08.37 Det är morgon på Hostel Villa Carolina i Puerto Plata. Christer och jag är förenade igen. Vi har klivit ur våra respektive rum. Christer har meddelat att nästa rum i nästa stad enligt uppgift saknar AC men har TV. Då det gäller bussbiljetterna till Haiti så kan vi nog inte köpa de på kontoret nära där vi kommer in senare idag. De biljetterna säljs i en annan del av staden. Ska vi vänta med allt till imorgon kanske? Det här datumet (13 juli) har förföljt oss med konstiga händelser under våra resor. Nu blir det i alla fall frukost.

09.42 Nya fakta! Det verkar inte vara några problem med att ordna med biljetter, ut- och inresepapper samt annat på avresedagen. Nu packar vi ihop innan vi tar sikte på det nästa och det sista stoppet på denna del av Hispaniola.

10.20 Det blev lite väntande innan vår värdinna äntligen dök upp. Vi sa att vi ville checka ut. Det är ingen panik med det tyckte hon. Ni kan checka ut vid avresan. Vi lät meddela att vi hade för avsikt att avresa precis nu. Utcheckning skedde och jag höll på att glömma att lämna min nyckel. Promenaden till Metrokontoret på busstationen gick lugnt och stilla till väga. Vid övergångsstället vid själva bussterminalen erbjöds vi skjuts av en mototaxi. Hur kunde han tro att vi behövde skjuts? Var inte vårt mål uppenbart, med packning på väg mot bussarna på andra sidan gatan?

10.28 Vi sitter och tar det lugnt i den himmelskt sköna väntsalen. Här är det svalt, rena paradiset.

Vi väntar på bussen i en sval skön väntsal.

10.56 Så sitter snart alla ner i bussen från bolaget Metro (http://metroserviciosturisticos.com). Bagageutrymmet har två sektioner. I den ena för resande till Santo Domingo är det fullt med väskor. I den andra för resande till Santiago är det två ryggsäckar, våra två. De andra som ska resa den korta sträckan dit reser nog endast med handbagage.

11.28 Det är en skön bekväm resa genom ett ganska ointressant landskap. Diverse byar och gröna kullar passeras.

12.00 Det är mindre än 10 kilometer kvar tills vi är i Santiago. Vi har kört in på en motorväg, landets huvudväg (nr 1) efter att tidigare kört på den betydligt mindre väg nr 5. Vad hinner hända innan nästa notering? Vad har skett innan vi är i ett nytt rum?

12.21 Nog har det hänt saker alltid. På väg av bussen såg jag bokstavligen inte upp och slog skallen i en buss-TV. Nu försöker taximannen som mötte oss klura ut hur och var han ska köra oss. Det var lugnt på busstationen. Bara ett fåtal klev av och endast en taxi väntade. Det är den vi sitter i nu. Vi har alltså kommit fram till Dominikanska Republikens näst största stad, Santiago. Officiellt heter den Santiago de los Caballeros men varken vi eller lokalbefolkningen orkar säga det.

12.40 Med hjälp av Christer, beväpnad med sina bästa spanska glosor och Google Maps på sin mobil tog vi oss till sist dit vi skulle. Uppkoppling på mobilen saknades men kartan låg kvar i minnet sedan senaste titten på förra boendet. Praktiskt! Här på vårt nya boende Via Emilia B&B (http://www.viaemiliasantiago.com) bor vi i rum 1. Området vi bor i har strömavbrott. Vår italienske värd Alessandro tror och hoppas på att få strömmen tillbaka innan VM-finalen i fotboll i eftermiddag. Blir det ingen ström så har han lovat oss att köra oss till en bar. Han vill också se matchen. Vi har luftkonditionering och takfläkt, tack.

13.17 Vi har "flyttat in" i vårt nya hem. Via Emilia är egentligen en liten italiensk restaurang, en kvarterskrog, som dessutom hyr ut några rum.

13.39 Det var inte så långt från rummet ut till lunchbordet. Det serveras mat här på restaurangen. Mittemot och tvärsöver gatan är det en restaurang som erbjuder vegetarisk mat och kallt te. Låter inte så lockande.

Via Emilia B&B, vårt svårfunna hem i Santiago.

Pastakurs vid lunchen.

Peter äter lunch i italiensk stil.

Gnocchi

14.07 Vi beställde två Café Americano på maten. Servitrisen återkom och undrade om vi ville ha espresso? Nej, sa vi, Café Americano. Café Africano? undrades. Nej Americano. Allt löste sig. Är Africano extra svart? Visst ja, strömmen är förresten tillbaka.

14.56 Med hjälp av Alessandro har vi nu TV-bild. Några inställningar på den hypermoderna TV:n behövde ändras. Det är snart dags för den fjärde raka VM-finalen i fotboll på våra resor. Det är även fjärde raka landet och fjärde världsdelen. Tyskland ska strax möta Argentina.

15.30 Bollen åkte just in i maskorna bakom den tyske målvakten. Dock flaggade den assisterande domaren för offside. Argentinarna och jag är inte glad.

15.32 Tack och god natt1 Nu försvann strömmen igen. Matchen försvann och ersattes av en tryckande värme. Jag undrar hur länge det tar innan strömmen är åter?

15.56 Vår genomtrevlige värd har skjutsat oss till en mall, ett stort köpcentrum, Plaza Internacional. Här har vi först försökt få en sittplats vid en stor filmduk. Vi gav upp och sitter nu istället på Café Santo Domingo och väntar på andra halvlek i finalen. Jag vet inte hur ställningen är.

16.06 Vi hör jubel från filmduksdelen av gallerian. Här är det stiltje, 5-10 sekunder senare får vi se målchansen. Det råder en viss fördröjning i TV-bilden.

16.42 Det blev strul vid betalningen. När vi beställde våra drycker fick jag betala men Christer ombads betala senare. När Christer skulle beställa en Coca Cola efter kaffet fattade inte personalen att han ville ha en egen utan trodde han skulle betala min som redan var betald innan. Efter diverse diskussioner reddes allt ut och personalen bad om ursäkt.

16.52 Inga mål i vår mall. Det har blivit dags att få skjuts tillbaka till boendet. Alessandro lovade att hämta oss vid 17.00. Jag hoppas det är ström där hemma.

17.05 Skjutsen dök upp och meddelade att någon ström finns det inte. Han tror sig dock ha en lösning på vårt problem.

17.13 Sicken VM-final, första halvleken sågs på boendet, andra halvleken på ett café i en shoppinggalleria och nu ses förlängningen på baren/bageriet Francepan. Var ser vi eventuella straffar? Det är halvtid i förlängningen och ännu inga mål. Jag tror inte vi sett ett mål under ordinarie speltid sedan 2002.

17.24 Ska det bli straffsparksläggning så måste Argentina kvittera. Tyskland gjorde just mål. Målskytt var Mario Götze.

17.36 VM i fotboll är över för denna gång. Tyskland vann. Vi är inte direkt nöjda men det är skönt att jakten efter TV-apparater är över på den här resan. Nu kan vi lägga VM bakom oss och ägna sig enbart åt resandet.

Man måste dricka kaffet långsamt om det ska räcka en hel halvlek.

Det står fortfarande 0-0.

Vi bytte lokal lagom till förlängningen. Nu är vi på Francepan.

17.45 Vi är tillbaka på Via Emilia. Här är det fortfarande strömlöst. Vi har heller inget vatten i dusch, kran eller toalett. Det är något speciellt med oss och den 13 juli. Åter igen har något negativt inträffat denna dag. Tyskland är nyblivna världsmästare och vi svettas i ett varmt rum utan ström och snart blir det mörkt.

18.35 Det går inget vidare med strömmen och vattnet. Nu ska vi söka oss ut på en promenad i närområdet.

19.06 Vi hittade livsmedelsbutiken El Tesoro (de hade ström) och är nu tillbaka efter att ha köpt läsk att läska oss med och vatten att vattna oss med. Det kan behövas till kroppstvätt och tandborstning. För att få ljus inne hos oss använder jag en liten ficklampa som jag köpte innan vi lämnade hemlandet.

19.13 Jag lutade omkull mig och sa, ”en ska inte vara glad”. I samma stund återvände strömmen. Det strömmar dock inget bra i duschen än.

21.56 Middagen är avslutad. Det är lyxkänsla att gå ut genom rumsdörren och in i restaurangen här. Jag har också fått hjälp med adressen till stadens postkontor. Här i landet verkar man snarare skicka post med olika privata budbyråer. Ett par vid bordet bredvid vårt kan ha blivit oense. Kvinnan grät och gick iväg. Lite senare åkte även han. Han såg sammanbiten ut.

Måndag 14 juli

08.30 Det är som tidigare sagt skillnad på rum med och utan luftkonditionering. Det är dessutom skillnad på rum med och utan ström. Som tur är har vi sällskap av vår bullrige vän på väggen, han som gör rummet svalt och räddar vår nattsömn. Idag är det den sista heldagen för oss i Dominikanska republiken.

09.09 Nu har vi beställt frukost av vår värd Alessandro. Han är verkligen mån om vårt välbefinnande. Christer tackade nej till omeletten och genast ville han hitta ett annat alternativ. Nu kommer en bil förbi på gatan med en högtalare på taket. Det görs reklam.

09.37 Mot slutet av frukosten dök en väskbärande man i blått upp vid grinden. Han ringde på och Alessandro gick dit. Mannen i blått var en brevbärare. Han hade ett paket till vår värds fru. Paketet var från Singapore, innehöll ett mobilskal och hade skickats den 19 mars i år. Snabb försändelse!

10.19 Det är dags för ännu en taxiresa. Vi hittade en taxi vid taxichaufförernas tillhåll längre ner på vår gara och är nu på väg till Caribe Tours busstation för att köpa Haitibiljetter. Kontoret finns i Las Colinas i norra delen av staden.

Avenida 27 de Febrero, Santiago.

Christer korsar gatan via en gångbro.

På väg mot Colinas Mall.

Någon unnar sig lite vardagslyx.

Colinas Mall, Santiago.

10.49 Det var en lång taxiresa men billig. Fördelen med att besöka en stad som Santiago som inte ligger vid havet är att turismen är måttlig och ingen får för sig att ta överpriser av turister. Efter lite letande fann vi kontoret som sålde biljetterna och nu håller de på att skrivas ut.

11.10 Biljetterna är delbetalda, US$25 idag och samma summa betalas imorgon. Hux flux så kommer vi att ha en hel del pesos över. Vi som var rädda att de inte skulle räcka. Nu ska vi svalna av lite inne i en galleria som vi vandrat till, Colinas Mall (http://www.colinasmall.com.do). Innan vi kom hit tog vi några foton från en gångbro i närheten.

11.35 Det har vandrats runt i gallerian. Vi har letat ett café. Inte ett enda har hittats. Dock har vi sett närmare tio olika frisörsalonger. Det var ju inte det vi var ute efter.

12.17 Till slut fick vi vårt kaffe. Det köptes i en salladsbar/bar, Novo. När vi försökte gå in på snabbköpet Jumbo var våra ryggsäckar inte välkomna. De skulle lämnas i en förvaring. Det gick vi inte med på. Istället har vi köpt vatten på ett apotek. Jag kan inte begripa varför det inte ska gå att ta med sig minimala små ryggsäckar in i affärer. Är de rädda för snattare så kan de väl ha en koll av ryggsäckarna när man lämnar affären.

13.04 Utanför gallerian hittade vi en taxi som tog oss till postkontoret nere i centrum. Där frankerade jag fem vykort, 35 peso/vykort. Nu har vi kapitulerat matmässigt. Vi har fallit för snabbmaten och stora kedjor. Det blir lunch på Pizza Hut. På tal om snabbmat, det tar tid att få beställa här.

13.46 Det tog tid med beställning, servering och lämnande av notan. Efter det var vi snabbt ute för att se mer av Santiago. Vi är nu "downtown" i de äldre delarna av staden. Gatorna är smalare här. Nyss passerade vi en kyrka med tre skepp i plåt placerade i parken utanför. Iglesia de la Altagracia heter kyrkan. Kan det ha varit Columbus skepp som avsågs? Man kan tro det med tanke på att parken heter Parque Colón.

Peter ska äntligen skicka sina vykort. Posten är lokaliserad.

Vandring längs Calle del Sol i Santiagos historiska stadskärna.

Lunch hos Pizza Hut.

Iglesia de la Altagracia ligger vid Parque Colón.

Peter utför en okänd dans.

Santiagos berömda monument, Monumento a los Héroes de la Restauración de la Republica.

Man tager det man finner, en taxi med tyska nummerplåtar med en chaufför utan skor.

14.09 I detta nu sitter vi och vilar nedanför monumentet Monumento a los Héroes de la Restauración de la Republica. Det är en stor vit pelare på en kulle. Hit tog vi oss efter att ha besegrat en brant uppförsbacke. Monumentet är byggt för att komma ihåg de män som hjälpte till att driva spanjorerna ur landet på 1860-talet.

14.39 Vi gick förbi monumentet och fann en taxibil med en tysk registreringsskylt i fronten. I den satt en man utan skor och med en socka av. Han skodde sig snabbt och körde oss smidigt hem. Vid framkomsten gav han oss sitt kort. Han heter Juan, kör för bolaget Lider och nås på 8094996105 eller 809-583-8383. Nu är vi i rummet och ämnar inte göra något alls på ett tag.

18.14 Efter att hållit vad vi lovat och inte gjort något alls på ett tag och sedan läst lite i våra böcker ska vi nu gå ut på eftermiddagspromenad.

18.51 Vi är hemma igen efter att ha varit och handlat nödvändigheter inför bussresan i morgon. Det blev baguette och juice i tetra. Juicen slås i några tomma PET-flaskor.

20.47 Vi gick ut för att äta på hemrestaurangen. Vid ett av borden satt Alessandro och åt. Han har inte öppnat restaurangen idag, den är stängd på måndagar. Istället hade han varit och hämtat mat på grannrestaurangen Don Emilio (http://www.donemilio.com.do). Det såg gott ut och vi har nu själva gått den korta sträckan dit. Nu är det beställt dessutom.

21.32 Vår mat (grillat kött) kom till slut in, efter två-tre minuter kom dessutom våra bestick och 5-10 minuter senare kom dryckerna. Maten var dock god trots den lite konstiga servicen.

21.43 Hem ljuva hem. Det packas inget ikväll. Vi ska dock läsa in oss på kommande resmål med hjälp av guidebok och annan medhavd information.

Christer och en joggare möts under ett blommande träd.

På vandring i kvarteret.

Middag hos Don Emilio.

Tisdag 15 juli

08.17 Det känns som det var länge sedan vi kom hit till Santiago och ändå är det bara två dygn sedan vi var i Puerto Plata. Nu är det snart slut här och något nytt lär vänta.

09.54 Vid frukosten igår kom brevbäraren på besök. Vid frukosten idag kom grönsaksmannen. Vår värd var inte nöjd med tomaterna och en liten diskussion herrarna emellan följde. Nu är det mesta av våra tillhörigheter packade och vi är redo att lämna ett trevligt, mysigt boende. Det är inte ofta man har en utmärkt och billig italiensk restaurang på andra sidan rumsdörren.

10.12 Det gick bra att lämna boendet och att hitta en taxi lite längre bort längs vår gata. Det gick sämre för chauffören att starta taxin. Nu kopplas startkablar in. OK, nu startade den. Nu bär det iväg.

10.39 Vi har åter igen tagit oss genom trafiken och anlänt till Caribe Tours bussterminal i Las Colinas.

Kvalitetsfrukost på Via Emilia.

10.44 Den andra halvan av bussbiljettpriset är betald och vi har lämnat ifrån oss passen. Vi får tillbaka dem efter gränsen. De har lovat att sköta det administrativa. Mina försök att växla bort mina kvarvarande dominikanska pesos på ett växklingskontor här gick inte bra. Jag får försöka igen på en annan ort.

11.25 Ryggsäckarna är inlagda i utrymmet längst bak till höger i bussens färdriktning. Vi har fått en lapp vardera. En lapp med siffror som motsvarar siffrorna på "tagarna" på ryggsäckarna. Nu när biljetterna är kontrollerade återstår, väntan, avresa och ännu mer väntan.

12.06 Det har serverats lunch i lådor av frigolit. Det blev ris och kyckling. Vi fick även dryck. Dessutom har vi fyllt i utresedokument. Andra bussar de ankommer och avreser. Väntar vi på något, någon? Väntar vi på busschauffören? En blind man närmar sig biljettkontoret. Är det chauffören?

12.24 Vi har inte sett till den blinde mannen och han har inte sett oss. En passagerare till har kommit ombord och nu är vi på väg. Det är dags att backa alla klockor en timme. Från nu gäller Haititid.

På väg mot Santiagos norra delar.

Vi har fått en enkel lunch.

Vi väntar på avfärd.

12.36 Vi är äntligen på väg. Hejdå Santiago!

13.52 Efter 1,5 timmes färd längs väg nr 1 är vi så i Montecristi. Det är svalt och skönt inne i bussen.

14.28 Det har gjorts ett stopp i gränsstaden Dajabón på den dominikanska sidan. En välklädd herre med skjorta, slips, slipsnål, hatt, finbyxor och finskor knackade just diskret på toalettdörren här i bussen. Ingen var där och han gled in.

14.47 Våra pass returnerades till oss och vi gick ut för att lämna dem och utreselapparna i en glugg. Vi fick inte tillbaka passen. Jag har växlat mina sista domninikanska pesos till gourde, haitiska pengar. Gränsfloden mellan länderna har på franska det föga charmerande namnet, Massakerfloden (Rivière Massacre) efter att några fransmän dödades här på 1700-talet. På spanska kallas floden Rio Dajabón.

HAITI

15.07 Så var vi inskrivna, instämplade i Haiti. Det är det första landet i Karibien vi nått landvägen. Ja, tekniskt är vi inte i landet än. Vi är kvar i gränsområdet. Snart har vi varit i alla länder i världen som börjar på H. Tidigare på den listan fanns Honduras.

15.18 Utanför bussen cirkulerar några haitiska pojkar. De ber om pengar och mat.

15.37 På den korta stunden vi varit i Haiti har vi sett en man som ledde ett nötkreatur i ett rep, ett djur som blev skrämt av bussen och försökte ta sig och mannen i andra änden av repet ut i skogen. Dessutom har vi sett en get i koppel, en gris och en kille i bar överkropp. Han red på en åsna med två öppna säckar med kol. Det är stor skillnad mellan de två grannländerna. Vi har kommit till en annan värld. Det påminner lite om kontrasterna när vi reste från Paraguay till Brasilien 2010.

15.43 Christer har filmat vår resa genom gränsstaden Ouanaminthe, en stad som lever på gränshandel.

Bekväm resa mot Haiti.

Gröna landskap i östra Haiti.

16.33 Efter att ha sett slitna byar, byar med identiska hus, skyltar om biståndsprojekt och gamla amerikanska skolbussar är vi nu framme i kaotiska Cap Haïtien. Det vimlar av folk på gatorna. Staden känns verkligen överbefolkad.

16.45 Vi kom fram till Caribe Tours bussterminal som fanns bakom en stor grind. Det har nu blivit dags att åka taxi. Vi delar taxin med en dam och en herre. Titta, det är en tupp mitt i vägen.

17.35 Vår chaufför körde sin risiga bil i full fart uppför en brant backe. Paret släpptes av vid sitt hotell, stadens bästa, Hotel Mont Joli och det bar av genom en stad som fick mina tankar att gå till New Orleans. Jag har inte varit där men sett bilder, filmer. Halvvägs körde en kollega till chauffören upp jämsides och slängde in en sladd som snabbt kopplades in (kommunikationsradio?). Vi kördes till Hotel Imperial (http://hotelimperialcap.com) och här bor vi i rum 20. Trafiken hit var kaotisk men chauffören bara skrattade åt allt. Innan vi sa hejdå försökte han värva oss till en utflykt imorgon. Vi tackade nej. Hotellet är skyldiga oss US$4 från betalningen. De hade ingen växel just nu.

19.25 Vi har mest samlat kraft sedan vi kom hit. På tal om kraft, det råder ett underligt strömavbrott här. Takfläkten lyser och går, Christers telefon laddar och en bordslampa lyser. Däremot fungerar inte luftkonditioneringen eller TV:n

19.47 Jag kilade ner till receptionen och påpekade vårt elfel. Ok sa mannen där och försvann iväg. Jag återvände till rummet. Där klappade Christer till luftkonditioneringen med näven och den gick igång. Vi fick även igång TV:n. Gjorde vi fel tidigare eller gjorde mannen något? Det kan ju ha gått en säkring.

Buddha har checkat in på Hotel Imperial.

Vi har gjort oss hemmastadda i rum 20.

Vi testade Prestige, öl från Haiti.

Christer äter get till middag.

20.57 Det har blivit dags att ta reda på vad hotellet har att erbjuda då det gäller WiFi-uppkoppling och middag.

22.26 Det gick prima att få WiFi-kod och middag. Det blev ingen liten middag heller. Vi satte oss vid ett bord inomhus, åt gott, rejält och länge. Trots det fick vi inte i oss allt. Vi testade också det haitiska ölet Prestige. Jag beställde kaffe men det var slut för dagen. Servitören var extremt artig och frågade lite försynt om det var vårt första besök i landet? Det lämnades US$2 i dricks efter måltiden. Nu är vi tillbaka i vårt rum igen.

22.40 Sedan återkomsten i rummet har vår kypare varit här två gånger. Först kom han med US$6. Det har skulden från incheckningen och hans dricks. Jag tog $5 sedeln så dricksen krympte. Han var snart åter med en försynt knackning och bad om ursäkt för att jag inte fått kaffe. Jag sa att det var OK och hoppades på frukostkaffe istället. Varför fick han ge oss US$6 då skulden var på US$4?

23.18 Vi börjar ladda för sömn här på Hotel Imperial. Inga konkreta planer finns för morgondagen men troligen blir det ett besök till hotellets pool till att börja med.

250 haitiska gourdes (40 kronor).