08.37 Det har gått bra att hyddsova här i Elefantrummet på Jollyboys Backpackers (http://www.backpackzambia.com) i Livingstone, Zambia. Ovanför och omkring oss har vi varsitt blått stort myggnät. Det hela kändes som att ligga i en enorm burka.

09.20 Christer har gått ut ur vårt hem för att duscha i en byggnad längre bort. Jag sitter i en fällstol utanför vår hydda. Nu ska jag sluta skriva och börja läsa istället.

09.59 BBC News räknar ner inför tionyheterna som kommer strax. Vi sitter vid baren här på Jollyboys och väntar på frukosten vi nyss beställde. BBC berättar nu att Yassir Arafat ska grävas upp för att fastställa dödsorsaken. Dessutom berättas det om den ekonomiska krisen i Spanien.

Frukost på Jollyboys Backpackers.

11.37 Vi lämnade det trygga området inne på Jollyboys och har givit oss ut i stadens vimmel. Vi gick inte långt, vi är på Livingstone Museum som bara ligger 100 meter från vårt boende. Här inne i muséet har vi följt människans utveckling, från tidig stenålder till stadsliv. Nu sitter vi bland en massa vilda djur. De är dock uppstoppade. Innan vi gick in hit träffade vi på två unga herrar som ville sälja något till oss. De stod och väntade på oss på gatan utanför Jollyboys. Vi lovade att återkomma efter besöket på muséet. Vi får se om de är kvar.

12.30 Nu sitter jag på en liten öppen plats mitt inne i muséet. Vi har precis tittat på en massa saker kopplade till den berömde upptäcktsresanden David Livingstone som givit namn till vår stad. Hans afrikanska medhjälpare var uppmärksammade och det mesta om hans liv finns presenterat här. Vi lär snart tacka för oss här och fortsätta dagen med andra aktiviteter.

12.47 Vi hann se några saker till innan vi lämnade muséet, bl.a. den motorcykel som gamle presidenten Kenneth Kaunda åkte runt på i början av sin karriär. Vi hittade också några vykort i receptionen. Vi skrev också in oss i en gästbok.

Christer besöker Livingstone Museum.

Innergården på Livingstone Museum.

President Kenneth Kaundas gamla motorcykel.

13.03 Då vi kom ut från muséet började en intensiv förhandling med herrarna vi träffat tidigare, Bruno och Mike. Efter att ha kommit till en överenskommelse lovade vi att återkomma när vi hade lämplig valör på pengarna. Efter det gick vi för att köpa en bussbiljett till fredagens resa härifrån. De säljs dock bara dagen före så det blir till att köpa biljetten imorgon istället. Därpå återsåg vi herrarna och gjorde affärer. Vi köpte några snidade, svarta smycken vardera. Smyckena föreställer Nyami-nyami, flodguden som bor vid Victoriafallen. Det är bra att vara på god fot med guden. (http://www.victoriafalls-guide.net/african-mythology.html) Nu ska vi gå och äta lunch.

13.19 Solen steker och vi vandrar söderut längs Livingstones huvudgata. Vi är på väg till restaurangen Olga´s (http://www.olgasproject.com), som förutom en italiensk restaurang/pizzeria har rum för uthyrning och driver ett projekt för utsatta ungdomar i trakten.

13.39 Det har beställts pizzor och öl. Pizza är, som Christer just sa. Något som man lever på ett tag. Här på Olga’s är det lugnt och fridfullt trots att det sitter amerikaner här. De brukar ju ofta vara ganska högljudda.

Pizzalunch på Olga´s Restaurant.

Peter står givakt i Livingstone.

Några uniformsklädda flickor på väg hem från skolan.

15.28 Sightseeingen i Livingstone är avslutad för idag. Staden har gott om affärer och bra restauranger men har inte så mycket mer att se än det museum vi besökt idag. Det är ju Victoriafallen som är den stora turistmagneten här i södra Zambia. Vi handlade på stormarknaden Shoprite innan hemgång. Christer har bland annat köpt nål och tråd. Han ska laga den uppkomna revan i sina byxor. Nu blir det deckarläsning vid poolen.

15.56 Jag har doppat mig från midjan och ner i poolen. Något mer än så blir det inte. Det är på tok för kallt i vattnet. Det är synd att vi inte fått njuta av våra pooler på resan men det beror ju på årstiden med sina kalla nätter.

18.14 Skymningen faller och vi är tillbaks i Elefanthyddan. Christer jobbar för fullt med att laga revan i sina shorts. Det är ett hårt jobb men det måste göras. Den dåliga belysningen här gör det inte enklare heller.

19.14 Det gick trots allt riktigt bra att för hand laga byxorna med tråd och symaskinsnål. De enda nålarna Christer hittade var nålar till symaskiner och det krånglar ju till det lite att ha tråden genom spetsen på nålen när man ska sy. Just nu skrivs det vykort. Vi hittade ju några idag, det är inte det mest lättfunna i Afrika.

Livingstone

Christer lagar sina trasiga byxor.

19.50 Vykorten är färdigskrivna. Vi hör hammarslag, porslinsklirr, sorlet från andra gäster, syrsor och musik. Det väntas på kvällens middag. Idag har allt gått så fort.

20.30 Här sitter vi i godan ro och avnjuter var sin kaffe på maten. Plötsligt, och inte bara en gång utan två, så hoppar de små förpackningarna som varit kring malariatabletterna upp ur askkoppen vi lagt dem i. Har de fått eget liv? Några amerikanska ynglingar har ylat mer än lovligt högt. Både killar och tjejer i en större amerikansk resgrupp verkar mer intresserade av att titta ner i sina glas och flaskor än att titta på Zambia. Visst har även vi varit i 20-års-åldern men var det verkligen så häftigt att dricka alkohol och få vara utan sina föräldrar?

21.34 På den lokala radion pratas det om familjeplanering, vikten av kondomanvändning och vikten av att informera unga om detta. Vi slappar i vårt lilla hus och lyssnar på Christers resradio.

21.56 Nu lyssnar vi på sportradion. En rugbymatch slutade 87-88. Då det gäller fotboll var en match inställd på grund av en begravning, var det bollen som var död? I en match mellan två polislag vägrade ordinarie domaren att döma, han vågade inte döma när poliser spelar. En ersättare sattes in men då matchen var slut vägrade förlorarna att erkänna resultatet eftersom det var fel domare. Några av lagnamnen i de lägre serierna är African Explosives, Tenth Planet och Chipata Municipality Council. Dessutom fanns det en del fängelselag som spelat. Var det plitarna eller internerna som spelade?

Torsdag 12 juli

08.23 Om en månad vaknar jag upp hemmavid för första gången på ett tag. Idag har jag vaknat upp för frukost, minibussfärd, falltitt och en hel del mer. Jag ser fram emot en spännande och upplevelserik dag.

09.03 Sky News TV-rapporterar om tragiska nyheter. O2:s mobila nät är helt utslaget i Storbritannien. Det går inte att använda mobilerna till SMS, internet med mera. Bitvis ska det dock vara möjligt att föra telefonsamtal med talade ord. Vi har precis beställt vår frukost.

09.29 Vi väntar ännu på vår stora engelska frukost. Nu är det ont om tid. Om en halvtimme går gratisbussen till Victoriafallen och vi vill göra oss klara innan dess, bl.a. borsta tänderna och byta skor. Folk som har beställt långt efter oss har fått sina frukostar. Killen vid disken sa precis att frukostarna kommer snart. Det var ju bra.

Turister från bl.a. Kongo, Israel, USA, Slovenien och Sverige väntar på avfärd mot Victoriafallen.

09.52 Det kom inga frukostar överhuvudtaget och vi gick för att avbeställa. De hade inte ens börjar tillaga vår mat. Vi fick två toastsandwichar som kompensation. Dock har vi ju betalat för mer än så! Detta ska vi ta upp med dem som bestämmer senare idag. Efter blixtbesök för toabestyr är vi nu, något småförbannade, ombord i minibussen. Jag ville komma fram lugn och fridfull för att kunna hänföras. Nu är jag mest bara jävligt sur. Fy satan vilken skitstart på dagen! Upp tidigt för att sitta och vänta på en frukost som inte kom och sedan en utflykt på tom mage är ingen höjdare.

10.02 Vår minibuss har tagit oss från Livingstone ner till gränsen till Zimbabwe och ingången till Victoriafallen. Chauffören varnade just för att babianerna runt omkring vattenfallen grupperar sig fem och fem och tar mat av folk. Vilken tur att vi inte har tagit med någon mat.

10.09 Vi har skrivit våra namn i en gästbok, betalat 20 amerikanska dollar i inträde och tagit oss in till området runt Victoriafallen.

10.20 Vi har vandrat en kort sträcka på en stenbelagd stig och nått första utsiktsplatsen. Vattendiset stiger sakta upp genom de dubbla regnbågarna. Otroliga mängdes vitskummande vatten kastar sig handlöst ner till höger om mig. Dånet är snudd på öronbedövande. Vi är vid Victoriafallen eller som de också kallas på det lokala språket lozi, Mosi-Oa-Tunya. Namnet betyder, röken som dundrar.

Vi följer en gångstig mot dagens stora attraktion.

Dubbla regnbågar över Victoriafallen.

Peter skriver i sin dagbok och njuter av utsikten.

Zambeziflodens vatten rinner mot ett av världens mäktigaste vattenfall.

Christer sitter vid Zambezi.

Christer upplever naturkrafterna på nära håll.

Taggigt träd vid Zambezis strand.

Victoriafallen (Mosi-Oa-Tunya).

10.42 Jag sitter just nu uppströms den östra katarakten av Victoriafallen med högra foten nere i Zambezifloden. Helcoolt! Upp till 500 miljoner liter vatten passerar varje sekund här i Victoriafallen som fått sitt namn av David Livingstone 1855. Han syftade på drottning Victoria såklart!

10.55 Vi har vandrat vidare, bort från Zambeziflodens lugna lopp. Vi promenerar nu mot nya vyer och vinklar. På vägen passerade vi en staty av David Livingstone. Det är torrtid och sol men här vid fallen är det vatten i luften, växtligheten grön och frodig.

11.15 Vi har en sagolik vy över fallen. Mellan oss och katarakten är det ett staket och en klyfta dit vattnet störtar ner. Christer har klätt in sin lilla ryggsäck i det gula regnskydd som ingår. Det är det skydd som han oväntat fann tidigare i år i Istanbul.

11.24 Vi har återsett och hälsat på några tyska tjejer som var med på samma buss som oss, den som tog oss hit från Namibia. Vi har passerats av folk som går omkring här i hyrda regnrockar. Vi har inga, det ska bara bli skönt med fukt efter alla torra dagar.

11.31 Nu har vi gått, nej sprungit i full fart över Knife Edge Bridge. Det är en gångbro som sträcker sig högt över floden nedströms fallen. Diset, stänket, regnet från fallen gjorde oss fuktiga, genomblöta. Nu sitter jag mitt i grönskan och fallens dån. Hela området här finns på UNESCO:s världsarvslista. En bit bort är järnvägsbron Victoria Falls Bridge som förbinder Zambia och Zimbabwe. Den är en populär plats för bungyjump bl.a.

12.02 Åter en gång har Knife Edge Bridge raskt korsats. Innan dess har vi vandrat runt på diverse skogsstigar i den lummiga grönskan. Denna gång hade jag skydd av mitt paraply på bron. Nu sitter vi på samma bänk som för knappa timmen sedan. Jag har börjat få slut på ord för att beskriva hur fantastiskt det är här vid Victoriafallen.

Christer försöker filma i den fuktiga miljön.

En våt utsiktsplats.

Bron mellan Zambia och Zimbabwe.

Vi hade inte tid, hade inte råd, eller var det en annan anledning?

Knife Edge Bridge

Fiskare i Zambezifloden.

12.17 Så var vi tillbaka uppströms vattenfallen. Ute i Zambezifloden går en svart man omkring med ett vitt linne och en håv. Denna plats, detta område är helt fantastiskt. Visst, jag har hört talas om och läst om det tidigare men en personlig upplevelse slår allt.

12.57 Efter att ha avnjutit fallen avnjöt vi varsin kolsyrad dryck inköpt i en liten kiosk inne i skogen. Försäljaren var noga med att ta tillbaka tomglasen. Nu har vi börjat vandra längs en stig och har precis träffat några babianer. De finns överallt här i skogen och i slänterna vid vattenfallen.

13.15 Babianerna fotograferades och filmades av oss. En av aporna satt på en trädgren och lekte med en filt som han/hon hittat någonstans. En annan hade hittat en Pepsi-burk som leksak. Nu är vi vid ett minnesmonument över stupade i första världskriget. Runt om oss sprider en bevattningsanläggning fukt i den torra vegetationen.

13.39 Nu är det slut med vattenfallsvyer och apkonster för idag. Efter att ha köpt några fler vykort i en souvenirbutik åker vi just nu i en blå taxi tillbaka norrut mot Livingstone.

En babian med en ny leksak.

Babianridning

Naturfotograf Johansson i arbete.

Vår vänlige taxichaufför stannade så att vi fick titta på elefanter söder om Livingstone.

13.57 På återfärden fick vi se några elefanter som stod i en nästintill uttorkad flodfåra. Väl framme i Livingstone gick vi och köpte bussbiljetter till morgondagen. Det finns två typer av bussar, Business Class och Ordinary. Vi fick förklarat vad som skiljde på de båda och valde Business Class. Priset var överkomligt. Nu är vi på Rite Grill and Pub och ska luncha. Servitrisen påpekade att mitt val, Ranch Sirloin var segt så jag bytte rätt. I väntan på maten ska vi skriva återstående vykort.

15.13 Vi fick vänta ett tag på maten men det var det värt. Servitrisen kom tillbaka till vårt bord och undrade oroligt om det verkligen var gott. Jag fick förresten det jag först beställde trots allt. Nu ska vi bara hämta andan innan vi går till receptionen på Jollyboys och berättar om frukostincidenten.

15.33 Nu har vi donerat två böcker av Carin Gerhardsen här på Jollyboys. Vi har dessutom köpt datatid och fått pengar för mellanskillnaden mellan det vi beställde och det vi fick till frukost. Efter denna insats har vi satt oss i en stor skön soffa under ställets utkikstorn. Bredvid oss ligger en svart katt och myser.

16.29 Jag vet inte om det beror på att jag sitter bekvämt, boken, klinkandet från en ukulele eller den starka färgdoften. Hur som helst känner jag mig slö. Kanske är det dags att göra annat?

17.19 Det känns som om jag skrivit detta förr. Vi har varit på livsmedelsbutiken Spar och handlat och nu dricker vi kaffe. Den första dagboken börjar lida mot sitt slut men det finns en till att ta fram.

18.27 Nu packas det för fullt i Elefanthyddan. Imorgon ska vi ju resa mot landets huvudstad. Innan den blev det så var faktiskt Livingstone huvudstad. Detta var dock inte i Zambia utan när området hette Nordrhodesia. Staden har också ett afrikanskt namn, Maramba. En kristen radiokanal som vi lyssnar på meddelar att lite smisk är fostrande och ger framgång i skolan.

20.38 Efter en god middag här på boendet har vi nu surfat lite på internet. Där har vi fått veta att Yevgeny Kafelnikov från Ryssland tog OS-guld i tennis 2000 och att Nicolás Massú från Chile vann 2004. Tänk vad man glömmer! Nu är dagboken slut och snart den här dagen med.

Här kan gästerna på Jollyboys sitta och läsa, spela spel eller bara slappna av.

Det är skönt att ta det lugnt efter en dag fylld med upplevelser.

Fredag 13 juli

06.50 Det är uppfriskande svalt inne i hyddan. Det är ännu en resdag. Detta sker på ett datum som vi förknippar med underliga händelser, 13 juli. Dessutom är det fredag den trettonde idag. Man undrar vad som kommer att hända. En ny dagbok är inledd. Denna dagbok är en gåva från Patricia, en indonesisk kvinna som följer våra resedagböcker.

08.03 Idag fick vi vår engelska frukost precis som vi beställt den. Den är så mycket godare här än i England. Det beror på att bacon och korv av mycket god och köttig kvalitet. Personalen i baren var väldigt servicevilliga idag. Har de fått skäll sedan gårdagens strul? Nu ska vi packa och om en timme är vi på väg.

08.40 Så var vi utcheckade från Jollyboys Backpackers. Vid receptionen frågade en mörkhyad kille om vi var från Sverige. Han själv kom från Norge men hade afrikanskt ursprung och skulle med samma buss som oss. Nu sitter vi på den blå bussen från bolaget Mazhandu Family Bus Service Ltd. Varje plats har en egen display på sätet framför. Ute är det +14° varmt och 71% luftfuktighet. En liten korpulent brittisk dam sa just till en ung man att det var större chans att få upp henne på bagagehyllan än hans sportbag. Innan jag klev ombord köpte jag tre 10 biljoner-sedlar från Zimbabwe. De säljs som souvenirer numera. Landet har ju givit upp sin egen valuta och har nu amerikanska dollar istället.

Avfärd från Livingstone. Bussbiljetter köps i den blå kiosken i bakgrunden.

Det är en modern bekväm buss på dagens resa.

09.21 Vi har lämnat Livingstone, Jollyboys och Elefanthyddan bakom oss. Det har varit ett OK boende men kändes lite väl enkelt och mörkt inne i hyddan från och till. Det var dock mysigt att sova där. Nu erbjuder sätes-TV:n filmen First Blood.

10.20 Vi har rest norrut på en bra väg och resan är bekväm. Ett stopp har gjorts i Kalomo. I utkanten av orten såg vi en amerikansk skolbuss. Vi såg flertalet sådana ifjol i Centralamerika och nu även här. Alla små orter vi passerar har postkontor. Hur har man råd med det i Zambia men inte i Sverige?

11.07 Ett antal säten bakom oss pratar den afrikanske norrmannen med en amerikan som verkar vara mormon. Han pratar oavbrutet om Jesus, familjen och diverse moralfrågor. Många av passagerarna ombord verkar vara på väg till Lusaka för att ta ett flyg hem därifrån. Vi ska dock stanna där.

12.27 Solen strålar på oss vid halvtimmesstoppet strax utanför Monze. Vi hade utlovats denna rast en hel halvtimme men det räckte med en tutande bil i närheten så återvände flertalet av passagerarna till bussen. De trodde att det var en signal från vår buss och att den tänkte åka. Vi är dock kvar utanför. Här står en man och säljer fisk. Väl ombord igen ska vi smaka på den snacks som ingår, Mirinda apelsindryck och ett litet rostat bröd i en förpackning. Det är ju lite lyx när man åker Business Class.

Vår buss har stannat i Kalomo.

Mazhandu Family Bus kör med moderna kinesiska bussar.

Vi tar en paus och sträcker på benen i Monze.

12.48 Vi gick ombord igen och stoppet blev kortare än 30 minuter. Alla var ju ombord så varför skulle bussen vänta. Landskapet är oregnat och vi kommer allt närmare Lusaka.

13.48 På vänstra sidan är det torrt och bitvis svartbränt gräs. Till höger är gräset både torrt och grönskande.

14.17 Det är berg vid horisonten och nyss åkte vi över en flod. Vi kommer allt närmare huvudstaden.

15.29 Vi rullade sakta in i Lusaka och kom till sist fram till en rörig busstation, Inter City Bus Terminal. Det var ett mirakel hur vår chaufför lyckades tränga sig in på stationsområdet med bussen utan att krocka eller backa över någon människa. Nu åker vi i en taxi med en trevlig chaufför som väntade utanför bussen.

15.51 Chauffören John körde oss till vårt bokade boende Kalulu Backpackers Hostel (http://www.backpacklusaka.com). Han har skrivit upp sitt telefonnummer, 0977700296, så att vi kan ringa honom om vi behöver skjuts igen. Vi betalade för oss och är i ännu ett rum. Det finns inget rumsnummer men nyckeln har en stjärna som nyckelring. Nu väntar vi på växeln på 6000 kwacha. Lusaka är, om jag inte räknat fel, den 75:e huvudstad som jag skriver dagbok i.

17.33 Jag har varit ut och tagit kort på hunden och de två kaninerna som håller till här i trädgården. Hunden verkade vilja leka tafatt och det ville kaninerna med. De for runt tälten ute i trädgården innan de ledsnade på det hela.

Souvenirsedel från Zimbabwe.

Kalulu Backpackers, Lusaka.

Han är tjuv, han jagar kaniner, han är hund på Kalulu Backpackers.

Hund och kaniner på bakgården.

18.13 Nu har vi bestämt oss för att gå och äta middag här på boendet. Undrar om det erbjuds kanin möjligen?

18.18 Just som vi beställt hamburgare och spaghetti bolognese så försvann strömmen och det blev genast helt mörkt vid vårt bord. Dessutom kom nu beskedet att det inte finns någon spaghetti.

18.47 I stearinljusens sken skrivs detta. Det är alltså fortsatt strömlöst. Fast det är ju den 13:e juli. Visst ja, toaletten vägg i vägg med rummet är dessutom ospolbar. Hej, nu återkom ljuset och ett enerverande larm ljuder i närområdet. Nu tystnade det och ljusen blåses ut.

19.21 Nu kommer maten, detta ska smaka gott.

19.53 Både Christer och jag är mätta. Burgarna var inga kulinariska sensationer. Det var dock mat och sådant behövs ju då och då.

20.21 Det knackade på dörren. Jag öppnade och där stod kocken. Han undrade om vi ville betala. Vi talade om att vi betalat i baren. Men, ni ska betala till mig sa han. OK sa jag då gör vi det från och med nu! Bra, sa han jag är i köket, kom dit och betala. Men vi har ju betalat, kontrade jag. Har ni? Ja, i baren. OK, bra sa han, log och gick. Från och med nu beställer vi all föda i köket och dryckerna i baren.

Strömavbrott

Lördag 14 juli

09.13 Idag fyller Sveriges kronprinsessa Viktoria 35 år. Vi är inte inbjudna på kalaset. Istället har vi varit i köket här på Kalulu Backpackers och beställt vår frukost. Kalulu är förresten namnet på en sagokanin som förekommer i traditionella berättelser här i Zambia. Med tanke på det är det ju passande med kaniner i trädgården här.

10.25 Det var gott med frukost. Det hängde massor av flaggor i baren så vi hann med lite flaggfrågesport också innan vi gick tillbaka till rummet. Nu står vi utanför boendets grind. Vi ska ut och se oss omkring i Zambias huvudstad.

Peter äter frukost och blir förhörd på flaggor.

10.48 Tänk vad som kan hända på en vandring från boendet. En passerande bil saktade in och en kvinna i bilen sa plötsligt ”Sweet and sour”. Det var dock inte till oss och nedsaktningen berodde på en vägbula. Man undrar vad deras samtal handlade om, kinesisk mat? Senare såg vi militärpolislastbilar. På flaken satt det fullt av uniformklädda människor. En av dem blåste i en gul vuvuzela. Nu har vi nått Levy Business Park/Mall. Det är en stor modern shoppinggalleria som öppnade i november 2011.

11.38 Vi har sett oss om i den fräscha gallerian. Här känner man sig enkel som person och i klädsel. Bland annat har vi sett en familj med indiska drag, mamma, pappa och en dotter i femåråldern. Hon bar världsvant på sin mammas handväska och gick på samma vis som mamma. Dottern granskade intresserat skor och väskor i en fin butik under det att mamman också tittade runt. Nu är vi på restaurangen/caféet Mugg & Bean i ännu ett land. Det ska bli förmiddagskaffe.

Porten till Kalulu Backpackers Hostel.

Gatan där vi bor, Broads Road.

Vi är på väg till en shoppinggalleria som är så ny att den inte finns på våra kartor.

Inne i gallerian Levy Mall.

Peter på vandring i Lusaka.

Cairo Road, Lusaka.

12.16 Det var lite tråkigt med bara kaffe här på Mugg & Bean men det kändes tidigt med lunch och annat tilltugg var onödigt dyrt.

13.04 Vi lämnade så småningom gallerian bakom oss. Vi försökte hitta ett internetcafé där utan framgång. Vi har nu förflyttat oss ett kvarter västerut och har vandrat längs den hektiska huvudgatan Cairo Road. Här hittades ett internetcafé och nu har det surfats lite. Det var ett tag sedan vi uppdaterade oss om omvärlden.

13.34 Vitt, sa jag till servitrisen på frågan om brödet till min serbiska svarma. Vi är på Zoran Café, på andra våningen i gallerian Levy Mall dit vi återvänt. Restaurangen ägs av en serbisk familj. Paret vid bordet bredvid kan även de vara från Balkan. Språket och utseendet tyder på det.

14.49 Det var riktigt god lunch. På hemvägen har vi donerat 1000 kwacha vardera till några barn som representerade en kristen organisation. De var noga med att de skulle få varsin sedel. Det räckte inte att ge pengar till en av dem.

Christer väntar på sin lunch på Zoran Café.

Lusaka

15.17 Efter att jag gjort en överslagsräkning gällande budgeten och Christer konstaterat att det är lite vatten i handfaten borta vid duscharna på bakgården så sitter vi vid poolen för att koppla av.

15.37 Vi fick besök här vid poolen av hunden som håller till här. Rätt snart var vi inte så intressanta längre. Hundens fokus övergick till en plastkasse som någon gäst lämnat. I kassen hittades ett brödstycke som glatt och snabbt konsumerades av den glade jycken.

16.32 Det hände inte mycket mer och dryckerna tog slut. De lånade stolarna återställdes och nu är vi tillbaka i rummet en stund.

18.01 Jag har varit och tvättat kläder. Det första försöket misslyckades på grund av vattenbrist. Det andra försöket gick bättre och nu hänger min tvätt på en tvättlina.

18.38 Jag har precis fått tillbaka kwachan (växeln) från receptionen och här sitter jag i godan ro och väntar på Christer som är iväg och tvättar. Plötsligt hör jag inte ett, utan två, på varandra följande förfärade skrik. Jag gick ut för att kolla vad som hänt. Det visade sig att en liten mörkhyad kille hade tittat in till brittiskorna i rummet bredvid vårt. Hans plötsliga ankomst skrämde slag på en av dem och hon skrek rätt ut. Detta skrik skrämde den lilla killen och han skrek han med.

Vi har återvänt "hem" efter vårt strövtåg i huvudstaden.

Här bestämmer jag!

19.01 Det började bli middagsdags och vi gick ut till köket. Där hittade vi inte någon alls och vi gick istället till baren för att fråga efter mat. Bartendern försvann och vi började prata med två förfriskade herrar i övre medelåldern. En verkade intresserad av oss och vår resa. Den andre pratade något konstigt språk, afrikaans? Bartendern återkom med beskedet att kocken gått hem för dagen. Bartendern rekommenderade istället ett annat boende, Broads Backpackers Lodge längs samma gata. Vi gick dit och vid entrén till deras restaurang har vi beställt Spaghetti Bolognese. På TV:n här har en fotbollsmatch från kenyanska ligan precis börjat.

19.32 Ljud och människor strömmar ut från köket. Någon mat har vi däremot inte sett till. Matchen från kenyanska Premier League är mellan Ulinzi och Western Stima.

19.45 En man vid entrén ringde just ett samtal. Ett av orden som hördes var "spaghetti". Första halvlek i den kenyanska TV-matchen är snart slut. Förutom bord och stolar finns här även några kantiner med buffémat. Folk kommer in, lägger för sig i frigolitlådor, betalar och går.

20.03 Andra halvlek i matchen har börjat. En irländsk tjej vid bordet bredvid sa för ett tag sedan att hon väntat i en och en halv timme på sin mat. Men som Christer säger, i ett litet kök med många beställningar kan det ta lite tid. Nu fick grannbordet med irländskan och 5-6 personer till några rätter.

20.37 Nyss kom beskedet att maten är på väg. Först tyckte vi att de sa, "The dish is out", rätten är slut. Det som sades var "They are about to dish out".

20.59 Vår mat kom och under det att vi åt den verkade kocken och en indisk gäst ha en diskussion om hur en specifik rätt skulle tillredas. Nu är vi hemma igen och har konstaterat att toaletten vid vårt rum går att spola men det är stopp i den, hurra! Nu ska jag gå och kolla min tvätt.

Äntligen fick vi vår middag.