07.20 Morgonen gryr i Las Galeras som ligger längst ut på Samaná-halvön i nordöstra delen av Dominikanska Republiken. Vi vet detta eftersom vi är där. Det regnade rejält under natten men nu skiner solen igen. Nattens sömn har inte varit lika svettig som den innan. Jag vet inte om det beror på omflyttningen i sängen eller utetemperaturen som sjönk i samband med regnandet.

10.21 Värdinnan, Lea, har ordnat med frukost och nyttig information, bland annat om att ett stort hotell i närheten kan frankera och ta emot vykort. Det finns inga postlådor i byn. Hon har också frågat om vi kan betala för oss redan idag. Hon behövde pengar till diverse inköp. Idag lär det inte bli en kall dag.

11.23 Det har betalats för våra dagar och nätter här och vi har gått ut och vandrat. Vi har följt vägen som tar oss ut ur byn och bort från vårt boende. Vi tänker ta oss till det hotellområde som eventuellt erbjuder postal service. Jag står just nu i skuggan av ett flamboyantträd. Längre bort gnäggar hästar.

11.35 Vi har fattat två beslut. Vi tänker inte forcera den välbevakade grinden in till Grand Paradise Samaná Beach Resort och övertala vakten om att vi behöver få hjälp med några vykort. Ärendet kan vänta tills senare. Hettan har också gjort oss nöjda vad gäller promenad. Vi vänder tillbaka.

11.45 Vi lämnade hästarna och har återvänt hem. Både på vägen ut och tillbaka erbjöds vi skjuts av MC-burna ungdomar. Några av dem har orangefärgade västar med siffror och reklam för lokala företag. De är helt enkelt registrerade MC-taxiförare.

Förmiddagsvandring i närheten av Las Galeras.

Trafiksäker transport?

Nazister dyker upp på de mest oväntade ställen.

Christer och en häst utanför hotellet Grand Paradise Samaná.

12.23 Vi kopplar av med läsning nere i bar/frukostdelen. Internet rapporterar om fortsatta oroligheter på Gazaremsan.

12.57 Det blev lite rundvandring, sökande och en del stängda dörrar innan vi satte oss på restaurangen Roma. Det är restaurangdelen på Plaza Lusitania där vi sett VM-fotboll under de senaste dagarna.

13.49 Vid bordet bredvid mig försökte en norsk tjej beställa pasta med vitlök. Hon hade problem att göra sig förstådd. Servitören förstod ingenting. Hon sa garlic, ingen framgång. Hon pekade då mot vitlöken som hängde innanför fönstret och då kom kokerskan utspringande istället. Till slut förstods allt, eller? Hon fick i alla fall en pizza. Möjligen bytte hon rätt för att göra det enklare. Nu ska vi ladda för att besöka en ny strand.

14.38 Christer står ute i vattnet och jag står under ett fruktbärande träd. Vi är på stranden här i Las Galeras.

15.14 Tropiska stränder låter härligt men det är sällan som man får vara ifred. Bäst som vi stod där kom en ung herre och berättade om sin kiosk en bit bort. Han presenterade sig som Rafael och erbjöd lite av varje. Han kunde till och med komma till oss med ett litet bord. En av sakerna han erbjöd var alkoholfri Piña Colada. Blir inte det bara ananasjuice med kokos?

En vacker men ostädad strand väntade på oss.

Christer gömmer sig för solen.

Havet väntar.

16.36 Strandbesöket har gjort oss slöa. Jag har faktiskt sovit lite sedan vi kom hem. Vi har tittat på fotbollsresultat via vår fina WiFi-uppkoppling här på boendet. IFK Göteborg och Brommapojkarna är klara för vidare spel i Europa League. Förutom trötthet har vi fått med oss myror från stranden. Vi är tillbaka i serveringsdelen av vårt boende. Vi ska läsa vidare i våra böcker.

18.23 Vi har druckit varsin öl och läst i våra böcker. Mitt i läsandet kom en berusad amerikan in utifrån. Han tittade på oss och våra böcker samt undrade om vi läste i Bibeln. Nu är vi åter i vårt varma rum.

19.30 Mannen med bibelkommentaren har gått från berusad till dyngrak. Han slår i bordet och stönar, skriker något. Vi tycker synd om vår värdinna men hon verkar vara van, luttrad.

20.07 Värdinnan har ifrågasatt mannens intelligens och en av hans vänner har övertalat honom att lämna lokalen. Hunden med kvastskaftssvansen har skällt så kraftigt den bara kan. Allt detta har vi sett och hört från vårt rumsfönster. Vi bor en våning upp och kan smygtitta ner mot baren.

20.21 I en bil utanför boendet sitter den högljudde mannen. Han ser trött ut. Blicken är tom. Vi såg honom på väg till kvällens middag. Vi däremot sitter ner vid ett lågt bord utanför den franska restaurangen Le Taínos (http://www.letainos.com).

21.34 Maten var verkligen uppskattad av oss. I min skaldjursgryta fanns bland annat lambi, conch eller på svenska, trumpetsnäcka. En annan som verkade uppskatta främst Christers mat var en rödspräcklig katt. Bredvid mig låg en lugnare, brunbeige tik. Efter att ha vandrat en stund i mörkret och hört syrsor är vi nu hemma igen.

22.11 Detta är nog den svalaste aftonen under vistelsen i Las Galeras. Morgondagen känns planerad. Den består av en lugn förmiddag, transport, lunch, ny transport och ett nytt hem förhoppningsvis.

Peter varvar ner med hjälp av maltdryck.

Delikat middag hos Le Taínos.

Fredag 11 juli

08.40 Efter ännu en natt med regn har vi vaknat till. Det har varit varmt, kvavt. Jag vill verkligen ha luftkonditionering i nästa rum.

10.15 Frukosten är slut och som tur var är vi orsaken till detta faktum. Ännu en gång var det delikat frukt på menyn. Det är nu dags för inköp av färdkost inför dagens resa. Därpå följer packning. Ut i värmen ska vi nu gå.

10.31 På väg tillbaka från affären passerade vi en man och hans lilla kiosk. Han tittade på oss och sa "Morgen!" Varför hälsade han oss på tyska? Sedan kom, "looki, looki" med barnslig röst. Såg vi ut att vara fem år? Ibland kan det vara riktigt irriterande när turister behandlas som förståndshandikappade. Kan ju vara så att vissa charterturister gett lokalbefolkningen det intrycket.

11.06 Det börjar då bli dags att ta avsked av vårt rum, boendet, byn Las Galeras och denna trakt. Om några timmar är vi i ett nytt rum, i ett nytt boende och i en ny trakt.

11.24 Nu är vi utcheckade och på gatan är vi utfrågade om vi är tyskar eller möjligen kanadensare. Jag svarade Sverige och då sades, aha Österrike! Nu väntar vi i skuggan på vår transport härifrån. Den lilla busstationen är alldeles nära stranden här i Las Galeras.

Christer väntar på transport.

Vi är tillbaka i Samaná.

Peter väntar på att få åka buss med Papagayo.

11.50 Efter att så sakta rullat ut ur Las Galeras står vi nu stilla. Det tankas. Ok, nu åker vi vidare. Vi var beredda på att åka på ännu ett flak men denna gång är vår "guagua" en minibuss med trevliga hjälpsamma medpassagerare.

12.38 Vår lilla resa har tagit ett tillfälligt stopp i Samaná dit vi återvänt efter mågra dagars exil. Vi är även tillbaka på Café de Paris för en dagens lunch och lite oväntat tranbärsjuice som måltidsdryck.

13.09 Mätta och belåtna är vi redo att fortsätta den påbörjade resan. Efter ett bekvämlighetsbesök i totalt mörker råkade jag, på vägen tillbaka till bordet, sparka till en hund som ylade och sprang iväg.

13.26 Vår buss från bussbolaget/entreprenören Papagayo är blå med änglar och papegojor på. Den står parkerad precis där den ska stå enligt de uppgifter vi fått. Det blir avfärd mot Puerto Plata klockan två.

13.37 Efter en del väntande utanför har vi nu fått lägga in vår packning och själva klivit ombord på bussen. Skönt att få sitta.

13.48 Utanför bussen står just nu en man med en machete. Med hjälp av den hugger han loss en bit från en kokosnöt. Nötens flytande innehåll hälls i en mugg som ges till en köpare. En mamma med två barn har stigit ombord. Dottern är tyst och sonen låter för minst två.

14.09 Resan har startat och vi åker igenom Samaná för att plocka upp fler passagerare.

15.19 Bussen åker fram genom ett platt och uppodlat landskap. Vi har betalat 300 peso var för att åka med hela vägen. Det är mulet därute och fläktar. Söderut syns enorma tunga regnmoln. Vilken tur att vi rör oss norrut.

15.32 Bussen har kört in till sidan och står på tomgång. Ut har passagerare strömmat för att proviantera. In i bussen strömmar värme.

16.58 Vi lämnar nu staden Rio San Juan. Här har vi sett tre kalkoner.

Christer väntar på avfärd från Samaná.

Bussresa längs Hispaniolas nordkust.

17.38 När vi nådde turistorten Cabarete trodde bussvärden att vi skulle av där eftersom vi är turister. Så var det inte och resan går vidare.

17.51 Vi har precis stannat för att återbörda något som ramlade av bussen. Allt som hördes var ett metalliskt klingande. Vi är i närheten av Sosúa.

18.45 Bussen har släppt av oss någonstans längs huvudleden inne i Puerto Plata. Vi fick god hjälp av en kvinnlig medpassagerare att få bussen att stanna. Hon var så engagerad i detta att hon nästan glömde att hon skulle av själv strax innan oss. Vi har tillfrågats om var i staden vi ska och bussvärden har pekat ut riktningen mot vårt hotell. Det här var oväntat, vi hade hoppats att vi skulle stanna vid en busstation eller någonstans där det finns taxi.

19.05 Antingen så pekade de fel eller så uppfattade vi det fel. Nu har vi efter lite irrande på diverse gator upp och ner fått en ny riktning på vårt promenerande av en dam bakom en grind och även en turistvärd.

19.15 Tre hjälpsamma herrar utanför ett hotell pekade först åt varsitt håll men enades sedan om ett håll. I den riktningen är vi nu på väg. En sak är säker. Vi släpptes inte av i närheten av boendet. Förvirringen bestod i att det tydligen finns en skola som heter samma sak som vår gata. Därför pekades det åt olika håll.

19.25 Nu är vi äntligen framme. Vi gick uppför en brant backe, svängde vänster och har tagit oss fram till vårt boende Hostel Villa Carolina (http://www.villacarolina.hostel.com) precis när solen gick ner. Nu går vi in genom grinden och letar vidare. Vi har nått ett tillstånd långt bortom "svettas". Det känns som att vi ramlat i sjön.

Ännu en gång har vi fått varsitt rum, denna gång stora rum.

19.36 Efter att ha gått genom grinden och gått en bit till såg vi en tonårstjej i en liten pool. Det kändes inbjudande att hoppa i. Hon ropade på pappa och ett svar hördes från en byggnad intill. Där mötte vi en man som hänvisade oss till byggnaden mittemot. Vi hade nog gått in i bostadshuset. Nu sitter jag på en säng i rum 9. Christer är i lobbyn och fyller i diverse papper. Det finns få torra ytor på våra skjortor.

20.00 Jag är ensam kvar i rum 9. Christer har flyttat till rum 8. Ännu en gång är ressällskapet splittrat, separerat. Tyvärr har inget av rummen någon luftkonditionering. Det hade varit skönt. Vi kanske klarar oss bra ändå eftersom vi bor i en sval gammal kolonial stenvilla. Nu drar vi snart ut för middag,

20.29 På inrådan och vägledning av kvinnan som checkade in Christer är vi nu på restaurangen La Leña. Här ska det drickas av den iskalla drycken Limonada Frost och dessutom ätas middag.

21.56 Limonada Frost är iskall, isig limedryck. Den kittlar dödsskönt i en torr strupe. Någon mer dryck kom vi dock inte över på vägen mellan La Leña och boendet. Vi går mot lobbyn och tar för oss av gratisvattnet som erbjuds där.

23.11 Det har fyllts på med vatten från vattentanken och information från internet. Nu har vi en plan för morgondagen.

Christer slipper vara ensam i sitt rum.

Lördag 12 juli

07.46 Det är ännu en solomorgon och ännu en morgon under en takfläkt. På avstånd hörs en tupp och lite närmare en hund. Idag ska ett för resten av resan viktigt steg tas.

09.34 Efter en god frukost eller kanske jag ska skriva "fruktkost", fruktsallad, ananasmarmelad och mangojuice, ska vi nu planera dagen mer i detalj. En liten "att göra-lista" har upprättats.

10.19 Vi har lämnat Villa Carolina och promenerar nu i lugn och ro utan packning samma väg som vi kom igår. Behöver knappast tillägga att denna promenad är betydligt trevligare när man vet var man ska och inte svettas så infernaliskt.

10.36 Dagen kunde faktiskt ha börjat bättre. Vi har gått till Caribe Tours eller mer exakt Caribe Express kontor, en i sig lugn vandring. Här har vi försökt köpa bussbiljetter mellan Santiago och Cap-Haïtien i Haiti. Vi behöver dessa på tisdag. Det gick tyvärr inte köpa några. Man köper sin biljett från avfärdsorten och inget annat. Nu svalnar vi av här i väntsalen innan vi fortsätter mot nästa uppdrag.

10.56 Vi hittade en taxi på gatan utanför och tog den till dalstationen för stadens kabinbana, Teleférico (http://telefericopuertoplata.com). Taxichauffören säger att han kommer att vänta här på vår återkomst för samma pris. F 049 står det på taxin. Bra att komma ihåg.

Peter i korridoren i Villa Carolina.

Hostel Villa Carolina, här går man in.

Vi promenerar iväg på vår hemgata Calle Virginia Ortea.

11.03 Resan var inte speciellt lång och det gick smidigt att lösa biljett. Vi ombads sätta oss ned och vänta bredvid en käck orkester som spelade lokal musik. Nästan omedelbart vinkades vi dock fram och ska nu åka över trädtopparna och upp mot den disiga toppen.

11.19 Kabinbanan har nu tagit oss till toppstationen. Det känns i öronen av färden. Detta beror dels på höjden (vi är nu 793 meter över havsnivån) dels så skrek några av medpassagerarna hysteriskt under vägen upp. Här uppe är det tyvärr mulet, mer eller mindre dimma, och bakom mig står det ännu en Kristusstaty. Det är den fjärde i lika många länder på ett år. Statyn är en kopia av den i Rio de Janeiro. Berget vi har åkt upp på heter Monte Isabel de Torres.

11.56 Det har gjorts en omplacering. Det började duggregna och vi är nu i restaurangen och väntar på kaffe och smörgåsar. Molnen ligger kvar tätt omkring oss. Det är lite synd på utsikten. Irriterande att veta att solen steker nere i staden men här ser vi ingenting.

12.21 Det är skönt att bara sitta lugnt och stilla vid ett fikabord ibland. Dock hade det ju varit ännu trevligare att beundra utsikten. Här i närheten finns en botanisk trädgård med diverse vandringsleder men vi hinner nog inte detta. Vi har ju en taxichaufför som vi ska möta 13.00.

12.46 Det är bara att acceptera. Molnen har besegrat oss. Vi får ingen vacker utsikt från berget idag. Som tur är får vi nog se lite under resan ner.

12.54 Det blev en tystare nedfärd, inte så mycket skrik denna gång. Dessutom hade vi en soldat med oss. Nu är vi tillbaka i vår väntande taxi. Jag hade problem att stänga skjutdörren men tillslut löste det sig, det låste sig.

13.08 Taxin lämnade oss nere i centrum och det som vi trodde var ett fantastiskt erbjudande var nog ett missförstånd. Vi fick betala lika mycket igen för resan tillbaka till Caribe Tours bussterminal.

13.20 Vi tog sikte på stadens centrum och ett postkontor. Vykorten är fortfarande oskickade. Vi hittade posten men det var tyvärr stängt. Man stänger tidigt på lördagar. Nu tar vi oss en bänkrast vid ett vackert torg/park, Parque Central.

Vi är redo att åka med Teleférico.

Vi kliver av i dimman på bergets topp.

Informationstavla på Monte Isabel de Torres.

Jesus försöker vifta bort dimman.

Dominikanska Republikens flagga på 793 meters höjd över havet.

Fikapaus på hög höjd.

Christer tar en paus nedanför frälsaren.

På vägen ner från berget kunde vi äntligen njuta av vyerna över Puerto Plata.

Vi fick se lite baseball från kabinbanan.

13.25 Som vanligt när vi vill vila och ta det lugnt dyker någon filur upp. Denna gång var det en officiell turistguide som sökte upp oss på torget, visade oss sin legitimation och försäkrade att han inte var någon gangster. Han ville absolut ha med oss till några butiker med olika souvenirer. Till sist gav han upp och vi kunde ta en del vackra foton, bl.a. av kyrkan Iglesia San Felipe.

13.35 Vi vandrar österut längs Calle Beller på väg mot bussbiljettskontor, café och vårt boende.

13.48 På bussbolaget Metros busstation köpte vi biljetter till morgondagens resa härifrån. Nu är vi på svala och sköna Café Tropical. Vi fick just våra beställda bakverk. Självklart dricks det kaffe också. Servitören påminde oss med ett leende att Dominikanska Republiken är ett varmt land när han såg hur svettiga och trötta vi var.

15.40 Efter ett besök i affären/köpcentrat La Sirena nere vid havet är vi åter hemma igen. Vi har köpt massor av dryck bl.a. Det fanns även en bra bankomat där. Här i Villa Carolina har det duschats. Snart är det slut på egen tid i våra respektive rum. En bronsmatch i fotbolls-VM väntar inom kort. Det är värdlandet mot förra VM:s silverlag. På hemvägen hit såg vi en cyklande man i en holländsk cykeldräkt och även en kolibri.

16.04 Efter lite kanalsökande på vår TV hittade vi matchen. Just som vi fick fram en bild satte Robin van Persie en straff, 1-0 till Holland. Det är inga kommentarer utan det hörs bara musik ur TV:n.

16.16 Det går inte bra för Brasilien numera. En blind skulle kunna göra mål på dem. Det har faktiskt skett nu. Daley Blind gjorde just 2-0 för holländarna.

16.48 Det är halvtid och 2-0 står sig. Ska Brasilien bli utan medalj i sitt eget VM? Värdinnan på boendet undrar varför vi ser på TV utan ljud. Det undrar vi också. Vi har förklarat att det inte går få fram. Nåt måste vara felkopplat på nåt sätt.

17.49 Brasilien släpper in sitt tionde mål på två matcher. Holland gör 3-0 och passar dessutom på att byta målvakt.

18.14 Det blev brons till holländarna. Nu ska vi ut på vår sista sightseeing i Puerto Plata.

Parque Central med Iglesia San Felipe.

Calle Emilio Prud´Homme, Puerto Plata.

Avenida General Gregorio Luperón är det mer krångliga namnet för den havsnära gata som oftast kallas "malecón".

Vi ser fotbolls-VM på en liten ljudlös TV.

18.40 Vi har vandrat längs en bred trottoar vid havet, kollat in en limousin och mest njutit av tillvaron. Vi har även dagen till ära, korsat 12 juli-gatan. Det fläktar skönt men vi är hungriga och Christer känner av bendarr. Vi behöver näring inom kort.

19.07 Det har blivit återkomst på pizzerian La Leña. Vi satsar på ett säkert kort. På trottoaren tvärs över vägen går en man med en låda på huvudet. Nu vankas den underbara drycken Limonada Frost och pizzor, medium och grande.

19.25 Det börjar skymma och vi var de enda gästerna här när vi kom. Allt eftersom blir vi flera här.

19.44 En fundering har dykt upp under måltiden. Är gathundarna mer avkopplade?

20.35 Efter hemgång och dusch sitter jag nu på sängkanten. Nu gäller det att planera de sista dagarna så att så lite lokala sedlar och lusgrus som möjligt blir kvar.

21.55 Vi läser i böcker och läskar strupar i det majestätiska allrummet med sitt schackrutiga golv. Tänk att läskedryck läskar så mycket bättre än vatten. Man ledsnar på vatten och får inte i sig samma mängd vätska som man får med smaksatt sockrat drickbart. Jag har faktiskt läst ut min bok, Två soldater av Roslund/Hellström. Det innebär att den inte längre reser med oss. Den har flyttat in i en bokhylla i lobbyn. I bokhyllan finns även verk av Camilla Läckberg och Albert Speer alldeles intill varandra. Det är inte utan att man funderar hur de två hade fungerat ihop.

Vi gick på denna gata rätt dag.

Här flanerade vi strax innan skymningen.

Balansnummer utanför restaurangen La Leña.

Kväll i Villa Carolina.