07.42 Jag har vaknat innan väckningssignalerna från våra mobiltelefoner och jag känner mig utvilad. Nu blir det en morgondusch. Det är dags att se mer av Swakopmund i Namibia.

08.38 En livsuppehållande insats har gjorts. Christers radio tystnade tvärt. Nya batterier har satts in. De gamla laddas av min batteriladdare och nu är allt bra. Det är dags för en annan livsuppehållande insats. Vi ska gå och äta frukost här på Amanpuri Travellers Lodge.

09.24 Efter frukosten träffade vi en ung man från Lesotho som hade sin bil parkerad utanför vårt rum. Han och hans kamrater hade bilat upp hit och undrade om vi visste vad staden hade att erbjuda. Vi berättade det vi visste och önskade honom en trevlig vistelse.

09.48 Vår dag här är planerad och strukturerad. Snart låser vi om oss och lämnar vårt hem. Vad kommer att hända idag?

11.02 Innan vi lämnat vårt hem har vi skrivit vykort till folk som bor utomlands härifrån sett. Detta gjordes vid ett bord utanför entrén. Solen lyser och det verkar bli en riktigt skön dag idag.

Swakopmund har breda gator.

Tyska villor i den afrikanska sanden.

Den namibiska öknens sanddyner väntar söder om staden.

Christer vid hästhagarna i södra Swakopmund.

11.19 Vi står och ser ett hav en bit bort, ett hav med dyner, ett hav av sand. Det är utkanten, slutet eller början av en öken, den namibiska öknen. Bakom mig skäller en hund och en häst gnäggar. Öknen ser torr och ödslig ut. Vi får se om vi rör oss närmare. Mellan oss och öknen finns den uttorkade flodfåran till Swakopmundfloden.

11.28 Vi stod en stund och spanade ut över det mäktiga landskapet. Atlanten och landsvägen söderut mot Walvis Bay siktades och det kändes overkligt att en flod rinner här under andra delar av året. Nu gick det knappt se att det var en flodfåra. Bakom oss har vi ett stallområde och hästhagar. Två hästar har fått besök av en skötare och verkar glada. Nu ska vi vandra bort från sanden och in i staden igen.

11.57 Vi har tagit oss till Sam Nujoma Avenue, stadens huvudgata, och promenerat till den gamla tyska järnvägsstationen Otavi Bahnhof. Här inne finns ormar och andra reptiler. Det var länge sedan järnvägen upphörde och här finns nu The Living Desert Snake Park. Här tittar vi på mängder av ormar, ödlor och skorpioner. Ifjol såg vi ormar i Costa Rica och här i Namibia är det mer av dessa långsmala existenser.

Den gamla järnvägsstationen Otavi Bahnhof är numera full med ormar.

Kameleonterna matas.

En grön kameleont gömmer sig i i en buske.

En angolansk kobra slingrar sig.

Svart mamba är inte giftigast men räknas ändå som Namibias farligaste orm.

Christer står vid en gammal kopparmalmsvagn.

12.11 Vår fortbildning om ormar är riktigt intressant. Förutom ormarna själva finns information om hur man agerar vid ormbett, vilka ormar som dödat flest människor i Namibia, hur olika ormars gift verkar etc.

12.35 Det var vackra, mäktiga men lite slöa reptiler. Nu är vi tillbaka i gallerian Stadtmitte och på Café Treffpunkt. Christer har precis beställt det vi inte hann beställa igår, potatismos och tyska korvar (bratwurst). Vi har gjort en del av det planerade idag och ligger bra till i tid.

12.59 Det var en perfekt lunch, mättande men ändå en liten måltid. Att dricka öl och äta tysk korv i Afrika känns märkligt men denna stad är märklig.

Tyska korvar till lunch på Café Treffpunkt.

Nedbank Arcade, Swakopmund

13.39 Vi har strosat runt lite i centrum och så småningom hittade vi posten där vi skickade iväg våra vykort efter en hel del köande. Väl ute från posten upptäckte Christer att han fått för lite växel tillbaka av postgubben. Att ta sig förbi kön för att ta upp detta med honom kändes bara jobbigt så vi bestämde oss för att fortsätta stadsvandringen istället.

14.33 Efter att ha varit på posten har vi nu gått ner till den blåsiga strandpromenaden. Den stenlagda gångvägen är omgärdad av dadelpalmer. Vissa grenar ligger på marken, kan vinden vara orsaken?

14.51 Vi kom fram till Swakopmunds strand som säkert är härlig under rätt årstid. Idag var det dock blåsigt, kallt och vågorna från havet kastar sig aggressivt mot land. Det har tagits foton av havet. I havet fanns förutom skummande vågor, en flotte full med fåglar (flottfåglar?) och två simmande, tysktalande damer i färgglada badmössor. Man kan inte undvika att bli imponerad av dessa hårdingar. Vattnet är kallt här!

15.09 På väg från strandområdet vandrade vi mot den vackra rödvitrandiga fyren. Där upptäckte vi ett gäng fåglar i en trapp(a). Ingen av dem var dock en trapp utan de var pärlhöns. Nu är det dags för eftermiddagskaffe på Bojos Café på Daniel Tjongarero Street. Nyss såg vi en bil som enligt nummerplåtarna var från Australien, närmare bestämt New South Wales.

Tyska kvinnor klarar det mesta.

Flottfåglar?

Vackra strandblommor.

Peter framför lokal konst vid stranden i Swakopmund.

Atlanten anfaller.

Den vackra fyren i Swakopmund byggdes 1903.

En pärlhöna i Swakopmund.

16.01 Knappt hade vi lämnat det trevliga caféet så kom en dam ut ur ett hus och tilltalade oss på tyska. Hon förklarade att hon jobbade i en av affärerna i närheten och väntade på två personer. Hon undrade om vi var dessa två? Vi förklarade hur det låg till och lämnade henne väntades. Nu är vi hemma i vårt rum för välförtjänt vila, siesta, lurande.

17.59 Efter att ha samlat kraft här i det halvkalla rummet så har vi kommit till beslutet att vi ska gå och äta middag. Jag har tagit på mig jeans, sockor och en jacka. Det gäller att vara respektabelt klädd om man vill äta på fina ställen. Innan middagen ska jag maila om ett eventuellt möte då vi kommer tillbaka till Windhoek.

Swakopmunds gröngula rådhus.

Den luthersk-evangeliska kyrkan i Swakopmund.

Christer läser i rummet på Amanpuri Travellers Lodge

19.05 Internetanvändandet på Swakopmund Internet Café (http://www.swakop.com/icafe/) gick bra, personen i Windhoek kommer att SMS:a mig. Efter det var det ju tänkt att vi skulle gå och äta tysk middag, kanske viltkött, på Swakopmund Brauhaus. Det hade tyvärr andra också tänkt. Det var fullbokat. Alla bord var förbokade, synd! Nu är vi istället på Napolitana Pizzeria & Grill och ska till och beställa pizza. Det blir Hawaii och Swakopmund Special. Det kan inte bli grillat kött varje kväll. Vi sitter på rejäla träbänkar i en stor lokal.

19.39 Servitrisen kom just och upplyste om att det bara är sex minuter tills pizzorna kommer. Det är många som vill ha mat ikväll. Vi sitter och minns restauranger från förr medans vi väntar.

20.59 Det tog sex minuter och sedan lite till. De pizzor som kom var stora, fulla med fyllning och goda. Nu har vi återvänt till rummet och börjat förbereda oss för morgondagen.

22.05 Livet är underligt. Hemmavid då man jobbar, sover man kortare tid, vaknar tidigare än nu och ändå är man inte så trött vid den här tiden på dygnet som jag är nu. Håller jag på att bli gammal eller håller man igång mer intensivt på resorna? Det kanske är alla nya intryck som tröttar ut hjärnan. Hur blir återresan imorgon? Blir det med en liten buss? Berodde busstorleken hit på att för få hade bokat? Imorgon vet vi svaret.

Onsdag 4 juli

09.27 Vi har ätit vår andra frukost här på Amanpuri. Så var allt vi packat upp nerpackat igen. Inom kort ska vi ännu en gång gå iväg bärandes våra ägodelar.

09.48 Vi har checkat ut. En medelålders dam som verkade vara chef eller ägarinna kommenterade vår klädsel och undrade hur vi kunde vara så tunt klädda i denna kyla. Hon undrade också om vi gömt oss eftersom hon inte fått chansen att hälsa på oss förrän nu. Betalningen, $N600, är gjord. Vi tackade för oss och vandrade ut på trottoaren. Christer är nu inne på kvartersbutiken Chunky’s och handlar färddrycker åt oss båda. Utanför butiken väntar en hund troget på någon, oj nu gick den visst in!

En trogen hund väntar på sin ägare.

Peter väntar på bussen från Intercape.

10.36 Efter lite väntan dök den lilla bussen från Intercape upp. Bagaget lastades in och vi har prickats av på bussvärdinnans lista. Värdinnan och chauffören är gamla bekanta till oss. De var de som tog oss hit häromdagen. Antagligen är det samma lilla buss också. Chauffören undrade om vi skulle till Sydafrika och värdinnan undrade om vi hade haft det bra här i Swakopmund. Visst har vi haft det bra, men om det är tyskare än i Tyskland här det vet jag inte om jag kan hålla med om.

10.51 Färden kom igång och vi nådde området där stad och öken möts. Där svängde chauffören in på en Engen-mack för att tanka. Bussens rutor ska också tvättas verkar det som.

11.13 Sand, sand, sand och åter sand. Enda variationen är några berg långt bort i fjärran. Vi rör oss snabbt österut. Vår chaufför är inte blyg på gaspedalen.

12.46 Efter en snabb rast börjar vi göra oss klara att lämna Usakos. Här mötte vi en underlig man som pratade högt om Gud inne på herrtoaletten. Idag är det varmt, riktigt varmt. Klimatet ändras snabbt när man rör sig bort från havet med sin kalla dimma. Vad väntar i Windhoek? Blir det kallare eller varmare än här?

Kollektivtrafik i Namibia.

Den frågan har vi alla ställt oss ibland.

14.37 Bussens skumpande begränsar mitt skrivande. Vi lämnar just nu Okahandja. Vid stoppet där passade vi på att lätta på trycket. Vid ingången till toaletten stod hon, pisstanten, en gumma som ville ha en slant i avträdesinträde. Jag vet ej om det var officiellt eller inte. Vad jag vet är att vi har sett termitstackar vid vägkanten. ´

15.52 Bussen stannade där den häromdagen åkte iväg med oss, alldeles vid järnvägsstationen. Vi promenerade därifrån. Nu är vi incheckade i rummet Waldorf Astoria på boendet The Cardboard Box Backpackers (http://www.cardboardbox.com.na). Vårt rum och i alla fall rummen bredvid har namn efter kända hotellkedjor. Vi blir kvar på boendet i två nätter men bara en natt i detta rum. Vi måste tydligen byta imorgon. Det är ett enkelt rum med fyra sängar och en liten soptunna. Portkoden till boendet är 8585# och datakoden för att komma ut på internet är leddzeppelin. Vi bor på Johann Albrecht Street något kvarter närmare centrum jämfört med Rivendell, det förra boendet i staden.

Peter sitter i Waldorf Astoria-rummet.

17.07 Vi har varit nere i centrala Windhoek och tagit ut pengar i en bankomat. Det är livlig trafik idag. Varför tog vi inte ut pengar i Swakopmund? Det har även handlats dryck och lite godis på en Puma-mack.

17.55 Jag har fått ett meddelande från min lokala kontakt. Hon är upptagen under morgondagen så det lär inte bli av att vi ses. Nu ska vi förbereda oss för att gå ut och äta middag.

19.10 Vi är tillbaka på välbekanta Fusion Restaurant. Jag har beställt kudu-kött och Christer tar kockens favorit, en fiskrätt från Zanzibar, gjord på kingklip.

20.10 Ännu en gång var det verkligen gott här på Fusion. Nu är vi tillbaka på The Cardboard Box och Christer försöker surfa på internet men det är en seg dator. Jag har varit i baren och köpt en kopp kaffe. Jag fruktar att jag börjar bli gammal. Det kändes inte alls kul att beställa in något alkoholhaltigt till kaffet, sjunga med i musiken eller något annat vanligt barbeteende.

21.41 Det har funderats kring vad vi gjort detta datum under våra tidigare resor. Vi har kommit fram till att vi varit både här och där. Sist vi var på svensk mark detta datum var år 2000. Nu ska väl denna tämligen händelsefattiga dag knytas ihop.

Torsdag 5 juli

07.58 Solen skiner in genom vårt ena fönster. Jag har precis duschat. En ny dag har tagit sin början.

08.53 Denna dag hade kunnat börja bättre. Båda duscharna här utanför är upptagna och de har varit så ett bra tag. Det finns ingen chans för Christer att få sig en dusch för tillfället.

09.21 Duschen blev ledig en kort stund och blev sedan upptagen igen, av Christer. Nu har vi beställt vår frukost. Vid poolen träffade vi en trebent hund, en boxer. Trots sin begränsning så springer den glatt omkring här inne på boendet.

09.50 En kopp kaffe och två pannkakor med kanel och socker är konsumerade. Det är den frukost som ingår i priset här. Nu förbereder vi oss för att lämna Waldorf Astoria och flytta till nästa rum. Det ska tydligen ligga på baksidan.

The Cardboard Box, populärt backpackerställe i Windhoek.

En gammal Volkswagen-buss har gjorts om till ett rum.

Här är vårt nya rum, Moulin Rouge.

10.19 Vi sitter just nu med vår packning i lobbyn och väntar på att vårt rum ska vara klart. Där ute fortsätter livet som vanligt. Det vore bra om vi fick rummet snart. Vi har ju lite att göra idag faktiskt.

10.49 Så har vi äntligen fått ett nytt hem. Nu bor vi i Moulin Rouge. Det är lite mera svängrum här och vi har även andra möbler än sängar. Dock luktar det målarfärg här inne. Rummet ligger längst bort i ett eget stenhus förbi en ombyggd cool Volkswagen-buss.

11.12 Idag går det inte bra. Nyckeln och låset passar inte ihop. Vi hade velat hinna till Zimbabwes ambassad nu och kollat om visum för senare i sommar. Här står vi nu istället och väntar på vaktmästaren som ska ordna det här med låset. En fågel sitter i ett träd låter som om den ropar "nä nä nä".

11.34 Nu har vaktmästaren skridit till verket. Det lät som om han sa något om "bytt lås" eller "byta lås". Ja jag vet rakt inte. Boendets hundar, den trebente och dess kompis skuttar glatt runt tillsammans med vaktmästaren.

11.45 Låset som hade gått sönder är bytt och jag har låst med den nya nyckeln. Nu går vi ut på stan.

12.28 Vi gick med raska steg den ca 20 minuter långa promenaden till Grimms Street och Zimbabwes ambassad. Vi kom till ambassaden fem minuter efter kontorstiden var slut. Vi fick dock skriva in oss hos en vakt och gå in. Väl inne hos kvinnan på ambassaden fick vi beskedet att visum tar sju arbetsdagar att ordna. Det går dock bra att lösa ett vid gränsen fick vi veta, i alla fall för oss svenskar. Nu har vi lämnat ambassaden, promenerat förbi några glada hårfrisörskor som ropade efter oss, passerat järnvägsstationen och beställt lunch inne på den portugisisk-angolanska restaurangen O Pensador.

Lunchrestaurangen "O Pensador".

12.47 Restaurangen var helt tom när vi kom. Nu har gästantalet utökats med ett sällskap afrikaner som pratar portugisiska. Det är en rimlig gissning att de är från Angola med tanke på deras språk, restaurangens tema och att Angola är ett grannland till Namibia.

13.08 Det blev en lagom stor portion som smakade himmelskt. Nu ska vi söka oss vidare in mot centrum.

13.47 För tillfället uppdaterar vi oss och omvärlden på M.A.A.S Internet Café i shoppinggallerian Wernhil Park.

14.12 Vi har surfat klart och vandrat vidare för att ta en titt på de sevärdheter vi inte hann med när vi var i stan förra helgen. Snett till vänster om oss har vi nu en vacker kyrka, Christuskirche. Framför oss går Fidel Castro Street med sin intensiva biltrafik. På vägen hit dök en ung man upp, kallade sig Andreas och ropade till oss på tyska. Att vi inte skulle vara tyskar verkade helt otänkbart för honom. Vi passerade också platsen där barbröstade kvinnor från Himba-folket sitter i traditionella kläder och säljer souvenirer. Får kvinnor från vissa folkgrupper gå omkring barbröstade på stan utan att bryta mot lagen medan andra åker in för förargelseväckande beteende? Hur fungerar det där egentligen?

14.24 Vi sitter vid en mur nedanför kyrkan och funderar. Nu reste sig Christer. Det är dags att gå vidare. Taxibilarna påkallar uppmärksamhet genom att tuta så ofta att man blir avtrubbad av allt biltutande.

Christuskirche, Windhoek.

Christer fikar kaffe och tårta på Café Balalaika i Zoo Park.

14.29 Servitrisen Matilde skrattade till då det konstaterades att Christer valt den enda bakelse, morotskaka, som inte fanns här på Café Balalaika @ the Zoo. Det är ett härligt fik mitt bland grönskan i Windhoeks centrum. Här sitter vi nu och tar det allmänt lugnt innan vi ska vandra hemåt igen.

15.32 Det har handlats ny dryck på Pumamacken vi passerade på vägen tillbaka. Kassören finns bakom glas. All handel sker genom en lucka. Varorna läggs i en korg som dras in, varorna scannas, pengar läggs på den flyttbara skivan ovanför där korgen just försvunnit in, varor och eventuell växel returneras till kunden. Här är det säkerhetstänk på hög nivå. Kriminaliteten är inte så stor här i Namibia men det mesta fungerar som i Sydafrika där man är på vakt för att skydda sig mot brottsligheten i större städer. Nu är vi tillbaka i vårt nymålade doftande/stinkande rum.

16.06 Vi sitter nu vid poolen här på The Cardboard Box och läser i våra böcker av Ian Rankin och Carin Gerhardsen. Vid ett bord bakom mig sitter holländskan vi träffade här i måndags. Hon kom tillbaka från Swakopmund en dag efter oss och dök upp här precis som vi.

17.50 Poolområdet lämnades efter att vi fått veta att även holländskan reser vidare norrut imorgon. Hon fortsätter dock hela vägen till Zambia. Här i rummet upptäckte just Christer att hans nyinköpta ryggsäck hade en rejäl reva. Den har nu lappats och lagats med hjälp av el-tejp. Nu vilar vi oss och laddar för braai (grillning) om en dryg timme.

Den trebenta hunden på The Cardboard Box springer smidigt uppför trappan.

19.39 Klockan 19.00 skulle grillandet börja men eftersom inget verkade vara på gång så avvaktade vi en stund. Nu är vi ute i bar-/restaurangdelen. Här verkar de börja göra klart för kvällens braai. Reggae eller är det ska-musik spelas. Jag är hungrig.

19.48 Nu har vi fått en oryxstex, en springbok-korv och en fårkotlett. Dessa ska vi krydda och grilla efter eget tycke och smak. Ett stort grillgaller ligger utlagt över en grillbädd som är nedsänkt i marken. Vi hade sån tur att vi fick de sista köttbitarna. Efter vår beställning var det slut. Priset är inte att klaga på. Råvarorna fick vi för ca 50 svenska kronor.

20.11 Oryxsteken och springbok-korven är färdiggrillade. Fårkotletten får stanna kvar på grillgallret ett tag till. Den är mer svårgrillad.

Christer grillar kött. Det är "braai-night" ikväll.

20.41 Grillat kött är gott men en riktig utmaning om kniven är närmare en smörkniv än ett grillbestick. Dessutom hade det ju varit smart av oss att ha köpt nåt att äta till köttet. Nu blev middagen bara kött och öl. Axl Rose i Guns´n´Roses sjunger just nu om "Paradise City" i högtalarna.

20.47 Vi är tillbaka i rummet och båda två luktar rökeri. På tal om rökeri, utanför vår dörr stod en man med ett dricksglas i den ena handen och en cigarett i den andra. Han verkade riktigt flummig och svamlade om nåt när vi ville förbi och in i rummet. Vi har just tagit årets första malariatablett. Nu återstår endast 35 innan det är klart.

22.30 Christer har utan framgång väntat vid boendets dator. Det var upptaget hela tiden. I lobbyn satt den rökande mannen, Malik. Malik som verkar vara från Malaysia var inte direkt nykter och pratade osammanhängande med tjejen i receptionen och en annan gäst. Nu börjar vi runda av ännu en dag. Vi funderar kring städer vi sovit flera nätter i. Detta är ju den fjärde Windhoek-natten på en och samma resa. I vilka städer har vi sovit fler nätter än så?

Peter äter kött i en våldsam hastighet.

Fredag 6 juli

08.03 Himlen ovanför Windhoek är faktiskt mulen. Vi var tvungna att titta mer än en gång för att tro det men det är faktiskt så. Tidigare har det varit klarblå himmel alla dagar på resan förutom när dimman rullade in från havet i Swakopmund. Vi är utsövda och redo för en ny dag. Utifrån hörs fågelsång (dock inte från den som låter nä nä nä), och bilar.

09.13 Frukostpannkakorna är uppätna fast de var svåra att skära med de slöa knivarna. Det är med tanke på det kanske inte så konstigt att vi hade problem med det grillade köttet igår. På BBC News berättas det om krisen i Syrien och om två åldrade herrar som ska ställas inför rätta för de försvunna barnen i Argentina på 1970-talet. ”Vanligt” folks barn gavs till familjer som var regimen trogen.

Frukost vid poolen.

09.46 Allt är nerpackat. Snart tar vi och checkar ut och kollar om vi får lämna ryggsäckarna i lobbyn. Vi har några timmar att fylla med innehåll innan bussen härifrån Windhoek avgår. Det var ju denna bussresa som fått ny tid och det ringdes om under resan den 11 april.

10.49 Väl nere i centrum har vi surfat lite på internet. Nu sitter vi i gallerian som finns i anslutning till hotellet Kalahari Sands. Vi är framför Checkers Liquor Shop och Lana Dry Cleaners. Här surrar en man i grön hatt om lite av varje, har välkomsthälsningar och så. Just nu försöker han inleda en konversation med Christer. Andedräkten luktar starkvaror men han konverserar artigt. Han bad om lite pengar till mat och tyckte att vi skulle skaffa oss kvinnor från Oshiwambo-folket. Nu sa han hejdå och lunkade iväg.

11.08 Efter en hel del bänksittande och filosoferande har vi nu vandrat ut från gallerian.

11.24 Det har blivit dags för den sista lunchen här i Windhoek. Vi är på The Gourmet Restaurant and Beergarden (http://www.thegourmet-restaurant.com). Det är gemytligt och trivsamt här. Vi är på en innergård som är skuggad av stora träd. Restaurangen ligger i ett komplex som heter Kaiserkrone. Vi har just fått menyer av en artig kypare.

12.50 Lunchen var mättande och god. Efter att ha tittat in på en Shell-mack för inköp av godis och dryck till bussresan har vi nu återvänt till The Cardboard Box för att svalna av. Dessutom ska vi strax hämta våra ryggsäckar.

Inne i Kalahari Sands Shopping Mall.

Christer äter en delikat lunch på The Gourmet Restaurant.

13.24 Vi har promenerat ner till Intercapes nya hållplats, den vid järnvägsstationen som vi kom till i lördags. De bytte till den här hållplatsen 1 juli, dagen efter att vi kom till staden första gången. Här finns även ett av deras kontor.

13.54 Nu är vi på plats och ombord på Intercapes Mainliner. Christer och jag ska ”bara” till Tsumeb i norra Namibia. Vår väninna från Nederländerna kommer att åka hela vägen till Livingstone i Zambia, en resa på ungefär ett dygn. Dit tar vi oss på måndag. Det är tyvärr ont om benutrymme på bussen.

14.21 Äntligen är vi på väg. Det var struligt innan alla hade hittat sin plats. Vi skulle egentligen ha startat 14.00. Sånt är livet! Vi har inte bråttom.

15.30 Först gjordes ett stopp för att bara släppa av några passagerare. Det har nu uppgraderats till ett fem minuters stopp för förfriskningar. Jag hoppas att vi håller den tiden. Vi är i Okahandja. Christer har gått ut för att sträcka lite på benen.

15.46 Det tänkta femminutersstoppet blev en kvart. Denna resa kommer att ta tid. Jag har precis beställt kaffe men kommer att få vänta. Vattnet är inte varmt än.

16.34 Jag har precis läst ut boken "Watchman" av Ian Rankin. Utanför bussen kikar en nedåtgående sol ut bakom molnen. Landskapet är platt och bevuxet av buskiga träd. Ont om benutrymme är det gott om. Ännu inget kaffe!

18.05 Runt halvtimmen sena är vi nu i Otjiwarongo. Det har blivit mörkt. Vid rasten här har Christer erbjudits att sponsra det lokala fotbollslaget. En kille kom fram med en lista och berättade att laget var "champions" men behövde pengar för att resa till bortamatcherna. Det har även provianterats lite mer färdkost inne på macken här. Värdinnan har lovat att jag ska få mitt kaffe efter det här stoppet. De serverar vanligtvis inte kaffe då det är så många ombord. Hon kommer dock att göra ett undantag för mig. Ser jag så desperat ut?

Solen förbereder sig för natt.

19.41 Ute är det alldeles svart. Bussfilmen som visats på TV:n, "Forgiven" är slut. Slut är inte vår resa. Något kaffe har det heller inte blivit. Nu vill jag mest bara komma fram.

20.28 Det har sagts hejdå/på återseende till vår holländska väninna innan vi klev av bussen i utkanten av Tsumeb. Nu är vi på snabbmatsrestaurangen Wimpy och väntar på våra ostburgare. En av servitriserna har pekat ut vägen mot centrum. Detta ställe blir en bra bas för oss när vi reser vidare på måndag. Då kliver vi ju på bussen just här. Det sades aldrig i högtalarna var vi var. Det enda som sades var att stoppet var för av och påstigande. Trots detta är några brasilianska passagerare från vår buss inne här på Wimpy och beställer mat. Jag har bjudit Christer på en malariatablett. Mina var mer lättåtkomliga. Nu kommer bussvärdinnan gåendes, hon säger till dem som står och ska köpa mat att bussen måste åka vidare.

21.11 Efter en vandring genom ett folktomt Tsumeb är vi framme vid Etosha Café (http://www.etoshacafe.com) där vi bokat rum. Här är vi helt ensamma och dörren är låst. Christer ringde ett telefonnummer men det gick bara till en telefon bakom den låsta dörren. Just nu ringer han 081-306 8106 och kollar om det går bättre. OK, någon kommer, det var ju bra!

21.24 En gallerdörr öppnades och ut kom en mörkhyad tysktalande man i morgonrock. Han visade oss först till ett rum och sa, för en av er. Därefter visade han oss till ett annat rum och sa att detta var för den andre. I detta rum fanns dock två sängar. Vi verkar vara dubbelbokade. Det har ju hänt förr, Klagenfurt 2010. Vi sa att det räckte med det andra rummet, vi behöver inte varsitt. Alldeles nyss mötte vi ställets katt. Christer har döpt mannen i morgonrocken till Morgan.

22.22 Det har tvättats kläder och på radion har vi hört ”Det stora blå” spelas och sjungas. Det var på svenska. Nu skäller en hund utanför.

22.40 Här händer det saker. Vi har hört mera sång på svenska på radion och duschdraperistången som vi trodde skulle hålla för vår tvätt gjorde inte det. Nu är tvätten flyttad och stången och draperiet på plats. Rasande tvätt och inredning har vi varit med om förr. Förra gången var den 3 juli 2001 och platsen Olomouc i Tjeckien.

23.22 Skönt att få sova, skönt med ett riktigt bra rum. Imorgon får vi se vad som finns utanför rummet. Ikväll är allt mörkt.