07.44 Det är nu dags för den sista men ändå den första. Det är den sista morgonen för oss här i Havanna. Det är däremot den första sidan i den här dagboken. Idag ska vi och det vi tagit med oss fortsätta att undersöka Kuba. Idag är det också 100 år sedan det första världskriget började.

08.30 Nu är det mesta avklarat här på Hostal Peregrino. Ännu en frukost har ätits och närmast ska vi vänta på vårt transportmedel till busstationen. Vi ska resa med bussbolaget Viazul (http://www.viazul.com) som kör långfärdsbussar mellan de viktigaste städerna och turistorterna på Kuba. För att undvika krångel och extra resor till busskontor har vi betalat bussresorna i förväg på internet. Det känns skönt nu.

08.53 Ett bekant ansikte dök upp. Det var samma kille som hämtade oss på flygplatsen som nu ska skjutsa oss till busstationen. Antagligen är han en pålitlig person som personalen på Hostal Peregrino känner.

09.01 Taxin har gjort ett stopp i en korsning. Nu rullar vi igen och kommer allt närmare busstationen. Det ska bli skönt att resa vidare även om vi bodde riktigt bra här i huvudstaden.

09.21 Nu är vi på Viazuls lilla busstation. Här har vi checkat in oss och fått biljetter. Dessutom har vi checkat in bagaget, fått varsin bagagelapp och bagaget har märkts samt åkt iväg på rullband, rutiner nästan som på en flygplats.

09.50 Inte helt olika yra hönor irrar medpassagerarna runt i bussen. Har några satt sig godtyckligt, som de vill eller med nära och kära? Vi har alla fått en platsbiljett. Christer och jag sitter på platserna 38 och 39. Vi är på varsin sida av mittgången. Bussen från bolaget Viazul är vit, blå och bekväm. De flesta som reser med dessa bussar är utländska turister.

Vi väntar på avresa i Viazuls väntsal.

En skön bussresa österut.

Vår buss passerar Matanzas.

10.20 En fransktalande man med en kal hjässa sitter i sätet snett framför mig. När han nyss lutade sig bakåt så åkte sätet bakåt det med. Det åkte hela vägen bak och tog med sig fransmannen. Nu har han och jag med gemensamma krafter och påhejade av hans hustru försökt att få tillbaka sätet i rätt läge.

10.42 Vi har lämnat Havanna och dess förorter bakom oss och reser rakt österut. Havet har vi på vår vänstra sida.

11.12 Bussen har precis stannat till vid en liten servering, restaurang med grästak. Här har några klivit av för att sträcka på benen och fylla magarna med mat och/eller dryck.

11.51 Det återstår 36 kilometer till turistorten Varadero som är dagens slutdestination. Vi har precis kommit fram till en stad vid havet, Matanzas.

12.05 Vi har åkt igenom Matanzas och åter igen beundrat vackra byggnader och fantastiska gamla bilar. Staden ligger vackert och vi passerade även en badstrand och några fina parker ganska centralt.

12.24 Varadero är en mycket långsträckt ort som ligger på en lång och smal udde ut i havet. Det är Kubas främsta turistmål när det gäller klassiska sol- och badresor. Ju längre ut på udden man åker, desto lyxigare blir hotellen.

13.13 Vi är nu framme i Varadero och efter en rask promenad från busstationen har vi nu klivit in på boendet Casa Mary y Angel (http://casademaryyangel.com). Här hävdas det att vi aldrig bekräftat bokningen, något som gjordes av Christer via mail när vi var i Kingston. Nu fick vi i alla fall ett glas mangojuice vardera. Det är bara att vänta på vidare besked.

13.20 Nu är det allmän röra. Det hittas inget mail i datorn här, vare sig från oss eller från dem. Det görs dock ett försök att hitta ett rum åt oss. Blir det här eller? Vi har fått massor av ursäkter för det inträffade men det hävdas bestämt att något mail inte skickats trots att Christer även fick ett svar på det. Förvirring råder, minst sagt. Någonstans har det gått snett. Hela systemet med att bokningar raderas om de inte återbekräftas gäller på de flesta privatboenden här på Kuba men det känns ganska underligt om sanningen ska fram. De flesta som bokar rum kommer väl också, eller?

13.35 Värdinnan Mary, hennes högra hand Alex och vi två har promenerat till ett annat privatboende några gator bort. Här finns det ett rum hos en äldre dam men bara med en säng, en smal dubbelsäng. Vi har artigt tackat nej, väntar på nya besked och jag svettas!

Till sist ordnade det sig med rum. Vi fick bo hos Señora Bety.

Vårt lilla vardagsrum med TV och kylskåp.

Señora Betys "Hostal 4608" i Varadero.

13.43 Vi är på väg igen i en backande blå Pontiac, en taxi som Alex fixat. Nu vände den och musiken, högljudd, drog/vrålade igång. Vi är på våg till ett annat ställe och Alex och värdinnan instruerar oss för fullt. Det var trist att vårt förbokade rum inte fanns men det är utmärkt service för att hitta ett nytt åt oss. De bjuder till och med på taxiresan.

13.52 Nu har vi äntligen ett rum som en gammal dam, Señora Bety, hyr ut på sitt Hostal 4608. Här har vi varsin säng. Allt som återstår är att få tillbaka passen som just nu registreras. Den nya värdinnan är här om fem minuter. Det första boendet har lovat att betala en del av vårt boendepris här som kompensation för det missöde som skett.

14.29 Det gick fem minuter men inga pass och ingen dam har synts till. Nu har det gått ännu mer tid och resultatet är det samma. Nu letar vi upp damen.

14.41 Vi fick våra pass och har nu gjort en första promenad i det trevliga Varadero. Vi bor i den mer "normala" delen av staden där inte turismen är lika intensiv. Här i västra delen av Varadero finns inga stora hotell, bara mindre hotell, privatboenden och restauranger.

14.54 Restaurante El Caney ska ordna med vår lunch. Så ser planen ut. Vi har just fått en liten juicetetra var. Vi hade hoppats på mer då vi beställde juice att dricka. Maten till juicen är också beställd.

16.24 En prima lunch med bl.a. en lokal variant av paella följdes av en vandring i staden. Där fick vi se en ung kvinna med en Kånken-ryggsäck. Vi hittade även ett litet postkontor där jag lämnade mina vykort. Det tog en stund att hitta eftersom ingen post fanns där skyltarna pekade. Nu är vi vid något som kan liknas vid en shoppinggalleria. Här ska vi uträtta lite ärenden. Den heter Hicacos och är delvis nedsänkt i marken.

16.45 Det gick inte att gå ut på internet här som vi planerat. Vi hänvisades bara vidare till någon diffus plats som eventuellt, möjligen kunde hjälpa oss med det. Internet är ju inte Kubas starkaste sida. Jag har dock kunnat handla drycker på butiken Caracol. Nu är Christer inne och handlar sina under det att jag sitter ryggsäcksvakt. De får som vanligt inte följa med in.

17.03 Nu tror jag fan själv är lös! Först får Christer endast en liten fruktpåse att bära hem två stora läsk i. Det gick som väntat, den sprack. Nu när vi kommit hem tar vi oss inte in till rummet med sängarna. Nyckeln passar men snurrar inte runt. Christer har just sagt till någon från värdfamiljen under det att jag rapporterar detta i vårt "vardagsrum", rummet mellan ytterdörren och rummet vi vill till.

Christer äter lunch på Restaurante El Caney.

Paella i kubansk version.

Huvudgatan i Varadero.

Fullt med små ödlor utanför postkontoret.

Varaderos lilla köpcentrum, Hicacos.

17.18 En ung man dök upp för att hjälpa oss. Han öppnade dörren och gick in till våra grannar i rummet bredvid. Vi hörde hur han ursäktade sig. Plötsligt gick vår dörr upp och den unge mannen kom ut genom den. Han förklarade att handtaget var trasigt och att låset kärvade. In till grannen och ut hos oss, var han trollkunnig? Nej han är bara vig. Han gick ut genom deras badrumsfönster och in genom vårt.

17.53 Christer har precis ringt till Santa Clara och bekräftat vår ankomst till nästa boende. De lovade också att ordna med transport från busstationen. Utmärkt!

19.52 Efter att ha läst i våra böcker, slappat och skapat en ny sångtext är vi nu redo för utgång. Sångtexten då, ja så här låter den. ”Flickan i Havanna hon har inga tänder kvar, ramla från sitt fönster, slog i trottoar. Leendet det for sin kos, tänderna är bara mos. Inte vacker, inte ung, framtiden är tung". .

20.20 I afton blir det middag på restaurangen La Vicaria längs Varaderos huvudgata. Det väntas på att få beställa. Vi sitter vid ett av många bord utomhus. Tyvärr har några små flugor eller mygg sina jaktmarker här och vi blir bitna på benen. Typiskt att vi har med oss myggmedel men lämnar det oanvänt i packningen.

21.36 Det var riktigt gott. Runt omkring oss strök en katt omkring med skadat vänster bakben. Till efterrätt tog jag vad som kallades kubansk dessert. Det som kom liknade faktiskt en fläskkotlett. Det var en brödskiva/ett bakverk som doppats i någon sötaktig vätska. Nu är vi hemma och vi tog oss in i rummet utan problem.

23.23 Vi har slagit på TV:n och tittat på ett sammandrag av en friidrottstävling, Diamond League i Glasgow. Under tittandet drack vi en Cristal, en av landets öl, vardera. Nu är det sovdags.

Kvällens middagsplats.

Kvällsdryck och en karta lika långsmal som Varadero är.

Tisdag 29 juli

09.51 Vi har unnat oss sovmorgon. Det är ju semester. Nu ska vi undersöka hur och var frukosten serveras här.

10.12 Dagens frukost serverades på takterrassen här hos Señora Bety. Som så ofta på denna resa var det god kvalitet på det som serverades. Det kommer enligt planerna att bli fortsatt taksittande och taktittande denna dag. Vi planerar att åka den rundtursbuss som går runt Varadero-halvön.

10.26 En cocotaxi åkte just förbi. De är små, gula och trehjuliga motorcyklar som är lite äggformade. Det fanns gott om dessa i Havanna och de är vanliga även här. De är väl Kubas svar på Thailands tuk-tuk. Vi sitter just nu på en bänk och väntar på att en rundtursbuss ska dyka upp.

10.34 Väntan är över. För 5 CUC ska vi nu åka buss. Vi har klivit upp på övre planet för bättre utsikt och fotomöjligheter. Christer fick inte betala med sin 3 CUC-sedel. Den var för sliten. Han fick rådet att gå till en bank för att byta ut den. Oj, nu kommer det kvistar och grenar mot oss, bara att ducka!

10.50 Den buss vi nyss äntrat går österut. Vi passerar olika hotell och har sett en restaurang med "Don Quijote-tema" på en kulle.

Peter njuter av en utomhusfrukost denna morgon.

På väg ut från vårt hem här i Varadero.

Ännu en typisk kubansk bil.

11.10 Efter att ha färdats mellan havet och hotellkomplexen på halvön där vi bor har vi nu vänt för att påbörja vår återfärd, eller? Just nu sitter vi med huvudena inne i lövverket till ett träd. Förutom olika hotellanläggningar har vi även sett ett litet naturreservat.

11.21 Inte vände vi inte! Vi fortsatte ännu längre ut på halvön. Nu är vi vid en marina. Här byggs det nya hotellanläggningar och de som finns är riktigt exklusiva. Det verkar vara dags att vända för vår buss. Här är det en annan värld. Om man bor här ute på sin semester, har man då verkligen varit på Kuba?

11.34 Det börjar kännas i huden att vi umgåtts med sol och vind ett tag nu. Det är ett måste att vara insmörjd på dessa breddgrader.

12.50 Vi åkte med bussen så långt det gick till dess att den stannade vid Varaderos västligaste del och alla klev av. Vi började promenera så sakteliga tillbaka mot hemmet. Stopp har gjorts för att köpa souvenirer och nu har vi stannat till för att äta lunch på en enklare restaurang, El Melaito.

13.23 Just som vi avslutat lunchen dök det upp en mager, skäggig man som doftade sprit. Han ville sälja cigarrer. När vi inte köpte något så gnällde han och ville ha en slant istället. Vi fortsatte att säga nej. Han lommade iväg till ett annat bord. Mannen vid det bordet avvisade den gnällande mannen genom att slå knytnäven i bordet två gånger.

Méson del Quijote, en restaurang man lägger märke till.

I Varadero är man aldrig långt från havet.

Från taket har man bäst utsikt.

Ju längre österut man tar sig i Varadero, desto lyxigare blir hotellen.

Här kan man rida både kamel och häst.

14.31 Nu har vi varit in på en livsmedelsbutik och sedan Doña Nelis bageri och har provianterat för i afton, till frukost och färdkost för morgondagens bussresa. Så snart vi burit hem varorna är det dags att ladda för sanden, stranden och den blå Atlanten.

15.21 Så var det dags för den sista stranddagen på denna sommarresa. Det är knappast realistiskt att kunna bada i någon av de återstående städerna vi planerar att besöka. Snart ska vi ut i böljan den, blå, turkosa, våta och salta.

15.43 Eftersom Varadero är en mycket smal udde så är havet alltid nära. Den fantastiskt vita, stora stranden nås lätt från många av stadens gator. Vi är inte ensamma här. Det är massor av folk i sanden och ute i vattnet. Märkligast av allt är att det luktar chips i luften, varför?

16.30 Det är inget snack om att det är skönt på stranden och i havet, men solen är obarmhärtig mot huden trots solskyddskräm. Det återstår mycket av resan och vi vill inte bränna sönder oss. Vi ska efter ett ganska kort strandbesök gå tillbaka till rummet och mest ta det lugnt ett tag.

19.13 Efter saltvattensborttagning och vila i vårt rum ska vi nu ta oss ut för att leta en tant så att vi kan betala henne. Det är Señora Bety vi behöver få tag på ikväll eftersom vi måste checka ut riktigt tidigt imorgon bitti. Efter det ska vi gå till en lämplig middagsrestaurang. Under vilotiden har jag fyllt en PET-flaska med juice. Det är för morgondagens resa.

19.19 Värdinnan var inte här. Hon kommer om en eller två timmar fick vi veta. Vi har ju en deal med värdinnan att det första boendet ska stå för en del av vår betalning. Hoppas hon kommer ihåg det.

Peter laddar för lunchen på El Melaito.

Hotel Los Delfines, ett mycket kubanskt hotell.

Ölpåfyllning i centrala Varadero.

Stranden i Varadero.

Peter testar badvattnet.

Christer avslutar resans sista strandbesök.

19.48 Så har vi hittat en restaurang även denna kväll. Vi har slagit oss ner på Restaurante Esquino Cuba, en anrik restaurang även kallad "La Esquina (hörnet)". Beställningarna är gjorda. Det kött Christer tänkt beställa var visst nedfryst, konstigt. Han fick välja något annat. Jag ska starta måltiden med en drink, en Cuba Libre.

20.47 En Cuba Libre innehåller rom, Coca Cola och limesaft. I min var det klent med Coca Cola och limejuice, desto mer rom. Under middagen underhöll en kvartett oss med kubanska tongångar. Innan vi gick så köpte jag en skiva av dem. Jag är inte så säker på att de som spelade och de på CD:n är samma gäng dock. Vi hade även sällskap av en katt under restaurangbesöket.

21.06 Nu har vi betalat fullt pris för rummet till en av hantlangarna här på vårt boende. Vi får se om värdinnan Bety dyker upp. Hon känner till uppgörelsen om att vi skulle betala en del av rumspriset och vårt bokade boende resten. Övriga här verkar bara förvånade när vi tar upp det och förklarar.

21.24 Jag bestämde mig för att dricka min kvällsdryck. Då upptäckte jag att min enliters-juice hade läckt. Juicen hade runnit ut i kylskåpet. Det var bara att torka upp. Jaha, nu var det bara en halvliter kvar i juicekartongen, resten hade jag ju hällt i PET-flaskan.

22.52 Det blir en tidig uppstigning imorgon. Ingen värdinna har synts till. Inte värt att bråka om några euro, det bjuder vi på. Vi har trivts bra här.

Underhållning på Esquino Cuba. Vem på bilden är det som inte hör till bandet?

Onsdag 30 juli

06.56 Den mest klassiska av de alla är avslutad. Vi har haft en enklare frukost på sängkanterna. Den bestod av juice, vitt bröd och yoghurt. Idag väntar en ny ort på oss. Vi måste bara hinna med bussen för att det ska bli verklighet.

07.51 Det blev en stilla och lugn promenad till busstationen. Knappt en taxi eller taxichaufför hörde av sig fast vi hade förväntat oss det. När man går med packning blir man plötsligt mycket populär i dessa kretsar. Nu är det dags att gå ombord på Viazuls buss från Varadero till Santa Clara.

07.58 Bussätena har en förkärlek till att luta bakåt. På tal om dåliga säten, lite längre fram sitter fransmannen jag hade framför mig på vägen hit. Han har ett bättre säte nu och hans fru och dotter är också med. I Santa Clara väntar en taximan med en skylt med Christers namn på. Det fick vi veta häromdagen när Christer bekräftade vår ankomst.

08.25 En kort stund efter att vi lämnat Varadero har vi återkommit till den kubanska vardagen och passerat Cárdenas, en sliten stad där stora delar av den personal som arbetar i Varaderos turistnäring har sina hem.

09.19 Fransmannen drog just för gardinerna vid rutan där hans fru och dotter sitter. Bussen har kört om en lastbil och en hästdragen vagn. På båda sidorna av vägen är det planterade träd, fruktodling? Vi reser på ganska små vägar rakt genom kubansk landsbygd.

Utan detta bussbolag hade vår kubanska resa blivit krånglig.

Dags för ännu en Viazul-transport.

10.38 Vi har kommit fram till Santa Clara, en storstad mitt på Kuba. Det är Kubas femte största stad och är mest känd för att Che Guevara ligger begravd här. Här på busstationen har vi tittat efter den förbokade taxichauffören. Han har inte setts till. Dock har en annan yngre herre tjatat på oss. Han kör visst för samma boende, är han här för att hämta en av våra kommande grannar? Han viftar med ett visitkort från stället där vi ska bo.

10.54 Vi har satt oss i en väntsal och läser i våra böcker. Känns dumt att åka iväg med någon annan än den som ska hämta oss här. Förr eller senare borde personen ifråga hitta igen oss.

11.07 Nu börjar det ta sig. En man med en lapp kom till sist fram till oss. Han vecklade upp lappen och på den stod det "Katrin". Vi sa att det inte stämde speciellt bra på oss. Då vek han ihop lappen och gick. Var är vår chaufför?

11.19 En gammal farbror med stråhatt kom till oss. Han pratade om transport och pekade på den första killen. Less på att vänta bestämde vi oss för att följa med honom. Då dök mannen med Katrin-lappen upp igen. En ordväxling mellan de två förarna följde. Mannen i stråhatten såg orolig ut. Till slut hakade vi på Katrin-mannen och nu kör han oss. Han hävdar att han jobbar för det boende vi ska till och blivit ombedd att hämta gäster nu. Vi ser inte till någon Katrin. Jag hoppas att detta är rätt!

11.26 Vi färdas mot centrum och det är bara att hoppas att resan slutar vid rätt hus.

Peter vilar i Parque Vidal.

En het dag i Santa Clara.

Peter sveper en kall öl på restaurangen Santa Rosalia.

Vacker arkitektur i Santa Clara.

En trött häst på gatan utanför Florida Center.

11.32 Taxin stannade och vi klev ut. Först trodde vi att vi hamnat helt fel eftersom huset hade en annan färg än på bilden Christer hade skrivit ut från internet. Det var rätt boende, de hade nog bara målat om. Vi fick däremot inte komma in i rummet här på Hostal Florida Center (http://www.hostalfloridacenter.com). De har storstädning och håller på att röka ut skadedjur. Vi har i alla fall träffat ägaren Ángel som är en riktig personlighet. Packningen har lämnats på ett bord utanför vårt rum tills vidare.

11.46 Vi har tagit sikte på Dino’s Pizza för lunch. Där fick vi inte heller komma in. De har stängt idag och höll på att slamsuga. Katrin då, ja någon hade rört ihop allting. Vår värd Ángel var lite förtvivlad över misstaget. Orsaken är säkert att han sagt Christers namn via telefon till någon som sedan lyckats tolka det till Katrin istället. Nu bänkrastar vi i Parque Vidal framför några stånd som säljer diverse hantverk men vi måste gå snart. Vi vill ju ha lunch.

12.10 Santa Rosalia heter dagens lunchställe. Vi hittade det en bit från torget. Här inne är det riktigt vackert och servicen utmärkt. Nu ska vi koppla av, vänta på maten och läppja på en Cristal-öl var. Ägandeformerna på Kuba är ju lite speciella, en privat restaurang går ju inte för sig. Istället är Santa Rosalia ett kulturellt gastronomiskt komplex (fritt översatt).

12.48 Efter en god lunch till ett helt fantastiskt pris har vi nu beställt in två amerikanare. Då menar jag inte bilarna som ses på stadens gator utan helt enkelt två koppar kaffe, coffee americano. När de är urdruckna och vi betalat här gör vi ett nytt försök att komma hem.

Hostal Florida Center, Santa Clara.

Den fantastiska innergården/trädgården på Florida Center.

Är vi på ett museum eller hyr vi rum här?

Christers ryggsäck väntar på inflyttning.

13.32 På vägen tillbaka till boendet frågade en äldre herre oss om vi hade tvål. Några frågor dyker upp i huvudet. Varför är det så ont om tvål på Kuba? Varför skulle vi som turister bära med oss massa tvålar ut på stan? Efter vissa problem med gallergrinden till boendet släpptes vi in. Nu är vi hemma. Vi bor i ett rum som känns som hämtat från ett museum. Antika ting är bara förnamnet. Hostal Florida Center räknas som ett av Kubas bästa privatboenden och de har få rum. Vi är tacksamma att vi lyckats få ett rum här i den här unika miljön.

14.08 När Cristóbal Colón (Christoffer Columbus) kom till en by i närheten, Cubanacán, var han övertygad om att han kommit de mongoliska khanernas centrala delar. Cubanacán betyder helt enkelt mitten av Kuba. Det är där vi är nu. I december 1958 ledde Ernesto Che Guevara en trupp som tog kontrollen över staden. Herr Guevara är lagd till sista vilan i ett litet mausoleum lite utanför staden. Hettan, avståndet och tidsbristen gör att vi avbokar vårt tänkta besök dit.

15.11 Vårt rum är fantastiskt på många sätt men luftkonditioneringen är av gammalt snitt och gör inte sitt jobb. Det är varmt och kvavt här inne.

15.40 Det är nu dags att lämna rummet för att se mer av Santa Clara. Vi kommer ju resa vidare redan imorgon så det gäller att passa på.

16.19 Det har hunnits med lite sedan vi gick ut. Vi har promenerat längs några nya gator, sett shoppinggatan Boulevard 1889 och Christer har varit in i en livsmedelsbutik och köpt något vi kan läska oss med. Vi har också tagit kort av den vackra katedralen. Nu sitter vi på en bänk i stadens kända park, Parque Vidal. Nyss frågade en dam oss om vi hade tvål. En trubadur framför Jennifer Rushs 80-talshit ”Power of love”. Han har en ljusgrön gitarr och rösten är, ja vad ska jag säga, skakig. Engelskan kunde ha varit bättre. Men det är tryck i rösten. Vi pratar om tvåltiggandet. Är tvål svårt att få tag i? Är det dyrt? Vem bär med sig tvål? Betyder tvål något annat? Är det ett kodord för pengar? Vem vet?

Christer vandrar på nya gator.

Gågatan Boulevard 1889 är ett välkommet inslag jämfört med alla bilfyllda gator i resten av centrum.

Santa Claras katedral, Catedral de Santa Clara de Asís.

Teatro La Caridad, en vacker byggnad i stadens centrum.

Parque Vidal, Santa Clara.

17.58 Väl hemma blev det mest lugnt. Jag har passat på att lura, ta en siesta och även powernapa. Största orsaken till vår seghet är att det är kvavt i rummet, vi har inte lyckats få ner temperaturen speciellt mycket. Med jämna mellanrum är det skönt att ta en kall dusch för att svalna.

19.42 Vi hade berättat för Ángel att vi ville äta middag här på Florida Center. Eftersom vi sagt att vi ska äta 20.00 börjar det bli dags att göra sig middagsredo.

20.03 Vi gick ut genom rumsdörren. Utanför är det full restaurangverksamhet. Vid ett av borden sitter några och konverserar på tyska och småländska. Vi har fått ett litet bord vid väggen en bit från vårt rum men många sitter vid bord mitt i den härliga grönskan här på innergården.

21.21 Enligt vår värd Ángel som kom och pratade med oss så satt det en svenska i restaurangen. Hon var från en plats två timmar från Stockholm, undrar vilken? Nu ska det tvättas lite kläder.

22.54 Det har lästs i böcker och struparna har läskats med nödvändig dryck. Nästa boende är nästan för bra för att vara sant. Det mesta verkar finnas i närheten av det. Det erbjuds café, internet, affärer och restauranger. Imorgon får vi se om det som påstås också stämmer med verkligheten.

23.27 Det ska bli skönt med sömn även om rummet är varmt.

Peter väntar på kvällens middag.