Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
07.31 Morgonen är här i Concepción och Paraguay. På radion erbjuds just nu ett barnprogram. Det sjungs och pratas glatt. Idag sker den sista gränspassagen på denna resa. Det är på något vis tur. Jag har inte mycket plats för mer stämplar i mitt pass.
09.11 En uppfriskande promenad tog oss till busstationen. Här är det gott om väntande människor. Här finns även ett antal hönor och en stilig tupp. Vår buss ska gå 09.30.
09.27 Innan vi klev ombord på bussen så stod en man bakom oss. Han pratade med en annan man på spanska och påstod att vi var amerikaner. Nu sitter vi längst bak och våra ryggsäckar är längst fram i en buss av mindre modell. Vi åker med TTL, Transporte y Turismo Ligero. Deras symbol är en springande fågel. Den liknar en struts fast jag tror att de kallas nandu. Biljetterna säger att vi har platserna 9 och 10 men inga säten är numrerade. Som kuriosa kan nämnas att bolaget som tog oss från Brasilien till Uruguay också hette TTL.
Höns på busstationen i Concepción.
Instuvade i en mindre buss än vi väntat oss.
10.00 Sakta så sakta färdas vi fram längs de röda jordgatorna i staden. Sakta så sakta fylls det på med fler passagerare. Vi är just nu vid marknadsplatsen. Nu rullar vi igen. OK, nu är det stopp direkt, mer som ska lastas. Kunde det inte ha lagts in nyss? Vid flera av hållplatserna står stadens taxichaufförer, de har kommit med häst och vagn.
10.08 Idag är det förresten den 27:e, det betyder förhoppningsvis att nya pengar har satts in på våra konton. En av fördelarna med långa resor är att man kan använda en hel månadslön (förutom räkningarna) under resans gång.
Det är inte alla taxichaufförer som kommer med bil.
12.09 Det är ont om både utrymme och frisk luft i den lilla bussen. Det är inte ont om passagerare däremot. Horqueta har passerats och vi rör oss österut i landet. Vi har gjort ett busstationsstopp i Yby Yaú. Försäljare rör sig i och utanför bussen. Än är vi inte framme i Per Johan Ryttare som är dagens första destination. Dit är det ytterligare 100 kilometer.
12.25 Knappt hade vi lämnat Yby Yaú bakom oss så reste sig en bergsformation upp mot skyn. Det liknade en tårta eller en gigantisk stubbe. Vilka krafter har skapat den?
13.13 Avståndet till bussens (men inte vår) slutdestination krymper. Landskapet är mäktigt. Ett lätt kuperat slätt-/savannområde. Mannen i sätet framför mig verkar leta efter något under sitt säte. Även andra tittar och letar.
13.13 Vi rullar snart in i gränsstaden Pedro Juan Caballero eller på svenska, Per Johan Ryttare. Nu nös en man lite längre fram i bussen och den sökande mannen verkar fortfarande inte ha funnit vad han nu letar efter.
13.57 Jag står halvt om halvt i skuggan och solen vid den lilla busstationen i Pedro Juan Caballero. På vägen genom staden såg vi skyltar på både spanska och portugisiska. Nu närmast måste vi på något vis ta oss till ett kontor som kan stämpla ut oss ur Paraguay och senare ett annat som kan stämpla in oss i Brasilien.
14.17 Christer hittade den enda taxin vid stationen och en trevlig chaufför tog oss till gränspolisens byggnad i utkanten av staden. Vi är nu utstämplade ur Paraguay. Nu bär det av i taxin vidare mot det brasilianska kontoret. Det är svårt att avgöra var gränsen går här. Pedro Juan Caballero och den brasilianska staden Ponta Porã har växt ihop och det finns ingen riktig gränsbevakning.
BRASILIEN
14.29 Vi kom fram till det brasilianska poliskontoret, tog en nummerlapp och blev nästan genast betjänade. Nu fortsätter vi i taxin mot busstationen här i Ponta Porã. Smidigt nog har denna brasilianska delstat, Mato Grosso do Sul, samma tidszon som Paraguay. Vi behöver inte ställa om några klockor.
14.43 Ja så är vi på en brasiliansk busstation igen, en rodoviária helt enkelt. Denna är liten men modern och ligger någon kilometer utanför Ponta Porã. Christer är iväg och kollar med bussbiljetter härifrån. Vi vill ge ett stort tack till vår taxichaufför som tog oss hit. Han kryssade mellan två länder, två poliskontor, väntade på oss och tog oss hit till busstationen för en billig peng.
I det inre av Brasilien syns de överallt, termitstackarna.
Nötkreatur på de enorma vidderna i Mato Grosso do Sul.
16.06 Sädesfält, termitstackar och betesmarker breder ut sig längs vår färdväg. Bussbolaget heter Expresso Queiroz (http://www.expressoqueiroz.com.br). En flock nötkreatur går och betar. Detta är förmodligen anledningen till allt det goda köttet vi smakat. Det är frigående kreatur, ute året runt. Kan en ko få det bättre? Vi har på denna buss, precis som på den förra, platserna 9 och 10.
17.13 Solen är på väg ner långt borta i väster. Vi har stannat till för en poliskontroll. Är det bussen, chauffören eller oss de vill kontrollera? Kontrollen sker vid en rondell där två vägar möts. Antagligen vill de ha lite koll på vilka som reser in i landet från Paraguay.
17.24 Polisen ville nog mest kolla om något illegalt fanns med ombord på bussen. Nu har vi passerat några enkla hus. Kan sådant kallas kåkby? Vi har även passerat ett vägbygge. Kul att det finns jobb till många. Något längre bak i bussen håller någon på att tejpa för fullt.
Solnedgång väster om Dourados.
18.01 Vi är till slut framme på busstationen i Dourados. Inom kort ger vi oss av mot vårt hotell som ska finnas lite längre bort längs gatan Avenida Marcelino Pires, samma gata som busstationen ligger vid. Tyvärr har det hunnit bli mörkt.
18.38 Det var minst sagt långt att gå till Turis Hotel (http://www.turishotel.net). Ännu en gång har vi missbedömt avståndet rejält. Att hotellet ligger på samma gata som busstationen är ingen garanti att det är nära. Det är dock inte vårt fel helt och hållet. Det har varit mer eller mindre omöjligt att hitta bra stadskartor för vissa städer i Brasilien. Det har ej gått att hitta i guideböcker eller på internet. Det går inte smidigt att checka in heller. Det rings till Juliane som hade bekräftat vår bokning i ett mail. Vi verkar inte finnas i datorn eller i kalendern/liggaren.
18.55 Vi hamnade till slut i rum 201. Tänk att det aldrig kan flyta på bra en hel resdag. Bussarna flöt på och inga ut- och instämplingproblem. Nu blev det långt att gå till hotellet och inte mycket till restaurangutbud i denna del av Dourados heller. Här finns mest verkstäder, mackar och bilfirmor. En grabb från receptionen (son till någon av de anställda?) frågade mycket nyfiket vad vi gjorde här i staden. Jag svarade att vi var turister och han såg förvånad ut. Han förstod inte varför någon skulle vilja resa till Dourados. Dock pratade han bra engelska. Det gjorde inte personalen i receptionen.
20.55 Igår var det rena lyxmåltiden. Idag är den av enklare slag. Vi har varit på en BR-mack och köpt en glasstrut och en halvlitersdryck var. Dessutom har Christer köpt kex och jag jordnötter.
21.07 En olycka kommer sällan ensam. Vi har just kommit till insikt att nästa boende som vi valt eftersom det ligger nära busstationen förvisso ligger kvar men det gör inte busstationen. Den är flyttad 6 kilometer. Det är från den busstationen som vi ska avresa klockan 06.00 nu på fredag. Det får nog bli lite ändrade planer.
Hotellreklam på våra kuddar.
07.11 Det blir mörkt i ett rum med jalusier istället för fönsterglas. Vi anar att vi var rätt trötta igår. Sömnen har varit lång och intensiv men ändå är vi trötta. Nåväl, ett tidsschema finns och det gäller det att hålla.
08.06 Vi har funderat hur det kommer att gå idag. Det har kommits fram till att idag går nog allt åt helvete. Allt annat blir en positiv överraskning.
09.40 Dagen började i alla fall bra. Det var gott om gott på frukostbordet. Det gick smidigt att checka ut och att åka taxi till busstationen. Den långa strecka vi vandrade igår gick snabbt att färdas med taxi. Nu är Christer iväg och köper bussbiljetter för dagens resa.
Morgon i Dourados.
Peter väntar på en taxi utanför Turis Hotel.
09.51 Ännu en gång blev det platserna 9 och 10. Det börjar bli en trend. Nu är Christer och letar ett växlingskontor i en närbelägen shoppinggalleria. Vi behöver ju inte Paraguaysedlarna något mer.
10.09 Christer är tillbaka i ogjort ärende. Dels fick han vänta till gallerian Avenida Center (http://www.avenidacenter.com) öppnade 10.00 och sedan upptäckte han att något växlingskontor inte existerade där. Lite dryck har dock inhandlats på ett apotek. Nu förflyttar vi oss till utomhusväntbänkarna här på stationen.
10.35 Utan att ha fått växla pengar eller ha fått tag i fast färdkost är vi redo att åka med Expresso Queiroz norrut mot Campo Grande, delstatens huvudstad. Vi får hoppas att vi håller oss vid liv näringsmässigt med våra drycker.
11.00 Vi har snurrat runt lite i Dourados och nått stadens utkanter. Där har vi kört om grisbilen. Det var ett långt öppet släp i flera våningar. Ja, öppet och öppet, det var mer som en stor stålbur.
Avenida Center, toppmodern shoppinggalleria.
Stenjaguarer längs Avenida Marcelino Pires.
Busstationen i Dourados.
11.48 Vi är på väg norrut i en bekväm buss på bra vägar. Det är en enorm skillnad på komfort och standard jämfört med Paraguay. Så fort vi passerade gränsen igår syntes skillnaden direkt. Det är snart dags för en kvarts paus, dags för en bensträckare, födoinköp och vem vet?
11.59 Det blev i alla fall en bensträckare på Rio Brilhantes busstation. Nu är vi tillbaka på våra platser i bussen.
13.41 Det omgivande landskapet är platt och grönt. Här och där syns träd och termitstackar. Allt känns bra och nu ser jag några betande kor. Tänk vad bra de har det. De är ute i det fria fast att det är vinter. Tidigare har Christer sett ett strutsliknande djur. Var det en nandu?
14.50 Vi har till slut nått fram till Campo Grande. Snacka om ny och fräsch busstation, alldeles nybyggd och toppmodern! Vi är i stadens utkanter. Jag tror bestämt att det har slagit lock för mina öron. Vi får väl se om det går att växla våra pengar här. Det är i alla fall riktigt varmt här.
Paus i Rio Brilhante.
Framme på busstationen i Campo Grande.
15.46 Det blev inget av med växling den här gången heller. Det blev dock av med en ny taxifärd. Nu sitter vi i ännu ett rum. Vi har utsikt mot en rosa betongvägg. Det nya hemmet är Hostel Campo Grande. Det nya rumsnumret är 37. På fredag reser vi vidare med buss mot Presidente Prudente. På vår inköpta biljett står det dock att vi har en biljett till Assis. Biljettförsäljaren hävdade dock att Assis bara var "en kod". Vänta, är biljetten kanske till Aziz, den stackars mannen vi såg på flyget till Frankfurt ifjol?
16.26 Nu är vi nyduschade och redo att göra staden. Vårt vandrarhem har tidigare varit ett hotell och har gott om rum. Vi har också återinträtt i ryggsäcksturisternas värld. Det är många européer och nordamerikaner här. De flesta lockas av utflykter till vildmarksområdet Pantanal som ligger en bit härifrån mot gränsen till Bolivia. Tyvärr har vi varken tid, pengar eller kläder för en expedition dit. Nu ska vi ut och se vad den här staden har att erbjuda i matväg.
17.59 Efter ett oändligt travande genom ett restauranglöst land har vi kommit till Antigamente Restaurante & Choperia. De andra alternativen vi har sett är glassbarer, hål i väggen-ställen och Gud förbjude, McDonalds. Nu sitter vi här med en meny som en kypare gett oss och nu gäller det bara att få beställa. Dock verkar kyparen just nu prioritera besticksortering.
Campo Grande
18.05 Han, kyparen, kom med beskedet att köket inte öppnar förrän 18.30. Ingen mat för oss ännu, fan! Varför ge oss en meny innan köket öppnar?
18.44 Vi lämnade restaurangen på uselt humör och vandrade runt lite i omgivningen. Först var vi fast beslutna att hitta en annan restaurang men vi tänkte om och är nu tillbaka på Antigamente. Det är beställt. Fasen, det är nästan två dygn sedan vi sist åt lagad varm mat. Nu kom ölen. Gott! Tänk, hemska tanke, att vi för en kort stund alldeles nyss funderade på att äta middag på McDonalds istället.
Christer äter middag på restaurangen Antigamente.
20.10 Mätta och glada vandrade vi hemöver. På vår väg såg vi en äldre herre som satt i en soffa och pratade i en mobil. Det var utanför en tidningskiosk. Innan hemkomst passerade vi även Pingstkyrkans lokal. Det hördes sång och musik inifrån. Nu ska vi vila våra trötta kroppar.
22.08 För tolv dagar sedan hade vi blott +7˚ i rummet. I kväll har vi de sju graderna plus nitton till. Det är hela +26˚ varmt härinne trots att vi har vädrat. Jag tror att jag föredrar att sova i ett sjugradigt rum. Det är dags för en summering av dagen. Ja, allt gick ju inte åt helvete så det var en bra dag. Det verkar dock som att stadens restauranger undviker centrum. Det finns gott om ställen men långt ut från där vi befinner oss.
08.00 För en månad sedan satt vi på ett tåg på väg mot Arlanda. Nu sitter vi i vårt rum i Campo Grande. Dagen är planerad och mycket ska göras. Just nu lyssnas det på radio innan vi drar igång.
09.05 Idag blev det, det Amundsen och Scott hade möjligheten till 1911 respektive 1912, frukost vid poolen. Det var en stadig frukost dessutom med kaffe, juice, bröd, marmelad och färsk frukt, banan, ananas, papaya och vattenmelon. Nu studeras stadskartan och dagens vandring planeras.
Det är här vi bor, Hostel Campo Grande.
10.11 Vi har gått förbi banken för att växla bort våra Paraguay-pengar men det skulle inte gå att växla förrän senare. Det har lett till att vi gått till, och tagit en bänkrast på Praça do Rádio Clube. En bit bort står monumentet till 70-års minnet av den japanska immigrationen. Lite längre bort står en tjej i rött. Hon blir filmad/fotad av en kille i vitt. Han har en kamera med stativ. En glad farbror i vitt frågade just oss något på portugisiska, antagligen undrade han nåt om fotograferandet.
10.55 Först gick vi till banken Banco do Brasil för att växla. Det gick inte alls. De ville inte ha pengar från Paraguay, men vi hänvisades lite diffust till ett ställe längre bort och tågade iväg. Nu har vi nått växlingskontoret och ska precis till att gå in.
Christer kontrollerar ifall det går att ringa från en papegoja.
Höghus vid Praça do Rádio Clube.
11.40 Även här på växklingskontoret var man skeptisk till våra guarani-sedlar men till slut blev vi av med dem. Efter att ha växlat och handlat lite på en livsmedelsbutik har vi gått för att surfa på nätet. Här fick vi visa våra pass och blev fotograferade innan vi fick tillträde till datorerna. Nu ska vi kolla om det inte går någon senare buss på fredagen. Stället vi besökt heter Cyber Central och är granne med gårdagens middagsställe.
11.56 Vi har vandrat vidare här i Campo Grande och harnyss sett fyra tjejer som agerade som vandrande reklampelare. De gick omkring med en stor skylt vardera på ryggen och visade upp sina baksidor när bilarna väntade vid rött ljus. Vi fick goda nyheter tack vare kollen på internet. Vi behöver tydligen inte åka klockan 06.00 härifrån imorgon, bra!
Reklamflickor med skyltar på ryggen.
En gubbe på en stubbe.
Grillat kött serveras vid bordet. Vi åt en "rodízio" på Churrascaria Nossa Querência.
12.51 Nu har vi tagit oss till ännu ett matställe. Denna gång är det Churrascaria Nossa Querência som valts ut för dagens lunch. Det är aldrig problem att äta lunch i Brasilien. Det finns gott om lunchrestauranger. Tyvärr har många stängt när det sedan är middagsdags. Här blir det bufféplock och kött på spett. Det senare serverat vid bordet på en separat tallrik. Det är ju precis som vi hade det i São Paulo.
13.25 Det var riktigt ordentligt gott och pris därefter, 30 real, 126 kronor, per person. Nu har vi återvänt till vårt rum. Här funderas det över vad vi inte får glömma på kommande resor.
14.12 Nu har jag skrivit vykort vid poolen. Det har gått lite tid sedan vi åt så nu kan jag göra det vi tidigare gjort i Thailand, Israel, Vietnam och Brunei samt på Filipinerna och Tobago. Det ska badas i poolen. Varför är det inte mer människor i vattnet?
Våra bleka kroppar hade lockat fram några gamar.
Vår iskalla swimmingpool.
14.36 En anledning till de få badarna kan vara att det är svalt, snudd på iskallt i vattnet. På hustaket bakom mig sitter två gamar och spanar. Har de förväxlat våra bleka kroppar och dött kött? Nu flyttar vi ut till solskenet.
15.28 Solen flyttade ner bakom byggnaden och vi hamnade i skuggan. Det gör inget. Det är skönt att göra inget. Det är väl sådant som kallas semester.
16.41 Man blir slö de dagar då allt flyter och man inte behöver vara på hugget. Dock måste vi skärpa oss och gå med de nyskrivna vykorten till posten här i närheten.
Christer och en harmlös kajman.
17.34 Vykorten är postade och vi har sett mer av närområdet. Nu sitter vi vid poolen igen. Just nu läser Christer i dagstidningen Correio Do Estado att det var +30˚ igår. Tidningen i fråga grundades den sjunde februari 1954. Se där, man lär sig nya saker varje dag.
19.02 Nu får det vara nog med rumsvilande. Det är dags att gå ut för att få oss något till livs.
19.20 I det ena hörnet står en filmduk. På den ses ett band och musik kommer från en högtalare. Vi är på Teka Choperia. Det är dags för en tvåmanspizza med kyckling och catupiry, vad nu det är?
20.25 Det är fortsatt varmt i rummet. Dock är vi mätta och belåtna. Jag har precis betalt min middagsskuld till Christer.
21.37 Det är kvällar som denna som man borde njuta. Det är dock svårt att göra det när det är +27˚ varmt i rummet. Fönster och rumsdörren står vidöppna. Det är dock inget korsdrag.
"Deus é Amor" (Gud är kärlek) hävdar Pingstkyrkan och kanske är det så?
07.47 Det är liv, rörelse och solsken utanför vårt fönster. Idag ska vi återigen göra något vi sällan om ens någonsin gjort förut. Vi ska landvägen åka in i en tidszon. Vänta vi har ju gjort det förr. Vi åkte ju in i Paraguay. Men det blir första gången i ett och samma land, tror jag.
08.56 Frukosten var bra även denna dag. Detta boende har varit riktigt bra och kan rekommenderas. På minuskontot kan dock nämnas rummets temperatur (hög) och poolvattnets temperatur (låg).
09.18 Packat och klart! Ja nästan klart. Vi ska bara skriva ner diverse uppgifter om oss själva på bussbiljetterna.
10.07 Det behövdes inte ringas efter en taxi. Det stod redan en parkerad utanför boendet. Killen i receptionen behövde bara gå ut och fråga om den var ledig. Den kvinnliga föraren tog oss till busstationen. Hon ville ha 23 real för trippen. Jag gav henne 54 real men hon saknade växel. Christer räddade och ordnade allt. Han stack till en tia till och det samma gjorde jag. 50-lappen återlämnades och allt var OK.
11.09 Innan vi gick ut på plattformen fick vi passera ett vändkors. Man stoppade in en liten rosa lapp i en springa och släpptes förbi. Förutom biljettpriset så betalade vi stationsavgift när vi köpte vår biljett i förrgår. Det var den som kontrollerades via den rosa lappen. Efter att ha fått ryggsäckarna lappade samt visat pass och biljetter kom vi ombord. Det bar snart iväg. Nyss passerade vi en liten gräsbrand. Planerad eller inte vad vet jag? Det jag vet är att bussen om knappa 22 timmar når Rio de Janeiro. Då är vi förhoppningsvis sedan länge avstigna och kanske även ombordstigna på en annan buss. Vi får se.
11.40 Idag reser vi med bussbolaget Andorinha (http://www.andorinha.com). Från vårt fönster ser vi ständigt nya saker. Det är ett jordbrukslandskap med små röda slänter med hål i. Vem eller vilka har gjort hålen och varför? Vilka bor där? Dessutom ser vi många träd med vackra gula blommor på bar kvist.
12.31 Det är dags för ett lunchstopp. Några har gått in för att äta buffé på Restaurante Paradouro i Nova Alvorada. Vi sitter dock i skuggan på en stenbänk.
En hund vilar på busstationen i Nova Alvorada.
Peter ser ut att vara rädd för de stora bussarna.
Utsikt från en buss.
Den röda jorden dominerar i Mato Grosso do Sul.
12.50 Då vi kom tillbaka in i bussen så satt det en kille på min plats. Han hade en biljett som bekräftade att han skulle sitta just där. Har han tagit fel buss? Har vi tagit fel buss? Har någon annan gjort fel? Ja, hur som helst så flyttade killen baköver. Under det att vi satt på bänken stannade en svart bil från Policia Civil här. Ut ur bilen klev två unga glada civilklädda tjejer.
14.38 Det är dags för ett nytt stopp, ett kort sådant denna gång. Det blir på tio minuter. Vi är vid Churrascaria Gabriely i Nova Casa Verde.
Peter och en bonde som tillfälligt lämnat sitt svedjebruk i Nova Casa Verde.
16.32 Vi närmar oss Paranáfloden. Vid sidan av vägen har termitstackarna bytt färg från rödaktiga till mera grått. Det är nog ingen skillnad i termiternas smak, det hela beror på vilken färg jorden har lokalt. Inom kort sker ett nytt byte, snart bron, överfarten.
17.42 Överfarten och bytet är förbi, klart. Tidszonzbytet är gjort och klockan framställd en timme. Vi har också bytt delstat till São Paulo. Floden var ordentligt bred just här. Egentligen är det ju fel att kalla den för flod eftersom vattenkraftverk som ligger nedströms gjort att den svällt ut till en rätt stor avlång sjö just här. Världens största vattenkraftverk, Itaipú, ligger också i denna flod längre söderut.
18.48 Nytt stopp, ny rast. Vi är på Rodoserv Prudente för ett 30 minuter någontings stopp. Vi är alldeles nära vår slutdestination. Visst går det bra att åka buss men jag vill komma fram nu.
18.56 Vi och bagaget har bytt fordon. Vi åker nu med en minibuss med destination busstation. Vår buss fram tills nu for nyss. Är det för gott eller för bensin. Några av passagerarna är inne och äter. Det är tydligen så att den ordinarie bussen inte kör in i Presidente Prudente. Det gäller att var alert och uppmärksam. Vem vet var i hade hamnat annars?
Vi byter delstat och tidszon när vi passerar floden Paraná.
19.09 Vi är på den lokala busstationen inne i centrum. På vägen hit med minibussen passerade vi "vårt hotell". Dock ska vi inte gå dit. Hotellet heter Nosso Hotel och det betyder just "vårt hotell". Nu gick Christer för att köpa bussbiljetter till resan härifrån imorgon.
19.33 En kort vandring från stationen tog oss till vårt hotell, det riktiga denna gång, Avenida Hotel (http://www.avenidahotelpp.com.br). En kortare promenad uppför några trappor tog oss till vårt rum, nummer 37. Hur långt får vi gå innan vi kan sätta oss och äta?
20.56 Nog fick vi gå alltid! Hemgatan Avenida Brasil gicks fram och tillbaka och upp och ner. Det enda som erbjöds var enklare bufféställen med mat som legat framme ett tag. Christer fick komma in i en butik och köpa dryck men jag kom inte in. Ryggsäckar är inte välkomna. Vakten hade dock missat att Christer hade sin på. Jag lämnade min ryggsäck till Christer senare och gick in och handlade. Under det att jag handlade såg Christer en tjej i små urväxta kläder. Hon visade ett stort intresse för folket i passerande bilar. De passerande personerna visade inte henne samma intresse.
21.18 Det blev åter en lätt middag i afton. Det blev tre små yoghurtar, jordgubbssmak, två små brödstycken, bröd och smörsmak och juice med citrussmak. Det är surt att behöva hoppa över middag på grund av restaurangbrist. Brist på pengar hade varit en mer rimlig anledning.
22.07 Det zappas mellan TV-kanalerna. Vi har sett nyheter om översvämningar i Kina och Pakistan, skogsbrand i Ryssland och USA. Dessutom hamnade vi på ett program om silikonimplantat i skinkorna. Just nu erbjuds reklam.
Christer är glad över att ha kommit fram till Avenida Hotel.
Du kan se 11 foton från 27 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 13 foton från 28 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 21 foton från 29 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 13 foton från 30 juli i detta fotoalbum.