07.40 God morgon! Det har blivit dags att lämna Santo Domingo. Vi ska resa vidare på Hispaniola och ska se mer av Dominikanska republiken idag.

08.35 Det droppar taktfast inne i min dusch. Det är inte duschen som läcker, är otät. Det droppar från röret till luftkonditioneringen. Snart lämnar vi våra två rum. Vad väntar oss bortom horisonten?

09.01 Utcheckningen från Hotel Monumental gick bra. Efter det visades vi till en taxi av en av herrarna i receptionen. Bra service att följa oss ned på gatan för att ordna det. Bara att tacka! Visarmannen pekade mot en taxichaufför. Jag tyckte först att det pekades mot två motorcykelburna ungdomar. Taxikillen, som visade sig vara från New York, körde oss till Caribe Tours (http://www.caribetours.com.do) busstation. Taxichauffören var på tillfälligt besök här i Dominikanska Republiken, hans ursprungsland.

09.06 Här på Caribe Tours huvudstation har vi köpt två biljetter av en dam i en lucka. Det gick smidigt och enkelt.

09.35 Vi är många som väntar på någon buss som de, vi vill åka med. Vart är alla på väg? Vad är alla på väg till och från? Reser de mot glädje, sorg eller vanligt grått liv? Vem vet? Som tur är har vi WiFi här på stationen. Det är bra när man vill döda lite tid.

I väntans tider på Caribe Tours bussterminal.

En bekväm resa norrut.

09.58 Efter lite väntan är vi ombord på en buss av mindre modell. Under vår väntan såg vi en man som hade med sig ett pass. Detta är ju inget underligt om man ska resa. Det var dock ett dryga metern långt vattenpass.

10.44 Vi lämnade Santo Domingo och reste österut ett tag innan vi lämnade motorvägen för att fortsätta rakt norrut.

11.15 På papperet är halva resan norrut gjord. Nu reser vi på asfalt, vi får se hur det blir sedan. Landskapet är trädbevuxet och trafiken är lugn. I högtalarna hörs trumpetmusik. Just nu spelas ”Let it be”.

12.08 Vi har passerat Sánchez och börjat vår resa ut på Samanáhalvön.

12.32 Christer hade förberett sig och tittat ut exakt var i staden bussen skulle stanna och vilken väg vi skulle gå till vårt hotell. Självklart så stannade då bussen på en helt annan plats, vi kunde inte lokalisera oss och vi blev tvungna att hoppa in i en taxi den korta resan till vårt boende. Det blev i alla fall en mycket billig resa.

12.46 Vi har nu gått uppför trappan och checkat in hos Docia Backpackers (http://hoteldocia.blogspot.se) och i rum 206. Här blir vi kvar en natt, ja inte i rummet, jag syftar på hela vistelsen här.

13.33 Vår trevlige värd Guillermo som kommer från Valencia i Spanien och dekorerat kontoret med fotbollsvimplar från laget Levante har gett oss information om sådant som är bra att veta. Nu vet vi hur vi bussar oss vidare under veckan. Dessutom vet vi att WiFi ingår här men inte frukost. Den går vi på café för att äta. Det är trevligt att träffa någon som kan perfekt engelska. Så är det inte alltid i Latinamerika.

Hotel Docia Backpackers, Samaná.

Den unika protestantiska kyrkan "La Churcha" transporterades hit från England 1824.

Från vår uteplats på andra våningen ser man ut över staden.

13.50 Vi blev tipsade om att gå till en enklare restaurang nedanför vårt hotell men där var det ingen större aktivitet. Istället fortsatte vi i hettan ner till huvudgatan vid havet, Avenida La Marina. På Café de Paris är vi nu för att äta dagens rätt, vår lunch. Restaurangens symbol är ett trasigt Eiffeltorn.

14.32 Lunchen var utmärkt och priset ännu bättre. Nu ska vi se mer av vår nya hemstad.

14.31 Vi har träffat en munter man som lite osammanhängande har pratat om sin bror och hans båt. Dessutom tipsade han om vad man kan göra här under andra delar av året.

14.55 Vår bänk är röd och varm. I vattnet framför oss guppar båtar omkring. En bit ut är det en liten ö och ut till ön sträcker sig en bro. Nu ska vi fundera på resten av idag och kanske även om imorgon.

15.26 Efter att ha köpt dryck i en liten butik som nästan helt saknade varor har vi nu återvänt till rummet. Det är varmt idag, varmare än igår. Milde Jesus, utbrast just Christer. Orsaken till detta religiösa utrop var just värmen med påföljande svettningar och längtan efter dryck. Vi hoppas på en kylig luftkonditionering. Snart går vi till skuggan på uteplatsen för att läsa lite i våra böcker.

16.26 Vi slappar och läser. Nedanför hotellet skäller hundar och motorcyklar brummar förbi. Värmen håller i sig.

Lunchrestaurangen Café de Paris med sitt brutna Eiffeltorn.

Christer tar en paus i den tropiska värmen.

Peter skriver ner något du kommer att läsa i denna resedagbok.

Strandpromenaden i Samaná.

Den katolska Santa Bárbara-kyrkan.

17.11 På fjärrkontrollen till luftkonditioneringen står det 16°. På luftkonditioneringsanläggningen står det 28°. Varför står det 28°? Är det utetemperaturen och varför visas den i så fall?

17.46 Nu är vi ute på vandring i staden igen. Vi har varit vid några nybyggda låga, färgglada trähus, Pueblo Principe. Det är ett nyöppnat köpcentrum. Det är så pass nytt att vissa hus fortfarande står tomma. Ingen har flyttat in än. Nu är vi nere vid havet. En bit bort finns ännu ett av de utegym vi sett förr på resorna.

17.57 Planerna på att ta en eftermiddagskaffe eller en öl lades ner eftersom de flesta små kiosker eller serveringar vid strandpromenaden hade stängt eller var på väg att stänga. Vi beslutade oss att vandra mot Docia igen.

18.49 Efter lite internetsurfning på uteplatsen vid receptionen hämtar vi nu ork på rummet. Det fylls även på med vätska. Det behövs! Nu ska vi fundera över kvällens middag. Var ska vi äta?

Pueblo Principe, Samaná.

Utomhusgym för människor med energi i värmen.

En fregattfågel svävar i skyn.

Lata hundar i eftermiddagssolen.

20.20 Vi har tagit ett beslut och gått till den kinesiska restaurangen/hotellet Chino som ligger på en höjd ovanför vårt hotell. Vi tog oss hit via en brant trappa och här har vi själva fått hämta menyerna och nu ska vi till att beställa. Personalen här verkar måttligt entusiastiska och har knappt noterat vår ankomst men kvinnan som till slut dök upp och nu tagit upp vår beställning gjorde vad hon skulle.

21.42 Detta var härligt, den mesta maten till det bästa priset, stora portioner med allt utom stor kostnad. Mätta och belåtna är vi nu redo att åter kliva ner från berget och till skillnad från föregående nätter också dela sovrum.

22.51 Morgondagen har planerats. Vi kommer att unna oss en väckningsfri morgon följt av frukost på Café de Paris där vi hittat bra frukostalternativ i menyn. Därpå ska det ordnas med mer pengar, helst från en bankomat som kan leverera mer än 2000 pesos per uttag.

Restaurangen Chino var generös med portionerna.

Jakten på en bra internetuppkoppling.

Tisdag 8 juli

08.50 Det är skönt att sova ut ordentligt. Inom kort ger vi oss ut på stan för att hitta en restaurang med ett bra frukosterbjudande.

09.21 Det uttänkta frukoststället, Café de Paris, gårdagens lunchrestaurang, var stängt. Detta gällde även det andra alternativet vi hade. Mittemot det fann vi istället Tierra y Mar som var öppet. Det verkar ägas, drivas av Evelyn och David. Golvet här inne består av grus.

10.06 Efter en stärkande frukost som bestod av delikata mackor, juice och kaffe och efter det ett framgångsrikt bankomatuttag är vi inte lika framgångsrika med internetkontakten här på Docia Backpackers. Vi sitter på hotellets veranda och försöker hitta en signal.

10.16 Det som hade gått så bra fortsatte inte på samma vis. Vi tog oss inte ut på nätet. Detta kan låta simpelt men vi vill veta exakt var nästa boende ligger. Nu blir det hela mera på måfå.

10.41 Vi har sagt hejdå till vår värd Guillermo och vårt trevliga boende. Vi har däremot inte sagt hejdå till Samaná eftersom vi kommer att passera staden igen på fredag. Nu har vi sökt oss ner till vägen vid malecón, strandpromenaden. Vi väntar på ett transportmedel som ska ta oss härifrån. Det ska enligt uppgift räcka att stå här så passerar diverse fordon snart och erbjuder skjuts.

Frukost hos Tierra y Mar.

På flaket mot nästa destination.

10.58 Transportmedlet dök upp och stannade. Det har blivit, som i Malawi för två år sedan, dags att åka pick up-flak igen. Vi ska till Las Galeras, en by längst ut på Samanáhalvön. Vi är inte ensamma på flaket, tvärtom!

11.12 Vi åker guagua. Det är namnet på denna typ av enklare transport här i Dominikanska Republiken. Ibland är guagua så här primitivt men i de flesta fall är det någon form av minibuss.

11.54 Efter en blåsig flakfärd är vi äntligen framme. Vi fick skjuts hela vägen fram till vårt nya hem. Det hettade rejält i ansiktet då vi stod stilla. Längs vägen fick vi förutom vacker natur och en mängd byar även se en rasande man som skrek, viftade och slutligen slog näven in i en stolpe. Nu är vi i vårt rum på vårt nya boende, El Pequeño Refugio. Rummet saknar AC-anläggning och TV men vi har takfläkt och myggnät.

13.15 Vi sitter i baren en trappa ner från rummet och läppjar på en Presidente-öl var samt läser lite i våra böcker. Det kollas på internet och vi förvånas över allt trams som tidningarnas nätupplagor lägger ut. På barens väggar är det tavlor med ansikten. Här finns målningar, collage och annat. El Pequeño Refugio drivs av det bulgariska paret Lea och Ivan.

13.55 Ölen och kapitlen i böckerna är slut. Slut är också mättnaden från frukosten. Dags att åtgärda.

14.25 Vi har gjort en liten rundvandring i vår lilla by. Nu sitter vi på restaurangen/hotellet Gri Gri längs Jimi Hendrix-avenyn. Det har beställts lunch.

15.22 Efter lunchen (mycket god men en aning dyr spaghetti och köttfärssås) där en av ägarinnorna, damerna där klagade på värmen gick vi till byns Supermercado, livsmedelsbutik. Där inne låg en man och sov längst in i butiken. Nu är vi hemma en kort stund men ska snart gå över till grannen.

Peter har flyttat in i vårt myggnätsutrustade rum.

De har det rätt bra i grannhuset.

El Pequeño Refugio.

Las Galeras, litet men trevligt.

Spaghettilunch hos Hotel Restaurant Gri Gri.

16.05 Vi har precis kommit till grannen, till restaurangen/hotellet Plaza Lusitania (http://www.plazalusitania.com). Vi har fått oss ett glas öl vardera. Detta är avkopplande. Anledningen till detta besök är att vi ska se på semifinalen i fotbolls-VM, Tyskland-Brasilien på deras TV.

16.10 Det är ett stort jubel här på restaurangen/puben. Tyskland har precis gjort 1-0 genom Thomas Müller.

16.23 Germanerna ökar till 2-0 genom Miroslav Klose och nu gör de 3-0. Vad är på gång? Nu är Klose meste målskytt i VM-historien med 16 mål. Jaha då var det 4-0. Har det någonsin i VM:s historia gjorts tre mål så snabbt, 69 sekunder? Det var samme kille som gjorde trean och fyran, Toni Kroos.

16.29 Inte ens en halvtimme spelad och Tyskland gör 5-0 genom Sami Khedira.

16.48 Jag vill inte vara Brasiliens förbundskapten, Luiz Felipe Scolari. Undrar om Scolari själv vill vara Scolari?

17.25 Tyskland gör sitt sjätte mål. Målskytt är André Schürrle. Är detta den största semifinalsegern någonsin i fotbolls VM? Brasilien försvar är inte ens på läktaren, i korvkön. Diverse förbipasserande människor har stannat med sina motorcyklar vid restaurangen och många förvånade ansikten har setts.

17.32 En liten kille framför oss hittade just en rolig leksak. Hans pappa höll inte med sonen och tog leksaken av honom. Den lille blev inte nöjd men trots det stoppade pappan på sig tinget i fråga. Vad var det då som han inte fick leka med? Jo, pappans bilnyckel. Nu avgjordes nog matchen, 7-0. Schürrle igen.

17.46 Är detta vändningen? Det blev mål för Brasilien. Oscar gjorde målet.

17.49 Tyskland är i final och jag tror att detta är till antalet mest insläppta mål av en värdnation någonsin, en mental kollaps.

Fotbollsintresserade människor har samlats på Hotel Plaza Lusitania.

Brasilien-Tyskland står 0-7, vem kunde tro detta?

Den vackra stranden i Las Galeras.

Vackra vyer fotograferades denna eftermiddag.

Peter och en hundvän på stranden.

17.56 Vi har gått för att söka lugnet vid böljan den blå. Vi försöker också smälta fotbollsresultatet vi nyss upplevt. Tysk seger hade vi inte hoppats på. Jag sitter just nu på en stock och fick just besök av en glad hund och en tjatig kvinna. Kvinnan gick men den glada hunden är kvar.

18.09 Vi har lämnat stranden och har just kommit tillbaka till vårt boende. Vi sitter i varsin stol under ett parasoll. En katt hoppade just upp i mitt knä.

18.54 Internet rapporterar om oroligheter i Brasilien efter förlustmatchen. Dessutom fortsätter stridigheterna i Gaza och i Israel. Stridigheterna orsakas av mordet på en palestinier som i sin tur berodde på morden på tre israeler som berodde på.... Ja jag kan hålla på så här i evinnerliga tider.

20.09 ”Ring my bell” hörs i radion. Vi är på den lilla pizzerian D´Luana. Vid dryckesbeställningen hörde jag fel. Hon sa "tengo mango", tengo betyder "jag har". Jag frågade om juicen tango men hon var inte sugen på dans. Sugna är dock de hundar vi har omkring oss.

21.01 Det var goda pizzor och trevliga hundar. Vi har haft en trevlig kväll helt enkelt. Våra armar hettar från dagens bestrålning. Vid restaurangen hade en man problem med sin bil. Den, troligast en hyrbil, larmade och ville inte starta. Nu stundar klädtvätt.

22.25 Det är en definitiv skillnad mellan rum med AC och rum med takfläkt. Rum med AC blir lätt kalla och man riskerar att förkyla sig. I rum med takfläkt där vispas luften mest runt och man svettas. Vi hör syrsor utifrån och i fjärran hörs musik och motorljud.

PS: Tysklands seger var den största då det gäller semifinaler i fotbolls-VM.

Christers delikata Hawaii-pizza. Här är det fantastiska ingredienser.

Onsdag 9 juli

07.45 Det har varit en varm natt. Vi lyckades i sömnen göra en glipa i myggnätet. Detta gav de små rackarna fritt fram. Det får kommas på en lösning på detta under dagen.

08.59 Under natten har vi båda haft seriösa tankar på kall dusch, nattlig promenad eller rent av dopp i havet. Allt för att svalka sig och begränsa svettningarna. Natten som kommer, kommer vi eventuellt att vända helt om, Kuddarna placeras där fötterna var i natt. Då kommer våra huvuden närmare det öppna fönstret och fötterna trasslar inte in sig i myggnätet.

10.03 En slö dag har inletts med en mycket god frukost bestående av kaffe, bröd, marmelad och en himmelskt god stor fruktsallad. Färsk frukt är viktigt. Det smakas äkta och rätt.

10.27 Nu går det inte att slöa mer. Det är dags att börja vandra mot det område där kiseldioxid och silikater möter flytande diväteoxid med natriumklorid.

10.57 Trots att vi studerat kartan noga innan vi lämnade hotellet lyckades vi gå fel, gå alldeles för långt. Fördelen med det hela var att vi nu sett hela byn när vi missade avtagsvägen mot havet och den strand vi vill besöka.

En varm natt har bytts till morgon.

Högkvalitativ frukost på El Pequeño Refugio.

11.14 Vi har följt en slingrande asfaltsväg en stund och började undra om vi var på rätt väg. Lämpligt kom då en lokal bonde körandes med sin häst. Christer frågade om vägen och vi fick veta att stranden vi är på väg till ligger längre fram och sedan till höger. Bra med hjälpsam lokalbefolkning.

11.28 Efter en stilla promenad är vi nu till slut framme vid förmiddagens slutmål, stranden La Playita (Lilla stranden). Här är det långgrunt och vågorna bryter flera hundra meter ut. Nu ska vi snart förenas med det våta. När vi kom fram till stranden ropade en kvinna efter oss. Först trodde vi att vi hade missat att betala någon strandavgift eller nåt liknande men hon ville informera oss om utbudet som fanns gällande båtutflykter. Vi lovade att fundera på saken.

11.44 Vi har nu båda varit ner i det skönt varma vattnet. Här är dock inte särskilt djupt så det blev inte mycket simning om man ville vara någorlunda nära land. Vi har också haft besök av en tjatig kille som inte kunde förstå varför vi besöker en strand utan att hyra en solstol.

12.07 Idag nöjer jag mig med att bryna fläsket. Stekandet får vänta till en annan gång.

12.15 Lagomt blöta och lagomt solvarma har vi nu börjat vandra tillbaka samma väg som vi kom.

12.37 Vi är åter hemma efter en skön promenad. Det är dags att spola av sig strandresterna. Efter det bär det ut mot lunch. Duschhandtaget verkar krångla för Christer. Nåja, det är ju inget nedrasat tvättställ i alla fall. Det fick vi nog av ifjol.

Vi gick fel och hamnade där byn börjar.

Peter är på väg till stranden.

Är det rätt väg?

La Playita.

Barnvänlig långgrund strand.

Christer tar ett dopp i det solvarma vattnet.

På vägen hem hälsade vi på några lokala profiler.

13.01 Det som hänt i duschen är att munstycket lossnat från handtaget. Det blir till att rakryggat yppa sanningen för vår värdinna Lea senare.

13.40 Christer har meddelat Lea om det trasiga munstycket. Hon lovade att se över det och troligen byta det. Nu har vi gått ut på byn och efter en del tvekan valt att äta på en enkel lokal restaurang där några tjejer ivrigt lagar mat för take-away och servering. Vi väntar på vår lunch här på El Abuelo (farfadern/morfadern).

14.15 En kort uppfriskande regnskur föll under måltiden. Nu är vi på "End of the road" för en slät kopp kaffe. End of the road är en kombinerad turistinformation, café, bageri och internetlokal. Här finns en hund och det spelas musik från 60-talet. Kaffe, hund och skön musik, vad mer kan en man begära?

14.48 Vi är hemma i lobbyn, allrummet, baren, ja allt. Det ska läsas i våra deckare, kollas på internet och laddas för den andra semifinalen i fotbolls-VM.

15.53 De orangefärgade och de blåvitrandiga (Holland och Argentina) är på väg ut på det gröna fältet. Vi sitter med en stor öl vardera vid samma bord som igår på Hotel Plaza Lusitania. Det är dags för nästa semifinal. Många av de som var här igår sitter här även idag. Blir denna semifinal lika målrik?

16.48 Det är färre mål idag. Det står fortfarande som det gjorde när allt började, 0-0.

17.53 Fyrtiofem minuter till är spelade och det står alltjämt 0-0.

18.33 Ok, nu blir det straffar för Holland och såklart även för Argentina.

18.44 Hollands resa mot ett eventuellt VM-guld är över. Argentina reser vidare.

Vi gynnar lokalbefolkningen och äter lunch på "El Abuelo".

Kaffestund på gemytliga "End of the road".

Det blev VM-fotboll även denna eftermiddag.

19.27 Vi har båda, var för sig, unnat oss en dusch. Det nya munstycket är prima. Nu ska vi mest ta det lugnt innan dagens sista utgång.

20.06 Det blir ikväll middag på den franska restaurangen C L'Aventura de John. Vid ingången ligger en hund. Jag undrar om det är samma som vi såg igår. Nära boendet, vi ser den från ett av våra fönster, finns det också en hund med stort huvud, grovt skall och en svans med längd och grovlek som ett kvastskaft.

21.05 Den här middagen var den bästa jag ätit på resan. Det serverades bläckfiskringar i vitlök med goda strips. Nu är vi hemma igen och ifrån baren där nere hörs amerikaner prata och som vanligt pratar de högt.

22.01 Efter att ha läst lite i böckerna så lyssnar vi på radio. Något som gällde det här landet och Puerto Rico var mikronationellt. Om ett dygn håller vi nog på med packning igen.

En grönögd hund ville äta middag med oss.