07.48 Resans, ja vad är det nu, fyrtiofemte, tror jag, morgon är här. Idag blir den sista resan mellan städer bussledes. Solen skiner och fåglarna kvittrar här i Paraty, Brasilien.

09.06 Solen och fåglarna fortsätter med sitt vardagliga bestyr. Faktum är att så gör också vi. Snart är det dags att hänga på sig ryggsäckarna och gå den korta sträckan över till busstationen. Vår värd Pablo hade inte allt för positiva tankar om staden vi ska resa till, São Paulo. Han påstod att det inte fanns något att se där, att man lätt körde vilse etc.

Peter lämnar vårt boende i Paraty.

09.39 Boendet Backpacker House lämnades efter det att vi sagt tack och hej till Pablo. Framför oss i kön till bagageinlämningen stod en dam med en Fjällräven Kånken-ryggsäck. Tänk att Fjällräven som har sitt ursprung i mina hemtrakter även finns här (http://www.kanken.se). Nu sitter vi på den sista långfärdsbussen i Brasilien på ett tag. På andra sidan gången sitter några norska medborgare i 60-årsåldern. Idag reser vi med bolaget Reunidas Paulista (http://www.reunidaspaulista.com.br).

10.29 Bussen kör genom ett vackert skogs- och kustlanskap. Jag är dock avtrubbad. Jag är så fylld och mätt på intryck. Det är kanske ett tecken på att det är dags att åka hem. Eller är det kanske så att vetskapen om den nära förestående hemresan har gjort att intrycksmottagningsavdelningen har stängt och gått hem?

10.58 Vinden fläktar i håret, solen skiner på mig och jag sträcker på mina ben. Det är ett kort stopp vid en Ipiranga-mack. Vi är vid hållplatsen Kamomê i Ubatuba.

12.35 Vi har nått Caraguatatuba och sedan svängt upp mot bergen. En serpentinväg tar oss upp genom en grönskande skog. Solen glittrar genom lövverket. En norsk man i vår rad och vid det vänstra fönstret sitter med kameran i högsta hugg. Bredvid sig har han en detaljerad karta.

13.11 Karujão står det vid stället vi stannat vid. Vi har stannat några mil innan staden Paraibuna. Jag har just druckit en espresso. I en stor blomkruka/plantering ligger det en skadad ljusblå fågel. Jag undrar om jag ska ta och avsluta fågelns lidande. Fast vad skulle de andra passagerarna tycka om det? Det får nog vara.

Vår Reunidas-buss har stannat för lunch.

Christer sträcker på benen.

14.12 Vi har svängt in på motorvägen och nu nått storstaden São José dos Campos. Just nu står bussen inne på busstationen. Åtminstone en av passagerarna har klivit av. På bussen finns många nationaliteter. Här finns folk från bland annat Frankrike, Spanien och Norge. Dessutom finns det minst två svenskar här.

15.39 Cirkel ett är nu sluten. Vi är tillbaka på busstationen Tietê i São Paulo. Nu väntar en kort bänkrast här och lite till innan vi tubar mot det sista brasilianska hemmet innan vår hemresa.

16.40 Vi klev ombord på tunnelbanan och åkte iväg. Vår station Ana Rosa ropades ut i högtalarna, tåget stannade och vi klev av. Allt gick smidigt och smärtfritt sånär som på det faktum att vi var på en annan station, Paraíso. Det är ju stationen innan vår station. Lurades utroparen eller missförstod vi honom? Hade han istället ropat ut nästa station? Det var bara att vänta på nästa vagnset, hoppa på, åka och kliva av på den rätta Ana Rosa.

16.56 Det blev en kort promenad längs backiga gator från stationen men till sist kom vi till Olah Hostel (http://www.olahostel.com). Här bor vi i rum 2. Fredrik Reinfeldt (eller hans dubbelgångare) checkade in oss. Här är rent, fräscht och välordnat. Nu planeras kvällen och morgondagen.

Olah Hostel finns bakom denna blåmålade mur.

Avenida Paulista, São Paulo.

17.53 Vi är på väg ut för att se lite mer av staden innan mörkret faller. Det åktes tunnelbana, vi bytte linje och klev sedan av. Vi tog oss ovan jord och tittade på São Paulos största mest trafikerade gata, Avenida Paulista. Det är centrum och pulsåder för den finare mer välbärgade delen av staden söder om centrum. Nu är vi i en av de största bokaffärer jag har varit i, Livraria Cultura. Den består av tre plan, våningar. Här finns mycket böcker. Det liknar mer ett bibliotek.

18.27 Här sitts och funderas på en stenbänk. Bakom oss är det en liten glasvägg där det rinner vatten. Marcuto Cursos Juridics står det på glasväggen. Funderingarna gäller kvällens fortsatta planer, främst angående var vi ska äta middag.

Livraria Cultura.

19.40 Några tunnelbaneresor med byten och en promenad tog oss tillbaka till restaurangen (churrascarian) Prazeres do Sul. Det är stället där vi åt middag den andra och tredje kvällen sist vi var i staden. Här äter vi just nu för allt vi är värda.

20.04 Efter en proppmättande måltid har vi nu slutligen beställt varsin caipirinha baserad på Pinga. Pinga är en form av cachaça, sockerrörsspriten som ska vara basen i en riktig caipirinha.

21.10 Caipirinha är gott, sött och starkt. Vi fick rejält stora glas. Ett glas kostade 10 real, 42 kronor. Drinken kändes i kroppen och det var nog tur att vi tackade nej till påfyllning. Det är starka saker och det är ingen bra idé att vara på lyset i centrala São Paulo en sen kväll. Nu väntar vi och många med oss sedan runt 10 minuter på tunnelbanetåget. Vi ska resa från República.

Äntligen blev det av, vi dricker äkta caipirinha.

Christer upplever brasiliansk dryck.

21.16 Irritationen växer och perrongen har lika många människor som en norrländsk inlandskommun. Var är tåget? Vad har hänt?

21.24 Tåget kom till sist, stannade och fylldes i ett nafs. Vi inväntar nästa tåg som redan är här nu.

21.32 Även det tåget släpptes iväg men med nästa åkte vi till huvudstationen Sé. Där bytte vi till den blå linjen som vi åker med nu.

22.33 Hem kom vi och hem kommer vi. Vi har just skrivit ut boardingkort till de kommande flygningarna. Detta gjordes nere i receptionen. Nu är det dags för sömn i våra fantastiskt sköna sängar. Rummet är verkligen kanonbra liksom hela boendet, typiskt när vi ska vara här så kort tid.

Fredag 13 augusti

07.44 Det hörs fåglar, vispande ljud och flygplan utifrån. Vi har för den sista gången, denna gång, vaknat i Brasilien. Idag ska vi åter korsa Atlanten på vingar av stål. Av någon outgrundlig anledning ska vi alltid ut och flyga på fredag den trettonde. Hittills har det i alla fall fungerat bra.

09.07 Den sista tuggan av den sista Brasilienfrukosten är svald. Vår värd är mannen som checkade in oss, han som påminner om statsminister Fredrik Reinfeldt. Nu ska vi ta en sista titt på staden under förmiddagen.

09.39 Tunnelbanan och fötterna tog oss till stationen São Bento och till stadens näst högsta hus, det 161 meter höga bankhuset Banespa. Utkiksplatsen längst upp öppnar vid 10.00. Vi passar på att göra lite annat fram till dess. Vi arbetar med en viss tidspress eftersom vi ska vara på boendet och checka ut klockan 11.00.

Vi står i gallerian "Galleria do Rock" och tittar på kyrkan med det allt annat än korta
namnet "Igreja de Nossa Senhora do Rosário dos Homens Pretos de São Paulo".

09.52 Vi har gjort en snabbtitt i en galleria, Galleria do Rock, som mest innehöll musikaffärer, tatueringsstudior och skatesaker. Vi försöker göra några sista inköp som presenter eller souvenirer men här finns inget intressant.

10.03 Vi är tillbaka i det höga huset. Här har vi registrerats i en reception, lämnat våra telefonnummer till damerna och fotograferats. Vi fick lämna de små ryggsäckarna och snart åker vi med hissen upp i huset. Det hela äventyret är bra nog helt gratis. På vägen hit från gallerian såg vi en katt som försökte fånga en duva. Det är kul med duvor, små barn jagar dem, vuxna pratar illa om dem och åldringar har resignerat och matar dem. Fast vad är det egentligen i brödet som duvorna får av åldringarna? Ifrån taket hänger en helt otroligt mäktig kristallkrona eller vad det nu är.

"Ljuskrona" i Banespa-byggnaden.

São Paulo, en stor stad.

Christer på Banespa-husets tak.

10.12 Vi står högst upp på byggnadens utkiksplats och bara njuter av utsikten. São Paulo är inte en storstad den är mer än så. Det är stad bort till alla horisonter. Det ser inte ut som en stad, snarare en stor skog av höga hus.

10.25 Nu är ryggsäckarna åter hos oss. Vi är tillbaka på entréplanet. Detta var helt klart en höjdpunkt på besöket i denna stora stad. Från marknivå är det svårt att fatta hur stor den är. Det har nu blivit dags att uppsöka tunnelbanan för en snabb återfärd mot boendet.

10.50 Vi är i det sista rummet för den sista gången. Nu ska bara det sista ordnas innan den sista tubfärden.

11.37 Vi hade fullt flyt att ta oss till stationen República och flygbusshållplatsen. Det uppstod lite stress när vi väl var där. Det fanns ingen som sålde biljetter. Det gicks direkt till bussen, packningen lades in, kvitton till oss, in för att köpa biljett, skulle bussen gå?, biljetterna skulle skrivas på men innan jag hunnit med detta var biljetten redan riven, ombord på bussen är vi och nu är vi på väg mot flygplatsen.

12,10 Vi är på plats tillbaka på flygplatsen Guarulhos. Jag är ägodelsvakt. Christer är möjlig adresslappshämtare. Framför mig är det två drickesfontäner. Över den ena hänger en symbol för en man, över den andra hänger en symbol för en kvinna. Är det frågan om könssegregering?. Nej, de visar bara vägen till herr- och damtoaletten som är just här.

12.39 Adresslappar till packningen är ordnade och snart påhängda på ryggsäckarna. Det är bra att ha ifall ifall....

13.06 Det har blivit dags för ännu en incheckningskö. Det går bara bra. Nu ska vi dock byta kö. Vi, som redan är incheckade, ska ju bara släppa ifrån oss bagaget.

Buffetmat på flygplatsen Guarulhos.

13.57 Så här den sista dagen har det även blivit dags för en sista buffetmåltid. Den har intagits på Viena Express. Det var inte direkt billigt men det är det ju aldrig på flygplatser. Det var gott med en sista måltid med bl.a. gott brasilianskt kött och goda brasilianska korvar.

14.30 Vi har helt smärtfritt passerat säkerhets- och passkontrollen. Nu attans är mitt pass fullstämplat och det som var tänkt att räcka till den 30 maj 2011. Nu funderar vi på att ta en fika.

14.56 Nästan alla mynt är tillbaka i landets monetära system. Jag har fått mig en espresso och Christer har tagit en guaranádryck. I väntan på att vätskan ska rinna igenom så sitter vi på en bänk.

15.22 Våra sista sanitário-besök är gjorda och våra sista slantar/mynt är skänkta till en insamling för barn med cancer. Nu väntar vi på ombordstigning vid gate 10.

Vi säger hejdå till São Paulo och Brasilien.

16.00 Ja, så sitter vi på ett plan från British Airways igen. Detta blir den sista noteringen med brasiliansk tid. Det har blivit dags att gå över till brittisk. Vi vill ju anpassa oss direkt till den tidszon vi är på väg till. Allt har gått så bra idag. Är det tur, vana eller vad? Sandalerna är av och vi är resredo, take off om en kvart.

17.18 Det blev en notering till med brasiliansk tid. Piloten med de andra i cockpit hade fastnat i trafiken på väg hit. Nu över en timme försenade är vi nummer två i turordning att få starta. Detta ger oss mindre tid att slå ihjäl på Heathrow. Dags för tidsomställning.

Solen går ner och vi gör oss redo för en natt över Atlanten.

Lördag 14 augusti

BYTE AV TIDSZON

00.07 Medpassagerarna har börjat slumra till. Några har sovmask. Hjälper det verkligen? Blundar jag så blir det ju ändå svart. Det är runt åtta timmars flygning kvar och vi flög just ut över Atlanten. Snart korsar vi ekvatorn.

06.45 Efter några timmars sömn för min del så stundar nu en enklare frukost här på planet. Christer har sett rysaren "Shutter Island" från planets filmutbud.

07.49 Vi är på väg ner mot terra firma. Det ska bli skönt att få gå igen. Passagerarna har uppmanats att vänta med att slå på mobilerna tills de kommit in på terminalen. Kommer detta att hållas?

08.14 Vi har landat. Vi kan inte köra fram till gaten. Det står ett annat plan där. Passagerarna verkar respektera mobilförbudet. Om fem minuter ska allt vara klart vid gaten.

08.26 Fem minuter gick och sedan sju minuter till Det andra planet är borta men allt är inte klart. Vi väntar.

STORBRITANNIEN

08.58 Vi lämnade planet och gick i gången till terminalbyggnaden. Där visade vi våra pass och nu åker vi med ett anslutningståg för att komma till terminal 5 och vidare resa. Telefonerna då, ja minst en slogs på innan. Den andra cirkeln är sluten. Vi är tillbaka på Heathrow.

09.29 Efter rulltrappor och visande av boardingkort följde säkerhetskontroll innan vi nu är i rätt del av flygplatsen. Nu är det två timmar kvar.

Kaffepaus på Starbucks, Heathrow.

10.31 Ja, så blev det ett besök på kaffekedjan från Seattle även på denna resa. Vi har druckit svart kaffe, ja det finns fortfarande att få. Vi vill inte ha kaffe med mjölk, grädde eller andra konstigheter. Vi har dessutom ätit en ost- och skinkmacka. Nu väntar vi på flighten. Kaffet och mackan intogs såklart på Starbucks.

11.14 Klassisk musik flödar ur högtalarna och vi har satt oss till rätta. Vi är redo för ännu en flygning. Denna gång mot hemlandet. Innan vi bordade planet hann jag med att köpa två böcker av författaren Ian Rankin. De kan vara bra att ha på kommande resor. Dessutom såg vi några svenska landslagstjejer. Jag undrar vad de hade gjort. De såg i alla fall glada ut.

Snart dags för sommarens sista flygresa.

13.09 Eftersom vi har lyft har jag nu gott över till svensk tid. Vi må ha varit borta länge och haft vissa strapatser och äventyr. Men vi ligger i lä jämfört med den brittiske äventyraren Ed Stafford. Han har gått längs hela Amazonfloden, från källan till utloppet. Han höll på i 860 dagar. Han råkade ut för mer än vi. Christer läste just om Ed i tidningen som delades ut vid ombordsstigandet. Även fast vi inte har några så lyfter vi ändå våra hattar i vördnad för denne resmästare (http://www.walkingtheamazon.com).

14.09 Snart så flyger vi in över fäderneslandet igen. Det känns bra att komma hem att återgå till vardagen. Hur länge kommer vardagen att kännas bra? Ja det återstår att se.

SVERIGE

16.10 Vi är tillbaka på Arlanda. Nu är vi nära slutet på slutet. Det är dags att vila lite innan vi drar vidare. Nu passar det med några reflektioner. Under inflygningen såg Christer boendet vi hade i Västerås ifjol. Vid passkontrollen stod en lugn asiat och upplyste en passpolis att passet hade blivit glömt på planet eller på en toalett. Kunde han om möjligt återvända? På Expressens löpsedel från gårdagen var den stora rubriken hur man ska ta hand om ömmande fötter.

17.02 Nu har det börjat bli dags för middag. Det är bra att snabbt komma rätt i rutiner och tider. Jag undrar om asiaten fick sitt pass.

17.41 Ännu en middag på restaurangen Alfredos är avslutad. Det är varmt här inne på Arlanda. Varför finns det ingen luftkonditionering?

18.11 I brist på modern luftkonditionering tar man till den äldsta formen. Vi har gått ut. Där upptäckte vi orsaken till värmen. Det är ännu varmare utomhus, närmare 30 grader, puh!

Christer undrar varför det är så varmt i Sverige.

18.54 Vi är inte längre där ute. Där ute rusar förbi vårt fönster. Vi åker med tåget norröver. Jag har varit snäll och upplyst en tyska/tysktalande dam om att detta tåg stannar i Hudiksvall. Undrar vad som får denna dam att resa dit? Hon har en hel del packning också. Enligt de inköpta kvällstidningarna så hade landslagstjejerna vi sett vunnit U18-VM i handboll.

21.15 Tyskan och hennes packning är i Hudiksvall. Vi och tåget är på väg mot Sundsvall. Det är skymning. Ljust efter klockan 21.00, det var inte igår!

22.32 Fotledes har vi tagit oss upp till Christers lägenhet, den lägenhet vi lämnade den 29 juni. Nu är det slut på det roliga. På måndag börjar allvaret. Eller är det så att det är tvärtom?