08.20 Idag hade jag svårt för att vakna. Christer provade med att säga god morgon, ingen reaktion! Därefter provade han att dra i min kudde men jag sov vidare. Först när ruskade mig återkom jag till de vaknas värld. Nu sitter jag här, vaken, nyduschad och redo för den nya dagen i Camagüey på Kuba.

09.31 Efter en smakfull och välbalanserad frukost ska vi nu förbereda dagen. Det finns en grundplan som ska slipas på. Först ska dock Christer bekräfta kommande boenden telefonledes. Som vi redan konstaterat är det en aning krångligt att vi måste bekräfta redan bokade boenden hela tiden i detta land. Å andra sidan är de flesta riktigt bra och därför värt besväret.

10.12 Dit gick utmärkt att bekräfta boendena och även ordna med transport till dem. Som tur är pratas det bra engelska på båda våra kommande övernattningsställen. Nu är våra paraplyer nedpackade ifall ifall det blir regn. Dessutom har vi gjort en monetär plan för de sista dagarna här på Kuba. Därmed inte sagt att allt håller men en plan ska man i alla fall ha.

10.21 Vi har lämnat "Los Vitrales" bakom oss och har börjat promenera i samma riktning som under gårdagen.

10.30 Vi har åter igen nått Parque Ignacio Agramonte med sitt café, ryttarstaty och kyrka. Nu ska vi bara passera förbi här. Vi är på väg till ett torg som Rafael rekommenderade igår. Det heter Plaza Carmen och är utanför kartbilden i vår guidebok men vi har fått bra instruktioner om hur vi ska hitta dit.

Christer är redo att lämna Los Vitrales gröna innergård för att se mer av Camagüey.

Vacker inredning på Casa Hospedaje Colonial Los Vitrales.

Blygsam privat företagsamhet finns även i det socialistiska Kuba.

11.10 Vi har precis satt oss framför en kyrka på Plaza Carmen. Kyrkan heter Iglesia de Nuesta Señora de Carmen. Här på torget finns diverse statyer av människor som sysslar med lite av varje. Det är en lugn och skön plats, värt ett besök precis som Rafael intygade. Alldeles nyss, innan vi kom fram hit pratade vi med ett äldre par. De ropade på oss och bad oss komma. De båda satt längs gatan på väg in till Plaza Carmen. De hade varit gifta i 58 år och mannen talade om för oss hur positivt det var med kulturmöten och att vi kommit för att besöka Kuba och Camagüey. Sedan ville de läsa lite för oss. Mannen läste för oss om Bibelns betydelse i Jehovas vittnens tidskrift Vakttornet. De undrade även om folket i Sverige var bekanta med Jesus. För en millisekund var jag frestad att prata om att vi fortfarande dyrkade asagudarna. Jag lät bli.

11.16 Innan vi gick pekade gamlingarna ut vilket hus som var deras och hoppades vi skulle återkomma på besök en annan gång.

11.35 Nu har vi promenerat till torget Plaza San Juan de Dios. Här har vi slagit oss ner i en restaurang för en läskande juice. Tidigare försökte en dövstum man komma i kontakt med mig. Han visade en lista med olika länder. Jag tror att han ville att jag skulle peka ut Sverige. Det fanns dock inte på listan. Innan mannen såg vi en mamma som hade en bra lösning på ett problem. Hur ska man hålla koll på de två döttrarna och ändå få städa i lugn och ro? Lösningen var lika enkel som genial. Döttrarna fick leka på fönsterbrädan i det gallerförsedda fönstret.

12.38 Vi lämnade torgen, gatorna och människorna där. Väl inne i vårt rum konstaterade vi att vi båda hade varsin svettfläck på ryggen. Det var fläckar som sträckte sig från nackarna ner till midjorna. Nu har vi spolat av oss och planerar lite innan vi åter vandrar i ett UNESCO-listat område.

13.27 Efter lite avslappning och avsvalning är vi nu redo att återvända ut till det lätt pulserande gatulivet.

13.49 Boendet har lämnats bakom oss åter igen. Precis som vi skulle gå ut så såg vi en liten vithårig dam sittandes i en fåtölj. Hon verkade vara äldre än tiden själv. Nästan framme vid målet för vår utflykt så pratade vi med en ung man. Han berättade för oss om omgivningen och vad som fanns att se i katedralen och i anslutning till den. När vi sa att vi var från Sverige så sa han, Volvo, Ibrahimovic och Uppsala. Nu blir det lunch på restaurangen La Isabela. Menyn likar en filmklappa och stolarna är regissörsstolar. Denna lokal var förut en biograf. Min stol tillhör Andrei Tarkovskij och vid bordet bredvid har Akira Kurosawa en stol.

På väg till det rekommenderade torget Plaza Carmen.

Christer tillsammans med två Jehovas vittnen-medlemmar av äldre modell.

Peter diskuterar något intressant.

Plaza Carmen, en fridfull plats på en söndag.

Barnen leker på fönsterbrädan så att mamma kan få städa.

15.22 Pizzorna kom och intogs. Jag undrar i hur många länder som vi ätit pizza på våra resor. Vi betalade för maten och vandrade vidare genom staden. Rätt snart träffade vi killen vi mötte tidigare. Han sa ”loose way walking?” Hade vi gått vilse? Jag tyckte han sa ”loose weight walking” var vi ute och gick för att tappa i vikt? Vi vandrade vidare för att kanske tappa mer i vikt eller? Väl hemma möttes vi av en låst grind och en låst dörr med en post-it-lapp. På den kunde vi läsa att familjen var i det gröna huset på framsidan. Framsidan av vad undrade vi? I vilket grönt hus skulle vi leta efter dem? Just som vi undrade som mest så kom en kille från ett grönt hus på andra sidan gatan. Han släppte in oss och nu när vi är åter i vårt rum ska vi planera mera för resten av dagen.

17.05 Här går det inte att ligga och samla damm. Vi går ut och sätter oss vid en damm istället. Det finns en på uteplatsen och i den finns det fiskar.

17.18 Vi tar det lugnt, njuter av tillvaron och läser i våra böcker.

18.40 Läsandet på uteplatsen gick bara bra. Nu är vi inne igen och laddar för en middag på Gran Hotel. Där är det utsikt över staden och solnedgången. Det var ytterligare en sak Rafael rekommenderade igår. Nu är det ju så att människor spår och Gud rår. Det har dragit ihop sig till ett åskväder och himlen är mulen. Ridån har gått ner för en soltitt. Vi skjuter på den till i morgon förmiddag. Istället funderar vi på vad, när och var vi äter kvällens middag.

18.55 För en stund sedan blev det strömavbrott, det gick dock snabbt över. Regnmängden och mullrandet kommer och går.

19.37 Skurarna kommer allt mera sällan. Nu är det slut med väntandet. Nu tar vi med oss våra paraplyer och går ut. Vi behöver mat.

Plaza San Juan de Dios, Camagüey.

Peter och en dövstum försöker kommunicera.

Plaza de Los Trabajadores, arbetarnas torg.

Christer i den cineastiska miljön på La Isabela.

Peter sitter i regissörens stol och väntar på pizza.

19.59 Vi gick ut i kvällsmörkret som lystes upp av blixtar på den tropiska himlen. Som så ofta i tropikerna går det blixtar mellan molnen en hel del. Vi är ute för att få oss lite att äta. På den första restaurangen som heter 1514, blockerade en kille ingången till restaurangen för oss. En servitris bad oss att återkomma om en kvart. Allt detta skedde trots att det fanns lediga bord där inne. Vi kommer inte att återkomma. Istället är vi nu på restaurangdelen till hotellet Järnvägen eller på originalspråk Hotel Camino de Hierro.

20.40 Under det att vi väntar på maten har ett ungt italienskt par kommit in i restaurangen. Först synade killen ett vinglas, hittade en fläck och tog glaset till bardisken. Därefter flyttade han på några vinflaskor i ett vinställ. Slutligen tittade han igenom menyn och lät meddela att utbudet inte passade. De reste sig sedan och gick.

21.32 Järnvägshotellmaten var god. Personalen var serviceminded men såg trötta och dystra ut. Nu har vi vid hemkomsten till Los Vitrales ordnat med tiden för frukost och transporten till busstationen imorgon.

22.54 Det blev ingen kvällssol men vi unnar oss en kvällsöl. Jag hoppas att det inte blir kvällssöl.

Shoppinggatan Calle Maceo är lugnare än vanligt när det är söndag.

Antonio Maceo (1845-1896), kubansk självständighetshjälte.

Middag på Hotel Camino de Hierro.

Måndag 4 augusti

08.23 Den sista måndagen på denna resa har anlänt. Idag inleds den sista resveckan. Det är mindre än två dagar sedan vi kom till Camagüey men det känns som om vi varit här längre. Denna känsla har vi varit med om tidigare. Hur kommer detta sig? Agerar vi intensivt? Är det upprepade moment som vandra, svettas, duscha flera gånger varje dag som ger en känsla av att allt pågår längre än det gör?

09.38 Nu har vi ätit frukost med två engelska tjejer. De jobbar som lärare precis som vi gör. De till skillnad från oss heter Anne och Claire och är från London respektive Canterbury. Vi har insett att mycket är lika gällande våra jobb och hur media bevakar skolan i Sverige och Storbritannien. De har dessutom sett och ska se ungefär samma saker som vi gjort och ska göra här på Kuba.

11.03 Nu är alla skulder till vår värd Rafael betalade. I ack så sakta mak har vi vandrat till ett torg. Vi blir dock inte kvar här länge. Solen har nämligen precis brutit fram bakom molnen. Den steker oss obarmhärtigt här på gamla bekanta Plaza Ignacio Agramonte. Vi går bort från solen nu.

11.11 Vi lämnade det stekheta torget och tog vår tillflykt in till Café Ciudad. Här blir det elvakaffe med sandwich.

11.27 När man har gott om tid brukar mat och dryck komma snabbt. När man har en tid att passa går det segt. Än så länge har inget kaffe och inga mackor synts till. Vi ska bli hämtade 12.00 vid boendet så detta börjar kännas stressigt.

11.49 Till slut fick vi det beställda . Vi är nu färdigfikade och tillbaka på Los Vitrales. Det struntas i Gran Hotel och utsikten därifrån. Restaurangen är inte öppen så här dags. Nu ska vi invänta vår bokade taxi. Vi har för övrigt mött en tiggerska som bad om pengar och tvål.

Plaza Ignacio Agramonte, en varm plats denna förmiddag.

Vi har checkat ut och reser mot bussterminalen i Camagüey.

12.04 Snabbt och smidigt åkte vi till busstationen. Det var samma fordon och förare som på den omvända resan. Nu är vi inne på Viazuls kontor. Jag sitter i en röd konstläderfåtölj och Christer står bredvid den. I en soffa av samma färg och material som den fåtölj jag sitter i leker en liten kille med blinkande lampor på sidorna av skorna. Vi undrar mest om vi kommer att möta några gamla bekanta på den kommande resan.

12.13 Det drar ut på tiden med att få checka in. Lillkillens pappa, tror vi, håller på att boka biljetter till sig, frun Iniana och kanske lillgrabben.

12.48 Vi väntade i väntsalen innan vi gick och lämnade ryggsäckarna i ett bagagerum. När vi skulle gå ut så behövde vi bokstavligen ett handtag. Dörren vi skulle gå ut genom saknade nämligen ett handtag. Nu har vi pratat med ett belgiskt par om man ska lämna dricks till bagagefolket eller inte. Mannen har en skjorta och kortbyxor från Fjällräven. Han var mycket nöjd med fabrikatet.

13.36 Bussen från Viazul är på plats, rejält försenad. På plats är även vi. Snart börjar resan till den näst sista boendeorten.

13.57 Nu lämnar vi Camagüey och är långt ifrån ensamma ombord. Det finns dock inga bekanta bland medpassagerarna vad vi kan se. Det är fascinerande att resa runt på Kuba med dessa bussar. De skjutsar nästan bara utländska turister och avgångarna är inte alltför många. Därför känner vi igen vissa passagerare då och då.

14.15 Bussen har nu stannat för att fylla på med bränsle. En liten skylt här på bensinstationen uppmanar till att stänga av motorn och inte röka eller prata i mobilen. Vår buss står på tomgång. Skulle man mot förmodan vilja fylla på för egen del så erbjuder bensinstationen både sprit och godis.

16.04 Vi har hälsats bienvenidos, welcome, bienvenue och willkommen till Las Tunas. I detta nu är vi på busstationen i nämnda stad och hälsningen står på stationsbyggnaden. Det är dock inte hit vi vill. Till slutdestinationen för idag återstår det ca 75 minuter.

Långtråkig väntan på bussterminalen i Camagüey.

Äntligen är vi på väg.

Vi gör ett kort stopp i Las Tunas.

17.26 Vi är på väg in i dagens slutmål, Holguín. Står någon och väntar på oss som utlovats?

17.31 Jodå, vi var väntade. Holguín har ingen stor bussterminal. Bussen stannade längs vägkanten och det var trångt och folk överallt. Jag glömde nog kvar hjärnan på bussen. Först missade jag att min ryggsäck stod på tur att lastas ut. Sedan missade jag att ge bagagelappen till utlämnaren. Slutligen lämnade jag inte över ryggsäcken till mannen som väntade på oss.

17.42 Mannen vi trodde var taxichauffören visade sig vara vår kommande värd. Den gråhårige herren i glasögon som bara stod och väntade vid taxin var chauffören. Vi har bl.a. fått information om att Holguín håller på att förbereda sig inför årets karnival.

18.07 Nu är vi i vårt rum på Casa Villa Fuentes. Här har vi sedan blivit lovade en aftonfika på uteplatsen. Vi bor åter igen hos folk som hyr ut delar av sitt hem, denna gång är det familjen Fuentes. José heter mannen som hämtade oss.

18.23 Här sitter vi på värdparets uteplats. Vi har fått mangojuice, kubanskt sött kaffe, ost- och skinksmörgås och sällskap av värdparets schäfertik. I en gyllene bur sitter en gråsvart fågel och kvittrar tyst. När vi registrerade oss såg vi att en tidigare gäst var Lord Byron. Det var inte diktaren utan en amerikan i honungsbranschen som brukar bo här som kllade sig det.

18.45 Det blev en lugn vandring in till stadens centrala delar. Alla gator ser ungefär likadana ut här så det är besvärligt att hitta rätt. Här står jag nu vakt under det att Christer är inne i en butik och köper dryck.

Peter i vårt rum hos Villa Fuentes.

Peter fick sällskap under fikat.

Christer och den hårigaste medlemmen i familjen Fuentes.

Casa Villa Fuentes, Holguín.

Typisk gata i Holguín på östra Kuba.

19.15 Inhandlandet av varorna gick bara bra. På hemvägen såg vi en restaurang som såg lovande ut. Undrar om vi är välkomna där. Hur det än är med det så måste vi i alla fall duscha och fräscha till oss först.

19.56 Christer har stängt av vår sovjetiska luftkonditioneringsanläggning av märket БК-1500. Nu ska vi gå ut och äta. Hoppas vi hittar i mörkret.

20.22 El Aldabón heter kvällens italienska restaurang. Vi fick knacka på dörren för att få komma in. Här står priserna i den valuta som kubanerna betalar i men det går bra att betala även med turistvalutan, konvertibla pesos (CUC).

21.15 Under måltiden knackades det på dörren flertalet gånger men det var inte alla som fick komma in. En av de som det öppnades för fick en påse med något. Vi lyssnade till instrumental julmusik, Joy to the world och Stilla natt under måltiden. Nu har jag beställt espresso.

21.34 Maten var mycket god, servicen utmärkt och maten närmast löjligt billig. Kuba är ett billigt turistmål men blir ännu billigare när man är lite utanför platserna där de flesta turister rör sig.

21.51 Hem ljuva hem. Det kan så vara att jag just lagt resans sista plagg i tvätten. Ja, tvätten och tvätten. Kläderna läggs i tvättstället. Det tillförs vatten och tvättmedel. Allt får ligga och dra. Därefter sköljs allt upp och hängs på tork. På hemvägen såg vi en man med dålig balans. Han vinglade lite på trottoaren, drog åt höger. Ibland vinglade han ut i gatan men rätade upp det hela. En gång gick han rakt mot en mc-polis. Polisen körde och mannen vinglade vidare, var och en åt sitt håll. Skulle tro att han druckit för mycket rom.

Sovjetisk teknik kyler vårt rum.

Middag på mysiga och billiga restaurangen El Aldabón.

Tisdag 5 augusti

08.26 Vi har sovit gott och svalt. Allt tack vare БК-1500. Idag blir det lite annorlunda. Vi ska åka eftermiddagsbuss. Vi blir kvar i Holguín under dagen och får ha kvar rummet tills dess. Bussen vi ska ansluta till har däremot redan startat sin långa resa.

09.34 Nu börjar det bli dags för mig att åka hem. Det kan inte få fortsätta på detta vis. Jag är på tok för lat och bortskämd. Det är bara att sätta sig till bords och bli serverad frukost. Nej, hem med mig så att jag åter får klara sådant på egen hand. Frukosten i sig var som alltid här på Kuba, alldeles utmärkt.

09.50 Idag är det en sådan där intressant dag. Framför oss har vi 4-5 timmar att ta hand om och utnyttja innan vi ska ladda för bussfärd. Hur ska vi fylla tiden med något vettigt och vad ska vi fylla den med? Det ordnar sig säkert.

10.34 Det är mycket folk i farten. Vi som de är ute och flanerar längs gatorna. Det första som vi kom till var Céspedesparken (Parque Céspedes). Lokalbefolkningen är som så ofta stockkonservativ och kallar fortfarande torget/parken efter sitt gamla namn, San José. Här ligger i alla fall kyrkan Iglesia San José. Vid torget möttes vi av ABBA-musik, Chiquitita på hög volym och ett torg med stängsel omkring. Stängslet liknar mest ett armeringsnät. Hela torget/parken verkar vara under ombyggnad.

10.55 Nu har vi fortsatt till centralt belägna Calixto Garcia-parken (Parque Calixto Garcia). Här tar vi en bänkrast och blir tilltalade av lokalbefolkningen. En välklädd dam har bett om en peso. En enklare klädd herre har frågat om vi var från USA. Christer upplyste mannen om vårt ursprung varvid mannen log, nickade och vandrade vidare.

Frukost hos familjen Fuentes, en bra start på dagen.

Christer vandrar iväg på en rundtur i Holguín.

Peter solsteks på Calle Agramonte.

Iglesia San José.

11.09 Även vi fortsatte mot nya mål. Vi stannade vid en park som heter Parque Peralta och bänkrastföremålet är grönt. Här håller några herrar på att blanda till cement/betong. Torrvarorna har hällts i en hög och snart tillförs nog vatten. Våra planer att gå till ett växlingskontor har stött på patrull. Det är 75 meter kö ut från kontoret. OK, ännu en lokal filur vill prata med oss. Jag fattar nada. Nu bytte han till engelska. Nu är det lättare att begripa. Han har visst några souvenirer som han vill sälja eller så vill han ha en slant till sin mamma. Det är svårt att få ut något av vad han säger.

11.55 Efter att en man med ett strykjärn i handen passerat så reste vi oss. Vi återvände till Calixto Garcia-torget. Här återsåg och återhörde vi mannen som frågade om USA tidigare. Han kom ihåg att vi var från Sverige, verkade jättelycklig över det och hyllade sedan ABBA. Efter det gick jag och handlade. Det mest dramatiska som skedde där var i kassan. Mannen före mig fick byta ut en sedel som kassörskan tyckte var för sliten. Utanför affären hände det mer. Christer pratade med en man om Olof Palme. Mannen tyckte att Olof Palme hade varit bra och visste att han mördats efter ett biobesök. Det pratades även om svensk ekonomi och hur olika svårt det är att lära sig språk. Franska gick bra att lära sig. Svårare var det med tyska och kinesiska. Finska ansågs helt omöjligt. Under konversationen erbjöds Christer ananaskärnor och hemgjord choklad. Nu är vi hemma igen för ett litet tag.

12.13 Vi är riktigt tacksamma över att vi får behålla detta rum utan extra kostnad fram till avfärden vid fyratiden. Det skulle aldrig ha fungerat på ett hotell. Vid såna här tillfällen inser man att service och flexibilitet många gånger är överlägset när man hyr privat av någon.

Folkliv på gågatan Calle Libertad, även kallad Bulevar.

Vi vilar i Calixto Garcia-parken.

Den svårfotograferade San Isidoro-katedralen vid Parque Peralta.

Här står populäre Calixto Garcia i statyform. Han är en självständighetshjälte född i Holguín.

12.42 Det har kalkylerats hur mycket mer kubansk valuta som kommer att gå åt. Dessutom har vi funderat på hur vi ska få tag i pengar. I första hand ska vi besöka en bankomat. I andra hand blir det växling. I tredje hand gör vi om proceduren i nästa stad istället.

13.18 Bankomaten vid Parque Céspedes var givmild. Den gav oss pengar, kvitto och bankomatkorten tillbaka. Det fanns en begränsning på max 40 sedlar. Nu blir det lunch på restaurangen Don Rico.

14.21 Det blev en god lunch till ett bra pris. Pasta och öl för två personer samt kaffe för en för runt 60 kronor. Då har vi dessutom räknat in den dricks vi gav. Det är jätteviktigt att lämna dricks på Kuba eftersom småslantarna i turistvalutan kan vara guld värt för en vanlig kuban som annars använder nationell peso för sina inköp. Vi kom tillbaka hem till Villa Fuentes i god tid och fick veta att taxin kommer runt 15.00. Allt var prima och vi var nöjda. När Christer skulle slå igång luftkonditioneringen fick han en elstöt. Den sovjetiska tekniken har sina brister trots allt. Dessutom går vår kylskåpsdörr inte att öppna. Det kan inte bara vara bra. Dörren går upp någon centimeter men sedan är det stopp.

14.55 Med gemensamma krafter fick vi ut dryckerna ur kylskåpet. Jag öppnade allt som gick och Christer fiskade ut nektartetrorna. Nu var det tänkt att vi skulle duscha innan bussresan. Problemet är bara det att det inte finns något vatten. Varför tyckte vi att allt var bra?

Diverse fordon cirkulerar runt Parque Céspedes.

Dagens lunch blir hos Don Rico.

Christer promenerar tillbaka efter en god lunch.

15.17 Vi sa hejdå till värdparet, José och Edelmi Fuentes. Nu är vi på busstationen. Vi får dock inte checka in ännu men vi är välkomna att göra det vid 16.00. Innan vi kom in hit så tjatades det om att vi skulle åka taxi istället för buss. Ovilja och redan existerande bussbiljetter var inga argument som övertygade taxikillarna.

15.58 Våra engelska resekollegor Anne och Claire har kommit in i väntsalen. De hade varit på en bergsutflykt här i Holguín idag. Nu hoppas de på att få lösa de biljetter som de anmälde intresse för igår afton när de kom hit. En annan engelsk tjej med indiskt ursprung är också här i samma ärende.

16.05 Nu har vi fått våra biljetter samt beskedet att bussen bör vara här runt 17.25. Även Anne och Claire har fått biljetter.

16.56 Avgångstiden närmar sig. Det är ¨långtråkigt här i vår lilla väntsal. Jag har gjort mig av med onödig vätska, mest för att bli onödig. I dörröppningen på väg ut från toaletten mötte jag pisstanten. Hon såg bestämd ut och fick en slant av mig.

17.03 Biljetten är indelad i origen (avreseort), destino (destination) och precio (pris). De i sin tur är indelade i tre rader och tre till fem kolumner. Siffror på och hål i biljetten berättar allt som behövs vetas, destino, 610. origen, 600, precio, 1100. Det är även hål i ett A och en femma. Detta innebär månad och datum.

17.19 Väntan är över och ryggsäckarna är på plats i bagageutrymmet. Bussvärden stänger fönster och rättar till säten. Lite längre fram i bussen sitter Anne och Claire. Den stora frågan är dock den, var är den tunnhårige fransosen med familj? Har han/de övergivit oss? De brukar ju vara med.

17.44 Busstoaletten är ett kapitel för sig. Dörren är lynnig, den vill inte stängas, öppnas eller hållas stängd. Belysningen är klen. Men den är ack så givmild med dofterna den erbjuder. Det är inget den håller inne med. En stackars asiat har nyss tvingat sig in i den.

18.42 Bussen står på tomgång vid busstationen i Bayamo. Brittiskan med indiska drag kom just ut från toan. Hon konstaterade att där inne bör man inte bli instängd. Här i Bayamo finns det de som kör häst och vagn, faktiskt så gör 40% det enligt en udda statistik. Den kubanska självständighetens vagga stod i staden. Fidel Castro höll sitt sista offentliga tal här 2006. Dessutom är Bayamo huvudstad i regionen Granma som tagit sitt namn från båten som vi såg i Havanna.

19.51 Mörkret har fallit. Vi åker genom städer och landsbygd på södra Kuba. När når vi målet?

Ett oväntat återseende av våra engelska reskamrater från Camagüey förgyllde tristessen i väntsalen.

Den sista bussresan med Viazul tar oss till Santiago de Cuba.

Vårt fina rum på Hostal Las Terrazas Martin y Gisel.

21.27 Vi sa hej, på återseende till Anne och Claire. Busstationen lämnades och vi tog sikte på en man med en lapp som det stod Kristel på. Att Christer ska få se sitt namn rättstavat får vi vänta med till en annan resa. Han har nu hetat Katrin, Chistor och Kristel. En herre sa till mig, min vän, jag har en taxi till dig. Jag svarade att min vän redan ordnat med en taxi. I ett snabbt tempo tog vi oss till Casa Hostal Las Terrazas Martin y Gisel. Här togs vi emot och togs till rum 2. Där togs det upp beställningar för middag och våra pass omhändertogs. Nu ska vi ta varsin dusch innan maten. Vi har kommit till den sista orten på denna resa, Santiago de Cuba.

21.55 Ont om vatten är det gott om. Det strilade endast men fuktiga blev vi och det är väl OK. Nu bär det av mot takterrassen.

23.01 Det var en god middag ikväll igen. Nu väntar vi på att få tillbaka passen. Vi sitter i rummet där vi kom in, jag antar att det kan kallas lobbyn. Entrédörren står på glänt och vi tycker oss se någon där inne.

23.15 Det var killen som tog emot oss som stod där i dörröppningen. Han kom in och sa, men titta där är ni ju. Vi tackade för maten och frågade om passen. Han gick in i ett annat rum och en man som satt därinne ropade på oss. Vi gick in dit och han ursäktade sig så mycket. Det hade strulat lite, kunde vi hämta passen i morgon istället? De frågade även när vi önskade frukost och vi sa att klockan 09.00 blir bra. Vi framförde önskemålen om frukost till en dam i köket. Nu blir det tvätt. Jag hade alltså inte helt rätt i min gissning om tvätten igår.