Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Torsdag 4 juli

07.50 Det är morgon i Padang och på Havilla Maranatha Hotel. På just den här dagen för 237 år sedan skrev några herrar i Philadelphia på ett papper som sedan blivit välkänt och ligger till grund för USA:s nationaldag. Idag och just nu skriver en herre på en hotellsäng i Padang på ett annat papper. Jag tror dock inte att detta får samma genomslagskraft, men vi får väl se.

08.38 Dagens frukost intogs utomhus framför hotellets entré. Bredvid oss porlade ett litet konstgjort vattenfall.

09.20 Med dagens första måltider i våra inren ska vi nu lägga upp planer för dagen. Det är ingen panik att ta oss ut. Där ute är det mulet och regnet hänger i luften, nej nu faller det även genom luften.

10.44 Regnet har upphört och vi har lämnat rummet och hotellet. Då vi kom ut från hotellet passerade en minibuss. I dörröppningen hängde det tre pojkar, unga män som ville att vi skulle åka med. Vi sa nej och nu är vi på internetcafeet Putra Net för lite surfning. Vi ska uppdatera oss om vad som händer hemmavid och vi ska även sätta oss i kontakt med Patricia Winataatmadja som ska möta oss i Jakarta och sedan resa med oss under en stor del av resan.

Peter tar för sig av hotellets frukostbuffet.

Vårt hotell i Padang, Havilla Maranatha.

Coca Cola uppmärksammar fastemånaden Ramadan.

11.23 Internetsurfandet har lärt mig om en militärkupp i Egypten med en avsatt president Mursi, att Belgiens kung Albert II har abdikerat samt att Jerzy Janowicz som förste polack någonsin har nått en Grand Slam-semifinal i tennis (Wimbledon).

11.54 Det blev lite fel vid inklivandet på stadens turistinformation. Vi började med att gå in på en polisstation som låg i samma byggnad. Därefter gick det bättre. Nu, med en nymottagen stadskarta, är vi nere vid den Indiska Oceanen. Det var något år sedan vi på allvar såg denna vattenmassa. Visst, vi såg den häromdagen men det var ju genom ett fönster. Mellan stranden och vägen finns det otaliga marknadsstånd. Där säljs bland annat ägg med ljust pistagegrönt skal. Det finns också gott om skyltar som visar evakueringsvägar om det kommer en tsunami.

12.26 På hemvägen gick vi genom den gamla koloniala stadsdelen. Visst, den drabbades av en jordbävning 2004 men något intressant trodde vi i alla fall att vi skulle få se. Det enda vi hittade var en hamn med lokala pittoreska små båtar. Nu är vi åter i 206:an. Ute är det böneutrop, inne är det vare sig böneutrop eller städat ännu.

12.34 Vid närmare eftertanke och efter en karttitt får jag reviderade min senaste anteckning. Ett, vi nådde aldrig den koloniala stadsdelen, vi veks av innan, för tidigt. Två, det var inte alls böneutrop som hördes utan nåt annat ljud inifrån moskén. Klockslaget då, jo det stämde i alla fall. Nu dricker vi äppel- och guavajuice. Snart ska vi se mer av staden.

13.18 Vi vandrade tillbaka till det havsnära området och gatan som följer stranden, Jalan Samudra. Vi har även sett ut ett potentiellt middagsställe för ikväll men restaurangen där vi planerat att äta lunch var stängd, under ombyggnad. Det är bara att vandra vidare och hoppas att något annat bra alternativ dyker upp.

Billig och spännande mat säljs i stånden längs Jalan Muara.

I Padang finns det en sandstrand nära centrum.

Christer framför Indiska oceanens vågor.

Fiskebåtar av det enklare slaget.

Sumatra drabbades hårt av tsunamin 2004. Idag finns dessa skyltar överallt.

Vi passerade en vacker minaret.

13.41 Vi har fotograferat havet, en vacker minaret och mött barn som ropat glatt efter oss. Någon lämplig lunchrestaurang har vi dock inte hittat än.

14.10 Nu har vi sett ännu mer av staden. Det är lugnt på gatorna och väldigt lättvandrat jämfört med tidigare indonesiska städer på resan. Det är något vi tackar för. Nu ska det bli lunch på D´Cost Seafood. Vår order togs upp av servitrisen Risky. Hon knappade in vår order på en mobiltelefonliknande apparat. Restaurangen ligger högst upp i shoppinggallerian Plaza Andalas. Den gurami-fisk som Christer först beställde var, utsimmad, slut. Det ska bli gott att äntligen äta.

14.53 Vår lunch avslutades och avrundades med en rejäl kopp svart kaffe på Mokko Factory, ett café i gallerians bottenplan.

15.39 På stadens gator hejar glada människor på oss. En lärare i engelska från en liten stad nära nationalparken Kerinci pratade en stund med oss. Han var glad att få använda sina kunskaper i engelska en stund. Nu är det skönt att vara hemma i rummet. Det faktum att det är städat och att vi fått tvålar är ett plus i kanten. Däremot känns det lite oroande att se sprickor i väggarna här. Möjligen uppstod de under jordbävningen 2009, en tragedi som dödade över 1000 människor här. Nu ska det mest laddas för kvällen som stundar.

16.54 Det är svalt, lugnt och skönt i vårt rum. Inga givna kvällsplaner är klara. Det får bli som det blir. Det är ju semester trots allt.

17.44 Våra planer att föreviga solnedgången vid den Indiska Oceanen har kommit på skam. Det regnar rejält ute. Inte vill vi ta kort i regn. Regnar det så blir man ju blöt. Dessutom har jag en aning om att det inte syns någon solnedgång på grund av molnen i sådant väder.

Plaza Andalas, även känd som Ramayana Mall.

Christer lunchar på D´Cost.

Peter njuter av rejält kaffe hos Mokko Factory.

En Manchester City-skrudad bil ställs ut utanför Plaza Andalas.

Vi vandrar sakta hemåt längs lugna gator i centrala Padang.

18.47 Regn eller inte, vi måste ut och äta middag. Det blir till att fälla upp våra paraplyer, undvika vattenpölarna och ge oss av.

19.33 Vi är på Nelayan Restaurant på Jalan Samudra. Promenaden hit var en kamp, det blåste, regnade och det var vattenpölar överallt. Röd snapper i smörcitron och pepprig krabba, det är våra sista middagar här i Padang och även på Sumatra. Fiskarna och skaldjuren som erbjöds rullades in som de var på en vagn och en man stod och höll i krabban. Vi fick peka på vad vi ville ha.

19.54 I väntan på att middagen ska komma bjuds vi på underhållning. En sångerska sjunger för de gäster som trotsat regnet och tagit sig hit.

21.13 Det smakade och det kostade! Det struntar jag i! Visst, min krabbrätt kostade minst tiofalt mer än tidigare rätter på denna resa. Priset för krabborna blev 309 600 rupiah eller strax över 200 kronor. Men rätten var riktigt god. Christer fisk (ja, han fick hela den stora fisken på ca 1kg) var något billigare men ändå mycket dyrt för att vara i Indonesien. Det blev en blöt vandring hem men det bekommer mig inte heller. Gatorna var täckta av små innanhav av vatten. Det var helt omöjligt att komma hem torr ikväll.

22.17 Betydligt fattigare och blötare är vi i rummet och tar det lugnt.

22.54 Det har ätits kokoskaka och det har druckits lite kaffe här i rummet. Nu senast har vi pratat om Ian Rankins böcker om polisen John Rebus. Vi försöker dra oss till minnes händelser och incidenter i de 17 böckerna om honom som vi läst sedan sommarresan 2008. Nu stundar täckesunderkrypning. God natt!

Så här ser menyn ut på Nelayan Restaurant. Christers fisk är den vänstra av de två röda.


Fredag 5 juli

07.19 Det blöta från gårdagskvällsvandringen har torkat till. Just nu följer även jag detta exempel efter en uppfriskande morgondusch. Vår tid på Sumatra börjar gå mot sitt slut. Det är idag två veckor sedan allt började och än är det många dagar och händelser kvar här i Indonesien.

08.52 Nu börjar vistelsen i detta rum och hotell att lida mot sitt slut. Det har verkligen varit sköna sängar. Madrasserna är enormt tjocka. Tyvärr är rummet ganska litet däremot.

09.33 Nu har vi lämnat in nyckeln och även fjärrkontrollen till luftkonditioneringen. Det senare gjordes av den anledningen att det var slut på batterier i fjärrkontrollen och därför gick det inte att stänga av luftkonditioneringen. Det tidigare gjordes för att vi har checkat ut. Nu kommer den beställda taxin.

10.34 Under färden mot flygplatsen spelades musik i taxin med bland annat Queen, Scorpions, Roxette och Bryan Adams. Jag tackade chauffören för körningen men också för musikutbudet. Nu är vi framme och väntar på vår tur att få checka in här på Minangkabau International Airport. Vi är 23 km nordväst om Padang.

11.13 Vi har satt oss ner för en liten rast mellan incheckningen och ett gatebesök. En bit bort sitter en ung man med mobiltelefon och en cigarett. Röken och stanken söker sig mot oss.

Minangkabau International Airport.

Christer gör det man ofta gör på flygplatser, väntar.

12.02 Flygplatsskatten, avreseskatten, eller vad jag nu ska kalla det, på 35 000 rupiah är betald. Nu sitter vi ner och inväntar besked om vilken gate vi ska gå till.

12.55 Nu är vi ombord på vår flygning med Lion Air (http://www.lionair.co.id) till Jakarta. Vi sitter på platserna 17 E och F. Det finns ingen rad 13 eller 14 på denna flight.

15.22 Vi satt vid nödutgången så de små ryggsäckarna åkte upp på hyllan ovanför och med min ryggsäck följde även dagboken. I stolsfickorna framför oss fanns en folder med flyganpassade böner för muslimer, protestanter, katoliker, hinduer, buddhister och khanghucu, kan det vara konfucianister? Nu väntar vi vid bagagebandet här på Soekarno Hatta International Airport 20 km väst om Jakarta, Indonesiens huvudstad. Efter att vi fått våra ryggsäckar hoppas vi på att komma åt pengar. Det mesta av våra kontanter försvann ju under gårdagens fisk- och krabbmiddag.

15.51 Vi väntade och väntade vid band B2. Plötsligt såg Christer sin ryggsäck på en bagagevagn vid band B3. Vi gick dit och rätt snart kom även min ryggsäck bandåkandes på B3. Vad gjorde den på band B3 då det stod B2 på alla monitorer? Varför hade en man från personalen lastat Christers ryggsäck på en bagagevagn? Nu har vi träffat Christers väninna Patricia och hennes väninna Imelda. Patricia är här för att möta oss och Imelda har precis kommit med ett flyg från Taiwan. Hon jobbar inom resebranschen. Vid bankomatuttaget här på flygplatsen tryckte jag på fel knapp och fick information på indonesiska istället för engelska. Det gjorde att det hela tog tid. Vi fyra åker nu i en taxi på väg in mot Jakarta. Patricia bjuder på kall apelsindryck och brownies.

16.07 Vi har det trevligt i bilen trots att det går långsamt i trafiken. Vi berättar om vad som hänt på resan så långt och chockar våra indonesiska vänner med att berätta vad vi betalat för middagen igår. Christer och Patricia lärde känna varandra via websidan Interpals och hon har sedan dess följt våra reseskildringar på resedagboken.cc. Nu har hon erbjudit sig att guida oss och resa med oss här på Java och även på Bali. Det ska bli trevligt och intressant.

16.24 Vi kör på i en bra fart, sedan saktar vi ner, stannar till innan vi åter ökar farten. Vi är alltså inte de enda som vill in till Jakarta. Enligt en skylt återstår det 21 kilometer och 600 meter till något. Jag antar och hoppas att det är Jakarta som avses.

Trafiken står stilla, inte helt ovanligt på Java.

Vi närmar oss jättestaden Jakarta.

17.08 Enligt vår chaufför har det gått otroligt snabbt, oväntat smidigt att ta sig fram i trafiken. Nu är vi vid Hotel Indonesia, stadens äldsta hotell men inte vårt hem. Det finns en regel/lag i staden som säger att man måste vara minst tre personer i varje bil på vissa av gatorna. Detta är för att begränsa trafiken, begränsa antal bilar. Några människor står vid sidan av vägen och erbjuder att mot betalning åka med och fylla ut passagerarantalet. Är man bara två i bilen så plockar man upp en till och klarar sig undan. Så har ett nytt yrke, ett nytt sätt att livnära sig uppstått.

17.56 Vår skicklige chaufför körde oss till vårt förbokade boende Citi Residence (http://www.citiresidence.com), mitt i centrum av denna enorma stad. Här bor vi i rum 102, alldeles nära receptionen. Det är en våt fläck på rumsgolvet, oklart hur den uppstått.

18.13 Vi har gjort det mest nödvändiga, fräschat upp oss lite, ställt vår packning i rummet och lärt oss det vi bör veta om detta boende. Nu ska vi fortsätta kvällen med andra aktiviteter, bl.a. middag.

18.27 Nu är vi redo att åka bil igen. Imelda har påpekat att vi liknar Jakartas guvernör. Hon menar att våra rutiga skjortor påminner om de som stadens populäre guvernör alltid har på sig.

18.53 Vi kördes vidare genom stadskärnan och Christer, Patricia och jag klev ur. Imelda fortsatte till sin vidare transport hem till Bandung. Vi är på gallerian Grand Indonesia Mall (http://www.grand-indonesia.com). Vi ska äta middag på Warung Léko. Nya juicer ska provas här, kedondong (ambarella) och terung belanda (tamarillo).

Christer och Peter under ett träd på Grand Indonesia Mall.

Ännu en färgglad ko får figurera i en resedagbok.

Patricia ser fram mot att resa med oss i Indonesien.

Dags för kvällskaffe av god kvalitet.

19.31 Mina musslor och ris var delikata. Såsen till Patricias revbensspjäll var rejält kryddig.

20.12 Nu har vi tagit våra sista malariatabletter på ett tag. Malaria finns inte på Java så här tar vi en paus i knaprandet. Vi sitter nu på vårt första Starbucks Coffee i Indonesien. Vi är kvar i Grand Indonesia Mall. Detta är det fjärde nya Starbuckslandet i år. Jag undrar om det stannar där? Detta är vår första java på Java någonsin.

21.20 Det har gjorts ett stopp längst nere i gallerian och i butiken/restaurangen Foodhall. Christer och jag ska köpa apelsinjuice. Patricia bjuder oss på bitar av guava. Christer och jag gillar smaken men tydligen är något fel så nu har de bytts ut till ananasbitar istället.

22.11 Patricias bror ställde upp, hämtade oss och körde hem Christer och mig till Citi Residence. Nu har vi ordnat med en fjärrkontroll till luftkonditioneringen. Från den strömmar nu kall luft och vit kondens. Den blöta fläcken är kvar, mystiskt.

22.59 Nyss knackade det på dörren och jag öppnade. Där stod en asiat, en man med kinesiska drag. Han undrade hur många fjärrkontroller vi hade. Vi har en till TV:n och en till kanalboxen svarade jag. Hur är det med kontroller till luftkonditioneringen då? En sa jag, den vi just hämtat i receptionen. Jag lovade att kolla om det fanns en andra kontroll i rummet. Mannen ifråga var Rudy, ägaren till detta boende. I Wimbledonsemifinalen leder Novak Djokovic med 2-1 i set och det står 4-4 i tiebreaket till fjärde set.

23.10 Djokovic gick fram till 6-4 och hade två matchbollar. Då vann argentinaren Juan Martin Del Potro fyra raka bollar och nu stundar femte set. I damfinalen imorgon möts Sabine Lisicki och Marion Bartoli.

Christer har investerat i Soursop juice.


Lördag 6 juli

08.11 Det är en ny morgon i en ny huvudstad. Jakarta är den åttioförsta huvudstaden, den fyrtioförsta utanför Europa som jag för dagbok i. Idag ska vi ut och se staden, dels ensamma dels med Patricia som guide. Är det något vi ska ta med oss på vandringarna? "Ja karta" är ju bra att ha. Dessutom ska väl det vanliga tas med.

09.08 BBC News rapporterar om tolv döda i Alexandria och tre döda i Kairo under oroligheterna efter president Mursis avsättning. Själva reportaget inleddes med ett böneutrop. Varför görs detta så ofta då det ska rapporteras från den muslimska världen? Varför inleder man inte reportage från kristna länder med kyrkklockor?

10.01 Det för frukost utsedda Starbucks-caféet en bit bort från boendet hade inte öppnat. Det såg helt dött ut. Är det ett f.d Starbucks? Istället korsade vi gatan och har satt oss på restaurangen Waroeng Entjiem Lauw’Tan. De lockade oss med ett anslag om frukost.

10.53 Det var en rejäl, närande start på dagen. Restaurangen var mysig, lite som en amerikansk "diner". Hit går vi nog igen. Allt mitt "lusgrus" (småpengar) försvann vid betalningen. Det är bra, jag vill inte gå omkring med en massa småmynt i fickan. Nu är vi tillfälligtvis hemma i vårt rum igen för att borsta tänderna.

Citi Residence, vårt hem i Jakarta.

En trevlig frukostrestaurang hittades.

11.51 Så har vi gått ut i stadsvimlet igen. Avsikten är att bekanta oss med ytterligare ett hemkvarter och förhoppningsvis kunna uträtta några ärenden. Just nu står vi på en gångbro över livligt trafikerade gator och ett smutsigt vattendrag. Det är gator och vatten inte långt ifrån där vi bor. Vi är längs den stora gatan, avenyn, genomfartsleden som heter Jalan Hayam Wuruk på östra sidan och Jalan Gajah Mada på västra sidan.

12.02 Ganska snart insåg vi hur enorm denna stad är. Vi kan promenera länge utan att ens ha bytt gata. Vi gick en bit längs Jalan Kaji men vände snart tillbaka igen.

12.15 Vi har sökt oss in i lugnet och svalkan i Gajah Mada Plaza, en shoppinggalleria. Här har vi sökt ett växlingskontor och även vykort. Det har inte varit framgångsrikt. Nu vilar vi på en marmorbänk här inne och funderar över nästa drag.

12.49 Det har blivit dags för ännu en måltid på en D’Cost restaurang. Vi hade bra precis beställt så kom det grönsaker, kvittot och våra juicer, guava och melon. Vilket glas är nu vilket? Det gäller att lukta innan vi dricker.

13.42 Min lunch som jag trodde var ostron med vitlökssås och grönsaker visade sig vara grönsaker med vitlöks- och ostronsås. På vägen hem köpte vi vatten i en liten butik, Lucky. Just som vi skulle till att betala kom vi på att vi glömt att köpa våtservetter, en nödvändighet i fuktigt tropiskt klimat. Nu har vi dessa livgivare i vår ägo.

Busway, bussar i särskild fil, har gjort det smidigare att ta sig runt i Jakarta.

Gajah Mada Plaza, ett av många shoppingcenter i Jakarta.

Jakarta

Patricia och Christer är redo att resa med Busway.

Dessa små fordon (bajaj) låter illa och spyr ut avgaser.

14.08 Patricia har kommit till vårt boende och rum. Hon bor i Bandung men är nu i Jakarta där hon har delar av sin familj. Nu ska vi ut på nya äventyr. Det låter som om ett litet barn leker utanför vårt rum.

15.14 Med hjälp av lokalbuss (busway) i egen fil, och via våra fötter har vi tagit oss till Old Batavia, de gamla holländska koloniala delarna av Jakarta. Här har vi tittat på gamla byggnader, köpt några vykort i en butik och Christer har blivit förevigad på foton med två olika unga indonesiska damer. Trenden att vi två européer ses som turistattraktioner fortsätter även här. Vi upplevde det på Sumatra förut.

15.34 Nu är vi på Café Batavia (http://www.cafebatavia.com), ett mycket känt och unikt café/restaurang i kolonial miljö. Det ligger i ett hus som är uppfört mellan 1805 och 1850. Nedanför syns Fatahillah Square som vi nyss fick omkring på. Byggnaden vi är i har bland annat varit residens, lager och kontor. Old Batavia är som de flesta gamla stadsdelar i vår värld, mysig, charmerande och ja ni fattar. Batavia är för övrigt det gamla namnet på Jakarta.

16.04 Det sitter alltid bra med en god kopp kaffe, speciellt i en miljö som den här. Man väntar sig nästan att få se gamla holländare från 1800-talet sitta här i sina khakifärgade kläder. Jag väntade dock med att testa Kopi Luwak, världens mest exklusiva kaffe. En kopp här kostar 80 kronor. Christers sockerpåse slet sig och dök just ner i kaffekoppen.

18.05 Tro det eller ej, vi är fortfarande kvar på Café Batavia. Patricia har sin surfplatta med sig. Vi har kollat våra Facebook-konton och det tittas just nu på You Tube-klipp från filmer baserade på Astrid Lindgrens böcker. Att sitta här och titta på Karlsson på taket känns lite konstigt minst sagt.

Fatahillah-torget, hjärtat i det koloniala Jakarta.

Christer upplever hur det är att vara en sevärdhet.

Peter besöker Café Batavia.

Christer och Peter vid trappan på Café Batavia.

Unik toalettmiljö på Café Batavia.

Patricia, Christer och......?

18.44 Vi lämnade till slut Café Batavia och klev ut i den mörka tropiska kvällen. Jag har precis fyllt i en marknadsundersökning om min tid i Jakarta. Både Christer och jag fick en gåva som tack. Jag vet dock inte vad det är. Jag väntar med att öppna den tills vi kommer hem. Efter att vi fått gåvan såg vi oss runt i Museum Wayam fyllt med stavdockor, skuggdockor, kasperdockor och andra dockteatersdockor. Nu bär det av mot bussen som ska ta oss hemåt igen.

19.01 Bussbiljetten hem är löst för 3 500 rupiah, drygt två kronor. Nu väntar vi bara på rätt buss.

19.07 Knappt hade jag skrivit klart så kom bussen. Det blev ett mindre krig näör alla på perrongen kämpade för att komma ombord på bussen. Knappt hade vi kommit ombord så ombads jag att gå bakåt i bussen. Vi hade tydligen ställt oss längst fram i bussen, på damavdelningen. Mina vänner följde med mig bakåt.

19.31 Vi klämde oss ut vid gallerian som Christer och jag var i tidigare idag, Gajah Mada Plaza. Att ta sig ut ur bussen kändes som att vara tandkräm som klämdes ut ur en tub. Nu har vi beställt middag på restaurangen Bakmi Naga (http://bakminaga.net) här inne i gallerian. Christer ska testa Nasi Goreng med getkött.

21.46 Det åts och pratades en hel del. Konversationen stördes av konstiga ljud längs fönstret bredvid oss. Patricia frågade en i personalen och vi fick veta att "byggnaden tvättades". Det har varit en riktigt trevlig dag idag, men värmen och luften sliter på Christer och mig. Mina redan klena språkkunskaper försämras ytterligare. Svenska och svengelska ord vävs in i den stapplande engelskan. Presenten, gåvan, tacket vi fick i Old Batavia var förresten en liten shoppingväska.

22.36 Vi är tillbaka på Citi Residence, redo för en ny natt här. Imorgon blir det mer Jakarta.

Middag vid bord 24.


Söndag 7 juli

07.17 Det är morgon i vårt fönsterlösa rum. Christer harklade sig just, sträckte sig mot sin godispåse och ska snart gå och duscha. Idag ska vi se mer av jättestaden Jakarta. Trots catt vi är effektiva kommer vi bara hinna se en bråkdel av vad som finns i den här staden.

08.01 Restaurangen Waroeng Entjiem Lauw’Tan ska åter servera oss frukost om en stund. Stadens dåliga luft har slitit på Christer. Det kan också vara så att han har en förkylning på gång. Det pratades igår om att det kan bli rundskjutsning i eget fordon under dagen. Patricias bror har nämligen en chaufför anställd och han kan vara tillgänglig. Vi hoppas att det blir så.

08.37 Nu när vi åter har fyllt på med energi ska vi bara göra oss redo för den andra heldagen i Jakarta. Patricia är tillbaka hos oss om en timme. På väg från frukosten såg vi en man som satt på trottoarkanten och till synes pratade med bilarna. Hade han fått i sig för mycket avgaser och blivit ett med fordonen?

09.24 Vi tittar lite på TV. BBC World News rapporterar bland annat om att den misstänkte terroristen Abu Qatada deporterats från Storbritannien till Jordanien, en flygkrasch i San Francisco och ett tåg med petrokemisk last som ska ha spårat ur i en liten stad i delstaten Quebec, Kanada.

09.40 Patricia har anlänt hit till Citi Residence. Det blir transport i bil idag. Det blir dock inte hela vägen till dit vi vill. Det är nämligen "bilfria dagen" i de centrala delarna av staden.

10.07 Det har gjorts ett första stopp. Vi är på järnvägsstationen Gambir för att höra oss för om det tåg som vi ska åka med imorgon. Det är ännu en varm dag på gång här i staden. JUst nu är vi inne på ett biljettkontor och väntar på att få prata med någon som vet mer än vi.

10.13 Det här var inga bra nyheter. Det går inga tåg alls i morgon från den här stationen. I alla fall inte dit vi ska. Vi har hänvisats till en annan järnvägsstation. Tydligen har detta ändrats nyligen. Vår nya guidebok säger att man kan ta tåg från Gambir till Bogor.

10.39 På den andra stationen, Juanda, var de snällare. Biljetter kan lösas här för 4 000 rupiah styck i kassa 2 och köps avresedagen. Själva tågresan tar tjugo minuter. Nu fortsätter vår rundresa i Jakarta.

Vi är på väg till Monas på det enorma Medan Merdeka (självständighetstorget).

Konstiga turister visar sig denna söndag.

Christer och Peter framför nationalmonumentet Monas.

Patricia och Peter för ett intellektuellt samtal.

11.09 Vi är nu vid nationalmonumentet Monas och Medan Merdeka (självständighetstorget) som är torget kring monumentet. Monas är en 137 meter hög pelare krönt av bladguld. Det är gott om människor och försäljare (som ju också är människor), här. Torget vi vandrat omkring på påstås vara världens största torg i stadsmiljö.

11.46 Vi gav upp försöket att lösa in oss och komma upp i monumentet. Det var alldeles för många med samma intention. För att lyckades behövde man kliva ner i underjorden och sedan stå i kö i en timme eller mer. Det hade vi varken tid eller lust med. Nu åker vi från torget i en ljusblå taxi med nummer MBB 255 och vi körs av Tarjo BC från företaget Blue Bird Group.

12.16 Det blev en skrattfylld taxiresa. Den trevlige chauffören berättade på indonesiska om en kund som envisats att prata engelska med honom. De enda ord som föraren kände till på engelska var Yes och No och dessa ord svarade han på allt som sades. Hur förstod då jag detta? Jo, Patricia översatte till engelska. Jag berättade också historien om mannen i Paris som blandade ihop taxametern och bilradions frekvens och gav chauffören enormt med dricks. Detta tyckte vår chaufför var mycket roligt. Han berättade också om alla "avgifter" han tvingas betala till korrupta poliser i staden som stoppar taxibilar av alla möjliga anledningar.

12.23 Nu när vi är tillbaka på Grand Indonesia Mall så ska Christer passa på att växla dollar till rupiah. Växla ska också en grupp ungdomar som dök upp precis efter oss göra. De har alla t-shirts som det står ”It´s time to bloom” på framsidan och CISV ”building global friendship” Indonesia på baksidan samt även Brazil, Colombia, Germany, Indonesia, Italy, Portugal, Spain, Sweden, 22/6- 4/7. Vi pratade med en av tjejerna i gruppen, en italiensk tjej, en liten stund.

"Shopping Wonderland" står det i den fantastiska gallerian Grand Indonesia Shopping Town.

Christer och Patricia äter lunch.

Här finns det mer än en våning.

12.54 Vi har fått förklarat att ungdomarna från CISV tillhörde en internationell ungdomsmässa. Nu är vi, ja inte ungdomarna då, på restaurangen The Taste och ska smaka på och äta av maten vi har beställt. Det är en lugn och trevlig restaurang mitt i shoppinghetsen.

14.13 Vår lunch avslutades med ännu ett besök på Food Hall längst ner i gallerian. Nu ska vi äta lite mera färsk frukt. Denna gång blir det papaya. Själv trodde jag först att det var någon sorts melon. Ja,se frukt är något annat som jag inte har några stora kunskaper om.

14.49 Så var vi tillbaka i bilen som tog oss till järnvägsstationerna och Monas. Chauffören är tillbaka och nu ska vi se mera intressanta saker. Vilken tur att vi har Patricia som känner till Jakarta med oss. Dessutom är det bra att hon har ordnat med transport. I en så här stor stad hinner man se mycket lite om man ska ta sig fram till fots.

15.11 Vi reser söderut genom storstaden. De bästa vägarna kräver betalning och vi passerar några vägtullar. Jag börjar nog känna av min tilltagande ålder. Nu klarar jag inte av att åka bil utan att somna. Ett stort tack till mina underbara vänner som var snälla och väckte mig.

15.33 Vi har tagit oss till Taman Mini i Jakartas sydöstra utkant. Taman Mini (http://www.tamanmini.com) är en nöjespark, ett Indonesien i miniatyr. Här finns traditionella byggnader från hela landet, muséer, en kabinbana och mycket mer. Det är helt enkelt ett friluftsmuseum. Först ska vi köra runt området lite med bilen innan vi går över till att fortsätta till fots.

Taman Mini har utställningar med typiska byggnader från Indonesiens olika regioner.

Peter och Patricia har precis tagit sig över en gungande bro.

Museum Keprajuritan, militärmuséet på Taman Mini.

16.14 Vi har passerat många vackra byggnader, känt igen Batak-husen från norra Sumatra samt bekantat oss med andra byggnadsstilar från Indonesiens olika regioner och kulturer. Nu har vi lämnat bilen och befinner oss på innergården till en borgliknande byggnad, ett militärmuseum (Museum Keprajuritan). Här finns statyer av patrioter från landets historia och en enklare amfiteater. Vi tog oss hit via en gungande hängbro som gick förbi två skepp som ligger i den konstgjorda sjön här.

16.55 Biljetter är nu köpta för 25 000 rupiah per person och nu köar vi till områdets kabinbana.

17.17 Vi köar och tar oss så sakta framåt, uppåt. Det är en sluttande uppåtgående spiralramp. Det är svårt att bedöma köns längd eftersom den slingrar sig uppåt förbi ett okänt antal våningar. Vi har nyss fått veta att det är nästan en timmes väntetid. Suck!

17.29 Vi dödar tid genom att gissa vilken färg vi kommer att få på den vagn vi ska sitta i. Patricia har också ringt och ordnat en minibusstransport åt oss på tisdag. Det var svårt att ringa på grund av alla barnskrik som ekar mellan väggarna här där vi står.

17.44 Väntan är över. Vår vagn är vit och har nummer 35. Snart sticker den iväg mot rundturen ovan jord.

18.00 Turen är snart över. Vi har haft en bra vy över byggnaderna här och även över den konstgjorda sjön med öar i form av indonesiska övärlden. Vår tur var en av dagens sista och sammanföll med en vacker solnedgång.

18.21 Så har resan hemöver börjat. Detta gäller inte bara för oss. Det är många bilar på väg i samma riktning. Taman Mini har precis stängt för dagen.

18.31 Det beslutades att vi skulle passa på att äta middag innan vi åker hem. Det blir middag på restaurangen Solaria som ligger strax utanför Taman Mini-området. Här beställer man genom att sätta siffror (antal) på en beställningslista där alla maträtter och drycker finns med. Vi har diskuterat hur svårt det kan vara att bedöma ålder på människor i andra länder. Christers teori om detta motbevisades dock när han exakt på året gissade vår chaufförs ålder, 35 år. Han låg dock ett år fel när det gällde servitrisens ålder, 17 år.

Tålamodskrävande kö till kabinbanan på Taman Mini.

Då var det dags för avfärd!

Den indonesiska övärlden kan betraktas uppifrån.

Vi hann göra vår färd innan mörkrets ankomst.

20.32 Så var vi hemma i vårt rum igen. Vi fick skjuts till butiken Lucky där vi handlade lite innan vi gick hem. Vi blev återigen personligen hälsade av ägaren Rudy. Vi sa hejdå till Patricia som vi ska träffa igen i Bandung på tisdag kväll. Nu bevakas som traditionen bjuder, tennisfinalen i Wimbledon. Denna gång möts Novak Djokovic och Andy Murray. Den sistnämnde bröt just den förstnämndes serve till 2-1 i första set. Ska det bli en skotsk/brittisk segrare i år?

21.17 Andy Murray har vunnit det första finalsetet med 6-4. Nu behöver han bara vinna två till. Tänk att för två år sedan såg vi finalen under vår frukost i Costa Rica, ifjol blev det eftermiddagsunderhållning i Tsumeb, Namibia och nu i år är det kvällsnöje i Indonesien.

22.26 Murray vänder underläge 1-4 till 7-5 och vinner även det andra setet. Nu är det nära. Men tennis är tennis och allt kan hända.

22.54 Fox Sports som sänder tennisen har visat reklam för en ny amerikansk TV-serie. Ett lik har hittats mitt på bron vid gränsen mellan USA och Mexico. Två poliser sätts att utreda det hela. Namnet på serien är ”The Bridge”. Ja, det är en amerikansk version av svensk-danska ”Bron”. Djokovic har spelat upp sig i tredje set och leder nu med 4-2.

23.26 Efter fyra matchbollar och tre breakbollar är det tionde gamet i det tredje setet över. Storbritannien har fått sin förste Wimbledonmästare på herrsidan sedan 1936. Andy Murray har vunnit. Han har vandrat runt bland publiken och tackat nära och kära.

23.42 Nu ska vi sova och imorgon bitti är det dags att säga hejdå till Jakarta, en jobbig stad att vistas i men en stad som man ändå tycker om. Det är få storstäder i världen som har så trevliga invånare som denna stad.


FILMER


Du kan se 48 foton från 4 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 28 foton från 5 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 63 foton från 6 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 81 foton från 7 juli i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter