07.45 Vi har vaknat upp i vårt hus på hotellet Danau Toba Cottage i Parapat. Utifrån hörs ett nästintill sataniskt skratt, en galande tupp och ett litet barn. Över Tobasjön nedanför vår uteplats ligger det ett dis. Idag ska vi resa vidare. Denna gång ska vi färdas sjövägen.

08.24 Det är dags att lämna det sjönära området vid vårt hus och vandra mot frukost.

09.14 Så var vi tillbaka i rummet/huset efter ännu en frukost. Frukostrestaurangen låg på hotellområdets högsta punkt med fin utsikt mot sjön. Kyparen såg glad, nöjd ut då vi valde indonesisk istället för kontinental frukost. Idag erbjöds det kryddiga nudlar, kött och grönsaksblandning och till det sött kaffe. Jag anar att någon strött lite kaffepulver i varmt sockervatten. På vägen till och från frukosten såg vi reklamtäckta bilar. Var det rallybilar i år igen? Var det precis som i Tsumeb, Namibia ifjol? Nej, det var snarare ett större ressällskap, någon gruppresa eller dylikt som färdades i svårforcerad terräng. Nu ska det knytas ihop här och gås mot hamnen.

En morgontidig kanotist utanför vårt hus.

Frukost på Danau Toba Cottage.

10.05 Det regnar men det gör oss inget. Vi checkade ut och gick raskt till hamnen under våra paraplyer. Nu är vi ombord på den lilla färjan Evedina som ska ta oss till ön Samosir och orten Tuk-Tuk. Samosir är en stor ö (630 km2) som ligger i Tobasjön. Den innehar ett udda världsrekord. Samosir är världens största ö som ligger på en annan ö. Just nu pratar vi med en tourguide/hotellanställd. Han försöker värva oss till ett annat hotell än det vi bokat och han har visat oss ett papper med erbjudanden om utflykter på Samosir. Den envise mannen som hela tiden ursäktar sig och förklarar att han bara gör sitt jobb, saknar en framtand. Han bedyrar att det hotell vi bokat inte brukar vara så uppskattat och att hotellet bredvid har fantastiska faciliteter.

10.36 "Tjatnissen", som vi döpt till Glugg-Gunnar, hoppade till slut av färjan och vi la ut. För att bli av med honom lovade vi (ljög) att vi skulle titta på hans hotell innan vi checkade in där vi har bokat rum. Nu stävar vi över Tobasjön genom regnet. Vädret hade kunnat vara bättre. Parapat försvinner sakta vid horisonten.

11.02 Mer och mer blir synligt i diset som omger Samosir. I vattnet guppar några gröna växter samt även lite skräp. Vi är inte så många ombord. En av de andra passagerarna är en rutinerad tysktalande dam som varit här många gånger förr. När "Glugg-Gunnar" började prata med henne kontrade hon med att fråga hur diverse namngivna hotellanställda och hotellägare på Samosir hade det nu för tiden.

11.35 Nu är vi framme vid nästa boende, Carolina Cottages (http://www.carolina-cottages.com). Färjan släppte av oss rakt nedanför hotellreceptionen. Hotellet ligger direkt vid sjön och har hus i typisk batakstil. Vi är nu på en ö i en sjö på en ö. Vi bor i hus nummer 6. Det är ett trevligt rum som tyvärr har röklukt och saknar AC. Utsikten från vår uteplats är magnifik. Dörren är smal och låg. Det är bara att buga och krypa ihop vid in- och utgång. Boendeorten heter som sagt samma sak som de fordon vi färdats i några gånger i Thailand, Tuk-Tuk.

Peter ser fram mot att ge sig ut på Tobasjön.

Christer väntar på avfärd.

Vi lämnar Parapat genom ett strilande regn.

Peter för anteckningar under färjeresan.

Vi har blivit avsläppta vid vårt hotell.

12.51 Vi har ägnat en stund åt att fotografera och att flytta in i vårt nya hem i traditionell batakstil. Nu har vi dock lämnat huset och gått trapporna ner till huvudbyggnaden med reception och restaurang. Det har blivit dags för lunch.

13.26 Det var gott med lunch. Christer har ätit Nasi Goreng Special och jag tog friterad bläckfisk. Nasi Goreng Special innebär att det är Nasi Goreng (stekt ris) tillsammans med en bit kyckling och ett stekt ägg. Under måltiden hade vi sällskap av två katter, en normalstor grå och en liten svart. Den lille/lilla svarta satt och "jalmade", gnällde. Jag har döpt den till Hjalmar eventuellt Hjalma. Från vårt bord har vi sjöutsikt och vi sitter bredvid ett buskage med vackra blommor och mängder av sjungande fåglar. Nu dricker vi kaffe, starkt och gott. Så här ska kaffe smaka.

13.54 Vid betalningen för lunchen upptäckte Christer att de missat att ta betalt för kaffet. Han påpekade detta och fick ett tack tillbaka. Nu sitter vi nere vid sjön i solstolar och mår gott. Vi är vid hotellets badplats. Ute i sjön har vi sett stora fyrkantiga konstruktioner. Kanske är det fiskodlingar eller något. Regnet har slutat och solen försöker nu titta fram.

14.27 Nej, nu tar vi och lämnar sjöstranden. Vi kommer nog att återvända hit för bad senare under vistelsen. Vi ska nu återvända upp för trapporna till vårt hem och vår uteplats.

15.25 Här sitter vi i lugn och ro och läser i våra böcker utanför vårt hus. Plötsligt passerar en ung dam som bär på en flera meter lång bambustav. Det vandrar dessutom omkring myror på Christer.

Peter fotograferar utanför vårt hus.

Nasi Goreng Special var en av rätterna vid dagens lunch.

Karta över ön Samosir.

Christer gör det man ska göra när man har semester.

16.26 Läsestunden i stolarna utanför vårt hus är över. En tupp gör det tuppar ska göra, gal. Snart ska vi bekanta oss mera med själva hotellet men även byn Tuk-Tuk.

16.43 Vi har vandrat genom den del av Tuk-Tuk som ligger närmast vårt hotell. Tuk-Tuk är en stor by och ligger utspridd på en halvö som går ut i Tobasjön. Vi har sett butiker, små restauranger men även en läkarstation där det informerades om malariatest. Vi fortsatte en bit utanför byns centrum och tittade på den vackra vyn mot sjön innan vi vände tillbaka.

17.31 Vi har lyckats att svetta upp oss på vår Tuk-Tukvandring. Vi har även köpt vykort och lite att tugga på och dricka ur. Christer har dessutom köpt en Magnumglass i den lilla butiken här på Carolina.

19.09 En insekt av större mått har bosatt sig på min kudde. Den rackaren får bo kvar till dess att jag behöver kudden senare ikväll.

20.20 Vi har vandrat ner längs trapporna till hotellets huvudbyggnad. Nu har vi beställt middagarna. Till dem dricker vi papaya- och sirsakjuice. Vad sirsak heter på svenska vet jag faktiskt inte. Vi får se vad Christer får. Det är väl inte durian?

Peter vandrar genom Tuk-Tuk.

Christer njuter av vackra omgivningar.

En vacker hibiskusblomma längs landsvägen.

En liten hund väntar på något okänt.

20.59 Vad än nu sirsak är så är det gott. Juicen var kritvit, smakade syrligt och var helt enkelt delikat. Det var inget fel på min papayajuice eller maten heller förövrigt. Nu är vi tillbaka i vårt inrökta hus för att mest ta det lugnt resten av denna kväll.

21.20 Guideboken om Indonesien har hjälpt oss på vägen. På engelska heter sirsak soursop. Den taggiga gröna frukten som ofta påstås kunna bota cancer omnämns inte så ofta på svenska men några namn som används är graviola och guanabana. Vi har sett ljuset i detta fall. Ute ser det inte ljust ut. Dels har solen gått ner, dels regnar det.

23.02 Efter att ha druckit Bintang-öl samt läst i våra böcker om herrarna Wallanders och Osbournes liv är det nu sovdags. Den stora insekten har flyttat på sig. Under läsandet tog jag kort på en stor geckoödla som flyttat in i en av lyktorna längs trappan.

Kvällens objudna gäst.

En ödla på jakt efter insekter har flyttat in i denna lykta.

Torsdag 27 juni

08.55 Idag har vi unnat oss en välkommen och välförtjänt sovmorgon. Duschen har lugnt sagt svalkat min kropp. Vattnet var riktigt kallt. Nu sitter jag på en grön plaststol på vår uteplats och känner lugnet. Att sitta här, lyssna till fågelsång och spana ut över en vacker sjö ger riktig semesterkänsla.

10.06 Nu har vi masat oss ner till frukosten i restaurangen. Vi tog samma bord som vid lunchen igår. Idag blir det inte kontinental, indonesisk eller ens engelsk frukost. Vi har valt att komponera våra egna, personliga frukostar utifrån vad som erbjuds här i menyn.

10.53 Det där med en egenkomponerad frukost var alls ingen dum idé. Nu ska vi hitta på bra idéer för dagens göromål och morgondagens boende. Båda parterna är viktiga för vårt fortsatta välbefinnande. Kaffet i landet ger definitivt välbefinnande.

En vacker fågel satt bredvid vårt frukostbord.

Några elever på väg hem från förmiddagens skolgång.

Traditionellt hus i Tuk-Tuk.

11.41 Nu känner vi oss laddade för dagens utflykt. Ursprungsplanerna med att hyra cyklar har skrotats. Vägarna är för smala, backiga, vältrafikerade och hålfyllda. Det blir nog mer angenämt och konversationsvänligt att fotledes ta oss runt halvön där Tuk-Tuk ligger.

12.44 En smärtfri och trevlig vandring har kommit till ett kort stopp. På vägen hit har vi sett en hel del djur; höns, en glad liten hund och något nötkreatur. Vi har mött och passerats av diverse bilar, cyklister, en buss och mopedister. På en moped/motorcykel satt fem personer. Det var två vuxna, två större barn och ett litet barn. Tidigare har jag sett fyra personer på ett liknande fordon i Neapel men detta är rekord. Nu ska jag skriva klart så att vi kan fortsätta.

13.12 Vi har avslutat vår vandring. Cirkeln är sluten. Vi har passerat otaliga hotell, restauranger och sagt hej till många trevliga bybor. Vandringen var inte lika smärtfri avslutningsvis. Jag såg mig inte för och lyckades sparka högerfoten i den enda ensamma stenen på vägen. Nu sitter vi åter nere vid badplatsen där vi satt igår. Innan framkomst såg vi en person som med hjälp av en lång bambustav med en liten påse i ena änden plockade frukt från ett träd.

Peter i Tuk-Tuk. I bakgrunden syns byns katolska kyrka.

Byväg i Tuk-Tuks norra utkanter.

Peter har fått en ny kompis.

Ett av byns kattgäng.

Dags för vila och nya dagboksanteckningar.

Christer och Tobasjön.

13.48 Efter att vi återvänt hem för en uppfriskande dusch ska vi vandra iväg mot en lokal som erbjuder lunch.

14.08 Det blev Today’s Café, ett mysigt ställe i en gul byggnad som fick chansen att erbjuda och servera oss lunch. Jag provade att beställa tamarillojuice. Det var ingen bra idé, tamarillon var slut. Nu ska vi skriva vykort till personer vi känner. Vi gillar ställets slogan, ”Always open if not closed”. Enligt uppgift ska ägarinnan här vara Samosirs trevligaste kvinna. Undrar om hon är på plats?

15.01 Vi fick vänta länge på maten men vi har ingen brådska och maten var god. Pasta och juice är ingen dum lunch. Nu har jag lämnat deckaren "Kackerlackorna" i bokaffären Penny’s Books. Vi har sedan satt oss för att surfa lite internet hos Artia, arts and craft.

15.41 Nu är vi lite uppdaterade om världen utanför Samosir. Innan vi gick hem så köpte vi med oss två Bintang-öl och en stor Coca Cola. Nu är vi åter i vårt hus.

16.15 Åskan mullrar i fjärran. Mellan Christer och mig står två kaffefyllda koppar på bordet. Det hörs även fågelljud och barnskratt. Vi är nere i vår restaurang för lite eftermiddagskaffe.

18.48 Kopparna tömdes, betalades för och vi gick upp till oss. Här har vi delat den liter Coca Cola som vi köpte tidigare. Allt känns lugnt och fridfullt. En höna kacklar någonstans utanför. Nu ska vi lyssna på Christers reseradio.

19.34 BBC World News har upplyst oss om att Nelson Mandela inte mår bra, att president Barack Obama är på besök i Senegal och att det är transportstrejk i Portugal.

20.05 Nattens insekter håller konsert runt omkring oss. Efter en sista byvandring i mörkret har vi till slut satt oss på Rohana’s Restaurant alldeles bredvid vårt hotell. Här har vi beställt den lokala batakiska rätten saksang. Jag har åter en gång beställt tamarillojuice, denna gång gick det bättre. Christer har beställt ananasjuice. Så snart maten kommer ska vi ta en Malarone, våra malariatabletter, var. Ifrån köket hörs glad sång från tjejerna som jobbar här och utifrån gatan hörs hundskall.

Peter väntar på sin lunch. Platsen är Today´s Café.

Ännu en färja är på väg mot Samosir.

21.08 Saksang var en lagom kryddig fläskköttgryta. Tamarillojuicen var god. Jag gjorde smakassociationer till olika frukter som blodgrape, smultron och banan. Tamarillo är en ganska okänd frukt i Sverige men kallas ibland trädtomat. Den härstammar från Sydamerika. Till vår maträtt saksang behöver man fläskkött, stjärnanis, brun kokosnötssås, grädde och något mer. En riktig saksang ska också ätas med grisblod. Vi fick dock turistvarianten.

21.47 Åter sitter vi på vår uteplats. Våra Bintang-öl beter sig underligt åt. De skummar något alldeles ofantligt i flaskorna. Skummen stiger upp i flaskhalsarna och rinner via utsidorna ner på bordet.

23.17 Ölen tog slut och så även vår lust och energi att sitta och titta ut i den mörka natten. Det finns andra ting man kan göra då natten faller på, sova t.ex. Imorgon väntar ju en ny intensiv resdag.

Skymningen är här.

Fredag 28 juni

07.51 Det är ännu en morgon i Indonesien. Jag har nyss klivit ur den kalla duschen. Nu sitter jag åter på den gröna stolen för att läsa lite. För en vecka sedan var vi i Sundsvall.

08.43 Frukostdags. Det dricks kaffe under det att drömmar från natten och planer för dagarna som kommer dryftas. Snart får kaffet sällskap av pannkakor. Det skrattas glatt från hotellrestaurangens kök och badplatsen.

09.16 Vi har återvänt till hus 6. Vi sitter här och planerar dagen. Färjan härifrån går omkring klockan 13.00. Mellan nu och då ska vi hinna med bad, färdkostinköp och slutpackning.

10.12 Vi sitter på varsin solstol i sanden nere vid sjön. Jag har precis börjat läsa ur deckaren ”Gideons ring” av Carin Gerhardsen. En färja lade just till vid bryggan och snart åker den ut på sjön igen. Snart kliver jag ner i sjön. Det är dags för premiärdoppet denna sommar. Premiär för i år, Indonesien och för Tobasjön. Har jag verkligen sjöbadat utanför Sverige någon gång tidigare? Det ska i så fall vara Döda havet men räknas det eftersom vattnet där är salt?

10.34 Det blev ett kort dopp. Det är skönt i vattnet men de kraftiga vågorna gör det svårt att simma. Nu har vi båda badat/doppat oss. En man och en kvinna till vänster om oss har en PET-flaska Coca Cola och en glasflaska Absolut Mandarin. Mannen har även en snudd på handbollsstor isklump i handen. Han slår klumpen mot betongen som vetter mot sjön. Nu fick han loss några isbitar och släppte ner dem i hennes glas. Mannen och kvinnan är från Singapore och av indiskt ursprung.

Kraftiga vågor när vi ska bada.

De dyraste rummen finns nere vid sjön.

Premiärdopp för Peter.

Christer testar Tobasjöns badvatten.

11.04 Det var uppfriskande med ett dopp. Nu är vi tillbaka hemma i huset. Det är dags att packa. Om två timmar är vi på väg eller kanske på våg?

11.34 Doppet har gjort oss hungriga. Nu blir det en lunch, en sista måltid, här på Carolina. Därefter blir det köp av färdkost i hotellkiosken innan vi går upp och packar det sista.

12.43 Det var i vanlig ordning gott och välsmakande. Restaurangen här är riktigt bra och den fina utsikten gör maten ännu godare. Den omgivande miljön är alltid en del av matupplevelsen. Nu har vi låst dörren till hus 6, återlämnat nyckeln och betalat för oss, 160 000 rupiah vardera. Det är lite över 100 kronor per person för två nätter, riktigt prisvärt. Vi har också lagt våra vykort i hotellets egen brevlåda. Hoppas att den töms så småningom. Nu sitter vi i solskenet nere vid sjön och väntar på färjan som ska ta oss tillbaka till Parapat.

13.00 Det har börjat mulna på. Vi har kommit ombord på färjan tillbaka. Vi var på väg att sätta oss i en däcksoffa men stoppades i sista stund. Den är nämligen trasig. En ung kille flyttade sig och erbjöd sin plats till oss. Själv satte han sig på relingen.

Christer väntar på Parapat-färjan.

Hejdå Samosir!

13.39 Så var färjan framme och vi tillbaka i Parapat och Bagus Taxis kontor. Här har vi åter mött "Glugg-Gunnar", mannen som försökte locka oss till sitt boende på Samosir. Han sitter här och dricker kaffe och väntar mest troligt på nya offer. Nu väntar vi mest på vidare transport. Förutom oss sitter här ett holländskt par som är på väg till Medan.

14.03 Vår transport till Sibolga (en större bil) är här nu. Det är varmt och luktar mint i fordonet. Det är dags att säga hej då till Parapat och välkommen till nya äventyr.

15.08 Vi har åkt slingriga vägar längs Tobasjön och studsar nu genom ett regnigt Laguboti. Det är lite trångt här i fordonet. Vi ångrar att vi tackade ja till att sitta längst bak i bilen.

15.41 Vi stod still ett tag vid någon staty. Det var inte på grund av statyn utan på grund av ett vägbygge. Endast ett körfält var öppet. Det är lite jämnare väg nu. Jaha, nu kom förstås ett gupp och jag slog skallen i handtaget ovanför fönstret. Tänk på hur du sitter och håll koll på vägen!

16.52 Vägen är smal och nu fick vi möte med tre orangefärgade lastbilar. Sakta så sakta kryper vi fram. Nu är mötet över.

Mycket trafik och smala vägar på dagens resa till Sibolga.

17.19 Vi rullar neråt och vidare mot Sibolga. Nu bjöds vi på någon mjuk, fruktig kaka av en medpassagerare. Bakvärk hade vi sedan tidigare av de allt utom mjuka, nedsuttna sätena. Nu tog allt stopp. Det är en lång bilkö.

17.41 Det löste sig. Mitt inne i en liten by snirklade, sniglade sig 7-8 stora lastbilar förbi oss i det mötande körfältet. Hela byn, gamla som unga var ute för att betrakta skådespelet, spektaklet. Till råga på allt ösregnar det. Jag vill fram, ut ur fordonet och räta på mig.

19.05 De sista tre kilometerna till Sibolga var en ren upplevelse. Vi passerade en fest för några nygifta, förbi och två gånger igenom ett bergsmassiv. Vägen var i skick som en skogsbilväg om våren. Det kändes som om stora delar av vägen var bortslitna, bortspolade.

19.25 Äntligen, äntligen har vi nått havet och dagens slutmål, Sibolga. Efter att ha suttit så trångt i så många timmar kändes det som att knän och ben aldrig mer skulle fungera. Väl framme var det fullt på Wisata Indah, det fina hotell vi tänkt unna oss en natt på. Men, sa receptionisten, det finns ett annat hotell. Han gick ut på trappen och pekade. Han sa att tio kilometer åt det hållet ligger hotellet. Vi började gå och efter drygt hundra meter kom vi fram till Hotel Prima Indah. Väl inne möttes vi av en tjej med handen som en stoppsignal. Vad vill ni, sa hon. Ha ett rum, svarade vi. OK, gå till disken. Där checkades vi in efter strul från hennes kollega och skratt från henne. Hon tittade på mig och sa, pass, fotokopia. Hon ville inte ta en kopia på mitt pass utan hon undrade om jag hade en kopia som hon kunde få. Det hade jag inte. Vi bor i rum 307 med en handduk och inget toalettpapper. Dessutom har vi fått beskedet att bussen mot Bukittinggi avgår vid 20.00. Inte idag för oss, men väl i morgon. Vi hade hoppats att få avresa tidigare. Den strulande killen har fått ett kodnamn av oss, PRAO- Pelle.

19.58 Jag löste problemet med toalettpapper och handduk. Jag gick ner till receptionen och frågade efter tingen. Handduk heter visst handuk på detta språk, troligen ett holländskt låneord. När detta var klart steg jag in i den dusch jag nyss stigit ur. Christer har under det att jag duschade löst både kvällen och morgondagen. Imorgon frukost här på hotellet, ut och ordna med biljetterna, tillbaka och behålla rummet till 19.00. I afton struntar vi i att söka oss ut för att förtvivlat söka matställe och totalnedsvetta ytterligare plagg. Istället äter vi vår färdkost här i det svala rummet. Allt vi gör är att kila ut för att snabbt och smidigt köpa dryck. Det är två bra lösningar med en vinst i allt.

20.59 Det gick smidigt att få tag i drycker. Nu har färdkosten konsumerats och vi fortsätter att dricka av dryckerna. Jag laddar min mobil och det behövs ingen adapter.

22.14 Det regnar där ute och det regnar här inne. Regnet tränger in genom fönsterspringan och droppar ner på golvet. Det ska bli skönt med sömn men visst hade det också varit skönt om morgondagens transport hade avgått lite tidigare.

23.10 Nationalsången har just framförts på/i radion. Stationen är RRI Sibolga. Vi förbereder oss för den första men blir det också den sista natten här i Sibolga? Regnet ute har övergått till dugg och inte kommer det in ett dugg. Godnatt!

Peter vilar ut på Hotel Prima Indah.

Lördag 29 juni

07.42 Det är morgon i Sibolga. Regnet har ersatts med sol. Genom fönstret ser vi hur staden ser ut i dagsljus.

08.01 Nyss knackade det på dörren. Där stod den unge mannen/PRAO-Pelle från receptionen. Han sa något på bristfällig engelska om buss och Tobasjön. Tyckte han att vi skulle återvända dit? Jag nämnde att vi skulle till Bukittinggi. Han funderade och sa 8 PM, det är 20.00. Ja, jag blev inte mycket klokare, snarare mer förvirrad.

08.47 Idag blev det te och nudlar eller ris till frukost eller som de lokala säger, sarapat. Vid frukosten träffade vi några glada barn i lågstadieåldern som pratade utmärkt engelska med oss. Nu är vi åter i vårt rum och ger oss snart ut på stadens gator för att lösa det stundande transportproblemet. Vi ska börja med att fråga på ett taxikontor men i värsta fall måste vi ta oss ända till busstationen för att få tag på biljetter.

09.19 Det tog inte lång stund innan vi märkte att detta kommer bli en varm dag. Solen steker och Indiska oceanens fukt gör inte saken bättre. Vi saknar redan det svalare klimatet vi haft vid Tobasjön.

Frukostbuffet, Hotel Prima Indah.

Havsutsikt från vårt hotell.

09.32 Vi travade iväg från hotellet, svängde in på närbelägna gatan Sibolga Square som är en vanlig gata dagtid men ett torg fullt med uteserveringar med billig mat kvällstid. Vi promenerade längs gatan och fortsatte till CV Taxis kontor. Där hankade vi och personalen oss så sakteliga fram språkligen. Efter viss förvirring och ett osammanhängande mobiltelefonsamtal så har vi i all fall två platser på en buss ikväll. Det är en buss som kommer och hämtar oss vid hotellet klockan 19.00. Vi har även förlängt hotellvistelsen till 18.00. Nu ska vi båda få smörj. Det är dags för solskyddsmedel. Det finns en stad att upptäcka idag.

11.28 Vi har ännu inte kommit till skott. Detta är ju den dag då det ska laddas för en nattbusstur. Det är dumt att slita på krafterna med vandrande i sol och värme. Dock ska det så klart inte slarvas med näring och vätska så nu går vi snart ut.

12.25 Det är +32°C varmt idag men det är främst luftfuktigheten som gör det tufft att vistas inomhus. En annan sak som gör det jobbigt är alla becaks (motorcykeltaxi) som stannar brevid oss, framför oss och bakom oss hela tiden och tycker att vi ska åka med.

13.01 Det internetsurfades en stund på Nauti Net och Christer meddelade kommande boende i Bukittinggi om vår senarelagda ankomst. Nu har vi hittat restaurangen Pak Nas och här blir det lunch, Padangstil.

Hotel Prima Indah

Sibolga Square

Vandring på Sibolgas heta gator.

Christer äter lunch på restaurangen Pak Nas.

Räka modell större på dagens lunchtallrik.

13.42 Ett stort utbud av mat lades fram på vårt bord. Av allt som lades fram så åt vi två bitar kyckling, ris och en tigerräka var. Padangstil innebär att man betalar för det man äter av det som ställs fram. Efter lunchen ordnade vi med dryck för nu och sen. Jag har hört mig för om möjligheten att få köpa kaffe här på hotellet. Det ska gå bra, tack. Vi hade även kunnat få det serverat på rummet men vi ska söka oss mot lobbyn istället.

13.48 Ännu en gång har en rumstelefon klingat. Denna gång gavs det vettig information. Det går bra att komma ner och dricka kaffe.

13.58 Lobbyväntandet på kaffe är slut. Under väntan kom två unga herrar i personalen till oss. De förevigade oss och sig själva med hjälp av sina mobilers kameror. Nu blir det cappuccino. Gott!

15.59 Det är en slö dag idag. Vi ligger mest och läser i våra böcker samt läskar oss. Utifrån hörs böneutrop samt tutandet och knattret från motorcyklar och mopeder. Det är tre timmar till avfärd, två timmar till utcheckning och en timme till något annat.

16.57 Blue Ocean Coffeeshop heter dagens middagsställe. Det befinner sig på hotellet Wisata Indah nere vid havet. Vi fick inte bo här men det går bra att äta. Utanför fönstret ser vi den Indiska oceanen rulla in. Folk sitter på bryggan här utanför och några badar i havet. Jag ska prova tebolgajuice och Christer, oj någon nös, ska ha ananasjuice. Jag har inte en susning vad tebolga är. Vad juice är har jag koll på.

17.08 Vi har fått juicerna och jag har fått ändra min beställning gällande kycklingbröst. Det blir soppa istället och ris vid sidan om. Detta är inte mycket att leva på under en lång bussfärd. Ett föga smart val av mig. Varför tittade jag inte närmare i menyn?

17.39 Måltiden är avslutad och vi är hemma i rum 307 för en sista gång. Nu ska vi borsta tänderna, packa, låsa om oss, checka ut, transportvänta och läppja på kaffe.

Bad och bryggliv utanför Hotel Wisata Indah, Sibolga.

Dagens middag blev på hotell, dock inte vårt eget hotell.

18.54 Vi sitter i lobbyn och väntar. Framför oss på glasbordet står två urdruckna kaffekoppar, koppar där det tills alldeles nyss fanns cappuccino. Myggbetten på mina fötter och vrister kliar. Jag hoppas att minibussen snart är här.

19.31 Här sitter vi och inte mycket har hänt sedan sist. Betten kliar lite mindre nu för oss båda eftersom vi smort in ben och fötter med Apotekets myggstift Mygga. Hur lång blir väntan? Kommer det en buss/bil överhuvudtaget? Ska vi ringa och bekräfta att vi sitter här?

19.51 Livet leker. Bussen är på väg och vi är med. Hurra. Barnen som kunde engelska vinkade hejdå till oss.

20.11 Vi har löst och betalat biljetterna på ett enkelt kontor vid hamnen och körde sedan vidare. Nu är vi utanför ett hus men ingen ny passagerare har klivit ombord. Om de hämtar upp vid dörren så kanske de även kör till dörren och släpper av. Vi åker med bolaget CV, Citra Nasional.

20.38 Jl Galot Subroto No 40 står det på huset som vi stannat vid. Toka Obat Berkat står det på en skylt. En dam klev just in i vårt fordon.

20.53 Vi har stannat för att tanka solar. Jag lovar, det står solar på pumpen. Jag tror att det är diesel. Det kostar i alla fall 5500 rupiah/liter. Nu är det färdigtankat, det gick i 272.93 liter i vårt fordon.

21.17 Fler passagerare har hämtats upp i östra utkanterna av staden. Vi har också passerat mängder av hotell längs de stränder som finns här utanför Sibolga. Fordonet är nu nästan fullt och äntligen bär det av bort från staden, ut i mörkret.

23.34 Vi har studsat oss fram på vägen mot Padang Sidempuan. Nu är det stopp, paus och rast. Minibussen har stannat vid ett grönt skjul, en grön byggnad mitt i ingenting. Här kan man om man vill äta, köpa något eller helt enkelt rasta kroppen. Det regnar ute och vi har passat på att vattna diket ytterligare med kroppsvätska.

Paus strax före midnatt. Bara åtta timmar kvar!