08.51 Christer har precis klättrat ner från sin säng. Jag sitter i min. De övriga i rummet är iväg och frukosterar eller gör något annat. Idag blir det ingen stor utflykt, dock är en stadsvandring inplanerad. Vi är kvar i Brasilien och ska se mer av Foz do Iguaçu.

09.53 Ja, så var det mesta nerpackat igen. Nu ska vi väl rätt snart ta och ställa ryggsäckarna i förvaringsutrymmet här på Klein Hostel. Vid halvsjutiden ikväll avgår vår buss till Asunción i Paraguay.

10.32 Vi är tillbaka på den närbelägna busstationen. Härifrån ska vi ta oss ner till centrum. Innan vi lämnade Klein Hostel så betalade vi för oss, erbjöds skjuts vid avresan i afton och nu bor ryggsäckarna i förvaringsutrymmet tills vidare.

11.16 Vi har bussledes nått de centrala delarna av staden. Det är regn i luften även idag. Utanför en liten shoppinggalleria med butiker sitter en liten hund och blickar in. Finns det någon eller något som han är intresserad av därinne, kanske ägaren?

Avenida Juscelino Kubitschek i Foz do Iguaçu.

En trogen hund väntar.

11.43 Omkring oss har vi ett postkontor. Vi har sökt oss hit för att skicka våra vykort till släkt, vänner och bekanta. Det är ju dumt att skicka till obekanta. De vet ju inte vem jag är och jag inte deras adress heller.

12.27 Vi hittade ett litet växlingskontor där det har ordnats med guarani, paraguayanska pengar. Dessa kan vara bra att ha de närmaste dagarna. Nu tar vi igen oss på en grön stenbänk. Det är mulet idag och småkallt. Vi har även sett den lilla hunden igen. Han satt kvar utanför butiken.

13.17 Jag har precis avslutat en snabblunch på Marias & Maria Confeitaria (http://www.mariasemaria.com.br). Det blev Pastel de Carne, något pirogliknande och en Coca Cola. Christer som inte var sugen på mat sitter en bit längre bort längs gatan och surfar på ett internetcafé. Christer är hängig, ur form. Han har drabbats av nån slags magåkomma, eventuellt aktiverat av det faktum att han frös vid vattenfallen igår. Nedkylning brukar ju dra igång sjukdomar.

Den långa gatan Avenida Brasil.

13.26 Vid betalningen häftades min beställningslapp och nota ihop. Jag lämnade de i dörren då jag gick. Nu är vi återförenade på internetcaféet Handy Café. Det gick si och så med surfandet. Just idag var det nåt större fel i hela delstaten Paraná och det gjorde internet minst sagt segt och långsamt.

14.16 Det regn som hängt i luften ett tag har nu börjat falla ordentligt. Vi hade planer att besöka stadens zoo idag men Christers formsvacka och det usla vädret gjorde att vi ändrade våra planer. Nu är vi ombord en lokalbuss på väg mot en shoppinggalleria som ligger halvvägs på väg till busstationen. Här på bussen är det en kille i röd tröja och en tjej i gul tröja som teckenspråkskommunicerar.

14.35 Vi hoppade av kollektivtrafiken och är nu bänkade inne på Cataratas J L Shopping. Här kryllar det av affärer och stengolvet ligger blankt. Dessutom är det varmt och skönt.

Hotellet Golden Tulip syns i hela centrum.

Christer är på väg in i den varma gallerian Shopping Cataratas.

15.48 Vi är fortfarande galleriabänkade. Jag har varit iväg och köpt färdkost. Nu är Christer iväg och köper vatten. Vi har gjort ett försök att ringa kamraten Roberth hemma i Sverige eftersom han fyller år idag men telefonerna ville inte samarbeta. Man vet aldrig om mobiltelefonerna fungerar i Brasilien. Det varierar från stad till stad.

16.09 Middagsdags! Jag tar mig en Mex 2, burrito, strips och Cola på Soft Tacos. Christer tar yoghurt och lite vatten på bänken. Han ska sakta men säkert återhämta kraft och energi utan att göra magen upprörd.

16.37 Vi har återsamlats och ska nu uppsöka en busshållplats.

17.12 Bussen från gallerian till busstationen nära boendet var fullsatt och fullstående. Vid stopp öppnades bara den bakersta dörren och inte den mittersta. Det var svårt, mycket svårt att pressa sig ut vid rätt hållplats, busstationen. Vi har dock lyckats att ta oss tillbaka hem och ska nu ha en halvtimmes paus innan transferfärden vi bokat.

17.33 Christer har tagit en het dusch och återfått lite energi och värme. Ute ösregnar det igen. Nu säger vi hejdå till Klein Hostel. Det blir nu en kort bilresa till busstationen.

17.54 Många människor väntar på sina bussar. Vi är tillbaka på busstationen. Här finns det folk med betydligt mer packning, kläder och skägg än vad vi har.

Vi lämnar Klein Hostel bakom oss. Nu väntar nya äventyr.

18.21 Det är dags för nedervåningssittning på bussen från bolaget NSA, Nuestra Señora de la Asunción (http://www.nsa.com.py). Vi ska åka med till gränsen strax väster om staden. Sedan ska det bli ett bussbyte inne i Paraguay har vi fått veta. Det är bara några få ombord på bussen, inte fler än 5-10 passagerare.

BYTE AV TIDSZON

PARAGUAY

18.03 Vi är utstämplade ur Brasilien, har åkt över gränsfloden, vi är instämplade i Paraguay och har gått över till Paraguaytid. Klockomställning på land kan vara något nytt. I alla fall i en buss, tror jag. När blir det bussbyte? Ooops, nu fick vi motorstopp. Vi är i landets näst största stad, Ciudad del Este. Gränspassagen här är en historia för sig, massor av långtradare, bilar, motorcyklar och ett evigt tutande. Det hela utspelade sig dessutom i regn. Att hoppa mellan vattenpölar och mellan tutande fordon tillbaka till vår buss var ett konststycke i sig.

18.29 Nu har vi bytt buss. Innan vi klev ombord snabbkollades handbagaget och vi kontrollerades med en bärbar metalldetektor. Jag har kaffemaskinen intill mig men sätena är sämre, smalare, trängre än i den förra bussen. Men vi är i resans fjärde nya land, Paraguay!

22.14 Bussen stannade vid en bensinstation. Ombord klev en dam med en korg. I korgen låg bröd inslaget i ett ljusblått lakan. Damen sa nyss något som lät som "chipa".

22.28 Strax efter damen kom en kille ombord med två dunkliknande termosar. Jag tror att det var mate i dem men han sa något som liknade "concia".

22.47 Paraguay är ett tvåspråkigt land. Förutom spanska talas indianspråket guarani. Vi har hört det ombord på bussen och vissa orter vi passerat har allt annat än spanska namn. Några exempel är Caaguazú, Caacupé och Ypacarai.

23.48 Till slut kom vi fram till busstationen i Paraguays huvudstad Asunción. Nu gäller det att hitta en taxi, helst innan vi somnar. Asunción betyder uppstigande, himmelsfärd, och är kopplat till Jesus som så mycket annat här i Sydamerika.

Lördag 24 juli

00.24 En gul taxi tog oss till Black Cat Hostel (http://blackcathostelparaguay.blogspot.com). Chauffören som troligen inte kunde läsa hade lite svårt att hitta rätt men till slut kom vi fram. Vi hade väntat oss ett tyst öde vandrarhem den här tiden på dygnet men det var full aktivitet innanför dörren. Vi möttes av en svart cockerspaniel och även av Violeta som checkade in oss. De hade väntat på oss.

00.54 Tänder har blivit borstade, det väsentligaste har packats upp och vi har tagit oss in i ett rum som även bebos av sex andra turister. Godnatt! Nu väntar en välförtjänt sömn.

08.01 De flesta i sovsalen sover fortfarande. Jag däremot ska gå och sätta mig därute på uteplatsen och läsa i min bok. Nu slår kyrkklockan. Under natten ramlade min filt ner i utrymmet mellan väggen och sängen. Filten är numera i sängen under min. Undrar om jag får tillbaka den?

Black Cat Hostel har en skön uteplats.

10.03 Det var självservering när det gäller morgonmåltiden. Kaffe, juice och rostat bröd var vad vår frukost bestod av. Gott bröd var det men alltför hårt rostat. Nu klämtar klockan igen. Dags att på allvar komma igång med dagens bestyr. Filten är returnerad till mig. En natts sömn och ny effektiv magmedicin har också gjort att Christer piggnat till.

10.23 Vi har tagit oss ut på Asuncións soliga gator. Skönt med sol igen! Ännu en katedral har blivit förevigad av oss. Den här ligger alldeles bakom vårt vandrarhem och är inte allt för avancerad men den är vacker. Det var katedralens klocka som vi hört slå.

Catedral Metropolitana de Asunción.

Det farliga området ("röda zonen") som vi inte fick besöka.

10.37 Mellan katedralen och floden finns ett slitet fattigt område dit vi absolut inte får gå. Både vår guidebok och en karta vi fått på vandrarhemmet avråder bestämt från detta. "Don´t go here!" står det på kartan vi fått. Nyfikenheten gjorde att vi i alla fall måste kika in över muren dit. Allt vi såg var några småbarn som ropade åt oss.

10.58. Vi har promenerat längs en av stadens huvudgator, Palma. Det är gott om försäljare som säljer indianskt hantverk och massor med gubbar som ropar om att växla pengar. Vi har också köpt vykort inne på turistinformationen. Nu står jag och tittar på en enormt lång man. Det är som så att han går omkring på någon sorts styltor under byxorna.

Vi strosade längs gatan Palma.

En extremt lång man i Asunción.

11.23 Det är riktigt varmt idag så det blev både varmt och svettigt att vandra runt i staden. Vi har nu gjort ett stopp i parken Plaza Uruguaya. Vi har bl.a. tittat efter öppna bussbolagskontor. Det var inte läge att köpa ny bussbiljett när vi nådde staden vid midnatt.

11.45 Vi är tillbaka på boendet. På vår lilla stadsvandring hann vi även med att växla mer pengar. Man blir rik här, 6000 guarani går det på en svensk krona. Nu hoppade en vit (inte svart) katt upp på bordet och lade sig ute i solskenet, en solkatt? Jag ska nu ta mig en titt i guideboken.

12.23 Det är lunchdags på Restaurant Munich. Vi är vägg i vägg med vårt vandrarhem. Här på restaurangen har vi efter några försök fått beställa något att äta. Det var slut på än det ena än det andra. Det fanns dock tillräckligt med kött till en pastarätt. Drycker finns däremot i storskalig form.

Black Cat Hostel, Asunción.

På Black Cat Hostel dök en vit katt upp.

Christer sitter på Restaurant Munich och undrar när lunchen ska dyka upp.

13.24 Det var lagom mängd och gott. Nu har vi återvänt den korta biten hem. Christer vill samla kraft. Vi behöver dessutom veta om och när det går en buss till nästa stad imorgon. För första gången har vi ju inte förskottsköpt.

14.03 Nationens fana vajar från en flaggstång på presidentpalatset Palacio de Lopez till höger om mig. Framför mig rinner floden Rio Paraguay. Mellan mig och floden finns några enkla hus. Här bor en del av de fattiga i staden. Snacka om kontraster, presidentens palats och dessa små hus alldeles nära varandra. Nere vid floden härjar dessutom dengue-feber. Hoppas att vi klarar oss från både myggor och feber.

14.49 Efter sju sorger och ännu fler bedrövelser har vi äntligen hittat ett öppet aktivt internetcafé. Vi surfar på lite. Tidigare dagar har vi surfat på nätet för att få lite värme. Nu gör vi det för att få svalka istället. Här och där längs gatorna sitter herrar och ropar "cambio". De erbjuder växling. Ibland sitter de utanför växlingskontor, ibland inte.

Presidentpalatset i Asunción.

Rio Paraguay.

Christer promenerar i Asunción.

16.04 Efter förrättat värv på nätet gick vi och handlade på livsmedelsbutiken El Pais vid Plaza Uruguaya. Där gjorde vi personalen till viljes och låste in de små ryggsäckarna i förvaringsbox nummer 92. I affären inhandlades dryck för nu, i morgon och hemmets barskåp. För att tugga på blev det en chokladbit för nu och bröd som frukostförstärkning. Nu ska jag skriva vykort och Christer ska ta en dusch. Vi har alltså kommit hem igen till "svarta katten".

17.21 Det har börjat skymma och det blir svårare att läsa i våra böcker av Ian Rankin. Vi sitter just nu och pratar med några nyincheckade gäster i vårt rum, en man och en kvinna. Han är från Mexico City och hon är från Tyskland. Som vi förstått det så studerar de båda i Argentina och är nu här i Paraguay och ska fortsätta till vattenfallen där vi nyss varit.

Panteon de los Heroes, byggd till minne av de stupade i Paraguays krig (som de alltid förlorade).

Peter har handlat.

19.27 Singapore, Tyskland, Italien, Ungern, Uruguay och nu Paraguay. Vi är åter ute och äter middag på Burger King. Det har blivit några Burger King-länder för oss genom åren. Ute på stadens gator finns en "cambio-gubbe" kvar. Han låter inte lika entusiastisk längre. Här som i Uruguay är det glest med människor på Burger King. Är det för dyrt, 19 000 för en Big King med strips och dryck? Det blir alltså lite över 30 kronor. Eller går folk och äter på andra ställen på andra tider?

20.40 Efter hemkomsten har vi lyckats med en del saker. Då jag skulle lämna sovsalen så hakade en av hällorna i byxorna i dörrhandtaget. Det blev tvärstopp men jag fick hjälp att komma loss. Då Christer hade tvättat händerna kom hans ena armbåge åt en lysknapp. Detta innebar att ljuset slocknade inne i duschen och för den skrikande kvinna som var där. Efter det har allt förflutit lugnt och normalt. Vi har suttit och läst samt läskat oss.

21.08 Några av de som bor här verkar ladda för en helkväll på stan. De duschar, klär upp sig och värmer upp med dryck. Andra använder bärbara datorer för att lyssna till musik och skriva. Vi som är glada över att hitta klädesplagg i vår packning som inte luktar skunk förvånas över att vissa kvinnliga turister lyckas resa runt med en uppsättning fräscha partykläder med tillhörande skor.

22.25 De flesta av vandrarhemmets gäster har gett sig ut. Det är vi, en japan och en gammal man kvar. Här på boendet finns några olika karaktärer. Här finns den äldre herren som mest vandrar runt och ler. Han har setts läsa i en uråldrig bok och nu senast sågs han i pyjamas. En annan gynnare är en man från San Francisco. Han röker, vandrar fram och tillbaka och pratar om att han ska resa iväg snart. Han vet dock inte när och hur.

23.15 Jag har återigen bekantat mig med hunden från i natt. Den glada tiken gillade verkligen att bli klappad och kliad. Hunden dök upp när ägarinnan kom förbi med morgondagens frukost. Husets katt sträckte ut sig i sin fulla längd på skrivbordet i lobbyn. Ville den också bli kliad och klappad? Nu ska vi sova.

En svarthårig dam kom på besök sent på kvällen.

Söndag 25 juli

08.35 Vid ettsnåret kom de som gjort stan hem igen. Några gick och lade sig direkt, bl.a mexikanaren och tyskan. Andra tyckte att det var roligare att fortsätta prata halva natten. Nu när det mesta är packat ska vi mest ta det lugnt. Idag är dagen då jag har lika långt till studentdagen som till pensionsdagen.

10.17 Allt är klart, ja nästan allt. Det ska betalas för vår vistelse här och det behövs ordnas med taxi. När vi nått ut till busstationen måste det också köpas biljett. Men i övrigt är allt klart.

10.52 Jag sitter ryggsäcksvakt under det att Christer ordnar med bussbiljetter. Vi har ett antal avgångar att välja mellan så det bör finnas biljetter till oss. Det är full aktivitet på busstationen men inte på min penna så nu har jag bytt. Två damer bredvid mig dricker mate, denna dryck har vi haft runt oss en stor del av denna resa. Black Cat Hostel var ett trevligt ställe. Personalen var underbar och så även husdjuren, men sen är det som det är med många människor i en sovsal. Man är aldrig för sig själv och det uppstår konstiga lukter.

11.35 Vi ska åka med en buss som går 12.00. Det var inga problem att få tag på biljetter. Nu slår vi ihjäl tid på busstationen. Det finns massor att köpa här men det är inte mycket av det som vi kan frakta hem i våra ryggsäckar.

På busstationen i Asunción.

12.04 Det doftar nybakat bröd i bussen som nyss startat. Bussen är från N.A.S.A, inte den amerikanska rymdmyndigheten utan snarare Nueva Asunción S.A.

12.12 Vi står still med motorn igång utanför N.A.S.A:s kontor. Nyss gick chauffören längst bak i bussen och hämtade en stor termos. Sätesnumreringen i bussen är mystisk. I första raden från vänster är 3, 4 mittgång, 1, 2. I den andra är det 5, 6, mittgång, 9, 10 och i den tredje är det 7, 8, mittgång, 13, 14. Vi sitter på platserna 13 och 14.

13.06 Vi står still med motorn igång utanför N.A.S.A:s kontor. Det är dock ett annat kontor denna gång. Chauffören, den riktiga, är och laddar med en normalstor termos med mate. Den som hämtade den stora termosen förut är visst bara bisittare. Här är det viktigare att ha fyllda termosar än att hålla tidtabellen. Vi är i Asuncións norra förorter.

13.40 Landskapet utanför bussfönsret är enformigt platt och sumpigt. Det är beväxt med gräs och enstaka träd. Det är visst den här naturtypen som kallas "chaco". En stor del av Paraguay består av chaco.

15.34 Chacon är kvar och så är vi. Det händer inte så mycket. Vi passerar enorma boskapsfarmer med avtagsvägar på flera mil åt olika riktningar. Ett tag var bussen full med folk men de flesta hoppade av vid en lokal fotbollsmatch mitt ute i obygden. Vad väntar oss i Concepción? Vilken sorts boende blir det? Vi har en hel del kläder som behöver tvättas. Concepción betyder "befruktning". Det är precis som förra stadens namn kopplat till Jesus.

16.08 Det är stopp igen denna gång i Pozo Colorado. Bredvid oss står en lastbil med släp. På släpet står några djur. Nyss gick en man genom mittgången med en vit plastlåda med smörgåsar. Eventuellt tankas bussen. Jag kan se bensinpumpar till vänster.

17.13 Vid Pozo Colorado svängde vi österut och just i den vägkorsningen passerade vi även Stenbockens vändkrets. Det får vi lägga under rubriken "kuriosa". Tyvärr har vägen varit under ombyggnad under en lång sträcka så det går långsamt, mycket långsamt framåt.

En enformig resa genom "Gran Chaco".

18.44 Det är mörker på flera plan. Vi är ännu på väg. Ibland ses hus och gatljus och glädjen infinner sig. Lika snart försvinner, hus, ljus och glädje. Levnadsstandarden här ute i ödemarken är inte hög. På flera ställen såg vi människor som bodde i någon form av tält och värmde sig vid eldar ute i det kompakta mörkret.

18.50 Ljuset har tänts inne i bussen. Ljus syns även långt borta till vänster. Är det äntligen dags?

19.36 Ja, vi var inte riktigt framme men fram kom vi till slut till Concepción. Vår taxi av äldre modell tog oss väldigt väldigt sakta till Hotel Frances (http://www.hotelfrancesconcepcion.com) och här bor vi nu i rum 3. Taxins olika delar hölls ihop av diverse rep och det var bara två växlar som gick att lägga in. Vid instrumentbrädan hängde det lösa sladdar här och där. Eftersom stadens gator inte håller nån högre kvalitet så var taxichauffören tvungen att köra ca 20 km/h. En högre hastighet kunde ha varit dödsstöten för fordonet. Vi känner oss ändå privilegierade eftersom taxiverksamheten till viss del sköts av häst och vagn här.

21.29 Vi är tillbaka efter att ha ätit middag här på hotellet. Det var riktigt gott, nöt- och fläskkött. Det kändes som genuint lokalt kött, inte sådant som massproducerats. Nu är vi tillbaka på rummet och räknar hur mycket pengar vi har kvar i denna valuta.

Efter en lång resa är det skönt att komma till ett rum.

Måndag 26 juli

08.46 En ny vecka har inletts. Takfläkten snurrar på och torkar de kläder vi tvättade igår. Jag har nyss duschat och det fanns varmvatten. Idag ska vi gå på posten och posta våra vykort. Vi ska även gå till busstationen och ordna med biljett samt gå på sightseeing. Jag undrar vilket som blir den största utmaningen.

10.37 Vi sitter ute på den öppna innergården. Det är soligt men ingen direkt värme. Just nu upprättas en "att göra-lista" för resten av dagen. En sådan innehåller minnesanteckningar om allt vi ska hinna med och inte glömma bort. Vi är inte ensamma här ute. I en liten hammock sitter två glada stengrodor. Det står också en helgonbild här.

Grodor och ett helgon på Hotel Frances.

Christer tar det lugnt.

11.01 Här på hotellet finns det massor av rum och här står det också en gammal spis från Husqvarna. Det är en av modell N0 133. Undrar just när och hur den hamnade här.

12.10 Vi har gett oss ut på stadens gator. Här är det lugnt och harmoniskt. Det är lite trafik och den trafik som finns består till stor del av mopeder/motorcyklar. Vi har letat, funnit och tagit oss in på ett internetcafé. Här har vi uppdaterat oss om sådant som vi vill veta, bl.a. var i staden posten ligger. Den har uppenbarligen flyttat sedan kartan på hotellet gjordes. Den byggnad som pekades ut som post på den kartan var nu något helt annat.

Concepción

Christer promenerar längs gatan Presidente Franco.

Peter på sightseeing i Concepción.

12.53 Posten hittades åt och vykort skickades. Det blev dyrt, mycket dyrare än beräknat. Portot gick på 18 kronor per vykort. Nu måste vi göra en ny ekonomisk kalkyl. Jag hade dessutom missat att skriva adressen på ett av korten. Som tur var upptäcktes det hela innan korten lämnades.

13.08 På hemvägen stannade vi till vid Plaza de la Liberdad. Där togs det kort på den gula kyrkan och ett monument. Stadens gator är antingen av sammanpackad röd jord eller stenlagda med stenplattor av olika storlek. Nu är vi åter i ett klordoftande, nystädat och nybäddat rum här på Hotel Frances.

Den gula katedralen i Concepción.

Vitmålade trädstammar skyddar mot insektsangrepp.

13.53 Vi är inte mycket klokare då det gäller det ekonomiska. Vi är dock hungriga. Nu blir det lunch på vårt hotells restaurang. Mycket bra kan sägas om denna stad men det är inget stort utbud på restauranger.

14.52 Det blev en god lunch med en kort efterföljande vila inne i rummet. Nu drar vi mot busstationen för att försöka få tag på en biljett härifrån imorgon.

15.53 Man behöver inte promenera långt förrän beläggningen upphör på gatorna och ersätts med hård röd jord. Det finns också en hel del vattenpölar och gyttjehål så staden gator är inte de bästa man sett. Bussbiljetter är nu till sist inköpta inne i en glugg på busstationen.. I morgon bär det av igen. Försäljerskan var mycket angelägen om att vi skulle komma med rätt buss och pekade till och med ut en buss från samma bolag så att vi skulle känna igen den. Nu blir det en kort bänkrast innan vi ser lite mer av staden.

Hotel Frances, Concepción.

Concepción har inte världens bästa gatustandard.

Vi besökte busstationen för biljettinköp.

16.17 Jag sitter mittemellan ett lokomotiv och en ångvält. Christer är inne på livsmedelsbutiken Super Gran Avenida och handlar. Lite längre bort till vänster finns en kyrka och en stor staty av Maria och hennes lille son. Ångvälten och lokomotivet är uppställda till allmän beskådan. Det är dock inte OK att klättra in i fordonen.

17.31 Handlandet gick bara bra. Vi fick tag i nödvändiga drycker, något att knapra på och även nytt tvättmedel. Det har gått lite tvättmedel i år, antagligen på grund av alla kalla dagar då vi inte svettats ner kläderna. Dock behövdes det fyllas på i tvättmedelsburken som varit med sedan, ja jag tror att det var runt 2001/2002. Nu ska vi gå ut på innergården för att njuta en stund.

18.25 Vi har vandrat runt kvarteret en sista gång och varit nere vid floden. Solnedgången var helt fantastisk och det var vackert att se alla små båtar som kom in till hamnen.

Peter promenerar förbi hästar och åsnor på väg hem från busstationen.

Grönt monument på röd jord.

Trafiken flyter fram på Avenida Pinedo. Byggnaden på bilden är kyrkan/skolan San José de los Salisianos.

20.08 Det är en slö afton denna sista i Paraguay. Det är ingen panik med något. Vi tittar just nu på olika TV-program.

21.34 Vi är tillbaka efter ännu en utsökt måltid här på hotellet. Köttet här är helt otroligt gott, kompakt, smakrikt, ja kanske bland det bästa vi någonsin ätit. Vissa av köttbitarna vi ätit skulle ha kostat en förmögenhet hemma. Det fanns även hästbiff på menyn men ingen av oss beställde den.

23.06 Vi har lyssnat lite på radio och hört typisk sydamerikansk lokalradio med diverse meddelanden och hälsningar. Det handlade om allt från idrottsaktiviteter för fattiga barn till information om musikundervisning.

Vy över Rio Paraguay och Puente Nanawa (Nanawa-bron).

Solen går ner vid Rio Paraguay.