07.41 Det är svalt i rummet och det råder aktivitet på boendet Aardwolf Backpackers i Upington, Sydafrika. Idag är det ännu en resdag, en avresedag då vi ska lämna Sydafrika för denna gång. Det är dock först ikväll som vi ska resa så vi hinner se oss omkring i Upington först.

08.35 Klockan blev 08.30 och vi var redo att äta den frukost vi beställde igår till detta klockslag. Vi hälsades med ett glatt godmorgon men först efter ett tag kom ägarinnan på att vi faktiskt hade beställt frukost. Hon ursäktade sig och vi sitter nu vid ett bord och väntar på dagens första måltid. Husets charmiga hundar gör oss sällskap, de kanske anar att det är mat på gång?

09.50 Vi har fått en delikat hemlagad frukost som innehöll bacon av fantastisk kvalitet, ägg, korv, rostat bröd, hemgjord fikonmarmelad, grovt riven ost, svamp och kaffe. Jag fick även frågan om jag ville ha äggen stekta medium. Nu ska vi göra oss klara att checka ut. Ryggsäckarna stannar här på boendet idag under det att vi ser oss omkring i staden. Nu är det dentalvårdsdags.

Peter umgås med hundarna på Aardwolf Backpackers.

Frukost är gott!

Freddies bilprojekt har avslutats och nu ska bilen bli en del av inredningen i baren.

10.14 Vi har lämnat in vår packning på kontoret här på Aardwolf Backpackers och pratat med Liesl och Freddie som driver stället. Freddie visade sitt bilprojekt. Den bil han tänkt renovera ska nu göras till en del av inredningen i baren som ska byggas här. Vi fick också veta att den svarta hunden här har en okänd talang. Den kan springa baklänges och skälla samtidigt.

10.41 Vårt värdpar hade några ärenden att uträtta idag och var vänliga nog att ge oss skjuts in till centrum. Vi hoppade av vid Kalahari Pick 'N Pay Shopping Centre och nu har vi promenerat till Intercapes kontor för att checka in för kvällens och nattens bussresa mot Windhoek. Det är rutin här att man måste visa upp det kreditkort man köpt biljetterna med innan man får resa med bussarna.

11.28 Det har vandrats planlöst runt runt i Upingtons centrum. Det är en trevlig liten stad men ska sanningen fram (och det ska den) så finns det inte så mycket att titta på här. Vi har träffat en man som förklarade att han inte var från stan och han bad om pengar till mat för honom, hans fru och deras barn, 8 och 9 månader gamla. Han menade kanske år? Nu är vi på ett modernt trevligt fik, Coffee 4 U, ett ställe som erbjuder kaffe och annat därtill.

Dutch Reformed Church, Upington.

Christer och en rosa ko i Upington.

Det finns många bra anledningar till varför man ska dricka kaffe.

Peter fikar på Coffee 4 U.

12.36 Innan vi lämnade caféet så träffade vi våra värdar, Liesl och Freddie igen som valt samma fik som vi. Det blev minst sagt struligt när Christer skulle betala. Först erbjöds han ett bord, sedan en meny innan damen i kassan förstod att vi faktiskt redan fikat. Nu har vi vandrat vidare och korsat Oranjefloden (Orange River på engelska) på en lång gångbro. Här på andra sidan floden finns inte mycket att se, endast ett vackert inhägnat hotellområde och en landsväg. Jag sitter på ett staket under en palm och skriver det här. På boendet berättade Liesl att två unga damer och två lärare hade begått självmord genom att hoppa i floden nyligen från bron här. Den var även avstängd en period. Det är farligt att vara lärare här sa hon. Det var då vi talade om att vi också är lärare.

12.47 Trots vårt yrke har vi inte hoppat. Vi vandrade samma väg tillbaka och ska nu både se mer av staden och döda mer tid.

12.59 När vi vandrat tillbaka över floden gick vi till The Mill. Här säljer de konstföremål gjorda av lokala konstnärer, antika saker och även kalla drycker. Just drycker har vi köpt och nu sitter vi ner och konsumerar dem. Kvinnan som sålde dryckerna frågade Christer var han kom ifrån, tyckte han var långt hemifrån och undrade om han var här på något projekt. Projektet skulle i så fall vara vår resa kanske? Allt är lugnt och stilla här. Några äldre damer vandrar runt. Vi tar det bara lugnt. Vi har fortfarande många timmar kvar att fylla med innehåll innan kvällens avresa.

Trots den torra årstiden finns det vatten i Oranje-floden.

The Mill, Upington.

14.11 Vi har fortsatt vår vandring runt i Upington. Stegen styrdes till sist mot ett stort köpcentrum, ett område med flera olika affärer, Kalahari Pick 'N Pay Shopping Centre, den plats där dagens rundvandring inleddes. Jag gick in i en av affärerna, Game, och köpte en adapter anpassad för uttagen här i Sydafrika och kanske även andra länder på vår resa. Nu sitter vi ner och smider planer för fortsättningen av eftermiddagen. Vi funderar på hur vi ska få tillgång till internet, om vi ska ta en öl eller ej och i så fall var?

15.21 Vi vandrade mot mer centrala delar av staden och hittade till sist en av de saker vi sökt. Efter att ha varit på @lantic Internet och surfat har vi satt oss ner för en Castle, en fatöl vardera. Vi har flodutsikt mot Oranjefloden här på Irish Pub & Grill.

Peter besöker @lantic Internet.

God dryck och vacker utsikt.

Christer njuter av kall öl på Irish Pub & Grill.

Irländsk visdom.

16.24 Det var gott med en eftermiddagsöl. Christer behövde gå på toaletten och jag passade på att betala under tiden. Jag bad om notan till en man, fick den, betalade till vår servitris och fick tillbaka notan. Vi gick ut och snart sprang ännu en tjej i personalen ikapp oss. Hon undrade om och isåfall till vem vi betalat. Vi förklarade det hela på ett pedagogiskt sätt, hon blev nöjd, och nu sitter vi vid en fontän utanför Totem Greek, en restaurang i Spur-kedjan.

16.48 Nu hör vi Sultans of swing med Dire Straits spelas. Vi är inne på Totem Creek, det blev lite fel då jag skrev in namnet senast. Detta är vår tredje Spurrestaurang. Spur erbjuder delikat grillat kött i stor mängd. Varje restaurang har ett eget namn med anknytning till den amerikanska västern.

18.39 Som vanligt blev det mycket god mat på Spur. Man vet vad man får på dessa restauranger men menyn är nästan alltid samma eftersom restaurangerna hör till en kedja. På hemvägen köpte vi drycker i en affär som drevs av kineser och bröd för bussresan i en Engenmack. Nu är vi tillbaka på Aardwolf Backpackers, redo för transport till Intercapes kontor och den väntande bussen.

Schroder Street, Upington.

Middag på Totem Creek.

19.00 Vi fick skjuts av vår värd Freddie ner till bussen. Han visade sig känna mannen som startade upp vårt nästa boende, Rivendell Guesthouse i Windhoek. Han har nämligen jobbat där. Mannen som han kallade "Scottish Ian" är skotte och gillade Sagan om ringen-trilogin, därav namnet.

19.34 Det är snart dags att lämna den trevliga lilla staden Upington. Vårt boende har varit utmärkt och servicen strålande. Aardwolf Backpackers har även en egen blogg, (http://aardwolfbackpackers.blogspot.se), intressant att den finns på en svensk se-adress. Vår buss från Intercape är tyvärr en Mainliner. På den kan man till skillnad från Sleeplinern inte fälla ner sätet lika långt. Det är mera som en vanlig långfärdsbuss, sovsvårt kan man säga.

21.50 Vi har rest genom ett kompakt mörker och har kommit till den sydafrikanska gränsstationen Nakop där vi stämplats ut. Nu verkar tullarna vilja kolla något i bagageutrymmet. Det är småkallt ute. Det är ju vinter trots allt.

22.19 De nitiska poliserna ville kolla i alla väskor på bussen. Christer och jag fick dessutom gå iväg och fylla i ett papper, en tulldeklaration för att vi äger en digitalkamera vardera. Det hävdades att om vi inte hade den handlingen så kunde kamerorna beslagtas vid inträdet i Namibia. Det hela känns minst sagt underligt, men så länge vi slipper betala något så är det bara att lyda. Så snart alla är klara så rullar vi vidare mot Namibia och en ny tidszon, en timme bakåt.

NAMIBIA

BYTE AV TIDSZON

22.08 Det har gått smidigt att stämplas in i Namibia. Resans andra land, här kommer vi! Vi är i Ariamsvlei. Det har inte frågats om vare sig digitalkameror eller tullhandlingar. Däremot behövde poliskvinnan konsultera en lista på väggen för att se om svenskar behöver visum eller inte. Före oss i passkön var det en dam med schalett och papiljotter. Det är inte ofta man ser det nu för tiden. Nu tänker jag sova.

Lördag 30 juni

05.23 Bussen har stannat igen, denna gång i Mariental. Windhoek är ännu långt borta.

06.37 Färden går vidare. I öster håller solen på att vandra upp. Jag är sugen på en dusch och en säng. Landskapet är platt och det växer träd här, träd som ser ut som yviga buskar på en stam.

08.04 Landskapet har blivit intressantare, vackrare. Det är stora kullar eller är det små berg, höjder reser sig från den platta marken.

08.29 Denna resa är snart slut. Vi är nu inne i Windhoek. Vår bussvärdinna har just precis som vid resans start bett om himmelskt stöd för oss och våra nära och kära under dagen.

08.47 Vår buss har nått sin slutdestination, Windhoek, huvudstad i Namibia. Vi står på en stor öppen asfaltsyta mittemot hotellet/gallerian Kalahari Sands. Y03 står det på den vita taxin vi just satt oss i. Chauffören har lovat att skjutsa oss till Rivendell Guesthouse. Ja, det gäller så snart han vet var det ligger. Han frågar just nu en äldre kollega om det. Sakta men säkert börjar han förstå vart han ska.

09.22 Taxiresan gick bara bra, det går bra att betala med sydafrikanska rand här, vilket vi gjorde. Nu är vi visade runt på Rivendell Guesthouse (http://www.rivendellnamibia.com). Vi har även gjort oss hemmastadda i rum 6. Nu äter vi lite medhavd frukost (reskost som blev över) innan vi tar och lurar lite. Vi behöver ta igen förlorad sömn. Rummet är fantastiskt med fönster mot en härlig pool, rena lyxboendet det här.

Peter i vårt rum på Rivendell Guesthouse.

Rivendell Guesthouse.

12.06 Vi har fått oss lite välbehövlig sömn. Nu är det snart dags att lära känna boendet, hemkvarteren och Windhoek bättre.

12.31 I fjärran gal en tupp. Vi sitter just nu vid poolen. Vi får se om det blir ett dopp i den imorgon. Det är ju vinter och de kalla nätterna gör poolens vatten väl kallt. Nu ska vi läsa på lite om staden innan vi ger oss ut i den. Vi vill veta var vi är, vart vi ska gå och hur vi kommer dit.

14.11 Vi har lämnat Rivendell, strosat på de lugna gatorna i närområdet och via Sam Nujoma Drive sökt oss till Windhoeks hjärta. Här har vi sökt en bankomat och ett matställe. Pengar (namibiska dollar) har tagits ut och snart ska vi beställa mat här på restaurangen Wimpy. Wimpy är en sydafrikansk hamburgerkedja som även har andra maträtter. Klassen på maten och stället är betydligt bättre än våra snabbmatsställen hemmavid. Vi är inne i en shoppinggalleria och vid bordet bredvid oss sitter en man och kvinna från Angola. Centrum är fyllt av människor som handlar eller bara strosar. Vi har sett vackra byggnader och försäljare av träsniderier. Nu ska det bli gott med mat.

Christer är på väg mot Windhoeks centrum.

Den katolska katedralen i Windhoek.

Souvenirförsäljning i Windhoek.

Det tyska språket lever kvar i Namibia.

14.53 Maten är uppäten, betald och vi är nöjda och glada. Vi tar nu vår första bänkrast på just denna bänk, i denna stad och i detta land. Det funderas kring vad vi gör närmast. Ska vi ta en eftermiddagskaffe här inne i centrum eller vad? Dessutom ska vi handla mat att laga till middag.

15.54 Bänkrasten avbröts plötsligt av ett ungt par som ville ha en slant av oss. Han, Charles, hade visst astma. Hon, flickvännen (frun?) alltså, var handikappad av ett ormbett. Hon visade upp bettet och handen som inte fungerade. Dessutom hade de ett barn på sjukhus. Var det sanningen eller bara en snyftvals? Vad det än var så fick de en liten slant av oss. Efter det gick vi och handlade på livsmedelsbutiken Pick ’n Pay. Nu har vi dryck och middag för ikväll eller morgondagen.

16.09 Planerna på eftermiddagskaffe ströks eftersom hela Windhoeks centrum höll på att göra kväll, det mesta håller på att stänga. Vi vandrade istället hemåt samma väg som vi kom. Luften här är torr och dagarna heta och soliga.

17.12 Nu har vi varit duktiga och effektiva. Det har beställts frukost till imorgon bitti klockan 09.00, vi har fått veta att kvarterets restaurang öppnar ikväll klockan 18.00 och vi har läst en hel del i våra böcker. Jag har precis börjat läsa i "Watchman" av Ian Rankin.

Swimmingpoolen på Rivendell Guesthouse.

Christer lyfter den blytunga träflodhästen i vårt rum.

19.15 Idag blir det middag på Fusion Restaurant (http://fusionamibia.blogspot.com). Restaurangen ligger bara 100 meter från Rivendell, praktiskt och bra. Vi har fått in våra Windhoek Draught, namibiska öl och har beställt olika spännande lokala rätter.

20.13 Det var riktigt gott, en kycklingrätt samt rumpstek av oryx. Till vårt kött fick vi oshifima som är en hirsgröt. Den serverades som en halv boll och kröntes av en körsbärstomat. I den mörka lokalen såg det ut som vi hade ett kvinnobröst var på tallriken. Vid ett av de andra borden satt ett sällskap med bland annat några svenskor. När vi gick så önskade jag en av dem en trevlig kväll. Hon svarade minst sagt förvånat, "Oh, tack!"

21.41 Vanans makt är stor. Jag har precis slagit upp en kvällsöl. Man kan tro att jag vid inköpet råkat ta fel. Det var också något jag gjorde men ändå inte. Jag ville verkligen ha en Tafel Lager.

En namibisk middag, oryxkött och oshifima.

Söndag 1 juli

08.06 Jag har precis vaknat. Detta är det 82:a landet som jag sovit i på dessa dagboksresor. Duschen är upptagen så jag skriver detta istället. Idag väntar en heldag i Windhoek. Efter flertalet resdagar på raken är vi stilla idag. Det behöver vi. Nu tror jag att duschen är ledig.

09.49 Den kontinentala frukosten är avslutad. Den var inte direkt billig men innehöll mycket. Vid bordet hade vi sällskap av en kanadensisk kvinna med rötterna i Karibien och en familj från Belgien. Nu är vi snart klara att börja vår stadsdag. Det finns planer att göra en del. Hur mycket blir gjort? Det är ju i alla fall söndag trots allt.

10.44 Vi har lämnat vårt trygga hem och promenerat den långa utförsbacken ner till Windhoeks centrum. Trots att det är söndag så verkar mycket ha öppet och det är en hel del människor i farten. Bra!

Vi bor granne med den kinesiska ambassaden.

Är klor nyttigt för katter?

11.07 Efter att ha lyckats att få tag i både vykort och frimärken i en souvenirbutik är vi nu på jakt efter Peter Müller Street/Strasse. Det är där som Intercape ska ha sitt kontor enligt de uppgifter vi har. Christer har också köpt en t-shirt som systersonen Fabian ska få i födelsedagspresent.

11.25 Vi har inte hittat något kontor. Vi ville gå dit för att bekräfta morgondagens resa med kreditkortet. Man ska visa färdhandling, pass/id och kreditkortet som man köpte biljetten för. Samma sak gäller här som i Sydafrika. Det är ju trots allt samma bussbolag det gäller. Det går dock att göra denna procedur även vid ombordstigandet. Detta är något vi kommer att göra. Vi pratade med några taxikillar vid turistinformationskiosken som berättade att Intercape har sitt kontor i utkanten av staden. De ville gärna köra oss dit med taxi men det ville inte vi.

11.54 Nu ska vi unna oss kaffe och morotskaka på Mugg & Bean, även denna är en sydafrikansk kedja. Denna kedja ägnar sig åt att servera kaffe av hög kvalitet. De har även mat. På TV visas en repris på EM-matchen mellan Italien och Tyskland. Italien leder med 2-0. Utanför gallerian som vi är i har vi sett några som rest betydligt längre än vi. Där finns några meteoriter. Vi har även sett Charles, mannen med astma och en ormbiten fru, som vi träffade igår. Denna gång hade de hittat andra "offer" än oss.

Christer tillsammans med några bushman-statyer på Independence Avenue.

Wernhil Park Shopping Mall, Windhoek.

Christer väntar på sin beställning hos Mugg & Bean.

Man kan titta på meteoriter i centrala Windhoek.

13.35 Efter fikastunden gick vi till Pick ´n´ Pay och köpte frukost samt färdkost för morgondagens busstripp. Efter det styrde vi kosan hemöver. På vägen hemöver såg vi samma taxi vi kom med igår. Chauffören hälsade på oss och ville att vi skulle åka igen. När vi närmade oss vårt boende såg vi ett litet djur. Det var sandfärgat, stor som en råtta men liknade mer en räv, eventuellt är det en mungo. Nu är vi tillbaka på rummet. Utanför vår dörr stängde någon just av en dammsugare. Närmast stundar en avkopplande eftermiddag.

14.05 Nu har vi lagt oss i varsin solstol vid poolen. Det hörs ett klingande från ett vindspel. Nu ska vi läsa lite i våra böcker. Det här är semester.

14.35 Jag har precis tagit en kort simtur i poolen. Det var kallt med uppfriskande. Christer som håller på att återhämta sig från en förkylning avstod detta äventyr. En av de andra gästerna vid poolen ansåg att jag var väldigt modig. Jag har nog aldrig badat så här långt söderut förut. Vi har sällskap av Rivendells svarta katt här vid poolen. Den har lagt sig till rätta hos Christer på hans solstol.

15.45 Ännu en gång är vi inne i rummet. Nu ska jag tvätta lite kläder och ta en dusch innan vi börjar förbereda dagens middag.

16.47 Nu har det blivit dags att prova på att laga oss lite middagsmat. Hemmavid är det enkelt att laga middag, det är vardagsmat helt enkelt. Dock drar man sig för att göra det samma på resorna. Man behöver köpa en hel del ingredienser och det är lätt att glömma nåt grundläggande som olja att steka i eller salt t.ex. Detta kök är dock välutrustat.

Peter har handlat frukost och dryck.

Christer njuter av söndagen med hjälp av en bra deckare och en svart katt.

Det är dukat och klart för middag på Rivendell Guesthouse.

17.35 Gasspisen var lite lynnig men det gick bra. Pastan är kokt och korvarna är stekta. Korv (wors) i denna del av världen är en riktig delikatess och har få likheter med svensk köttfattig korv. Nu när vinet är uppslaget är det middagsdags. Vi sitter vid ett bord på uteplatsen utanför TV-rummet/matsalen. Det har precis börjat skymma.

18.25 Det tillagade var faktiskt gott i all sin enkelhet och vinet från Drostdy Hof var OK. Det var helt enkelt en av de godaste middagar vi själva knåpat ihop på resorna vi gjort.

19.25 Det har blivit dags att gå ut i TV-rummet för att se EM-finalen i fotboll. 2008 såg vi finalen på TV mitt i natten i Langkawi, Malaysia och 2004 hörde vi den på radio i Taranto, Italien.

20.34 Det är halvtid i finalen och Spanien leder med 2-0 efter mål av David Silva och Jordi Alba. Vi är fyra personer som bevakar finalen här på boendet. Det är Christer, jag, en tystlåten ung dam och den karibiska äldre damen från Kanada som glatt kommenterar det som sker, både på planen och på läktaren. Den yngre tjejen hade i början av matchen sin pojkvän vid sin sida. Han åt dock upp sitt snacks och gick efter tio minuter.

21.50 Det blev två mål till i matchen, ett av Fernando Torres och ett av Juan Mata. Totalt blev det alltså 4-0 vilket är den största finalsegern i EM-historien. Italien spelade med en man mindre den sista halvtimmen. De hade gjort sina tre byten då den nyss inbytte Thiago Motta skadade sig och bars ut.

22.20 Vi är inte ensamma i rummet. En stor kackerlacka vandrar omkring på vårt golv. Den har vi lyckats locka hit genom att tappa brödsmulor på golvet. Fördelen är att vi nu slipper sopa upp smulorna.

Alltid trevligt när någon hälsar på och dessutom hjälper till att städa.

Måndag 2 juli

07.00 Vi har för första gången denna resa morgonvaknat på ett och samma ställe som morgonen innan. Vi är kvar på Rivendell Guesthouse i Windhoek, Namibia. Nu ska vi börja göra oss resklara, om två timmar går bussen västeröver.

08.21 Nu har vi checkat ut. Två nätters boende, två frukostar var och en halvtimmes internetsurfande kostade 587,50 namibiska dollar eller 536 kronor. Efter utcheckning ringde receptionen efter en minibuss som skjutsade oss ner till Intercapes busshållplats. Här står vi, en ung dam av europeiskt ursprung och en minibuss med släp. Vi hoppas att den lilla bussen inte är vår buss.

08.34 Vi tre som väntade åker nu i minibussen. Intercape har tydligen bytt busstation vid månadsskiftet och detta är transporten till det nya stället för oss som är ovetande om denna förändring. Tjejen vi åker med är holländska och hon reser runt i Afrika hon med. Efter Namibia ska hon till Victoriafallen och sedan jobba som volontär med noshörningar i Botswana. Innan Afrika var hon i Asien och sedan ska hon vidare till Sydamerika. Plötsligt ter sig vår resa som riktigt blygsam.

08.48 Det har gjorts ett bussbyte, från vår minibuss till en något större buss. Intercape verkar inte köra med fullstor buss på dagens sträcka. Vid registreringen glömde bussvärdinnan att lämna tillbaka Christers kreditkort. Han upptäckte det dock och allt ordnade sig. Nu väntar vi och ca 15 andra passagerare på att avresa från Windhoek.

Windhoek

En minibuss tog oss från den gamla till den nya hållplatsen.

09.37 Vi är lite försenade på väg ut ur Windhoek och reser norrut genom ett torrt landskap. Namibia består till övervägande delen av öken men det är oftast inte det klassiska ökenlandskapet med sanddyner. Det växer en hel del gräs och små buskar här.

10.17 Nu startar vi igen efter ett kort stopp på Engenmacken i Okahandja. Denna stad är känd som "the garden town of Namibia" och är en lugn och trevlig småstad. Här kostar dieseln 10,50 namibiska dollar, 9,58 kronor. Passagerarna har sträckt på sig, fått sig lite till livs och annat. Till Swakopmund vid kusten återstår ännu 286 kilometer. Det är fortsatt molnfritt, torrt och vackert.

11.15 Vår buss passerade just två hårdingar. Fullastade med bagage var de ute och cyklade längs landsvägen i den heta solen.

Typiskt landskap i Namibia.

Peter tar en mugg kaffe i Okahandja.

Vi har gjort ett kort stopp i Usakos.

11.36 Vi står still med motorn igång på Engenmacken i Karibib. Nu klev chauffören in och vi åker vidare. Det börjar bli varmt i bussen. En sval morgon har plötsligt blivit en stekhet solig dag.

12.09 Det har varit ännu ett bensträckarstopp. Vi har passat på att göra ett toalettbesök, fotograferat en kyrka och vackra blommor. Nu lämnar vi bensinstationen i Usakos för fortsatt färd mot kusten.

12.49 Bussens yngste passagerare roar sig och även några av de andra passagerarna med sitt leksakståg. Det är fortfarande en bit kvar av resan. Namibia är ett stort land med liten befolkning. Det blir långa resor genom torra ödemarker.

13.09 Landskapet är torrare och sandigare. Det är ett ökenlandskap som vi färdas igenom. Den lilla växtlighet vi sett längre österut finns inte här. Av dagens resa är det nu endast 50 kilometer kvar.

13.18 Vi närmar oss resans slutdestination, den av tyskar grundade hamnstaden Swakopmund vid Atlanten. En fuktig dimma har svept in landskapet och den heta stekande inlandssolen är ett minne blott.

13.31 Bussen stannade och släppte ut oss på Hendrik Witbooi Street. Härifrån ska vi nu fotledes ta oss till vårt boende här i Swakopmund.

Amanpuri Travellers Lodge.

Christer står i ingången till rum 22.

14.05 God natt, sa Christer från sin säng. Den är en av sex sängar i rummet innanför en dörr som det står 22 på. Vi är incheckade på Amanpuri Travellers Lodge (http://www.amanpurinamibia.com). Utomhus är det mulet och en fuktig vind blåser in från Atlanten. Rummet har TV men saknar badlakan. Här finns även ett rum till mittemot, det har två bäddar. Mellan rummen är det ett badrum. Staden Swakopmund grundades av tyskar som kom till trakten 1892. Swakopmund fick stadsrättigheter 1908. Den sägs vara mer tysk än Tyskland. Det ska vi snart gå ut för att undersöka närmare.

15.02 Vi var på väg ut då vi upptäckte att vår nyckel inte passade i vår dörr men väl i dörren till tvåbäddsrummet. Nu har vi pratat med en dam i receptionen och bytt rum. Vi har även ordnat med handdukar. Det är nu ags att ge sig ut på stadens gator och se vad som erbjuds där.

15.19 Swakopmund är en underlig stad. Breda gator med lite trafik, villor i tysk stil, korsvirkeshus och protestantiska kyrkor finns här mitt bland all sand i den namibiska öknen. Den känns nästan som en nybyggarstad på månen eller nåt liknande.

15.48 Vi har sakta strosat mot stadens centrum. Vi bor i den östra delen av staden. Några vykort köptes i en souvenirbutik innan vi gick till gallerian Stadtmitte och Café Treffpunkt, grundat 1903. Här hade vi tänkt beställa tyska korvar med surkål och potatismos. Denna rätt serveras dock endast under lunchtid mellan 12.00 och 14.00. Vi har istället beställt öl och smörgåsar. Det är helt ok det också. Korvarna får vänta.

Swakopmund

Får vem som helst köra bil i Namibia?

Stadtmitte, en liten galleria med affärer, en restaurang och ett café.

En paus för öl och smörgåsar på Café Treffpunkt.

En liten fågel gjorde oss sällskap.

16.42 Det var gott med lite att äta och dricka. Mot slutet av måltiden satte sig en tysktalande, äldre, grinig gubbe vid bordet bredvid oss. Han klagade på det mesta. Då var fågeln som tittade runt desto trevligare. Vi har nu lämnat caféet och unnar oss en bänkrast nere vid den rytande Atlanten. Utanför kusten här finns det en kallvattenström som skapar svalka på sommaren och onödig kyla på vintern. Här finns underbara stränder men vattnet är alltid isande kallt. Kallvattenströmmen gör också att inga moln bildas och den namibiska kusten får mycket sällan någon nederbörd. Det syns på husen här som helt saknar stuprännor. Solen är sakta på väg ner i havet. Ut i havet sträcker sig en pir.

17.08 Det är vackert här vid stranden. Det konstbevattnas och är grönt och frodigt längs strandpromenaden. Här finns också mängder av turistlägenheter som till största delen ägs av tyskar som flyr den europeiska vintern. På himlen syns faktiskt moln! Det är de första moln vi sett sedan vi landade i Afrika.

17.30 Vi gick så småningom ut på piren (the jetty) och tog kort på solnedgången. Då vi kom iland igen träffade vi en man från Damaraland, en man som kunde klicka då han pratade. Damaraland är en region i norra Namibia. Han snidade in våra namn i två dekorerade kulor av ett hårt, naturligt material, en form av palmnötter som bushmännen (san-folket) gör smycken av. Han ville ha 300 namibiska dollar styck för dem men fick 50 av oss var efter en hel del prutande. Nu är vi på Swakopmund Internet Café för att uppdatera oss om vad som hänt hemma och ute i världen.

Strandpromenaden i Swakopmund.

Atlantens kalla vatten.

Swakopmund syns bortom piren och stranden.

En stämningsfull bild.

Christer på piren i Swakopmund.

18.18 Det var lite lurigt att surfa på nätet. Det var nötta tangenter och någon mystisk hinna på mina glasögon, möjligen salt från vandringen längs havet. Nu har vi beställt middag på ännu en restaurang i kedjan Spur som vi besökte även i Upington. Vi har även sett ut ett möjligt ställe för morgondagens middag, Swakopmund Brauhaus.

19.34 Denna restaurang, Spur Desert Creek har mättat oss. På hemvägen köpte vi lite kvällssnacks på en Engenmack. Nu är vi tillbaka på boendet och i rummet. I allrummet/baren är det fullt med rökare och cigarettrök. Det är lite synd på ett i övrigt trevligt ställe.

21.38 Jag har gått en sväng till allrummet och receptionen. Vi ville veta om det gick att få sig en kaffe. Allt var dock stängt. Då vi läste om stället på nätet utlovades ju en "coffee station". Vad gäller läskedrycker så är de ganska Fantasilösa då det gäller smaker på Fanta.

22.45 Dagen och kvällen går mot sitt slut. Vi har läst lite i våra deckare, lyssnat på radio och försökt hålla oss varma i vårt småkyliga rum.

Nöten som Christer köpte av den mystiske mannen från Damaraland.