08.03 Här i rum 7 på Hotel Kekoldi i Granada och Nicaragua sover man riktigt gott. Det ska även bli gott med frukost. Den får vi så snart vi har gått till matsalen som ligger längst in i den innergård som finns här på hotellet. För tio år sedan just detta datum upplevde vi en dag som vi aldrig glömmer.

08.45 Det första vi märkte då vi lämnade rummet var att det regnade. Frukosten var en av de bästa på resan. Det erbjöds ett buffébord med rostat bröd, margarin, marmelad, torkad banan, ananas, papaya, vattenmelon, gallo pinto (ris och bönor), juice, flingor och mjölk och kaffe. Efteråt fick vi två skivor orange carambole/stjärnfrukt och slutligen en liten ljusgrön och långsmal frukt. Smaken var minst sagt sur, syrlig men eftersmaken var söt. Den blev ännu godare med lite salt på. Den ska visst passa bra till tequila. Frukten plockades från stammen på ett träd som växer här vid frukostborden.

09.32 Jag har suttit och läser i en av gungstolarna, det blir många gungstolar på denna resa. Nicaragua är faktiskt känt för sin gungsolstillverkning och just Granada är centrum för det hela Christer har kollat lite på nätet. Vi har en dator som står i ett hörn på uteplatsen. Frukten vi fick kallas bilimbi.

10.28 Det har lästs lite mera. Jag har just läst ut boken Blood Hunt av Ian Rankin. Den kan helt klart rekommenderas. Nu ska vi lämna både rum och hotell för en stund, ett hotell som också kan rekommenderas.

10.41 Vi har gått ut och gått upp i Torre de la Merced, ett kyrktorn i La Merced-kyrkan. Utsikten över Granada är fantastisk. Man kan så klart se massor av hustak men också Nicaraguasjön, omgivande berg och stadens gula katedral. Prosit till den som nyss nös. Billarm hörs ute någonstans i staden. På den öppna, stenlagda platsen framför kyrkan är det en fotbollsplan uppritad.

Granada

Utsikt från kyrktornet.

Christer vid La Merced-kyrkans kyrkklocka.

11.24 Vi har kommit ner på marknivå igen. Besöket i kyrktornet var helt klart värt den dollar det kostade. Man behöver också se världen uppifrån ibland. Vi har vandrat några korsningar och stannat till vid Parque Central och även Plaza de la Independencia. Nu sitter vi i viloläge på en bänk. Vi är så sakteliga på väg mot sjön.

11.54 Vi har promenerat längs Calle La Calzada och sett en irländsk pub, en skola med vackra väggmålningar och den gamla Guadalupe-kyrkan.

12.12 Sjön, Nicaraguasjön, nåddes och vi gick in på turistområdet. Innan vi nådde porten till turistområdet vid sjön så uppvaktades vi av diverse båtkaptener som tyckte att vi borde hänga med på en utflykt ut på sjön. Det var en inträdesavgift på 5 córdoba för att lämna pöbeln bakom oss och komma in i den speciella turistzonen med parkområde och restauranger. Här har vi vandrat längs vattnet och nu har vi satt oss på Bar-Restaurante Cocibolca för lite lunch. Cocibolca är vad Nicaraguasjön hette innan européerna kom hit på 1500-talet och upptäckte allt som finns här.

12.57 Det är gott med mat. Det tycker Christer, jag och även den lilla katten nedanför mig. Den var inte så förtjust i tilltugget jag bjöd på men köttbiten var mums.

Hästskjutsar väntar på turister vid Parque Central.

Granadas hjärta och skuggiga oas, Parque Central.

Calle La Calzada, gatan från torget till sjön.

La iglesia de Guadalupe

Francisco Hernández de Córdoba grundade både Granada och Nicaragua. Valutan har fått hans namn.

Porten in till Granadas turistzon, Centro Turistico, vid Nicaragua-sjön.

Fiskare på Nicaragua-sjön.

13.40 Lunchen var ok men inget man minns speciellt länge. Efter lunchen besökte vi en offentlig toalett som nog inte städats sedan Somoza var diktator i landet. Det sista eller bland det sista vi såg innan vi lämnade sjöområdet var en brandbil som en gång rullat i Bregenz, Österrike. Nu fungerade den som någon slags sjukvårdsbil. Tänk att det redan har gått fem år sedan vi var i Bregenz. Nu är vi åter i/på Parque Central. Här tar vi oss en bänkrast och blev just erbjudna att köpa en tandborste av en passerande dam.

13.52 Vi blev alldeles för populära bland tiggare, försäljare och avsigkomna stackare. Det blev en omgruppering till Euro Café i hörnet på torget. Här blir det kaffe, muffins, glass och vykortsskrivande. Jaha, nu kommer ännu mer försäljare.

14.13 Det var gott kaffe och tilltugg. Det var fräscht med glass med limesmak. Vykortsskrivandet gick bara bra. Det gick så bra att en turistande dam kom fram och frågade var vi köpt vykorten. Hon hade inte hittat några själv.

Turister på vandring mot Granadas centrum.

Ett lyckligt barn i ett lokalt transportmedel.

Plaza de la Independencia, Granada.

15.20 Vi lämnade kaffet och gick på posten. Efter att ha lämnat de frankerade vykorten gick vi till livsmedelsbutiken Palí. Där köptes två flaskor Tampico och en försluten påse med Xedex nutiacción. Tampico är juice för morgondagens resa och Xedex är tvättmedel för kommande tvättar. Utanför butiken hördes en Roxettelåt. Svenskmusiktemat fortsätter.

15.59 De kläder vi svettat ner under dagen har tvättats och de hänger nu på tork här inne i rummet. Att hänga kläderna ute är dubbeldumt. Dels kan de försvinna, dels vräker regnet ner igen. Fasen vad hjärnan är svältfödd på musik. Bara för att jag hörde en reklamjingel i Parque Central så vevar denna jingel i skallen. Den har nu ersatt den politiska "Nicaragua triunfará". Jingeln var för ett telefonbolag som heter Claro.
Nyfikna kan lyssna här: Claro

17.34 Det har konsumerats av den goda apelsindrycken Mirinda och en internetkoll har upplyst oss om att de svenska fotbollsdamerna har förlorat semifinalen i VM mot Japan.

Vårt träd med de supersura bilimbi-frukterna vattnas friskt av kvällsregnet.

I tropiska länder är man aldrig ensam i sitt rum.

18.56 Vi sitter och dryftar den klassiska aftonfrågan, var ska vi äta i kväll? Nu som de flesta andra kvällar vi varit med om så lär det lösa sig. Vi kan ju om inte annat återvända till där vi var igår.

19.34 Det blev ingen comeback till gårdagens ställe. De hade helt oväntat stängt. Vi vandrade vidare i duggregnet och sitter nu vid den stora TV:n på Grill House. En mycket lång och smal herre kom just in och på TV:n går Clarojingeln som jag precis fått ur skallen. I övrigt på TV:n då? Ja, det är fotboll från Copa America. Det står 1-1 efter en halvlek i matchen mellan Brasilien och Ecuador.

20.01 Här händer det äntligen saker. Vi har fått in maten. Det blir korvmiddag med nicaraguanska korvar. Vi har fått 4 korvar var, vitkål/morotssallad, lök och pepperoni och senap. Dessutom kvitterar Ecuador till 2-2 och nu gör Brasilien 3-2.

20.44 Det var en god måltid och mer mål blev det. Brasilien hann med att göra 4-2 också. Nu är vi hemma för packning. Paraplyerna är utfällda för att torka till. Våra skor är förflyttade till badrummet. Anledningen är den att skorna luktar själva.... Förutom detta har det varit en bra dag. Tack och lov blev det inte alls som för tio år sedan.

Kvällens korvmiddag.

Torsdag 14 juli

07.41 Paraplyerna har torkat och är redo att fällas ihop. Nu har jag glömt vad mer jag skulle skriva. Vi sitter i alla fall och funderar kring resor som varit. Jag får se om jag kommer att komma ihåg vad det var jag tänkt skriva.

09.04 De flesta av morgonbestyren är gjorda. Frukosten var av god kvalitet även denna dag. Stämningen förstördes dock något av att vi hörde skånska talas vid ett av borden. Nu återstår i princip bara att lämna rummet, betala för oss och checka ut. Ja sedan ska vi hitta rätt minibuss och lämna staden också är det tänkt.

09.40 Vi vandrade från vårt hotell till Parque Central och vidare till en grusplan en bit längre bort. En man blåste just i en orange visselpipa. Vår minibuss är snart fullsatt. Nu startar den och en hund som låg och sov har vaknat till. Det är dags att lämna Granada. Jag har inte kommit på vad jag glömt att skriva. Det får nog vara.

09.52 Vår bussvärd är effektiv. Han står i den öppna bussdörren och ropar "Managua, Managua, Managua" var helst det står folk och väntar. Nu fick han med en passagerare som var på väg mot en annan buss som det står Granada-Managua på.

10.57 Bussen har nått Nicaraguas huvudstad Managua. Vi har åkt ungefär halvvägs och ska byta buss här. Här blev det fel. Jag missförstod bussvärden och klev ut för tidigt. Han rättade mig och vi åkte 50 meter till och kom till rätt del av minibusstationen. Nu är vi och (hoppas jag) ryggsäckarna i en ny svart minibuss på väg från Managua till León. Vi är inte de enda turisterna ombord. Som så många gånger förr i sommar så har vi amerikaner med oss.

11.34 På min högra sida har jag just sett Managuasjön och även en vulkan som det verkade stiga rök ur. Sångaren på radion läspar då han framför en ballad. Vulkanen är troligen Momotombo. Bussföraren gillar att tuta. Tutan låter som en polissiren.

11.55 Här händer det saker! En polissiren hördes nyss. Denna gång var det från en riktig polisbil. Rätt snart körde ännu en polisbil om oss. Vi körde just om en bil med diverse packning, en man och minst tre små grisar på flaket.

Hostal Colibri i León. Här har svenskar lämnat spår efter sig.

Tropisk växtlighet utanför rum 10.

Vi bor vid den vackra gula Iglesia de la Recolección, en kyrka i mexikansk barockstil från 1786.

12.54 Den senaste timmen har det hänt en hel del. Två mil innan León mötte vi ungefär 20 vita identiska bussar. Några av dem hade ryska nummerplåtar. Dessutom såg vi en minibuss med en rejäl trave skumgummimadrasser på taket. Vår minibuss stannade i utkanten av staden och på förarens kommando steg vi av. Han trodde att vi var i samma sällskap som amerikanerna som skulle av där. Efter viss förvirring ombordstegs det igen och åktes klart. Vi klev ut ur minibussen på en kaotisk busstation i stil med den vi var på i Rivas. Vi hoppade dock ganska snart in i en taxi. Denna taxi gav oss en snabb skjuts till Colibri Hostal (http://www.hostalcolibrileon.com) vid kyrkan Iglesia de la Recolección. Där fanns även en skylt där det på svenska stod Kulturstudier. Grinden var låst och en ringklocka användes. En medelålders dam hjälpte oss att checka in. Nu bor vi i rum 10 för 8 amerikanska dollar natten och då ingår frukost. Dessutom har vi gratis kaffe och internet, inte dumt alls. På Christers handduk står det C.L men det står inte P.J på min. Under taxifärden klev en kartongbärande man in i taxin och åkte med en bit. Det tyder på att även denna stad kör med kollektivtaxi.

14.04 Antalet oskrivna sidor i dagboken minskar raskt. Vi är redo för lunch på restaurangen El Sesteo. Alldeles bredvid oss är stadens katedral och ett monument över dem som stupat i frihetskampen. Restaurangen ligger dessutom vid ett hörn på stadens stora torg, pefekt för att studera folklivet.

14.26 Vår matro har störts av en demonstration på torget. Det är pensionärer som höjt sina röster och protesterar mot något, oklart vad de egentligen vill. Vi kan inte läsa deras plakat från där vi sitter.

15.20 När vi kom från lunchstället var himlen allt utom oskyldigt blå. Rätt snart var regnet över oss. Några kort togs ute på och omkring torget och några vykort köptes inne på turistinformationen. Den stora katedralen här vid torget är med på UNESCO:s världsarvslista och är från tidigt 1500-tal. Det är en av de största kyrkorna i Centralamerika och det ryktas att den egentligen skulle byggas i Lima, Peru men ritningarna blandades ihop. Nu är Christer inne på livsmedelsbutiken La Unión och handlar under det att jag står utanför och vaktar ryggsäckar och paraplyer.

Vi åt en god lunch på El Sesteo.

Världsarvslistade Catedral de la Asunción i León, en av Centralamerikas största kyrkor.

Det ser ut som att vädret kommer att bli sämre.

15.53 När Christer kom ut från butiken så möttes han av syndafloden. Det regnar inte, det är ett steg bortom det. Vi kommer ingenstans i detta väder och får stanna där vi står ett tag till. Det har dock köpts lite gott för i eftermiddag och i kväll. Christer har även köpt en tandborste av samma fabrikat som kan köpas hemma i Sverige. Här kostar den dock endast 3 kronor.

16.28 Till slut lugnade regnet ner sig och vi trippade hem mellan vattenpölarna.

17.25 Vi har unnat oss kaffe och en minibimbo, det är ett bakverk. Det finns spår av Sverige här på boendet. I bokhyllan finns böckerna Flickan som lekte med elden och Madame Terror. Dessutom finns det där en lapp där det står på svenska att man får låna en bok bara man lämnar tillbaka den. På vandrarhemmets kylskåpsdörr hänger en tygälg och på en turistkarta kan man se reklam för utestället Cameleon som har med fraser som cheers, prost och skål!

George W Bush verkar inte vara populär i Nicaragua heller.

Glassförsäljaren har anat de första regndropparna.

I detta gathörn finns målade porträtt av de unga män som offrade livet i kampen mot diktatorn Somoza.

18.43 Det har lästs i våra Nesbøböcker och på diverse internetsidor. Vi har nu mer fakta om morgondagens transportmöjligheter. Närmast stundar väl en middag. Frågan är den om vi återvänder till El Sesteo eller provar på något annat här i staden.

19.24 Det blev åter måltid på El Sesteo. Så många andra vettiga alternativ hittade vi inte. Min öl, Toña, var kall, iskall. Det blev mest skum då jag slog upp den.

20.23 Under måltiden stod vi under hård bevakning. Två hundar visade intresse för vår mat. Det gjorde dock vi med så deras väntande vädjande var förgäves. Det var rätt lugnt på restaurangen, det var vi och två bakfulla israeler.

22.13 Vi är tillbaka på Hostal Colibri och har suttit och druckit mexikansk öl och mumsat på brasilianskt godis. Under det att vi gjorde det flög det runt flera fladdermöss på den taklösa innergården. Fladdermöss, det väcker minnen. För nästan på dagen tio år sedan fick vi också besök av en fladdermus. Den slängde jag handgripligen ut genom ett fönster. Är det tid för hämnd?

Kvällens tiggare var inte mänskliga.

Fredag 15 juli

08.03 Det går faktiskt bra att duscha i en dusch som saknar stril. Nu närmast ska det ätas frukost här på Hostal Colibri. Först bör jag dock få på mig lite mer än ett par sportshorts. Den väntade fladdermushämnden verkar ha uteblivit.

08.42 Efter några skivor rostat bröd med margarin och marmelad och till det juice och kaffe är vi nu redo för en liten kortare stadsutflykt. Det luktar mystiskt inne i rummet. Är det vi eller rummet som är orsaken?

10.01 Vi har varit iväg och postat våra vykort på ett postkontor. Jag lämnade en stor sedel, en 200-córdoba, och kassörskan fick gå efter växel. Christer var mer godhjärtad och lämnade vad det kostade. Efter det gick vi och förevigade ännu en kyrka, El Calvario. Nu är jag utanför affären La Unión under det att Christer är inne och köper bröd och dryck åt oss. Vi ska ta en tidig lunch eller frukostförstärkning, kalla det vad som helst, mer näring behövs. Någonstans ifrån hörs melodin, låten, från förra årets fotbolls VM. På vägen hit såg vi en taxichaufför som skrek åt sin kund som just lämnat taxin. Anledningen var den att den unga damen ifråga glömt att betala.

10.29 Bröden och juicen är konsumerade vid bordet utanför vårt rum. Nu börjar vi bli redo att dra vidare.

Den vackra Iglesia El Calvario i León.

11.20 Vi checkade och gick ut från vårt boende. Därute på trottoaren hälsades vi glatt av kille som sa något om Jesus. Vi klev in i en taxi där det redan satt en person. Taxin gav sig iväg men stannade snart för några drillflickor och trumkillar som marscherade genom staden. Väl framme vid busstationen tackade vi nej till ett taxierbjudande från en enögd kille. Han var dock vänlig nog att peka ut rätt buss åt oss. Nu är vi på en mer än knökfull buss som ska gå till San Isidro. Vår packning är upplyft på taket. Bara det inte blir regn nu!

11.50 Det kan knappast gå att pressa in mera människor än detta i en buss. Vi åker en kort sträcka stannar, folk släpps av och släpps på. Vi får luta oss bakåt för att släppa förbi dem, rena limbofasonerna. I detta kaos glider bussvärden lugnt runt och släpper av folk, hjälper folk ombord och ser till att få betalt av alla. Vi har fullt upp med att hålla balansen och att ha någonstans att sätta fötterna.

11.58 Mitt i detta busskaos har en tant med en machete klivit ombord. Hoppas gumman vet var hon har sitt redskap.

12.09 Till slut blev det en sittplats ledig. Jag kände inte för att fortsätta vara gentleman och överlåta platsen till barn, mödrar eller gamla. Jag är just nu egoist och vill sitta. Under den stående delen av färden blev jag bjuden på godis av mannen bredvid mig. Vad händer nu? Bussen stannade och ombord kliver en halv marknadsplats. De erbjuder läsk, färsk och torkad frukt, vatten, mjölk, juice med mera. Mer från fotbolls-VM från förr, en äldre herre på bussen har en röd ryggsäck med loggan från fotbolls-VM i Tyskland 2006.

Bussvardag i Nicaragua, det är trångt på bussen till San Isidro. Här säljs det förfriskningar.

12.58 Svensktemat fortsätter. På buss-TV:n visas nu, efter ballader med Los Mokuanes, "Carrie" med Europe.

13.17 Det är vacker utsikt från bussen. Tyvärr störs den av något som liknar regnmoln. Det är inte bra för packningen på taket. En nervös väntan inleds. När är vi framme? När kommer regnet?

13.20 Jaha, nu drog det igång. Regnet faller rejält. Ok, bussen stannar och packningen tas in. Ett stort tack till vår fantastiska bussvärd som klättrade upp på taket och tog in våra ryggsäckar i bussen.

14.18 Vi är off the beaten track och i byn San Isidro. Bussen stannade vid byns "centrum", en busskur och en klunga människor. Nu väntar vi under ett träd på nästa buss som ska passera här snart. Vi leddes hit av den helt igenom strålande bussvärden. Han sa åt oss att vänta i ungefär en kvart. Det regnar.

Vi väntar på bussen i San Isidro.

14.34 Regnet upphörde och vi gick bort från vårt träd till en busshållplats. Dit kom även bussen från Estelí och nu är vi på väg igen. Resans pris är hela 17 córdoba (ca 6 kronor) och resvägen är gamla goda Pan American Highway.

15.57 Vi kom fram till vår nästa hemort, Matagalpa och klev in i en taxi som redan hade en passagerare. Chauffören släppte även in en "chiquita", tjej också. Vi bad om att bli skutsad till Parque Morazán och släpptes av där vid stadens katedral och Christer sa, nu flyter det. Det letades en hel del på diverse gator innan vi hittade rätt till vandrarhemmet La Buena Onda (http://www.hostelmatagalpa.com) där vi hade reserverat ett 2-bäddsrum. Enligt tjejen i receptionen innebär det en våningssäng i en sovsal. Det konstiga i det hela är att vi ska, enligt bokningsbekräftelsen, betala US$12 vardera och sovsalspriset är US$7. Vi är i rum A. Något måste ha blivit fel men vi är irriterade över att inte misstag kan erkännas. Istället hittas det på en lögn att ett dubbelrum egentligen betyder två sängar i sovsal. Typiskt att sådant händer efter en hård resdag också. Vi har inget emot sovsalar ihop med andra turister men vissa dagar vill man breda ut sina prylar, tvätta kläder mm.

17.00 Efter att ha duschat och fräschat upp oss pratades det med receptionissan om rum och så. Hon hävdar att sovsalspriset är US$7/bädd och att dubbelrum kostar US$30. På väg ut från boendet fick vi se ställets tama kanin skutta runt. Vid incheckningen skymtades också något ovanligt på denna resa, en svensk! Det var en tjej som hämtade något i receptionen.

Helt oväntat blir det en sovsal inatt.

Den tama kaninen på La Buena Onda.

En gata i vårt Matagalpa-kvarter.

17.31 Ute på stan har det tagits en del kort och hittats möjliga matställen. Staden är inte speciellt stor och vi har dessutom hållit oss i kvarteren runt torget och den stora vita katedralen. Regnet drog så småningom in över Matagalpa och över oss så vi gick hem. Här håller vi oss inne i väntan på uppehåll i nederbörden.

18.30 Regnet tog slut, knappast för gott men ändå, och vi gick ett varv runt kvarteret på jakt efter restauranger innan vi sneddade in på Restaurante El Mexicano. Här har vi efter lite funderande beställt en Milanesa var. Den rätten provade i fjol i Uruguay och höll på att storkna. Sällan har jag ätit så mycket. Jag hoppas att dessa är mindre. Vår glada servitris har nyfiket undrat om vår härkomst och våra olika kunskaper i språk.

Trafik i Matagalpas centrum.

En bil i dåligt skick står parkerad här.

20.06 Det blev mat och dryck för 80 córdoba. Ok, det var ingen stor portion och vi drack melonjuice men ändå 80 córdoba, 24 kronor var! Efter det följde 30 minuters internetbesök innan vi gick och handlade dryck i en livsmedelsbutik. En restaurang i staden heter förresten som och har som bild maskoten från fotbolls-VM 1986 Pique. Här på boendet har jag köpt en chokladkaka från orten. Matagalpa är för övrigt mycket känt för sitt kaffe.

20.57 Det konsumeras litteratur på uteplatsen. Det är lite mörkt men det går bra att läsa. Innan var det kaffe och den nyinköpta chokladen som gick åt. Det var god choklad förresten, mörk choklad med kaffebönor i. Nu blir det mer läsning, mer Nesbø. Det är blandade gäster här på boendet, som vanligt några amerikaner men också ett par spanjorer i medelåldern som hela tiden fixar och donar med diverse kameror och filmutrustning.

22.17 Jag börjar bli trött. Jag vill ha ett eget rum. Det är inget fel med en sovsal men inte är det som ett eget rum där man skapar egna lagar.

Kvällens middag blev mexikansk.

Peter skriver dagbok i gungstolen på La Buena Onda.

Lördag 16 juli

08.01 Det är blött och kallt i duschen. Att det är blött är väl ganska väntat. Att det är kallt beror helt enkelt på att det inte finns något varmvatten. Enligt ett anslag i badrummet sparar man på varmvattnet för att kunna hålla låga priser här i sovsalarna. Det är blött utomhus också, det regnar.

09.03 Detta är en resa med många olika dagar och frukostar. Idag fick vi en djuptallrik med bitar av banan, ananas och vattenmelon. Bitarna var blandade med müsli, russin och creme fraiche. Bredvid fick vi en liten skål/kopp med honung. Nu funderas på dagens händelser. Kommer vi att kunna byta till ett eget rum? Det håller upp nu ute, fortsätter det så och när har det torkat upp?

09.16 Det ljusnar, både utomhus och inomhus. Det är slut med regnandet och ett eget rum håller på att prepareras till oss. I väntan på det sitter vi i gungstolar och pratar med Stampe som vi har döpt ställets kanin till. Vi får inte mycket till svar men det är det enda som finns att göra i dessa väntans tider.

09.56 Vi har fått klartecken och gått en våning upp och boat in oss i rum B. Det är skönt med ett eget rum där man kan sprida ut sig och sina ägodelar. Det finns ingen anledningen att trängas i unkna sovsalar i ett billigt land som Nicaragua. Spanjorerna med filmutrustningen har filmat och intervjuat tjejen i receptionen som berättat om hur miljövänligt detta boende är och hur välkomna turister är hit till Matagalpa.

Catedral San Pedro i Matagalpa.

Härligt förmiddagsfika som stördes av ett och annat bi.

10.53 Innan utgång passade vi på att tvätta våra kläder. Nu är det dags för elvakaffe på Panaderia y Reposteria Gutièrrez. Vill man ringa hit så är numret 2772-2502. Det är ett kombinerat kafé och bageri. Vi har placerat oss en våning upp och sitter med en fin utsikt över gatan och kan iaktta vad man gör en lördag i Matagalpa.

11.10 Det blev svart kaffe och till det en munk och en bit rulltårta. Under fikat uppvaktades vi flitigt av några steklar, bin? De var minst lika intresserade av kaffet som av bakverken. Vi ville inte att vårt kaffe skulle få en bismak så vi dräpte ett flygfä vardera.

11.46 Inga rövarpriser på fikat, 15 respektive 12 córdoba. Det vill säga 4,40 och 3,60 kronor. Nu är vi, efter lite stadsvandring, på Hamburlooca för en burgarlunch. Nu fick vi en cola med sugrör vardera. Våra kroppar behöver fast föda innan vi gör något mer idag.

12.50 Det var stora och goda hamburgare. Vi gick sedan hem en kort sväng för att tvätta av oss. Nu är vi, efter en kort taxiresa, ombord på bussen till Jinotega. Vi ska göra en dagsutflykt. Bussen är som nästan alltid i Centralamerika, en gammal amerikansk skolbuss.

13.39 Vi färdas sakta uppåt på en slingrande väg. Nu stannar vi och en dam kliver av.

14.26 Bussen flög inte fram direkt. Sträckan på 27 kilometer tog en och en halv timme. Vi har kommit fram till Jinotega och sökt oss mot centralare delar, vi är vid kyrkan och parken framför den. Just nu står jag och tittat på en väderkvarn. Framför den är en cykel och två herrar. Jag tror bestämt att de är skoputsare.

14.45 Både Christer och jag känner oss dåsiga, drogade. Vi är på ganska hög höjd (1027 meter över havet) men det är knappast orsaken, snarare tar kropparna alla chanser de får för att slöa till. Jinotega producerar 80% av landets kaffe och är känd som molnens stad och det är molnigt idag. Vi sitter på en bänk i Parque Central framför stadens katedral och nu börjar det regna. Vi har just sett en annorlunda Madonnastaty i parken. Maria har nagellack, satt barbröstad och ammade Jesus. Det var en Jesus som saknade vänster arm och båda fötterna. Dessutom hade Maria ett hål i sitt huvud.

15.12 Vi har sökt oss inomhus för att slippa regnet och för att fylla på med energi. Vi är på caféet Reposteria Delecios Silvia. En liten kille ber lite nu och då om en dollar från oss. Jag har bestämt att kalla honom George efter George Washington som syns på dollarsedeln.

Catedral San Juan i Jinotega.

Peter inne på caféet Silvia i Jinotega.

Detta hotell i Jinotega ägs av Lenin Castro. Undrar vilka politiska åsikter hans föräldrar hade?

Christer vandrar genom Jinotega.

16.12 George följde oss ut från Silvia och tjatade vidare innan han försvann. Det söktes efter hotellet Sollentuna Hem som enligt en guidebok ska finnas här. Vi fann det dock inte. Nu är vi åter tillbaka på busstationen. Med oss har vi inte George men väl några av vinden stukade paraplyer. Christers paraply är svårt sårat och i princip oanvändbart. Vi har satt oss ner och väntar som så många andra på att bussen ska dyka upp. Jinotega på en lördag under regntiden var inte så spännande men en dagsutflykt för att se något nytt är alltid trevligt.

18.27 Vi tog oss så sakta åter till Matagalpa. Nu är vi hemma i rum B. Här kan det bli en liten lur.

18.31 Sex raka smällar har hörts utifrån. Nu är det sju. Är det smällare? Där kom en åttonde knall. Explosionen ekar mellan husväggarna. Nu hörs flera smällar längre bort.

19.48 Ännu mer smällar hördes men vi gick ut ändå. Vid Parque Morazán stod en blinkande brandbil. Har det med smällarna att göra? Vi är nu på Monkey Bar för middag. Restaurangen är helt byggd av träpålar och har olika våningar, en minst sagt speciell arkitektur. Här inne står en kille med bongotrummor eller vad de nu heter, congas kanske?

20.47 Perkussion kallas de, trummorna alltså. Tror jag i alla fall. Våra ölglas var ”frostade”. Maten då, ja den var god, Perkussionisten kompar en sjungande gitarrist. Det är bra stämning här men vi vandrar ändå hemåt.

21.14 Vi skuttade hem förbi pölarna. Nu är det snart slut på sista kvällen i Matagalpa.