom att vi lagt oss i våra sängar.


Onsdag 3 juli

08.15 Solen kikar fram bakom berget och en tupp hörs gala. Detta är två tecken på den stundande och troligast oundvikliga händelsen, det är dags att kliva upp. Det ska inom kort bli frukost.

09.50 Det åts frukost i sällskap med bland andra Rainbow och Oasis. Vi syftar då på de två bandens musik. De är inte här personligen på turné. Christer har spanat mot landsvägen och tajmat in att gula bussar passerar vid kvart, tjugo över varje hel timme. Vår avsikt är att ta oss med den som passerar efter den tionde heltimmen. Vi ska alltså tillbaka till Bukittinggi.

10.02 Nu har vi lämnat ifrån oss nyckeln till rum 109. Vi frågade i receptionen om transport härifrån och vi står nu vid landsvägen och väntar på bussen som ska ta oss tillbaka till Bukittinggi. Solen steker från en blå himmel denna fina morgon.

10.32 Vi väntade och väntade på en gul buss men ingen sågs till. En silverfärgad sjusitsig bil stannade istället. Det sades "Bukittinggi?" och vi bekräftade det. Nu sitter vi i den och är på väg. Om personalen på hotellet tipsat chauffören om oss som kunder eller om vi bara hade tur vet vi inte. Detta är vad som i Indonesien kallas "travel", ett mindre fordon, en stor bil eller en minibuss som körs av en privatperson. Det är dyrare än vanliga bussar men snabbare och bekvämare.

Solen går upp och lyser på oss ännu en dag.

En morgontidig fiskare glider fram på sjön.

11.50 Nu har vi kommit tillbaka till Bukittinggi. Det var trafikstockning och vårt fordon touchade en framförvarande motorcykel. Lite senare slog motorcyklisten med full kraft ena knytnäven i vårt fordons högra sida. Lite efter det gick chauffören ut för att inspektera eventuella skador på kofångaren. Några passagerare har klivit av på olika ställen här i staden men vi samt en äldre dam väntar på vår tur att kliva av.

12.09 Nu börjar saker och ting klarna. Antingen har vi uttryckt oss luddigt eller så missförstod föraren oss. Vi sa att vi skulle vidare till Padang men han trodde att vi ville till klockstapeln här i Bukittinggi, Jam Gadang. Missförståndet kan ha uppstått då en av medpassagerarna ville hjälpa till och påstod sig veta precis vad vi menade. Det gjorde han inte. Det märker vi nu.

12.25 Den gamla, glatt skrattande damen med dålig syn och hörsel klev ur bilen och korsade den tungt trafikerade gatan i ett nafs. Nu är vi framme där Padang-bussarna går ifrån. Christer har klättrat och jag har klämt mig till bussens bakersta säte. Dessutom har vi hunnit med att skänka en slant till en blind man samt betalt för vår resa. Vi reser med bolaget Tranex.

13.52 Vi är på väg från Bukittinggi och reser från högre höjder mot lågland och havet. Det blir varmare och varmare. Vår lilla buss har stannat för att tanka. På andra sidan av vår pump står en boskapstransport. Bussen står på tomgång och det luktar drivmedel i bussen.

14.07 Vi har passerat naturreservatet Lembah Anai med fantastisk natur på sidan om vägen.

14.29 Nu rullar vi igen efter ett kort stopp i Lubuk Alung. Slutmålet kommer allt närmare. Det känns bara bra. Kroppen och kläderna har börjat få ett visst tvättbehov. Värmen har tilltagit ytterligare.

15.15 Vi klev av vid bussens slutstation, vid ett hotell vars namn jag sket i att notera. Tydligen går bussarna till och från denna gata i utkanten av Padang. Snabbt fick vi hjälp av en man att hejda en taxi. Nu åker vi i den mot nästa sovställe.

15.41 Nu är livet rätt skönt. Jag struntar i svettiga kläder och liten hunger. Vi är på plats i rum 206 på det orangefärgade Havilla Maranatha Hotel (http://maranathahomestay.blogspot.se). Det är inte det största rummet vi haft på denna resa. Det är dock de skönaste sängarna, madrasserna är nästan i klass som de som Prinsessan på Ärten hade. Vi är i storstaden Padang och utanför vårt fönster är det lite oväntat en begravningsplats. Gravstenar syns i det höga gräset.

15.57 Det är tur att vi två är av samma kön och därför får bo i detta rum. Ett anslag förklarar att män och kvinnor som delar rum måste visa bevis på att de är gifta. Denna regel möter man ibland i muslimska och katolska länder.

Gravstenar utanför vårt hotell.

Peter äter middag på Audy Café.

17.43 Våra dagskläder och kroppar är tvagade och på tilltorkning. Indonesiska TV-nyheter rapporterar om en "gempa" i Aceh-provinsen på norra Sumatra. Det står något om 6,2 SR. Vi misstänker att det är frågan om ett jordskalv eller rent av en jordbävning. Eventuellt är det 28 döda och 32 skadade!

18.59 Först frågade vi här på hotellet om det serverades mat där. Det gjordes det inte. Vi sökte oss ut på stadens gator och vidare förbi en hel del ställen som erbjöd mat. Slutligen hittade Christer Audy Café. På vägen hit och även här har vi sett unga tiggare med små, blå, plasthinkar. Det verkar vara någon form av insamling eftersom många av barnen ser välmående ut. De verkar inte vara nödlidande.

19.52 Detta var ett alldeles utmärkt matställe. Det serverades grönsaker, två sorters nudlar och kycklingköttbitar, till det lite soppa och juice. För detta betalade vi 21 000 rupiah, runt 13 kronor var. Christer tror att de unga gör någon insamling inför Ramadan. Då vi köpte kvällsdryck var jag mindre smart och betalade med alla mina småsedlar. Nu har jag bara stora sedlar och det enda det leder till är problem.

20.49 Det har dragit igång ett rejält regn. Vilken tur att vi är inne i rummet. Här har vi passat på att SMS:a helt gratis. SMS är alltså märket på dricksvattnet som finns på flaska här i rummet. Det ingår oftast gratis vattenflaskor på indonesiska hotell.

22.08 På väg hem från middagen handlade vi en del saker i en livsmedelsbutik. Christer har bjudit på en god kokoskaka. Just nu dricker jag en Anker. Det är inte det bästa öl jag druckit, inte ens i det här landet.

22.34 Denna omgrupperingsdag går mot sitt slut. Det är inte utan att jag börjar se fram emot lite sömn. Börjar jag bli gammal som ser sömn som något välkommet och positivt? Imorgon ska vi se vad som finns att titta på här i Padang.

1000 rupiah (ca 70 öre)


FILMER


Du kan se 39 foton från 30 juni i detta fotoalbum.
Du kan se 68 foton från 1 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 36 foton från 2 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 14 foton från 3 juli i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter