Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Torsdag 1 augusti

06.46 Vi har vaknat på Al-Hidayah Guest House i Ende. Världen utanför vårt rum och boende finns kvar. Jag var just ute och hängde upp handduken på tork. Idag ska vi om och när allt flyter ta oss vidare till Bajawa. Exakt vilket transportmedel det blir återstår att se.

07.15 Nu kommer vi snart att lämna rum 2. Vi ska ju äta frukost. Jag undrar vad som väntar. Blir det indonesisk, kontinental, välj en fast, en flytande från menyn eller kanske något från Mellanöstern med tanke på vad vi sett och upplevt här? Snart vet vi.

07.22 Jag vet ännu inte vad det blir till frukost. Vi har inte lyckats hitta frukostmatsalen här på boendet. Igår pekade incheckerskan mot en trappa. Den har vi gått uppför och bara funnit andra hotellrum. En trappa till ledde till taket och en massa tvätt, inga handdukar. Jag undrar om hon istället pekade mot, menade RM Salyo, grannstället där vi lunchade igår?

07.32 Incheckerskan dök upp och vi frågade henne. Hon pekade på samma sätt som igår. Det var RM Salyo som gällde. Hon gav oss varsin frukostbiljett dit. Nu sitter vi där/här och äter ris, stekt ägg, kyckling? och någon grönsak/frukt samt te.

07.50 Det var nog bara en frukt och ingen kyckling. Vi fann stora kärnor i det vi först trodde var kyckling. Nu är vi tillbaka i rummet och det luktar inte gott här inne. Nästkommande steg blir att göra oss klara här, checka ut och hitta en transport till busstationen.

08.29 Nu har det hänt saker. Vi gick ut från boendet efter att vi lämnat nyckeln. Vår vandring tog oss förbi fotbollsplanen där personer i rött och vitt marscherade omkring. Var det militärer eller en vaktparad? Vi pratade med några personer som stod vid en grön minibuss/bemo. Efter lite förhandlande med dem fick vi skjuts till busstationen. Där blev det en kamp om att få oss som kunder. Vi följde med en av de ivrigare (som dessutom såg pålitlig ut) och nu har resan västerut mot Bajawa börjat.

09.37 Vi färdas längs en kurvig, backig, vacker och bitvis guppig kustväg. Musik spelas på hög volym. Frågan är om vi fortfarande har fullgod hörsel när denna resa tar slut? Det är grönt och frodigt vid sidorna av vår väg. Bajawa kommer förhoppningsvis närmare.

10.08 Nu står vi helt stilla. Det är något vägarbete. Jag ser en gul Volvo-grävskopa och en orange lastbil. OK, nu är vi på väg igen. Det är bra. Mindre bra är det faktum att musiken här inne i bilen blivit om möjligt ännu högre.

10.30 Vi siktar en vulkan med klassiskt vulkanutseende. Är det rök eller moln som ligger runt toppen?

Hotel Happy Happy i Bajawa.

Peter inleder sin vistelse i Bajawa med att dricka gratis kaffe.

Christer har registrerat oss.

Det är skönt med en soffa efter flera timmars resa.

10.58 Vägarna är som nämnts tidigare kurviga här på Flores och trots att vi trott oss vara framme ett bra tag verkar det fortfarande återstå en bit. Den vackra vulkan vi sett heter Ebulobo och är 2124 meter hög.

11.29 Skjortor, skor och en tamburmajor. Vad är det? Jo, det är ett litet tåg av gående och musicerande ungdomar här i Mataloko. Resan den fortgår.

11.41 Nu är det bara chauffören, Christer och jag kvar i bilen. Den senaste att kliva av var en äldre herre. Han ville absolut bli körd så långt det bara gick fram till ett hus en bit från vägen. Några rejäla smällar hördes under fordonet på den allt utom bra vägen dit.

11.46 Ute på landsvägen igen hördes underliga skrapande ljud från bilen. Chauffören släppte dock av oss vid vårt boende, undersökte sedan sin bil som lämnade oss med diverse oroväckande ljud.

12.04 Nu är jag dubbelt glad. På bordet framför mig står en kopp med kaffe. Dessutom bor vi i rum 3 på Hotel Happy Happy (http://www.hotelhappyhappy.com). Fyra glada flickor i ljusbruna skjortor och bruna kjolar hälsar och vinkar glatt till oss från vägen här bredvid. Efter 3,5 timmes färd i bil är vi framme i Bajawa, huvudort i provinsen Ngada. Värdparet här är ett pensionerat par från Nederländerna.

Peter äter vårrullar på Camellia Restaurant.

Christer kunde inte motstå att ännu en gång beställa soursop juice.

12.50 Det mesta har packats upp ur våra ryggsäckar för att torkas och vädras. Det luktar själva den i de stora ryggsäckarna. Det blir lätt så efter en dryg månad i tropiskt klimat. Nu ska vi ut på stan för diverse göromål.

13.45 Ett första stopp har gjorts här i Bajawa. Christer skriver just nu ner våra matbeställningar på ett papper här på Camellia Restaurant. Vi hamnade här efter att några andra restauranger var helt fulla med turistgrupper på genomresa. Camellia har gott om plats. På vägen hit har vi tagit kort på den stora vulkanen Inerie (2245 meter hög) som syns tydligt från staden.

14.57 Under lunchen fick jag se en man som kom ut ur garderoben, den garderob som han höll på att skruva fast dörrarna på. Nu sitter vi och surfar på internet i ett minimalt internetcafé, Warnet 31, inte mycket mer än ett litet skjul. Tänk att snart är det slut med besök på internetcaféer för oss.

15.50 Stadsvandringen och stadsförevigandet fortsatte. Bajawa centrum hade inte så många sevärdheter men vi köpte dryck, tog ut pengar och tittade på det som gick att titta på. Nu är vi hemma i rummet igen. Innan ingång hit hörde vi oss för om transport till nästa stad imorgon. Detta fick vi ett löfte av vår värdinna att det skulle ordnas. Nu ska vi gå ut till soffan utanför ingången.

Bajawa

Vulkanen Inerie vakar över Bajawa.

Christer söker lite skugga under vår stadsvandring.

Geografiämnet verkar vara prioriterat på denna skola.

18.10 Vi har läst i våra böcker och njutit av eftermiddagssolen. Under vår lästid har diverse gäster checkat in eller återkommit från dagsutflykter. Alla rum här är faktiskt upptagna. Bland annat har det nederländska paret vi mötte i dimman häromdagen kommit. Vi har även bekantat oss med ställets glada hund. Alldeles innan vi gick in kom två killar på motorcyklar. De undrade förvirrat om detta var Bajawa, något vi kunde bekräfta. De gick in för att checka in men fick beskedet att det var fullt. Detta gjorde de inte nedslagna. De hade fått tips om andra ställen. Den ene hade en liten kamera på sin hjälm. Värdinnan har meddelat att vår bil kommer hit i morgon vid 09.00. Perfekt!

19.41 Det här går inte för sig. Inte kan vi ligga kvar här och slöa inte! Vi måste ut innan de stänger, restaurangerna alltså. Det är dags för dagens, kvällens middag.

19.53 De två första restaurangerna var inte stängda, däremot nästintill fullsatta. På första stället, Ditos, erbjöds vi att sätta oss vid ett litet bord ihop med ett annat sällskap. Vi bestämde oss istället för att återvända till Camellia där vi åt en god lunch tidigare.

20.50 Vi lämnade 5000 rupiah i dricks till den trevliga servitrisen. Under dinerandet gick två tyskar ut och rökte. Tyskar är alltid civiliserade och följer regler. Nu är vi hemma i vårt rum och ska väl mest inte göra någonting. Det är lite kyligt ute ikväll. Vi är ju på 1100 meters höjd här i Bajawa.

22.18 Domen har fallit! Den kunnige har sagt sitt. Det är +16ºC därute. Eventuellt är detta bland det kallaste vi varit med om i tropikerna.

22.49 En trevlig dag i Bajawa har nått sitt slut. Staden i sig har inte mycket att erbjuda. Den är mest en bas för spännande utflykter till traditionella byar och vulkaner. För oss har det varit ett trevligt stopp och en övernattning på ett av de trevligaste hotell vi bott på. Happy Happy gör skäl för sitt namn. Här är välordnat, rent, fräscht med vackra färger och en skön uteplats.

Vi fick hundbesök under eftermiddagen.

Det är jag som driver det här hotellet!

Vi njuter i eftermiddagssolen.

Även middagen blev på Camellia Restaurant.


Fredag 2 augusti

07.01 Det är skönt med en egen säng. Men även en skön säng måste lämnas. Jag tror inte värdparet skulle uppskatta om jag blev kvar i sängen eller tog den med mig.

08.05 En stadig frukost är A och O på en färddag. Den spelar även in i helhetsbedömningen av ett boende. Dagens frukost var stadig och helhetsintrycket av Hotel Happy Happy är mycket gott. Vad som erbjöds att äta ska jag inte rabbla upp. Det skrivs nog mycket om mat ändå.

08.51 Vi sitter och väntar på vår transport härifrån. Med oss på verandan är den glada hunden och två unga turistande damer från Indien och Brasilien. De äter frukost. De är på väg österut på Flores och ska se det vi redan har sett. Vi är på väg åt det håll de kommit från. Vi har utbytt diverse erfarenheter från vårt resande och berättade bl.a. om vår resa i Brasilien för tre år sedan.

09.26 Istället för att sitta i en bil som planerat så sitter vi fortfarande kvar på uteplatsen/verandan. Det går dock ingen nöd på oss. Här sitter vi skönt.

09.34 Vår holländska värdinna har satt sig bredvid mig. Hon meddelade precis att vår transportör får tio minuter på sig. Är han inte här då ska hon finna en annan lösning åt oss. Tydligen är föraren ute och raggar fler passagerare.

09.44 Tiden är ute. Värdinnan ska stoppa en bemo (minibuss) åt oss så att vi kan ta oss till huvudvägen där bussarna passerar.

Här hälsas man välkommen till staden Bajawa. Vi har dock precis lämnat den.

Christer frågar om transport till Ruteng.

Vi åker i ett gult fordon idag.

09.50 Bemon stoppades, äntrades och körde oss en liten bit. Nu väntar vi vid en hållplatsliknande byggnad. Vi är vid infarten till Bajawa, den plats där Trans Flores Highway passerar. Vi har ingen koll på busstider eller transportmöjligheter. Det är bara att vänta och se.

10.17 Efter att vi låtit bli att åka med några fordon kan vi nu säga, Ruteng här kommer vi! Ett fordon med den destinationen anlände och tog oss ombord. Det blir inte till dörren men än sen. Ett stort tack till den hjälpsamma lokalbefolkningen som frågade passerande fordon vart de skulle och hjälpte oss att hitta rätt.

12.24 Vårt mål väntar i väster. Enligt vägmarkeringen återstår det 164 kilometer till något, förhoppningsvis är det till morgondagens sovort. Är det så, så är det ännu mindre kvar till dagens slutmål.

12.48 Nu har det hänt saker. En säck har fallit från fordonstaket. Chauffören har dessutom börjat spela musik, dock inte lika högt som det igår. Dessutom väntar ännu en vägombyggnad. Vi färdas på grovt grus. Nu återkom asfalten men framme är vi inte!

13.05 Först har bilen fått mer bränsle och nu lite senare har vi stannat till i Borong för att de som färdas i fordonet också ska få fylla på med energi i en liten restaurang. Jag vill inte äta eller stå still. Jag vill komma fram!

13.43 Nu har vi lämnat Borong. Jag hoppas att vårt nästa stopp blir vårt sista.

14.12 Vår resa går mot högre höjder. Vi slingrar oss igenom skogklädda bergstrakter. Naturen är vacker här. Det finns bl.a. stora bambuskogar på sluttningarna.

Vi väntar på att bli incheckade och att vårt rum ska vara färdigt.

Vi ska sova i ett trähotell. Här är rummet.

Utsikt från Rima Hotel.

15.09 En portal har hälsat oss välkomna till Ruteng och vi har stannat vid en öde busstation/terminal. Här har en rökande ung man och en dito yngling klivit in och pratat med passagerarna. Ynglingen bar även på en sax. Nu klev de ur och vi kan fortsätta.

15.22 Chauffören upplystes om var vi var inbokade. Han stannade och släppte av oss vid vägkanten alldeles vid Rima Hotel. Nu sitter vi i varsin korgstol och väntar på att få checka in.

15.33 Visst är det skönt att vara här sa Christer. Det är inte utan att jag håller med. Det aktuella rumsnumret är 8A. Nu ska det bli skönt att packa upp och få sig en dusch.

16.06 Efter lite bök och krångel fick vi varmvattenberedaren i badrummet att fungera. Nu strömmar det varmt vatten ur duschen över Christer. Det är en dusch vars, huvud, stril eller vad det nu heter ibland lossnar från slangen. Något annat som är löst är handtaget till badrumsdörren. Nu small det till ordentligt infrån badrummet. Vad har hänt?

16.09 Jag är tillbaka! Det som hade hänt var att handfatet plötsligt lossnade från väggen och krossades mot golvet. Detta hände samtidigt som Christer duschade. Nu hopar sig frågorna. Vad fasen är det som sker? Vad sker härnäst? Håller golvet? Tog handfatet livet av sig för att Christer föredrog duschen?

16.32 Nu har skadan meddelats till receptionen. Den unga damen därifrån, som nog först inte insåg vad som skett, har just gjort en okulär besiktning. Nu försöker hon få tag i chefen. Vi har ombetts vänta. Fasen, vi vill ju ut och se oss omkring i staden istället.

Vårt tvättställ tog livet av sig och Christer hann precis undan.

Shopping på Nirwana.

På väg hem efter en rundtur i Ruteng.

16.47 Nu har en halvchef varit runt. Vi är fria att gå ut och se mer av Ruteng. Halvchefen sa att han och en tekniker hade kollat alla badrum för ett litet tag sedan. Han sa också att han ska kolla med sin chef. En kille i orange tröja har fått uppdraget att städa här inne.

17.26 Det blev lite gatvandring, mer av de vanliga ropen om ”Hello Mister!” och ”Where are you going?”, samt handlande på livsmedelsbutiken Nirwana. På hemvägen fick vi sällskap av killen i den orangea tröjan. Vi pratade om lite av varje. Han sa att folk härikring är gifta och ibland har barn redan då de är 16 år. Han tyckte att det inte var bra. Vi håller med. Nu ska vi surfa lite på internet. Det finns ett internetcafé i själva hotellbyggnaden. På affären köpte vi öl. Hur ska vi hålla de kalla? Vi kan förstås lägga de i vårt tvättställ, nej visst ja, vi har ju inget. Inget helt i alla fall.

18.47 Efter surfandet bokade vi en transport till imorgon. Nu är vi tillbaka i rum 8A. Vårt tvättställ eller i alla fall delar av det ligger i papperskorgen. Dags att dra ut och äta middag.

19.55 Vi är just hemkomna efter en enklare måltid. Det var gott men bitvis rysligt kryddstarkt. Ruteng har säkert många goda sidor men ingen kan anklaga staden för att ha gott om restauranger. Även denna stad ligger på hög höjd och kvällsluften var riktigt kylig, påminde oss om norrländska sommarkvällar. Nu ska dagen knytas ihop och morgondagen nagelfaras.

21.08 Morgondagen är lättplanerad. På sängbordet står två Bintang-öl. Min öppnas snart.

22.17 Det pratas spanska på andra sidan väggen. Är det så att kvinnorna där pratar ovanligt högt eller är det tunna väggar? I brist på handfat får man borsta tänderna över toalettstolen. Vatten tar man från den lilla toalettduschen. Flexibilitet och uppfinningsrikedom är centralt i backpackervärlden. Om en vecka är jag hemma igen.

Rima Hotel, Ruteng.

Vår vän Björn sitter hemma i Sundsvall och citerar Dagerman. Han vet nog inte att det syns i Ruteng.


Lördag 3 augusti

07.03 Morgonen är här i vårt trähotell i Ruteng. Det pratas fortfarande spanska vägg i vägg. Det är svalt inne i rummet, runt +16ºC, alltså samma temperatur som utomhus. Vi har förvisso haft svalare rum men inte värmer det oss nu.

07.52 Vi har mötts av hemska nyheter. Det är ännu en tragisk händelse. Det blir inget kaffe till frukosten, det blir te. En bit bort i rummet sitter några och röker. Kan de inte gå till balkongräcket. Eller varför inte fortsätta över det?

08.08 Det var inte den mest stabila och stadiga av frukostar, två skivor franskbröd med ett stekt ägg mellan dessa. Halvchefen har meddelat att chefen och samtidigt hans far beklagar tvättställsincidenten. Sonen och teknikern ska under dagen kolla samtliga tvättställ en extra gång.

08.28 Underliga ting fortsätter att ske på hotellet. Först vid frukosten och nyss snudd på, på väg in i rummet var det en ung man som ville sälja dukar eller vad det nu var. Ska man inte få vara i fred vid matbordet eller ens inne i rummet? Nej, nu vill jag vidare.

08.54 Flores Mountain Tours står det på den orangefärgade minibussen som just rullade iväg med oss. Bisittaren, andrepiloten, bussvärden har förhört sig om destinationen, hotellet vi ska bo på i nästa ort och vår härkomst.

Peter äter en klen frukost på Rima Hotel.

På väg västerut.

Vi tar en paus under resan Ruteng-Labuan Bajo.

09.15 Bussen som fortfarande åker runt runt här i Ruteng har svängt in på allt smalare vägar/gator. Nu står vi stilla på tomgång bland några hus. Nyfikna barn passerar och tittar på fordonet. Föraren med vän har avlägsnat sig. Vi är dock inte helt ensamma, andra passagerare har plockats upp på vägen hit.

09.32 Den gamle/förste chauffören verkar ha lämnat oss. Bussvärden kör nu fordonet. Vi har varit och vänt och är nu tillbaka på samma plats där vi nyss var.

09.40 Körordningen är återställd, flera har gjort sig redo, anslutit och vi är alla på väg. Vi åker med det som kallas "travel" här i Indonesien. Det innebär att man fyller en bil eller en minibuss med passagerare och kör alla från dörr till dörr. Det är dyrare än vanliga bussar men mycket bra att bli hämtad där man är och bli körd exakt dit man ska. Nackdelen är att det kan ta hiskeligt med tid innan alla som ska med hämtats upp och släppts av.

10.01 Mer stopp har gjorts och fler passagerare har klivit ombord. En av de nyanlända, en pojke, är riktigt ledsen och han gråter hysteriskt. Hela tjocka släkten stod och vinkade av honom när han åkte iväg tillsammans med en släkting.

10.16 Jag hoppas att vi äntligen på allvar är på väg. Bussvärden har klivit av, sagt hejdå till oss och avvikit.

11.47 Bussen har stannat för att släppa av en kvinna, en pojke och en höna. Hönan låg i en av kvinnans väskor.

12.26 Det är lunchpaus i Lempor. Jag ska ta igen vad jag inte fick i morse. Det har beställts kaffe på R.M Mono Seneng.

12.53 Varför äter sig folk inte mätta innan de avreser? Hur lång tid ska detta ta? Varför kommer man in i bussen för att röka? Hey, nu kommer fler ombord. Ska vi åka nu? Gott med kaffe förresten! Lite sött och sumpigt men dock kaffe.

14.16 Havet har siktats i fjärran och vi har börjat färdas nedåt. En av medpassagerarna har precis kräkts ut genom det öppna fönstret. Det gick inte så bra. En del av det blåste in igen och hamnade på hans högra arm. Åksjuka härjar här på Flores som troligen inte har en enda rak vägsträcka. Det är kurvor hela tiden.

14.58 Vi har nått vår resas sista indonesiska stad, Labuan Bajo på Flores västra kust. Nu återstår bara transport till det sista boendet här i landet. Labuan Bajo är en av Indonesiens snabbast växande städer. Den är bl.a. huvudort för turismen till öarna Komodo och Rinca som befolkas av de drakliknande komodovaranerna.

Vi bor bakom en grön dörr på Pagi Hotel.

Många fordon på en smal gata.

Småföretagare i Labuan Bajo.

15.16 Alla passagerare fick skjuts till dörren. Vid ett stopp stod det några nötkreatur. De äldre betade lugnt vidare men kalven tittade nyfiket på fordon och passagerare. Vi var sist ut ur bussen och har nu checkat in på Pagi Hotel och här är vi i rum 202. Hotellet är ganska nytt och mycket rent och fräscht. Det är vackert målat med grönt och vitt.

15.56 Tänk vad lite det behövs för att den inre gnistan ska flamma upp. Idag var det bara att stiga in i duschen och spola av torson. Snart drar vi ut och lunchar.

16.24 En mycket sen lunch är beställd. Vi är på Mata Hari Restaurant. På terrassen där vi sitter har vi havsutsikt. Solen den glittrar i ebbvattnet. Ute i havet ser vi olika rundade öar. På en av de vi kan se längst bort, Rinca, finns de nämnda komodovaranerna. Idyllen här störs tyvärr av att någon sågar i metall någonstans i närheten.

17.21 Det blev en god lunch som kunnat bli riktigt billig. Servitrisen räknade 30 000 fel. 95 000 rupiah blev 65 000. Jag påpekade ärligt detta och vi betalade rätt summa. Nu är det internetdags. Det är ruskigt varmt här på internetcaféet RP Net.

17.46 Vi har vandrat vidare längs huvudgatan här i Labuan Bajo. Det märks verkligen att turismen är stor här. Det finns resebyråer, hotell, restauranger, dykbutiker, transportföretag och mycket annat i en aldrig sinande mängd. Många ställen har uteplatser i riktning mot den solnedgång som snart är här.

Båthamnen i Labuan Bajo.

Christer äter lunch i vacker miljö på Mata Hari Restaurant.

En katt njuter av ett varmt tak.

Solen förbereder sig inför solnedgången.

17.56 Det lilla caféet Bajo Bakery ska ordna med eftermiddagskaffe till oss. Vi har satt oss i sköna stolar på deras uteplats. Nu kom ännu en duk- och tygkrängare förbi. Vi är fortfarande lika ointresserade att göra några inköp.

18.26 Kaffet och bakverken avnjöts och betalades för. Det har blivit mörkt även denna dag. Innan detta inträffade försökte vi fotografera solnedgången. Resultatet blev inte så bra tyvärr.

18.58 Vi sökte oss hem till hotellet och handlade lite i affären på entréplanet till hotellet. Det köptes drycker och jag köpte en dagbok att använda på kommande resa. Christer köpte också diverse spännande såser och kryddblandningar som han ska testa vid matlagning på hemmaplan.

20.43 Den sista middagen i Indonesien är beställd. Vi är på den italienska restaurangen Made In Italy och har beställt pizza. På bordet står två små, smala glas med en röd sås och en brödpinne av italiensk modell, grissini. Jag vet inte om såsen är stark, inte än i alla fall.

21.56 Såsen var en hederlig pizzasås. Pizzorna var himmelskt goda, bland de om inte de godaste jag ätit på någon resa. På utvägen skakades det hand med den italienske ägaren och delar av personalen. Nu är vi hemma i rummet igen. Aftonen ska avslutas och morgondagen ska det kluras kring.

Vi åt middag på den utmärkta italienska restaurangen "Made in Italy".


Söndag 4 augusti

07.40 Aldrig förr har vi spenderat så många dagar i ett och samma land, 40 dygn. Aldrig för har det sovits i så många städer i ett och samma land, 24 stycken. Men nu är allt snart slut. Vi har sovit ordentligt gott i utmärkta sängar här på Pagi Hotel.

08.23 Frukosten åts lite oväntat uppe på hotellets tak där det fanns en liten restaurang. Förutom frukost fick vi alltså lite utsikt och kunde ta några kort på vyn mot havet.

08.59 Den sista frukosten är avslutad. Det sista rummet har betalats för. Den sista Indonesien-taxin är beställd. Det var lite brus i kommunikationen mellan oss och den som tog betalt. Slutligen gick det fram vilket rumsnummer vi haft och vart vi ville resa.

09.19 Nu har vi packat ner allt vi vill och får ta med oss hem. Endast timmar återstår av vår tid i landet. Är det nu hemresan tar sin definitiva början, den hemresa jag kände föraningar av redan härom morgonen då vi lämnade Moni.

09.25 Vistelsen i Labuan Bajo är också slutet på vår resa genom den bergiga ön Flores. Mycket vacker natur har setts. Vi har sett vulkaner och vackra vyer men resorna har slitit på oss och hastigheten har varit långsam. Totalt har vi färdats 51 mil på dessa slingrande vägar.

Lobbyn på Pagi Hotel ger ett något kyrkliknande intryck.

Utsikt från hotellets tak.

Det är här man äter frukost på Pagi Hotel.

Personalen sitter så lågt att hotellreceptionen ser obemannad ut.

09.33 Chauffören tar ett bloss, petar i en högre växel och rattar vant i den kurviga uppförsbacken. Solen skiner från en blå himmel, en blå himmel vi snart är närmare. Det var inte enkelt för hotellpersonalen att hitta en taxi åt oss och det vi åker med nu är nog ingen sådan, snarare några privatpersoner som övertalades att skutsa oss mot en viss betalning.

09.48 Det gick snabbt att komma ut till den lilla flygplatsen. En ny terminal håller på att byggas men vi hamnade i den gamla. Utan problem passerade vi säkerhetskontroll nummer ett. Nu väntar vi på att få checka in. Det är en liten flygplats minst sagt.

10.27 Incheckningsdisken öppnade och i sakta mak blev medpassagerare och även vi incheckade. Då vi skulle betala avreseskatten gick det mesta smidigt. Dock ville herrarna där, av någon anledning, inte lämna tillbaka boardingkorten med skattelappen på. De tittade på oss och så på lapparna. Det skrattades till och lapparna lämnades till oss. Vi har även hunnit med att passera ännu en säkerhetskontroll. Medpassagerare verkar utan problem tagit med sig vatten och vätska förbi de båda säkerhetskontrollerna. En dam har med sig en femlitersdunk med runt fyra liter isteliknande vätska. Är det så att förbudet mot vätskor ombord är hävt eller följs inte reglerna här?

11.41 Vi är kvar i avgångshallen och väntar på besked om att få gå ombord. Den avgångstid vi har är 12.05. Visst, vi har gott om tid vid planbytet i Denpasar men jag vill komma iväg. Det börjar bli varmt här inne. En bit ifrån oss har vi en dansk-svensk familj. Kvinnan och barnen talar svenska, mannen talar danska.

11.57 Nu landade planet vi ska åka härifrån med. Nu ska det bara taxa fram och tömmas på passagerare och bagage innan vi och vårt bagage kan få komma ombord. Ett större fransktalande sällskap, anfört av en man i gul tröja, har kommit in i avgångshallen. En har en skjorta med ett mönster som för tankarna till en gardin från 70-talet. En dam har ett hår vars färg får oss att tänka på Pippi Långstrump. Är det Astrid Lindgren-figurer som är ute och reser? På bänkraden framför oss sitter nu den dansk-svenska familjen. Tonårsdottern är helt fokuserad på sin mobil! Oväntat!

Vi väntar på att få flyga.

Turistaffisch för regionen vi besökt.

Ännu en gång ska vi flyga med Wings Air.

12.21 Till slut är vi då ombord på vårt flygplan, runt 35 minuter efter det som stod på boardingkortet. Nu hoppas jag att det går smidigt att komma iväg.

13.59 Vi har, runt halvtimmen sen, åter landat på Denpasars flygplats, Ngurah Rai International Airport. Vi är åter igen på Bali. Nu åker vi buss mot terminalen. Om tre timmar är vi uppe i luften igen, även denna gång med en tidigare flygplats i sikte.

14.15 Vi står och väntar vid bagagebandet. Allt vi har sett är en man som kommit med en bagagevagn och lastat bagage på bandet. Vi har också sett en man som liknar förbundskaptenen i ishockey, Pär Mårts, dock pratar denna man franska. Vänta, blir Pär Mårts inte Père mort, pappa död, på franska?. Nu kommer de första väskorna, vänta igen, det är ju de som mannen med bagagevagnen la dit.

14.29 Ryggsäckarna kom och vi gick ut från ankomstdelen. En envis taxigubbe ville absolut skjutsa oss. Vi sa att vi snart ska flyga till Singapore. Då mjuknade den envisa mannen och tipsade oss om att ha ryggsäckarna på effektförvaringen och ta en liten rundtur med honom. Vi tackade för tipset men lär inte följa det. Nu är vi tillbaka på restaurangen Bakso Malang. Det var ju här vi åt den sista måltiden med Patricia och Susan för en vecka sedan.

15.02 Lunchen är avslutad. Christer är och kollar efter flighttid och sittplats på Starbucks. Runt våra mindre fräscha ryggsäckar svärmar det flugor. Detta känns inte bra.

15.34 Som traditionen bjuder har vi satt oss på Starbucks för att dricka rejäla koppar kaffe. Som Starbucks tradition bjuder har de skrivit våra namn på muggarna. Ja, våra och våra, enligt det skrivna heter vi denna gång Pitter och Crish. Varför i hela friden håller de på med att skriva namn? Man behöver ju inte uppge namn eller legitimera sig vid utlämnandet. Räknar vi flygplatsen till Denpasar så är ju detta ännu en Starbucks-stad. Därmed har vi varit på Starbucks i fler städer i Indonesien än i något annat land förut.

Vi drack juice för att döda tid och för att det är gott.

Ngurah Rai International Airport från insidan.

16.17 Kaffet dracks upp och vi fortsatte mot utrikesterminalen. Nu har vi gått in i depå på Café By Karyadi för att läska oss med juice.

16.50 Små reflektioner i livet. Varför är det ibland så svårt att få en servitris/servitörs uppmärksamhet? Varför fimpar man sin cigarett på hållaren till toalettpapperet? Det lämnar ju brännmärken. Gör de så hemma och hos vänner också? Visst vissa hållare har askkopp men inte alla.

17.04 Det är snart dags att checka in våra stora ryggsäckar. Avresan närmar sig.

17.59 De sista sedlarna har lämnats över i utbyte mot blivande gåvor och just nu konsumeras drycker. Vissa sedlar sparas till växling, Röda Korset-gåvor och rent samlande. Det är snart dags att gå till vår gate. Det går riktigt bra för oss här på flygplatsen.

18.21 Innan gaten är det en säkerhetskontroll. Innan den är det en kö. Mellan de två är en låst dörr. Varför är den låst? Utan öppen dörr blir det ingen säkerhetskontroll. Utan säkerhetskontroll blir det ingen gate och ingen flygning.

18.36 Kön den står stilla. En av de stillastående har en halmhatt och en blå tröja som det står GIF Sundsvall på. Planet är minst en kvart försenat. Ny avgångstid är 19.10. Fast för att de ska kunna lyfta med oss så måste vi ju vara ombord. Varför väntar vi i kö istället för vid vår gate? För att förvärra situationen ytterligare är vår plats i kön alldeles vid en luftkonditioneringsanläggning som verkar ha turbon på. Det är riktigt kallt där vi står.

18.54 Det är dryga kvarten till avfärd och vi står fortfarande kvar. Det finns säkerhetsfolk på andra sidan den låsta dörren. De är inte vid apparaturen utan sitter längre bort på en bänk. Vi vill komma iväg. Flygtiden är 2,5 timmar. Sista tåget in mot centrala Singapore går från flygplatsen vid midnatt. Vi har dessutom hoppats äta middag innan dess.

19.06 Regel nummer ett inom vårt resande, var aldrig nöjd! Är man nöjd och säger det öppet så kommer bakslaget som ett brev på posten, amen i kyrkan. Detta har nu skett. Planet är rejält försenat. Ny avgångstid är 20.10. Det ger oss en landning i Singapore vid 22.45. Därtill kommer passkoll, bagagehämtning och tullpassering. Detta tar nog minst 30 minuter. Ska vi hinna med tåget så kommer vi inte att hinna med att äta efter vi landat. Alltså måste vi äta här och nu.

Vi flyger från Bali till Singapore.

19.34 Det blev ingen middag här. Vi och de andra passagerarna på de två flighterna till Singapore ombads passera säkerhetskontrollen. Där togs en noga titt på vinet jag köpt som present innan det återlämnades till mig. Nu är vi vid gaten och har ingen aning vad vi gör vid framkomst. Det är ingen mening att planera sådant som ännu inte skett.

20.20 Allt fler kommer ombord på Air Mandalas flight till Singapore. Vi har bokat vår resa med Tiger Airways men systerbolaget Mandala kör den här sträckan. När är vi framme? Planet har faktiskt rad 13 ombord, det är ovanligt. Flygbolaget är ju från Singapore. De är moderna och har kanske gått vidare från sådan vidskeplighet eller så ser vidskepligheten annorlunda ut.

22.38 Landningen är beräknad till 23.00. När vi kommit fram får allt ha sin gilla gång. Det lär knappast bli något tåg till stationen Bugis. Det lär troligast bli mat på flygplatsen Changi innan vi i taxi tar oss till boendet Sleepy Kiwi Hostel. Väl framme där ska det väl hinnas med att planeras för morgondagen. Vi har ett eget rum bokat och en våningssäng väntar på oss. Blir det problem så är det en 24-timmars reception på hostlet. Detta blir nog bra.

SINGAPORE

23.30 Det är dags för summering på Changi Airport. Vid 23.10 lämnade vi gaten. Efter snabb promenad, passvisning, mer gående och bagagehämtning nådde vi ankomstdelen vid 23.20. Efter lättande av tryck och bankkonton nådde vi vid 23.30 rulltrapporna till tåget. Där möttes vi av beskedet att det sista tåget för dagen just gått. Nu letas efter ett matställe. Christer kom just med ett positivt besked.

23.56 Som senast vi var i Singapore, 11 augusti 2006, så har vi sökt oss till Burger King för middag. Då var vi inne i staden och hade just innan checkat in. Nu är vi ute på flygplatsen. Näst efter burgarna följer en taxiresa härifrån. Nu ska det ätas. Vi är rejält hungriga och har beställt de största burgarna.

Midnattsmåltid på Burger King.


FILMER


Du kan se 32 foton från 1 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 21 foton från 2 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 40 foton från 3 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 18 foton från 4 augusti i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter