Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson



Lördag 31 juli

07.47 Den sista dagen i månaden juli är här. Nattens rum här i Presidente Prudente har, till skillnaden från föregångaren, varit svalt och kyligt. Idag ska vi resa vidare. Reser vidare gör även de som klev på bussen vi kom hit med igår. Än är de inte framme i Rio de Janeiro. Det känns skönt att ha klivit av.

09.37 Nu ska Riobussen ha kommit fram. Men vem vet, den kan ju ha varit försenad. Vi har lite tid på oss innan vår egen buss härifrån avgår. Vi tar och gör staden så länge. Nere på ett plåttak går just nu duvor omkring.

Utsikt över Presidente Prudente.

09.49 Så här långt har vi kunnat konstatera att Presidente Prudente är en ganska backig stad. Det går gator utför och uppför här och där. Vi har i alla fall hittat den raka och breda gatan Avenida Manoel Goulart som förhoppningsvis ska ta oss mot mer centrala delar och kanske även några sevärdheter. Det är en varm solig lördag idag.

10.22 Så sitter vi framför ännu en katedral. Denna gång är det Catedral de São Sebastião. På andra sidan gatan från katedralen finns det en mysig park med en fontän. Platsen heter Praça 9 de julho. På vägen hit såg vi en man som bar på ett bildäck med fälg. Solen tar sig fram genom molnen.

En av alla branta gator i Presidente Prudente.

Vem är han? Vart ska han?

Praça 9 de julho med Catedral de São Sebatião i bakgrunden.

10.43 Vi har strosat längs diverse gator på vår väg tillbaka till hotellet. Det drev fram viss törst och fick oss att besöka en bensinmack som hade iskall guaraná-dryck, det finns två sorters läsk här i Brasilien som är gjorda på guaraná, en buske och frukt som härstammar från Amazonas. Det smakar gott i varmt väder och är även uppiggande. Guaraná innehåller dubbelt så mycket koffein som kaffebönor. Guaraná Antarctica är den vanligaste drycken men idag blev det en Guaraná Kuat.

10.58 Så var vi för sista gången tillbaka i rum 37 här på hotellet Avenida. Nu ska vi se till att få med oss allt härifrån, ja alltså allt vi har tagit hit förutom det som är kvar av det som vi konsumerat.

11.39 Vätskeförrådet är påfyllt. Vi har suttit en stund och pratat om tidigare resor, tidigare minnen. Inom kort drar vi iväg mot busstationen. Den ligger ju alldeles i närheten så förhoppningsvis blir det en lugn promenad utan svettningar denna varma dag.

Blått trähus i Presidente Prudente.

En hund rastas längs den övergivna järnvägsrälsen i staden.

Vårt hem för en natt, Avenida Hotel.

12.19 Jag har precis skickat iväg Christer. Han ska gå iväg och surfa på nätet en stund på ett närbeläget internetcafé. Jag har redan gjort bort mitt surfande. Nu sitter jag ryggsäcksvakt på busstationen. En kepskille går runt och säljer DVD-filmer. Det känns som om det inte är original. Vi försöker slå ihjäl tid under vår väntan på bussen som ska ta oss vidare. Det är över en timme innan den avgår.

13.27 Christer återkom och gick för att köpa lite färdkost åt oss. Nu är vi ännu en gång ombord på en buss. Ännu en gång satt det någon på min plats. Denna gång var det en farbror som läst fel på sin biljett. Lite längre fram i bussen är det ett barn som skriker.

På busstationen i Presidente Prudente finns denna pedagogiska information om symptomen på dengue-feber.

13.36 Bussen backade, barnet tystnade, bussen körde tillbaka. En ny passagerare tillkom. Barnet är fortsatt tyst. Nu backar vi och far. Idag reser vi ännu en gång med bolaget Andorinha.

14.41 Bussen har stannat till i Assis. Det var hit vår förra bussbiljett gällde, den vi köpte i Campo Grande. Antagligen ligger både Presidente Prudente och Assis i samma zon och hade samma pris på biljetten.

14.52 Det är tyst i bussen. Allt som hörs är prasslande påsar och sovande människor. Landskapet är platt och torrt.

16.07 Jag har tagit mig en eftermiddagslur. Nu tar bussen och vi i en tjugominutersrast. Christer och jag sitter på en stenbänk. Mellan några röda bord och plaststolar med reklam för ölet Conti går en liten gråsvart hund. Vi är i Echaporã, en av dessa orter man passerar men ganska säkert aldrig kommer att återvända till. Det är minst sagt lugnt här. Fåglarna kvittrar, solen gassar och en gammal man tar sig steg för steg närmare busstationen.

Bussen har stannat till i den lilla staden Echaporã.

16.54 Vi har stannat i Marília med sin minst sagt unika busstation. Den ser ut som en gigantisk hatt, ungefär en sån som kineserna har på risfälten. Med bra fantasi kan man också tycka att den ser ut som ett flygande tefat.

17.27 Av dagens bussresa återstår det 70 kilometer. Det är inte mycket till luftkonditionering i bussen. Det är synd, illa. En sval resa är ju alltid en skön resa. Vi har passerat vackra vyer med gröna kullar och dalar. Hade inte växtligheten varit åt det tropiska hållet hade man kunnat tro att man var på Irland eller i Skottland.

18.03 Visst är det kul att resa och kul att vara ute och röra på sig, att få träffa andra likasinnade. Just nu vill jag dock främst ha ett svalt rum och därpå ett mål lagad mat. Vi får hoppas att det blir så senare ikväll.

Ett vackert kuperat landskap söder om Marília.

18.30 Vi är äntligen framme i Bauru, ute ur bussen och nedsatta på en grön bänk. Christer studerar kartan och snart går han och köper nästa biljett. Vi ska ju vidare redan imorgon.

19.03 Jag har fått mitt rum. Det är dock inte så svalt. Men det finns på Hotel Cidade de Bauru (http://www.hotelcidadebauru.com.br). Rumsnumret är 301. Vid incheckningen dök det upp några herrar i blåställ, hjälm och munskydd. Har Byggnads konferens i staden? Nu ska vi duscha, tvätta kläder och ta det lugnt innan vi letar någonstans och någonting att äta.

20.22 Rummet blev inte svalare trots luftkonditioneringen. Den kan förstås berott på det faktum att det blåstes varmluft. Nu blir det lagad mat på Pizzeria Vila Rica (http://www.pizzariavilarica.redeopen.com.br). Vi hade tur som hittade denna utmärkta restaurang. I övrigt var det dött på gatorna och det mesta var stängt denna lördagkväll.

21.15 Det var gott, mättande och precis vad vi behövde. På pizzerian fanns en äldre herre som tog emot telefonbeställningarna. Han svarade rent mekaniskt. Det lät som att han hade sagt samma fraser i 30-40 års tid. Kanske hade han det också?

23.34 Under det att jag tittat på CNN har Christer friserat sig själv. Han har använt sax och hårtrimmer. Ibland måste saker och ting ske på det primitiva viset när vi är ute på resa.


Söndag 1 augusti

07.55 Det är ny dag, ny månad och snart en ny dagbok. Den som skrivs i nu har bara någon sida kvar. Sömnen har varit god. Utifrån hörs bilbrum och kyrkklocksklang. Vi är i Bauru, en stad som gjort sig känd för att Pelé inledde sin fotbollskarriär här och för Bauru-smörgåsen, en vanlig rätt på många snabbmatsställen i Brasilien.

09.29 Nu ska frukosten få lägga sig tillrätta. Efter det blir det rengöring av garnityren innan vi tillfälligtvis lämnar rummet och merparten av ägodelarna för att se vad denna stad har att erbjuda.

Ett höghus dominerar utsikten från vårt rum på Hotel Cidade de Bauru.

Shoppinggatan Rua Batista de Carvalho erbjöd inte mycket denna söndag.

10.47 Efter en kortare närområdesvandring sitter vi nu i en stor skinnsoffa i lobbyn. Det funderas över nästa drag denna dag. På vår första promenad såg vi mest tomma gator med stängda butiker. Det är ju trots allt söndag. Den aktivitet vi såg pågick vid kyrkorna och vid några restauranger som började förbereda sig för lunch. Det är ännu en solig varm dag.

11.41 Det det blev var att vi gick ut på promenad igen och kort togs på kyrkan för församlingen Santa Teresinha do Menino Jesus. Efter det köptes dryck på en Shellmack. Där plockade expediten fram de innersta/kallaste dryckerna till Christer. På hemvägen togs det kort på en park med fontän, kyrka och klockstapel. Nu ska allt packas ner av det vi tagit hit. Några av Christers hårstrån lämnas dock kvar.

Kyrka i centrala Bauru.

Peter är på väg till vårt hotell.

12.06 Basläger är upprättat på busstationen. Nu ska vi lära oss hur allt fungerar här. Vad som finns och vad som kan vara till glädje för oss.

12.53 Vi har köpt några vykort och jag har även köpt en liten Sudoku-tidning. Christer har varit och tagit reda på att pisspass/toalettbiljett köps i lucka 3. Han har även tagit reda på var kaféet är och vad de har att erbjuda. Nu är han och kollar vad alla bakverk heter, detta för att vi ska kunna översätta. Vi vill ju beställa rätt på rätt språk.

13.44 Vem behöver översätta café och muffin de chocolate? Vi är på Frans Café. En ung kille med en stor modell av en kabinväska frågade oss med en amerikansk accent om vi var amerikaner, om vi behövde hjälp och om vi hade löst biljetter. Vi tackade artigt men förklarade att vi redan ordnat allt. Nu ska jag dricka ur mitt kaffe. Christers juice är urdrucken.

14.08 Gå till kassa 3, betala 70 centavos, få ett kvitto, lämna det till en herre och man får till slut träda in på toaletten. Denna busstation sätter nytt rekord i urineringsbyråkrati. Christer hann knappt besöka toaletten på grund av köbildning vid kassa 3 som sköter om biljetterna till både toaletterna och parkeringshuset.

Avenida Rodrigues Alves, Bauru.

Praça Rui Barbosa, vackert torg med kyrka, palmer och fontäner.

14.30 Sandaler av, ryggstöd bakåt. Nu bär det av. Vi lämnar Bauru bakom oss. Idag reser vi med ett nytt bussbolag, RIL (http://www.ril.com.br).

15.59 Sudoku är knivigt. Svårare blir det i en buss på en tvättbrädeväg.

16.50 En man satte sig framför Christer, fällde bak sätet och gick sedan iväg utan att fälla tillbaka det. Han satte sig sedan längst fram till höger, följt av samma procedur. Nu sitter han på andra raden längst fram till höger. Dock fällde han nyss tillbaka sätet på den första raden. Nu är det slut på den första anteckningsboken/dagboken. 80 sidor är utskrivna. Mycket har hänt så här långt och även nästa bok blir nog fylld med nya upplevelser.

I väntan på en buss. Foto från busstationen i Bauru.

17.48 Åttio nya sidor väntar på att bli skrivna. Ny anteckningsbok är framtagen. Vår buss från RIL, Rodoviãrio Ibitinguense Ltda, står sedan dryga kvarten still på busstationen i Jaboticabal. Folk kliver av och kliver på. När ska bussen gå?

18.00 Bussen startade strax efter att jag skrivit klart och är nu på nytt på väg.

18.43 Det klapprar under skorna på en liten tjej som springer omkring här på busstationen i Ribeirão Preto. Jag sitter vakt och Christer är och kollar några hotell. Vi har dem utmärkta på en stadskarta som vi hittat på Google Maps. Hur är de i verkligheten? Det återstår att se.

19.07 Utanför busstationen så var trafiken hetsig, gatorna svårpasserade och hotellen av tvivelaktig standard. Allt detta vet Christer efter sin lilla promenad. Några av hotellen verkar dock vara helt ok, dags att leta upp vilket det blir.

Även denna natt får vi sova i sängar. Peter har nyss anlänt till rum 229 på Hotel Aurora i Ribeirão Preto.

19.31 Vi hamnade på Hotel Aurora. Här bor vi nu i rum 229. Fönsterutsikten är för tillfället ett järnjalusi. Vi får se om vi kan få bort det. Nu är jag mest hungrig.

19.45 Haken till det begränsade seendet/utsikten var en hake. När den lossades svängde det hela upp. Det var inget jalusi, snarare fönsterluckor. En annan gåta i rummet är en liten dörr låst med ett hänglås. Vad finns bakom den?

20.17 Språk är svårt för mig. Jag uttalar illa och förstår mindre än litet. Dock vet jag att vi är på busstationen, närmare bestämt på restaurangen Sandubas och väntar på våra smörgåsar. Just det smörgåsar, det blir enkelt i afton. Vid ett bord en bit bort sitter en kille i gul tröja och sover. Framför sig har han ett juiceglas och en smörgås.

Middag på busstationen. I Brasilien kan man äta smörgås till middag, storleken räcker till.

20.59 Den sovande killen vaknade och gick utan vare sig mat eller dryck. Det var nog inte hans. Vår mat kom, två stora smörgåsar. Min smörgås har kött, ost och tomat, Christers har kyckling, sallad och tomat. Sovaren återkom och gick och beställde. Nu är vi hemma igen.

22.35 Efter att ha tittat på ett TV-program om människor med tvångstankar, folk som samlade på allt de hittade, en med bacillskräck och även en med överpedantisk ordning, såg vi ett reportage om poliser. Vår badrumsdörr slutar 20 centimeter ovanför golvet. Vår telefon är en gammal Ericsson, har en nummerskiva utan hål och bebos av myror.


Måndag 2 augusti

08.22 In genom vårt fönster kommer solsken och ljud från vardagen, ett solsken och en vardag som vi snart kommer att befinna oss i denna andra dag i augusti.

09.22 Ljuden och ljusen fortsätter att strömma in, bjuda in. Vi kommer att acceptera titten, vår inbjudan och gå ut och förenas med de båda. Vi ska ut i staden som fostrat de fotbollsspelande bröderna Socrates och Rai.

Aurora Hotel, Ribeirão Preto.

09.44 Vi har kommit en bit på väg i vår vandring genom Ribeirão Pretos centrum. Först vandrade vi förbi mängder av små verkstäder och sedan längs en gågata (Rua General Osório) full med små butiker, främst klädbutiker. Det är en varm dag idag, att det är vinter här är svårt att tro.

10.32 I detta nu är vi i stadens kärna, Praça XV de Novembro (15 november-parken). Det är ett vackert grönområde. I parken är det mycket folk i rörelse, inte en enda bänk är obesutten.

10.39 På ett hus några gator längre bort kan man läsa Prefeitura Municipal. Palacião Rio Branco. Det är någon form av officiell byggnad, troligen ett rådhus.

Vi går längs Rua General Osório på väg mot centrum.

Rejäla träd på Praça XV de Novembro.

Prefeitura Municipal kan väl översättas till "rådhus".

10.58 Bänkplats hittade vi inte förut. Vi är nu istället på en bänk utan namn i en park utan namn. Möjligen kan parken heta Praça das Bandeiras. Här finns i alla fall en rödbrun-beige katedral, Catedral de São Sebastião. Parken ligger längs gatan Américo Brasiliense. Vi läskar oss lite. Mellan sist och nu har vi sett folk väga sig på ett av alla apotek som finns här samt en blind man som stack fram sin käpp och sedan gick rakt över gatan.

11.45 Det har hittats en del av det vi letat efter, posten, någonting att äta, vi vet var på stationen det säljs bussbiljetter och var vi kan gå ut på nätet. Nu tar vi en bänkrast i parken. Vad gör vi härnäst? Idéer bollas för fullt.

Vi promenerade förbi den vackra metodistkyrkan.

Katedralen i Ribeirão Preto heter Catedral de São Sebastião.

En skön bänkrast i en vacker park vid katedralen.

12.04 Vi är hemma i vårt rum igen för ett kort stopp. Vi behöver en toalett, lite vila och svalka. Nu ska väl resten av eftermiddagen planeras och struktureras.

12.43 Fas ett av eftermiddagen ska till att inledas. Det blir en lunch på restaurangen/bryggeriet Pinguim (http://www.pinguimochopp.com.br) i centrum. Pinguim gör eget öl. Det ska bli intressant att smaka. Vi sitter just nu på restaurangens uteservering med torget bredvid oss. Vårt och även de andras bord har pingvinfötter. Vänta, har pingviner verkligen fötter?

Restaurangen Pinguim är strategiskt placerad vid Praça XV de Novembro.

Vid disken inne på Pinguim.

Ribeirão Preto

13.50 Det blev en trevlig lunch och maten var bra. Dock var ölglasen minimala, inget för oss som är van att dricka öl i centrala Europa. När vi väntade på vår mat kom en blind lottförsäljare gående på torget. Han stod några decimeter ifrån oss och ropade innan han vandrade vidare. Mätta och glada sitter vi nu med två lappar, nummer 542 och nummer 543. Det är våra kölappar på posten. Nu plingade 538 fram. Vi ska skicka iväg våra vykort på en lång resa.

14.29 Surfs up. Nja, vi nätsurfar i alla fall. Det är varmt idag. Runt +31˚C om man ska tro uppgifterna vi hittade på nätet.

15.58 Vi gav oss ut på jakt efter ett vattenhål, ett ölserveringsställe, Cervejaria Colorado. Vi hade läst om det på internet innan avresan hemifrån. Något blev dock knas. Vi hittade endast en lagerlokal. Rätt adress, fel ställe. Fast var annars ska öl förvaras än i en lagerlokal? Kanske inte för ale eller stout men alltid plats för en lager. Troligen hittade vi bara industrilokalen. Kanske serverandet sker någon annanstans? Nu dricks Guaraná och Coca Cola istället. Vi häller i oss vätska! Ute på stan har vi sett uppgifter på +34˚C varmt och det känns realistiskt. På årets resa har vi då haft temperaturer från +4˚C till +34˚C, en viss variation.

Den nyrenoverade busstationen i Ribeirão Preto.

Denna dryck är en fullgod anledning till att emigrera till Brasilien.

Katter i diverse färger vandrar omkring på taken.

18.12 Vi är hemma i rummet och under en liten tid har vi roat oss med att studera fem katter; en vit, en svart, en brun, en svartvit spräcklig och en grå. De har legat på tak och murar på husen mittemot vårt fönster. En äldre vithårig dam har lockat till sig katterna och de flesta av dem har klättrat uppför en brant bräda till damens balkong. Den vita och den grå har lyfts in i damens lägenhet. Den svartvita klättrade ner igen.

19.09 Hjärnan, kroppen ja allt blir slött av att vandra i värme. Vi vet dock att vi måste ge oss ut snart för middag. Ingen direkt hunger finns men mat måste vi nog ändå ha.

20.04 Våra fötter har tagit oss åter till stället med borden med pingvinfötter. Det blir ännu en måltid på Pinguim. Innan vi kom hit handlades dryck i en affär som även sålde bildäck.

Det blev även en middag på Pinguim, dock inomhus denna gång.

21.40 Pizza med catupiry (som för övrigt är en brasiliansk ost), oliver och skinka är mäktigt. Vi är minst sagt proppmätta. In genom rumsfönstret kommer inte ljus men väl lukt. Lukt av mat.

23.09 Planer läggs upp för morgondagen. Uppe med tuppen, morgontoalett, frukost, promenad, bussfärd, basläger samt mer som jag inte tar upp här och nu av olika skäl.

23.56 Det är dags att gå och lägga sig. Det finns de som är vakna; folk på motorcyklar ute på stan och så även tanten med katterna. Det lyser i hennes fönster och hon håller fortfarande på med sina katter.

Delstaten São Paulo.


Tisdag 3 augusti

07.13 Så har vårt jordklot inlett ännu ett varv. Ännu en morgon är här, en morgon som blir dag, en dag fylld med det vanliga; frukost, bussresa, hotelletande, incheckning, osv. Kommer jag att sakna detta när jag kommit hem till Sverige?

08.33 Nu har allt det där som måste göras gjorts. Nu passerade ett litet barn i mörkturkos huvjacka. Barnet var helt själv och helt klart sugen på att få gå iväg. Vi sitter still i väntområdet på busstationen här i Ribeirão Preto.

08.55 Idag sitter vi längst fram i bussen. Lite längre bak i bussen sitter barnet med den mörkturkosa huvjackan. Den uttänkta utflykten/flykten misslyckades. Nu närmast något mer spännande, bussbältet ska spännas på. Denna dag reser vi med bussbolaget São Bento (http://www.viacaosaobento.com.br).

09.20 Bussen stannade och en dam klev ombord. Hon sa något till chauffören, lämnade ett brunt C4 kuvert och klev av.

10.36 Det har skrivits en hel del den senaste tiden, bland annat om olika landskapstyper som vi färdas igenom. Just detta är agrart, kuperat och grönt. Det genomskärs av staket och vägar. Titta där, en kraftledning!

Busstationen i Uberaba.

11.32 Det blev en ganska kort bussresa idag. Dock har vi tagit oss in i en ny delstat, Minas Gerais. Vi är framme vid ännu en station. Denna gång är det busstationen i Uberaba som gäller. Var det denna stads ljus som jag såg under inflygningen i förra månaden? Här visar termometern +25˚C. Snart går Christer och kollar in ett lämpligt hotell åt oss. Det ska finnas några nära busstationen. Först stundar dock ett biljettinköp inför morgondagens resa.

11.59 Två hotell, Portobello och Havanna Palace, spanades in. Vi gick först till Portobello men de hade inga lediga rum. Havanna Palace hade dubbelrum för 184 real (ca 800 kronor), inte direkt vår prisnivå. Nu är jag åter på busstationen och Christer är på promenad för att leta andra alternativ. Under tiden tittar jag på Simpsons. Det finns en TV här på busstationen.

12.24 Christer är tillbaka med en uppdatering av läget, nya bud. Nu funderar vi på om vi ska äta lunch innan vi provar lyckan.

12.45 Vi kom fram till att ett hem är bättre än en måltid. Fenician Hotel är stort, vitt och har dubbelrum, tyvärr finns det inga rum förrän klockan 14.00. Receptionskillen undrade dock om vi skulle ha rummet idag när vi frågade om dubbelrum. Framgick det inte att vi behövde rummet idag? Vi stod ju där genomsvettiga med stora ryggsäckar på ryggen.

13.08 Tillslut nådde vi framgång. Vi får bo i rum 328 på Del Rey Hotel. En av killarna i receptionen tyckte att min engelska hade en brittisk accent vilket han tyckte var vackrare än amerikansk. Detta har jag aldrig hört förr. Det stod städgrejer i rummet. De bars dock ut av rumsvisaren. Därpå gick han och tog med sig rumsnyckeln. Den återlämnades dock ganska direkt. Den engelsktalande mannen i receptionen undrade artigt vad vi egentligen gjorde i Uberaba. Är det inte så att det kommer turister hit? Vi förklarade att vi var på genomresa.

Vy över Uberaba från vårt hotell.

Peter äter enkel men delikat lunch på Cantina do Nego.

14.20 På busstationen fick vi tag i vykort men dock inte något att äta. Lunchbuffén som hade massor av mat kvar hade stängt eftersom klockan passerat 14.00. Nu är vi istället på Cantina do Nego. Här äter vi kött, ris och grönsaker, helt självplockat. Ett alternativ som stället erbjuder är marmitex, vad är det? Det är förresten ett träd här inne i restaurangen.

14.53 Det var gott och inte alls dyrt. Ibland kan man äta riktigt gott för väldigt lite pengar i det här landet. Det gäller att hitta lunchrestaurangerna dit vanliga arbetare går. Nu sitter vi på en träbänk inne i en galleria med det fantasilösa namnet Shopping Uberaba (http://www.shoppinguberaba.com.br). Trots endast en kort promenad hit har vi blivit rejält varma.

17.05 Det blev en del lattid i gallerian innan vi gick och handlade i livsmedelsbutiken där. Vi tog en kassa var. Just som det var min tur kom en ung expedit och stängde grinden framför mig. Jag släpptes dock förbi sedan. Christer fick en mindre myntsamling i växel. I en liten butik köpte Christer också en present till systersonen Antons födelsedag, en mugg i form av en fotboll. Nu är vi hemma igen. Det är skönt med ett eget rum.

Om folk struntar i texten (pare = stopp) så kan man ju testa med metallstolpar istället.

Shopping Uberaba

18.49 Inte många knop görs här inte. Man tappar ork och energi då det är varmt. Jag hoppas att det svalnat innan vi söker oss ut mot middag. Eventuellt ska vi ta oss tillbaka till restaurangerna vi såg borta vid gallerian.

19.50 När blev klockan så här mycket? Här ligger vi och flummar, surrar om tidigare friidrotts-VM och annat trams. Nu måste vi ut innan det blir en riktigt sen middag.

20.02 Det blev en enkel och snabb lösning. En klocka ringde nyss. Det blir middag på Cascata Pizzaria (http://www.cascatauberaba.com.br). En köttbit känns fjärran och det är ju trots allt en bra bit till ett ställe som serverar sånt. Nu ringde en telefon. Vår pizzabagare har munskydd.

20.44 Vi är hemma igen. Vår pizzeria finns på Gula Sidorna i telefonkatalogen. Där finns även deras meny, smart.

22.37 Studier har gjorts av BH, den stad som vi ska spendera de närmsta dagarna i. Nu fylls det på med vätska. Det behövs verkligen.

Hotel Del Rey, Uberaba.


Du kan se 19 foton från 31 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 21 foton från 1 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 35 foton från 2 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 15 foton från 3 augusti i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


free counters