08.07 Det har varit en varm natt på Hostal Florida Center (http://www.hostalfloridacenter.com) i Santa Clara på Kuba. Vår lilla luftkonditioneringsanläggning mäktar inte med att kyla rummet. Då jag ställde mig i duschen och vred på kranen kom det endast några droppar. Det är troligtvis klent tryck i ledningarna. God morgon i alla fall!

08.26 Hurra vi har vatten igen! Det är i lägen som detta som jag inser hur bortskämd och gnällig jag är. Det finns folk i världen som får gå flera kilometer för vatten. Här sitter jag och klagar och ojar mig bara för att jag inte får duscha vid ett ynka tillfälle.

08.58 Det har blivit dags att äta frukost. Någonstans ute i den gröna lummiga trädgården ska den ätas.

09.49 Det var mig en rejäl frukost! Först fick vi ett dignande fruktbord med ananas, banan, guava, papaya, vattenmelon och något annat. Därpå fick vi små brödstycken, kaffe och nio sorters kakor! Det behöver kanske inte tilläggas att vi inte fick i oss allting. Nu ska vi göra kropparna och ryggsäckarna resklara. Vissa ska tömmas lite på innehåll och andra ska fyllas, dock inte med samma saker.

11.01 Efter att ha fått allt gjort så checkade vi ut. Vår trevlige värd Ángel fick precis telefonledes en bokning till mars nästa år. Han suckade och kommenterade det med att det var väldigt tidigt, han kanske inte ens lever då! Vi betalade 67 CUC för vår vistelse här, sa att vi lämnade kvar Katrin på rummet och fick skjuts till busstationen. Då vi klev ur bilen sa en man "taxi" till oss. Jag sa tack men nej tack, vi ska åka buss. Han tittade på mig frågande och undrade, buss? Här på busstationen har vi varit inne på Viazuls kontor och ordnat med våra förbokade biljetter. Vi har även hunnit med att se den tjatande killen från igår. Han jagar nya offer.

11.15 Nu är ryggsäckarna inlastade i bagageutrymmet och vi är ombord på bussen. Tack och lov är vi och ryggsäckarna på samma buss.

Peter inväntar dagens frukost.

Kvalitetsfrukost på Hostal Florida Center.

Här kan man tanka låga oktan.

Landsbygd mellan Cienfuegos och Trinidad.

11.24 Enligt vår bokning lämnar Viazul-bussen Santa Clara vid 11.50. På biljetterna i våra händer står det 11.30. Chauffören har nog inte läst på någon av dem för vi åker precis nu. Det kan så vara att alla förbokade är ombord. De som inte bokat, spontanåker och kommer mellan nu och 11.50 får ta en annan buss. Det doftar urin från busstoan här intill.

12.35 Strax efter det att Christer fångat lite vardagsdramatik på film så ska jag fånga det i ord. Bussen står nu stilla längs en lugn gata. Nu rullar vi igen. En av passagerarna besöker i detta nu öppna bussens toalett. En annan passagerare nyser och på en tvärgata står en traktor med släp. Nu stannar vi på busstationen vid en ljusturkos buss med en mörkgul flamma. Vi är i staden Cienfuegos och har i och med detta korsat Kuba från nordkust till sydkust de senaste dagarna. Cienfuegos är en stad med fransk influens och ligger längs sydkusten.

13.20 Vi är på väg igen. Bussen har stannat för att tanka. Här kostar dieseln 1 CUC per liter. Här kan man även tanka 83, 90 och 94 oktan. I bussen anas förutom urindoften även en aning av vitlök eller vitlökssås. Kombinationen är inte njutbar direkt.

13.54 Landskapet omkring oss är grönt och kuperat. I detta nu ser vi rörliga och betande hästar och kor. Vi ser även mer permanenta och vajande träd.

14.39 Vi har nått en femhundraåring. Staden vi bor i grundades 1514. På busstationen missade jag att min ryggsäck lastats ur och tittade ängsligt i det tomma lastutrymmet. Vi hängde på oss ryggsäckarna och sköt ut från busstationen. Vi passerade ett kluster av människor som erbjöd taxi och rum. Efter ett tag mötte vi en man och jag sa reflexmässigt "nej" innan han ens hunnit säga något. Nu bor vi på privatboendet Casa Neysi Hernandez Campo. Det är egentligen inget namn på boendet utan betyder helt enkelt "Neysi Hernandez Campos hus/hem". Staden vi är i heter samma sak som ett land/en ö vi varit på, Trinidad. Detta har även hänt förr med Antigua och Grenada. Trinidad är en av de populäraste turiststäderna på Kuba på grund av sin gamla koloniala bebyggelse som är välbevarad. Här på vårt boende har vi blivit bjudna på juice och blivit registrerade. Utanför vårt rum har vi en skön innergård dit solstrålarna precis hittar ner.

15.52 Rättstavningsprogrammet på Christers telefon har humor. Han skulle skicka ett SMS till nästa boende och meddela att vi ankommer på lördag, Saturday. Telefonen ville skriva att vi ankommer på Saturnus. Den resan tar vi längre fram i tiden. Nu ska vi ut och se oss omkring här i vår nya hemstad.

16.07 Omseendet har tagit slut. Hettan och den intensivt lysande solen tog av oss de krafter vi hade ganska snabbt. Vi sitter nu i varsin korgstol. Det har beställts ost- och skinkbaguetter samt kaffe. I rummet intill syns datorer och skärmar. Vi är på Cafeteria Dulcinea.

Välkomstjuice ger ett gott intryck av ett nytt hem.

Christer är glad över att ha kommit fram till Trinidad.

Det är här vi bor, Casa Neysi Hernandez Campo.

Vår hemgata José Martí i Trinidad.

Christer väljer bland alla kaffealternativ på Cafeteria Dulcinea.

16.32 Det var gott att få lite mellanmål i magarna. Kaffe är ju inte helt fel det heller. Alla de tre fungerande datorerna är upptagna så vi har satt oss ner för att vänta en stund. Det har blivit dags för en våtservett. Internet är som en turistmagnet. Stadens alla turister flockas runt vårt café och dessa uppkopplade datorer. Det är inte lätt att hitta sådant i detta land.

17.36 Det blev till sist lite internetsurfande. Det fortsätter att vara illa i Gaza. FN fördömer en israelisk attack mot en FN-skola. Christer har inte fått svar på sitt SMS, det där med Saturnus. Det står i papperen från stället att de inte vill ha några samtal innan 20.00. Kan det också gälla SMS? Vår internetkoll lärde oss också att någon från Västra Götaland vid 22 tillfällen har besökt vår resedagbokssida, Nu är vi hemma för att mest ta det lugnt en stund.

19.00 Vårt läsande i böckerna på uteplatsen avbröts abrupt av åskmuller och regndroppar.

20.05 Regnet har nu upphört. Något annat som upphört är våra mättnadskänslor. På vårt boendes uteplats sitter några gäster och äter. Vi ska inte äta, på boendet alltså. Det har blivit dags att söka en restaurang för kvällens middag.

20.22 Ikväll blir det middag på Cubita Restaurant. På en av väggarna finns det otaliga namnteckningar, autografer, texter. De är, antar jag, skrivna av olika gäster. Vi hör också livemusik från rummet bredvid.

21.15 Vi fick god mat och ljuvlig musik. Sångerskan har skakat sina vackra maracas. Lugn, det är ingen omskrivning. Förutom att hon sjunger så spelar hon på två maracas. Nu väntar vi på kaffet innan vi frågar om Kenta, det vill säga "la cuenta", notan.

21.41 Vi köpte varsin CD av musiktrion, En Cuerdas. Betalningen för maten gick bara bra. Vi reste oss och lämnade bordet till ett nyanlänt par. Går det bra frågade killen. Visst sa jag, ta vårt bord, ta vår nota. Tjejen skrattade glatt men han såg närmast rädd ut. När vi kom till boendet var porten låst. Var det dags nu igen? Skulle vi inte komma förbi och in? Inga problem, värdinnan släppte in oss.

22.57 Nu har vi gjort upp planer för morgondagen, en dag som vi ska tillbringa här i staden.

23.38 Ännu en dag går mot natt. Ännu en gång går vi mot sömn. I morgon väntar ännu en dag.

Skriv ditt namn här om du besöker denna restaurang.

Peter äter middag på Cubita Restaurant.

Fredag 1 augusti

08.52 Det har sovits gott i ett svalt rum, så mycket bättre än hur det var på vårt förra boende. En ny månad har inletts och vi har nu varit på resande fot i en månad. Från uteplatsen hörs det några ljud. Är det dagen som väntar på oss?

09.26 Det gick bra att äta frukost. Under frukosten kom Christer på att vi hade glömt att ha med ännu en sak bland de punkter som vi planerade igår kväll. Det är nog uppskattat om vi betalar för oss. Nu ska Christer prova att ringa nästa boende och bekräfta vår ankomst. De har ju inte svarat på det SMS som skickades.

09.51 Det är nu bekräftat och klart. Vår kommande värd Rafael var noga att påpeka att det skulle bli stojigt på busstationen. Diverse människor skulle försöka hyra rum till oss och skjutsa oss hävdade han. Han illustrerade det i ljud till och med. Det kommer att skickas en man med en lapp och det är honom som vi ska åka med. Vi får inte åka med någon annan. Det förekommer bluffmakare som kommer med lögner och kör gästerna till andra boenden.

10.02 Nog om kommande orter och kommande dagar. Nu ska vi njuta av denna dag och denna stad.

10.06 Trinidad är en ganska liten stad. Den har ungefär 73 000 invånare och det är bara en tredjedel jämfört med Santa Clara som vi lämnade igår. Största näringen här är tobaksindustrin men som turist här känns det som om de flesta lever på turismen i form av transporter, boenden, butiker och restauranger. Vi är i inlandet men havet är inte längre än 2 mil bort om man är badsugen.

En genuin gata i Trinidad.

Christer kliver in på Plaza Mayor.

Turister vandrar omkring på Plaza Mayor.

Christer mitt i Trinidads hjärta.

Escalinata, trappan vid Casa de la Música, Trinidad.

10.47 Solen är het idag. Av den anledningen gör vi nu något vi gjort så många gånger förr. Vi tar oss en bänkrast. Rasten tar vi på torget Plaza Mayor mitt i den UNESCO-listade centrala delen av Trinidad. En dam kom förbi och bad just om tvål till sina barn.

11.04 Här i staden dyker det upp sevärdheter och överraskningar längs varje gata och runt varje gathörn. Det erbjuds gamla bilar av olika typer, härliga kubanska gubbar, musikanter och vackra byggnader. Vid Plaza Mayor satt en gubbe på en åsna. Åsnan hade en skylt om uthyrning. Det är oklart om gubben ingår eller inte vid uthyrning.

11.14 Vi har promenerat till torget nedanför Museo Nacional de la Lucha Contra Bandidos, fritt översatt till "det nationella muséet för kampen mot banditerna". Detta museum finns i en gul vacker byggnad som tidigare varit ett kloster, Convento de San Francisco. På torget sitter några äldre herrar och underhåller med härliga kubanska rytmer.

11.21 Vi och många andra turister har löst in oss till muséet där vi vandrat runt, sett på foton av kubaner som dött i kampen mot USA-stödda kontrarevolutionärer samt avnjutit en underbar utsikt över staden Trinidad med omgivningar.

11.37 Efter besöket på museidelen av det gamla klostret är vi nu uppe i klocktornet som hör till byggnaden. Härifrån är utsikten ännu mer fantastisk i alla riktningar. Det är många som vill upp och trappan är smal. Det gäller att vara smidig så att man kan mötas. Långt där nere ser vi torget där vi nyss varit.

11.48 Det trappades ner från tornet och nu sitter vi på samma bänk som för trekvart sedan. Herrorkestern här i parken spelar just nu Guantanamera.

Iglesia Parroquial Santisima, Trinidad.

Här kan du hyra en åsna.

Ett lokalt band underhåller turisterna med kubanska rytmer.

Museo Nacional de la Lucha Contra Bandidos, Trinidad.

Christer studerar utställningarna på banditkampsmuséet.

12.09 Vi gick en vända i de närmaste kvarteren. Det är inte lätt att gå på gamla kullerstensgator. Vi har vandrat förbi diverse restauranger och motstått flera värvningsförsök men till sist återvände vi till restaurangen vi sett från vår bänk. Nu är vi inne på Sabor a mi för lunch. Restaurangen ligger vackert vid torget vid museet.

13.24 Efter lunchen fick Christer se ett par i 25-årsåldern komma gående över torget. Kvinnan fick syn på en liten butik som sålde dukar och hon ilade in. Lika snabbt ilade mannen till en bänk och satte sig. Han blev dock snart hämtad av dukfantasten. Nu har vi varit och handlat lite av varje. Vid kassan stod en dam. Hon pekade på en hylla där det bland annat stod matolja. Därefter pekade hon på sig själv. Tyckte hon att vi skulle köpa matolja? I så fall, var det till oss eller henne?

14.11 Vi är tillbaka i vårt rum och har den nödvändiga siestan med vatten på kroppen och dryck i kroppen.

16.01 Då vi satt oss utanför vårt rum och läste undrade värdinnan om vi skulle till stranden. Tydligen har en taxi anlänt till boendet och ska ta någon till stranden. Vi ska inte dit. Vi ska ut och vandra lite istället.

16.35 Vi är nu tillbaka på Cafeteria Dulcinea. Allt verkar sig likt där ute i världen. Vi har varit ute på internet igen. Det är fortsatta strider i Gaza, fortsatt Ebola i Västafrika. Då vi gick från boendet var det ingen där. Vi hoppas att värdinnan har återkommit nu. Vi saknar nämligen nyckel till ytterdörren.

Christer spanar över muren.

De två resenärerna framför Museo Nacional de la Lucha Contra Bandidos/Convento de San Francisco.

Utsikt över Trinidad.

En annan slags utsikt.

Ring, klocka, ring!

Vi blickar ner mot den plats där vi nyss varit.

Christer får ett luncherbjudande.

17.40 Det gick bra att komma in till boendet igen. Vi litar på värdinnan men det känns alltid tryggast med en egen nyckel i fickan. Några fransktalande har precis kommit till boendet. Det bärs in stora tunga väskor från en bil som parkerat utanför. Man undrar varför vissa turister måste ta med hälften av det de äger när de ska ut och resa.

19.17 Allt var ju så smidigt uttänkt. Vi skulle betala för vår vistelse här och sedan gå iväg och äta middag. Vad hjälper fina planer när värdinnan är försvunnen? Ska vi vänta tills hon återkommer eller gå och äta ändå? När återkommer hon? Är hon tillbaka när vi kommer tillbaka från middagen? Hur länge kan vi vänta och ändå ha ett bord? Vi ska checka ut riktigt tidigt imorgon bitti och vill gärna ha betalningen gjord redan ikväll.

19.55 Tanten dök upp och vi gjorde oss skuldfria. Nu är vi tillbaka på Cubita Restaurant. Vi sitter i rummet innanför där vi satt igår. I ytterligare ett rum så övas det. Det är två tredjedelar av gårdagens band. Ibland känner man sig tråkig och fantasilös när man återvänder till samma restaurang igen. Å andra sidan, varför inte uppskatta god mat, underhållning och service och faktiskt återvända?

20.33 Vi är ihågkomna sedan igår. Sångerskan i bandet hälsade på oss och vi blev inte erbjudna en CD denna kväll. Vi köpte ju en skiva igår.

20.57 Maten var åter igen god och underhållningen bra. Ett stycke som fastnat på hjärnan är hyllningssången till revolutionären Che Guevara. Låten fastnar direkt i skallen. Den heter "Hasta Siempre - Comendante Che Guevara" (länk bland filmerna).

21.33 Mot slutet av måltiden dök närmare en tolftedels gross franska medborgare upp. De slog sig ner vid vårt grannbord. Mängden personer och deras omständigheter med beställningarna sinkade servicen. Efter ett tags väntande gick vi till bardisken för att betala. Nu är vi hemma igen för att packa inför morgondagens tidiga avresa.

Siesta i vårt rum.

Peter med en stel hund på Plaza Mayor.

Middag hos Cubita även ikväll.

Lördag 2 augusti

06.36 Dörren till badrummet här i boendet i Trinidad stängdes just inifrån. Efter en tidig egenkomponerad frukost ska nu Christer duscha.

07.05 Det är bra med morgonpigga tanter. Vår värdinna var vaken och vi blev utsläppta och redo för nya äventyr.

07.22 Nu är nästan alla processer gällande busstationen klara. Vi har kommit hit, hämtat ut våer biljett och lämnat bagaget. Allt som återstår är att bussen kommer, att vi går ombord och dessutom avreser. Det är en lugn och stilla lördagmorgon här i Trinidad.

07.45 Bussen var redan på plats. Det var en chaufför som behövdes. Nu är det klart. Ombord på bussen är diverse vanligt folk, den franska familjen vi rest med tidigare, ett ungt par från Sverige som tycker att det är konstigt att det är så varmt så här tidigt på morgonen (stackare!) och så Christer och jag.

08.35 Bananer, bananer, bananer, överallt bananer. I träden hänger klasar med bananer. Landskapet vi reser genom är platt och i horisonten syns gröna berg.

Väskor lastas ombord inför avresan från Trinidad.

Vi passerar Ciego de Ávila.

09.24 Vi åker just nu genom provinshuvudstaden Sancti Spíritus, den helige anden. På taket på ett av de små husen i staden går en man i röda shorts. Detta är en av många trevliga kubanska städer som vi måste prioritera bort. Vi hinner inte vara överallt på två veckor.

10.21 Under det att jag var och gjorde mig av med vätska så har chauffören stannat bussen för att fylla på med annan vätska.

10.55 "Ciego de Ávila, fem minuter!", sa chauffören. Vi har alltså nått Ciego de Ávila, ännu en stor stad som vi inte hinner se. Det återstår sisådär två timmar av dagens bussresande. Vi åker precis som tidigare med Viazul. Jag hoppas det går smidigt och planenligt att komma fram. Staden vi är i har vid genomkörning inte imponerat på mig.

11.23 Hovklapper och hjulgnäll hörs. Vi har tagit oss 2 mil öster om Ciego de Ávila och har här stannat för 45 minuters matpaus vid Finca El Oasis. Oasis passar/låter bra. Vi är vid ett litet serveringsställe vid sidan av vägen med träd omkring.

12.11 Rasten är över. Passagerarna har fått sådant som människor behöver ibland. De har kunnat äta, dricka, besöka toaletter och göra diverse små inköp. I mitt fall var det att köa för och sedan dricka en espresso. Trots det stora antalet människor som satt ner här var det just oss som restaurangens hundar kom till. Vi vet fortfarande inte om det är lukt eller vänlighet som lockar världens hundar till oss.

Efter 3-4 timmar resa är dags för matrast.

Finca El Oasis.

Christer och några lokala hundar.

Diverse hinder behöver passeras.

12.54 Vår nästa destination och avstigningsplats kommer allt närmare. Jag hoppas att vi möts av en person med en lapp med Christers namn på. Detta har ju utlovats men det är inte alla gånger sådant stämmer med verkligheten.

13.26 Här är vi, efter nästan fem timmars resande, nästan framme och vad händer? Himlen blir grå och många och tunga droppar faller. Varför ska det ösregna just nu och här? Helt plötsligt är jag inte så sugen på att kliva av.

14.07 Bussen anlände till Camagüey i uppehåll. Regnet hade precis upphört. Vi uppehöll oss däremot inte så länge på busstationen. Under den korta väntan här frågade en man Christer om han möjligen var Natalie? En annan man frågade om jag var Velasques. Vi sökte oss istället till en man med en lapp där det stod, "Chistor". Det var vår man. Häromdagen var Christer Katrin och nu undrades det om han var Natalie? Ser vi så kvinnliga ut? Vi klev in i en bil av äldre modell och åkte mot centrum till boendet ”Los Vitrales” Här var vi först som hastigast inne i rum 1. Nu står ryggsäckarna utanför rum 2 i väntan på städning av rummet och registrering av oss.

14.56 Vår värd, arkitekten Rafael Requejo gav oss en intensiv och matnyttig information om staden, sevärdheter och annat. Nu ska vi tvaga oss innan vi återvänder till verkligheten. Det har beställts middag till 20.00. Vi kommer att dinera samtidigt som ett tjeckiskt-belgiskt par har vi fått veta.

15.11 I vårt rum har ägarna satt upp statistik var deras gäster kommit från. Sverige ligger på 24:e plats, klart distanserat av länder som Slovenien, Ungern och Israel t.ex.

15.35 Innan jag skulle duscha här upptäckte jag att någon hade ringt mig. Jag skickade ett SMS till personen med en undran om vad det gällde. Väl tillbaka visade det sig att personen ringt ännu en gång. Jag ringde upp och en förvirrad konversation följde. Jag uppfattade inte hans namn men jag presenterade mig ändå. Han sa att ledningen inte behövde veta något. Detta följdes av ett förtydligande från mig, Peter Johansson från Bjästa, just nu på Kuba. Vad är Kuba för något?, undrade mannen. Jag förklarade, han ursäktade sig. Han hade tydligen ringt fel. Mystiskt!

I den gröna trädgården på Casa Hospedaje Colonial - Los Vitrales.

Utanför vårt rum. Snart flyttar vi in.

Det är här vi ska sova i Camagüey.

Christer vandrar ut på Camagüeys gator.

Iglesia del Sagrado Corazón de Jesús.

Som vanligt pryds de kubanska gatorna av sevärda bilar.

15.52 Vi lämnade efter visst besvär boendet. Det var lite svårt att få upp yttergrinden. Vi bor vid den lilla Parque Martí där den pampiga kyrkan Iglesia del Sagrado Corazón de Jesús ligger. Hoppas att vi inte går vilse här. Camagüey är känt för sitt labyrintliknande gatunät där gatorna ständigt kröker sig i olika riktningar. Det sägs att staden byggts så för att förvirra attackerande pirater men det har aldrig riktigt bevisats att det verkligen var så.

16.08 Efter att ha gått några kvarter till torget/parken Parque Ignacio Agramonte är vi nu på Café Ciudad för en eftermiddagskaffe. Vi har lovat värdfolket att ringa på när vi vill bli insläppta igen.

16.21 Nyss fick vi en inbjudan till något kulturevent, någon utställning. Det skullew äga rum i ett hus vid parken här utanför. Inbjudare var en tjej vid grannbordet. Just nu kom kaffet och våra mackor.

16.30 En ung man i dreads kom in på caféet och gick fram till bordet där inbjuderskan med vänner satt. Ur sin väska tog han diskret upp en mörk, långhalsad flaska och slog upp en vätska i ett glas. En kille vid bordet svepte i sig innehållet och sällskapet avlägsnade sig.

17.02 Christer kom med förslaget att vi skulle skippa det kulturella. Vi har ju faktiskt en stad att upptäcka. Vi gick så sakta hemöver, såg en cyklande man som sålde mango. Att han sålde just mango var han noga med att ropa ut. En annan cyklande kille ropade också. Han tyckte dock att vi skulle ge honom en dollar. Det tyckte inte vi. Väl hemma hade jag glömt vad vi lovat och försökte att öppna grinden. Vi fick hjälp att komma in och jag fick förmaningar av tjejen som släppte in oss. Ring på ringklockan!

Christer pustar ut på Café Ciudad.

Café Ciudad, Camagüey.

Peter hittar rätt rutt i Camagüey.

Typisk slingrande gata i Camagüey.

19.35 I väntan på att hungern ska infinna sig och tiden för middag ska dyka upp pratar vi om tidigare resor vi gjort. Tänk att en gång i tiden rörde vi oss runt med tåg på små ytor i Europa. Vi styrdes av guideböcker från Rough Guides och tågtider i en bok från Thomas Cook. Att vi skulle göra resor som den här utanför Europa var en utopi, nästan ett skämt. Det här var ju på den tiden då resebudgeten inte tillät taxiresor eller hotellövernattningar.

21.01 Dagens middag var utsökt. Det serverades fruktcocktail, grönsakssoppa, kyckling, ris och grönsaker. Efteråt fick vi god ost, någon söt röra och kaffe. Vi imponerade på paret vid bordet genom att korrekt gissa deras härkomst. När den största förvåningen hade lagt sig erkände vi att vi satt inne med förkunskaper. Killen i paret, han från Belgien, hade varit i Sverige. Han hade varit i Christers hemstad, Sundsvall. Vidare trodde han att han varit i Uppsala. Dit hade han tagit sig med tåg och anlänt efter sex timmar. Jag sa att man kan klara av att gå mellan Arlanda och Uppsala på sex timmar. Slutsatsen blev den att det nog var Sundsvall som han åkt tåg till. Den tjeckiska tjejen häpnade när jag sa att jag kunde höra på brytningen att hon var från Tjeckien eller Slovakien. Hon trodde att jag var ligvist innan vi avslöjade att Rafael berättat sanningen tidigare idag.

23.24 Det har pratats vidare om lite av varje. Det har funderats om kommande resor. Vad kan täckas in, hinnas med att ses? Nu ska vi i alla fall sova.