07.49 Christer har just klättrat ner från bädden ovanför. Idag ska vi så sakteliga sätta gårdagens planer vad det gäller Rio de Janeiro i verket. Idag är det dessutom fars dag här i Brasilien. Ingen av oss är far eller bosatt i landet men som kuriosa kan det nämnas.

09.27 Efter en lång och stilla frukost på uteplatsen börjar vi nu så smått bli redo att lämna rummet och vårt hostel. Vårt rum är för övrigt i behov av en utvädring och storstädning. När vi checkade in var det varken städat i rummet eller rengjort i sängarna.

10.02 Det råder fortfarande oklarhet om vi bor i Catete, Flamengo eller både och. Adressen till vårt boende säger Catete men den lömske taxichauffören hävdade att vårt vandrarhem ligger i Flamengo. Vi är i alla fall ute och kikar på stadsdelen Flamengo nu. Då vi stannade till för att ta kort på en kyrka, Igreja Matriz de Nossa Senhora da Glória vid tunnelbanestationen Largo do Machado kom en herre och sa; "Thank you, good night", något mer, coffee och erbjöd avslutningsvis skoputsning. Nu är vi vid en liten rondell i vars mitt José de Alencar sitter staty. Han var romanförfattare och nationalist.

Largo do Machado.

Gatan heter Rua do Catete. Stadsdelen är Flamengo.

10.19 Vi har tagit oss ut mot den vältrafikerade gatan Praia do Flamengo och väntar nu på en buss som ska ta oss mot dagens aktiviteter.

10.30 Ännu ett bussvändkors är passerat. Vi har påbörjat vår bussfärd mot stadsdelen Urca. Christer har kommit med det kloka förslaget att vi stannar till och promenerar lite innan vi kommer fram till hållplatsen vid Sockertoppen. Då kan vi luncha och varva ner innan vi åker upp.

10.57 Bussresan gick via stadsdelen Botafogo och nådde till slut Urca. Det är dags för stenmursrast. Borta på berget Corcovado står Jesus med utsträckta armar. Det är moln omkring honom så det ser ut som om han röker. Han ser liten ut här nerifrån. Detta är det andra i år och tredje totalt av världens nya sju underverk som vi ser. Bakom mig finns havet. Garota da Urca, restaurangen där vi funderade på att äta har tyvärr inte öppnat än.

Botafogo och berget Corcovado med den välkända Jesus-statyn.

Christer sitter vid Botafogo-bukten.

Praia da Urca.

En badande man med Rio de Janeiros centrum som bakgrund.

11.40 Urca är en underbar liten stadsdel här i Rio de Janeiro. Den ligger lite på sidan om, har ett lugnt tempo och är säker. Den ligger dessutom i skuggan av det stora Sockertoppsberget och har en mysig badvik med stranden Praia da Urca. Efter lite vandring längs gatorna i Urca är vi åter vid restaurangen Garota da Urca. Det är ännu inte öppet. Vad ska vi göra nu? Ska vi fortsätta vänta eller söka oss någon annanstans.

12.04 Vi vände åter mot Pão de Açúcar (sockertoppen) och nådde snart dalstationen för kabinbanan. En kabinbanevagn startade just från stationen. Vi funderar vidare över var vi ska äta. Christer har precis noterat att det är några som klättrar uppför bergväggen framför oss.

12.39 Det fanns inget vettigt ställe att luncha på vid kabinstationen. Vi återvände till Garota da Urca och nu har de faktiskt öppet. Här är fullt med folk. Det var en bra idé att äta innan vi söker oss upp med kabinbanan. Christer har beställt Spaghetti Bolognese och jag har beställt en pizza med bacon och lök.

13.02 Spaghettin kom till Christer och rätt snart en pizza till mig med bacon och banan. Något hade blivit fel. Ut med bananpizzan och in med... ja vi får se.

Söndagsmarknad i Urca.

Vår lunchrestaurang, Garota da Urca.

14.02 Pizzan kom och konsumerades. Christer gick för att lätta på trycket och jag väntade på min tur. Dörren öppnades och ut kom en äldre, mörkhyad man med käpp. Jag som väntat mig att se Christer blev minst sagt förvånad. Han dök dock snart upp och vi gick tillbaka mot kabinbanan. Nu har vi löst biljett och precis blivit frånåkta av vagnen/korgen mot det första stoppet. Nu kommer nästa, dags att åka!

14.12 Vi är på väg uppåt mot högre höjder med hjälp av kabinbanan Bondinho (http://www.bondinho.com.br). Det är nu dags för första stoppet. Det slog lock för öronen på vägen upp hit. Framför oss landade just en helikopter och nu flög den igen. För de som har gott om slantar finns möjlighet att göra helikopterutflykter härifrån. Utsikten härifrån är enorm, sagolik, wow! Det är inte billigt att åka kabinbanan men det är värt varje krona. En biljett upp till högsta toppen kostar strax under 200 kronor.

14.29 Omgruppering är gjord. Nu sitter vi vid ett runt bord. Bakom mig har jag havet, staden och stränderna. Till vänster om mig är den högsta delen av själva Sockertoppen. Snart tar vi nästa kabinbana för att ta oss ända upp dit.

Resan uppåt startar och så gör även fotograferandet.

Utsikt mot Botafogo.

En helikopter landar på Morro de Açúcar.

Utsikt mot Urca.

Helt plötsligt kom det upp människor en annan väg.

14.45 Toppen är äntligen nådd. Fy fanken vilken utsikt! Det är helt otroligt! Jag ser stränder, Rio och så Jesus. Detta är bland det mäktigaste jag har upplevt. Här uppe kan man stanna hur länge som helst. Man kan heller inte sluta att fotografera. Det känns som att alla vyer härifrån är värda minst ett foto.

15.14 Allt som hörs just nu är syrsor och en flöjt. Jag sitter vid ett stenbord på sluttningen till Sockertoppen. Det är skog, träd omkring oss. Fridfullt, avkopplande, sådant där som man minns.

15.21 Det är tätt med bambu omkring oss. Stora svarta fåglar med vita vingspetsar svävar graciöst mot den blå himlen och något biter på mitt vänstra ben.

Etapp 2 av vår kabinbaneresa tar oss till den högsta toppen (396 meter över havet).

Vi blickar mot morgondagens utflyktsmål, Copacabana.

Peter njuter av den underbara utsikten på Sockertoppen.

15.39 Efter några försök lyckades vi slutligen ta kort på några kvicka små apor som bor i skogen här på berget. De liknar de apor vi såg i en fågelpark i Kapstaden för precis på dagen ett år sedan.

15.49 Vi har satt oss ner på ett café. Christer äter just nu en Cornetto och jag tar en kaffe. Kaffet är svart, osötat. Vem behöver socker här? på Sockertoppen! För att få köpa något i serveringen betalar man först, får ett kvitto och hämtar sedan det man betalat för.

16.31 Vi är till slut nere på havsnivå igen. Vågorna rullar in mot stranden. Vi har tagit oss till den "röda stranden", Praia Vermelha. Mellan trädtopparna syns Sockertoppen. Har jag varit däruppe, idag? Känslorna är många, talrika som sandkornen på stranden. Tja, kanske inte så många. Nu passerar just en kvinna. Hon bär på en grön kokosnöt med ett sugrör i. Christer har gått iväg på en liten fotopromenad. Det här är den bästa platsen att besöka i Rio för ängsliga turister. Militärbyggnaderna bakom oss gör brottsligheten extremt låg just här.

Vi vilar i bambuskogen.

En av de kvicka sagui-aporna som finns i skogen på Sockertoppen.

Allt härligt har ett slut. Det är dags att åka neråt igen.

16.46 Det är busshållplatsdags igen. Nu ska vi snart börja återfärden mot boendet.

16.52 107:ans buss stannade innan hållplatsen vi stod vid. Vi och två andra sprang mot bussen och klev ombord. Bussen stannade sedan självklart vid hållplatsen vi nyss sprungit från.

18.23 Det är skönt att duscha efter en utflyktsdag. Nu ska vi leta någonstans att slappa. Det är knökfullt, utsålt till sista plats i allrummet. Var kommer alla ifrån? Var ska vi hitta någonstans att sitta? Kanske finns det något ställe i lobbyn, i vestibulen?

19.30 Det är fortsatt tjo och tjim från uteplatsen. Är det party för alla utom oss? Är det någon privat tillställning möjligen? Var finns eventuella anslag om det? Var äter vi vår middag? Frågorna är många. Hoppas vi kan svara på några.

20.47 Middagen här på Pizza & Grill Gambino är avslutad. Vi tog buffetalternativet och vägde vår mat på sedvanligt brasilianskt sätt. Det var inte billigt men maten var bra. Det är gott om folk här. Firas fars dag kanske?

21.10 Återigen är vi hemmavid. Här är det fortsatt partaj. Många ansikten är nya, okända för mig.

Vårt enkla rum på Art Hostel Rio. Bakom den brasilianska flaggan finns ologiskt nog, en tysk.

21.29 Nu har vi flyttat ner till TV-rummet. Här är det tyst och lugnt. Här finns ett kylskåp med öl och en dryckesmaskin. Salvador Dalí har målat på en av stolparna här.

21.50 Det är volleyboll på TV, Brasilien-Italien, damer, 1-2, 18-21. Vad går man till i volleyboll?

21.53 Man går till 25 poäng. Italienskorna vann med 3-1 i set.

22.51 Morgondagen är grovplanerad. Festfolket har gått hem. Ute hörs fyrverkerier. Det är dags att sova. En ny mystisk rumsgranne hade lagt sina tillhörigheter i Christers säng och ställt sin ryggsäck framför hans förvaringsskåp. Allt är numera flyttat på.

Måndag 9 augusti

08.40 Alla sängar utom min är tom. De två andra herrarna är utgångna och Christer är ingången i duschen. "Sängtjuven" som är en äldre brasiliansk bibelbärande herre iakttogs under natten, av Christer, med att lyfta och sänka ett ben. Var det en slump eller medvetet?

09.49 Där ute passerar en helikopter. Idag ska vi se Rios centrala och havsnära områden.

10.03 Vi är tillbaka på uteplatsen. Det läggs upp avgörande dagsplaner, memoreras gatunamn och så vidare. Det är bra att veta då man ska gå. Då slipper man ta fram karta, guidebok ute bland folk. Gör man det kommer ibland avsigkomna och tiggare för att prata. Bakom mig sitter några amerikanskor och danskor. De använder ordet ”like” lika flitigt i sin konversation som "typ" använts i Sverige.

Vi undvek trafiken genom att gå över gatan rent bokstavligt.

Parque do Flamengo.

Praia do Flamengo med Sockertoppen i bakgrunden.

10.39 Vi är ute på stadens gator igen. Det är vardag. Det är måndag. Vår sista semestervecka har inletts och det känns konstigt när man tänker att man är på jobbet om en vecka. Bakom mig är Flamengo-stranden (Praia do Flamengo), havet och Sockertoppen. Längs stranden så promeneras, cyklas och joggas det. På vägen hit mötte vi en sann invandrare. Fötterna var vridna inåt så att tårna pekade mot varandra. Det fläktar skönt och havet känns inbjudande. Dock har vi andra planer.

10.56 Vi är inne på ännu en tunnelbanestation. Det har blivit en del genom åren. Denna heter Catete och ligger alldeles utanför där vi bor. För att få åka köper man ett plastkort i kontokortsstorlek. Detta kort stoppas in i en springa och man är inne i systemet. Precis som i São Paulo så är det säkert och effektivt att åka tunnelbana i Rio de Janeiro.

Dags att åka tunnelbana (metro).

11.17 Metron tog oss till stationen Cinelândia och när vi kom ovan jord såg vi genast den vackra Theatro Municipal. Vi är nu ute bland folk, mycket folk och promenerar längs huvudgatan Avenida Rio Branco här i centrum. På väg hit snubblade en tjej vi mötte till. Jag sträckte ut en arm för att fånga henne men hon återfick balansen och kom på fötter. Jag får väl bli dagens hjälte en annan gång istället.

11.26 Christer har tittat efter fotbollströjor från det lokala laget Fluminense, dels som egen souvenir men även som födelsedagspresent till systersonen Anton. Tyvärr kostar tröjorna en mindre förmögenhet. Vi har också sett människor från "gröna partiet", Brasiliens svar på miljöpartiet. En uppträdde som stor uppblåst gubbe.

11.41 Vi väntar just nu på vår tur att få växla pengar på Banco do Brasil. Växling sker tydligen i ett separat rum och dit är det kö. Det är tydligen mycket folk där för det tar tid. Ja vad kan vi göra? Pengar behövs ju. Hur lång blir väntan? Nyss var vi vid stadens futuristiska katedral, Catedral Metropolitana. Den liknar mest en trappstegspyramid, en uppochnervänd tekopp, en kon. Den är ritad av Oscar Niemeyer som gjort sig skyldig till diverse konstiga hus här i landet.

Theatro Municipal, Rio de Janeiro.

Avenida Rio Branco, huvudgata i downtown Rio de Janeiro.

En rejält stor miljöpartist.

12.11 Vi ledsnade på att vänta och är nu på lunchrestaurangen Pitão de Pedro för vägd buffetlunch. Detta är ingen dum idé. Plocka ihop det du vill ha, väg det hela, få ett kvitto och betala vid utgång.

13.18 Det åts upp och betalades för. Vårt vandrande fortsatte med stopp för växling på en resebyrå. Det blev en del köande men nu har vi äntligen blivit av med våra dollar. Sedan blev det ett postbesök för vykortsskickande.

Catedral Metropolitana ser inte direkt ut som en kyrka.

Gott om taxibilar på Avenida Almirante Barroso.

Christer skickar sina sista vykort från denna resa.

14.16 Efter postbesöket tog vi oss ner till hamnen och torget Praça 15 de Novembro. Där finns också en vacker men svårfotograferad kyrka. Vi har nu tillfälligt gått under jorden och sitter på några stolar utanför Cafeteria Gourmet. Tunnelbanestationen vi är på är Carioca och ligger mitt i centrum. Utanför det lilla fiket finns några silverfärgade kor (inte riktiga) och det säljs fotbollströjor till reapris.

14.51 Det var en skön paus och gott fika. Vi tubar oss just nu till sanden och stranden. Vi ska till stadsdelen och stranden Ipanema. Det är mycket folk i vagnen. Ipanema har tills nyligen varit utanför tunnelbanenätet men som tur är så har en ny station nyligen invigts i Ipanema. Det är dit vi är på väg.

Vi hittade ett litet fik i underjorden.

Silverkossor på tunnelbanestationen Carioca.

15.23 Stora fåglar svävar ovanför, bakom mig bryter vågorna in mot Ipanema. Havet är grått och ser inte så inbjudande ut denna lite mulna dag. Det verkar tyvärr bli mer och mer blåsigt och det är duggregn i luften. Några tappra själar spelar boll på stranden och några är ute och joggar. Ipanema är en av Rio de Janeiros finare stadsdelar och tempot är lugnt och standarden hög här.

15.57 Vi vill se mer innan mörkret kommer och har hoppat på tunnelbanan som går till Copacabana. Ja, den går även längre fast inte för oss.

16.29 Vi har promenerat genom stadsdelen Copacabana och är nu på stranden Copacabana, för tidigt. Om fyra timmar kan vi möta en nybadad och nyduschad dam. En dam som visslar och slår takten med två snäckskal. Hon ler då man möts, vill dansa samba och heter Deirdre. Nu är Cornelis Vreeswijks makt över oss enorm. Man hör verkligen låten eller inbillar jag mig. Det är inte mycket till bikinibrudar här. Dock finns här en trumslagare utan framtänder i överkäken. Nu närmast blir det en öl och vem vet kanske även ett litet dopp i havet.

Cornelis sjunger vidare i våra hjärnor:

"Går man på Copacabana har man havet till vänster. Fast jag tittar rakt framför mig och ser på vem jag möter. Ser dom ut att vilja dansa får dom köpa min samba. Den som prutar får gå för jag tål att tittas på..."

Kokosnötter till salu i Ipanema.

Den världsberömda stranden i Ipanema drabbad av duggregn.

17.06 Ölen läskade och havets vågor svalkade mina fötter. Närmare Copacabanabad kom jag inte. Trumgubben, "le gub de trum" trummade vid vårt bord och fick lite pengar av oss men han såg missnöjd ut. Det känns som ett litet antiklimax att ha besökt Copacabana och bara träffat en grinig tandlös gubbe. Det är ju helt andra bilder man förknippar med denna plats. Det är ändå kul att ha varit här.

17.20 Det är dags att börja åka hemåt. Tänk vad allt har flutit på bra idag.

17.50 Vi var långt ifrån ensamma i tunnelbanan. Jag pressade mig precis ur den knökfulla vagnen vid stationen Catete. Just det jag, Christer åker vidare. Han lyckades inte ta sig ut i tid. Jag väntar här på honom. Han är nog snart åter.

18.21 Vad fasen är detta? Inte har Christer kommit tillbaka. Eller har han det och jag har missat allt? Nu drar jag upp ovan jord och letar mig mot boendet.

Copacabana inbjöd inte till sol och bad denna eftermiddag.

Christer njuter av en god öl på en av Copacabanas många strandkiosker.

18.42 Det där med att vänta där jag klev ur var inte alls smart. Christer som snart åkte tillbaka klev så klart av längre bort från mig och gick upp och väntade på mig ovan jord. Han skickade SMS på SMS till ingen nytta. Jag hade stängt av min mobil. Nu är vi i alla fall återförenade vid boendet. Från och med nu med blir det SMS-kontakt vid strul, borttappande.

19.28 Här sätter vi oss för att koppla av en stund innan vi går ut. Christer är i en gungande stol och jag är på en snurrande stol. När jag vred den föll en brandsläckare ner och träffade Christers ena tå. Mina tår klarade sig precis. Varför var jag så glad över att allt flutit för två timmar sedan?

20.03 Det är dags för middag på Catete Grill. Lite dyrare, lite godare än de två senaste middagarna,

21.06 Det var riktigt gott kött. Vi var lite roade när vi såg att två danska tjejer från boendet vräkte på massor av mat från buffetbordet och sedan såg snopna ut när de fick betala utifrån matens vikt. Nu är vi på terrassen och läser på om den sista orten, dock inte sista stoppet, på resan. Här på terrassen sitter fyra vuxna vid ett bord bakom mig. Mellan mig och de fyras gäng sitter ett litet barn. Barnet är helt trollbundet av ett barnprogram på en bärbar dator. Vänta, nu ledsnade barnet på programmet. Det tog sin nalle och lade sig för att vila och titta.

22.09 Vi har surfat lite på internet och tagit det lugnt. Nu börjar det bli dags att göra kväll.

23.16 Vi var inte så trötta så det blev en kvällsöl på terrassen. Nu blir det sömn. Cornelis Vreeswijk fortsätter att sjunga inom oss....

"Mellan Praia do Flamengo och det fagra Ipanema finns de rikas heta stränder. Men dom fattiga i Rio bor högt över alla andra, högsta berget bor jag på. Vinden svalkar - solen bränns. Där finns sorg som inte känns...."

Tisdag 10 augusti

08.50 Nu är jag trött, trött på enkla sängar i enkla rum, trött på duschar utan rejäl värme, trött på att tvätta mina kläder i tvättställ och inte få kläderna helt rena.

10.09 Trött eller inte nu är ryggsäckarna packade igen. Snart är det dags för den sista taxiresan för denna tripp. Nu ska vi kolla i receptionen vad en taxiresa bör gå på och även fråga taxichauffören innan avfärd.

10.22 Vi hörde oss för om priset. Det sas ca 25 real. Vi promenerade de få meterna till taxibilarna vid metrostationen. Vid den främsta taxin stod en tjej med en lång hästsvans. Det var dock inte hon som skulle köra. Christers ryggsäck lastades in och Christer satte sig bak. Jag överlämnade min och skulle just sätta mig då taxin plötsligt rullade en bit. Den stannade och jag klev in. Vi stack iväg och har just kört igenom en lång tunnel. Vi tar en annan väg den här gången. Det fanns ingen tunnel inblandad under taxiresan i lördags.

10.39 Inte ville taxichauffören ha 25 real inte. Han var så nöjd med endast 16 real. Nu är vi tillbaka på busstationen Novo Rio och där vi satt senast vi var här. Här körs det med tryckluftsborr och det är ett herrans oväsen.

Vi är tillbaka på Novo Rio, den stora busstationen i Rio de Janeiro.

11.15 Det är dags för förmiddagsfika. Vi är på Café Viajantes. Christer dricker Fanta och jag dricker kaffe. På en tvådelad stege med huvudet upp genom en lucka i taket står en man. Något rinner ner förbi honom.

11.34 Helvete och fullkorn! Det som rann ner från taket har runnit bort till våra ryggsäckar. De har blivit blöta i botten.

12.00 Vi är nedsuttna och fastkopplade. Dagens bussbolag är Costa Verde (http://www.costaverdetransportes.com.br). Där vi skulle sitta i bussen satt en engelsktalande kille. Han hade blandat ihop platsnummer med... ja vad vet jag? Han flyttade sig till sin plats. Där satt redan en dam i sällskap med en herre på platsen bredvid. Killen valde att byta plats igen. Det är klassisk musik i högtalarna. Oj, nu ramlade en bredbrättad hatt ner på mitt knä. Musik ja; Eric Clapton ”Tears in heaven”, Marvin Gaye ”Sexual healing” och nu Soul Asylum ”Runaway train”. Hejdå Sockertoppen, stränder och Jesus. Hejdå Rio! Nu drar vi vidare.

12.36 ”Still loving you” med allt som oftast närvarande Scorpions tonar ut. Vår färd fortsätter. Vi åker förbi träd, hus och allt annat man passerar under en bussfärd. Tänk, snart är det inga bussresor kvar att göra på denna resa.

13.21 Musiken fortsätter. Motorn brummar på men bussen står still. Det är rast. Hur lång blir vår rast? Vet inte. Var är vi någonstans? På ett stoppställe ägt av dagens bussbolag, Costa Verde.

Vacker vy nära Angra dos Reis.

13.58 Gröna kullar som sluttar ner i havet. Det är molnkrönta berg och en vindlande väg. Detta är precis vad jag ser i detta nu.

16.00 Det är mulet och dimmigt ute. Reklamskyltar gällande Paraty syns. Det är en skumpig väg.

16.25 Vi är på plats i ett rum med dubbelsäng. Hade inte vi bokat två separata? Vi är på Backpacker’s House här i Paraty, en mysig kolonialstad vid kusten halvvägs mellan Rio de Janeiro och São Paulo. Vi bor varken på hotell eller vandrarhem, snarare på övervåningen hemma hos en spansktalande familj. Stället som ligger ca 50 meter från busstationen var inte lätthittat trots en bra vägbeskrivning. Ingången var en diskret trädörr i en mur. På väggarna hänger litografier av Savador Dali. Surrealisttemat fortsätter. Killen som visade oss till rummet undrade om vi bokat idag. Sedan slog det honom, det är ju den tionde idag. Nu har Christer kollat vår bokning. Vi har visst bokat dubbelsäng. Det kanske inte fanns något annat?

Skattkarta över Paraty på väggen utanför vårt rum.

Den lilla busstationen i Paraty.

Här bor vi! Vårt fönster på övervåningen står öppet. Under oss har vi en restaurang.

17.27 Hundskall hörs, en moped passerar och nu en Volkswagen-buss. Längre bort ser vi en pensionärsgrupp. Vi är ute och bekantar oss med vår nya hemstad. Den är helt olik Rio de Janeiro i storlek och karaktär. Ja, inte helt olik dock. Båda ligger ju vid havet.

17.44 Det var vattensamlingar på många av gatorna i den gamla kullerstensbelagda delen av staden. Det är oklart om det beror på regn eller hög vattennivå i havet. Stenarna på gatorna var stora och det var inte helt lättpromenerat.

Christer vandrar på den ojämna gatubeläggningen i Paraty.

Vattenfyllda gator i Paratys äldsta stadsdel.

Christer hittade en bit av Atlanten.

18.05 Det är brun, rektangulär bordsskiva och lädertäckta soffor. Vi är på den italienska restaurangen Benedetta. Jag har beställt rumpstek med strips och grillade grönsaker. Christer tar en Spaghetti Carbonara. Vi dricker juice utan socker, ja vi erbjöds faktiskt sockrad juice men tackade nej.

19.03 Det var en god middag. Nu är vi hemma för att göra oss skuldfria.

20.36 Vi försvann ut igen efter vi gjort oss skuldfria. Det handlades och surfades på nätet. Det verkar regna hemmavid.

21.43 Tänk vad man kan tänka kring. Vi funderar just nu vad vårt hotell i Hanoi, sommaren 2008, hette. Inom kort ska jag tvätta dagens kläder. Nu kom Christer på namnet, Bodega Hotel var det! Imorgon ska vi se mer av Paraty.

Onsdag 11 augusti

08.30 Man kan inte alltid lita på mobilväckning. Christers mobil som hade väckningssymbolen framme då den stängdes av igår kväll har inte ringt. Min brukar ringa trots att den är avstängd. Nu ska vi ju inte med någon transport så det är ingen fara. Det är tyvärr mulet och vi som haft planer på att besöka en strand. Vi får se hur det blir med det.

09.18 Vi har avslutat en delikat frukost i familjens sköte. Vi fick gott bröd, färsk frukt, ananasjuice, hett perfekt kaffe. Omkring oss satt en kvinna, två män, (bröder?) och ett glatt litet barn. Vi är mätta och belåtna. Det är lite synd att det är mulet men livet är ju inte bara solsken och fluffiga molntussar.

Vi spanar ut genom vårt fönster, väntar på bättre väder och ser intressanta fordon.

10.23 Vi har börjat vandra runt i den gamla delen av staden. Här är det låga, vitkalkade hus med stenlagda, svårvandrade gator mellan dem. Det känns trivsamt. Staden är ett tillhåll för konstnärer och människor som vill dra sig tillbaka från det moderna livets stress. Det är lätt att förstå. Länge låg Paraty helt isolerat och det var inte förrän på 1970-talet som det byggdes riktigt bra vägar hit. Genom historien har staden varit viktig som hamn och känd för romtillverkning.

10.44 "Obisk Veaze" står det på en rostig kanon på ett stenfundament. Framför mig borde havet breda ut sig. Det har dock dragit sig bort. Det är lågvatten, ebb. Det luktar som vanligt riktigt illa när det är ebb och den leriga havsbottnen är exponerad.

En luttrad cyklist tar sig fram på steniga ojämna gator.

Ebb i Paratys båthamn.

Fågelliv i Paraty.

10.56 Nere vid hamnen mötte vi i vanlig ordning ett gäng hundar. En svart tik hade svårt att bestämma sig för vilken turistgrupp hon skulle hänga på. Ett gäng hundar har samlats nere på stranden för att leka eller slåss. Det är svårt att avgöra vilket. De för i alla fall ett väldigt oväsen.

11.27 Nu har vi balanserat och halkat runt på de stenlagda gatorna ett bra tag. Dessutom har vi varit ute på en liten landtunga, udde och vänt. Det finns gott om stora fåglar av för oss okända arter. En vit häst som vi såg igår står fortfarande kvar och betar på samma plats. Nyss fick vi en fickformatsmeny från restaurangen Santa Rita. De lockade dessutom med gratis caipirinha efter maten. Vi får se hur vi gör. Ännu är det inte lunch.

Ett hundgäng har samlats vid hamnen.

Havet har lite blygt dragit sig undan.

Vi försvann inte spårlöst.

En vit häst betar vid havet.

11.55 Det trummas ordentligt till vänster om mig och dessutom hörs ett litet klockspel eller något sådant. Bland annat hörs ledmotivet till Familjen Flinta.

12.32 Trummandet och pinglandet som kom från skolan Cembra lämnade vi bakom oss. Nu sitter vi på en bänk vid floden Perequé Açu. Den flyter lugnt genom staden och liknar mest en kanal. Här hörs en tupp gala och vi har just sett en fisk hoppa. På marken sliter ett gäng röda myror. De bär växtdelar och en pluton myror försöker rubba ett fastkletat tuggummi.

13.08 Det har blivit lunchdags på Komakilo Paraty 99 Restaurante i stadens nyare del. Det blir viktbuffé ännu en gång. Vi sitter på deras uteservering som har ett stängsel omkring sig. Christer har precis hälsat på en hund ute på gatan på andra sidan stängslet.

Typisk gata i den bilfria gamla delen av Paraty.

Blommor, konstnärer och även en och annan kolibri. Det är lugnt och idylliskt i denna stad.

Peter intar dagens lunchbuffet på Komakilo Paraty 99 Restaurante.

Någon ville äta lunch med oss.

13.12 På något vis kom hunden in genom stängslet och fram till vårt bord och nu tittar den på oss med en vädjande blick. Varför kommer de alltid till oss?

14.23 Det var god mat och jag tror hunden blev nöjd den med. En annan hund stod utanför stängslet och ville vara med den också. Nu är vi efter ett kort stopp hemmavid i rummet redo att uppsöka en strand. Vi får se om vi hittar någon.

14.50 Det är stiglös skog mellan oss och den strand vi tänkt besöka. Någon bilväg dit har vi inte heller hittat. Enligt vår guidebok ska man kunna gå dit. Hur då? Gå på vattnet? Nu sitter vi i alla fall på en bänk och funderar. Christer går nu för att ta ett kort på en båtåkande fågel. Inne på en liten strandservering står en sjungande man.

Perequé Açu, en flod som förvandlas till kanal och sedan når havet i Paraty.

Envisa myror slåss mot ett tuggummi.

15.10 En man och en kvinna (turister) passerade oss och försvann in i den stiglösa skogen. Fanns det månne en stig där ändå? Vi gick och kollade. Jodå, det fanns en stig. Den tog dock rätt snart i princip slut vid några stenar vid havet. Omkring mig är det regnskog. Nu går jag som Christer nyss gjorde tillbaka. Paret vi såg vände också tillbaka.

15.31 Vi följde en väg uppåt och fann en ny stig. Den tog oss upp till fästningen Forte Defensor Perpétuo. På vägen hit gjordes ett försök att ta ett kort med självutlösaren på Christers kamera. Det gick inte så bra. När kortet skulle tas trampade Christer på min fot och föll framåt. Trots nya försök blev det ingen vettig bild tagen.

15.45 En ny bild på oss två har tagits med mer framgång, dock på annan plats. Nu har vi lagt ut handdukarna på en sluttande klipphäll vid havet. Vågorna kluckar någon meter ner.

Denna djungelstig blev alldeles för besvärlig.

Paraty

16.04 I det kluckande vattnet dök det just upp en liten sköldpadda. Den dök dock innan vi hann ta kort på den. I skogen uppe vid fortet har vi också sett ett relativt stort djur skutta iväg in i skogen. Med tanke på rörelsemönstret borde det ha varit nån form av kanin alternativt en stor padda. Vi letade efter den men såg inte till den nåt mer.

16.22 Här sitter jag och tittar ut över havet under det att vi pratar. Då plötsligt känner jag något blött på mitt högra knä. Bredvid mig står en glad hund som nyss slickat på mitt knä. Jag hoppade minst sagt till av slicket. Hunden fortsatte sedan till en hög fågelbajs som den glatt slickade i sig. Hoppas den inte gjort nåt liknande innan den kom till mig.

Havsutsikt från Morro do Forte, Paraty.

Två turister njuter av tillvaron. Här såg vi senare en havssköldpadda simma omkring.

16.59 Vi har vandrat tillbaka in till Paraty. Jag står åter vid kanonen jag såg i förmiddags. Nu är det vatten på väg in.

18.25 Vi gick så sakta mot hemmet och här har vi varit en stund. Det har druckits av drycken Skinka, både röd och grön. Nu ska vi ut för nätsurfning och livsmedelsbutiksbesök.

19.28 Det har gjorts en sista storinhandling. Något för i afton, något för bussresan och så lite att ta med hem. Christer har köpt flera förpackningar brasilianskt kaffe och vi har båda inhandlat lokal sprit av den typ man ska göra äkta caipirinha-drinkar på.

19.58 Så har vi då satt oss på restaurangen Santa Rita, stället vi fick fickmeny av och som lockade med fri caipirinha tidigare idag. Den ligger på Rua Matriz. Mmm, matris..., det ska jag ju upprätta då jag återkommer till jobbet nästa vecka. Vi har just beställt blandat grillat kött. Till det tar vi en öl, en Brahma. Efter lär vi beställa en caipirinha var.

20.44 Tallrikar och maträtter bärs ut till alla utom oss. Vänta, nu kommer maten. Ännu en gång så händer saker bara för att jag börjat skriva.

Kväll i Paraty.

21.29 Det var ingen stor portion men det var gott. Nu ska vi packa, packa vad som nog är slutpackningen. Nu ska ömtåliga föremål som ska med hem läggas på säkra ställen i ryggsäckarna. Caipirinhan då? Nej den bjöds det inte på så vi avvaktar. Det var nog bara ett luncherbjudande tyvärr.

22.02 Allt(?) är packat. Kommer det ömtåliga att hålla? Klarar det färden över Atlanten och Nordsjön? Det får vi se då vi kommer hem. Nu small det till rejält här utanför. Vad hände? Först var det ett motorljud och sen en skräll.

22.05 Det var en motorcykel som kört omkull eventuellt in i någon/något. Alla verkar ha klarat sig bra. Det ligger dock en del plastdelar på gatan.