Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Måndag 5 augusti

00.29 Vi är i Singapore som en del av vår långa resa hem. Hamburgare med strips och dryck på Burger King var precis vad våra kroppar behövde. Vi är nu redo att lämna flygplatsen Changi för att åka taxi in till centrala Singapore och vårt boende. I taxikön såg vi en man i lång, vit, fotsid dräkt. Det var något som liknade en luciadräkt med ett brunsvart bälte i tyg. Vi såg också en kille med en Kånkenryggsäck. Mannen i dräkten är av europeiskt eller amerikanskt ursprung och verkar som hämtad ur ”Da Vinci-koden”

01.00 Vi fick åka med taxin så långt det gick. Den sista biten längs en gågata gick vi till fots. Väl framme på Sleepy Kiwi Hostel (http://www.sleepykiwi.com.sg) visade det sig att receptionen var stängd. Det var ju utlovat 24-timmars reception men det verkar inte gälla längre. På en ytterdörr satt en lapp till mig. Jag skulle gå in och hämta min nyckel. Ingen person fanns att tillgå att checka in hos. På golvet inne i rummet hittade jag ett hopvikt papper med nyckeln i, det hade ramlat ner från dörren där det suttit fasttejpat. Vi fick fråga oss fram bland de andra gästerna och är nu i rum 3. Här finns inte som utlovat en våningssäng. Istället har de klämt in en dubbelsäng i en skrubb. Skrubben är väl 3 meter lång och 2 meter bred. Satans jävla skit! Vi som ville ha ett bra rum för att förbereda oss för vår dag i Singapore och för flygningen senare i kväll till Bangladesh. Utanför vår skrubb är det en sovsal. Den verkar vara fullbelagd.

01.33 Detta är helt klart inte vad jag hade väntat mig. Vi betalar i alla fall runt 250 kronor var för rummet. Det är mer än vi betalat för något hotell i Indonesien under hela sommaren och där bodde vi bra. Så här blir det när man ska resa i länder med högre levnadsstandard. Lika bra att gå och lägga sig!

02.00 Christers mobil spelade helt oväntat lite musik. Jag undrar varför den gjorde det. Det stör ju vår nattsömn.

Så här ser ett tvåbäddsrum ut enligt Sleepy Kiwi Hostel.

08.29 Nu när vi båda har duschat i en enkel dusch är vi tillbaka i vår skrubb. Utifrån hörs det böneutrop, åskmuller och regn. Här inne mullrar min mage. Jag mår allt utom bra. Snart är det dags för frukost och betalning för rummet (skrubben). Vi vet ännu inte riktigt vad vi gör idag.

09.03 Frukosten är konsumerad. För min del blev det inte så mycket av med frukosten. Halvvägs in i den så längtade den tillbaka ut och jag fick springa och kräkas i slasken. Inte speciellt fint gjort av mig men vad göra när kroppen vill. Uppenbarligen så är magen i uselt skick.

09.30 Det är visst ett "twin room" som vi bott i. Det hävdar damen i receptionen. Hon har en tråkig attityd och frågade en annan gäst som undrade vad klockan var om han hade problem med synen och pekade på klockan på väggen. Dessutom frågade hon Christer ett antal gånger om när vi tänkte checka ut. Är det så man hälsar gäster välkomna? Min hälsa är skräp och eftersom det bara regnar ute så ska jag sova lite för att vänta ut regnet och på bättre hälsa.

09.37 Det kan bli lite tjatigt att fortsätta klaga på detta boende men presentationen på deras websida var mycket lovande. Vi hade verkligen sett fram mot att få bo här. Nu ligger vi i ett rum där vi knappt får plats med packningen, går till toaletter där dörren inte går att stänga och pratar med personal som verkar vilja att vi ska checka ut. Dåligt!

Måndag morgon i vårt minimala rum.

Masjid Sultan, moskén vi har i vårt kvarter Kampong Glam.

En regnig förmiddag i Singapore.

11.14 Vi har checkat ut från Sleepy Kiwi Hostel och lämnat kvar ryggsäckarna. Dessa ska vi hämta i eftermiddag innan vi åker mot flygplatsen igen. Just nu har vi på grund av det fortsatta regnandet flytt in till Starbucks på North Bridge Road. Jag har lite, eventuellt ingen energi på grund av den krånglande magen.

11.53 Vädret är inte perfekt men vi vandrar vidare. Vi har tittat in på diverse shoppinggallerior, bl.a. Bugis Junction. Det är skönt med svalka och att slippa det regniga vädret där ute. Det ser dock ljusare ut vädermässigt nu.

12.38 Jag har i ren desperation köpt och raskt druckit en Coca Cola för att återfå vätska och energi. I min desperation var jag redo att köpa drycken inne på en finare restaurang i en galleria. Just nu känns det mesta OK men visst saknas det energi.

14.05 Christer gick iväg en sväng under det att jag vaktade, vilade på en bänk vid National Library. Han återkom med mer dryck till mig, tackar! Nu är vi i gallerian Raffles City. Christer har varit in i en bokhandel och köpt en present till sin systerson som fyller år om ungefär en vecka. Det funderas nu kring hur och var vi äter lunch och vad vi ska använda kvarvarande tid i staden till. Törsten har åter sitt grepp om mig. Magen känns bra, i alla fall OK. Nu ska vi gå och växla pengar.

14.23 Vi står ännu en gång i våra liv utanför det världsberömda Raffles Hotel. Även denna gång kommer vi att avstå att gå in för en titt och det blir heller ingen Singapore Sling.

Bugis Station, Singapore.

Denna gröna byggnad verkar vara bebodd av nationalister?

Singapore-bor korsar Victoria Street.

Civilian War Memorial, Singapore.

Christer framför det berömda Raffles Hotel.

Vy mot centrala Singapore.

Singapore Sling, en av de mest kända drinkarna i världen.

14.25 Har man sagt A får man säga B. Det går ju inte prata om en drink uan att nämna hur den ska göras. Originalreceptet som serveras på Raffles Hotell i Singapore består av 30 ml gin, 15 ml Heering Cherry Liqueur, 120 ml ananasjuice, 15 ml limejuice, 7,5 ml Cointreau, 7,5 ml DOM Benedictine, 10 ml grenadine och ett stänk Angostura Bitter. Häll samtliga ingredienser i en shaker med is och skaka häftigt. Garnera med en skiva ananas och ett körsbär.

14.47 Vår Singaporelunch kommer att serveras, konsumeras och betalas på Noodle Around på North Bridge Road. Min törst verkar nästintill omöjlig att släcka. Hur mycket vätska har kroppen egentligen förlorat på relativt kort tid? Nu hoppas vi att de tillväxlade Singapore-dollarna räcker vistelsen ut.

15.50 Det var gott och välgörande med lunch. Jag åt Mee Goreng och drack två glas lemonad med is. Nu är vi åter på det Starbucks-café vi besökte tidigare idag. Det är dags för eftermiddagskaffe och en sista vila innan vi hämtar vår packning.

16.46 Hejdå Starbucks! Vi gick tillbaka till Sleepy Kiwi Hostel för att hämta ryggsäckarna. De hade stått på golvet, helt obevakade, skitställe! Nu är vi på Bugis Station och ska åka mot Changi Airport. Det kommer att bli byte av tåg efter vägen.

Haji Lane, Singapore.

Sleepy Kiwi Hostel. Bo inte här.

16.53 Vi har passerat stationen Lavender där vi klev av med Shu Ming 2006. Då var vi nybörjare och Asien kändes nytt och okänt. Numera känns det nästan som att "komma hem" när vi är i städer som Singapore och Kuala Lumpur.

17.07 Det har blivit dags att byta linje på stationen Tanah Merah. Nu är det inte långt kvar.

17.29 Rulltrapporna och några steg efter den tog oss till en bänk här på Changi International Airport. Nära bänken stod en bagagevagn. Nu är det mesta ordnat. Vi ska nu vila, gå till toaletterna och fräscha upp oss innan vi gör något mera. Det är gott om tid.

18.28 Incheckningen till kvällens flight gick snabbt och smidigt. Vi är ju trots allt på en flygplats som ofta omnämns som världens bästa. Det var desto krångligare tidigare under året då Christer tvingades ringa till Singapore och prata med flygbolaget. Orsaken var att en liten förändring i tidtabellen hade gjorts och vips hade vår bokning flyttats till 6 augusti, oklart varför! Christer ringde upp bolaget och damen undrade om han ville flyga 5 augusti istället? Frågan var ju något märklig. Bokar man en biljett till den 5 augusti vill man ju ofta flyga den 5 augusti också.

Vi är på väg mot Changi International Airport.

MRT heter Singapores utmärkta transportsystem.

Peter beställer mat på Macau Express.

18.48 Nu är vi på restaurangen Macau Express och ska äta middag. Det blir grillad kyckling. Vi vandrade runt och kunde inte bestämma oss var vi skulle äta men kom till sist fram till att en riktig restaurang var att föredra än kaoset på en "foodcourt" där flera restauranger delar på utrymmet.

19.37 Min aptit är inte den bästa men lite mat fick jag trots allt i mig. Efter maten gick vi till 7 Eleven och köpte bröd för ankomsten senare ikväll. Nu är vi vid vår gate och hoppas på att få stiga ombord snart. Det är ont om kvinnor och även ont om ljushyade personer här. I princip alla utom vi är män från Bangladesh som ska resa hemåt.

19.54 Våra platser blir vid nödutgången igen här ombord på flygplanet från Tiger Airways. Nästa anteckning jag gör blir enligt Bangladeshtid vilket innebär -2 timmar.

BYTE AV TIDSZON

22.05 Vi har då landat på Dhakas flygplats, även känd som Hazrat Shahjalal International Airport. Jag har sovit under hela flygningen och missat kampen mellan personal och passagerare. De sistnämnda vägrade att stänga av sina mobiler trots ständiga påminnelser.

BANGLADESH

22.37 Efter viss byråkrati blev vi instämplade i Bangladesh. Visum var ordnat sedan tidigare hemma i Sverige. Det frågades om adress, distrikt och telefonnummer till boendet vi ska till. Växlingen av lokal valuta gick som en dans. Nu har vi taka i plånboken och vi väntar på bagaget. Snart är vi i det tredje nya landet för oss på denna resa. För mig är det, det nittionionde landet. Jag har nu varit i fler länder utanför Europa än i Europa. Det är en prestation för mig personligen just nu men dock föga imponerande i övrigt eftersom man kan nå en liknande statistik genom att bo i Sverige och exempelvis göra två charterresor till Egypten och Thailand.

23.14 Vi köpte dryck i en liten kiosk och efter det togs kontakt med en taxidisk här på flygplatsen. Där bokade vi en bil och betalade. Vi är dock glada att vi slapp köra. Trafiken i Bangladesh är ett kapitel för sig. Det kommer fordon från alla håll och det är fordon av alla möjliga typer. Förutom vanliga bilar går här passagerarbussar i minst sagt risigt skick. Kollektivtrafiken består bl.a. av CNG:s, gasdrivna motordrivna små rickshaws.

23.46 Det gick hyfsat smidigt att bli körd till boendet. Chauffören klev ur och pratade med en man. Den mannen sköt upp en ståldörr. Innanför dörren var det ett garage där vi möttes av en skällande hund som såg ut att bara ha två ben. Från det tog vi oss till vårt rum, nummer 104, på Green House Guesthouse (http://www.greenhouse-dhaka.com) i Dhaka, Bangladesh. Nu ska vi fräscha upp oss och sova.

Äntligen framme i det perfekta rummet på Green House Guesthouse.

Taka är namnet på valutan i Bangladesh.


Tisdag 6 augusti

08.24 Regnet det öser ner utanför vårt fönster. Vi bor i diplomatkvarteren och det är ganska lugnt och stilla på gatan där utanför. Bangladesh är som sagt land 99 för mig. Det är dessutom det 95:e landet som jag sover i. Vi får nu se hur vi lägger upp dagen. Vi kommer ju bara att vara här en dag.

09.37 Här är vi på väg ut i regnet för att få oss lite frukost. Plötsligt får vi en fråga av en dam här på boendet om vi önskar frukost. Det erbjuds tydligen frukost här på bygget, prima liv! Nu har vi fått mango- och bananbitar, juice, kaffe och rostat bröd. Vi är på våningen ovanför vårt rum. På en av väggarna hänger det ett sjökort över Gotska sjön, alltså den del av Östersjön som ligger runt Gotland.

10.35 Vi tar det lugnt här på Green House Guesthouse. Vi avvaktar och hoppas att det eviga regnandet ska upphöra. Det var ju inte direkt oväntat att vi skulle möta regn här. Det är ju monsunsäsong vilket betyder regn, regn och åter regn. Detta är också huvudorsaken att vi inte rest i Indien än. Monsunregnen sammanfaller tyvärr med våra semesterveckor.

11.42 Närmare 50 dagar på resande fot sliter på oss. Det är en kamp mellan viljan att se saker och orken att kunna göra det.

12.03 Just som viljan att se och upptäcka nytt fick övertaget och vi precis skulle gå ut så kom det tillbaka, regnet. Nu är det bara att vänta ut det ännu en stund.

Ett kraftigt regn förstörde våra förmiddagsplaner.

Christer vid datorn på Green House Guesthouse.

Helt oväntat hittade vi en bok av Dagerman i en bokhylla.

12.51 Det slutade regna och vi gick ut. Tyvärr, har vi just upptäckt, så ligger inte vårt boende i den del av Dhaka som bokningssidan hävdar. Ingenting stämmer med den karta vi navigerat efter. Detta gör att vi inte hittar de ställen, caféer, restauranger vi tänkt gå till. Allt detta blev uppenbart efter att vi vandrat och letat runt lite på de närliggande gatorna. På grund av regnet är det dessutom stora vattenpölar efteråt.

13.39 Vi har pratat med kvinnan i receptionen på Green House Guesthouse, fått låna en karta och nu har vi börjat få pejl på var i staden vi är. Vi är i Dhakas nordöstra hörn, långt från de centrala delarna och utanför den kartbild vi använt från vår guidebok. Nu när vi vet det så ska vi söka oss mot lunch. Vi tänker promenera till en korsning, ett mindre torg med namnet Gulshan 2. Där ska vi träffa Tavani, en dam från landet som jag lärt känna via internetsidan Interpals. Vi kommer att äta middagen här på boendet senare i afton.

14.02 Vi har påbörjat vår vandring mot det riktiga Dhaka. Här där vi bor är gatorna avstängda för obehörig trafik och det är lugnt och stilla. Det är inte speciellt typisk Dhaka-miljö. Vi får nog se mer av det snart. Vi är i stadsdelen Baridhara och promenerar längs Gulshan-sjön.

14.45 Det gick smidigt att ta oss till restaurangen Spaghetti Jazz. Visst, det var lite blött längs vägen, det var mycket folk i farten och ivriga tiggare fanns det också när vi kom fram till det cirkelrunda torget Gulshan 2. Restaurangen ligger några våningar upp. Vi tog oss hit via en trappa som nås från byggnadens innandöme, ej från gatan. Nu har vi beställt vår mat och väntar på Tavani.

15.20 Tavani är försenad och restaurangen stänger snart. Vi har ätit vår måltid och går nu ut och väntar istället. Det var god mat, synd bara att jag fortfarande har klen aptit. Restaurangen var sval och skön att vistas i. Kaoset och ljuden från gatan utanför märktes knappt.

Lugna gator i Baridhara, unikt i denna stad.

Komplicerade ledningar ovanför Christers huvud.

Green House Guesthouse, Dhaka.

En skön soffa är aldrig fel.

15.47 Att vänta ute på gatan var hart när omöjligt. Det var trashankar och avsigkomna stackare som gick omkring på gatorna. Ena stunden var det en gammal gumma som tjatade på oss och nästa stund en ung man som inte kunde förstå varför vi skulle promenera när han kunde skjutsa oss med sin cykel-rickshaw. När Christer berättade att vi inte skulle någonstans fick han svaret "that is impossible". Som så många gånger i Asien betraktas man som en kuf om man vill promenera när det finns transport tillgängligt. Dhaka med sina 400 000 rickshaws räknas som världens rickshaw-huvudstad. Jag kommer inte i kontakt med damen vi väntar på. Vi har dock fått tag i Mirinda som vi ska dricka ikväll.

15.58 Vi har försökt hitta ett café eller en mindre restaurang där vi kan sammanstråla med Tavani men inget har hittats.

16.25 Det har via SMS bestämts att vi ses på vårt boende istället. Nu går vi två dit helt enkelt. Dags att lämna Gulshan 2 bakom oss och ta oss tillbaka till de lummiga lugna gatorna i Baridhara igen. Lite skrämmande är det att veta att denna del av Dhaka betraktas som lugnast och mest lättmanövrerad. Trots detta är det bilar och folk precis överallt. Det är gott om folk i Bangladesh. Landet har ca 155 miljoner invånare och här i huvudstaden bor det 7 miljoner i centrum och i storstadsregionen 14 miljoner.

16.45 Vi är tillbaka på Green House Guesthouse. Nu så har vi äntligen träffats. Efter år av elektronisk kontakt är det nu dags att prata lite med Tavani. Det är kul att träffa en person i verkliga livet. Det är en grej att hålla kontakt elektroniskt men att ses i verkligheten slår allt. Det har börjat bli lite av en tradition det här med att träffa diverse internetvänner på resorna.

Endast stresståliga tar en promenad i Dhaka.

Peter kan anas bakom en pizza på Spaghetti Jazz.

Husfasader i norra Dhaka.

17.10 Det blev ett kort men trevligt möte med Tavani. Hon hade rest in till Dhaka från hemstaden Rangpur som ligger i nordvästra delen av landet. Hennes kusin anslöt och det pratades lite mer. Jag bjöds med på middag men sa tack men nej tack. Vi hade ju redan bokat här på boendet ikväll. Nu har de lämnat vårt boende och vi tar det mest lugnt. Det har även, till slut, gått upp för oss varför Tavani inte lunchade med oss. Snacka om att vi hade huvudena under armen och armen långt åt helsike! Hon är muslim och det är ju för tusan Ramadan. På nåt vis hade vi glömt bort det här med Ramadan under vistelsen i icke-musimska Singapore.

19.26 Det är skönt att ta det lugnt. Vi har gjort så mycket sedan denna resa började. Det som hände igår och i förrgår känns långt borta. För en vecka sedan hade vi besökt de färgglada sjöarna på Mount Kelimutu och satt oss på Bambu Restaurant. Fasen, det känns som om det var i en annan tid. Vilken tur att det mesta vi gjort finns nedskrivet.

20.28 Vi har ätit middag och pratat och pratar fortfarande med en trevlig engelsman. Han är gift med damen som driver vårt boende.

21.05 Det pratades allsköns resminnen och anekdoter med vår engelske vän. Han berättade att indierna har den fula ovanan att öppna fördämningar och därmed översvämma delar av Bangladesh. Detta sker helt utan förvarning. Vidare upplyste han oss om att anledningen till att vissa poliser i Indonesien tar in ”svarta pengar”, ”extra inkomster” är den att de själva måste bekosta allt. Det innebär utbildning, uniform och ammunition. Vi har även fått en förklaring till det svenska sjökortet på väggen. Hans fru hade tydligen jobbat åt ett svenskt företag och kortet var en present.

21.17 Det är intressant att lära sig saker från någon med stor kunskap om landet. Vi fick bl.a. veta att många i Bangladesh ser den stora befolkningen som en tillgång, inte ett problem. Ju fler de är desto fler kan bli gästarbetare och skicka hem viktiga inkomster till landet.

21.45 Nej, nu är det nog med trevliga samtal och kuriosa. Dags att krypa ner i sängen snart.

22.15 Nu har vi varit fiffiga och checkat in våra flighter via datorn som vi har tillgång till här. Nu är vi inbokade hela vägen hem. Bra!

I väntan på nästa kund.

Peter vandrar mot vårt tillfälliga hem.

Peter hann träffa Tavani och hennes kusin.


Onsdag 7 augusti

05.05 Det är tidig morgon här i Dhaka och allt har vi packa. Vi ska för vår vistelse tacka och börja åka tillbacka.

05.24 Hunden med två ben och ett skarpt skall skäller på. Vi har lämnat nycklarna och väntar nu på den förbeställda chauffören som ska köra oss till flygplatsen.

05.28 En mobiltelefon ringer, "Hello" säger vår chaufför. Vi är på väg från boendet och till flygplatsen. Det har setts kor, en levande ljus ko och en död mörk. Det skars i den mörka med en stor kniv. Korna observerades alldeles bakom boendet. Gatan vårt boende ligger längs känns som en gräns mellan olika världar.

06.27 Här på flygplatsen har det hänt saker. Mannen i säkerhetskontrollen, han vid röntgenmaskinen satt och sov. Då vi stod i incheckningskön kom en man och drog oss förbi hela den långa kön. För denna insats ville mannen senare ha betalt, det fick han inte. Man ska inte gynna korrupt beteende. Vid incheckningen fick vi veta att ryggsäckarna inte kan hämtas ut av oss i Doha, de är incheckade hela vägen till Sverige. Jaha, så var det med vår smarta plan igår kväll. Vi lämnade incheckningen och fick stoppa ner det vi behöver, rena kläder i handbagaget. Vi gick tillbaka till incheckningen för att få allt gjort. Mannen i personalen, han vi nekade betalt kom med en annan passagerares bagagevagn och försökte tränga sig före oss. Det lyckades han inte med. Nu när vi är incheckade sitter vi med vårt handbagage och väntar. Det går omkring en katt här inne.

Ett flygplan från Qatar Airways väntar på oss och ska ta oss ytterligare ett steg närmare hemlandet.

06.42 För att slå ihjäl tid, göra oss av med pengar och stilla hungern har vi satt oss på Barista Coffee. Vi har börjat se vissa fördelar med att bagaget inte ska hämtas ut. Det blir fasen så mycket smidigare för oss imorgon. Nu kom våra brownies. Servitören sa något till oss som jag tyckte lät som ”dibingrate” vad nu det där. Christer tyckte istället att killen sa ”please be naked”, en förvisso begriplig mening men konstig ändå. Det sades troligast något helt annat. Ja, smidighet ja, det blir mindre att släpa på, enkelt vid incheckning i Qatar. Enligt boardingkorten ska vi transferera fast vi ska ju stanna i Doha tills imorgon.

07.56 Nu har vi lyckats ta oss ombord på Qatar Airways plan mot Doha. Inom en halvtimme lyfter vi mot resans sista nya land. Det tidiga uppstigandet och den långa resan känns i kroppen. Dessutom märker jag av sviterna från det som drabbade mig och min mage i Singapore. Det är faktiskt ganska komiskt att magproblem uppstod just i Singapore, ett land känt för sin extrema renhet. Doha här kommer vi!

BYTE AV TIDSZON

06.27 Klockan är backad tre timmar och inställd på tiden i Doha, Qatar. Långt under oss är ännu en gång i år, Indien. Någon gång bör vi väl också besöka landet på marknivå.

10.08 Vi är på väg ner mot Doha. Får vi komma in i landet trots att vi enligt boardingkorten bara ska transferera?

QATAR

10.37 Vi har lämnat planet och åker i anslutningsbussen mot terminalen. Nu får vi se om vi får komma in i landet. Annars får vi väl övernatta på terminalen. Men då vill jag ha tillbaka min ryggsäck.

11.11 I passkön fick vi se en man som segnat ner. Personal och hans vänner har samlats runt honom. Hoppas det inte är nåt allvarligt. När vi kommit lite längre fram i kön så fick vi se mannen komma på fötter igen. Det blev fotografering och frågor innan visumet till Qatar betalades och stämplades. Nu funderar vi på det här med lunch. Ramadan råder ju och vi har inte hittat någon öppen restaurang här på flygplatsen. Snart stiger jag ut i mitt första och sista land på Q men framförallt till det etthundrade landet jag befunnit mig i.

11.22 Vår "taxi" har börjat rulla från flygplatsområdet och mot hotellet. Det är tveksamt om det är en riktig taxi. Vi gick mot taxibilarna och fångades där av en förare. Hans bil strod dock på en helt annan plats. Troligast är det ingen officiell taxi. Det är varmt i Doha och Qatar idag. Det är det å andra sidan alltid.

11.42 Fuda Hotel och rum 203 ska vara vårt hem i knappt två dygn. Rummet erbjuder två tvålar och lite schampo. Det är bra, då slipper vi köpa det. Fast vad fasen, lite schampo är väl ingen hemmansaffär. Ännu en gång verkar vi bara ha fått en handduk. Varför är det bara en handduk i ett dubbelrum? Nu är det klart och officiellt, jag har varit i etthundra olika länder hittills i mitt liv.

12.49 Nyhetssändningar från Qatar-baserade Al-Jazira News och BBC World News har berättat om en jordbävning i Aten och en brand på flygplatsen i Nairobi. Jag har varit i lobbyn här på hotellet och köpt vätska som vi nu konsumerat. Det handlar om en klassiker för oss, Mirinda apelsin. Dessutom har det ordnats med en andra handduk till rummet.

13.33 Vi har lämnat hotellet och vandrar så sakta mot strandpromenaden, cornichen. Vi rör oss sakta sakta för att inte dra igång onödiga svettfloder men att undvika svett i dessa temperaturer är fullständigt orealistiskt. Nu har vi svalkat oss med våtservetter. Det är hiskeligt varmt idag och det fläktar skönt i brisen från havet.

Fuda Hotel, Doha.

De ljusblå taxibilarna fraktar hungriga passagerare under Ramadan.

Christer uthärdar 39-gradig hetta i Doha.

Qatar Islamic Cultural Center.

Breda långa gator i Doha.

14.09 Vi har nått havet och har hittills avverkat 700 meter av "cornichen". Hur vet jag nu det? Jo, där vi började stod det 4600 meter på en sten i gatan och alldeles nyss stod det 3900 meter på en annan sten. Vad det är 3900 meter till vet jag inte. Dock vet jag att jag svettas och är snuvig. Vi har tittat på fiskebåtar av trä och vackra fiskar i det klart blå vattnet.

14.24 Nu är det bara 3000 meter kvar. Vi har travat snudd på en kilometer på en kvart. Inte illa i denna hetta! Det finns dock människor som är ännu galnare. Vi har mött ett antal joggande människor under vår promenad.

15.00 Det är dags för en ny bänkrast i skuggan. En bit bort står den jättelika Orry. Det är en stor staty över maskoten för Asian Games som hölls här i staden 2006. Orry är en oryx, landets nationaldjur.

15.30 4000 meters corniche-vandring är över. De sista meterna gör vi i skuggan av de höga husen här i Diplomatic Area. Jag sitter på ett betongfundament till en liten flaggstång. Det är +39º varmt och jag är rejält törstig. Vi har ännu en gång gjort en av våra vansinnesvandringar.

Traditionella fiskebåtar och moderna hus.

Pearl Fountain, Doha.

Vi blickar mot promenadens slutmål.

Qatars kultur presenteras längs strandpromenaden.

Orry minns när han var huvudperson 2006.

Christer vilar på en bänk inför promenadens sista kilometer.

16.10 Äntligen, och jag menar verkligen äntligen, är vi framme vid shoppinggallerian City Center Doha. Dem sista biten irrade vi runt i trakter vigda för bilar. Det var bra mycket längre hit än vad vi trodde då vi började vår promenad. Vi kom fram helt dränkta i svett. Här i gallerian finns en ishockeyrink. Något annat som finns här är caféer och restauranger. Dessa är dock stängda, det är ju Ramadan. Stormarknaden Carrefour har öppet men man får inte äta och dricka på offentliga platser under dygnets ljusa timmar. Detta gäller alla, oavsett tro och härkomst. Det är så man har tolkat fastan här i Qatar. Vi sitter på en bänk och väntar ut tiden. Tiden går mycket långsamt.

17.17 Vi har gått, stått och suttit. Vi har tittat på de restauranger som vi kunnat äta på om de varit öppna eller som vi kan besöka senare. Nu vet vi i alla fall att Starbucks öppnar vid 17.30. Innan vi går in där vill vi först få oss lite dryck och sedan mat och mer dryck. Det är inte utan att jag börjar känna mig både hungrig och törstig.

17.41 Det är fortsatt stängt på Starbucks. Det är dock aktivitet där inne. Ska det vara så svårt att öppna på utsatt tid?

18.03 Nu har Starbucks öppnat ett jalusi och vi har gått in där. De har dock inte öppet för försäljning. Det väntas på Iftar, böneutropet som kungör solens nedgång. När den gått ner går det bra att beställa, äta och dricka. Utifrån plaskar en fontän. Ungefärlig öppningstid är 18.30.

18.19 Sällan om någonsin har ett böneutrop varit så välkommet som detta. Kan vi beställa nu eller måste han ropa klart först?

18.29 Jag är salig som en ökenvandrare som nått en oas. Framför mig står två flaskor med Freex Lemon Ice. Dessutom finns det en mugg med is och ett sugrör. Christer dricker nypressad apelsinjuice. Detta är vårt femte nya Starbucksland i år.

18.54 De middagsställen vi tänkt välja bland var redan fullbelagda. Solen är nere, fastan är över, nu ska det ätas. Restaurangerna fylldes på nolltid av hungriga människor. Vi har sökt oss till Pizza Express, ett tråkigt val men här får vi plats i alla fall.

Burj Qatar med sin intressanta arkitektur.

Isrink i gallerian City Center Doha.

City Center Doha, svalt och skönt men öde och trist i dagsljus.

20.26 Efter middagen handlades det på gamla trotjänaren Carrefour. Nu har vi köpt kvällsdryck, toalettartiklar vi behöver och frukost till imorgon bitti. Det blev en taxi hem och vid hemkomsten beställde vi en ny taxi till klockan 06.30 imorgon då vi beger oss till flygplatsen.

21.28 Den långa dagen har börjat ta ut sin rätt. Visst, klockan är bara halvtio men i Dhaka där vi klev upp klockan 05.05 är klockan redan 00.28. Nu tittar vi på fotboll på kanalen GOON TV. Vi vet inte från vilket land sändningen är. Vi hör arabiska och ser text på franska. Spelarna är både svarta och nordafrikaner.

21.56 Det är dags för sömn. Imorgon stundar den sista etappen på denna långa resa.

Eftertext: Goon TV sänder från Sudan.


Torsdag 8 augusti

05.43 Idag är det den sista dagen på mer än ett sätt. Idag tar Ramadan slut och idag tar även vår resa slut. För muslimerna väntar flera dagars festligheter. För oss väntar inget speciellt. På TV:n har vi hört att ett plan från Lion Air har krockat med en ko i Indonesien. Något ljushuvud hade låtit sina kor beta vid en landningsbana på en mindre flygplats.

06.26 Vår sitta lobbysittning på den här resan har inletts. Vi är kvar på Fuda Hotel och väntar på den sista taxin. Nu ska vi inte längre flyga bort, vi ska flyga hem. Jag undrar om våra ryggsäckar har haft det bra på flygplatsen och om de vill följa med oss på planet.

07.16 Allt flyter på som det ska här på Doha International Airport. Taxiresan, passpassagen och säkerhetskontrollen har klarats av problemfritt. Nu är vi i avgångshallen och ska till att beställa kaffe på Costa Coffee.

07.59 Nu finns det olika sätt att vänta på en flygning. Man kan stå i kön vid gaten och man kan sitta ner i lugn och ro. Vi har valt det senare alternativet. När vår gatekö på allvar börjar röra på sig så ansluter vi till den.

08.21 Det blev fart på kön och på oss. Nu sitter vi i anslutningsbussen. Det har hunnits med att höra något vi inte hört på hela resan, gnäll. Varför är det så att folk gnäller? Varför åker vi inte? etc. Inte helt oväntat kom gnället på vårt eget modersmål, svenska.

Dags att checka ut från Fuda Hotel.

Doha International Airport.

Vi lyfter från det stekheta Qatar och reser mot kallare breddgrader.

08.48 Sällan har en bussresa inom en flygplats tagit så lång tid. Nu är vi ombord på en Boeing 787, Dreamliner. Gnället bland folk fortsätter; Här kan jag inte sitta, Var ska jag ja mina grejer? En i personalen var nog lite trött. Hon log mot mig och sa Good afternoon. Efter en snabb titt på klockan ändrades det till Good morning. Närmast ska klockan ställas om för sista gången på denna resa.

09.15 Vi är försenade. Det är många plan som ska iväg. Fast vad är väl någon extra minut efter sju veckors resande.

BYTE AV TIDSZON

09.29 Tiden är inställd på hemmatid. Färden mot Sverige har inletts. Det har utlovats frukost.

13.22 Inte mycket har hänt sedan sist. Det har ätits och tagits del av underhållningen som erbjuds oss passagerare, Av själva flygningen återstår dryga timmen. Fönsterrutorna saknar den klassiska plastgardinen. Istället är de så beskaffade att de genom ett lätt tryck blir allt mer tonade.

14.05 Nu har vi påbörjat inflygningen ner mot Arlanda. Vad väntar oss därnere? Våra ryggsäckar? Löpsedlar om ledsna semikändisar? Vad än som erbjuds så är det i alla fall ett steg närmare hemma.

SVERIGE

15.28 Med ungefär en kvarts mellanrum kom våra ryggsäckar. Båda ryggsäckarna har tittats i av några och sedan stängts lite slarvigt. Visst får de titta hur mycket de nu vill. Jag har inget att dölja men de kan väl återställa allt som det var innan de började rafsa. Löpsedlarna då, jo det tipsas om hur man får mer pengar i plånboken samt om en ny medicin mot ballongmage. Vi är på den klassiska platsen vid Pressbyrån och lär nu ringa, kontakta nära och kära.

16,15 Efter att ha klarat av kontakterna har vi nu omgrupperat oss till Sky City. Vi sitter på en bänk utanför Handelsbankens kontor.

17.07 Ingen av våra resor är komplett om vi inte fått med ett besök på Alfredo’s så därför är vi nu där, här för en försenad lunch eller om det är middag, vem vet?

Tillbaka på Arlanda efter en lång fantastisk resa.

17.49 Niklas Sundström ankommande från Moskva har via högtalarna ombetts att ta kontakt med bagageavdelningen. Om en timme sitter vi på tåget mot Sundsvall.

18.42 Nattåget till Narvik är försenat. Därmed är också snabbtåget till Sundsvall det. Vi antar att snabbtåget kommer att köra om nattåget någonstans efter järnvägen norrut. Nu kommer nattåget.

19.10 Just som vi rullade in i Uppsala så rullade Narviktåget ut. Jakten fortsätter.

21.09 Jag har inte hållit koll på vart nattåget blev av. Det skymmer utanför. Fast så här ljust som vi har just nu har vi inte haft det på ett tag.

21.47 Snart är vi framme i Sundsvall. Väl där ska allt bäras upp till Christers lägenhet. Där ska allt avslutas. Tänk vilken sista vecka. I måndags var vi i Singapore, i tisdags i Dhaka, igår var vi i Doha och nu är vi här.

22.39 De sista stegen har gåtts i vått. Den sista dagen har gått. Resans slut har vi nu nått.

Peter har besökt 100 länder. Det är värt en egen tröja.


FILMER


Du kan se 56 foton från 5 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 29 foton från 6 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 68 foton från 7 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 15 foton från 8 augusti i detta fotoalbum.


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter