07.30 Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud. Det är full fart på det befjädrade djurlivet utanför hus nummer 5 där vi bor. Det är den sista lördagsmorgonen på afrikansk mark på ett tag. Om en vecka bör vi vara tillbaka i Sverige om allt går som planerat. Än är vi dock kvar på Okavango River Lodge, Matlapaneng, Botswana.

08.09 Det är som sagt ett varierat utbud av fågelläten. Det är vanligt kvitter men även duvan som vi tycker ropar "stavhopparn", en annan som låter "Hooo" och sen ett litet trummande läte, jag har döpt fågeln till "snarkaren". Nu ska vi fundera ut vad vi ska ha till frukost. Då skulle det förvisso vara bra om jag kom ihåg utbudet som erbjuds här.

08.42 Det har beställts frukost. Ännu en gång på våra resor ska vi äta engelsk frukost. På tal om engelsk så tog en brittisk dam precis brons i judo 78+ kg. Hon heter K Bryant.

08.58 Nu tog kinesiskan Tong Wen också brons i samma viktklass. Är det två bronsmatcher i denna gren?

09.14 Det blev inget mer OS-tittande för oss. Några sydafrikanska gäster ville absolut se uppsnacket inför rugbyfinalen, Chiefs-Sharks. En annan gäst skulle absolut röka. Ett glädjeämne var den beiga hunden som med vädjande blick och saliven rinnandes tiggde om mat från vårt frukostbord. Efter betalningen av frukosten hörde vi oss för om möjliga utflykter imorgon. Vi har nappat på en kanotfärd i detta världens största inlandsdelta. Nu är vi tillbaka i rummet/huset för planer och strategier.

Peter framför baren/restaurangen på Okavango River Lodge.

En hund tar det lugnt i morgonsolen.

Peter står på den sandiga infarten till Okavango River Lodge.

Vi väntar på transport till Maun.

Christer i torr och solig miljö.

Det var många olika saker som passerade innan det kom en minibuss.

10.37 Vi öppnade vår dörr och tittade ut. Där utanför huset stod två getter och tittade på oss. Nu har vi lämnat vårt hus och vi är ute vid landsvägen. Här passerar en och annan bil men även ännu fler getter. Biljetter ska lösas på minibussen vi ska åka med in till Maun. Vi har även sett en åsna och en fågel med långa stjärtfjädrar och krökt näbb.

10.58 Ettans minibuss, den vi ska åka med, har kommit körandes från Maun. Nu ska den väl åka och vända på ändhållplatsen. När är den tillbaka så att vi kan åka med?

11.09 Minibussen med nummer ett återkom, blinkade höger, blinkade vänster och körde förbi. Den var fullastad, attans minibuss. Nu står vårt hopp till den andra ettan som precis passerat här på sin färd från Maun.

11.15 GAPE 10 står det på den gula tröjan som bussvärden har. Vi är äntligen i en minibuss på väg mot Maun. Faktum är att när det väl kom en minibuss så kom ytterligare en annan alldeles efter.

12.13 Kaizer Chiefs stod det också på bussvärdens fotbollströja. Nu har vi efter framkomst vandrat runt i den lilla staden Maun och sett vad som finns här. Det har köpts några vykort och dryck på en bensinmack. Nu sitter vi ner och funderar på vårt nästa drag. Vi har förresten sett en liten frisörsalong, ett litet enkelt skjul med plåttak längs trottoaren.

Billig frisör i Maun.

Maun

Fastbunden men glad åsna.

Människor med mer pengar än vi ser Afrika i såna här fordon.

Peter äter lunch på Nando´s.

Vissa svenskar kör bil till södra Afrika.

13.10 Nästa drag blev att växla pengar. Vi fick nya pula och på köpet fick vi surfa gratis på internet, kalasservice. Jag hittade inget om ett botswanskt guld i OS men väl tre svenska silver. Det hade tagits medalj i fälttävlan, någon skyttegren och damernas triathlon. Nu väntar vi på vår lunch här på Nando’s, en av få vettiga restauranger här i centrala Maun. Ute vid flygplatsen finns fler ställen men dit är det en bit.

14.03 Lunchen var som vanligt bra på Nando´s. Den avslutades och vi gick ut. På parkeringen utanför stod en gul bil med svenska nummerplåtar, SXK 871. På bilen stod det, OnTheRoadAgain.se, Stockholm till Kapstaden. Nu har vi gått ut ur staden, passerat en bro och kommit till ingången till parken vi planerat att besöka. Det blir inga gräsätande däggdjur för oss. Parken är, precis som befarades igår, stängd. Den är det på grund av översvämning i området. Vattnet står fortfarande högt här trots torrtiden. Det är riktigt varmt idag.

15.37 Vi gick in på livsmedelsbutiken Shoprite och handlade. Det köptes drycker och tuggbart för framtiden, framför allt inför morgondagens utflykt. Hemresan var tänkt att bli med minibuss. Det kändes dock jobbigt att tränga in sig i en sådan med allt det inköpta. Det blev en taxi istället. Här hemma har vi bokat och betalat för en utflykt i morgon. Christer har fått ett SMS från sin pappa. Abdullah från Sundsvall har köpt hans gamla SEAT. Vi har kommit fram till att alkoholhaltiga drycker säljs i speciella butiker här, precis som vi tidigare anat.

Några getter på väg till stan.

Thamalakane River utanför Maun.

Christer och några åsnevänner.

Som vi befarat var dagens utflyktsmål stängt.

16.36 Det har beställts eftermiddagskaffe här på Okavango River Lodge. I OS och dubbeltrapp, damer, ser det lovande ut för två damer från den Appenninska halvön. Det är en italienska i ledningen och en dam från San Marino som har chans att vinna brons.

18.01 Vi klarade av att dricka vårt kaffe. Hur det gick för skytterskorna vet vi icke. Något annat vi vet är när bussen från Maun avreser på måndag. Vi fick denna värdefulla information från mannen som jobbar i baren.

20.56 Dagens middag har ätits. Ännu en gång är vi mätta och glada. Nu tittar vi på friidrott från London-OS på TV:n här i restaurangen. Snart är det herrfinal i längdhoppning med svensken Michel Tornéus. Nu kastade en kroatiska 68,11 i diskus. Det räcker för stunden till ledning.

21.48 Vi återvände till rummet och nu har vi packat det mesta för morgondagens äventyr. Vi ska ju ut på en tidig utflykt. Dessutom ska vi byta hem i morgon. Det har blivit dags att lämna vårt hus (chalet) för ett enklare boende, ett tält.

22.59 Det blev inte mindre än tre brittiska friidrottsguld i kväll, herrarnas längdhopp och 10 000 meter samt damernas sjukamp. Jamaicas Shelly-Ann Fraser-Pryce sprang hem damernas 100 meter och vi har en stor spindel på väggen här inne hos oss. Enligt vår guidebok så är alla farliga spindlar i landet små så vi tar det lugnt. I morgon blir det till att kliva upp tidigt. Tänk, här är man ledig, har semester och ändå kliver man upp vid den tid man går upp då man jobbar.

Eftermiddagskaffe på Okavango River Lodge.

Vi tittar på OS i restaurangen.

Solnedgång vid Okavango.

En spindel modell större hälsade på.

Myggnäten är nedfällda, dags för ännu en natt i Afrika.

Söndag 5 augusti

06.35 Så sakteliga återvänder ljuset och fåglarna där ute. Idag ska det bli en spännande dag. Vi är ju inbokade på en utflykt. Som om det inte var nog så ska vi också få ett nytt tillfälligt hem under dagen.

07.05 Nu har det blivit dags att gå ner till restaurangen för att äta en stadig frukost. Jag tror att jag ska ta pannkakor. Jag vet i alla fall att jag ska/måste ha kaffe.

07.21 Det blev inga pannkakor och inget kaffe heller. Nyckeln till köket är tyvärr inlåst på kontoret. Den som har nyckeln till kontoret är inte här än. Klockan 08.00 ska vi bekräfta utflykten, checka in och påbörja färden med båt härifrån. Innan dess vill vi ha ätit frukost. Hur ska det nu gå till?

07.39 Nu har vi definitivt lämnat chalet nummer 5 bakom oss. Våra ryggsäckar står inställda på kontoret. Det har varit en ryckig, mindre trevlig start på dagen. Jag hoppas att det blir lugnare nu. Det verkar var sommarens förbannelse, varje gång vi vill ha en lugn start och en stadig frukost innan en äventyrsfull dag så krånglar saker till sig. Först var det i Livingstone innan Victoriafallen, sedan i Senga Bay innan en tidig bussfärd och nu detta innan delta-utflykten. Jag hoppas på lite lugn och ro nu. Det behövs.

08.21 Frukostarna är avklarade. Nyss fick vi beskedet att den första båten för dagen är på gång hit. Har de väntat på oss eller? Vi har fyllt i varsin ansvarsfrihetsdeklaration inför dagens utflykt. Med andra ord kan vi bli uppätna av krokodiler eller drunkna utan att nån tar på sig ansvaret. Då jag lämnade in papperen så låg nyckeln till vårt hus (nr 5) på bardisken. Har någon redan flyttat in eller?

Dagens stora äventyr tar sin början.

I motorbåt på väg till kanotlägret.

Vi blir omkörda.

Vi har kommit till NG32, ett vildmarksområde i Okavangodeltat. Här börjar vår kanotfärd.

08.32 Nu går det undan. OK 2424 står det på vår båts nummerplåt. Det är en flatbottnad nästintill rektangulär farkost med en motor på 115 hästkrafter. Ombord denna farkost är det sju vuxna och två barn. Förutom oss har vi bl.a. fransmän och holländare ombord.

08.42 Båten saktade ner och det blev märkbart tyst ombord då vi sakta passerad en halvt sjunken båt av samma typ som den vi färdas med. Undrar hur länge den legat här och vad som hänt?

09.03 Båten har slutligen nått sitt mål och lagt till vid förtöjningsplatsen vid NG 32, ett vildmarksområde på ca 1000 kvadratkilometer här i deltat. Kaptenen har hoppat iland och bett oss passagerare att sitta kvar på tofterna tills han hittat rätt person som ska ta hand om oss här.

09.18 Vi och flertalet andra flockas kring en enorm termitstack. Vi väntar alla på att få påbörja våra mokoro-resor ut i deltat.

09.22 Vi har passat på att göra ett snabbt toalettbesök. Det är smart eftersom vi snart ska sitta i en kanot några timmar.

09.26 Föröver sitter Christer, akteröver står vår guide Steve och stakar. Vi åker i en mokoro. Det är en långsmal traditionell kanot som används här i Okavangodeltat. Ursprungligen ska det vara en urholkad trädstam men jag tror att vår ljusblå mokoro är av ett mer modernt material, glasfiber. Det görs fler och fler mokoros av sådant material för att spara på naturens eget material.

09.42 Vår mokoro glider sakta så sakta fram genom vassen. Ibland ser man en vit näckros. Vi hör fåglar och avlägsna konversationer. Det är inga tofter i båten utan vi sitter på varsin benlös plaststol. Nu möter vi ett konverserande sällskap om fyra mokoros.

10.01 Det har gjorts ett kort landhugg och stopp. Solen skiner på oss, vilken tur att vi har clips och solglasögon med oss. Nu är vi på gång igen.

10.32 Detta är i sanning fridfullt. Det är nästintill tyst. Det enda som hörs är fåglar som kvittrar eller lyfter från vassen. Vi hör även ett lätt plaskande från vattnet som bryts av skrovet och Steves stakande. Tyvärr hörs även insekter.

10.43 Vi har lämnat vassen och är för en stund ute på öppet vatten. Det fläktar skönt.

11.14 Det är land inte bara i sikte utan även under oss. Vi har gått i land och snart ska vi påbörja en vandring. Det känns faktiskt bra. Benen är stela och rumpan, tja träsmak är bara början. Under vår vandring ska vi spana efter vilda djur. Vi har landstigit på en stor ö här inne i deltat.

Vi glider iväg på vår resa i en mokoro.

Det är lugnt, stilla och fridfullt, en härlig naturupplevelse.

Vi får ett möte.

En bit öppet vatten för en stund.

Vi passerar mängder av vackra näckrosor.

11.35 Det vandras på ön vars namn jag inte känner till. Det blir varmare och varmare och solen steker ordentligt. Det är verkligen tur att vi tagit med oss rejäla vattenflaskor. Vi har sett ett myrsloksbo och spillning från impalor. Dessutom har vi sett spår och spillning av elefanter. Nu när vi står vid ett vattenhål kan vi även se en elefant på avstånd. Den står på andra sidan av en liten sjö. Vi hade aldrig lyckats se den utan Steves tränade öga.

11.54 Mellan det förra vattenhålet och det vi ser nu har vi sett spår av ett litet kattdjur. Vid detta vattendrag ser vi en stor flock (hjord?) antiloper, röda lechwe. Vi har också fått sällskap av de övriga vi reste med i morse. De har också kommit hit med sina guider. Vi verkar ha dragit vinstlotten gällande guide. Steve är otroligt duktig och fantastisk på att upptäcka djur. De övriga har med sig några ungdomar som guider.

12.57 De röda lechwe (röda letjevattenbockar) som vi tittade på fick plötsligt ett ryck och sprang iväg. Det var en fantastisk upplevelse att se och höra alla djur sprinta genom vattnet när de korsade vattenhålet. Vi hann även med att se stora gäng av zebror och gnuer innan vi började vandra tillbaka. På tillbakavägen blev det en chans till att se ännu en elefant. Nu är det faktiskt skönt att sitta ner i mokoron igen. Steve har lovat att ta oss till en skuggig plats för lunch.

13.17 En och annan fågel låter, några insekter surrar. Vi sitter på en ny liten ö, på en gammal trädstam och äter vår egen medhavda matsäck/lunch. Steve har gått iväg på en vandring för att prata med någon som slagit upp sitt tält några hundra meter bort. Han har hälsat att vi måste avresa härifrån senast 14.00.

13.49 Lunchrasten är över. Nu stakar Steve oss vidare över vattnet och genom vassen. Krokodilerna och flodhästarna som finns här lyser med sin frånvaro, troligen på grund av att det är mycket vatten här just nu.

Elefantbajs

Med hjälp av kamerornas zoomfunktioner kunde vi fotografera denna elefant.

Steve hittar spår av olika djur.

Antiloper av arten "red lechwe".

Denna buffel är inte så pigg längre.

Vad vore en afrikansk utflykt utan randiga hästar.

14.13 Steve har nu stakat oss vidare till ett område där det brukar finnas gott om flodhästar. Det är dock inga här nu. Allt som syns är näckrosor.

14.58 Nu känns det som att åka på en kanal. Vi färdas genom en öppen ränna i vasshavet. Imorgon är det helt andra vyer som gäller. Nu hörde vi ljudet av en flodhäst. Det lät nästan som en grymtande gris. Det är svårt att avgöra hur långt borta de är. De finns någonstans inne i vassen.

15.39 Så var vi tillbaka på fastlandet vid NG32:s båthamn. Det känns bra att få räta ut benen. Från andra sidan vattnet hör vi just nu koskällor. En av våra franska vänner har gått in till den närliggande byn. Vi övriga bara väntar. Man känner sig rätt stel efter en dag sittandes i en kanot.

16.06 OK 2270 står det på båten som ska ta samma sällskap tillbaka. Efter lite strul startade nu äntligen båtmotorn.

16.09 OK 2270 är inte OK just nu. Vi har kört in mot land. Något är fel med båten. Nu verkar de fylla på med bensin. Det skämtas friskt ombord om eventuell övernattning här.

16.13 Nu är vi tillbaka ute på det blöta och Christer och jag har just fått blött på flaska. Skepparen gav oss varsin flaska sydafrikansk öl, Castle. Vi fick ölflaskorna i smyg eftersom det bara var vi två som skulle få. Det ingick i priset när vi bokade utflykten på vårt boende.

Peter vid en termitstack i Okavangodeltat.

Christer står vid dagens färdmedel.

Vi färdas genom en tunnel av vass.

Vi är tillbaka på den plats där färden började.

17.24 Utan vidare problem kördes vi hem till vår brygga. Vi gick till baren för att få visning till det nya boendet, Vid baren satt en dam som hälsade glatt på oss. Det är trevligt med andra gäster som bryr sig, tänkte vi. Christer lade fram vårt ärende till mannen bakom disken. Då började damen fråga efter mitt namn och vilket rum vi hade haft. Varför ville hon veta det? Jo, hon verkar vara chef här, i alla fall ha något ansvar för det hela. Det visade sig att den som visat intresse för hus (chalet) 5 tydligen på något vis ångrat sig. Det blev till att hämta ryggsäckarna från kontoret och hem till hus fem igen. Här har vi tittat på dagens bilder från deltat och druckit upp ölen vi fick på båten.

18.11 Nu ska vi gå ner och ordna med en taxi till i morgon bitti. Dessutom ska vi en gång för alla ta reda på om vi är skyldiga något för rummet eller inte.

18.28 Nu är allt klart. Jag vet dock inte om jag är så speciellt mycket klokare. De ska ringa efter en taxi, så mycket fattar jag. Det luriga gäller betalningen. Jag hade tidigare i år godkänt att de kunde dra 780 pula från mitt konto som betalning för tre nätter. Dock drog de bara 470 pula. De drar inte hela summan ifall det blir en avbokning. Det som återstod att betala var 3 nätter a’ 200 pula plus 60 pula för sängkläder, en totalsumma på 660 pula. Alltså har jag precis betalat de kvarvarande 190 pula. Visst, jag skulle såklart ha kollat vad som dragits fast de skulle väl ha haft ordning från början.

19.45 Allt är klart med taxin till i morgon. Den dyker upp vid 07.30. Nu har vi beställt middag för ikväll.

21.19 Den sista middagen här på Okavango River Lodge är avklarad. Efter måltiden såg vi Usain Bolt avstannande vinna sin semifinal, men det mäktigaste av allt var att höra alla nattens ljud. En konsert med fåglar, insekter, grodor, paddor och... ja vad vet jag? Vi stod nere vid vattenbrynet och lyssnade till denna vägg av ljud. Det lät som miljoner grodor där ute.

23.05 Det har avgjorts vem som är snabbast på 100 meter. Svaret är Usain Bolt. Han avvaktade först och avgjorde sedan med en mäktig avslutning. Vi ska också avsluta denna fantastiska dag.

Jag vill också ha mat!

Måndag 6 augusti

06.33 Så har då den sista veckan av denna resa börjat. Christer har precis avslutat sin första frukostbanan.

07.07 Det sitts och funderas under det att vi packar. Hur är det egentligen med de svenska fåglarna som flyttar till Afrika, har de andra namn där eller ska jag säga här? Diverse tankar dyker upp i skallen när man är ledig och hela tiden möts av nya intryck.

07.25 Det är dags för en sista notering här på Okavango River Lodge. Jag står och skriver detta med en uppochnervänd mokoro som bord. Den är en del av restaurangens inredning. Vi väntar just nu på chauffören på Alex och hans taxi.

07.32 Alex dök upp, ryggsäckarna lastades in, vi gick och satte oss och Alex gick in mot boendet. Det är det läge som gäller nu. Nu kommer han tillbaka med information. OK, nu vet vi. Vi väntar på en tredje passagerare som ska med. Den filuren hade tyvärr inte vaknat än.

08.04 Knappt hade jag skrivit klart så kom en dansk tjej och satte sig i baksätet. Hon hade med sig en gul Kånken-ryggsäck. Jag kommenterade att hon hade en fin ryggsäck. Hon tog det nog som en pik för hon svarade kort att hon hade den stora ryggsäcken i bakluckan. Jag förklarade att hennes Kånken faktiskt tillverkats i mina hemtrakter. Nu är vi, hon och en hel del andra ombord på bussen från Golden Bridge Express. Det är många passagerare så Christer och jag sitter utspridda i varsin del av bussen.

08.34 Nu är det fullsatt och fullstått i bussen. Precis som vi startade klev en man i en gulgrön jacka, som det stod Traffic Inspector på, på. Han sa något, skrattade och klev av. Kanske var vi för många ombord för att han skulle motivera sig att kolla oss.

Typiskt landskap i norra Botswana.

09.51 Vi reser mod sydväst. Landskapet blir torrare och torrare. Sanden breder ut sig men ännu finns det träd och hus. Kalahariöknen har faktiskt en hel del träd och buskar. Den ser inte ut som en klassisk öken helt utan växtlighet.

11.11 En mörkgrön skylt hälsar oss välkomna till Ghanzi-distriktet. Alla passagerare har varit ute och doppat skosulorna i gegga. Det är ännu en bakteriell bekämpning mot mul- och klövsjuka. En skylt uppmanar oss dessutom att hålla Ghanzi rent, man ska inte skräpa ner.

11.36 Jag läser i deckaren "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. Av vår resa återstår mer än tre sekunder. Det är ungefär 90 kilometer till Ghanzi som kommer att bli dagens slutdestination.

12.21 Landskapet är fortsatt torrt. Det är ingen sand i sikte men väl ljusbrunt gräs. Ghanzi kommer allt närmare.

13.02 Antalet passagerare minskade just lite. Det kändes bra att få komma fram till Ghanzi, en liten stad mitt i Kalahariöknen. Härifrån går också vägen västerut in i Namibia. På busstationen satt en tiggarpojke och utstötte klickljud. Det var inget fel på honom, de lokala språken här har sådana underliga ljud. Nu har vi gått till vårt hotell. Det var inte svårt att hitta, staden är riktigt liten. Det är dock ingen incheckning förrän 14.00. Våra ryggsäckar vilar just nu i receptionen. Vi sitter i hotellets fina restaurang och väntar på Hawaii och Mexico.

Det är här vi ska bo en natt, bekvämt, fräscht och trevligt.

Vårt runda hus.

Ännu en pool som på grund av årstiden blir oanvänd av oss.

Kalahari Arms Hotel, Ghanzi.

14.34 Det var mättande med pizza, både Hawaii- och Mexico-varianten. Efter lunchen checkade vi in och nu bor vi i hus 22 ute på en gräsyta bakom hotellbyggnaden. Här har vi varsitt sovrum. Just nu står två koppar kaffe och svalnar. Christer har också ringt till Sverige och gratulerat sin syster på hennes födelsedag. Vi bor på Kalahari Arms Hotel (http://www.kalahariarmshotel.com).

14.57 Mitt under det att vi tittade lite på TV från OS så försvann TV-bilden. Det är strömavbrott. Vårt duschutrymme är utrustat med behållare med schampo och duschtvål samt rinnande varmt och kallt vatten. Perfekt!

15.25 Vi lämnade vårt hus, passerade guldfiskdammen här på hotellet och gick ut på Ghanzis gator. Nu ska vi ta en titt på den lilla staden.

16.42 Så var vi tillbaka i rummet, i huset. Det har hunnits med en del. Vi har bland annat varit in på posten. Där fick Christer först porto för 3,20 pula. Detta ändrades då kassörskan fick veta var vykorten skulle. För enkelhetens skull avrundades portokostnaden till 10 pula. Det har även hunnits med en stadsvandring, inte så mycket att se, ett inhandlande av diverse varor på butiken SPAR och slutligen ett besök på flaskbutiken som är granne med hotellet. Där köpte vi öl till ikväll. Postkontoret hade även internet men tyvärr hade de ingen uppkoppling idag.

Ghanzi

Vi bor i en välordnad men lite tråkig stad i öknen.

Kondominformation i Ghanzi.

19.20 Inte mycket har hänt här sedan sist. Det har slötittats på TV, jag har tagit en liten tupplur och nu tittar vi på semifinalen i OS-fotbollen mellan Japan och Frankrike. Det är damer som spelar. Japanskorna har ena fotbollsskon i finalen genom en 2-0-ledning. De har sparkat boll i 67 minuter.

19.56 Vi lämnade stugan för att ta ut pengar. Receptionen passerades, vi gick ut och sen var det stopp. Grinden var fördragen. Vi gick tillbaka till receptionen och bad om att få bli utsläppta. Mannen i receptionen såg fundersam, besvärad ut. Han rekommenderade huvudgrinden på hotellets baksida. Vi följde hans råd och tog snart ut mer pula. Det var riktigt kyligt ute, vi var de enda i shorts och de enda utan jacka på stan. Nu är vi i restaurangen. De små borden här i restaurangen var fullsatta så vi blev placerade vid ett av de större. Ett sydafrikanskt par har anslutit till vårt bord och frågat om det var OK. Vi hade inga problem med det och på mannens inrådan har vi valt en rumpstek var. Han påstod att köttet är som allra bäst här i Ghanzi. Det finns boskapsskötsel och köttindustri i området.

21.43 Jag har sällan ätit så mycket kött. Det gick helt enkelt inte att få i sig allt kött och tilltugg. Under måltiden hade vi intressanta samtal med paret vid vårt bord. Vi pratade om våra liv, resor och annat. De var mycket fascinerade över att vi tog oss runt i Afrika utan eget fordon. Kvinnan undrade om vi turades om att köra. Köra vad, undrade vi? När vi berättade att vi åkt med afrikanska bussar och minibussar fick vi en reaktion som om vi sagt att vi hade varit på månen eller ridit på lejon. Det sydafrikanska paret bor förresten i Kempton Park, stadsdelen vid flygplatsen i Johannesburg, ett område vi känner till väl. Nu är vi hemma och tittar på OS. Det är dags för finalen på herrarnas 400 meter häck.

22.44 Felix Sanchez från Dominikanska Republiken sprang hem häckguldet. Då häckarna tagits bort var det Kieran James från Grenada som var snabbast på 400 meter. I semifinal två i damfotboll mellan Kanada och USA står det 3-3 efter 90 minuter.

23.36 I slutsekunderna av tilläggstiden av den andra förlängningskvarten slog USA till. Ett perfekt inlägg nickades in bakom Kanadas målvakt. Det blir USA mot Japan i den kommande finalen.

Peter har just besegrat en rumpstek.

Tisdag 7 augusti

07.16 Två utsövda herrar har börjat göra sig redo för en av resans sista delresor.

08.15 Vi har varit till hotellrestaurangen för att få i oss näring inför dagen. Det har inte varit den godaste eller mest mättande frukosten på resan. Det har dock varit frukost och det är alltid något.

08.59 En kort och uppfriskande promenad har tagit oss den korta sträckan från hotellet ner till busstationen. Där stod en buss som det stod J.N.G EXPRESS och Gaborone på. Precis vad vi ville ha.

09.08 Vi fick kliva in i bussen och det var riktigt skönt. Ute blåste det direkt och det är ingen höjdare i en stad full med sand. Dessutom var det ganska kallt för oss sommarklädda.

En blåsig morgon på busstationen i Ghanzi.

Att vara mycket tidig till bussen har både fördelar (man får välja plats) och nackdelar (lång väntan).

09.36 Sakta men säkert fylls vår buss av passagerare. Under vår väntan har vi njutit av afrikansk pop på hög volym här inne i bussen.

09.59 Vi har börjat den ca 700 kilometer långa resan mot Botswanas huvudstad, Gaborone.

10.39 Vi har nått platsen där man ska svänga höger om man vill åka till Namibia. Jag bad bussvärden om att de skulle stanna. Detta eftersom att det fanns ett visst påträngande behov för mig, inte för att jag skulle till Namibia igen. Detta verkar även gälla en hel del andra passagerare. Så snart vi är klara med detta fortsätter resan.

11.04 Bussen och vi som åker med den är fortfarande kvar på exakt samma ställe. Det är tydligen något fel med bussen. Det har ringts efter en annan buss.

11.19 En annan buss kom och stannade en bit från vår buss. Vi klev ur den stillastående bussen och gjorde oss redo. Då lika plötsligt som den kom försvann den nyinkomna bussen. Några av medpassagerarna har gjort upp en eld vid vägkanten för att värma sig. Själva njuter vi av den värmande solen.

Vår buss kom inte längre än så här idag.

11.43 Efter ytterligaree väntan kom det ett fordon, ett litet sådant. Vi står inklämda i en minibuss. Du läste rätt, vi står upp. Det är värre än trångt. Är det så här vi ska ta oss ända till Gaborone?

13.46 Efter två timmars stående har vi fått kliva ur vid en Engen-mack. Dieseln kostar 8,85 pula, runt 8 kronor, men var vi är mer exakt vet vi inte. Längs vägen har vi sett flera flockar med strutsar. Ifjol såg vi kolibrier, världens minsta fåglar och nu strutsar som är de största. De senaste timmarna har varit en enda lång väntan på att passagerare ska kliva av så att eventuella sittplatser ska uppstå.

14.04 Vi resenärer fick besöka en toalett och vår bussvärd ville bli fotograferad av mig. Vi skulle visa bilden och hälsa alla i Sverige vilken trevlig kille vi träffat sa han. Bussen startade igen och jag får äntligen sitta ner. Rätt snart vände vi åter till macken. Bussvärden hoppade ut och klev lika snabbt ombord. Nu åker vi vidare igen.

14.12 Några passagerare har klivit ur. Det är byte av fordon för dem. Tur för dom och även tur för oss. Vi är i Kang.

15.35 Färden genom Kalahariöknen går vidare. Bussvärden skrattar och det är hundar utanför bussen. Vi har gjort ett nytt stopp.

Vår bussvärd ville vara med på ett foto.

En Botswana-cowboy red förbi.

16.06 "Bula di fenstere Go Fokotsa kanomo Ya Maogare Wa Tbc", öppna fönstren för att förhindra TBC, står det på ett klistermärke i bussen. Ja, inte det på svenska, det är översatt från engelskan av mig. Det är ett kort stopp här i Jwaneng, huvudort i ett diamantdistrikt. Kvar av dagens resa är nu endast 157 kilometer. En av våra medpassagerare, en japan, har sprintat in på busstationen för att köpa lite mat.

16.14 En olycka har inträffat. Christer tappade sin flaska med ananas-juice och i försöket att rädda innehållet så hällde han juice över hela sin skjorta. Det blir nog klädtvätt ikväll och längtan att komma fram blev större.

17.48 Dagens sista solstrålar sträcker sig ut över ett vackert, platt landskap. Ett litet bergsmassiv höjer sig över det platta här i södra Botswana.

19.33 Bussen rullade in mot busstationen. Vi hoppade ur mitt bland busskaoset och har i mörkret försökt navigera oss mot det vi tror är rätt riktning. På en trottoar stod ett biljardbord. I närheten av det äntrade vi en väntande taxi och åkte med den till vårt hotell Brackendene Lodge (http://www.brackendenelodge.com/home.html) här i Gaborone. Här har vi checkat in i rum 9. Innan vi gick upp beställde vi middag i köket. De lovade att ringa till rummet när allt var klart. Det ringdes nyss mest för att bekräfta ordern, att de förstått oss rätt.

20.37 Middagen blev klar vid den bestämda tiden och är nu avslutad. Nu ska vi bevaka OS på vår TV. Det känns riktigt skönt att vara här. Imorgon har vi en ny huvudstad att titta på och resan idag var den sista riktiga strapatsen på årets resa. Gaborone kallas förresten "Gabs" här i Botswana.

Vårt rum på Brackendene Lodge.

En sen och enkel middag i köket på Brackendene Lodge, Gaborone.