Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Fredag 29 juli

08.36 Det är morgon i Moshi och här på Nyota Bed & Breakfast (http://www.nyotabedandbreakfast.com). Våra germanska grannar, ett ungt par, ska idag inleda ett bestigande av Kilimanjaro. Det är ett 5-7 dagars projekt att ta sig upp och sedan ner igen. Tjejen berättade att hennes föräldrar just nu seglade i Sverige men hon valde detta istället. Vi nöjer oss med en bussresa till Dar es Salaam. Det är ett projekt på 8-10 timmar, långt nog för oss. Vi får väl se det som en komplimang att tyskarna trodde att vi var här i Moshi för bergsbestigning också. Ser vi så vältränade ut? Tveksamt.

08.57 Tyskarnas guide och transport är här. Även vi ska börja röra oss mot busshållplatsen. På grund av vägarbetena i Arusha är det svårt att bedöma exakt när bussen dyker upp. Bäst är att vara på plats i tid.

09.22 Det är en sval förmiddag idag. Vi har gått den korta sträckan till Dar Express kontor och hållplats. Nu ska vi endast vänta på vår buss. Det vi vet är att den tidigast är här 09.30. Den är troligare här senare på grund av tidigare nämnd orsak.

09.42 En lokal förmåga, ett original, underhåller oss som väntar på bussen. Han imponerar med sina språkkunskaper i ett samtal med oss till övriga passagerares stora glädje. Nu vandrar han vidare.

10.01 Bussen är här. Vi har lastat in våra ryggsäckar och klivit ombord. Sätena är sköna men det är ont om utrymme för benen. Utanför pågår det kaos som alltid är runt afrikanska bussar. Försäljare springer runt och försöker få sina varor sålda. Det kan vara dryck, frukt, godis men även riktiga små måltider.

11.33 Vi har varit på väg ett tag och reser nu rakt söderut. Det enda som bryter av det platta omkring oss är träd, elstolpar och berg. Vi ser inte mycket av mänsklig aktivitet.

Försäljarna i Moshi förbereder sig inför bussens ankomst.

Vi har gömt oss i bussen och iakttar aktiviteten utanför.

En lång resa med Dar Express har påbörjats.

12.11 Bussvärdinnan har serverat snacks. Det består av ett sexpack kex och en läsk vardera. Landskapet är sig likt.

12.56 Vi har passerat Same men inga renar har synts till.

14.21 Färden mot Dar es Salaam och den Indiska Oceanen fortsätter. Landskapet är nu betydligt grönare, frodigare och mer kuperat. Inga större orter passeras. Det är små byar och samhällen och den här delen av landet känns ganska glest befolkad.

14.39 Bussen har svängt av vägen och står på tomgång vid ett matställe i utkanten av Korogwe. Här kan de som vill fylla på och/eller göra sig av med det som behövs. Det är varmt och soligt, en helt annan tryckande värme än hittills på resan. Vi passar på att använda toaletterna här men gör inga inköp. Det säljs ofantliga mängder frukt här i olika stånd och det finns en restaurang för mer seriöst ätande.

15.01 Vi är på väg igen. Det känns skönt att få fortsätta. Det behövs för att komma fram.

15.32 En man står just nu i mittgången här i bussen och pratar varmt om tandkräm, tvål, lotion och huvudvärkstabletter. Han pratar swahili men visar bilder på de produkter han saluför.

15.42 Vi har nått Segera och här tar man vänster om man vill resa mot kusten och staden Tanga. Vi svängde höger och fortsätter söderut.

16.01 Vi har precis passerat en olycksplats. En lastbil med kapell hade kört i diket. Det verkar höra hemma att vi passerar en olycksplats på våra sommarresor.

Glesbefolkade vidder söder om Moshi.

Det blir grönare ju längre söderut vi kommer.

Vår buss har parkerat framför osannolikt mycket frukt till försäljning.

Christer sträcker på benen och fyller på med dryck i hettan.

Sisalodlingar utanför Korogwe.

17.04 Vi har passerat över Wami-floden. Här finns anläggningar för vattenkraft. Strax efter detta har vi gjort en paus vid några offentliga toaletter och det strömmar ut folk från vår buss och andra fordon.

18.19 Sisådär, 100 kilometer återstår nu av den långa resan mot Tanzanias gamla huvudstad, Dar es Salaam. Här i landet kallar man den bara för "Dar". Vi har nu nått Chalinze och kommit ut på en större, mer trafikerad väg.

19.30 Det har blivit mörkt och det går sakta framåt. Jag börjar att tappa reslusten. Man kan bara spendera en viss tid på en buss innan man/jag börjar bli riktigt uttråkad.

20.00 Nu går det inte sakta längre. Nu rör vi oss inte alls. Jag hoppas att detta stopp bara blir för en kort stund.

20.19 Nu har vi stått stilla i snart 20 minuter. Vad är problemet? Bredvid bussen försöker motorcyklister och andra mindre fordon att hitta olika lösningar för att ta sig förbi den enorma bilkön.

20.52 Vi har väl rört oss ungefär en kilometer sedan sist. Varför är det en enkelfilig väg in i en storstad? Har det lossnat nu? Vi har börjat förstå att någon middag inte kommer hinnas med denna kväll.

21.13 När vi kommit fram till Mbezi blev vägen bredare och plötsligt började trafiken flyta igen. Vi närmar oss nu storstadens puls med stormsteg.

21.30 Vi klev av bussen i utkanten av staden på en nybyggd busstation. Vi passerade den stora bussterminalen Ubungo men stannade strax efteråt. Nu blir det taxi till vårt hotell. Dar es Salaam är en stor stad. Här bor snart fem miljoner människor och är en av Afrikas snabbast växande städer.

22.06 Det kostade att åka taxi, 75 000 shilling. Den unga killen som fångade upp oss hävdade att det höga priset beror på avståndet in till centrum. Det är långt, sa han. Vi betalar sannolikt ett rejält överpris men vi tror knappast att någon av de andra som stått och väntat på vår försenade buss skulle ha varit billigare. Vår trevlige chaufför skryter över staden, landets nye president och hur snabbt staden utvecklas och ska utvecklas. Här finns bl.a. en välutbyggd kollektivtrafik med bussar, BRT (Bus Rapid Transit) som varit igång sedan maj i år och ska lösa stadens trafikkaos. Man har tagit hjälp av japaner för att utveckla detta.

22.18 Vi kördes fram till Rainbow Hotel (http://www.rainbow-hoteltz.com) efter att först ha delbetalat resan genom att bidra till bensinpengar vid en tankning inne i staden. Här bor vi nu i rum 801. Hela hotellet känns väldigt indiskt, allt från personal till restaurang och TV-kanaler har koppling dit.

23.03 Det är skönt att vara framme och installerad. Här ska vi mest må gott innan en ny fas och resform tar över. Denna dag är slut och det är även årets första dagbok. I morgon väntar en ny dag och en ny dagbok med blanka oskrivna sidor. Nu ska det bli skönt med sömn och skönt att veta att vi slipper åka buss imorgon.

Efter en lång seg bussresa är ett hotellrum som ett paradis.

Natten har börjat.


Lördag 30 juli

07.32 Det har varit varierade vyer från våra sovrum på denna resa. Ibland har vi knappt haft några fönster och ingen utsikt alls. Utsikten här från åttonde våningen på Rainbow Hotel och ut över Dar es Salaam är inte så dum. Nedanför oss sprider och breder den stora staden ut sig. Mellan de höga husen kan den klarblå Indiska oceanen skymtas. Denna lördag ska vi ordna med biljetter till Zanzibar och se det vi hinner av denna jättestad.

09.23 Efter traditionsenligt duschande tog vi hissen ner till våning 1. Där erbjöds en inte allt för storskalig frukost. En herre hade ansvar för bland annat brödrosten. Gör det honom till toastmaster? Nu ska heldagen i Dar es Salaam planeras lite närmare.

09.56 Efter lite tankearbete har vi kommit fram till följande gällande den här lördagen. Högsta prioritet är att få tag på biljetter till Zanzibar-färjan för morgondagens resa. Efter detta behöver vi ta ut mer pengar, äta lunch och som en extra bonus eventuellt hitta ett trevligt kaffeställe.

10.35 Kartor har studerats och en ekonomisk kalkyl har gjorts upp. Stämmer kartorna, håller kalkylen? Svaren är knappast och troligen inte. Men något ska vi ha att gå på. Trottoaren är något annat vi snart ska gå på. Närmast vandrar vi ner mot havet för biljettinköp. Imorgon ska vi ta oss över havet till ön Zanzibar. För er som inte vet det kan vi berätta att namnet Tanzania är en hopskrivning av de två territorierna Tanganyika och Zanzibar. Tan och Zan blev Tan-zan-ia 1964.

Vi tittar ner på gatan utanför vårt hotell.

Man kan skymta havet.

Grannarna på andra sidan gatan.

En av de nybyggda stationerna i stadens kollektivtrafik, BRT.

11.23 Vi gick några korsningar från hotellet till kontoret för Azam Marine Kilimanjaro Fast Ferries. Utanför kontoret stod några tjatande herrar som ville ha oss till andra kontor. Vi hade redan läst om detta fenomen och kunde enkelt ignorera alla som berättade att vår färja var för dyr, att vi gick åt fel håll etc. Vi gick in, ställde oss i kö och köpte en biljett vardera till morgondagens 12.30-avgång till Zanzibar. Efter ett bankomatbesök och en kortare promenad längs Samora Avenue är vi nu tillfälligtvis hemma i hotellrummet för nya planer.

12.31 Nya mål har utsetts. Riktningar har tagits ut. Nästa mål kan bli en mall där vi kan få oss ett mål. Vi har läst om en köttrestaurang i en för oss välbekant sydafrikansk kedja. Det är nostalgiskt och det är lockande.

13.18 Det positiva, vi är på restaurangen Blue Rock, en restaurang i den sydafrikanska Spur-kedjan. Det negativa är att någon på vägen hit verkar ha norpat min passpåse ur min lilla ryggsäck. Borta är mitt pass, mitt vaccinationskort, färjebiljetten samt lite annat. Man får aldrig vara lycklig. På vägen hit, vid en korsning där några sålde skor och sandaler som ställts ut på trottoaren, gick en man in i Christer, tog tag i hans arm och bad honom titta var han gick. Jag höll ett öga på mannen så han inte skulle göra något dumt. Var det då som de slog till? Var allt en avledande manöver? Spur Steak Ranches är som sagt en restaurangkedja som erbjuder gott, grillat kött. Vi har tidigare besökt flera av deras restauranger i Sydafrika, Namibia och Botswana.

13.27 Med tankarna på annat har vi gjort våra beställningar. Något barn fyller år och det firas omkring oss. Vi känner oss inte lika glada. Tankarna snurrar i huvudet. Vad gör vi nu? Hur löser vi detta? Är allt inbillning? Ligger passet trots allt kvar i rummet?

14.10 Det var säkert gott. Tankarna var som sagt någon helt annanstans. I ren ilska och frustration forcerade vi gator, korsningar, tog oss förbi människor och bilar och är nu hemma i rummet för att lösa allt så gott det går. Passet var givetvis inte kvar i rummet, det är borta, stulet. Frågan är om vi kommer till Zanzibar eller ens härifrån. Även Christer är drabbad av ficktjuveriet. Ur hans ena shortsficka har gårdagens sida av resrutten försvunnit. Hoppas tjuven finner glädje i att läsa om när Dar Express-bussen avgår från Moshi och vårt hotells adress.

Azam Marine Kilimanjaro Fast Ferries. Härifrån avreser vi imorgon.

Saint Joseph Cathedral ligger nära färjeterminalen. Den byggdes av tyskarna mellan 1897 och 1902.

Vi promenerade en stund längs Samora Avenue.

Christer återvänder till Rainbow Hotel.

14.47 Vi har agerat, gjort något. Vi tog kontakt med receptionen och en herre med ansvar, direktören, en indier, eventuellt pakistanier, har engagerat en yngre afrikansk man att visa oss till polisstationen. Han verkar vara en hjälpreda, säkerhetsvakt, portvakt, ja vem vet?

15.26 Nu är vi på polisstationen. Den låg nere vid hamnområdet. Jag har precis blivit intervjuad och har rapporterat stölden. Nu väntar jag på de avgörande dokumenten. Frågan kvarstår, hur kommer jag vidare? Går det att resa till Zanzibar? Kommer jag vidare? Rapportören ville ha en del uppgifter om och av mig; bland annat hemadress, yrke och vilken stam jag tillhörde. Vi har så detaljerat som möjligt berättat var och hur vi tror stölden gick till. Ett stort tack till den fantastiske mannen som visade oss hit.

16.32 Jag fick de nödvändiga dokumenten och vi lämnade polisstationen. På vägen hem talade mannen från hotellet om för oss att han snart behövde åka hem för dagen men att han skulle kolla med sina kontakter i området om någon visste något om passtölden. Vilka känner han? Kan det leda till något? Vi gick även till färjekontoret och ordnade med en ny biljett. Den förra utskrivna försvann ju med passpåsen. Även Christer fick en ny biljett. Nu har han två.

17.31 Vi har letat information på nätet och jag har ringt svenska ambassaden i staden för att kolla om ett tillfälligt pass. Jag kopplades vidare till Utrikesdepartementet i Stockholm. Där fick jag inte mycket hjälp. Damen där hänvisade mig till ambassaden och jag frågade om man kan göra flera resor med det tillfälliga passet. Allt hon kunde svara var att det beror på varje enskilt land. Det ser allt utom ljust ut just nu. Vi kommer nog inte till Seychellerna och det kommer att kosta skjortan att flyga hem härifrån.

En stunds vila i rummet.

På vandring mot lunchen.

Det var svårt att njuta av denna måltid hos Spur Blue Rock.

En fantastisk utsikt från terrassen på Rainbow Hotel.

Morogoro Road, Dar es Salaam.

Christer på hotellets tak.

17.47 Nu släpper vi allt det tråkiga. Vi kan ändå inte göra så mycket åt det hela för tillfället. I morgon reser vi till Zanzibar. Personalen här på hotellet har intygat att polisens dokument bör räcka för att få resa till Zanzibar. Eftersom Tanzania består av två delar behöver man visa passet även vid ankomst till Zanzibar trots att man är kvar i samma land. På måndag kontaktar jag ambassaden och får besked om hur jag ska agera. Utifrån det vet vi hur slutet på resan blir.

20.11 Vi har inte helt kunnat släppa allt. Vi har funderat, sökt information på internet och diskuterat olika strategier. Jag kan bara hoppas på att vi kan fortsätta som planerat på ett provisoriskt, tillfälligt pass.

20.38 För att få lite variation och för att stilla hungern har vi åkt ner några våningar till hotellrestaurangen för att äta middag.

21.26 Efter den enkla middagen har vi tänkt vidare här i rummet. Vi har bestämt oss för att uppleva Zanzibar hur det än blir. Kommer vi inte till Seychellerna kan vi istället förlänga Zanzibar-vistelsen. När vi kom på att Seychellerna istället skulle kunna bli en kommande riktigt härlig resa på jullovet så började saker trots allt att kännas lite bättre. Hur det än blir kan vi avsluta den här resan på ett skönt avkopplande sätt.

21.49 Telefonen i rummet ringde just. Det var receptionen som hörde av sig. De lät meddela att en man står nere hos dem och frågar efter mig, Peter. Han ska visst vara min vän, Joshua. Jag har väl ingen vän här och definitivt ingen som heter Joshua?

22.12 Detta är bortom otroligt! Min passpåse med allt innehåll har hittats av några unga grabbar. De har varit runt bland tiotalet hotell och letat efter mig påstod de. Hurra! Hurra! Ska jag även vara tacksam mot hotellets man? Är det han som spridit information på stan att ett pass försvunnit eller hur ska detta förklaras? Grabbarna påstod att de hittat passet nere vid färjeterminalen.

23.22 Jag har varit tågluffare/backpacker sedan 2000, rest i 112 länder, skrivit dagbok i 109 länder, sovit i över 300 olika orter i över 100 länder. Det som skett idag slår dock alla rekord. Jag har aldrig någonsin varit med om något dylikt. Det är otroligt. Hur kan man ha en sådan sagolik tur? Det är nästan så att vi blir religiösa, börjar tro på en högre makt som först testar oss och sedan belönar oss.

23.34 Hur ska vi sammanfatta vad som hänt? Det finns två huvudteorier. Den första är att några grabbar hittat ett pass och sedan försökt få tag i ägaren av ren vänlighet eller i förhoppning om att få en hittelön. Den andra teorin är att tjuven var ute efter pengar men bara fick tag i ett pass. Han var sedan tillräckligt reko att han ordnat så att passet hittade tillbaka. Ja, det är svårt att få någon klar bild av hur detta gick till. En sak är dock helt klar. Vi kommer att sova gott inatt.

Indisk middag med intressanta färgkombinationer.

En passlös Peter försöker njuta av middagen på Rainbow Hotel.

Det otroliga har hänt. Det stulna passet har hittat hem.


Söndag 31 juli

07.30 Jag har sällan vaknat lyckligare än jag gjorde denna morgon. Allt kan fortgå som planerat. Resan kan avslutas så som det var tänkt. Inga extra flygbiljetter behöver köpas, ingen ambassad behöver kontaktas och vi kan mest troligt uppleva även Seychellerna innan vi återvänder till Sverige. Idag ska vi ta det lugnt på förmiddagen innan vi checkar ut och färjar oss vidare.

08.52 Nu ska fastan avbrytas. Det ska bli morgonmål. Efter det får jag be receptionen att kontakta den lokala polisen så att min stöldanmälan kan avskrivas.

09.29 Vi har pratat med receptionsfolket och fått veta att jag bör besöka polisstationen personligen för att berätta att passet har återfunnits.

09.50 Nu har jag skrivit en liten rapport om att passet är tillbaka och hur det gick till. Det är dags för mig att ta med det samt min stöldanmälan och gå ner till polisstationen. Christer väntar i rummet under tiden.

10.19 Innan jag lämnade hotellet pratade jag lite med mannen som hjälpte mig igår. Han hade upplyst några grabbar om att mitt pass var borta. På polisstationen tog de emot min rapport och ärendet avskrevs. Väl hemma igen ska jag nu packa.

11.09 Vi har checkat ut, betalat 220 000 shilling vardera, fått 3000 i växel och satt oss i en soffa i lobbyn. Vi sitter här och slösurfar på internet eftersom det är väl tidigt att gå ner till färjeterminalen redan nu.

11.41 Nu har vi promenerat ner till terminalen. Först gick vi in i själva terminalbyggnaden men där kan man inte göra annat än att vänta eller köpa biljetter. Utanför stod herrar och erbjöd transport samt billiga resor. För att ta sig till båtarna behövde man passera en grind och gå längs en väg ner till en terminalbyggnad där bagaget röntgades på flygplatsvis. Det är nu dags att invänta att få gå ombord.

Peter är redo att lämna Rainbow Hotel och Dar es Salaam.

I väntläge på färjeterminalen.

Till havs rör vi oss mot Zanzibar.

11.52 Vi är omförflyttade till väntsalen. Det är ett antal mer än vi här. Folk sitter på diverse stolar och väntar. Friska vindar fläktar in från havet.

12.17 Efter att väntat lite i kö är vi ombord på den katamaran som ska ta oss till Zanzibar. Det visade sig att våra biljetter kvalade in till platser i den bästa salongen. En jobbig man har visat oss var vi ska lägga packningen, var vi kan sitta och annat värt att veta. Allt detta var för att han sedan skulle kunna erbjuda oss diverse aktiviteter och utflykter på Zanzibar. När vi berättade att vi skulle bo på en helt annan del av ön än det han rekommenderade och vi heller inte ville skänka pengar till honom så var vi inte lika intressanta längre. Han hittade snart nya offer.

12.32 Nu har Kilimanjaro IV kastat loss, Vi reser med Azam Marine Kilimanjaro Fast Ferries (http://www.azammarine.com). Vi har hälsats välkomna och fått veta att katamaranen når Zanzibar klockan 20.30 ikväll. Det känns inte så lite konstigt. Så lång tid kan det inte behöva ta. Enligt uppgift ska detta bara ta ungefär två timmar. Något blev väldigt fel där.

14.06 Färden över vattnet fortsätter. Allt är lugnt och stilla på vår katamaran.

14.12 Vi är på väg mot hamnen på Zanzibar. Vår båtfärd är snart över. I hamnen väntar en transportör på oss. Han är utskickad från Demani Lodge där vi ska bo.

14.29 Som nämnts tidigare har de lite märkliga procedurer här. Vi är fortfarande i Tanzania men vi behövde ändå visa pass och få packningen undersökt av tullpersonal.

14.48 En man med ett A4-ark med mitt och det blivande hemmets namn på tog emot oss. Han räddade oss från en taxichaufför som ville diskutera med oss om hur det kunde lösas om vår chaufför eventuellt inte skulle vara på plats. Vår chaufför ledde oss till sin bil som stod parkerad ett antal gator bort. Det var tydligen problem med parkeringsplatser här i Zanzibar stad, även känd som Stone Town. Mer korrekt är det väl bara den äldsta delen av staden som bär det namnet. Nu ska vi lämna den UNESCO-listade stenstaden och åka mot vår boendeort på södra delen av ön.

15.12 Resan fortsatte genom Zanzibar stad, Stenstaden (Stone Town) är området närmast hamnen. Där föddes Farrokh Bulsara den 5 september 1946. Han är dock mera känd som Freddie Mercury. Vi lade stadsbebyggelsen bakom oss och är nu i mer lantlig miljö. Det är låga hus och grönskande träd.

15.38 Vår chaufför som också arbetar som guide heter Haji. Han har stannat längs vägen för att prata med en lokal kvinna. Han hörde sig för gällande inköp av kokosnötter.

15.50 Vi har gjort ett stopp på en GAPCO-mack. Bensin för 1955 shilling per liter har tankats.

Vi har blivit upphämtade och åker söderut mot vårt kommande hem.

Sängarna säger välkommen.

Christer tar ett foto på vårt hus på Demani Lodge.

Och så här blev fotot.

Ett liv i sand på Demani Lodge.

16.20 Demani Lodge (http://www.demanilodge.com/about-us) i byn Paje är vårt nya hem. Vår lilla stuga har nummer 114. Här ska vi nu mest njuta. Vår chaufför sa att det var en kort promenad (ca 10 minuter) in till själva byn där några affärer finns men det verkar faktiskt vara ganska långt. Här på Demani Lodge finns diverse olika typer av hus, en restaurang, en pool och hela stället är som ett litet paradis mitt ute på landsbygden. Demani Lodge är uppbyggd och ägs av en norska och hennes tanzaniske man.

17.50 Nu ska vi gå bort till receptionen för att beställa vår middag. Sedan kommer vi tillbaka hit i väntan på att maten blir klar.

19.09 Väntan på maten blev kortare än vi trodde så vi stannade kvar vid ett bord framför receptionsdisken. Maten var utsökt god. Nu är vi tillbaka i vårt lilla krypin för en lugn afton. Vi ska planera vår vistelse här. Vi kommer att ha två heldagar här och stannar här fram till eftermiddagen även på onsdag.

20.42 På nyheterna har det pratats om att påven har hållit ett tal i Polen. Han vill ha en ny mänsklighet som inte ser gränser som ett hinder, som har en egen kultur utan att bli självcentrerade. Det låter ungefär som något vi skulle kunnat ha sagt. I Frankrike har katoliker och muslimer mötts för att dryfta vansinnesdådet då en präst dödades i en kyrka. Just nu är det sport och cricket. Hur fasen räknar man poäng i den sporten?

23.08 Det har blivit dags för mig att följa Christers exempel och spänna ut myggnätet, Det ska snart bli sömn för första men inte sista gången på denna resa. Nu väntar några sköna dagar här på Zanzibar.


FILMER


Du kan se 19 foton från 29 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 30 foton från 30 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 14 foton från 31 juli i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter