08.06 Det är skönt med en dusch. Nu ska vi ställa allt i ordning här i rummet. Efter det ska vi ut på upptäcktsfärd, och räta ut en del frågetecken från gårdagen. Vi bor på Etosha Café (http://www.etoshacafe.com), Tsumeb, Namibia.

09.06 Det har blivit dags för att gå ut och orientera, registrera och frukostera oss.

09.25 Vi har letat oss från rummet ut till receptionen. Där fanns det inget behov att visa pass vid incheckningen. Det har ordnats så att vi kan stanna kvar på rummet även på måndag eftermiddag. Det är bra eftersom vi reser vidare på kvällen. Radion här meddelar att Andy Murray är i final i Wimbledons tennisturnering. Vi ska bara kliva utanför dörren och bekanta oss med Tsumeb, vår nya hemstad. Hela innergården utanför rummen är en del av caféet, en stor trädgård med tropiska växter, burfåglar och mängder av bord att äta/fika vid.

09.59 Vi satte oss vid ett av borden här och köpte oss en bra frukost. Vi har även sett att man kan äta lunch här men utbudet är begränsat. Vi kanske tar lunchen någon annanstans.

Utanför vårt rum på Etosha Café.

På trottoaren utanför vårt nya hem. Det gamla gruvtornet syns i bakgrunden.

10.39 Vi har lämnat vårt rum, promenerat genom köket, en souvenirbutik och till sist tagit oss ut från Etopsha Café och vandrat längs Main Street. I korsningen vid Sankta Barbara-kyrkan såg vi två rallybilar vänta vid rödljusen. Det beror på att det pågår ett rally i staden idag, Azurite Rally. Nu står vi utanför Tsumeb Museum. I parken bakom oss pågår något evenemang. Det hörs gitarrspel och sång och det serveras mat i olika tält. Alla deltagare verkar vara vita farmare. Några har kommit med traktor.

10.56 Tsumeb är en liten stad med ungefär 16 000 invånare. Den är en gammal gruvstad men också en viktig ort för alla de turister som vill besöka nationalparken Etosha med sitt fantastiska djurliv. Etosha National Park nordväst om Tsumeb har funnits sedan 1907 och är lika stor som halva Danmark.

11.24 Vår lilla stadsvandring har gett oss information om vad staden har och inte har. Här finns enklare ställen som erbjuder mat, livsmedelsaffärer, mer rallybilar och fjortisar. Tänk att dessa tonåringar agerar precis som hemmavid. Till och med "LOL" används när de pratar med varandra. Nu har vi gjort ett kort rumsstopp innan vi strukturerar upp resten av dagen. Vi har även försökt hitta ett ställe där vi kan besöka internet men när vi gick in i huset märkt med skylten "Internet Café" hittade vi bara en trevlig kvinna och några hantverkare. Detta ställe som enligt vår guidebok skulle erbjuda internet och turistinformation erbjöd just nu ingenting. Det hade nyss bytt ägare och var under ombyggnad.

Main Street i Tsumeb.

Rallybilar väntar på grönt ljus.

Evangelisk-lutherska kyrkan i Tsumeb.

Bönder har lockats in till staden.

Christer promenerar förbi stadens bästa hotell, Makalani Hotel.

Det är dags att betala våra öl. Sydafrikanska pengar fungerar även i Namibia.

12.07 Något faller ner från träden här på Etosha Café, fyra kvinnor sitter och pratar och röker, musik på afrikaans och tyska hörs i högtalarna och mellan Christer och mig står två flaskor med en halv liter Windhoek Lager i varje. Våra vänner på bussen igår kan möjligen ha nått Livingstone i Zambia nu. Så snart vi druckit ur våra öl ska vi söka oss mot ett lunchställe vi sett på vår stadsvandring.

12.50 På vår vandring mot restaurangen Sindano Court Café & Nursery hittade vi ett internetcafé, även de var nedsläckta, urpluggade. Nu har vi beställt Wienerschnitzel och bobotie här på restaurangen. I musikväg sjunger Chris de Burgh om sin Lady in Red. Bredvid oss porlar det från ett litet konstgjort vattenfall. Nu kom flaskölen och en öppnare. Det är bra, då kan man vänta med att öppna tills maten kommer.

13.29 Det var mycket gott. Detta ställe precis som Fusion i Windhoek måste vi tipsa guideboken Lonely Planet om. Min rätt, bobotie, en traditionell sydafrikansk rätt med holländskt ursprung var kryddig köttfärsröra med ris och lök i och med kall potatissallad bredvid. Nu avslutar jag det hela med att avnjuta en espresso. Här inne går det omkring människor som bär på krukväxter, varför?

Sindano Court Café & Nursery

Peter gör några dagboksanteckningar utanför stadens museum.

Tsumeb

Det är ofarligt att stå mitt i gatan i denna lugna stad.

Diverse blommor trivs i det soliga klimatet.

14.12 Vi är åter i hemmets lugna vrå. Lugnt, för att inte säga dött är det på stadens gator. Det är lördag eftermiddag och det mesta har hunnit stänga för helgen. Nu tar vi en kort break innan vi återvänder ut för att handla.

14.59 Efter lite lurande, kraftsamlande ska vi ge oss ut för att handla något för ikväll och imorgon.

15.46 Vi har varit på livsmedelsbutiken Pick´n´Pay och handlat. Vid ingången stod en man i rött och sa "Guten Tag" till oss. Efter den insatsen gick han hem, kanske hem till den rödklädda dam Chris de Burgh sjöng om, vem vet? Det är mycket tyskt kvar i detta land. Visst, landet har varit en tysk koloni men inte sedan 1918. I affären fanns ett anslag om att de inte sålde alkohol efter klockan 13.00 på lördagar och inte alls på de heliga söndagarna. Kvällskost och frukost är köpt. Christers nyinköpta sydafrikanska godis säljs även i Australien, Portugal samt på den franska ön Réunion.

17.15 Nu har vi kommit in i vårt rum efter att ha suttit ute i trädgården här på Etosha Café och läst i våra böcker. I början av lässtunden hade jag ställets gråa katt i knät. Den ledsnade till slut och hoppade ner.

Peter med sitt håriga sällskap.

18.44 Här händer det saker. Vi har lyssnat på Christers radio där Family Radio har läst ur Bibeln om Moses och Telia har SMS:at mig om att åska är på väg in över mellersta Norrland. För att skydda känslig elektronik bör jag dra ut sladdarna. Vilken tur att jag gjorde det innan avresan.

19.23 Nu ska vi ge oss ut för att hitta något, någon eller några som är redo att ge oss mat. Vi får se hur det går.

19.36 Två kycklingrätter är beställda. De som erbjuder och serverar oss detta är hotellrestaurangen på Makalani Hotel (http://www.makalanihotel.com). Nu ska jag plocka för mig lite sallad från salladsbuffén.

20.12 Min kycklingrätt var smakfull men Christer drog det längsta strået, fann vinnaren, Chicken Sophie. Det var kycklingfiléer fyllda med räkor och med persikosås till. Vid bordet bredvid har ett mindre sällskap pratat om lite av varje. En sak som de dryftade var ormar. Vem är Sophie som gett namn till Christers mat? Inte mycket händer här i Tsumeb men mat kan de laga.

21.13 Vi är hemma, både mätta och belåtna, Då vi kom in i trädgården mötte vi några tysktalande herrar som höll på att checka in. Nu är vi inte de enda gästerna längre. Nu lyssnar vi på olika kanaler på Christers radio.

22.10 Både Christer och jag har läst ur böcker av Carin Gerhardsen. Nu börjar mina ögonlock bli tunga. Det är dags att borsta tänderna och krypa under täcket.

Chicken Sophie, helt enkelt otroligt gott!

Söndag 8 juli

08.26 Det blåser ordentligt därute. En ny morgon är född. Dagen ligger framför oss som ett oskrivet ark.

08.43 Frukosten är avslutad här inne på det söndagsstängda Etosha Café. I brist på glas skar jag upp en 0.5 liters PET-flaska. Nederdelen blev ett glas. Av halsen klippte jag till yoghurtskedar till oss. I trädgården sitter ”Morgan” och röker pipa. När vi passerade sa han "Guten Morgen" eller var det Morgan?

10.32 Här händer det inte mycket. Vi gör i princip ingenting speciellt. Fast det är ju söndag, vilodagen.

11.33 För att bekämpa rumskoman travade vi ut med siktet inställt på en livsmedelsbutik, en Spar-butik. Vi fann inget Spar. Dock kom vi till Engenmacken bredvid Wimpy där vi inkom häromkvällen. Här har vi passat på att förfriska oss, jag med kaffe och Christer med en läsk. Vi har även sett platsen där bilarna i Azurite Rally Tsumeb hade sin målgång. Det blåser verkligen i träden idag.

Etosha Café.

Peter vilar vid Engenmacken i södra Tsumeb.

12.05 Det blev en stilla promenad tillbaka till vårt rum. Blåsten har lugnat ner sig. Det är så fridfullt här inne i trädgården med fågelsång och vindsus i träden. Verkligen avslappnande!

12.40 Här kan vi inte sitta stilla. Ja visst kan vi, men då kommer vi att bli hungriga och orkeslösa. Vi måste dessutom lösa morgondagens problem. Nycklarna ska lämnas men gallergrinden måste låsas utifrån när vi lämnar boendet. Hmm, vi får hoppas att "Morgan" är här imorgon.

12.53 Än en gång är vi på restaurangen Sindano Court för lunch. Vi har beställt mat, vad annars? Det finns två anledningar till att vi är här igen. En anledning är att inget annat matställe har öppet. En annan anledning är den goda maten här. En lätt vind blåser omkring och vindspelet klingar i takt med vattnets porlande.

13.58 Jag är mätt och skuldfri. Vi har handlat lite i vår butik och är nu tillbaka i rummet igen. Nu lär vi fortsätta slöa. Vad mer kan man göra en söndag i denna stad? Det finns ett antal låneinstitut i staden. Är det ett gott tecken eller?

Man får inte köpa alkohol på den heliga söndagen.

Christer umgås med Etosha Cafés katt.

Katten vill inte att vi är i vårt rum.

16.20 Vi har suttit ute i trädgården och läst i böckerna. Vid bordet bredvid oss satt Jon Lord från Deep Purple eller i alla fall en som var mycket lik honom. Runt oss har ställets katt vandrat, suttit eller legat. När vi nu gått in så sitter den utanför vår dörr. Den vill dock inte in till oss. Den vill nog att vi ska komma ut igen.

17.20 Vi lyssnar på en brusig radiosändning från finalen i tennisen från Wimbledon. Det är final mellan Roger Federer och Andy Murray. BBC World Service sänder på kortvåg. Det står 1-1 i set och Federer bröt just till 4-2 i det tredje setet. Gemet hade tio likalägen och sex breakchanser för Federer. Bruset och störningarna gör att vi nu slutat att bevaka matchen. Vi har även funderat kring vilka som blev olympiska mästare i tennis 2000 och 2004.

18.15 Wimbledon är över för i år. För sjunde gången, tangerat rekord, har Roger Federer vunnit på gräset i Wimbledon.

19.05 Nu får det vara nog med rumssittandet. Nu går vi och sätter oss på en restaurang istället.

19.27 Det är en ny kväll, en ny middag och ett nytt hotell. Vi är på Minen Hotel (http://www.minen-hotel.com) ikväll. Vid ett långbord sitter tio äldre tysktalande vita personer, mest troligt tyskar helt enkelt.

20.06 Så var det goda slut. Båda två fick en halva var av en klotrund frukt/grönsak med mörkgrönt skal och ett gult mjukt fruktkött. Förutom detta fick vi kötträtter. Det var tyskt tema på kvällens middag. Detta hotell har mest tyska gäster så det är inte så oväntat.

20.39 Under en gnistrande stjärnhimmel vandrade vi hem. Mitt genom allt sträckte sig Vintergatan. Jag känner inte till en enda stjärnbild här på det södra halvklotet. Fast jag vet ju att det Södra Korset finns här någonstans.

22.10 Kylskåpet brummar och därute härskar natten. Vi förbereder oss för den sista natten på namibisk mark. Natten som kommer efter denna väntar ännu en natt på ett fordon i rörelse.

Kvällens middag på Minen Hotel.

Måndag 9 juli

08.37 Jag har för sista morgonen på ett tag stigit ur en dusch i Namibia. Idag är det en sådan där dag då det mest ska väntas.

09.35 Knappt hade vi satt oss till bords ute i trädgården så kom huskatten och hälsade på. Efter att vi fått beställa frukost av en omunter servitris så hoppade den, katten alltså, upp i mitt knä. Jag lyfte ner den och nu försöker den sitta hos Christer istället.

10.17 Nu har vi gjort rätt för oss. Frukost och boende är det nu betalt för ute i receptionen. Då vi sticker i afton ska vi lämna nycklarna till ”Morgan” eller som tjejen i receptionen sa, till "den gamle mannen". Nu ska vi fräscha upp oss och ta en sista dag i lugna Tsumeb. Boendet har varit lugnt och fridfullt. Här har vi vilat ut och samlat energi för det som komma skall.

Frukost på Etosha Café.

11.17 Vi hinner göra lite saker innan vi ska lämna Tsumeb senare idag. Nu är vi inne på stadens museum, Tsumeb Museum. Här har vi sett vardagsföremål från de olika folkgrupperna i ursprungsbefolkningen och just nu tittar vi på olika föremål från det första världskriget. Tyskarna dumpade en hel del artilleripjäser och annat i sjön Otjikoto 1915. Dykare har sedan tagit upp föremålen och de kan nu ses här. På vägen hit körde en utryckande brandbil förbi oss.

11.53 Nu har vi vandrat klart inom de etnografiska, filatelistiska, geologiska och historiska delarna av muséet. Denna trakt är världsberömd för de unika mineraler som finns just här. Vi tittade på dessa och en hel del annat intressant som t.ex. gammal medicinsk utrustning och skrivmaskiner. Vi är nu åter ute i vinden och solskenet. Utanför muséet finns också några intressanta saker att titta på, bl.a. ett lok och vagnar som använts i gruvdrift.

12.21 För tredje dagen i rad har vi satt oss på Sindano Court för att äta en god lunch. Vi har varierat oss vad det gäller mat men inom dryck är det samma sorts öl som tidigare, Windhoek Lager. Förutom mat verkar stället vara någon sorts handelsträdgård. Det förklarar de krukväxter vi såg i lördags.

Tsumeb Museum

En förmiddag inne på Tsumeb Museum.

Christer och gammalt tyskt artilleri.

Unika mineraler från norra Namibia.

Så här motverkades malaria i början av 1900-talet.

Narkosutrustning från den gamla goda tiden.

Ingången till Tsumeb Museum.

13.47 Nu är vi hemma igen i rum 2. Det är dags för de sista förberedelserna innan kvällens avresa. Vi har redan ordnat med färdkosten vi ska ha med oss.

15.40 För att slå ihjäl lite tid samt sätta sprätt på återstående namibisk valuta har vi tagit oss en mugg kaffe här på Etosha Café. Under fikastunden hördes musik i högtalarna, en tysk slagdänga ”Ein knall rotes gummiboot” samt en låt vi även hörde ifjol, ”Have you ever seen the rain”. I år har vi än så länge inte sett något regn. Nu är vi inne i rummet för vila och bokläsning.

17.22 Klockan tickar på. Inom den närmsta timmen ska det sista packas ner, nycklarna ska lämnas och vi ska ge oss iväg mot den plats där bussen kommer in. Frågan är den, när kommer den in? Blir det runt 19.40 enligt tidtabellen, 20.30 som den gjorde då vi kom hit eller blir det en helt annan annan tid?

18.08 Mörkret har börjat sänka sig över Tsumeb. Det knackade plötsligt på dörren och Christer gick för att öppna i tron att det var vår vän "Morgan" som knackade och ville ha rumsnyckeln. Det var det inte. Det var en medelålders vit man i en vit jacka. Han frågade något, ursäktade sig och gick. Han letade nog efter "Morgan". Christer visade vägen till det rum där han håller till.

18.38 Vi låste om oss, både rumsdörr och gallergrind och ringde på klockan. Nyckeln hämtades av "Morgan" och vi gick sakta genom den mörka öde staden. Nu är vi tillbaka där allt började, vi är på Wimpy. I ett av hörnen här på restaurangen sitter ett ungt par. Bredvid är deras packning. Ska de också med bussen? Det verkar så.

19.24 Det åts klart och vi betalade för oss. Nu sitter vi och väntar. Tjejen i paret frågade oss om vi också skulle med Intercape-bussen. Nu är våra frågor dessa, när kommer bussen och när är vi framme?

20.25 Bussen kom och vi klev ombord. Vi sitter ner, den ene framför den andre. Det är kolsvart ute. Jag tror jag ska försöka att sova lite. Detta är den andra av de resor som vi fick telefonsamtal om då vi reste runt kring Medelhavet tidigare i år. Bussen är ny och sätena riktigt sköna. Det här kan nog bli ganska bekvämt ändå.

21.06 Vi har stannat i Grootfontein och plockat upp ett holländskt par. Nu reser vi vidare norrut på en spikrak väg genom vildmarken.

Tisdag 10 juli

00.16 Den långa raksträckan hade till sist ett slut. Så här nära Angola har vi aldrig varit. Vi är i Rundu i norra Namibia. Det är kallt ute. Framför bussen, i skenet av strålkastarna, är vad vi först trodde var snö. Det är dock vit sand. Vi har gjort ett kort stopp för toalettbesök och eventuella inköp på bensinmacken här. Det är skönt att sträcka på benen.

00.38 Några passagerare har klivit av. Möjligen har några klivit på. Det är i alla fall ganska gott om sittplatser i bussen som tur är. Vi reser österut i mörkret längs den smala remsa av Namibia som kallas Caprivi Strip. När vi nått slutet på denna remsa är det dags för en gränspassage men dit återstår det ännu rätt många timmar.

03.42 Det har gjorts ett nytt stopp, denna gång i Kongola. De flesta i bussen verkar sova. Det är svårt att skriva i mörker, kommer jag att kunna läsa detta?

06.07 En knallröd, inte gummibåt, men sol stiger i öster. Bussen tutar och bromsar kraftigt.

06.24 Vi är i Katima Mulilo, gränsstad mellan Namibia och Zambia. Mini Magic står det på en låg aprikosfärgad byggnad till höger om bussen. Bussvärden har sprintat iväg i riktning mot en Shellmack. Här är folk morgonpigga. Redan vid sextiden var det folk i rörelse på väg mot dagens aktiviteter och utanför några små byggnader satt det redan damfrisörer och väntade på kunder.

Tidig morgon i Katima Mulilo.

07.01 Nu går det sakta. Vi har kört fram en liten sträcka och står nu stilla igen. Jag ser människor som pratar i mobiler. Väntar de/vi på något? Har gränsen inte öppnat ännu?

07.13 Äntligen är vi på väg igen. Vi ligger dock efter tidtabellen.

07.35 Så var vår tid i Namibia över. Det är dags att ställa fram klockan en timme och ladda för vår vistelse i Zambia.

ZAMBIA

09.14 Bussen stannade vid den namibiska gränsstationen Wenela och vi blev snabbt och smidigt utstämplade. Det syntes genast stora kontraster när vi lämnade det relativt välmående Namibia bakom oss och nådde det mer fattiga Zambia. Gränspoliserna i Sesheke satt i en liten träbarack och där inne var det ont om plats när vi skulle köa. Visum för Zambia är nu betalda (50 US-dollar) och passen är stämplade. Snart startar sista delen av denna långa bussresa. Vi har snart varit på väg i tolv timmar.

09.24 Nu rullar vi igen. I detta nu passerar vi på en bro över den mäktiga Zambezifloden. Det känns bra att vara på väg. Kommer vi inte iväg kommer vi aldrig fram.

Zambezi

Traditionella hus nära Sesheke, Zambia.

10.22 Vi passerade Sesheke och reser nu österut genom södra Zambia på en väg áv tveksam kvalitet. Landskapet är torrt och platt. Vissa gräspartier är brända. Här och där syns hus och enkla hus/hyddor. Det verkar mycket glesbefolkat här. Det syns inte mycket bebyggelse.

10.59 Bussen har stannat mitt ute i ingenting. Något verkar vara fel. Hoppas vi kommer iväg snart.

11.26 Bussen verkar vara ok. Nu har vi varit på väg i fjorton timmar. Detta är vår längsta bussresa, tidsmässigt, någonsin. Av den återstår nu 60 kilometer enligt en skylt vi nyss siktat. Bussresan är bekväm men det hela börjar kännas enformigt. Det ska bli skönt med en dusch och lite sömn senare idag.

11.51 Vi har precis rest in i den lilla nationalparken Mosi o Tunya utanför Livingstone. Christer har sett två saker genom bussfönstret. Inte helt förvånande såg han några antiloper. Det som var mer oväntat var att en man kom och gick mitt ute i vildmarken med en resväska. Med raska steg var han på väg mot ett okänt mål.

Polisstationen i Victoria Falls, helt omringad av babianer.

12.13 Vi har åkt rakt genom vår slutdestination, staden Livingstone. Först ska det tydligen släppas av passagerare i Victoria Falls vid gränsen mot Zimbabwe och sedan vändas åter in till staden igen. I Livingstone kostar en liter diesel 7566 kwacha, runt 11,20 kronor. En babian sprang just förbi utanför bussen, coolt!

13.09 Bussen letade sig tillbaka in till Livingstone och vi letade oss ut ur bussen för att hämta vår packning. Där ute var det varmt och gott om folk som erbjöd transport och annat. Vi tog vår packning och gick resolut bort från alla tjatande människor. En kille i rosa tröja ropade envist efter oss om att han visste vägen till vårt boende. Eftersom vi också visste vägen gick vi utan hans sällskap. På vägen mot boendet erbjöds vi att köpa en 50-triljoner sedel från Zimbabwe. Nu är vi i Elefantrummet/Elefanthuset på Jollyboys Backpackers (http://www.backpackzambia.com). Vad som sker närmast vet jag inte. Elefantrummet är faktiskt mer en liten traditionell hydda. Den förra gästen har glömt kvar ett par kortbyxor. Vi lämnar dessa i receptionen senare. Nu blir det dusch och sömn.

Jollyboys Backpackers, Livingstone.

Elephant Room/Elephant House.

14.34 Så har vi duschat och är nu redo att som hastigast leta upp en bankomat för att sedan betala boendet för vår vistelse här. Vi ska även lämna in byxorna. Inte våra dock utan de som var kvarglömda här.

15.21 Ännu en gång är vi miljonärer. Vi har tagit ut 1,2 miljoner kwacha vardera eller runt 1800 svenska kronor. Den aktuella valören på sedlarna är 20 000 kwacha så det är en enorm mängd sedlar i bunten. Det är hela 60 sedlar. Plånböckerna går inte att vika/stänga överhuvudtaget. Det här blir roligt.

15.41 Nu har vi betalat för oss och plånböckerna har lättat lite. Nu har jag dock allsköns olika valörer i min ägo. Detta måsta ordnas. Först ska vi dock dricka upp våra drycker. Det är en valutareform på gång i landet. De ska stryka tre nollor ska presidenten ha sagt enligt vår receptionstjej.

16.15 Nu är det sanerat och klart på den ekonomiska fronten mellan Christer och mig. Nu ska vi unna oss en lur. Det behöver vi.

17.30 Visst är det bra med en lur men en rejäl natts sömn är välkommen. Nu går det ju att göra en tidig kväll.

18.52 Mosi har läskat våra torra strupar. Vi sitter och väntar på våra elandstuvningar. Det blir middag på boendet. Mosi är landets öl och eland är en typ av antilop.

20.27 Under måltiden pratade vi med ett trevligt par som kom med samma buss som vi gjorde. De är från Nederländerna. Det var de två som klev på bussen i Grootfontein igår kväll. Heder till det holländska folket som dyker upp var helst vi är i världen. Eland var gott och säkert ännu godare i grillad form. Sötpotatisen i stuvningen var dock inte i min smak. Efter middagen surfade vi i en halvtimme på internet innan vi återvände till vår egen hydda.

21.44 Tiden den går. Vi har läst på lite om trakten runt Livingstone och vad den har att erbjuda. Christer har fått ett SMS om att hans bil har ett allvarligt fel. Det är någon spärr som löst ut och det är kostsamt att åtgärda. Snart ska vi hyddsova. Det blir den första av många nätter i Zambia. Jollyboys har fått pris för att vara det bästa backpacker-boendet i landet och är ett mycket bra ställe att bo på. Här finns en pool, restaurang, gott om hjälpsam personal, gratis skjuts till Victoriafallen, fräscha duschar och olika typer av rum, allt från vanliga rum till traditionella hus som det vi bor i.

22.14 Godnatt!

Baren/restaurangen på Jollyboys Backpackers.

En annan årstid kan det vara skönt att bada här.