08.44 Vi har sovit gott här på Small World Lodge. Om en halvtimme har vi tänkt oss att äta frukost. Innan dess ska Christer få sig en dusch och både han och jag ska bli respektabelt klädda. Vi ska ju ut och se Harare, Zimbabwes huvudstad.

09.05 Slutligen blev duschen mittemot vårt rum ledig för Christer. Före honom var det en hygientekniker och andra gäster där. När han gick ut ur rummet tittade en liten katt in till oss, mig.

09.45 Den lilla katten undersökte vårt rum med stor nyfikenhet. Riktigt lyrisk blev den då jag lyfte upp den i min säng. Den spann och tryckte framtassarna mot filten i sängen. Nu har vi varit i receptionen och beställt vår frukost. Beställningen skulle egentligen ha gjorts redan igår kväll eller senast mellan 07.00 och 08.00. Frukost serveras dock fram till 10.00 så vi kommer att få äta trots allt.

En katt besökte vårt rum och läste lite om Harare.

Peter tittar på OS-landhockey i väntan på frukosten.

Innergården på It´s a Small World Lodge.

11.05 Efter lite väntan fick vi vår frukost. Baconen är så mycket godare här i Afrika. Någon annan som gillade bacon var den fullstora katten som gjorde oss sällskap vid måltiden. På TV:n visas diverse grenar från OS i London. Nu ska vi beställa en taxi för att ta oss till centrum. Vi bor några kilometer norr om Harares centrum.

11.28 Mannen i receptionen har ringt efter en taxi. Vi sitter nu ner och väntar på den. Nu vill vi komma iväg. Dagen rinner så sakteliga bort. Zimbabwe har efter år av skenande inflation övergivit sin egen valuta och övergått till amerikanska dollar.

11.56 Jodå det kom en taxi. Vi hörde en bil tuta, porten öppnades och det bar iväg mot centrum. Vi bad om skjuts till bussbolaget Pathfinders kontor. På vägen dit undrade chauffören om vi skulle resa till något som lät som Blayo. Vi undrade vad han sa och samma ord upprepades. Det är smeknamnet, kortversionen av Bulawayo dit vi ska imorgon. Nu är vi på Pathfinders kontor, sitter i några fåtöljer och väntar på vår tur.

12.19 Det gick bara bra att få biljetter. Dessutom kostade de minde än beräknat. Nu är vi på torget Africa Unity Square. Solen skiner och folk vandrar runt. En bit bort har vi den anglikanska katedralen och landets parlament. Vi rastar dock inte som brukligt på en bänk utan på en mur den här gången. En man gick just förbi klädd i en gul t-shirt med ordet Sverige på ryggen.

13.07 Vi har hittat en stor galleria, Eastgate Centre, och i den ett internetcafé. Där har vi nu surfat runt lite och uppdaterat oss. Den här gallerian är unik eftersom den är byggd så att den ska ventilera sig själv. Arkitekturen är minst sagt speciell här. Nu fortsätter vi och dagen.

Africa Unity Square.

En man i Sverigetröja sprintade genom parken.

Eastgate Centre, Harare.

En vanlig dag på stan i Harare.

14.03 Det har lunchats på Steers. Servitrisen Precious var hes. Det var minst sagt svårt att höra vad hon sa. Vi har ätit hamburgare med strips och dryck för $10,70. I växel fick jag ett 20 centmynt och ett tillgodokvitto på 10 cent. Vid toabesöket efter maten hade jag problem. Ingen av de nycklar jag lånat i kassan passade till herrtoalettens dörr. Allt löste sig då damtoaletten blev ledig. Varför låsa dörrarna överhuvudtaget?

14.53 Vi ansåg att vi sett klart de centrala delarna av ännu en huvudstad. I närheten av Africa Unity Square klev vi in i en taxi och kördes av chauffören Muhambi till Avondale Shopping Centre i närheten av vårt boende. Här har vi köpt vykort i en pappershandel av en dam med en härlig engelska. Vidare har köpcentret erbjudit oss frimärken från posten och just nu och snart kaffe och muffins på Café Nush. På posten hade alla i åldern 60+ förtur i kön.

16.10 Malltiden avslutades på livsmedelsbutiken TM Supermarkets. Efter inhandlandet strosade vi den korta biten hem. Nu sitter vi på uteplatsen utanför vårt rum. Det är lugnt och fridfullt här. Det mesta som gäller morgondagen är klart och ordnat. Det står dock och faller med att det kommer en taxi och hämtar oss imorgon bitti.

First Street, Harare.

Zimbabwes parlament.

Höga hus vid Africa Unity Square.

En söt lokalbuss väntade vid Avondale Shopping Centre.

Christer fikar på Café Nush.

Avondale Shopping Centre.

Det är eftermiddag och Christer är på väg tillbaka till vårt tillfälliga hem.

It´s a Small World Lodge, sett från utsidan.

16.30 Vi har vilat klart och den senaste stunden varit mer aktiva. Vi har besökt boendets utkikstorn och beundrat utsikten mot stadens centrum. På vägen ner såg vi att katten som jag bjöd på bacon satt och väntade på oss. Den undrade nog varför vi klättrat upp dit.

18.10 Nu har vi skrivit våra inköpta vykort och vi har beställt middag till ikväll. Det blir klockan halv åtta.

19.32 Christer har fått ett åskvarnings-SMS gällande södra Norrlands kusttrakter. Här är det regn- och åskfritt precis som tidigare i södra Afrika.

20.11 Två tuffa dueller är över. Vi har med slöa knivar besegrat varsin t-bonesteak och en egyptier, Alaaeldin Abouelkassem har vunnit över en sydkorean, Choi Byung-Chul i fäktning. För oss gällde det kvällens middag, för fäktarna var det en OS-semifinal i florett.

Christer tar det lugnt efter en heldag i Harare.

Katten undrar varför vi klättrat upp i ett torn.

Peter har hittat en stilig bil på vår tomt.

20.56 Simmaren Michael Phelps har tagit sin sjuttonde olympiska medalj, tangerat rekord. Det blev dock inte guld utan silver,

22.11 Herr Phelps är den främste medaljören i den olympiska historien. Herr Nordin har inlett sin resa mot öst. Han ska till Tokyo i Japan. I badmintonarenan är det liv i luckan. Ett kinesiskt damdubbelpar anklagas för att ha lagt sig för att få en fördelaktigare kvartsfinal. Eventuellt gäller det även deras sydkoreanska motståndare. Ett stort strömavbrott har drabbat 600 miljoner människor i Indien.

22.34 Nu har vi fått oss en kvällsöl var. Denna gång blev det Zambezi som är Zimbabwes egen öl om man ska tro texten på burken. De får behålla den ölen. Den var bryggd på bland annat majs och smakade väl sådär.

23.04 Vår dag i Harare har nått sitt slut. Staden är modern och trevlig, inte det minsta farlig heller. Tysken som varnade oss i Malawi måste ha gått på gamla uppgifter. Zimbabwe är sakta på väg tillbaka efter det ekonomiska kaos som varit det senaste decenniet. Vissa påstår att de flesta här väntar på att 88-årige diktatorn Robert Mugabe ska dö så att landet kan starta om på nytt. Kanske är det så?

Onsdag 1 augusti

06.16 Sådärja, nu återstår bara några frågetecken. Har vi packat allt? Går det bra att checka ut? Kommer vår taxi i tid? Tar den oss till Pathfinders kontor? Ja vi får se.

06.45 Det gick bra att checka ut. Vår taxi från Raalpek kom i tid. Chauffören Godfrey som berättade att han ofta blev uppringd och tillfrågad om att ställa upp tidigt på morgonen hittade lätt till kontoret. Alldeles innan framkomst mötte vi några joggande och gående polisaspiranter. Hur är det med det sista frågetecknet då? Jag vet inte nu om allt har packats ner. Det lär visa sig.

07.13 Passagerarna ombads att checka in. Vi tog våra biljetter som var utskrivna av Chiedza Kurwakunire och såg till att bli incheckade. Vid bussens bagageutrymme stod en man i en tröja som det stod Husqvarna på. Christer sitter på säte 42, jag sitter på säte 40 och på säte 37 sitter en man med en tröja som det står VOLVO på.

Väntan på Pathfinders kontor. Robert Mugabe tittar på oss från tavlan på väggen.

Bussen har startat och vi tar en sista titt på Harare.

07.46 Bussfärden i en lyxig buss har just börjat och mycket har hänt. En av bussvärdarna har informerat om lite av varje, bland annat att någon hub inte finns inkopplad, Det följdes av ett fnissande från honom. Dessutom fick vi veta restiden, 6 timmar, och en bön om säkerhet har betts. På utsidan av bussen har en stor stadion, National Sports Stadium, passerats. Nu spelas countrymusik ombord.

08.53 Bryden School stod det på en låg vit mur som vi precis passerade. Landskapet är delvis uppodlat och platt. Bussvärdsparet har delat ut frukt och dryck till passagerarna. Eventuellt är Roberth på väg han med.

09.26 "Can’t stop this thing we started" sjunger Bryan Adams. Bussen stannade dock på macken Power Fuels i Kadoma.

09.42 Jag fick just ett SMS från Roberth, ”sitter på Arlanda med en inköpt kaffe, Mumindalen väntar”.

10.21 Bussen har stannat till igen. Denna gång är vi vid Golden Mile Hotel i Kwekwe. Vi har fått augustinumret av Pathfinders egna tidskrift. I den har vi sett damen vi köpte biljetterna av, Chiedza Kurwakunire. Hon är utgivare och marketing manager för Pathfinder. I tidningen kan man läsa att hon för bolagets räkning tagit emot, The Zimbabwe Institute of Managment 1st Runner up Customer Service Award för 2011.

En buss på väg till Harare blir stoppad av polisen.

En resa med Pathfinder betyder bekvämlighet och fina bussar.

Landsbygden i centrala Zimbabwe upplever en torr årstid.

11.15 Färden genom Zimbabwe rullar på. Just nu rullar vi dock inte alls. Vi är vid en bensinstation i Gweru för att släppa av gamla passagerare och släppa ombord nya, bland annat en hel skolklass i blå skoluniformer. Ännu återstår drygt två timmar av resan. I busstidningen har vi sett en kort presentation av en av bussvärdarna på bussen. Han heter Shepherd Mkhuleko Ndebele, Född den 15 september 1986. Hans hobbies är resor, simning och matlagning.

12.06 Ett vidsträckt, platt landskap breder ut sig runt bussen. Enstaka hyddor och betande boskap kan ses.

12.37 Det är stopp i trafiken, köbildning, en avspärrning längre fram. Det kan bero på en trafikolycka.

12.39 Det är lugnt, ingen olycka. Det var ”bara” vägarbete.

13.42 Vi är snart framme vid Pathfinders kontor i Bulawayo, Zimbabwes näst största stad. Gud har tackats för en felfri resa. Jag tackar för en avkopplande resa i en skön buss.

13.53 Vi passerade en stor modern cricketarena, Queens Sport Club, och var sedan inne i centrum. Det blev trångt på trottoaren när folk skulle få sitt bagage och andra ville ombord. Till slut fick vi dock fatt på våra ryggsäckar.

Berkeley Place.

Robert Mugabe Way, Bulawayo.

14.18 Det är mjuka sängar här i rum 18 på Berkeley Place i Bulawayo. Det är här vi tänker bo en natt. Nu ska vi väl bara samla ihop oss.

15.24 Nu har vi bekantat oss med de centrala delarna av staden. Det har tagits kort, skickats vykort och gjorts en kort promenad till restaurangen Nando’s. Detta är en kedja vi besökt förr, dels i Sydafrika men även i Nordirland. Nando´s är en sydafrikansk kedja som specialiserar sig på kryddstark kyckling men de har även andra rätter. Kommer det ingen serveringspersonal snart så stannar det vid ett besök, en titt. Nog ska man väl kunna få en meny i alla fall?

15.39 Om man tänker efter så minns man. Om man minns gör man rätt. När vi var i Belfast nyårsafton 2010 så beställde vi i kassan. Detta har vi gjort nu också. Det som lurade oss var att säkerhetsvakten vid dörren bad oss sätta oss ner.

16.03 God mat förtjänar något mer. Jag gick för att beställa kaffe åt oss båda efter måltiden. Bredvid mig vid kassan stod en blond kvinna och pratade svenska med ett barn. Den lille var läsksugen. Jag pratade lite med henne och även med hennes mörkhyade man. All konversation var på svenska.

16.41 Det sades hejdå till svenskarna som var från Skåne. De var och hälsade på hans släkt i trakten. Tja, det är ju hennes släkt med. Vi kryssade runt lite mer i staden innan vi gick hem. I lobbyn köpte vi en Coca Cola var men betalade bara för en. Hon som sålde saknade växel. Man må betala med dollar här men växelmynten är både amerikanska cent och sydafrikanska rand. Damen i receptionen har tipsat oss om att minibussarna till Botswana går från Bellevue Shopping Center i utkanten av staden. Det är bra att veta imorgon. Vi passade även på att tala om vad vi ville ha till frukost imorgon bitti.

Christer letar en lunchrestaurang.

Lunch på Nando´s.

Bulawayos postkontor med sitt klocktorn.

18.26 det har varit lugnt sedan hemkomsten till Berkeley. Vi har mest lyssnat på radion. Det verkar som om flera dubbelpar i OS-badmintonen blev diskade. Jag har även ringt till en vän till min gamle svensklärare och SO-lärarkollega, Stellan Bäcklund. Vännen heter Charles Mpofu. Samtalet hördes illa och avbröts. Dessutom laddade min telefon ur. Jag ska ladda den och försöka på nytt.

19.26 Vi gick ut från hotellet, svängde vänster och gick bort till gathörnet. Här blev det en ny vänstersväng och direkt vänster igen in på snabbmatsrestaurangen Chicken Inn. Här har vi köpt ostburgare och läsk. Christer köpte även en mellanstrips, en stor mellan. I växel fick jag en tvådollar-sedel. Ifjol var första gången som jag hördes talas om och såg en sådan sedel. Det var på fiket Baula’s Café i Liberia, Costa Rica. Nu är jag själv stolt ägare till en sådan sedel. Tjejerna i kassan hade problem med växeln. Det verkar vara ett återkommande problem här i landet.

20.11 Då vi kom tillbaka från middagen gjorde Christer oss skuldfria, Coca Colan betalades för. Min mobil ringde nyss. Det var Charles Mpofu som ringde. Han bad mig att ringa upp. Det gjordes också. Jag har pratat med honom och framfört en hälsning från Stellan och lovat att hälsa tillbaka.

20.40 Charles har ringt mig igen. Han vill komma runt till hotellet på ett besök. Jag sa att det gick bra så nu är Charles på väg hit. Även Roberth är på väg på sin resa i österled. Han ska dit ingen av oss varit förr, Japan.

22.43 Jag har precis kommit tillbaka efter att ha träffat Charles. Vi har pratat om gemensamma vänner och om hur det är i våra hemländer. Nu ska jag göra mig klar för ännu en natt i Afrika.

Konstverket "Tired man" ser ut som man känner sig tidiga morgnar.

Peter hade ett långt intressant samtal med Charles Mpofu.

Torsdag 2 augusti

07.03 Klockan 02.30 inatt inkom ett SMS till Christer, det var från Roberth. Hans plan hade landat och nu satt han på ett tåg mot Tokyo. Vi har inte rört oss alls under natten. Visst vi har snurrat lite i sängarna. Senare under förmiddagen ska vi rulla vidare.

07.29 Nyss knackade det på dörren. Damen i receptionen meddelade att Charles var här och frågade efter mig. Jag har nu varit och pratat lite mer med honom. Nu ska Christer och jag göra oss redo för att resa vidare till nästa land och stad. Då det gäller Roberth så är han nu längre österut än någon av oss tre varit tidigare.

08.50 Det var en god frukost. Korvarna var verkligen delikata. Hur ska det gå när jag kommer hem? Kan jag verkligen äta svensk korv efter de köttiga som ätits på resan? En av kvinnorna som jobbar här pratade med oss under frukosten och undrade hur vi klarade vinterkylan här med så tunna kläder. Vi förklarade att vädret här är som sommaren brukar vara hemma.

09.03 Så var det mesta packat. Nu ska vi gå en sista vända på stan här i Bulawayo. Det är faktiskt några ärenden som återstår.

Frukost på Berkeley Place.

En morgonpromenad genom Bulawayo hanns med innan avfärd.

Peter säger hejdå till rum 18.

09.23 Det har vandrats lite i närområdet och nu vet vi var taxibilarna står parkerade. Vi har dock inte hittat någon glugg att växla pengar i. Det var tänkt att vi skulle växla till oss lite pula, valutan i Botswana. Det gör dock inget. Det lär ges fler tillfällen.

10.18 En taxi tog oss ut till Bellevue Shopping Center i stadens utkant. Chauffören pratade om sin teori om Victoriafallen. Det var något om en okänd underjordisk flod. Han berättade också att polisen sätter upp många vägspärrar och tar betalt. Jag föreslog att vi tre skulle upprätta vår egen vägspärr. Nu är vi i en minibuss med Botswana-gränsen som destination. Bussvärden ropar ut US$3, 40 pula. Det ska bara plockas upp fler passagerare innan avfärden börjar. Vi blev först erbjuden transport i ett eget fordon men det var på tok för dyrt så nu sitter vi här. Föraren insisterade att vi som turister skulle sitta längst fram bredvid honom på de bästa platserna.

10.48 Det har körts runt ett varv längs vägen vi kom efter och återvänts till ”hållplatsen”. Där har det väntats mer, körts ett varv till och nu fortsätter vi att vänta.

11.18 Det blev ett antal varv till och lite väntan innan det bar av. Nu är vi vid en vägspärr med poliser.

Vår minibuss letar passagerare i Bulawayos utkanter.

11.49 Det har stannats vid en polisspärr till och även vid några vägbyggen. Nyss passerade vi en stillastående buss med punkterat, söndertrasat höger bakdäck. Troligen har däcket exploderat. Vissa av Zimbabwes bussar är rena säkerhetsrisker. Den ekonomiska krisen har gjort att de inte servats på länge. Nu har vi stannat för att släppa av folk.

12.46 Bussen stannade i Plumtree och vi klev ur, tog ryggsäckarna och bads gå till minibussen framför. Knappt hade vi kommit dit så bad vår chaufför oss att gå tillbaka till den första bussen. På skakig väg har vi nu fyllt i våra namn, kön, nationalitet och passnummer på ett papper.

13.04 Här går det undan. In till passpolisen och utstämplade ur Zimbabwe i ett huj. Ett stort tack till chauffören som visade var vi skulle gå och såg till att allt skedde i ett högt tempo.

BOTSWANA

13.22 Vi är vid gränsstationen Ramokgwebana. Det gick smidigt att stämplas in med. Vi passerade en portal och fick doppa sandalerna och även skorna i packningen i en lervälling. Vi antar att det är något bakteriedödande eller liknande. Det kan vara mot mul- och klövsjuka. Nu sitter vi i en botswansk minibuss och solen steker på oss genom fönstret. På radion pratas det på ett obegripligt språk, antagligen setswana. Jag har nått mitt 95:e land och för Christer är det, det 90:e. Med den takt vi har är vi snart uppe i 100. Detta är för övrigt det 90:e landet som jag skriver dagbok i.

14.26 Vi färdas på en fin väg mot sydväst. Parallellt med vägen går en smal, asfalterad väg. Jag tror att det är en gång- och cykelväg.

14.56 Fordonet stannade vid ännu en check-point. Alla fick kliva ur och kliva/sätta ner skorna i en låda med lera. Fordonet passerade sedan genom en stor vattenpöl. Det hela är för att hindra spridning av mul- och klövsjuka.

15.20 Minibussen stannade till slut på busstationen i Francistown, Botswanas näst största stad och huvudort i östra delen av landet. Vi gick mot hotellet Metcourt Lodge, ett av de möjliga boendena i staden. Detta är den enda ort på årets resa vi inte har något förbokad övernattningsställe i. Hotellet ligger granne med restaurangen Spur och banker.

15.31 Christer har varit in och pratat med en tjej i receptionen. Tyvärr vill Metcourt Lodge ha 770 pula närmare 700 kronor per rum och natt. Vi fortsätter mot något billigare ställe..

Peter har kommit fram till Francistowns busstation.

I vårt rum finns allt man behöver.

Grand Lodge, Francistown.

15.59 Vi stegade på längs vägen A1 som går genom centrum. Strax fick vi följe av en efterhängsen ung man. Han tjatade om vägen A1, vart den ledde, sa att vi var stiliga och förklarade sin kärlek till oss. Han blev totalt ignorerad av oss. Vi lämnade honom bakom oss och gick vidare till Grand Lodge. Här får vi bo för 350 pula, lite över 300 kronor. Någon nyckel lämnades inte ut innan vi betalat. Det förklarades för receptionsdamen att vi inte tagit ut pengar än. Kort går bra blev svaret. Jag tog fram mitt Visa-kort och ombads skriva mitt ID-nummer på kvittot. ID-nummer? Undrade jag. Ja ID-nummer! Går passnummer bra? Frågade jag. Ja! blev svaret. Nu bor vi i rum 10. Här har vi vattenkokare, kylskåp, kokplatta, diskbänk och mikrovågsugn. Dessutom finns här ett litet skrivbord, ett litet bord och stolar. Förutom detta möblemang finns dessutom två sängar. Det är bra eftersom vi ska sova här.

16.36 Efter två uppfriskande duschar i ett nytt fräscht badrum är vi redo för att återvända utomhus. Det ska kollas med transport härifrån imorgon och om måltid för idag.

17.19 Vi har haft en fotosejour och gjort ett besök på busstationen för att kolla eventuella busstider. Fotona gav en del men det blev intet av med bussarna. Ingen information fanns att tillgå. Vi går dit imorgon bitti och låter det som sker ske. Nu är vi på restaurangen Spur, Golden Hills, för middag. Jag föreslog att vi eventuellt kunde prova på att frukostera här i morgon. Christer kontrade med att vi utnyttjar vårt kök och gör vår egen kvalitetsfrukost. Det låter mycket bättre.

19.07 En delikat måltid med kött avnjöts. Efter det gick vi och handlade på Shoprite. Vi fick tag i nästan allt vi tänkt oss. Det blev dock till att gå hem öllösa. Kanske är det här som i Sydafrika då det gäller inköp av öl. Där säljs öl och starksprit i speciella butiker. Vi har dock fått tag i snabbkaffe och sockerkaka, alltid något.

Francistown

Christer väntar på kött. Platsen är Spur Golden Hills.

Nswazi Shopping Mall

20.05 Just som vi skulle lyssna på OS-sändningen så försvann BBC från Christers reseradio. Antagligen ändrade BBC kortvågsantennerna mot en annan del av världen, synd!

22.06 Vi har tagit det lugnt i vårt rum, druckit kaffe, ätit sockerkaka och tittat på en dramaserie från Nigeria. Kort sagt, vi har haft semester. Imorgon måste vi ta reda på en del. Hur tar man sig härifrån och till Maun? Vad kostar de utflykter som erbjuds på nästa boende? Hur gör man om man vill köpa en öl i detta land?

Fredag 3 augusti

07.56 På radion pratas det om att det har kunnat funnits liv på Mars. Det nämns att en rymdsond från USA kommer att landa på vår grannplanet nu på måndag. Det är till skillnad från igår kväll en störningsfri sändning på radion. Det sista vi hörde igår innan vi somnade var att Michael Phelps tagit sitt tredje raka OS-guld på 200 m medley. Ingen annan simmare har tagit tre raka guld i samma gren.

09.10 Det har varit en internationell frukost här på Grand Lodge. Två svenskar har bland annat konsumerat sex ryska korvar och sex portugisiska brödbitar. Nu ska vi packa ihop igen. Nu börjar resans slut att närma sig. Det är bara en vecka kvar nu.

10.08 Vi checkade ut och bad om att det skulle ringas efter en taxi. Mannen i receptionen kliade sig under näsan, skulle han nysa?, och sa att han inte hade något telefonnummer till någon taxi. Det skulle dock gå bra att ordna en på egen hand utanför boendet. Det gjorde det och under färden mot busstationen berättade vi några anekdoter om tidigare resor. Dessa fick chauffören att skratta glatt. Nu väntar vi på en buss som kan ta oss västerut till Maun.

Egenkomponerad frukost på Grand Lodge.

10.31 En buss från Golden Bridge Express backade in framför oss. Folk klev ur och så körde bussen iväg. Efter ett par meter stannade den igen och det gick bra att kliva ombord. Ryggsäckarna fick bagagelappar och med den andra halvan av lapparna med oss klev vi ombord. Här har 4-5 försäljare erbjudit sina produkter. En ung herre har bett om en liten slant. Vi har inga svarade vi. Hur är det med stora sedlar då, undrade han. Sådana har vi blev svaret, men de behövs till biljetten.

11.13 Godis, chips, läsk, vatten, kyckling och strips från Hungry Lion, telefonkort med mera erbjuds till försäljning. Tre personer har gått genom bussen och sagt att de skriker. Nja, de sa glass, ice cream och inte I scream. De hade glass i en kylbag och muggar att servera glassen i. Jag vill inte höra försäljare, jag vill höra motorljud. Jag vill inte se deras varor. Jag vill se bussen färdas mot Maun nu.

11.42 Försäljarna klev av och ettans växel lades i av chauffören. Vi är till slut på väg.

Ännu en lång väntan på att en afrikansk buss ska avresa.

Busstationen i Francistown.

12.42 Vårt transportmedel färdas med god fart norrut genom ett platt och trädfyllt landskap. Nu passerar vi en vägskylt. Jag hann tyvärr inte med att se vad som stod där.

13.54 Nata heter orten där vi nu står still. Jag har passat på att slå en drill. I den här trafiken är det bekant att man kan få se en elefant. Vi har på två timmar tagit oss 190 kilometer. Hastigheten är med andra ord god. Tyvärr finns det inte mycket att se längs resan, mest torra buskar. Det återstår 300 kilometer till innan vi är i Maun.

15.13 Bussen har stannat igen. Det är dags för vissa att kliva av och för andra att kliva ombord.

Vår Golden Bridge Express-buss har stannat i Nata.

16.31 Det är varmt, trångt och längtråkigt. Än lär det återstå 1,5 timme av den här resan.

16.53 Vi har varit och sträckt på oss vid en check-point. Några herrar ville veta vad som var i passagerarnas väskor och ryggsäckar. En skylt har hälsat oss välkomna till Okavango-området.

17.45 Hurra, vi är framme i Maun. Staden är huvudort för turismen vid Okavangodeltat här i norra Botswana. Vi blev så glada av att slippa sitta ner i ett fyrhjuligt motordrivet fordon. Rätt snart satte vi oss i en taxi. Nu ska vi lämna Maun för ett tag. Eventuellt är djurparken vi tänkt besöka här i Maun tillsälligt stängd. Christer såg en skylt om det när vi åkte in i staden.

18.16 Det var en trevlig och pratglad taxichaufför vi hittat. Han hävdade att Botswana hade tagit ett OS-guld idag. Vi får kolla om det stämmer och i så fall i vad. Strax innan vi kom fram frågade han Christer om jag var hans far. Han berättade också att Maun var känt för sitt varma klimat. Nu är vi i hus/chalet nummer 5 på Okavango River Lodge (http://www.okavango-river-lodge.com). Det cirkulerade olika priser vid incheckningen. Ett som jag har betalat i förskott, 720 pula och som ska vara en kostnad på 470 pula. Vår boendeort är byn Matlapaneng.

19.25 Nu när vi har samlat ihop oss så är det snart dags att gå ner för att få information om betalningen och ordna med en middag.

Här i hus 5 kommer vi att bo.

Peter skriver ner några dagboksanteckningar i vårt hus/rum.

19.41 St Louis står det på burken som står bredvid mig. Samma sak gäller för burken som står vid Christer. I burkarna finns våra första botswanska öl. Vi sitter vid ett bord med en fotogenlampa som belysning. Innan vi beställde mat så hälsade vi på en glad, svart hund. Jag blickar ut mot floden och två flodbåtar.

20.58 Glada barn lekte omkring oss fram till dess att maten kom. Då gick de och ersattes av ställets svarta tiggande hund. Efter den goda maten beställde jag en kaffe. Den var precis som jag vill ha kaffet, hett, svart, starkt och mycket. Vid betalningen, då det även beställdes kvällsdrycker, så fick vi tre kvitton; ett för maten och ölen, ett för kvällsdryckerna och ett för extra ost. Var osten kaffet? Har något misstag gjorts? På hemvägen såg vi en beige hund.

21.43 Nu lyssnar vi till OS-sändningen på radion. Det har inte sagts något om ett guld för Botswana. Vi har inte heller hört något om en svensk medalj heller. Vi har dock hört om en simmare som lagt av, haft dreads, spelat i bandet ”Weapons of mass destruction”, kraschat med motorcykel då han jagades av polisen, varit buddhist och försökt ta sitt liv. Han gjorde comeback som simmare i OS för fyra år sedan och hade tydligen gjort en ny comeback nu. Han heter Anthony Ervin.

22.38 Det har börjat bli dags att göra något vi inte gjort på ett par dagar. Det har åter blivit dags att fälla ner och sprida ut våra myggnät. Det verkar vara aktiviteter nere i baren. Vi hör musik och glada röster.

Middag i mörkret vid floden.

Bländad tiggande hund.