06.43 En sådan morgon, en sådan start på denna morgon, vi har just vaknat till i Santa Elena, Monteverde, Costa Rica. Christers mobil lät under natten och han sa till mig, "Någon har ringt". Mitt svar blev binnikemask! Binnikemask? undrade Christer. Ja, svarade jag, jag är hungrig! Dock är jag inte hungrig. Jag var kvar i en konversation i drömvärlden. Nu är jag tillbaka och redo för den nya dagen. Vi ska på utflykt, därav den arla timmen.

Tidig morgon på Cabinas El Pueblo.

07.46 Källarfrukosten här på Cabinas El Pueblo är avslutad. Det blev färska skivor av vattenmelon, papaya och ananas. Till det serverades kaffe eller juice och två frallor och en tub med jordgubbssylt.

08.05 Vi sitter nu i solskenet utanför vårt rum. Det väntas på transportmedlet som ska ta oss till dagens utflyktsmål, Reserva Santa Elena. Det är avfärd vid 08.30, det sas så av vår incheckare. Vi har fått inplastade små biljetter som kan bytas ut mot en skjuts upp till naturreservatet.

08.41 Solskenet fortsätter, det är bra. Väntandet fortsätter, det är inte bra. Molnigheten ökar, absolut inte bra. Vi har dock förflyttat oss till en mur nere vid vägen utanför vårt boende. Här ska det komma någon och plocka upp oss påstås det.

08.50 Väntan är över, i alla fall väntandet på att transporten ska komma. Nu väntas det på att den ska komma fram. Vi sitter i en minibuss ihop med några turister och ett större gäng utländska volontärer som är på väg till sitt dagliga arbete i regnskogsreservatet.

09.22 Vi kom fram, passerade informationen, skrev in oss i en gästbok och nu följer vi den cementerade stigen, Encantado, som leder oss in i regnskogen.

Dagens utflyktsmål, molnregnskogen strax utanför Santa Elena.

10.17 Encantado-stigen gick från cementstig till grusstig. Nu sitter vi på några betonghålstenar och lyssnar till skogens ljud. Det hörs vatten som porlar och droppar, fågelsång och syrsljud. Löv och blad faller omkring oss. Det är en mäktig känsla att sitta här mitt i det gröna. På vår väg har vi passerat mycket grönt. Tyvärr har också några högljudda amerikanska turister stört friden vid några tillfällen. Varför måste amerikaner alltid vara så högljudda?

10.38 Vi vandrar vidare längs den 3,4 kilometer långa stigen. Det prasslar och låter inne bland växtligheten men det verkar bara vara fåglar av olika slag som är i farten. Vi mötte nyss två amerikanska unga män som verkar vara här för att bränna kalorier. De halvspringer längs stigen i full fart. Man undrar varför någon har bråttom här?

11.10 Vi har sett blommor, växter, frukter, färilar och nu tittar vi på en tusenfoting som vandrar fram över de fallna löven. Det är liv och rörelse överallt. Vi är i en molnregnskog på hög höjd och det är inte så många stora djur i farten här men insektslivet och fågellivet är desto mer imponerande.

11.26 Vi har lyssnat på märkliga fågelljud som kommer från trädtopparna någonstans. En fågel har ett metalliskt skärande ljud. Vi är inte ensamma här ute. Då och då dyker det upp andra turister, t.ex. ett äldre tyskt par som åkte med oss från La Fortuna igår.

En promenadvänlig stig tar oss in i det stora gröna.

I den stora skogen känner man sig liten.

Okända bär, dumt att provsmaka!

11.54 Stigen är nu färdigvandrad. Vi har både fotograferat och filmat och njutit av naturupplevelsen. Just nu längtar vi dock efter både mat och dryck. Med facit i hand borde vi haft med oss mer dryck och någon slags matsäck. Vi har haft tur med vädret, inget regn än! Nu funderar vi om vi ska gå ännu en liten stig här eller återvända till informationen och invänta hemtransporten.

12.15 Vi tog en kort vandring längs en betongstig gjord för barn, Mundo Joven. Nu sitter vi på en bänk vid vändplanen och väntar på fordonet som ska ta oss hem till Santa Elena igen. En asiatisk dam och några amerikaner har också satt sig här.

12.39 En av volontärerna, en amerikan med japanskt ursprung har börjat prata med den asiatiska damen som visade sig vara från Japan. De verkar ha mycket att prata om.

13.05 Minibussen har dykt upp och den fylldes snabbt. Nu åker vi tillbaka.

13.38 Minibussen stannade i Santa Elenas centrum och vi klev ut. Vi passerade boendet och gick till den rekommenderade lilla restaurangen Soda La Amistad för lunch.

Christer tar en paus i grönskan.

Vi har nått fram till "Fikusbäcken".

Tät och frodig molnregnskog.

En representant från det imponerande insektslivet i molnregnskogen.

14.17 Soda La Amistad visade sig vara ett mysigt litet ställe med bara några enstaka bord och några entusiastiska unga damer ute i köket. Efter avslutad lunch fick vi dessutom ett litet bakverk var gratis och innan vi gick fick vi ett visitkort vardera. Nu är vi tillbaka hemma irummet. Här är det renbäddat och vi har fått nya handdukar. Perfekt!

15.04 För att få något vettigt gjort har vi gått ut på den lilla stadens gator igen. Nu vet vi varifrån bussen går i morgon bitti. För att fira detta är vi tillbaka på Cafeteria El Colibri. Vi tar en kaffe och en kanelbulle vardera. En välgödd herre, en amerikan från Atlanta, berättar för några andra amerikaner från Iowa om sitt kaffeföretag och sin plantage. En tjej läser en bok och äter en morot och några små, runda och platta bröd. Hon dricker latte. Den trevlige ägaren var glad att återse oss men gick sedan av sitt pass.

15.38 Det svårfunna bussbiljettkontoret besöktes och pengar och biljetter bytte ägare. Nu har vi biljetter härifrån imorgon bitti. Innan hemkomst besöktes Supermercado Vargas. Där inköptes sådant som kan vara bra att ha imorgon som frukost och färddryck. Christer har köpt ett gäng bananer som är grova som lårben. Nu ska vi nog bara njuta lite innan vi gör något annat.

Soda La Amistad, en mysig liten restaurang.

16.48 Ett rökliknande dis driver in och skymmer vår utsikt allt mer. Vi sitter på bänken utanför rum 2, vårt rum och läser i våra böcker av Jo Nesbø. I fjärran hörs ett dovt muller, åska?

18.17 Här går det inte att sitta kvar. Vi ska ge oss ut för middag. Vi hoppas att hitta ett nytt ställe. Det ska nog gå bra. Det finns ju några att välja bland.

18.54 Ifrån taket i denna lilla lokal hänger ett antal gosedjur i snören, ett minst sagt udda val av inredning. Vi är på den lokala restaurangen "The Countryman" eller på spanska, El Campesino. Vi är de enda gästerna och ser fram mot en god måltid.

19.57 Det blev gott kött med en ostskiva på, osten produceras förresten här i regionen, blandade grönsaker, potatismos och banan. Vid betalningen hade det räknats lite fel. Först skulle det ha kostat 10 560 colón. Christer påpekade felräkningen som korrigerades till 18 200 colón. Servitrisen (ägarens dotter) var mycket tacksam för att vi påpekat misstaget. Hon slapp nog ovett från fadern nu. Nu ska vi packa ihop. I morgon far vi vidare. Det har varit bra här. Vi har haft ett utmärkt rum och nära till det mesta.

21.53 Det börjar bli dags att dra sig tillbaka för natten. Imorgon är det en annan dag och vi ska upp tidigt.

Peter studerar inredningen på restaurangen "El Campesino".

Onsdag 6 juli

05.15 Frukosten som vi ätit i vårt rum är avslutad. Därute smyger gryningen fram och en och annan fågel hörs.

05.41 Det börjar se ljust ut. Dels omkring oss, dels för oss. Vi har tagit oss till busshållplatsen i.

06.11 Efter lite väntan kom till slut bussen. Några andra turister dök också upp lagom till avfärd. Vi lämnar Santa Elena och Monteverde, ett Monteverde där vi lämnat lite kvar, inte en bit av våra hjärtan men väl informationspapperen om kommande ort. De hade glömts, missats att packas ner av oss. Förutom det eviga regnandet har allt varit positivt här, en mysig liten huvudort, fantastisk natur och vänliga människor.

06.19 Bussen stannade till vid polisstationen i utkanten av staden. Några bekymrade poliser kom ombord och pratade med en tjej som verkar ha tappat bort sin bror. Poliserna kunde dock inte hjälpa till och vi reser vidare.

06.44 Bussen tar sig sakta men säkert ner för den grusbelagda, kurviga vägen. Som nämnts tidigare är vägnätet i Monteverde-området riktigt uselt så det tar sin lilla tid att resa här. Utsikten över de gröna dalarna och sluttningarna tar andan ur en. En morgondimma lyfter sakta från de gröna dalgångarna.

Morgondimman ruvar över Monteverde.

07.33 Vi reser vidare genom små byar med morgonpigga människor. Allt fler kliver ombord. Vi turister har blivit en minoritet.

08.26 Vägen har planat och rätats ut. Vi ska nu resa på Pan American Highway den sista biten av dagens etapp.

09.52 Vi har nått Stilla havet och hamnstaden Puntarenas. Bussen stannade oväntat på en gata någonstans mitt inne i centrum istället för på busstationen. Övriga turister hoppade i en taxi mot färjehamnen. Vi tänker dock stanna här i staden. Christer navigerade oss mot havet och Gran Hotel Imperial. Vid receptionsdisken stod en man och åt pistagenötter. Han gick in bakom disken och tog ett registreringskort. Först tyckte jag att han luktade på det men han var bara extremt närsynt. Då dök en dam upp och tog hand om oss och incheckningen. Den halvblinde mannen kunde återgå till nötterna. Nu är vi i det stora mintgröna rum 31.

10.12 På TV:n spelar damer VM-fotboll. Brasilien möter Ekvatorialguinea. Vårt rum verkar ha varit en butik förut. Väggen mot gatan är ett gammalt skyltfönster med låsta förseglade dörrar. Christers låga säng är nära fönstret vilket gör att han kan titta under gardinen på folks fötter när de promenerar förbi på trottoaren utanför.

Gran Hotel Imperial, Puntarenas.

Peter sitter i vårt enorma hotellrum, det största vi haft?

Peter går mot Stilla havet.

11.47 Vi har lämnat rummet för att hitta lunch och se på vår nya hemort. För två år sedan gjordes det i den Indiska Oceanen, i fjol var det Atlantens tur och nu har jag gjort det i Stilla Havet. Jag har doppat fötterna. Nu sitter vi längs strandpromenaden och jag låter fötterna torka.

12.23 Sightseeing i all ära, vi är hungriga och har efter ett evigt letande och vandrande fram och tillbaka till slut satt oss på restaurangen Casa de Los Mariscos. I taket hänger fiskar av olika arter, vilket inte är konstigt med tanke på restaurangens namn. Igår hängde det nallar i taket, idag fiskar! Vad blir det imorgon? På vägen hit såg vi en stor svart ödla, en leguan som satt och solade sig på en mur. Efter fotograferingen försökte den gömma sig men svansen stack tydligt upp ur den hålighet den gömde sig i, orutinerat!

13.33 Det satt bara fint med lite mat. Vi har fortsatt promenera längs strandpromenaden och gått förbi ett tivoli som höll på att monteras upp eller ner. Nu är vi längst ut på en stenpir med blickarna riktade ut mot Stilla havet. Vinden svalkar och fåglar flyger runt ovan där land och hav möts. En man står en bit upp på stranden och sparkar en fotboll ut mot havet. Han gör det om och om igen. Det är i och för sig en bra övning eftersom han slipper hämta bollen när han övar frisparkar.

En välväxt ödla satt och solade sig.

Havet är alltid en populär lekkamrat.

Den långa sandstranden i Puntarenas.

13.54 Centrala Puntarenas är en flera kilometer långsmal udde som sticker rakt ut i havet. Vi gick nästan ut till den yttersta spetsen och tog sedan en annan centralare gata på väg tillbaka.

14.26 En lång brygga skjuter ut i havet framför oss. Det är varmt att gå omkring men fläktar skönt så här nära havet. Vi ser både unga och gamla i böljan den blå. Vi har precis sett hönsbilen. Den åkte runt och sålde höns. Ja, inte bilen utan de i den. Det ropades ut från en högtalare och priset var 50 000 colón. Vi vet dock inte hur många hönor man fick för det priset. Vi har också tittat på en fotbollsarena och kyrkan.

14.41 Vi reste oss från stocken vi satt på och gick till Plaza de Café för dagens första kaffekopp.

15.40 Kaffestället var hypermodernt och det ingick gratis internet i priset för kaffet. Christer hade fått ett mail från vår kollega Roberth som meddelade att det strular med domännamnet till vår sida, resedagboken.cc. Namnet måste återregistreras och sidan kommer vara ur spel fram till augusti. Hur ska världen och folket klara sig? Svårt att bedöma här och nu. Vi köpte med oss lite dryck innan vi gick hem. Den tidiga morgonen har gjort oss slöa, trötta. Dags att vila lite.

Lekande barn och en färja på väg mot okänt mål.

Puntarenas

Puntarenas, hamnstad och badort.

18.22 Jag vet inte om vi är så värst mycket piggare. Dock vet jag att ett billarm låter därute och att vi delar rum med en gul, högt smackande geckoödla.

18.51 Ödlan försvann in i ett hål i väggen och vi stoppade igen hålet med lite papper. Efter fullgjort verk gick vi ut. Rätt snart träffades vi av regn. Nu är vi på restaurangen La Ostra för att få oss middag. På TV:n här är det en fotbollsmatch mellan Argentina och Colombia. Det står 0-0. Ute på gatan kommer två personer och bär på en tjock madrass.

19.59 Maten var som den allt som oftast varit på den här resan, god. Det var inget utöver det vanliga dock. Nu är vi åter i vårt gröna rum. Grönt rum, ja det skaldades det om för 5 år sedan. Rummet känns som en lagerlokal, en lada. Det är högt till tak och ett lappverk på väggarna. Det är inga enhetliga bräder och badrummet är i ena hörnet av rummet. Innan hemkomst köptes snacks och ett frukostställe tittades även ut.

21.57 Jag hör röster utanför vår dörr. Vi tar en kvällsöl var, Bavaria Dark och Blues. Staden har börjat somna in och jag antar att detsamma kommer att gälla oss rätt snart. Vi har avlägsnat papperet från ödlehålet. Vi vill inte ödlan något illa.

Torsdag 7 juli

07.24 Ifrån den ena sidan av rummet hörs vågorna som rullar in mot stranden och bilar som passerar. Ifrån den andra hörs röster. Jag har sovit gott och är redo att fortsätta färden. När jag vaknade till trodde jag att det regnade för fullt men det var bara luftkonditioneringen som lät.

08.10 Det mesta är packat. Nu väntar vi bara på att matstället härintill ska öppna. Det är ju där vi ska frukostera.

08.47 Grannstället hade inte öppnat än och vi tvingades ut på en promenad för inköp av frukost. Christer hittade en liten affär och nu har vi köpt juice och bröd. På hemvägen small en smällare, ett knallskott alldeles framför oss och knallen drog dessutom igång billarm.

09.19 Vi är färdigfrukosterade och utcheckade. I en gungstol vid receptionen satt den klent seende herren och sov. Nu är vi vid en ny busshållplats och väntar på vår buss. Nu kom en kortväxt, korpulent herre. Han styr en kärra, en låda på hjul. Han har någonting till försäljning.

10.33 Vi är i en buss på väg norrut. Innan vi gick ombord på vår buss såg vi en äldre, grå- och tunnhårig man med samma sorts vagn som den korpulente. Den äldre herren pressade ner krossad is i en flaska med färgad dryck och tog sedan en klunk själv. Herrarna säljer nog iskall dryck. Nu är vi 100 kilometer från målet.

12.54 Bussresan har gått bra men var något enformig, mil efter mil längs Pan American Highway. Vi tog en kort promenad från busstationen och nådde rätt snart vårt hotell. Det är soligt och stekande hett idag.

Food Mall i Liberia. Vi valde Burger King.

13.15 Rumsnumret är 2 och hotellnamnet är El Bramadero (http://www.hotelelbramadero.com). Vi har kommit till Liberia. Vi har inte hastigt förflyttat oss till Afrika. Nej, vi är kvar i Costa Rica och i landets femte största stad. Vi har inte längre havsutsikt men vi har poolutsikt. Incheckerskan hade svårt att se Christers namn i hans pass, en vanlig åkomma hos incheckare? Hon tittade på bokningslappen och skrev, Lundstedit.

14.32 Det är lunchdags. Vi är ännu en gång och i ännu ett land på Burger King. Utanför här stod en välnärd man med ett barn på armen och bad om pengar. Vi har förresten åter korsat Pan American Highway. Vårt hotell ligger alldeles vid vägen och på andra sidan finns diverse snabbmatsrestauranger.

15.11 Hamburgaren var god, stripsen delikata och drycken snudd på för mycket. Det var lugnt över halvlitern med Pepsi. Nu lockar poolen.

En härlig pool utanför rumsdörren.

I rum 2 bor vi.

16.51 Jag har lagt ett nytt land till min samling poolbadländer. Både Christer och jag har suttit i plaststolar vid poolen, slappat och läst i våra böcker. En städerska har uppmanat oss att gå in på vårt rum för att stänga fönstret. Inte hade vi öppnat det, det var redan öppet när vi checkade in.

17.41 Vi tittar på fotboll från Copa America och matchen Bolivia-Costa Rica. Det är andra halvlek och Costa Rica har precis tagit ledningen med 1-0.

18.10 Det är avblåst och slut. Costa Rica vann med 2-0. Nu ska vi ut för nya eskapader.

18.25 Med vissa svårigheter korsade vi Pan American Highway ännu en gång och har satt oss på Baula’s Café för en eftermiddagskaffe. Vi har erbjudits och tackat nej till kranvatten.

18.38 Under kaffet återvände vår servitör. Han undrade om vi var amerikaner. Nej sa vi, vi är svenskar. Jaha, Schweiz? sa han och vi korrigerade honom. Därpå undrade han om vi visste om det fanns 2-dollarsedlar. Därpå visade han en som han fått i dricks för oss. Jag har aldrig sett en 2-dollarsedel förr men tydligen existerar de.

20.12 Less på TV och hungriga på mat var vad vi var. Nu har vi sökt oss till hotellets egen restaurang som är känd för sina stora saftiga köttbitar. Vi har beställt och fått in varsin öl, en Imperial.

21.13 Det blev ännu en delikat middag i detta land. Vi är nu tillbaka i rummet. Nu ska morgondagen planeras. Vad ska vi göra? Vilken valuta ska användas till vad? Det är dumt att bränna dollar och ha kvar colón i onödan.

22.22 Ute är det ösregn och åska. Det blixtrar rejält. Inne här har CNN ett program om Sydsudan som snart blir självständiga. Ett land till att besöka!

Christers middag, grillspett, gallo pinto (ris och bönor) och bananchips.

Christer äter middag på El Bramaderos restaurang.

Fredag 8 juli

08.54 Vi är utsövda och nyduschade. Rummet är suveränt bra men var också över vår budget i pris. Ibland måste man dock lyxa till det när man behöver vila ut och må bra några dagar. På CNN bevakar man rymdfärjan Atlantis sista avfärd.

09.13 Rummet är lämnat. Varför är det så svårt att lämna rummet? Det finns ju inget farligt därute. Nu har vi satt oss ute i restaurangen och beställt hotellets eget frukostalternativ.

09.50 Frukosten bestod av gallo pinto (som är ris och bönor), kött och stekt lök, juice och kaffe och slutligen tortillabröd. Det var riktigt gott och matigt. Nu är vi åter i rummet och rymdfärjan Atlantis har, som den sista rymdfärjan någonsin, lyft mot skyn.

10.22 Vi har en heldag framför oss här i Liberia. Staden har inga direkta sevärdheter så vi kommer att ägna dagen åt vila, inhämtande av ny energi samt göra diverse inköp och nödvändiga ärenden. Vi hoppas också få tid över för att njuta av vår pool.

Iglesia Immaculada Concepción de Maria.

Parque Central, Liberia.

10.47 Pampig musik dånar ut från några högtalare på en grågrön minibuss. Vi sitter på trappan till den stora vita kyrkan Iglesia Immaculada Concepción de Maria (Marias syndfria befruktnings kyrka) vid Parque Central. Det är mulet och varmt idag.

12.17 De varma gatorna i Liberia har lämnats till förmån för [email protected], ett internetcafé. Det är skönt att sätta sig ner i lugn och ro en stund. Det kändes som om hela staden var ute på stan idag.

12.33 Allt flöt på bra med nätet tills det skulle bokas ett kommande boende i Honduras. Ja, bokandet gick bra men någon bekräftelse har vi inte fått från sajten Hostelworld. Så är vi inbokade eller? Vem vet? Nu är vi dock på matstället El Zaguán (http://www.youtube.com/watch?v=nTge2HXZF34), det är dags för lunch. Under bordets glasskiva är det bilder från gamla tider.

13.11 Ingen mat i sikte ännu. Det enda som kommer till oss är flertalet flugor.

Vi åt lunch hos El Zaguán.

13.41 Maten kom till slut. Det blev kryddat ris och kyckling med sallad, tomat och strips. Nu är vi på Las Palmas Internet för att åter igen kolla om det bokade hotellet har registrerats.

14.33 Inte hade någon bokning registrerats inte och inte gick det att boka något nytt heller. Det verkar vara nåt strul med Hostelworlds sida. Vi gick hemåt med en förväntan om ett pooldopp och en stund i en poolsolstol. Nu fanns det tyvärr inga stolar vid poolen och poolen den håller på att rengöras. Hurra, vad det går bra idag!

15.02 En kille bland personalen tillfrågades om stolarna. Han såg förvånad ut, tittade och sa OK. Nu har det kommit en stol till poolen. Det får duga.

16.02 Få saker är så svalkande som ett dopp i en pool. Nu sitter vi mest och läser. Det har även ordnats med en andra stol.

16.50 Vi har lämnat poolområdet och gått in till oss igen.

18.12 Visst var det en spännande Copa America-match mellan Chile och Uruguay och spännande med, 1-1, men vi har gått ut ändå. Vi har gått ut och tagit ut lite dollar för framtiden ur en bankomat och nu är vi tillbaka på Baula’s Café. Här tar vi en kopp svart kaffe var. Tårtbitarna ser goda ut men de är tyvärr dyra. Utanför fönstret sitter tre damer och två av dem röker, ovanligt i denna del av världen.

Vältrafikerad väg utanför Hotel El Bramadero, Liberia.

19.02 Det togs en sväng till livsmedelsbutiken Supermercado Jumbo. Där köpte vi något för i afton och något för framkomsten i morgon. Nu har TV:n talat om att Betty Ford har avlidit tidigare idag och att Peru-Mexiko spelar fotboll just nu och att det står 0-0.

20.16 Det är ännu inga mål i matchen. På tal om mål så funderar vi över vad vi ska äta. Vi vill betala i dollar och få tillbaka i colon så att vi har råd med en bra frukost i morgon som är en resdag. Christer har fått ett udda problem, en litet sår på handen vill inte sluta blöda. Antagligen ligger det för nära ett blodkärl. Plåster räckte inte. Provisoriskt ska en bit eltejp nu stoppa det hela.

20.50 Vi äter ännu en kväll på hotellrestaurangen. Nu har ännu en god middag beställts in. Bakom mig rullar trafiken vidare på Pan American Highway. På TV:n står Peru som segrare. Inka slog Aztekerna.

21.33 Vi har fått växel på det vi betalade för när vi åt men det är inte nog mycket för att vi ska få det som vi vill med frukosten. Vi har för lite colon för att kunna beställa samma sorts frukost som i morse. Vi får grubbla vidare på en bra lösning.