06.11 Jag tackade ja till kaffe och fick det plus tre små kexpaket och en liten burk marmelad. Det är svart och svårskrivet i bussen som fortsätter i riktning norrut genom nordöstra Argentina. Bolaget vi åker med heter E.T.A Kurtz. Det har ösregnat under en stor del av resan.

06.50 Vi är till sist framme i Posadas, huvudort i provinsen Misiones. Min ryggsäck stod först inte att finna i bagageutrymmet. Det visade sig att den gömt sig bakom några lådor. De två herrarna från Kanada och herren från Australien är också här. Dessutom finns här andra personer och även regn. Nu ska vi ta tillfället i akt att växla till oss eller ta ut argentinska pesos och köpa oss bussbiljetter härifrån tills på onsdag.

07.08 Efter att Christer och en av kanadensarna vandrat runt och frågat en vakt så kan vi konstatera två saker. Här på stationen finns inget växlingskontor och den enda funna bankomaten ligger ute i regnet på andra sidan av en stor väg. Nu hoppas vi att vi kan köpa nästa bussbiljett med kort. Nu kom beskedet, det tilltänkta bussbolaget tar inte kort, men det finns andra bolag som gör det. Ska vi byta bolag? Våra tre medresenärer har rest vidare. De har bytt buss ut till nån mindre stad där de ska se på några ruiner.

07.19 Vi bytte bussbolag till ett med en VISA-symbol på fönsterrutan. Det hjälpte föga, deras kortläsare fungerade inte. Christer frågade om ett växlingskontor och den unga damen i luckan sa något om "baren, nere, växling". Christer har gett sig av för att ordna pengar.

07.28 Christer återkom i ogjort ärende. Då sa den unga damen istället plötsligt, "växling, centrum". Nu är Christer på ny bankomatjakt. Just nu passerade en mate-drickande dam förbi mig.

08.10 Christer tog sig till en bankomat i närheten och fixade med pengar och biljetter. Det har slutat regnat nu. En taxi utan taxameter tog oss sedan till Hostel Vuela el Pez (http://www.vuelaelpez.com.ar) och här väntar vi på incheckningen. Två herrar från England kämpar med att få igång TV:n. Nu får de hjälp av en lokal herre. Taxipriset kändes lite dyrt men vad göra? Jag undrar om chauffören verkligen körde raka vägen hit.

08.18 TV:n är igång och vi kan checka in om två timmar. Vi är ju faktiskt här tidigare än beräknat. Enligt ursprungsplanerna skulle vi ankomma först ikväll. Nu har det blivit dags för den medhavda färdkosten. Det blev inte mycket av att äta den på den mörka bussen.

Inne på vårt boende i Posadas, Hostel Vuela el Pez (flygfisken).

Vi har utsikt mot Paraguay på andra sidan floden.

10.26 Under den långa väntan på att rummet skulle bli redo tvingades vi genomlida ett antal avsnitt av den amerikanska serien Friends (Vänner) som ingen av oss uppskattar. Förutom det hann vi se lite av en serie som heter "The new adventures of old Christine". Jag sitter i alla fall nu på sängkanten i ännu ett rum. Vi är som sagt i Posadas och Argentina. Vårt rum saknar ett rumsnummer men det har ett litet element. Någon form av rivnings-/byggnadsarbete pågår vägg i vägg. Vi har dessutom poolutsikt. Poolen ser dock inte så inbjudande ut. Den är inte rengjord och det är fortfarande rejält kallt ute.

13.27 Vi har sovit en stund, vilat oss lite. Jag vill inte veta hur kallt det skulle ha varit i rummet utan elementet. Nu ska vi informera oss lite mer om boendet, orten och ge oss ut på upptäcktsfärd i vår första argentinska stad.

Vi vandrade mot centrum längs Calle 25 de Mayo.

En storväxt staty sitter utanför Palacio del Mate.

Argentina firar 200 år som självständig nation just i år. Bilden är från Casa de Gobierno.

14.35 Information har givits och mottagits och vi har promenerat längs öde gator mot centrum. Alldeles bredvid vårt vandrarhem finns ett nybyggt höghus med en helikopterplatta, ett bra landmärke om vi går vilse. Vi har tagit oss till Plaza 9 de Julio (9 juli-torget). Här är jag parkbänksbänkad. Affärerna är stängda och få är ute. Det är siesta. Siesta trots att det bara är +8˚. Ett av de få enda öppna ställena vi sett är restaurangen Italia.

15.16 Vi tittar på ännu en ryttarstaty. På sockeln står det Misiones. Al Gran Libertador. Gral Don Jose de San Martin. XXIV–IV–MCMXXV. Det sistnämnda är romerska siffror och betyder 24–4–1935. På generalens utsträckta högra pekfinger sitter en duva. Några andra duvor sitter på hästens huvud.

15.50 Vi är tillbaka på Plaza 9 de Julio. Ännu är allt siestastängt. Vi behöver växla pengar. Vi vill äta och vykort vore kul. På vår stadsvandring har vi sett tre små hästar. Jag tror att rasen är argentinsk och heter falabella. Restaurangen Italia som var öppen förut är nu stängd. Det är ju typiskt!

General José de San Martín (1778-1850), argentinsk frihetshjälte.

En av de falabella-hästar som vi såg i Posadas.

16.34 Bankerna stänger tydligen redan 13.00 så det blir ingen växling, dock funkar bankomaterna så pengar har vi. Vi hittar däremot ingen restaurang och inga vykort. På livsmedelsbutiken California var vi, men inte våra små ryggsäckar välkomna. De skulle förvaras separat. En dam med handväska var dock välkommen. Nu sitter jag utanför och vaktar ryggsäckarna medan Christer handlar.

17.23 Solen tittar fram. Jag sitter i en park vid Avenida Andresito Guacurarí och Christer står i den samma. Vi är på väg hem till vandrarhemmet med våra shoppingpåsar.

18.23 Vi är tillbaka i vårt rum. Det trummas en bit bort. Det är inget försynt trummande utan ett ljud som hörs i halva staden. Nu går vi ut för att se efter. Ja, vi ska väl äta också. Hej då rummet! Det blev ett kort stopp här.

Peter tar en bänkrast på väg hem från butiken California.

Rondellen i korsningen Avenida Andresito Guacurarí - Calle Rivadavia.

19.08 Trummandet kom från någon sorts uppträdande innanför en mur, antagligen inne på ett skolområde. Efter det letade vi efter någonstans att äta längs restaurangstråket vid floden. Visst var det trevligt där utmed Paranáfloden och utsikten mot Paraguay, dock fanns där inga öppna restauranger. Allt som erbjöds var barer och glassbarer. Nu drar vi mot centrum istället.

19.40 Restaurangen Italia som var stängd tidigare idag har nu åter öppnat. Pizza gick inte att beställa så det blir en biffrätt och en kycklingrätt. En liten flaska kallas "chica" (flicka) fick vi lära oss när vi beställde dryck. Argentina verkar ha tagit sina middagsvanor från Italien och Spanien. Att äta middag före 20.00 går knappt. Restaurangerna städas och borden dukas. Vi var i princip de första gästerna för kvällen.

20.54 Vi är lyckligare som människor. Vi är mätta och i ett någorlunda varmt rum. Det är nu dags att bädda.

22.21 Det har duschats och tvättats lite. Det fanns ett behov av främst det senare. Nu hoppas jag att allt torkar till innan vi ska resa vidare. Idealet vore sol under morgondagen. Vi får se hur det blir.

Tisdag 20 juli

09.11 Idag blir det frukost på sängen. Nej det är ingen lyxservice som ingår. Frukost ingår inte alls. Det blir egeninköpt frukost med undantag av kaffet som jag ordnat från köket. En morgon utan kaffe är ingen bra morgon. Jag utan morgonkaffe är en mindre trevlig person. Enligt radion har boskap frusit ihjäl i Paraguay. Nej, nog med allt annat, nu blir det kaffe med mera.

10.20 Idag är det Vänskapens Dag här i staden och landet. Jag har precis tvättat skjortor och nu hänger de på tork kring poolen. Får de hänga kvar? Kommer de att torka?

Peter har tvättat.

Vårt gula hem, Hostel Vuela el Pez.

11.42 Vi glädjer oss åt att solen värmer oss och staden.

12.18 Vi har en lugn dag framför oss i en promenadvänlig stad utan massor av sevärdheter som ska ses. Vi har vandrat runt en hel del i centrum. Här har vi letat vidare efter möjliga lunchrestauranger, vykort och post. De har så småningom hittats efter vissa svårigheter och dessutom har vi sett fler falabella-hästar och en alpacka. Nu blir det lunch och vykortsskrivning. El Viejo Piñar heter stället vi valt ut.

13.07 Det var god mat att äta och färsk juice att dricka. Vykort blev skrivna och nu bär det av mot posten.

13.40 Vi är tillfälligtvis hemmavid. Vi ska kolla till vår tvätt och lite annat.

Fontän och katedral på Plaza 9 de Julio, Posadas.

I Posadas finns det gott om falabella-hästar och även alpackor (små lamadjur) som barn kan rida på.

13.49 Tvätten mådde bra och det som torkat togs in. Det som inte torkat ställdes/hängdes på stolar så att sol och vind kom åt.

14.10 Nu är vi nere vid Paraná. Det är minst sagt mycket vatten i floden. Man kan se träd och hus som borde vara på land stå en bit ut i vattnet. Intill gångbanan cyklar två grabbar, bröder. Man kan gå kilometervis längs floden tack vare fräscha nya gångbanor.

Det var mycket vatten i Paraná-floden.

Vy mot San Roque González de Santa Cruz-bron som förbinder Argentina och Paraguay.

14.53 Solen fortsätter skina och det blev en riktigt varm och skön dag idag. Vi har strosat längs floden och nu har jag precis tagit kort på en staty av en biskopsliknande man och några knäfallande barn. Statyn visade sig föreställa den förre påven, Johannes Paulus II. Var vi än åker så har han varit där innan. Man undrar hur många länder han hann besöka?

15.07 Vi tog kort på den vackra San Roque Gonzalez de Santa Cruz-bron och vandrade också förbi hamnen med båtar som går över floden. Både båtar och bro går till grannstaden på andra sidan floden, Encarnación i Paraguay.

Christer och Rio Paraná.

En båt kämpar sig fram på floden. I bakgrunden syns staden Encarnación i Paraguay.

16.18 Vi vandrade vidare längs floden och gick i de trakter vi var på restaurangjakt igår afton. Nu har vi tagit oss hem. Poolen ligger blank som ett nybonat golv, ett nybonat men inte rent golv. Snart kokar vattnet på gasspisen och vi kan få oss eftermiddagskaffe. Det går en hund på taket på huset mittemot. Vänta, är inte "poolen ligger blank" en travestering på Evert Taubes "fjärden ligger blank"? Han har ännu makt över oss. När släpper det?

17.42 Kaffe, kakor och bra böcker var ingredienser i eftermiddagens avkoppling. Till slut blev det mörkt och vi fick avsluta läsandet.

18.35 Kläderna är torra och luktar fräscht. Nu ska det slås ihjäl lite tid innan vi drar mot middag. Det skymmer utanför och är tyst här på bygget. Nu gick någon förbi utanför och det smällde i en dörr.

En lugn eftermiddag i litteraturens tecken.

18.44 Nu drog trummandet igång igen. Det kommer förresten från en byggnad där det står Escuela Normala Mixta (gemensamma normalskolan). Dags att inom kort så sakteliga söka oss mot ett middagsställe.

20.09 Det är flott här på restaurangen La Querencia. Vi har beställt två lomorätter. Vad är då lomo? Ja jag vet rakt inte. Vi var först hit även ikväll men nu kom några till. Vår öl står i en ishink på ett eget bord. Det är trevligt att vara i ett land där man har råd att äta på stadens bästa restaurang.

21.36 Enligt guideboksordlistan är lomo nötfilé rätt och slätt. Det var riktigt gott. Det känns bra att ha provat på vad Argentina har att erbjuda då det gäller kött. När vi lämnade restaurangen var det fullsatt. De har sena middagsvanor här i landet. Nu ska vi väl packa.

22.27 Packat och klart! Nu kopplar vi av med läsning i våra böcker. På radion spelas "Holiday" med Scorpions. Livet är gott. Vi har hört Scorpions en hel del förr under våra resor.

Fin middag på La Querencia.

Onsdag 21 juli

08.02 Klockan är åtta sa jag alldeles nyss till Christer. Genom väggen hörs något som låter som slammer från porslin och bestick. Det är byggjobbarna som kommit igång. Det har varit ett bra boende det här. Kaminen i rummet har varit till stor hjälp. Att sitta framför den efter att ha varit utomhus är ren njutning.

08.45 Det mesta är nu klart. Nu ska resten tas omhand och en taxi ska ordnas.

09.24 Det ringdes efter transport och hur smidigt som helst tog taxin oss till busstationen som ligger i utkanten av staden. Dessutom blev kostnaden bara halva priset av vad det kostade att åka i andra riktningen när vi kom hit. Taxichauffören var nyfiken och frågade massor av saker under resan. Vissa saker förstod vi.

10.33 Under oss har vi bussens chaufför. Idag reser vi med bolaget Expreso A. Del Valle. Vi har platserna 1 och 2 och sitter längst fram på bussens övervåning. På en skylt längs vägen står det "Piluncho Lindström Mov. J Yaguarete" Vad är det? Provinsen Misiones där vi är nu tog emot svenska emigranter för ungefär hundra år sedan, kanske detta "Lindström" är ett spår av det? Det är nu runt 300 kilometer kvar tills vi ska lämna detta fordon.

Vi reser norrut längs väg nr 12.

Resa genom Misiones.

11.50 Det regnar och den spruckna vindrutan är blöt. Det är dryga 220 kilometer kvar. Vi har tidigare stannat till i den lilla orten San Ignacio, känd för jesuitruiner. Det finns t.o.m ett vandrarhem där. Jorden bredvid vägen börjar bli rödare och rödare.

13.14 Det är nu 123 kilometer kvar. Vi har precis kört om en gammal lastbil som var fullastad med säckar och löv. Till höger finns ett litet sågverk och nu stannar vi i Montecarlo. På en liten mur sitter en grönklädd polis. Hans kollega och deras bil står bredvid. Förutom Montecarlo finns även andra "välkända" orter längs väg 12 som vi reser längs. Man kan nämna Puerto Rico och Eldorado bland dessa.

13.40 Bussen backar i detta nu ut från Eldorados busstation. Det är regn i luften fortfarande.

Vad finns bakom nästa krön?

Bussen tar sig fram på de små gatorna i byn Eldorado.

15.11 Vi är äntligen framme! Det blev en lång men bekväm resa. Det är varmt här i småstaden Puerto Iguazú, en klar temperaturförändring. Vi fick ta oss av jackorna direkt efter vi klivit av bussen. Här i staden gör vi bara ett kort stopp på busstationen innan vi äntrar en ny buss, en buss som ska ta oss tillbaka till Brasilien. Nu kom en kille och styrde/rullade en enhjuling.

Gränsbussen från Puerto Iguazú i Argentina till Foz do Iguaçu i Brasilien.

15.45 Det är nu dags att åka buss igen. För fem pesos ska denna buss ta oss över gränsfloden Iguazú och in i Brasilien.

15.58 Här går det undan. Ut ur bussen, in till passpolisen och stämplas ut. Ut från passpolisen, in i bussen och resa vidare. Vi är nu utstämplade ur Argentina. Nu åker vi över bron, det är en vacker utsikt över floden.

BRASILIEN

16.08 Vi kom fram till gränsstationen för att ta oss in i Brasilien. Vi fick en övergångsbiljett av busschauffören som vi kan använda på kommande bussavgångar och klev ur. Kön till den brasilianska passpolisen är lång. Tur att det inte regnar. Här finns diverse nationaliteter i kön, bl.a. ett antal från Frankrike.

17.04 Köandet är äntligen slut. Vi slapp precis att få regn på oss. Hela kön fick klämma in sig under taket. Den snälle passpolisen fyllde i in- och utresedokumenten åt oss. Jag undrar vad han skrev? Inget dumt hoppas jag.

17.12 Vi har väntat på nästa buss och pratat med en blond kille, eventuellt en irländare. Han ska resa vidare med buss mot Rio de Janeiro och vi hann inte fråga honom om hans ursprung. Det är långt till Rio de Janeiro. Hans buss skulle ta ett dygn. Det var ett tag sedan jag var på Irland förresten. Undrar när jag återkommer dit?

En lång kö för att få komma in i Brasilien.

17.24 Efter lång väntan kom en buss. Dock inte från det bolag som vi åkte med, Celeste utan Itaipu. Just som den for tittade vi på övergångsbiljetten och insåg att bolaget heter Celeste-Itaipu, fan! Mer väntan.

17.41 Ännu en Itaipu-buss kom och vi klev ombord. Nu kliver en massa passagerare av. Hej med er!

18.01 Vi klev av bussen vid en busstation i Foz do Iguaçus centrum, Terminal Urbano och letar nu efter en buss som kan ta oss till den större busstationen i närheten av vårt nästa boende.

18.33 Vi gav upp bussletandet och tog ett enklare alternativ, en taxi. Nu är vi incheckade på ännu ett boende. Denna gång bor vi på Klein Hostel (http://www.kleinhostel.com) i Foz do Iguaçu, Brasilien. Här bor vi i rum 3 den första natten. Nästa natt blir i sovsal. Vi hade först bokat tältplats, Tält!? Nu!? Vad i hela fridens dagar tänkte vi på/med då vi bokade? Vi har i alla fall beställt hemlagad middag. Den serveras efter 20.00.

20.10 Det knackade just på dörren. Middagen är klar.

21.00 Det blev kycklinggryta, ris och sallad till middag. Utanför faller regnet. Det bor andra resenärer här på boendet. Här finns bland annat ett holländskt par, tänk att vi allt som oftast stöter på holländare på våra resor, och tre engelsktalande damer. Minst en av dem är från Australien.

23.03 Vi har unnat oss något från ställets bar. Det blev en rom och Cola utan rom vardera. Nu börjar det regna igen. Jag hoppas att det regnat av sig till imorgon. Vi ska ju på utflykt. För att komma till utflyktsmålet ska vi enligt Christer ta buss nummer Hugo. Nej nummer 120 skulle det vara. Det är lätt att säga fel när man är trött efter en intensiv dag.

Torsdag 22 juli

07.34 Det skvalar utanför. Regnandet fortsätter tyvärr även denna dag. Vi har sovit gott, riktigt gott. Det är dags att börja ladda för en ny dag. Det ska ätas frukost, packas, bytas rum och utflyktas.

10.04 Med en bra frukost i magen och ägodelarna omgrupperade till rum 1, en sovsal, är vi nu redo för vår utflykt.

Stadens namn i buskform.

Foto från Avenida Costa e Silva. Vädret är inte på vår sida.

10.27 Vi har promenerat genom regn och rusk och tagit oss till busstationen för långdistansbussar. Det är dags för växling av dollar och pesos. Vi behöver den brasilianska valutan real. Vi är på ett kontor här på busstationen. En trevlig man viftade in oss hit. Det är någon form av resebyrå. Vår hjälpsamma vän har gått för att hämta våra pengar. Nu kom några franska turister in hit. Vi ska snart lämna denna busstation för att åka till den i centrum som vi kom till igår. Först har vi dock ett litet ärende att uträtta.

11.12 Vi har köpt biljett till fredagens resa till nästa land, Paraguay. Det var inte enkelt att hitta rätt biljettkontor eftersom det bolag vi ska åka med säljer sina biljetter via ett annat bolag. Vi åker vi nu lokalbuss mot den andra busstationen. Även denna buss har ett vändkors. Det är snävt att ta sig förbi, inget för välväxta personer.

På brasilianska stadsbussar så betalar du biljetten vid ett vändkors ombord på bussen.

11.36 Bussen kom fram och vi gick till nästa buss. Ingen biljett eller vändkorspassage behövdes. Övergång till nästa buss, nr 120 ingår i biljettpriset.

11.48 Vi är ombord på den minst sagt fullsatta bussen och har steg för steg tagit oss genom Foz do Iguaçu.

12.32 Vi är framme vid början av utflyktsområdet. Bussresan gick bl.a. via ett konferenscenter fyllt med tältande människor och även via stadens flygplats. Dagens utflykt består i att se på de fantastiska vattenfallen vid Iguaçu (http://www.cataratasdoiguacu.com.br). De är som så mycket annat vi sett med på UNESCO:s världsarvslista. Vi har fått oss lite mat innan vi ska ut i naturen. Det blev läsk och smörgås till lunch inne på caféet i entrébyggnaden

12.51 Inträdesbiljett är löst och spärrvakten är passerad. En vakt hälsade oss välkomna. Han hälsade Christer på engelska och mig på franska. Enligt våra biljetter är vi tydligen från Schweiz. På portugisiska blandas lätt Suécia ihop med Suiça. Man kan besöka vattenfallen både i Argentina och Brasilien. I Argentina kommer man tydligen närmare fallen och det är billigare men här på den brasilianska sidan är anläggningen mer påkostad och ger bättre vyer över hela området.

Peter vid Iguaçufallens informationstavla.

Det varnades för giftiga larver.

En coati (näsbjörn) var nyfiken på turisterna.

13.20 Ja jag säger då det! Detta är verkligen mäktigt, otroliga mängder vatten som kastar sig utför branterna. Fåglar svävar ovanför och näsbjörnar tassar omkring. På anslutningsbussen från entrén ner till fallen såg vi en ryss i en tröja från Sierra Leones fotbollslandslag. Christer har tagit ett familjekort på en mamma, pappa, dotter och en kramnäsbjörn. Kortet togs med familjens kamera.

13.28 Det finns diverse exotiskt djurliv här i nationalparken. I skogen finns det coatis, även kallade näsbjörnar. De är nyfikna men får inte matas. Det är förbudsskyltar mot det. Det varnas också för de giftiga larverna till en typ av mal som finns här. Malen i sig är ofarlig men larverna orsakar flera dödsfall varje år i södra Brasilien. Larverna sitter på trädgrenar och trädstammar och är svåra att få syn på.

Cataratas do Iguaçu (Iguaçu-fallen) på gränsen mellan Brasilien och Argentina.

En mycket bra gångväg går längs vattenfallen.

Vattenfall man måste se och höra.

13.48 Här är det som i en deckare eller i en dåligt pistad slalombacke, fall efter fall efter fall efter fall. Den ena vyn är mer imponerande än den andra. Det är otroligt mäktigt. Det finns en asfalterad gångväg längs fallen med många utkikspunkter. Vi är långt ifrån ensamma här. Massor med turister passerar, många av dom har köpt vita regnrockar med huvor så det ser ibland ut som ett stort Ku Klux Klan-möte här.

14.03 Nu är vi till slut nere på flodnivå. Vi har sökt oss ner alldeles intill floden. Det går en lång gångbro ut i floden. Det är blött i luften, både från regn och från vattenfallen själva. Det är mäktigt minst sagt. Vattenfallen består 160 till 260 vattenfall av olika storlek med ett genomsnittligt vattenflöde av 1500 kubikmeter per sekund.

Här tas många fotografier.

En olämplig badplats.

14.27 Vi är vid den del av fallen som kallas Garganta del Diablo (Devil´s Throat) eller på svenska fritt översatt till "djävulens strupe". Här är det både ögon- och öronbedövande. Det är helt fantastiskt vad naturen kan skapa. Regn faller från skyn. Är det regn eller stänk från fallet? På andra sidan floden ligger Argentina och väntar. Väntar det på oss så är det förgäves. Vi ska inte dit igen, i alla fall inte på den här resan. Det finns en lång gångbro ut i vattenfallen. Vi kom bara halvvägs ut. Vinden gjorde om våra paraplyer till parabolantenner och regnet/fallstänket gjorde oss riktigt blöta.

14.38 Regnet har tilltagit och vi har gömt oss under tak. Vi ska ta några sista fotografier och sedan röra oss upp mot busshållplatsen här ovanför.

Via denna gångbro kan man ta sig långt ut i vattenfallen. Regnkläder rekommenderas!

Peter försöker hålla sig torr.

15.02 Utflykten går mot sitt slut, slut på vattenfall och coola djur för denna gång. Nu är vi i busskön, tror vi i alla fall. Innan vi ställde oss här tittade vi på floden ovanför vattenfallen och såg även turister på argentinska sidan. Vi såg även konsthantverk till salu. De hade priser i klass med vad hela vår resa kostar.

15.11 Visst var det busskön. Det är många som vill åka buss. Det kommer att krävas ett antal bussar innan alla fått åka härifrån.

16.51 Vi fick åka med en buss till entrébyggnaden och väntade sedan in buss 120 in mot stan igen. Fötterna ska nu torka till lite innan vi lämnar den centrala busstationen Terminal Urbano. Nu ska vi leta efter vykort och god mat inne i centrum.

Ugglestaty i Foz do Iguaçu.

18.23 Vykort återfanns i en liten butik. När det gäller maten så blev det som vanligt då vi är ute och reser. Vi äter hos kineser. Vi är på restaurangen Hokila (http://hokila-restaurante-chines.com). Den öppnade inte förrän 18.00 så vi vandrade runt i centrum en stund innan det var middagsdags. Efter noga övervägande skippade vi pinnarna och valde ”vanliga bestick” till vår måltid.

19.17 Christer beställde en nudelrätt och jag en fläskrätt med ris. Stor eller liten ris undrades det och liten beställdes av mig. Nog var den liten alltid. Jag såg inte ens till den. Den syntes som tur var inte till på notan heller. På väg in på busstationen betalade jag för båda men bara Christer fick passera vändkorset. Det snurrade ej för mig. Jag fick gå igenom en grind istället.

19.59 Lokalbussen stannade vid, och inte på, busstationen vi tänkt åka till. Det blev en hållplats till för oss. Det tog oss närmare hem. Nu har vi bäddat våra sängar och ska ge oss ut i allrummen. Mer återstår.

22.22 Det är lugnt och stilla här på Klein Hostel. Folk tittar på TV, surfar, spelar elektroniskt fotbollsspel (med fantastisk upplösning) eller mest bara tar det lugnt. Om ett dygn är vi på god väg mot nästa ort.

Tillägg:

I texten nämns en skylt där det stod "Piluncho Lindström Mov. J Yaguarete". Juan Carlos “Piluncho” Lindström är en politiker i den peronistiska rörelsen Yaguareté i staden Oberá. Han är en ättling till den svenske emigranten Adolph Alexander Lindström som kom till Oberá 1905.