07.15 Det lutar åt att vi struntar i tvättmaskinen. Det är inte precis strålande torkväder denna dag. Anledningen till den tidiga timmen är den att det bara finns varmvatten fram till halvåtta här på boendet, ett boende som är vandrarhemmet Casa Luna i Cobán, Guatemala. Det kan dock bli lite handtvätt i tvätthon senare.

08.50 Idag känner vi oss slöa och slitna. Varför är det så? Det var väl inte jobbigt igår? Är det så att över fyrtio dagars resande har börjat ta ut sin rätt? Vi har i alla fall orkat med att duscha i den gemensamma duschen en bit bort från vårt rum. Enkelt men effektivt.

09.05 Utanför vårt fönster har en tjej serverats kaffe. Vi gick ut och frågade om frukost. Det som skedde var att vi hänvisades till en närliggande restaurang. Mystiskt!

Peter äter frukost på Café Fantasia.

09.31 I brist på boendefrukost gick vi ut för att leta oss till ett café. Vi tog sikte på Café Fantasia. Nu var vi inte de enda i rörelse. Det är en festival i staden, en festival som heter Rabin Ajau. Rabin Ajau är maya för kungens dotter. Gatan här utanför är fylld med en parad och trottoarerna packade med åskådare. Efter lite snirklande och trängande tog vi oss dock fram till vårt mål. Nu väntar vi på kaffe och pannkakor.

10.04 Frukosten var god. Vi var i princip de enda gästerna. Vi passade också på att fotografera och filma glada skolbarn som gick genom staden i den stora paraden.

10.20 Nu har vi tagit in det vi hängt på tork. Det är inte för att det är torrt. Det är för att det inte ska bli blött om det kommer en regnskur. När allt är klart så går vi ut igen.

En parad i Cobán. Här syns skolbarn som vill rädda miljön och skydda naturen.

Cobán

Hostal Casa Luna.

10.55 Nu ska det gås åt skogen. Vi har gått några gator bort från vårt boende och är nu vid Parque Nacional Las Victorias. Blir det fler och/eller nya djur, upplevelser och eskapader? Nationalparken ligger alldeles i anslutning till staden. Vi har pratat med en parkvakt, fått lite information om olika stigar och är nu redo för skogen.

11.25 Ingenting upplevt hittills. Vi går runt i cirklar och kommer inte ut i skogen. Vi har inte hittat de rätta stigarna/lederna. Det enda som hänt är att vi börjat bli törstiga. Tyvärr har vi ingen vätska med oss ej heller något myggmedel. Vi hittade i alla fall en mysig liten damm.

11.45 Christer hittade äntligen en bra användbar stig. Dock vet vi inte sträckan eller sträckningen så vi tar och vänder. Det är definitivt däggdjurslöst här. Skogen är dock fylld av vacker grönska och diverse insekter.

12.27 Längs stigen låg små flygblad med bilder på UCN:s president och vicepresidentkandidater. Gör detta UCN till ett skogsparti? Vi har också blivit förbisprungna av en joggare två gånger. Går vi långsamt eller är slingan kort? Till slut lämnade vi skogen och stigen och kom fram till Club Cobán Imperials hemmastadion Estadio Verapaz Jose Angel Rossi. De blev nationsmästare den 6 juni 2004.

Peter gör en anteckning innan inträdet i nationalparken.

En mysig damm i nationalparken Las Victorias.

Christer i en uppförsbacke.

En skogsstig i nationalparken Las Victorias.

Club Cobán Imperial var faktiskt Guatemalas bästa fotbollslag 2004.

13.14 Solen skiner utanför våra gardiner och det nytvättade hänger på tvättliner. Nej det blev för krystat nödrimmande. Det stämde inte så bra heller. Vi är i alla fall tillbaka i vårt rum för en liten paus.

13.52 På bordet ligget vita, linne(?) servetter. Sallad? undrade kyparen då han ställde två Gallo-öl på bordet. I högtalaren hörs en instrumental version av My Way. Det är lunchdags på restaurangen El Bistro. Restaurangen hör till ett hotell som heter Casa D´Acuña. Vi önskar att vi valt detta boende istället. Vi tog oss hit genom att gå utför en brant backe från stadens huvudtorg.

15.10 Under måltiden hade vi besök av flugor. Efter maten såg vi torget med lite underlig betongkonst och en kyrka. Därefter följde en framgångsrik jakt på ett internetcafé. Nu ska vi uppdatera oss.

Christer äter lunch på El Bistro.

15.52 Efter uppdateringar på internet ska vi nu ta en eftermiddagsfika på maya-caféet Xkape Kob’an. Vi fick menyerna och en maracas. Menyn är för att vi ska se vad vi kan beställa. Vi skakade maracasen då vi ville beställa. Ok, Christers tilltugg är tyvärr slut. Han har beställt molletes istället. Vi sitter i en vacker trädgård.

17.21 Innan hemkomst så gick vi och handlade lite. Just som jag satte mig på sängkanten här på rummet så briserade en fyrverkeripjäs utanför. Det var gott med fika fast Christers molletes såg underliga ut, lite sladdriga. Blipp, säger hotellets dator just nu.

18.02 Vi har gjort en budget för tiden vi har kvar i landet. Det bistra faktumet är att vi har för lite quetzal för att det ska gå ihop. Nu ska vi gå ut och läsa lite.

På detta café måste man spela maracas för att få betjäning.

19.19 Ett drama utspelade sig under läsningen. En stor svart insekt, mal? hade förirrat sig in i vårt grannrum. Den satt på insidan av ett fönster och försökte ta sig ut. Jag öppnade upp ett litet fönster mer, lyfte på gardinen varvid malen följde med och kunde flyga ut. Min bäddmadrass är inplastad och det låter konstigt då jag sitter eller ligger i sängen.

20.16 Vi tittar på U-20 VM i fotboll och matchen Colombia-Mali. Det står 1-0. Vi siar även om vilka som blir världsmästare. Jag tror på Frankrike och Christer på Spanien.

20.49 Vi har just sett Colombia vinna med 2-0. Det sista målet och slutsignalen såg vi på El Peñascal, restaurangen vi besökte även igår. Vi väntar på dagens första och sista middag.

21.24 Återkomsten till rummet inträffade alldeles nyss. Nu ska vi preparera oss och ryggsäckarna för morgondagen. Kvällens stora fråga är, kommer vi att komma med minibussen klockan 10.00 i morgon? Det har inte siktats några ödlor i staden. Lever de inte så här långt norrut?

Onsdag 3 augusti

07.16 Vid ett litet bord utanför vårt rum sitter det en man. Han tittar i en guidebok och verkar vänta på något. Det kan väl inte vara frukost? Vi fick ju veta igår att de inte erbjuder frukost. Vår morgon är välplanerad. Vi ska tillbaka till Café Fantasia för kaffe och pannkakor. Det är ingen panik. Vår transport går ju vid 10.00. Det känns alltid bra att ha saker och ting planerade.

07.43 Det äts frukost här ute trots allt. Är det så att det erbjuds idag? Är det bara för vissa rum? Gäller det bara fram till en viss tid? Vad det än är, varför sades det inget om det då vi frågade om frukost igår.

08.44 Den trevliga och välplanerade morgonen har fått ett abrupt slut. Vi gick ut för att äta frukost på Café Fantasia för en kvart sedan. Då vi kom ut från boendet fick vi se en minibuss parkerad och fick veta att vår transport inte går 10.00 utan 09.00. Det blev till att snabbt rusa ut, köpa några brödbitar och hastigt trycka i sig dem. Nu ska vi bara packa det sista. Fan.., satasns.. jävla.. Varför har det inte sagts något om detta till oss tidigare? Vi funderar på att straffa, hänga vår unga värd. Det har varit allmänt struligt på detta ställe trots att Christer ordnat allt via mail innan. Det känns som om några vikarier hoppat in och ingen har koll.

09.06 Minibussen kom och vår unga värd hade en diskussion kring varför den kom nu och inte vid det utlovade 10.00. Han kanske inte ska hängas i alla fall. Dock är det en rejäl brist i kommunikationen någonstans. Transporten och boendet är ju trots allt i samma koncern, Cobán Travels. Nu bär det i alla fall av.

09.14 Vi har stannat vid nästa upplockningsplats, Pension Monja Blanca. De två spanska damerna som ska åka härifrån är lika förvånade som vi var alldeles nyss. De är inne och snabbpackar nu. Utanför den öppna sidodörren står två herrar och röker. Röken söker sig in i bussen. En sådan morgon.

10.28 Nu står vi stilla i en by. Här omkring är det marknad. Allt möjligt erbjuds. Vi är i... ja det vet jag faktiskt inte. Har ingen aning.

Vår minibuss har stannat för fikapaus.

11.50 Det har blivit dags för en kvarts stopp vid en liten kiosk där två landsvägar möts. Kiosken står under en stor klippa. Det blir bensträckning, blåstömning och eventuell påfyllning. Det är soligt och varmt här. Vi har kommit ner till låglandet och solen steker verkligen.

13.17 Kvartsstoppet tog tjugofem minuter. Nyss passerade vi en skylt där det stod Las Pozas och antal kilometer. Platsen vi stannade vid låg i närheten av staden San Antonio Las Cuevas. Landskapet är plattare, mer agrart och helt klart barrträdsfattigt. Jag skulle tro att runt halva resan är gjord. Vi åker spikrakt norrut.

13.32 Det har gjorts ett nytt stopp. Vi är vid Las Olivas. Vi verkar vara vid en karantänzon. Det är gräns till provinsen Petén. Passagerarnas handbagage har kollats, De verkar vilja undvika, Mosca del Mediteranio. Det är en fruktfluga som kan ställa till ordentliga problem. All medhavd frukt ska visas upp och kontrolleras av poliserna.

En flod har tillfälligt stoppat vår nordliga resa.

Dags att åka färja. Dags att kliva in i en het minibuss igen. Notera tjejen med en kokosnöt och en machete.

13.58 Ett nytt stopp har gjorts. Vi har stannat i samhället Sayaxché och vid floden Rio de la Pasión. Vi, vår transport och andra fordon väntar på transporten över floden. Det är inte lång sträcka över men lång nog för att inte kunna hoppa över. Några entusiastiska försäljare öppnar kokosnötter och säljer kokosmjölk i hettan.

14.15 Till slut blev det vår tur. Jag, Christer, några spanjorer och ett gäng asiater. Det är vi som reser ihop idag. Vi färdas nu på en liten pråm/färja över floden. Det är inte lite varmt i bussen idag. Föraren har undrat vart vi ska när vi kommer fram. Vi gav honom boendets namn och han kände igen det.

15.33 Nu står vi still vid Hotel Jaguar Inn i Santa Elena. Några spanska turister står utanför och röker. Föraren har åter frågar vart vi ska. OK, nu kommer de som klev av in igen. De gillar inte stället och vill hitta ett annat hotell.

16.16 Till slut åkte vi över bron, under portalen och kom till Hospedaje Yaxha (http://www.cafeyaxha.com/go/) i Flores, dagens slutdestination för vår del. Staden ligger på en ö i Petén Itza-sjön. Fastlandsdelen som sitter ihop med Flores heter Santa Elena. Här på Yaxha, som är ett tyskägt arkeologiskt café blev vi visade till rum 24 och nu har vi duschat. Konstigt nog har vi också börjat svettas. Snart går vi ut på stan för att ordna några saker.

16.49 Just nu handskrivs morgondagens utflyktsbiljetter ut. Dessa har vi köpt i en liten resebyrå 100 meter från vårt boende.

17.03 Nu unnar vi oss en bänkrast. Biljetterna som skrevs ut tar oss tur och retur till mayastaden Tikal.

Gata i Flores.

Denna buss tycker om Sandra, en av presidentkandidaterna.

17.36 Vi har börjat vandra runt vår hemö. I vattnet bakom mig sänker sig solen. Inne på Café Raices sjunger Bob Marley "Buffalo Soldier". En och annan tuk-tuk passerar och längre bort pratas tyska.

17.58 På väggen snett bakom mig hänger Guernica. Det är inte det enda verket av Picasso här. Vi är på det italienskägda Pizzeria Piccasso för middag.

19.12 Nu har jag lyckats röra till allt igen. Jag satt och tittade mig undrande runt i restaurangen. Den snälle stackars kyparen trodde självklart att något var fel, att jag ville något. Han kom genast ilande. Återigen måste jag tänka innan jag agerar. Kyparen reagerade fullständigt logiskt och normalt.

Denna portal hälsar oss välkomna till Flores.

En man vilar på en brygga.

18.45 Notans 109 quetzal korrigerades av Christer till den korrekta 112 quetzal. Kyparen såg först förvånad ut och log sedan. Han sa ”Thank You”. Vi kan åter höra ödlesnack. Det känns bra att de är tillbaka, våra gecko-vänner.

18.52 Jag tog 50 quetzal i växel och Christer tog 30 quetzal de övriga åtta lämnades i dricks. Jag lovade att balansera skillnaden genom att köpa Christers drycker. Nu ger vi oss av från restaurangen för att göra inköpen.

19.32 Vid inköpet hade jag totalt glömt vad jag lovat. Jag köpte min dryck och lämnade butiken. Detta fick till följd att Christer inte kunde köpa något. Man ska inte lämna butiken innan man vet om kamraten kan göra affärer. Det blev en dubbeltabbe av mig. Utanför butiken gav jag två femquetzalsedlar till Christer. En av dessa försvann spårlöst ur hans plånbok. Den fanns helt enkelt inte där då han skulle köpa sin dryck. Sedeln dök dock upp lika plötsligt som den försvunnit. Den hittades tillsammans med en annan femma i Christers ficka. Vi är nog båda rätt trötta och förvirrade. Nu är vi tillfälligtvis hemma igen. Det är varmt i rummet och takfläkten gör inte mycket nytta.

Några har tagit sig ett eftermiddagsdopp i Petén Itza-sjön.

20.40 Vi har varit en sväng på ett internetcafé. Nu har vi satt oss nere vid sjöpromenaden. Vi hoppas på att rummet ska svalna under det att vi är ute.

21.28 Hoppas kunde man alltid göra men svalnat har det inte. Det är inte mycket att göra åt saken. Saken är den att det nu blivit dags att läsa på om Tikal. Imorgon ska mycket ses och göras.

22.40 Det väntas på att Christers mobil ska laddas klart. Vi vill se dagens filmer. Det lär inte bli svalt i rummet i natt. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Solen går ner i Flores.

Torsdag 4 augusti

07.05 Natten som passerat har varit varm. På något vis har vi dock sovit. Idag väntar ännu ett äventyr. Vi ska iväg och titta på mer mayaruiner.

07.36 Vinden fläktar in från den öppna dörren, porten. Vi är en trappa ner på Café Yaxha som ingår i boendet. Det har beställts mayapannkakor och kaffe. Kaffe på spanska är maskulinum och inte femininum som jag nyss sa. Kaffe på franska är mest söligt.

08.37 Det tog lite tid att få de så kallade Ramonpannkakorna. Det var väl värt väntan. Vid betalningen, det kostade 66 quetzal, krånglade jag till det för servitrisen. Jag lämnade 101 quetzal och hon hade ingen växel, illa tänkt av mig. Christer ryckte in och räddade mig. Han la en delsumma som jag fyllde på. Efter det följde en tröstlös jakt på ett postkontor här i Flores. Vi gav upp jakten och köpte vatten. Vi tog med oss vattnet hem och nu väntar vi på transporten och utflykten.

Café Arqueológico Yaxha. Vi bor på caféets övervåning.

09.04 Här vi utanför boendet står och klockan den går. Vi väntar på transporten som bokades igår.

09.10 Vår skjuts kom och vi klev in i ett passagerarfritt fordon. Nu har vi gjort ett stopp vid La Hacienda de Rey. Här har två ytterligare passagerare anslutit. Kommer det att bli fler?

09.23 Det blev inga fler. Våra medpassagerare är båda från I-länder, Indien och Israel. Vi har träffat en del från det heliga landet i år.

10.30 Indiern, en kille i 25-årsåldern som bor i Kanada och israeliskan i 60-årsåldern är trevliga och vi har pratat under stora delar av resan. Den indiske killen var irriterade över lata människor som inte orkade lära sig saker fast kunskaper är lättare än någonsin att komma över med hjälp av internet. Israeliskan var trött på att alla förknippade Israel med bomber och oroligheter. Hon hade andra erfarenheter. Nyss kom vi till en port och ombord hoppade en man som erbjöd guidning, något som vi tackade nej till men som israeliskan nappade på. Hon ville dock kolla med vännerna som hon ska träffa då vi kommer fram. Guiden visade även en krydda som indiern kände igen. Nu är ju indier vana vid kryddor.

Varning för en krokodil vi aldrig såg.

Peter framför ett träd av ansenlig storlek.

Informationstavla i Tikal.

10.57 Nu har vi betalat in oss på tempelområdet Tikal. Vi tittade på krokodildammen vid entrén men såg inget liv i den. Svetten lackar, rinner och forsar. Vi är på väg mot det stora området. Ojdå! En aguti sprang just förbi.

11.25 Skuggan är svalare än solskensytorna. Bakom mig är Tempel I som just fotograferats. Tempel I är också känt som Stora Jaguaren och det är 47 meter högt. Det uppfördes som ett begravningstempel för Jasaw Chan K'awiil I. Han styrde över området mellan åren 682 och 734. Vi kan höra både fåglar och myggor. Från den nedre delen av ett träd hörs ett surrande ljud. Templet liksom hela området finns på en välbekant lista. Jag är mäkta imponerad över dessa byggnadsverk.

11.58 Vi sitter och läskar oss nära foten till Tempel II. En bit bort är Gran Plaza och Tempel I. Nu funderar vi på att klättra upp för trapporna till Tempel II. Vi är långt ifrån de enda turisterna här. Det är folk från hela världen här. Just nu står vi bredvid en dansk familj och tittar på en fågel i ett träd.

En av många skogsstigar i Tikal.

Mayafolkets mäktiga pyramider gömmer sig i regnskogen.

En vy från toppen av Tempel II.

Vi undersökte det lokala insektslivet.

Christer ser liten ut i sällskap med Tempel V.

12.12 Dryckerna gav oss precis vad vi behövde. De var läskande, sockerhaltiga och svala. Nu har vi klättrat uppför tre branta trätrappor och nått toppen av Tempel II. Det fläktar skönt häruppe. Tempel II är 38 meter högt och uppfördes av Jasaw Chan K'awiil I till minne av hans hustru Kalajuun Une' Mo' eller om man vill "Fru tolv ara svansar".

12.40 Omkring oss är det skog och djur. Det är apor och insekter i långa banor. Vi är en bit från Tempel V. Värmen har börjat ta på oss. Templet uppfördes på 600-talet då kungen hette "djurskalle". Under en lång stund har vi studerat djurlivet uppe i trädtopparna. Det vi först trodde var sengångare är nog trots allt spindelapor ändå.

13.03 Vi har hört konstiga ljud från skogen. Det lät som en sågklinga som jobbade sig igenom en grov stock. Det bör vara någon form av insekt eller fågel som framkallar detta. Vi har nått de så kallade Sju Templen. Här finns sju tempel uppförda mellan 600-talet och 900-talet.

13.27 En gråräv dök upp nära oss och insekterna är kvar. Vi är vid Den Förlorade Världen. Inne i en av byggnaderna här finns resterna av en byggnad som uppfördes runt 700 före Kristus.

Christer lyckades fotografera denna jättelika insekt.

En vacker skalbagge vandrade omkring i Tikal.

Urgamla byggnader gömmer sig under regnskogens grönska.

13.53 Några människor, bland dem vi, några brittiska fågelskådare och några schweizare, har slagit sig ner längs vägen mellan Den Förlorade Världen och Tempel IV. Vi sitter här för att vi behöver vätska. Tänk vad lite det behövs för att man ska känna välbefinnande. Allt skulle vara på topp i fall insekterna höll sig undan eller i alla fall bet andra.

14.10 Tempel IV var inte mycket att se. Visst den är med sina 64,6 meter den högsta förcolumbianska bevarade byggnaden men det pågick en renovering och de nedre delarna var överväxta.

15.24 Vi lämnade det övervuxna templet och följde en trevlig stig och fick se en flock spindelapor. När stigen plötsligt tog slut så vände vi mot utgången av området. På vägen fick vi se Tempel III. Då det gäller djur så såg vi näsbjörnar och en påfågelkalkon, Meleagris ocellata. Den stora happeningen då det gäller djur var ändå det avgrundsvrål vi fick höra från ett träd. Vi misstänker att det var en vrålapa.

15.52 Vi har lämnat tempelområdet och är nu vid komplexet vid entrén. Vi har satt oss ner på restaurangen här för en sen paniklunch innan bussen går tillbaka. Det blev strips med ostburgare till lunch. Nu är vi tillbaka i en minibuss. Det är dags att åka hem. Mer återstår att göra idag.

Vänster eller höger? Det är frågan!

Vi mötte en orädd kalkon.

Vi hann äta en sen lunch innan återresan.

17.17 Återtransporten gick smidigt. Väl tillbaka så gick vi till samma resebyrå som igår. Där kollade vi om en transport till Belize för morgondagen. Visst fanns det en men inte dit och då vi ville. Nu har vi ordnat med en transport till gränsen som hämtar oss vid hotellet klockan 05.00. Vi lämnade kontoret och den genomtrevlige Oscar för att köpa dryck. Nu när det är avklarat så är vi tillbaka i tjugofyran.

18.33 Våra kroppar täcktes av först vatten och sedan kläder. När detta var avklarat lämnade vi rummet och gjorde klart med utcheckningen i morgon. Nu har vi sett mer av staden. Närmast vill vi köpa dryck och kost för morgondagen.

19.03 Vi har köpt lite dryck att läska oss med. Christer har dessutom köpt lite resdryck att ta med i morgon och jag har köpt lite rusdryck att ta med hem. Då vi drack dryckerna bad en kvinna om pengar till mjöl för sitt barn. Jag gav henne en femma. Det var inte smart av mig. Den går nog inte till mjölk och femman hade behövts då vi surfar på nätet senare. Stenbänken vi sitter på är varm trots att solen har gått ner. Gått eller glidit ner i sjön har två personer nedanför oss. Tidigare under kvällen erbjöds vi taxi. Då vi nekade la han till, taxi till Tikal? Vem vill till Tikal då det mörknat, inte vi i alla fall.

19.36 Vi har funnit drycker och även lite att mumsa på. Dock har vi inte fått lös pengar till internet. Det hade vi haft om jag inte skänkt bort pengar.

Kyrkan i Flores ligger på öns högsta punkt.

Ännu en vacker solnedgång i Flores.

19.43 Vi sitter på en bänk längs strandpromenaden. Det ropades just på ett litet barn, sisådär 4-5 år gammalt. Visst det är väl inget konstigt med det. Det underliga var att det ropades Eriksson. Vi funderade ett tag över varför någon i Guatemala ger sin son namnet Eriksson.

19.58 Det är dags för middag på boendet. Det har beställts kötträtter att tugga på samt då det gäller dryck, smoothies med; apelsin, ananas och chaya, jag vet inte det svenska namnet. Hela vår middag bygger på mayaindianernas traditionella kök. Det blir spännande.

21.32 Maten och drycken var god. Det blev även nätsurfande till slut. Inte mycket nytt har hänt ute i världen. Vi kan dock ha hittat det svenska namnet på chaya, det kan vara trädspenat.

Fredag 5 augusti

04.34 Väckningssignalen har ljudit. Dock vet jag inte hur vaken jag är. Med visst besvär fick jag i mig den lätta frukosten. Nu ska kläder och ryggsäckar på innan vi kan gå.

04.48 Vi har tagit oss ut i halvmörkret inne på boendet. Jag hoppas att inget viktigt blev kvar där inne. Enligt instruktioner från gårdagen lyckades vi ta oss ut ur caféet och ut på gatan. Nu ska vi vänta på bussen på den lilla vägen utanför boendet.

05.00 Bussen stannade på den större vägen längs sjön nedanför vårt boende. En man kom och hämtade oss så allt löste sig. Vi gick dit och ombord. Nu bär det av. I öster masar sig solen så sakta upp mot horisonten. Jag ska däremot försöka sova lite. Det är minst en timmes resa innan vi når gränsen till Belize.

BELIZE

07.25 Det blev en slö och delvis studsig busstur. Till slut nådde vi gränsen i den sömninga lilla byn Melchor de Mencos. Ut- och instämplandet gick bara bra. Vid tullen fanns två vägar att välja bland, båda var röda och med texten Something to declare. En snäll tullare visade mig vägen. Det var enkelt, det var bara att gå. Nu åker vi taxi i Christers 84:e och mitt 90:e land, Belize. Nu stannar taxin, det är dags att tanka. Förutom chauffören har vi en äldre herre med i bilen. Chauffören ville köra oss hela vägen till dagens slutmål men av ekonomiska skäl har vi bett honom ta oss till San Ignacio, även känt som Cayo. Belize är ett land där spanska och engelska samexisterar. Ju närmare havet man kommer desto mer engelska och karibiskt blir det.

07.51 Vi sitter på en aprikosfärgad mur, rabattvägg framför Savannah Taxi Drivers Co-Op och Omega Fast Food. Det är bussen vi väntar på. Under färden hit har vi sett några människor som tillhör en religiös grupp som lever och klär sig som på 1800-talet. De kallas mennoniter och har tyskt ursprung. Herrarna vi har sett har varit blonda, haft halmhattar och gröna skjortor med hängslen. Vi sitter nu i San Ignaco.

08.08 En buss kom till slut. Vi klättrade in genom nödutgången längst bak på en gammal amerikansk skolbuss. I början fick vi stå men nu har vi satt oss. Bussen ska ta oss till huvudstaden Belmopan och har en hel del skolbarn ombord.

09.16 Mer mennoniter sågs efter vägen och en klev in i bussen. Nu har vi unnat oss lite medhavd fika här på busstationen i Belmopan. Vi är alltså i huvudstaden. Här är vi och väntar på nästa buss. Jag har dessutom lyckats att få snuva.

09.32 På vår korta stund på busstationen lyckades jag gå iväg utan att säga till Christer. Detta gjorde såklart Christer förvirrad och förvånad. Christer, som det är mer ordning på, lyckades ta reda på vilken buss vi ska resa vidare med senare.

10.10 Vi är på väg igen. Vår buss tar oss söderut igenom vårt sista land på resan.

10.22 I byn Armenia såg vi ett mennonitpar med barn stå vid vägkanten. Det var en bild som hämtad från 1800-talet. Mannen, hustrun och barnet var alla blonda och klädda i kläder som var omoderna i Sverige långt innan farfar var ung.

10.35 Det är god stämning på bussen. Chauffören och biljettkillen skämtar, passagerare hjälps ombord och hjälps av bussen. Tydligen får man inte stå i dessa bussar. Efter ett tag när alla sittplatser var upptagna slutade bussen ta upp nya passagerare. Det känns ovanligt efter våra erfarenheter från Karibien, Vietnam och Honduras där folk pressades in i fordonen.

Chaleanor Hotel, Dangriga

Det är stekhett i Dangriga denna dag.

11.48 Vi är framme! Bussen stannade utanför staden. Den kunde inte köra in eftersom Havannabron är under ombyggnad. Vi gick över en gångbro och sökte oss till Chaleanor Hotel här i Dangriga. Dagens rumsnummer är 9. Vi har sängar. WC och prisa, ja vem vet vem, AC. Dangriga som förr hette Stann Creek har en känsla av Karibien. Människorna påminner om de på karibiska öarna och även trähusen här liknar de vi såg under resan 2007. Hotellrummet har havsutsikt. Vi kan titta ut över Hondurasbukten. Det är dessutom gratis bananer för gästerna. Nu ska vi lura lite.

13.45 Jag kan inte påstå att vi är utvilade. Jag vet att vi är hungriga. Vi är på Riverside Café. Först hade jag tänkt ta en ostburgare innan den klarsynte Christer upplyste mig om att det troligast blir burgare till middag idag. Det har beställts bönor, ris och fläsk-/nötkött, till det dricker vi Belikin. Vi har nu provat öl från alla Centralamerikanske länder. Denna är nog den bästa av dem alla.

14.40 Gjort är gjort. Det som är gjort är att vi ätit upp maten, tagit ut pengar och inhandlat dryck. En halvliter vardera av det inköpta rann just ner för våra strupar. Det är vackert väder ute men vi vill inte vara där. Det är för soligt, för blå himmel och därmed för varmt. Man blir enormt törstig och vill läska sig snarast.

Christer är på jakt efter en bankomat i Dangriga.

15.15 Vi har suttit på balkongen och läst i våra böcker. Jag håller på att somna. Det behövs ännu en lur.

16.34 Den där siestan, luren behövde jag. Det var skönt att sova i vårt svala rum.

17.41 Det flytande havet plaskar in framför oss. Vi sitter på en stock nere vid stranden. Det är flod, högvatten. Det fläktar skönt och några badar.

18.03 Stocken och havet lämnades. Nu sitter vi på en svart stenbänk vid en gräsplätt. På en gul stenbyggnad står det Alejo Beni Park. Några grabbar sparkar en fotboll en bit bort. Solen är på väg ner under det att ett djur låter en bit bort.

En lugn stund vid havet.

19.00 Efter det att vi handlat fick jag det tråkiga beskedet att grisen var slut. Istället så beställde jag sötsur kyckling. Christer har beställt kyckling med ananas. Restaurangen Xiang Dang Dang Restaurant erbjuder liten och stor portion. En stor portion föder två personer. Det är alltid svårt att veta det där med portionsstorleken. Nu gäller det att komma ihåg att ta malariatabletten vid hemkomsten.

19.57 Kinamat är gott. Jag fick dock strips till mina friterade kycklingbitar. Nu har vi betalat för oss och de inbördes skulderna är sanerade. Insektsbett från tidigare dagar kliar som bara den.

21.05 Det zappas runt mellan de olika kanalerna på rummets TV. Det erbjuds över 100 kanaler från olika delar av världen.

21.56 Dagen avslutades med en balkongöl. Det funderas kring varför de mörkhyade i den här delen av världen antingen hänger sig till rasta-/skamusik eller rapmusik. Varför väljer de inte synt, hårdrock eller raggarstuket? Vågar ingen sticka ut?

22.54 Det nationella programmet 7 NEWS rapporterar om olika brott som begåtts i landet. De går ut med namn, bild och brott på dem som utfört gärningarna. Det rapporteras om drogbrott, tjuvjakt och olaga avverkning. De går även ut med namn på de som utsatts för brott. Just nu är det en nationell musiktävling.

Kvällens matleverantör.