06.57 Det är dimmigt idag och här sitter jag. Jag sitter på sängkanten. Vi är kvar i Joinville och i Brasilien, ett Brasilien där jag börjar känna mig hemma.

08.53 Efter frukosten, som intogs i köket, förevigades vi och Kely framför ställets världskarta. Kvinnan som städar här fick ta fotot. Vi är tydligen de första svenskarna som bott här. Detta är ett bra vandrarhem väl värt att stanna till vid. Hur är Joinville som stad då? Det är en blandning av låga äldre hus i sten och trä och höga nya hus i betong, stål och glas. Nu är vi på busstationen och inväntar nästa buss, en taxi tog oss hit. Bussbiljetterna köptes vid ankomsten hit igår.

Morgondimma i Joinville.

Joinville Hostels första svenska gäster.

09.23 Bussar kommer och bussar far ingen är vår och här sitter vi kvar. Vi är dock inte de enda som väntar här i vänthallen. Beror förseningen på dimman? Det gällde ju för planet förra veckan.

09.39 Äntligen och till slut dök bussen upp. Vi färdas även idag med en buss från bolaget Catarinense, nu dock från Joinville och mot Blumenau. Här som på tidigare bussar är det sköna säten och bra benutrymme.

10.34 Landskapet är kuperat. På kullarna och bergen växer träd. På de platta områdena kan man se risodlingar, odlingar som vita fåglar rör sig i. Nyss såg vi en mindre industri. Jag tyckte att jag såg namnet Bergini på den. I närheten fanns också en mindre fotbollsarena. Vi reser genom trakter och orter som befolkades av tyskar på 1800-talet och dagens slutdestination är den tyskaste staden av dem alla.

11.21 Vi är nu framkomna till Blumenau. Vi har klivit av på busstationen i utkanten av staden. På denna resa som tidigare gick allt bara bra. Nu som tidigare fick vi visa upp den lapp vi fick då bagaget lades in. Har man ingen lapp får man inget bagage. Jag tycker att det är ett smidigt sätt. Något för svenska bolag att ta efter? Nu ska vi hitta en taxi som kan ta oss till vårt hotell.

Hotel Hermann, Blumenau.

11.55 Hej vad det gick med taxin! Stoppskylt och rödljus stoppade inte vår chaufför. Han provade även att blåsa om en bilkö men lugnande sig och kom till sans. Innan vi lämnade busstationen så frågade han på perfekt tyska "Sprechen Sie Deutsch?". Han verkade lite besviken över att vi inte var tyskar men han tog oss till Hotel Hermann (http://www.hotelhermann.com.br) där vi nu sitter i rum 7. Hotellet är enkelt men centralt beläget och har ett bra pris.

12.21 Här går det inte att sitta och titta. Vi är hungriga och vill ge oss ut och se mer av staden. Den äldre herren i receptionen tipsade oss om att Tysklands VM-match idag skulle visas i Vila Germânica, ett tyskt kulturcentrum i utkanten av staden. Vi ska nog se semifinalen Tyskland-Spanien på vårt rum istället. Vi har ju TV! I Vila Germânica anordnas varje år en "Oktoberfest" i tysk stil som drar runt en miljon besökare hit (http://www.oktoberfestblumenau.com.br).

12.56 Vi hade tänkt ta oss en lunch på foodcourten i shoppinggallerian Neumarkt. Tyvärr hade flertalet av stadens unga tänkt samma tanke innan oss, alla bord var upptagna och det var ett sorl där som nådde riktigt höga decibel. Vi lämnade gallerian i ogjort ärende och tar nu en bänkrast längs gatan Rua XV Novembre.

En "reklamcykel", en vanlig syn i Brasilien. En cyklist cyklar runt med en högtalare som ropar ut radioreklam.

Prefeitura Municipal de Blumenau, stadens kommunhus har minst sagt tysk stil.

13.06 Vi har tagit en paus på en vacker plats. Det tittas ut mot floden Itajaí-Açu. Över floden går en mäktig bro. Nyss såg vi en kille på cykel. Till cykeln hade han kopplat en radio och två stora högtalare. Bakom oss är ett stort korsvirkeshus som fungerar som stadens kommunhus/rådhus och nere vid floden står en ung man med ett spinnspö. Det är snart dags att promenera vidare.

13.19 Vi fortsatte längs floden och nu har vi stannat till igen. I slänten ner mot floden betar tre capybaror. Dessa djur är världens största gnagare och ser ut som en korsning mellan grisar och hamstrar. De påminner även till viss del om bävrar. De är så fridfulla, raka motsatsen till biltrafiken bakom oss. Vi är ganska förvånade över att se vilda djur så centralt i staden.

Itajaí-Açu är namnet på den flod som slingrar sig genom Blumenau.

Peter lägger grunden till den dagbok du läser nu.

Tre capybaror betar i en fin formation.

Capybara, världens största gnagare.

14.05 Att se capybaror eller kanske något annat gjorde oss hungriga. Vi har just ätit av lunchbuffén på Tunga Choperia. Det var mycket mat plus dryck för 10 real (42 kronor). Språkförbistringen var närmast total men maten var god. Det är mycket tyskt i staden. Många tyskar emigrerade hit på 1800-talet. Det märks överallt, på gatnamn, husens stil etc.

15.01 Det vandrades lite till och köptes dryck och chokladkakor på macken Herbie. Nu är det en halvtimme kvar till avspark. Det är dags för semifinal två, Tyskland-Spanien. Vid ett av ställena vi stannade vid på vår vandring fanns en bronsstaty av stadens grundare, Dr Hermann Otto Bruno Blumenau. Den restes 1974. Enligt den faktatext som fanns på tyska så var det till 150 års-jubileumet av tyskarnas ankomst. Enligt den engelska texten till 600 års-jubileumet. Vilka har rätt? Kom det verkligen tyskar till Sydamerika år 1374? Man kan också ana sig till att Dr Hermann Blumenau givit namn till det hotell vi är på just nu. Vi gick också förbi stadens ölmuseum men vi gick aldrig in.

Rua XV de Novembro, gatan genom centrala Blumenau.

15.40 Det händer inte mycket i matchen vi ser på. Dock verkade det som om någon/några ur publiken sprang in på planen. Sist vi såg dessa två länder spela mor varandra så vann Spanien med 1-0. Då var det EM_final och vi var i Malaysia. Är det dags för en repris?

16.17 Inget mål innan halvtidsvilan. Matchen går i Durban, en stad som vi besökte ifjol. Den spelas på en arena som vi såg på avstånd, bl.a. från den roterande restaurangen där.

16.54 Spansk press men alla avslut, skott går utanför målvaktens vänstra stolpe.

16.59 Spanien gör matchens första och hoppas jag sista mål. Carles Puyol nickar in en hörna.

17.21 Det blev repris. Spanien vann med 1-0 och är i final mot Holland. När senast var det en VM-final med två lag där inget vunnit VM tidigare? Nu lämnar vi rummet för att ge oss ut på stadens gator. Jag undrar om tyskättlingarna är besvikna. Därute ska vi nog uppdatera oss på ett internetcafé.

Christer vid en turistkarta över Blumenau.

Dr Hermann Otto Bruno Blumenau, stadens grundare.

18.28 Uppdraget är slutfört på Go Cyber [email protected] Innan vi gick ut på stan så träffade vi en tysk på hotellet. Han hade besökt Amazonas och tyckte att vi skulle dit också. Han lovade oss att det inte alls var myggigt där. Dags att ge sig ut i verkligheten igen! Det har blivit dags att hitta ett ställe som erbjuder mat. Det är middagsdags.

18.56 Nu har vi beställt ölen Eisenbahn som vi blev rekommenderade igår. Vi har även beställt "Carne de Sol". Idag äter vi middag på restaurangen Em Brasa Costelão. Vi sitter vid ett bord utomhus i halvmörkret.

19.57 Efter en hel del väntan dök så en stor köttportion upp. Beställde vi inte två? Köttet är rejält saltat.

20.51 Vi har sökt oss hem igen. Maten var god, portionen stor. Tyvärr bestod den nästan bara av kött och det var salt, mycket salt! Det var tur att vi inte fick en var som vi först tänkt oss. Innan vi återvände har vi tittat var det står taxibilar. Det är bra att veta till morgondagen. Blumenau är en mysig stad. Flertalet gator och även affärer har fått namn efter människor från släkten Hering. Vilka är de? Vad har de gjort? Tänk snart har ännu en dag gått. Undrar hur Mel och hennes 11 valpar har det i Joinville?

22.10 Snart är det dags att täckestäcka kroppen igen. Det känns bra. Det känns som om det kommit in pest, småkryp, ohyra och elände i rummet. Nej, nu surrar jag mest. Det är lika bra att sluta, Imorgon är det en ny dag med nytt...

Torsdag 8 juli

06.35 Utanför fönstret hördes just en hostning. Vad driver oss att vara vakna vid denna tid? Jo vi ska upp och åka buss.

07.41 Ännu en "café da manhã" (frukost) är avslutad. Utifrån hörs ett infernaliskt tutande och visselpipsblåsande. Det verkar komma från en och samma plats. Kan det vara en skola?

08.31 Vad hjälper det att titta ut kvällen innan var det står taxibilar om det ändå inte finns några där nu. Vi letade dock vidare och fann en annan hållplats nära gårdagskvällens middagsställe. Fåglarna kvittrar och vi är numera tillbaka på busstationen. Dagens taxichaufför tog en annan väg dit och resan blev billigare.

09.33 Uppe till vänster finns det en stor grå kyrka med tvillingtorn. Den står högt upp på en grön höjd och blickar ut över orten Gaspar, en ort som vi snart lämnar bakom oss.

10.35 Det är skog på båda sidorna av den kurviga vägen. Det har precis varit biljettkontroll och kontrollanten sitter till vänster om mig på den andra sidan av mittgången. Han har en praktikant med sig så allt går tydligt och långsamt. Dagens bussbolag är Reunidas (http://www.reunidas.com.br).

11.59 TIJUCAS stod det med stora vita bokstäver just som vi rullade upp på en motorväg. Det är namnet på den ort vi kommit till nu. Vi har hittills under resan gjort massvis med stopp i flertalet små orter och byar. Vi har bl.a. stannat i Brusque, Nova Trento och São João Batista. Nova Trento är en ort grundad av italienare. Nu vill jag inte ha fler sådana stopp innan vi kommer till Florianópolis.

Inne i den stora busstationen i Florianópolis.

12.47 Så sitter man på en orange stol igen. Vi har kommit fram till Florianópolis, även kallat "Floripa". Vi möttes av en entusiastisk man som ville hjälpa oss med boende, bussar, information och lite till. Vi fick en karta av honom och han pekade var vi kunde handla bussbiljetter. Christer gick just för biljettinköp, biljetter för resan i övermorgon. Vi är i den del av staden som ligger på ön Santa Catarina.

13.48 Vi är incheckade på ännu ett boende, ännu ett hostel. Denna gång bor vi på Floripa Hostel (http://www.floripahostel.com.br). Vi bor i rum nummer 2, ett sexbäddsrum. I receptionen fick vi sängkläder. Det blir till att bädda själva. Riktigt imponerande var det att våra namn fanns på rumsnycklarna.

14.43 Vi har satt oss ute på en terrass utanför köket/matsalen. Tyvärr har det börjat bli mulet. Nu när vi har skrivit våra vykort och druckit upp det som var kvar av våra resdrycker så har det blivit dags att se lite av staden.

Vårt rum på Floripa Hostel.

Christer tar det lugnt ute på terrassen.

15.40 Vårt vandrarhem befinner sig i en del av staden med dyra lägenheter och höga hus. Bilarna vi ser är av den nyare finare typen. Det finns inga spår av fattigdom här. Vi har vandrat, med havet till vänster om oss, förbi några kvarter. Nu har vi tagit oss till gallerian Beiramar Shopping som vi ska titta in i.

17.00 Gallerian var som gallerior är mest, stora, fräscha, fyllda med folk och fylld med dyra butiker. Vi följde sedan den blivande strandpromenaden. Ja, blivande, de höll på att bygga den för fullt. Under det att jag gjorde ett kort besök på Pizza Hut för att pizza (nej så stavas det inte, det ska ju vara med s), så tog Christer kort på en död pingvin på stranden. Lite senare togs det kort på den mäktiga hängbron Hercílio Luz och nu är vi tillfälligt hemkomna. Det blev en onödigt lång promenad tillbaka och det var ett mindre äventyr att ta sig över en hårt trafikerad gata som gick mellan oss och resten av staden. Nu är det är dags för lite vila.

Gallerian Beiramar Shopping, Florianópolis.

En död pingvin har spolats iland.

Det har blivit mulet och blåsigt i Florianópolis.

Christer vandrar mot hängbron Hercílio Luz.

19.30 Just innan vi gick ut igen så tittade en kille in i rummet. Han hade inga sängkläder med sig och gick snabbt ut ur rummet. Vi gjorde snart det samma och gick för att leta ett matställe. Många fann vi, dyra var de. Florianópolis är en populär turistort och ett ställe i Brasilien dit det rika vackra folket söker sig. Det märks på priserna. Vi gick till slut tillbaka till gallerian vi sett tidigare idag. Där kunde vi i alla fall posta vykorten. Det gick dock inte att äta till ett vettigt pris. Vi vände hemöver och har längs den vägen landat på Pizza Hut, samma som jag var på tidigare idag. Det var dyra pizzor här så vi har valt en kycklingrätt och öl.

20.48 Vi är hemma igen. Det är dags för Christer att bädda. Han har ingen kudde att stoppa i sitt örngott. Han lånar en från en annan bädd. Killen vi såg tidigare här på rummet verkar ha flyttat in.

22.15 Vi har suttit ute i allrummet, det gemensamma utrymmet och läst i våra böcker. Nu är vi tillbaka i rum 2 och det luktar unket här. Beror det på oss, vår packning eller fanns doften här innan vi kom hit?

Fredag 9 juli

08.44 Det är tyst i sovsalen men inte i huset. Det hörs gnissel från föremål som dras och vissel från människor. Antagligen kommer ljuden från byggjobbarna som vi såg igår.

09.42 Frukosten är avslutad. Idag erbjöds bland annat mandariner eller var det clementiner. De var hur som helst goda men fulla med kärnor. För att få bort den unkna luften i rummet har vi öppnat ett fönster och dragit igång takfläkten. Kommer det att hjälpa? Ja vi får se.

10.25 Så var vi ute på stadens gator. Ja, just nu är vi i en park, Praça XV de Novembro (15 november-parken). Det är faktiskt en liten botanisk trädgård med flera olika sorters träd. Här finns bland annat ett som är över 100 år. Dess grenar breder ut sig rejält och några av dem är uppstöttade.

Christer promenerar längs gågatan Rua Felipe Schmidt.

100-årigt fikonträd på Praça XV de Novembro, Florianópolis.

Catedral de Florianópolis.

10.50 Det är dags för en ny bänkrast. Varför är vi så slöa de dagar då det inte finns någon direkt press att utföra något eller att passa någon tid? Är det kroppens sätt att slappna av när den får chansen? Vi funderar just nu över tidpunkten för dagens lunch. Ska den ätas här i centrum eller någon annanstans lite senare?

11.47 Vi har utan framgång letat en buss som kan ta oss längre in mot Santa Catarina-öns mitt. Är vi helt virriga eller är det något annat som är fel? Bussarna måste ju finnas, men var? Informationen i vår guidebok verkar inte stämma.

12.27 Det blev lunch i centrum. Vi gick förbi en restaurang och där kom en man ut och berättade att stället hade bra mat. Efter att ha ätit av buffén här på Tempero Manero är vi nu redo att på nytt försöka hitta en buss. Då vi tog maten fick vi en plastbit i vykortsstorlek. Den var dock tjockare än ett vykort. Plastbiten hade en streckkod och där registrerades vad vi plockat för oss. Vid betalning visade vi upp kortet och betalade.

Peter kommer ut från sin lunch på Tempero Manero.

12.59 Vi återvände till busstationen Terminal Urbana. Enligt vår guidebok ska vår buss inte gå härifrån. På väg hit såg vi några som bar på gosedjur. Är det gosedjurens dag idag? Vid busstationen frågade vi en man om rätt buss. Han visste precis och den gick just från Terminal Urbana. Nu sitter vi på bussen mot Lagoa da Conceição, huvudort på mitten av Santa Catarina-ön. Efter betalning på bussen passerade vi ett vändkors.

13.49 Mer gosedjursbärare sågs under bussfärden. Nu är vi framme i Lagoa da Conceição och vid öns stora insjö. Här rastar vi på en parkbänk nere vid vattnet. Nere vid en brygga tjattrar en massa sjöfåglar. Den ende som är lugn är en hägerliknande fågel som bara står på bryggan. Tänk den som kunde slappna av och njuta av livet som han/hon gör. Trots att vi varit i landet i en vecka så känns det fortfarande inte som om vi är i Brasilien, fast hur känns det att vara i Brasilien?

En fågel filosoferar på bryggan.

Lagoa da Conceição, den stora insjön på ön Santa Catarina.

Lagoa da Conceição, en ort med samma namn som sjön den ligger vid.

14.46 Det är en slö dag idag. Vi konsumerar lite dryck från ett känt amerikanskt företag. Då och då tittar vi ut över det våta och ser måsar flyga strax ovanför ytan. Detta är harmoniskt, balsam för själen.

14.56 Vi är tillbaka på busstationen här i Lagoa da Conceição och är redo att resa vidare. Än ska vi inte hem. Kollektivtrafiken här fungerar på ett smidigt sätt. Du betalar i en kur när du går in på busstationen och sedan kan du använda bussarna som du vill tills du släpps ut ur nästa inhägnade busstation. Om du kliver på längs vägen så betalar du ombord och passerar ett vändkors i bussen.

15.17 Vi fick vänta ett tag men nu är vi på en ny buss, en ny resa till en ny ort. Barra da Lagoa är nästa destination. Jag undrar när bussen tänker ge sig av. Lite längre fram i bussen står en kille med en surfingbräda.

Den blå bussen går inte längre än hit.

Lugnt och idylliskt vid kanalen som går genom Barra da Lagoa.

Stranden i Barra da Lagoa.

15.55 Havet brusar och doftar fisk. Vi hör en liten hund skälla och sitter på en stenbänk på piren i Barra da Lagoa. På väg hit passerade vi diverse stränder där surfare höll till trots att det är lågsäsong. Här i Barra da Lagoa finns olika fåglar, en vit som bara står på en sten, en svart som störtdyker i havet och en som liknar en pingvin. Vi har tagit oss till Santa Catarina-öns östkust och vi har Atlanten framför oss.

16.12 Barra da Lagoa är en idyll men vädret är tyvärr inte idylliskt, mörka moln närmar sig. Det vore heller inte idylliskt att bli kvar här så snart bör vi nog titta efter en lämplig buss tillbaka till Florianópolis.

Himlen börjar se hotfull ut.

Idag såg vi levande pingviner, betydligt trevligare!

16.22 Det är dags att säga hejdå till fåglarna. Det var förresten en pingvin, mer än en faktiskt, lätt att se svår att fotografera. De är riktigt snabba och färdas långa sträckor i vattnet på nolltid. Innan vi klev på den gula bussen som går direkt till Florianópolis kom en hund och hälsade glatt på oss. Vi blev både luktade och slickade på. De andra passagerarna var av ringa intresse för hunden. Världens hundar fortsätter att gilla oss.

17.58 Vi hoppade av bussen nere i centrum. Så sakteliga gick vi hemöver, spanandes efter en plats för middagsmålet. Jag vet inte om vi blev så värst mycket klokare. Dock vet jag att det står en cykel med Chiles flagga på i rummet. Den, cykeln alltså, tillhör nog vår rumskamrat. Har han cyklat hit från Chile?

18.25 Så det kan gå. Vi hade tänkt surfa lite på internet nere i lobbyn innan middagen. Vi hade till och med köpt surftid i receptionen. Det gick bara bra för Christer. Skärmen jag satte mig vid hade ett tangentbord och bredvid låg en musmatta. Mus saknades dock och dessutom själva datorn. Nu surfar Christer och jag sitter i allrummet.

Christer sitter på Juca Pato Pizzaria och väntar på att pizzan ska komma.

18.51 Idag blev det en Pizza Gigante. Inte bara pizzan, utan även priserna var gigantiska. Över 30 real (127 kronor) för pizzan som var täckt med ruccola-sallad och bestod av 10 bitar. Vi är på pizzerian Juca Pato Pizzaria (http://www.jucapato.com.br). Våra öl står i ett plastskal, en sorts heltäckande ishink. Servicen är bra, för bra. Man känner sig bevakad och vi får knappt röra pizzan eller ölen själva. Personalen ska lägga fram pizzabitarna och hälla i ölen i glasen.

20.56 Det blev en enorm pizza och en god stor öl. Det kostade javisst, men äta bör man ju. Så här i efterhand var pizzan inte så dyr med tanke på storleken och kvalitén. Nu blir det lugna gatan resten av kvällen.

22.00 Efter att vi läst i våra böcker en stund lämnade vi allrummet. Då vi gick kom några brasilianska killar med en flaska vodka och groggvirke. Jag kan inte säga att det kändes frestande att be om en grogg. Börjar man bli gammal eller är man vis?

Vår chilenske rumskamrats fordon.

Lördag 10 juli

06.53 Det är helg men ingen sovmorgon idag inte. Det är dags att vara uppe tidigt. Dagens uppdrag består i att åka buss. Bussturen kommer att pågå i sju timmar och ska gå nästan spikrakt söderut.

07.36 Det har hänt saker inatt, saker jag inte kände till. Tre herrar, de med vodkaflaskan, ville in i vårt rum. Det knackades rejält och ordentligt på dörren. Sedan kom de in och tände lyset. De ville prata med chilenaren, han med cykeln. Cykeln rullades ut ur rummet och fotograferades. Därpå återställdes den. Detta upplevde Christer. Själv då, ja jag sov och missade/slapp allt.

07.59 Vi har gått till busstationen, gått och inte åkt taxi. Nu sitter jag i närheten av där jag satt senast vi var här. Christer är och kollar om det går att frukostera här och vad det kostar. Den på boendet ingående frukosten börjar att serveras just nu. Vi ville vara här i tid.

08.25 Det var inte mycket till frukost här. Det erbjöds lite friterat bröd, juice, små yoghurt och kaffe. Inga rejäla smörgåsar men som sagt kaffe. Jag har tagit mig en kopp. Runt omkring här springer en liten kille. Han är ett par år gammal. Pojken leker med sin pappa och undrar ibland var mamma är. Han har provat hos en dam men det verkar inte vara rätt mamma.

08.44 Den lilla grabben fann sin mamma. Vi fann det för bäst att flytta oss till vårt bussbolags väntrum. Biljetter och pass visades. Våra ryggsäckar togs emot och lades på en vagn. Nu sitter vi här inne och väntar.

I väntans tider.

Santo Anjo ansvarar för dagens transport.

09.20 Vår buss från Santo Anjo (http://www.santoanjo.com.br) rullar genom utkanten av fastlandsdelen av Florianópolis. På TV:n har en film börjat rulla. Ja det har mest varit trailers. Det behövs en knapptryckning för att få igång den. Nu händer något. Det verkar vara en film med Eddie Murphy, The haunted mansion. Det borde bli Spökhuset eller något sånt på svenska.

11.17 Jag såg inte filmen. Det är svårt att hänga med i dubbad version. Några i bussen sover, andra pratar tyst. En man hostar och bussen med oss alla ombord rullar vidare söderut.

12.41 Bussen har stannat och vi har klivit ur. Det är pausdags, en chans att sträcka på benen, köpa något eller varför inte äta en bit mat. Vi äter ingen mat men har köpt lite att tugga på. Stället vi stannat vid heter Japonês och staden ifråga är Sombrio. Vid inköp fick vi än en gång en plastbricka av samma modell och funktion som den igår.

En lång men bekväm bussresa denna lördag.

Någonstans söder om Sombrio.

14.05 Bussen kör vidare och jag vandrar mellan att vara vaken och att sova.

15.52 Bronsmatchen i fotbolls VM mellan Tyskland och Uruguay har pågått i knappa kvarten. Jag vet inte hur det går. Vi har runt en kvart kvar att resa. Jag har precis druckit lite kaffe. Landskapet är platt och bakom mig pratar en grabb glatt.

16.51 Vi har nått Porto Alegre, huvudstad i delstaten Rio Grande do Sul, den sydligaste i Brasilien. Bussen höll inte tidtabellen och först mot slutet kom vår packning. Vi gick lite fel men hittade sedan hotellet som är på gångavstånd från busstationen. Precis vid incheckningen på Hotel Erechim (http://www.hotelerechim.com.br) kvitterade Tyskland till 2-2. Annars är allt bra här i rum 208 fast utsikten hade kunnat vara bättre.

17.09 Tyskland gör mål igen och tar ledningen med 3-2. Denna gång ser vi det på vår egen rums-TV.

17.22 På en frispark i matchens slutskede slår Forlán bollen ribba ut och bronset går till Tyskland.

18.26 Vi gick ut en liten sväng och kollade in två minigallerior innan vi slank in på en restaurang för kvällens middag. Den ligger vägg i vägg med vårt hotell och heter Churrascaria Continental.

Christer njuter av en äkta brasiliansk middag på Churrascaria Continental.

19.23 Vi hade en cool kypare med stor mustasch som bjöd på sig själv och mycket och god mat. Ja han bjöd inte på maten på det viset, vi har faktiskt betalat för oss. Här som i São Paulo kom kyparen in med spett efter spett med nygrillat. Om en restaurang kallar sig churrascaria så har de alltid "churrasco", grillat kött.

20.48 Vi tar det lugnt på vårt rum. Det tittas nu runt mellan olika TV-kanaler. Just nu bevakas fotbolls-VM. Ja, imorgon är det ju finaldags. Då får vi ett nytt land som världsmästare.