08.30 Just nu, just precis som jag läst ännu ett kapitel i boken som utspelar sig i Sverige slår det mig! Jag är ju inte i Sverige. Jag är i Uganda och i huvudstaden Kampala. För övrigt är det den 81:a huvudstaden det sovits i under våra resor. Det är nu dags att lämna rum K18 på Hotel Acacia City (http://www.acaciacitykampala.com) och söka mig till det fjortonde rummet där Christer håller till. Idag ska vi bland annat träffa en internetbekant till Christer. Vi träffas vid 13.00 så mycket hinner förhoppningsvis hända innan dess.

08.40 Låset i min dörr är lite lynnigt. Det är ett klassiskt nyckelhål så det gäller att få nyckeln i precis rätt läge om man vill låsa dörren.

08.47 Nu när vi återförenats och det sista nödvändiga klarats av i Christers rum ska vi ta trappan ner för att sätta oss vid det bord där frukosten kommer att serveras.

09.03 Man kan välja mellan inomhus och utomhus när man äter i restaurangen här. Det finns också bra internetuppkoppling i restaurangen liksom i hela bottenplanet, det är värre i rummen. Vid enstaka tillfällen får telefonerna kontakt med nätet där men knappast så det blir användbart.

09.54 Frukosten, en god sådan och dagsplaneringen, en framgångsrik sådan, är över. Nu börjar det bli dags att sätta planerna i verket. Vill vi ser mer av Kampala kan vi ju inte sitta kvar här på hotellet. Närmast ska vi undersöka det närbelägna köpcentret Acacia Mall för att se vad som erbjuds där.

En ny dag väntar på oss i Kampala.

Frukost på Hotel Acacia City.

10.51 Det behövdes lite mer förberedelser innan vi kom ut. Då vi väntade på att korsa gatan utanför hotellet kom en sliten man i en ännu mer sliten skinnjacka fram till oss. Han ville veta var vi var ifrån samt erbjuda något. Jag fattade dock inte vad han hade att erbjuda. Nu är vi i alla fall inne i Acacia Mall (http://www.theacaciamall.com). Här fick vi ryggsäckarna kollade samt passerade en metalldetektor innan inträde tilläts. Utanför finns dessutom några jeepar fulla med poliser och automatvapen. Här är det inte slappt med säkerhetstänkandet.

11.08 Vi har suttit på en bänk och tittat ut över närområdet vid Acacia Mall. Här finns t.ex. en liten restaurang med tysk mat, en annan serverar kebab. Vi har fotograferat och Christer har filmat lite.

11.30 För att få tiden att gå samt få lite i oss har vi slagit oss ner hos Bbrood Koffee. Det är ett litet café här inne i Acacia Mall. Verksamheten bygger till stor del på take away. Här finns bara ett fåtal bord och stolar.

11.53 Det är aldrig fel med en kopp kaffe och ett gott bakverk. Nu ska vi inom kort lämna Acacia Mall för denna gång. Vi lär återkomma framgent. Vi bor ju grannar med utbudet här.

12.17 Vi har kommit hem till hotellet igen och ska nu förbereda oss för eftermiddagens uppdrag. Det städas inne i Christers rum. I väntan på att det ska bli klart har vi satt oss i matsalen en stund.

12.33 Bäst som vi väntade på att det skulle städas klart hörde vi "Hello Christer". Hade personalen memorerat hans namn? Nej, det var Christers lokalbekant, Proscovia som kommit loss tidigare från sitt jobb. Nu fixas det sista innan en gemensam utgång. Christer ska t.ex. byta skor eftersom en långpromenad genom staden står på programmet senare idag.

12.48 Allt gjordes klart och nu har vi tre satt oss på Café Javas en bit bort. Vi ska få lite att dricka. Proscovia jobbar idag och har med hjälp av en boda boda (MC-taxi) tagit sig hit för ett kortare möte med oss under lunchrasten.

Acacia Mall, Kampala

Vi spanar ut från Acacia Mall.

Fika och internet hos Bbrood.

Proscovia hade möjlighet att träffa oss en stund.

Det är trevligt att kunna kommunicera en stund utan internet.

13.05 Det är alltid trevligt att knyta nya bekantskaper, surra på lite med någon annan och bara ta det lugnt. Internet har gjort det lätt att lära känna människor i världens alla hörn men att träffas på riktigt är fortfarande betydligt trevligare.

13.35 Så var det bara vi två igen. Proscovia har hoppat på en motorcykel och återvänt till sitt jobb. Vi däremot har återvänt till hotellet och Christers rum. Det är dags att göra upp planer samt att ta ut kompassriktningen till nästa äventyr här i Kampala. Närmast väntar en något sen lunch för oss.

13.50 Vi är åter i rörelse. Vi är långt ifrån ensamma. Ska vi komma dit vi tänkt oss kan jag inte stå kvar här på trottoaren och skriva.

14.09 En stilla promenad längs Acacia Avenue har tagit oss till Yasigi Beer Garden. Det är ett mikrobryggeri och vi tänker både dricka av deras produkter och även äta dagens lunch här. Här är det lugnt, vi verkar mer eller mindre vara de enda gästerna. Vi har satt oss vid ett utomhusbord.

14.38 Maten är serverad. Det blev grillat kött, fräsch sallad och god sås för mig, grillspett, strips och sås för Christer. I glasen har vi Yasigi-bryggeriets egna IPA-öl. Under måltiden kom en bil hit. Föraren hade en T-shirt från Ronald Reagans presidentvalskampanj 1984, ett plagg som varit med ett tag.

15.17 Det var mycket god mat och goda IPA. Med dessa i magen ska vi nu vandra vidare mot centrum. Än så länge har Kampala visat upp en hel del trevliga ting.

15.28 Bäst som vi strosar trottoaren fram så dyker en golfbana upp till vänster. Mitt inne i stadens vimmel spelas det golf. Nu väntar en utmaning. Det är ett omfattande vägarbete på Yusuf Lule Road så det krävs en del planerande att kunna promenera förbi här.

Christer vandrar längs Acacia Avenue.

Yasigi Beer Garden, Kampala.

Två stycken IPA har ställts fram.

Christers delikata måltid på Yasigi Beer Garden.

Uganda Golf Course.

15.43 Efter vissa besvär lyckades vi ta oss förbi vägarbetet och det trafikkaos det skapat. Det blir allt centralare omkring oss där vi går. Vi är just nu på Nile Avenue och korsar Hannington Road.

16.01 Vi fortsatte mot stadens centrum. Plötsligt hindrades vi av en ung man som undrade om vi var islänningar, hmm.. en ny nationalitet som vi misstagits för! Han hette Godfrey, och heter förmodligen fortfarande det. Han var, pappa, byggnadsarbetare, från norra Uganda och HIV-positiv. Av denna anledning, HIV alltså, hade han fått sparken av sin indiske arbetsgivare påstod han. Nu behövde han pengar för att ta bussen hem. Vi bistod med ett litet bidrag. Vår vandring tog oss till sist fram till vårt mål, Easy Coach busstation. Här har vi just köpt våra bussbiljetter. Vi ska ju resa till Kenya på lördag.

16.21 Våra studier av huvudstaden är på väg att ta slut. Vi är på väg mot vår fasta punkt, vårt hem i staden. För att få lite variation tar vi en annan väg tillbaka. Vi har bl.a. passerat det enorma hotellkomplexet Kampala Serena Hotel, så stort att det har en egen bilväg inne på hotellområdet.

17.00 På vägen hem längs Acacia Avenue mötte vi några rejält mörkhyade människor. De såg ut som grovarbetare. Har de blivit mörka av solen eller har de ett annat ursprung än övriga vi mött här? Vem vet? Här hemma i Hotel Acacia City har vi åter satt oss i matsalen. Vi ska till att beställa juice. Det är idioti att slarva med intaget av vätska. Nu ska det fyllas på.

17.34 Vi har sökt oss till våra respektive rum. Nu ska vi fräscha upp oss och mest ta det lugnt ett tag framåt.

Golf Course Hotel, Kampala.

Promenad mot Kampalas centrum.

Ingen tvekan att vi kommit fram. Detta bussbolag visar tydligt var de finns.

Dags att köpa biljetter hos Easy Coach.

18.37 Det är lugnt och stilla. Inga krav på att utföra något. Ett rätt trivsamt tillfälle.

19.17 Ibland går tiden väldigt fort. Det är åter dags för oss två att hitta på mera.

20.04 Rainfall heter juiceblandningen som Christer har beställt till sin middag. Vi har gått till Endiro Coffee (http://www.endirocoffee.com), ett ställe alldeles bakom Acacia Mall. Som på så många andra ställen här kan man sitta både inomhus och utomhus.

21.20 Juicen hade en helt annan smak än vad Christer hade förväntat sig. Hade något gått galet med beställningen. Under måltiden hörde vi svenska pratas. Dels talades språket av oss men även av en telefonerande dam vid ett annat bord. På vägen hem handlade jag tvättmedel och juice i en butik bredvid Endiro Coffee. Här hemma smuttar vi nu på varsin iskall öl medan vi uppdarerar oss på internet. Dessutom har jag stämt träff med min internetbekant i staden, Peter Obbo. Han hälsar att han kommer förbi här imorgon vid 11-tiden.

22.27 Morgonen är planerad. Nu ligger jag utsträckt i sängen. Dagens promenerande märks i benen. Det är dags att varva ner innan jag släcker och somnar.

Kvällens middagstallrikar på Endiro Coffee.

Fredag 15 juli

07.47 Dagen som ska bli vår sista heldag i Uganda är här. Det finns saker planerade även för denna dag. Det är alltid bra att ha planer. Utan sådana sitter man mest stilla.

08.37 Jag har ännu en gång sökt mig till Christers rum. Han verkar nöjd med natten. Nu ska vi sparka igång den här avslutande dagen i landet.

09.24 Vid frukostbordet nås vi via internet av beskedet om vansinnesdådet i Nice, Frankrike under gårdagen. En man har med en lastbil dödat minst 84 människor. Han körde slumpmässigt över människor längs Promenade des Anglais. De var där för att fira den franska nationaldagen.

09.36 Via vissa kommentarfält och sociala medier kan man notera att vissa hemma i Sverige knappt kan undanhålla sin glädje över dådet i Nice. Nu får de ny kraft och ny ammunition till det islamhat de sprider. Det vore kanske bättre att visa empati för de drabbade än att hetsa mot en hel religion kan man tycka. En konspirationsteori går ut på att svensk media "mörkar" om vad som hänt eftersom de skrivit att offren dödas av en lastbil, inte av en muslim. Suck!

10.06 Nu börjar det bli dags för förmiddagens första uppdrag. Vi är i behov av mer ugandiska shilling, pengar helt enkelt. Nu är frågan den, hur mycket ska vi ta ut? Hur mycket mer shilling kommer det att gå innan vi lämnar landet?

10.17 Vi har tagit ett beslut att det där med pengauttag får vänta ett tag. Det är ingen övergripande panik med pengar och ju längre vi väntar desto större är sannolikheten att vi tar ut en lämplig summa.

Morgonvy från Christers rum.

Endiro Coffee, gårdagens middagsplats blir dagens mötesplats.

Christer och Peter Obbo.

Peter äter lunch i Acacia Mall.

Från Acacia Mall kan man titta ut mot Acacia Avenue och Kira Road.

Vissa vill äta utomhus.

10.54 Min lokala internetkontakt, Peter Obbo dök upp hos oss på hotellet som vi hade bestämt. Vi satt ner och pratade lite innan vi tog en promenad till Endiro Coffee där vi också åt vår middag igår kväll. Här blir det kaffe för mig och Christer och Peter tar en sen frukost.

11.27 Christer dricker "vanligt" kaffe, jag dricker "afrikanskt kaffe" och Peter äter som sagt frukost och dricker även juiceblandningen Rainfall, samma som sorts juice som Christer hade igår. Eller är det så? Den varken ser ut som eller smakar som den Christer hade. Faktum är att den har en smak som matchar de ingredienser som ska ingå. Vad var det då Christer drack för juice igår? Ja, det lär vi aldrig få veta. Det enda vi vet var att den innehöll rejält med ingefära.

12.10 Det blev en trevlig pratstund med Peter. Han har visat oss olika dokument kring ett projekt han engagerat sig i. Projektet behöver sponsorer. Peter som arbetar som pastor och hjälper behövande människor har också bjudit in oss till sin familj i afton. Han kommer och hämtar oss här vid hotellet klockan 17.00. Innan dess har Christer och jag lite att göra. Här kan ni läsa mera om Peters arbete/projekt.

Uganda Integrated Community Based Projects

12.39 Just nu tar vi en klassisk bänkrast på samma bänk som igår. Vi är alltså tillbaka i gallerian Acacia Mall. Snart ska det bli lunch.

12.55 Pineapple, sa servitören och ställde ner min juice. Vi är nu hos Karam Halal Food som är en av restaurangalternativen här i gallerians food court. Vi blev mycket vänligt mottagna här. Servicen är utmärkt.

13.57 Det var en kryddstark men delikat lunch. Efter en stunds bänkrast efter maten ska vi nu ordna med den sista lokala valutan. Är att tillverka ugandiska pengar att betrakta som shillingtryck? Min telefon har plötsligt och helt på egen hand stängt av sig själv.

Vi är på väg till Uganda Museum.

Dags att gå på museum i ännu ett land.

Peter trotsar fotoförbudet och tar en bild på Christer.

14.11 Bankomaten ville inte ge mig några pengar. Dessutom ville den behålla mitt VISA-kort. Den veknade till slut och lämnade i alla fall tillbaka kortet. Nästa bankomat var snällare och jag fick mina pengar. Nu är vi redo att fortsätta dagen. Nästa punkt på programmet handlar om historia.

14.35 Man ska alltid få en liten dos av kultur och fakta på en resa. Vi har nu promenerat till det närbelägna Uganda Museum och tittar på föremål från olika epoker. Här råder tyvärr fotoförbud och en stor grupp barn/ungdomar står i vägen för oss, spärrar vägen till delar av muséet. Gruppen blir också filmad av en man som ser ut att bära på en TV-kamera.

15.32 Det var inte det mest imponerande museum som jag sett men vi har gjort en insats av det kulturella och historiska slaget. Det mesta kändes gammalt och då syftar vi inte på utställningsföremålen. Vi funderade på om skyltningen gjorts under brittisk kolonialtid eller senare. Muséet grundades i alla fall redan 1908. Nu ska vi göra oss redo för aftonens besök hos Herr Obbo med familj. Vad händer där och då?

16.36 Vi har sammanstrålat i Christers rum. Nu ska vi göra oss redo för resan till familjen Obbo.

17.10 Vi har precis hämtats upp av Peter.

17.33 Vi har tillfälligtvis gjort ett stopp i färden. Vi har rest österut mot närbelägna staden Port Bell, svängt av och kommit fram till Mbuya Parents School (http://www.mbuyaparentsschool.com), en privatskola där barnen bor under veckorna. Här går ett antal elever. Två av dessa elever är Peters barn. Barn/elever vandrar lugnt och stilla omkring i blå skoluniformer. Här finns även skyltar med olika käcka uppmaningar.

Peter Obbo med barnen Daniel och Grace.

Huset där familjen Obbo bor.

Två stycken Peter omgivna av glada barn.

Rosa kycklingar! Varför inte?

17.48 Efter att ha träffat och pratat med de blyga barnen Grace och Daniel ska vi nu fortsätta vår färd till Peters hem.

17.57 Nu är vi hemma hos Peter och hans familj. Gatorna hit var minst sagt knöliga. Det var imponerande att det gick köra bil hela vägen. Utanför huset håller några på att laga en bil och här vandrar det omkring rosa kycklingar, hönor och en tupp. Huset ligger alldeles bakom ett stort hotell, Afrique Suites.

18.20 Vi har träffat Peters fru, hans syster, bror och barn samt även några vänner till barnen. Utanför huset har vi träffat de rosa kycklingarna. Jag har aldrig sett rosa kycklingar förut. Vi har lekt och pratat med barnen en stund och tagit en del foton.

18.55 Peter har tagit oss med på en liten bilresa. Christer frågade hur långt från Victoriasjön vi befann oss och då fick vi erbjudande om att åka och se den. Nu är vi nere vid Afrikas största sjö. Ifjol var vi vid Sydamerikas största sjö. Vad blir det i sjöväg nästa år? Vi ser bara en liten del av sjön, en vik med diverse fiskebåtar, men det är i alla fall Victoriasjön. Tre glada barn har följt med oss i bilen hit.

19.09 Det har krånglat till sig på vår hemfärd. Det är fordon som inte rör på sig framför oss nere vid sjön. Vi kommer inte iväg från den öppna ytan nere vid stranden/hamnen här i Port Bell.

19.27 Allt löste sig och vi är nu tillbaka hemma hos Peter. Nu ska de bjuda oss på middag. Barnen är riktigt nyfikna på oss och den inledande blygheten börjar släppa.

19.50 Vi har avnjutit en delikat hemlagad middag. Vi fick kött, spaghetti, ris, grönsaker, kaffe och mycket annat. De delikata afrikanska grönsakerna var odlade alldeles utanför huset här. Detta är ett trevligt minne som kommer att dröja sig kvar. Innan vår avresa samlades vi i en ring och Peter bad om att vår resa skulle fortsätta lyckligt och att vår kontakt mellan Uganda och Sverige ska kunna leda till många bra saker i framtiden.

Vi fick skjuts till Port Bell och fick se lite av Victoriasjön.

Peter och hans bil.

Cirkuskonster i soffan.

Vi bjöds på en utsökt hemlagad middag.

Familjen Obbo.

20.15 Barnen gör sitt yttersta för att visa upp sig för oss. De har gjort diverse konster som att stå på huvudet i soffan. Vi har fått höra mera om vad Peter sysselsätter sig med. Han har som nämnt ett projekt för de som inte har det så lätt i samhället. Vi sitter ju inte på några enorma ekonomiska tillgångar själva men har lovat att hjälpa till med att sprida hans mission till omvärlden via vår resedagbok.

21.10 Peter skjutsade hem oss till vårt hotell inne i Kampala och vi sa inte adjö utan på återseende. Nu varvar vi ner med passionsfruktsjuice i restaurangdelen av Hotel Acacia City.

21.39 Duon är delad. Nu närmast blir det lite personliga kvällssysslor innan sömnen tar vid.

Lördag 16 juli

08.27 Frisk luft och gatuljud söker sig in genom fönstret bakom huvudändan av sängen. Nu blir det inte fler morgnar här i Uganda. Idag styr vi mot ett nytt land för Christer. För min del var jag där för tio år sedan. Min telefon fortsätter att stänga av sig själv. Det är inte bra.

09.21 Vid frukostbeställningen förvånade vi ännu en i serveringsnäringen med att tacka nej till ägg. Att frivilligt avstå från ägg till frukost är ett radikalt obegripligt beslut för många vi träffat i Afrika. Nyhetsflödet rapporterar om ett kuppförsök i Turkiet och även om diverse händelser kring Pokémon Go. Detta spel har fått folk att förirra sig. Måste det till ett spel i mobilen för att folk överhuvudtaget ska gå ut?

10.15 Nu är snart vår vistelsetid här på Hotel Acacia City över. Allt som återstår är att checka ut samt kolla om vi får lämna kvar ryggsäckarna här en stund medan vi äter lunch.

10.25 Det gick bara bra att lämna vår packning på hotellet. Nu ska göra ett sista besök i närområdet.

11.02 Ja, så sitter vi här igen. Här är bänken en våning upp på köpcentret Acacia Mall. Vi har checkat ut från hotellet, betalat för oss och lämnat bagaget. Nu ska de återstående timmarna planeras. Hemma i Sverige avråder UD från att resa till Turkiet på grund av ett kuppförsök. Det är dock helt OK att åka till Frankrike där människor kallblodigt mördats av en terrorist. Det tycker vi är konstigt.

En simpel lunch på KFC för att få de kalorier vi behöver leva på under dagen.

11.47 Här är det kontraster med måltiderna. Igår kväll var det lokal hemlagad middag hos Peters familj. Idag består lunchen av snabbmat på KFC i Acacia Mall. Det är varken första eller sista gången vi söker oss till den kedjan. Ibland behövs det snabb och mättande mat.

12.48 Efter lunchen var vi in och köpte lite att äta på bussen men även vid framkomsten ikväll. Allt inhandlades på stormarknaden Nakumatt. Därefter växlade vi de shilling vi inte behöver till shilling som vi behöver. Vi har alltså bytt från ugandiska till kenyanska shilling.

12.59 Det har blivit dags att åka mot bussen. Vi är tillbaka på vårt hotell, har hämtat ryggsäckarna och beställt en taxi.

13.11 Det där gick snabbt och smidigt. Nu sitter vi på varsitt bussäte i väntsalen hos bussbolaget Easy Coach (http://www.easycoach.co.ke). Biljetterna köpte vi här i torsdags. Även ifjol satt vi på bussäten i en väntsal. Då var vi i Tarma, Peru.

13.40 Nu bars det förbi en huvudlös skyltdocka. Behöver den en biljett? Vi har klivit ombord på en varm buss och väntar på avfärd.

14.00 Vår långa, internationella resa har just inletts.

14.31 Vi har ännu en gång sett en nationalarena, Mandela National Stadium. Vägen är minst sagt guppig. Vår chaufför väljer mindre lokala vägar istället för huvudvägen österut, kanske det går snabbare, kanske undviker han ett vägarbete eller bilköer, vem vet? Något syfte har det säkert.

Vi ska resa med Easy Coach.

En stunds väntan i en tråkig väntsal.

Vi är ombord och reser mot Kenya.

15.20 Till slut lämnade vi den röda, torra och guppiga lervägen. Bitvis låg vägdammet som en röd hinna över hus, bilar och växtlighet. Nu guppar och gungar vi istället på en asfalterad väg. Vi har nått fram till Mukono.

15.54 Bussen har stannat och direkt strömmade försäljare av ät- och drickbart fram för att lätta på det de bar på och för att öka sin dagsinkomst. Det verkar vara en rastplats mitt i ett skogsreservat, Mabira Forest Reserve.

16.23 Alldeles nyss åkte vi över Nilen. Vi är i staden Jinja. Det var fotoförbud då vi åkte över bron vilket meddelades vid bussresans inledning. Sist vi såg Nilen var i augusti 2005. Det var i samband med vår utflykt till pyramiderna i Giza, Egypten som vi senast såg denna mäktiga flod.

17.12 Vi har passerat något ovanligt för våra resor i Afrika och för den här tiden på året, ett regn. Nyss var vi i Iganga. Där promenerade några förvirrade europeiska turister omkring.

18.06 Det har blivit dags att förbereda oss. Inom kort är vi framme mot gränsen till Kenya. Hoppas vi hinner dit innan det blir helt mörkt.

18.40 Både då vi skulle ut ur Uganda och då vi skulle in i Kenya skulle det visas pass och vaccinationskort gällande gula febern. Dessutom ville de ha våra bilder och våra fingeravtryck. Det gick allt utom smidigt att scanna fingrarna. Först höger hands fingrar, sedan höger tumme och så samma sak med de fem på vänster hand.

19.09 Damen som tidigare satt framför mig får inte komma in i Kenya. Hennes bagage har precis lastats ur.

KENYA

19.44 Vi gör ett första stopp inne i Kenya. Därute blixtrar det mellan molnen.

20.10 Det är dags för ett nytt stopp. Varför stannar vi denna gång? Är det någon kontroll?

21.05 Slutligen har vi fått lämna bussen. Vi har kommit fram till Kisumu i västra Kenya. Nu gäller det bara att ta oss vidare härifrån Easy Coach egen bussterminal.

21.30 En lätt förvirrad taxichaufför körde oss till Riversands Hotel. Det var första gången vi fick höra hotellets namn. På internet och på vår bokningsbekräftelse stod det bara "R´Sands Hotel". Här gick det bara bra att checka in. Uppe i rum 320 fick vi frågan om vi ville ha en handduk var. Det fanns bara en handduk i rummet. Detta har vi varit med om förr och lär vara med om det igen. Varför lägger man bara ut en handduk i ett dubbelrum? Vi fick en till handduk och bad även om en ny, fungerande lampa i badrummet. Vi är åter igen söder om ekvatorn.

21.50 Charles var här och bytte till en hel glödlampa, lysande! Han var glad, trevlig och hjälpsam, Charles alltså, inte glödlampan.

22.07 Kvällens enkla middag består i att äta upp det vi har i våra papperspåsar från Kampala. Det är inköpt bröd och drycker.

22.30 Nu när vi har en lampa som kan tändas har vi sett till att den och dess vänner är släckta och myggnäten nedfällda. Vi vill sova.

Det är ett hål i toalettdörren.

Vårt rum på Riversands Hotel.