08.11 Vi har vaknat i Copán Ruinas, Honduras. Det brummar utifrån och mitt hår är blött. Jag vet inte om dessa två ting har något gemensamt. Ännu en dag för omgruppering är här. Vi ska lämna Don Udo’s och Copán Ruinas för att se lite mer av Honduras innan vi lämnar detta land..

08.32 Det förekommer viss vidskepelse här. Det finns inget rum 13 och dessutom finns inte 13 som nummer om man vill ringa till ett annat rum. Förutom ”vanliga” siffror vid dörrarna finns även de gamla mayaindianernas siffror. De var långt före oss i Europa med att använda sig av siffran 0.

09.32 Under frukosten här på hotellet kände Christer igen de fyra gäster som satt vid bordet bredvid oss. De var samma personer som var på middagen igår, de med köttfria beställningar. På väg tillbaka till rummet kände han även igen en man vi såg uppe vid ruinerna igår.

10.15 Vid utcheckningen hände något för oss oförklarligt. Utcheckerskan ville ha 54 lempira extra. Det verkar som om vi betalade för lite då vi checkade in. Vi lämnade ju den begärda summan. Är det så att de bad om för lite då, eller? Vi har sedan vandrat genom den lilla stadens centrum och hittat rätt minibuss. Nu sitter vi i bussen och packningen är ombord den med. Vi ska åka österut mot La Entrada. Bakom oss sitter några engelska tjejer och skvallrar om en gemensam ej närvarande kompis och hennes livssituation.

11.04 Vi är på väg. Vi är just nu 22 passagerare, varav två barn, plus chauffören och bussvärden i vår lilla minibuss. Sällan har jag åkt med så många i en minibuss. Den har ett framsäte och tre baksäten. Det här är till och med värre än den resa vi upplevde i Vietnam 2008.

11.59 När det var som mest med folk i minibussen så var vi 21 vuxna, två barn och en chaufför. Dessutom hade vi en bussvärd hängande utanför. En av de äldre damerna i bussen satt obekvämt, pratade om jungfru Maria och den stora makten under färden. Nu är vi i en stor vanlig buss. Vi klev ur vår sardinburk, korsade vägen och vinkades in i detta fordon. Snart lämnar vi La Entrada och ska fortsätta en bit till.

13.12 Vi ankom till Santa Rosa de Copán, sneddade över landsvägen och gick en bit bort till Hotel Santa Rosa. Här har vi ett dubbelrum men det finns en tredje säng här. Den står inte på egna ben utan på ena långsidan. Nu ska vi blaska av oss lite innan vi ser staden. Det är inget billigt hotell men vi har inget förbokat här och knapphändiga uppgifter om boenden. Vi är glada att ha hittat ett hotell trots allt.

13.27 Det knackade på dörren och där stod en äldre och en yngre dam. De ville ha den tredje sängen med sig från rummet. De fick hjälp av mig och nu är sängen utburen ur vårt rum 222.

14.01 Innan utgång uppdagades det att på toaletten slumpade det sig så att papperet var slut. Christer informerade om detta i receptionen och allt var Ok. Då krånglade jag till allt genom att lämna in nyckeln, en gest som kunde tolkas som att vi var missnöjda och ville checka ut. Christer ordnade allt och nu har vi kvar rummet och vi har fått nytt toalettpapper dessutom. Det är dags att upptäcka ännu en stad på vår långa färd.

Christer har hittat en gångbro som ska ta oss över till den andra sidan.

Boulevard Jorge Bueso Arias, Santa Rosa de Copán.

Det var en prövning att ta sig uppför den branta backen upp till centrum.

14.25 Vi gick längs landsvägen, korsade den över en gångbro, vek in mot centrum och efter att ha tagit oss uppför en lång och mycket brant backe är vi nu i Parque Central, det har blivit några olika Parque Central på denna resa. Här unnar vi oss en klassisk bänkrast. Vi tittar på en liten kille som gör sin läxa vid ett bord här i parken. Hans mamma klipper ut djurbilder, mest grodor. Killen klistrar in dem, med ljumt intresse, i en bok.

14.50 Vi gav oss ut på jakt efter ett matställe. Vi följde rätt aveny men det blev fel ändå. Det är nämligen två varianter av samma aveny beroende på vilket väderstreck avenyn sträcker sig från Parque Central. Vi fann dock inte det café, Ten Napel Café, som enligt guideboken ska ligga längs denna sträckning av avenyn. Det enda vi hittat är en stolpe med ett antal el-/telefonledningar.

Stadens vita katedral.

Santa Rosa de Copán

15.14 Med vana steg ledde Christer oss till pizzerian med det något tjatiga och fantasilösa namnet "Pizza Pizza". Här har vi beställt, pizza(!) Christer har frågat om det går bra att betala med dollar här. Innan vi lämnade Parque Central så passade vi på att köpa lite hembakt bröd av några kvinnor som sålde det längs en trottoar. På vägen hit mötte vi två smågrabbar. En sa till kompisen, "gringos", främlingar. Till oss sa han, "en lempira".

16.19 Det var inte så stora men väl goda pizzor. Nu har vi i vårt sökande efter annat funnit Ten Napel Café (http://www.tennapelcafe.com) som vi letade tidigare. Det har antingen flyttat eller så har guideboken satt ut det fel. Här blir det kaffe och en cookie. Förutom att vara ett café så säljer de växter. En av de andra gästerna har helt frivilligt satt sig i drag. Han sitter och spelar schack. Han flyttar både de svarta och de vita pjäserna. På radion spelas Crowded House och nu tog den första dagboken slut. Det här är en skön härlig oas, ett perfekt livsnjutarcafé.

Ten Napel Café, en skön oas.

17.42 En ny dagbok har inletts. Vi är tillbaka i dos, dos, dos, 222. Det kollas med kvarvarande pengar och även med biljettpriser. Det går inte ihop. Innan vi gick in så kollade Christer upp om morgondagens buss. Det verkar som om det avgår en buss med San Salvador som slutmål klockan 08.45. Innan ingång handlades frukostmacka och nödvändiga drycker på en Texaco-mack en bit bort.

19.05 Jag har precis duschat. Alldeles innan jag gick in i duschen så knackade det på dörren. Vi fick två tvålar och en liten soppåse till badrummet.

20.08 I våra plånböcker är det för lite lempira för att betala bussen imorgon. Betalar vi bussen med dollar så får vi lempira över, pengar som kanske inte går att växla. Hm, vad ska vi göra?

20.51 Christer kan ha löst allt, ja inte världssvälten och rasistdåd men väl våra ekonomiska bryderier. Vi har växlat 10 dollar vardera i hotellreceptionen och fått 180 lempira till. Nu har vi pengar så det räcker. Vi hade även pengar till ännu en frukostsandwich samt några argentinska kakor för ikväll.

22.17 Ännu en dag går mot sitt slut och Phil Collins sjunger på TV:n, ja inte på den, snarare i den.

Fredag 22 juli

07.17 CNN rapporterar om telefonavlyssningsskandalen i Storbritannien. Just nu talas om James Murdochs vittnesmål. Idag kommer vår långa resa att fortsätta. Vi ska åka med en buss som förhoppningsvis ska dyka upp i närheten av vårt hotell.

07.57 Gårdagens inköpta frukost är avslutad. CNN har just rapporterat om en explosion i centrala Oslo. Nu är vi snart redo att återvända till busstationen.

08.32 Explosionen eller är det explosionerna, det rapporteras om två, har varit vid regeringsbyggnaden. En liverapport från Norge talar om "8 damaged". Damaged, gäller inte det föremål. Jag trodde man talade om injured. Den norske statsministern har i hårda ordalag fördömt det som skett och talat om att Norge är en enad nation som inte viker sig för hot utifrån. Nu är vi vid busstationen och på JM Restaurant. Vi har blivit hänvisade hit av en man från bussbolaget Sultana de Occidente. Vår buss avgår vid 09.00.

09.15 En buss rullade just in och en man kom och upplyste oss om att det var bussen till San Salvador. Den har startat i San Pedro Sula och verkar tyvärr ganska full. Nu är det dags att betala.

09.21 Betalningen är gjord. 260 lempiras är vad det kostar att åka idag. Det är tyvärer fler passagerare på bussen än vad det finns sittplatser. Christer har fått lämna sin plats till en herre som tydligen suttit där innan. Nu rullar bussen iväg och herren som tog över Christers plats har just överlåtit den till en ung herre/grabb.

09.59 Ifrån bussens avgång och fram tills nu har en man ombord predikat om Jesus, droger och Satan. Enda gången som han blev avbruten var då en tung kabinväska föll ner från hatthyllan och landade framför honom. Var det ett tecken? Ifrån vem var tecknet? Mannen pratade om sitt tidigare liv bland droger och brottslighet och hur han förändrats när han mött Jesus.

10.56 Busspredikanten har pratat klart. Våra pass är just inhämtade och vi har, efter att ha serpentinerat oss uppåt ett tag, börjat att rulla neråt. Endast ett fåtal pass verkar har plockats in. Ska resten av passagerarna inte över gränsen eller råder det passfrihet?

11.01 Ok, nu har vi fått tillbaka passen. Ville de bara kolla vilka filurer vi är?

11.26 Bussen har stannat utanför Nueva Ocotepeque. En passpolis kollade i mitt pass och bad mig, nja pekade åt mig, att gå ut. Där kollades passet igen och återlämnades. Nu rullar vi vidare och ett antal medpassagerare verkar på väg av bussen.

11.48 Jaha, så var vi utstämplade ur Honduras och åter på bussen. Idag åker vi med Line Coach Capital, Contradors.

EL SALVADOR

12.15 Nu fattar jag ingenting. Vi stannade vid El Salvadors gränskontroll. Alla id-kort och pass registrerades skriftligen av en kvinna och en man klädd i vitt. Alla handlingar registrerades noga utom våra. Nyss klev en kille ombord, jag tror att han är en passagerare. Han bad om att få våra pass. Dessa tog han med sig ut och han har precis återkommit med dem. Passen bär inga spår av instämpling. Ombord på bussen finns förutom oss en del andra turister, två schweizare och ett par från Kanada. Nu ska vi väl komma iväg?

12.29 Vi kom inte iväg. Det verkar som om tullarna har tagit sig en rejäl titt på bagaget. Nu är vi dock på väg igen.

13.04 Utanför bussen är det grönt, kuperat och enstaka hus. Allt är som tidigare resor och länder här i Centralamerika.

14.42 El Salvador är ett litet land. Det går ganska fort att färdas trots det bergiga landskapet. Vår buss kom till slut fram till huvudstaden San Salvador, bussterminalen Puerto Bus och nu har vi bytt transportmedel till en taxi som ska ta oss till vår förbokade övernattningsplats. Taxin betalades med amerikanska dollar. El Salvador använder dollarn som valuta, praktiskt och bra.

Utanför vårt rum på San José Hostal.

15.07 CNN fortsätter att rapportera om explosionerna i Oslo. Det ska också ha förkommit skottlossning på en ö utanför Oslo. Vi är i rum 11 på San José Hostal (http://www.sanjosehostal.com). Nu ska vi fräscha upp oss. Christer sa just att nästa mål blir en mall för att där få oss ett mål.

16.35 Det är en prima dusch som vi har. Det är kanske den bästa hittills i år. Nu har vi bevakat en presskonferens med president Barack Obama från Vita Huset. Presskonferensen gällde den amerikanska skuldkrisen. Om tio dygn är pengarna som ska betala skulderna slut. Representanthusets republikanske talman John Boehner har hoppat av de planerade samtalen.

17.33 Vi har bekantat oss med närområdet och nästan sprungit in i det kanadensiska paret som var på bussen. Ur högtalarna sjunger Tina Turner ”We don´t need another hero”. Vi äter varsin Whopper Grande på Burger King i shoppinggallerian Centro Comercial San Luis.

Christer rundar ett hörn i San Salvador.

En kaffekiosk gav oss lite behövlig java.

17.59 Whoppern satt perfekt. Nu unnar vi oss varsin frigolitmugg med kaffe från Génesis Coffee Place. Namnet låter flashigt men det är bara en röd liten kiosk. Nu funderar jag om det var så smart av mig att byta ut boken Frälsaren häromdagen. Den skulle jag ju ha bytt i denna stad, San Salvador (den helige frälsaren). På Burger King tyckte Christer att lite regn vore uppfriskande. Stadens luft är full med avgaser och den heta eftermiddagssolen ligger på och gör luften ännu värre.

18.40 Jag sitter ryggsäcksvakt under det att Christer är inne och handlar på livsmedelsbutiken Super Selectos. Det verkar som om Christer ska bli bönhörd. Himlen är alldeles mörk och nu börjar det regna.

19.23 Visst blev det som Christer önskade sig fast kanske lite väl mycket av det. Det formligen vräkte ner och värre blev det med blåsten. Folk gjorde sitt yttersta att fly in i bilar och ta sig hem. Vi väntade i över en halvtimme på att det skulle hålla upp. Till slut ledsnade vi på att vänta och gick hemöver regnet till trots. Nu torkar vi sandalerna på rummet och paraplyerna på uteplatsen utanför receptionen. Inne i affären bevittnade Christer en brottslig handling. En tjej bar ut en hammare förbi kassan utan att betala för den. Tjejen ifråga hette Ally och var runt tre år. Hammaren var av plast och grön och rosa. Hon kallades tillbaka av sin far. Christer har köpt 10 gröna frukter av modell små limefrukter. De heter arrayan libra. Jag undrar vad de heter på svenska.

19.50 Vi gick in på grund av för mycket vatten. Här inne är det inget vatten alls. Det finns inget i duschen, toaletten eller handfatet.

20.56 Då jag satt vid datorn nere vid lobbyn så kom hotelldirektören och beklagade att vattnet varit borta. På internet fick jag veta att så många som 80 unga människor kan ha skjutits till döds i Norge. Skytten som misstänks vara en högerextrem norrman ligger troligast även bakom bomberna. Ungdomarna var medlemmar i det socialdemokratiska ungdomsförbundet och var på läger på ön Utøya. Våra tankar går till offren i vårt grannland. Då Christer var på nätet fick han veta att arrayan libra är en centralamerikansk form av guava. På engelska heter den sartre guava.

21.56 Det har varit fruktstund. Dels guavan som var något omogen. Tänk så ofta vi lyckas köpa omogen frukt. Dels limefrukten vi fick i Bocas del Toro. Den hade mognat till och var friskt sur. Mexikansk TV har berättat om terrordåden i Norge och om någon smitta, sarampión, som tydligen nått Mexiko med ett barn som kom med flyg från Frankrike. Nu har man börjat vaccinera folk i Mexiko. Jag undrar vad sarampión kan vara.

Turistpropaganda i vårt rum.

Lördag 23 juli

08.40 Nittioen, 91, döda. Det är den senaste siffran från Norge enligt rapporter på vår TV. Det är en otrolig tragedi. I USA fortsätter ordkriget kring skuldkrisen. Här i El Salvador laddar vi för vår första frukost i landet. Tänk vad många länder som det frukosterats i på resorna genom åren.

09.25 Detta var en underlig frukost. Vi beställde alternativet "continental", som enligt menyn på rummet innebär pannkakor med honung, juice och kaffe eller te eller flingor, mjölk, rostat bröd, margarin, marmelad, kaffe eller te. Det vi fick var äggröra, kaffe, juice, rostat bröd och ananas- och kiwibitar. Vid sidan om fick två skålar med sylt och grädde.

10.05 Det har börjat bli dags att lämna rummet för att på allvar bekanta oss med vår nya hemstad. Planerna är att först och främst ta oss till en mall (shoppinggalleria) för att göra nödvändiga inköp. El Salvador är ett mycket USA-inspirerat land. Det är inte bara på grund av valutan. Det finns köpcentra på köpcentra och mängder av olika snabbmatsrestauranger. Det kan ha att göra med att många salvadoraner bott och arbetat i USA genom åren.

Promenad genom vår del av San Salvador.

Boulevard de los Heroes.

10.36 Säkerhet prioriteras i denna stad. Vi gick förbi en liten brödbutik där en tant sålde nybakat bröd. Ett sådant ställe bör inte vara rånares främsta mål men trots det vaktades tanten och butiken av en vakt med automatvapen. Visst finns det kriminalitet i staden men mycket av detta är också en kvarleva från kaosets dagar under inbördeskriget på 1980-talet.

11.17 Vi hittade den stora breda Boulevard de los Heroes och gick längs den till ett stort köpcenter. Detta är vad jag kallar mall! Den är enormt stor. För att hitta bättre här behöver vi en mallkarta. Närmast vore det kul att hitta ett postkontor för våra vykort. Vi har funnit vykort och caféer här på gallerian Metro Centro (http://metromall.wsiefusion.net/inicio-SS).

11.53 Posten får vänta. Nu har vi snart avslutat en pappmugg var med kaffe på fiket ”The Coffee Cup, Los Especialistas del Café Gourmet”. Det har också skrivits en del vykort. Nu närmast stundar $-uttag och eventuella inköp. Vi har en del saker som behöver köpas och detta moderna shoppingparadis borde ha det vi behöver.

12.17 Nu är vi utanför köpcentrat en stund. Det är dags att göra något vi brukar göra detta datum men inte gjort på tre år. Det ska ringas till kamraten Roberth som fyller år. Ifjol då vi var i Foz do Iguaçu i Brasilien hade vi ingen nätkontakt och för två år sedan var han med oss i Johannesburg i Sydafrika. Nu meddelade dock en spansktalande röst att det var upptaget.

Gör så här vid jordbävning och brand.

Inne i gallerian Metro Centro.

Metro Centro har delar med och utan tak.

Peter tar sig en kaffe på "The Coffee Cup".

13.00 Det har pratats med födelsedagsbarnet. Han var på en biograf och skulle se Transformers 3. Det är ju kväll där hemma. Jag har nu köpt nya kortbyxor. De gamla trotjänarna är slut. Nu ska vi gå och äta. Det lär gå prima med alla snabbmatsställen som finns här inne.

14.00 Inte bara vi utan alla andra här ville ha mat. Det var fullsatt och långa köer exakt överallt. Detta gällde även bion som faktiskt visade Transformers 3 och Harry Potter. Vi lämnade mallen och nu är vi på ett nytt Burger King. Lite tråkigt med samma slags mat igen men det är mat och det finns sittplats.

15.02 Efter maten lämnade vi shoppingvärlden bakom oss, fångade ett gult fordon och det blev en taxiresa ner till centrum. Här har vi, efter ett tips från en turistande asiat, gått in i kyrkan Iglesia El Rosario. Utifrån ser den mest ut som en betongkoloss, en stående halvcirkel. Inne är den vacker med ljuset som skiner igenom olikfärgat glas. Kyrkan står vid torget Plaza Libertad.

Plaza Libertad, San Salvador.

Inne i den fantastiska kyrkan Iglesia El Rosario.

En procession vandrade genom centrala San Salvador.

15.25 Vi såg mera av centrum. Vi besökte Plaza Barrios, såg katedralen Catedral Metropolitana, Palacio Nacional och en del annat. Det blev fler kyrkor, en staty, en gata som fått namn efter San Salvadors ärkebiskop Óscar Arnulfo Romero y Galdámez. Han kämpade för de fattiga och de förtryckta innan han mördades 1980. Vidare har vi sett en religiös procession med män och kvinnor klädda i vitt och lila, en gatstump med skoputsare och en och annan urmakare som alla jobbade utomhus. Slutligen hann vi med att höra en dam som sjöng en spansk version av Arja Saijomaas ”Jag vill tacka livet” Nej, sanningen är den att originalet, Gracias a la vida, skrevs av chilenskan Violeta Parra. Nu är vi på väg hemöver i en taxi med en spräckt framruta.

16.05 Vi är tillbaka i rum 11. Här rapporterar CNN om att den gripne skytten i Norge anser att dådet var grymt men nödvändigt. Nu rapporteras det även om att brittiska sångerskan Amy Winehouse har avlidit 27 år ung. Det har varit mycket tragik nu på kort tid.

17.10 Efter tvätt och dusch är det nu dags att lämna rummet för att hitta en plats där vi kan sitta och läsa lite i våra böcker.

Konsert till minne av den mördade musikern Facundo Cabral.

Catedral Metropolitana, San Salvador

18.06 Nu är det färdigläst på uteplatsen. Under läsningen serverades vi kaffe och äppelkaka. Det är ett riktigt hemtrevligt ställe det här. Familjen som driver det gör sitt yttersta för att serva oss på alla möjliga sätt. Vi börjar tro på det som vi läste i en guidebok, att El Salvador har världens vänligaste befolkning. Nu är det dags att ge sig ut för inköp och inmundigande. Jag ska dessutom ta farväl av en trogen reskamrat.

18.17 Vi är tillbaka på butiken Super Selecto. Christer är inne och handlar och jag sitter vakt utanför. Ja det är i vanlig ordning ryggsäckarna som vaktas. De får man inte ta med in. Alldeles nyss lämnade jag mina slitna kortbyxor bland några sopor. Byxorna har varit med på många resor men nu måste våra vägar skiljas. Nu reser vi vidare var och en för sig.

18.51 Nu är vi tillbaka på rummet. Christer har köpt dryck, nya solglasögon och ett nytt paraply. Allt betalades med landets valuta, US-dollar. Det gamla paraplyet vilar nu i rummets skräpkorg. Det är helt slut. Det blev svårt skadat i Nicaragua och återhämtade sig aldrig.

19.41 Rummet och nyckeln lämnades och vi gick en mycket kort promenad till Restaurante El Establo (Stallet). Det är middagsdags.

20.41 Nyckeln och rummet är returnerat. Maten var mättande och god. Det serverades en rejäl köttbit, tomat, sallad, lök och något mer, någon bönröra och stekta potatisklyftor. Till detta goda dracks det fatöl. Nu är vi som sagt hemma. Det är ännu en packningsafton. Under middagen såg vi på TV att Peru besegrade Venezuela med 4-1 och har därmed blivit trea i Copa de America.

San José Hostal

Söndag 24 juli

09.39 Det är söndag igen. Vistelsen i San Salvador och på San José Hostal går mot sitt slut. Idag fick vi pannkakor med papaya- och ananasbitar samt honung att ringla över. Dagens drycker var juice och kaffe. Det är överlag bra kaffe här i Centralamerika. Något vi dock inte provat ännu är vin. Under frukosten fick vi frågan om vi behövde något. Christer sa att vi behövde en taxi till busstationen Terminal Occidente till klockan 11.00. Det skulle ordnas lovade ägarna.

10.52 Nyss ringde telefonen här i rummet och vi fick veta att taxin är här vid 11.00. Detta kallar jag prima service.

11.14 På grund av avstängningar och vägarbeten fick vi snurra runt lite innan vi nådde stationen. Vår stackars taxichaufför var både road och frustrerad över detta. Väl här på Terminal Occidente (Västra stationen) gick vi genom en inomhusmarknad innan vi direkt klev på bussen. Vid betalningen strulade jag till det rejält och betalade med en dollarsedel och fyra 25-centmynt. Jag hade sett fel på siffrorna och trodde att biljettpriset är US$1.85 då det egentligen är US$1.35.

12.32 Bussresan gick längs en motorväg och diverse småstäder och vi kom rätt snart fram till Santa Ana och folk klev av. Det var dock vid ett köpcenter i utkanten av staden och inte vid någon station i centrum så vi satt snällt kvar. När bussen sedan drog iväg från centrum var vi tvungna att ta kontakt med föraren. Språkförbistringen var total men vi släpptes till slut av vid bolaget T.U.D.O:s bussgarage i utkanten av staden. Detta är inte bra.

12.39 En av säkerhetsvakterna här vid garaget har pratat med oss och ringt efter en taxi åt oss. Ja så det kan gå. Vi väntade oss att bussen skulle gå till stationen inne i centrum men det gjorde tydligen inte just denna buss.

12.45 Taxin (om det nu är en sådan?) kom ganska snart. Christer och chauffören sitter fram, bältade. Jag sitter bak med ryggsäckarna och med ett avklippt säkerhetsbälte. Bakdörrarna saknar handtag och fönstervevar. Dock är rutan öppen så det går nog att ta sig ut på egen hand vid behov.

Hostal Casa Verde

Mot vår vilja blir det sovsal denna natt.

12.58 Taxin eller vad det nu var, en grå bil i alla fall, tog oss till boendet Hostal Casa Verde (http://hostalverde.wordpress.com) här i Santa Ana. Där kunde vi konstatera att Frans Anton Nilsson själv är lös idag. De verkar inte ha fått vår bokning här trots att vi förbetalt delar av kostnaden. Det blir till att sovsalssova i natt. Nästa natt finns det ett ledigt rum men det har tyvärr bara en säng. Vid incheckningen frågades det dessutom om vi var serber.

14.20 Innan rumslämnande och hostelutgång funderade vi om vi bara tar en natt här trots allt. När vi skulle gå ut fanns det vid ytterdörren en skylt som sa att vi inte fick öppna dörren. Detta gällde dock inte vid utgång som vi först trodde. Vi fick helt enkelt inte släppa in folk. Nu har vi beställt lunch av Elizabeth. Vi är på Pollo Compero och hon är en av servitriserna här. Pollo Campero är en snabbmatskedja med kycklingtema. Christer slår till med Menú de Pollo och jag tar en Menú Ensalada Latina. I finalen i Copa America leder just nu Uruguay över Paraguay med 2-0. Detta ser vi på en TV här i restaurangen. 15.10 Det är stendött i Santa Ana idag. Det är söndag och det mesta är stängt. Tur att vi hittade detta ställe i alla fall.

Santa Ana, öde på en söndag.

Rejäla fordon används i kollektivtrafiken.

Denna söndags lunchrestaurang.

16.27 Uruguay vann och vi åt klart. Efter det vandrade vi lite i området innan vi gick på livsmedelsbutiken Super Selecto. Där inledde jag det hela med att få med mig två korgar istället för en. Den andra föll i backen med ett brak. Inne i butiken kom Christer med det kloka förslaget att vi skulle laga vår egen mat eftersom vi knappt hittat en öppen restaurang någonstans. När vi stod i kassan kom han dessutom på något som jag missat helt. Det behövs olja för att kunna steka. Olja ordnades och nu är vi hemma i sovsalen igen. Nu blir det läsning och läskning. Vi sitter i ett av uppehållsrummen på markplanet.

17.30 Det har lästs och surfats. Vi har även fått befogenheten att släppa in eventuella dörringare. Personalen är nämligen utgången. Det har blivit dags att unna oss kaffe och kaka. Vi har även pratat med boendets trevlige ägare, Carlos.

Utsikt över Santa Ana.

Tropisk kväll på taket.

18.21 Kaffet tillreddes i en mockabryggare av den skrivande. Det var allt utom det bästa som jag tillrett och druckit. Bossen på stället, Carlos, har rekommenderat oss att gå upp till terrassen på taket. Det var en klok idé. Vi sitter uppe på taket med en fin stadsutsikt. Snart är det solnedgång.

18.42 Vi har siktat en minaret från vårt tak. Det känns lite udda med en moské i El Salvador men det är utan tvekan en sådan.

20.10 Vi har kommit ner från terrassen och mellanlandat i sovsalen. Snart fortsätter vi ner till köket för att prova något som tidigare provats i Olomouc 2001, Johannesburg, Mbabane och Rom 2009 samt Wien 2010. Vi ska laga vår egen måltid.

21.49 Matlagandet började illa. Pastapåsen sprack och alla makaronerna rymde över hela köksgolvet. De fångades dock in och hamnade i vattnet. Korvarna stektes och rätt snart var allt redo för att ätas. Efter avslutad måltid så diskade vi och nu är vi i sovsalen igen och funderar på kommande dags strategi. Flera av stammisarna här har dragit ut på stan för att äta, partaja eller både och.

22.30 Kvällen och sovandet är här. I alla fall för oss. De övriga fem bäddarna är tomma ett tag till. De som ska sova där är ännu vakna och ute någonstans. Sarampión som vi läste om häromkvällen är förresten mässlingen.

Köket på Hostal Casa Verde.