Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
Torsdag 18 juli
08.30 Det är åter igen morgon i Bolivia, La Paz och här på Hotel Monte Carlo (https://hotelmontecarlolapaz.com). Det är knappast sommar och sol där ute. Dock hörs en glad melodi spelas. Är det någon som vill sälja något? Kanske glass?
08.50 Tankarna kring glass väckte intresset för frukost. Fast det hade nog blivit det hur som helst. Frukosten ska vi äta på ett högre våningsplan här på hotellet.
09.30 Jaha, frukosten är äten och jag vill inte bli filmad. Enligt Christer är det snöfritt utomhus i alla fall. Under natten har snöblandat regn fallit och på högre höjd har det kommit ett tunnare snötäcke.
10.25 Först hördes ett knattrande ljud som från skott. Var det en statskupp på gång? Det här landet har ju haft några sådana genom åren. Sedan dök ett långt demonstrationståg upp på gatan utanför hotellet. De bar banderoller och skanderade. Nu smäller det mer. Det är snarare fyrverkerier än skottsalvor.
10.41 Tåget med demonstranter verkar inte ha något slut. Det är stora mängder människor på vandring idag. Utifrån banderollerna verkar det vara textilarbetare bland de som protesterar. Många av demonstranterna har kommit hit från El Alto, den stad som sitter ihop med La Paz men ligger på högre höjd. I El Alto finns flygplatsen och där bor många arbetare som kommit till La Paz från andra delar av Bolivia.
11.00 Nog med människor som demonstrerar. De flesta har passerat ner mot centralare delar av staden. Här i La Paz är det så att ju lägre ner i höjd man kommer desto högre status och levnadsstandard är det. Detta har med klimatet att göra. Det är tuffast uppe i El Alto på över 4000 meters höjd över havet men mer drägligt längre ner i centrum av La Paz. Vi är nu ute och ser oss om i de koloniala kvarteren nära hotellet. Nu har vi gått längs en av de äldsta gatorna i staden, Calle Apolinar Jaén. Namnet är från en av martyrerna i revolutionen 16 juli 1809. Innan hette gatan Qawra Cancha, Lamans marknad.
13.00 Vi är hemkomna till ett rum som ännu inte var städat. Rätt snart knackade det på dörren, nu ska de städa. Vi har istället gått upp till terrassen utanför frukostmatsalen. Här har vi en vacker vy över staden. Solen har tittat fram lite så det är rätt behagligt. Varmt är det dock inte, bara drygt tio grader idag.
18.17 Vi ligger här och som sagt mest viftar på tårna. Vad mer än det och kanske läsa lite i våra böcker finns det att göra en vinterkväll i La Paz?
Fredag 19 juli
Frukostmatsalen på Hotel Monte Carlo.
Demonstranter passerar utanför vårt hotell.
Snön ligger kvar på högre höjder.
Calle Ingavi, gatan bakom vårt hotell.
Det är branta backar i La Paz, jobbigt på hög höjd.
Calle Jaén i de äldsta koloniala delarna av La Paz.
Mysig atmosfär i gamla La Paz.
Iglesia La Merced.
Det duvfyllda torget Plaza Murillo.
Vakter utanför Palacio Legislativo De Bolivia.
Peter på Plaza Murillo.
Mellanmål hos Alexander Coffee.
Det underbara La Paz.
Utsikt från hotellets uteplats.
Christer med La Paz som bakgrund.
Peter väntar på lunchen hos Little Italy.
Souvenirfyllda gator i La Paz.
Calle Sagarnaga, La Paz.
Basílica de San Francisco.
Gustave Eiffel skapade inte bara torn i Paris. Han har också designat bussterminalen i La Paz.
08.18 Natten har sökt sig vidare i världen. Det är dags fär en ny heldag här i La Paz. Nu ska vi se hur mycket som går planenligt. Våra planer är att idag se mer av staden med hjälp av den intressanta kollektivtrafiken i form av linbanor som funnits här i staden sedan 2014.
09.40 Frukost är inte helt fel men vi önskar gärna mer i variation och bredd. Huvudsaken är att vi startar dagen med ett näringsintag. 10.22 Knallskott hörs utifrån igen, precis som under gårdagen. Mer demonstranter verkar vara på gång. 10.29 Det vi anat visade sig stämma. Även idag har demonstranter från El Alto tagit sig ner till La paz för att visa vad de tycker. Vi planerat att åka i andra riktningen, från La Paz upp till El Alto. 10.35 Moder natur och vädret sätter käppar i hjulen för våra planer idag. Vi hade hoppats på att få åka linbana och därifrån se vackra vyer över La Paz med omgivande bergstoppar. Nu är det tyvärr moln, dis och dimma. Vi funderade ett tag på om det kanske skulle vara bättre sikt senare under dagen men det känns tveksamt. 10.51 Avenida Merica är en gata som går starkt uppför, en utmaning på den här höjden. Vi är fotledes på väg mot den mest närbelägna linbanestationen. 11.14 Skit i naturen och vädret. Nu åker vi i alla fall med linbanan Mi Teleférico (http://www.miteleferico.bo) längs den röda linjen från Gran Estación Central upp mot stationen 16 de Julio i El Alto.
Även idag går demonstranter förbi vårt hotell.
Iglesia La Recoleta.
Vi har nått fram till huvudstationen Estación Central. Nu ska vi testa Mi Teleférico.
Färgglada hus i sluttningarna.
Peter åker med den röda linjen.
Utsikt över La Paz.
11.22 Efter att vi gjort ett kort stopp vid stationen Cementerio fortsätter vi nu mot linbanans topp i El Alto. Framför oss är det hus målade i glada färger. Utsikten över La Paz är helt fantastisk. Man borde inte missa detta transportmedel om man ska besöka den här staden. Linbanan är toppmodern och billig att använda.
11.30 Efter 2,4 kilometers resa i luften klev vi av vid 16 de Julio-stationen i El Alto. Det känns att vi är på högre höjd. Det är kyligare här uppe. Vi är nu 4150 meter över havet. Nu ska vi leta upp Línea Plateada (Silverlinjen) för vidare resa. 11.52 Även Silverlinjen tog slut. Vi har rest 2,6 kilometer söderut till stationen Mirador. Nu är vi ovan staden och tyvärr också lite av diset. Vi har ju fina vyer över centrala La Paz men missar helt utsikten mot bergen, t.ex. vulkanen Illimani. 12.09 Via Línea Amarilla, den gula linjen har vi nu inlett färden neråt igen. Vi ska inte åka hela längden på denna linje. Vi nöjer oss med att åka ner till Sopocachi, en station nära hjärtat av La Paz. Därifrån tänker vi promenera återstående sträcka tillbaka till hotellet. 12.40 Efter att ha klivit av på den gulmålade Sopocachi-stationen började vi med att promenera i fel riktning. Efter att ha korrigerat det misstaget kom vi rätt snart till torget Plaza España. Här ska jag gå in i en butik (Ketal) för att handla juice till oss och vin till mina föräldrar. Christer väntar utanför. 13.01 Vi är nu hos Alexander Coffee på Plaza Avaroa. Det är inte samma café som vi besökte igår, bara en annan filial i samma kedja. På vägen hit kunde mitt resande slutat abrupt. I en utförsbacke flyttade jag mitt vänstra ben till vänster för att undvika ett hål. Mitt vänstra ben höll på att fälla det högra benet på en springande polis. Jag tror inte att polisen hade uppskattat att ha blivit fälld. Utanför är torget (Plaza Avaroa) packat med demonstranter. De gillar att demonstrera i den här staden.
Vi är framme i El Alto.
Dags att resa med Línea Plateada (Silverlinjen).
Jesus tittar på utsikten.
Utsikt från El Alto mot La Paz.
Christer reser med den gula linjen.
Den gula stationen Sopocachi.
13.42 Alexander Coffee är en riktigt bra kaffekedja. De har bra service och ett bra utbud både vad gäller fika och lättare måltider. Efter att ha avslutat fikat gav vi oss av på en tre kilometer lång fotmarsch norrut genom staden mot vårt hem. Det är mycket folk i farten så det går inte undan. Närmast är vi på väg mot en lunchrestaurang.
14.04 Vi har nått fram till torget Plaza del Bicentenario. Vi hade planerat att äta lunch på Café Ciudad här i närheten men det var inte riktigt vad vi förväntat oss så vandringen fortsätter. 14.20 Trottoaren blir bredare och affärerna fler. Vi är framme vid Plaza del Obelisco som mycket riktigt har en obelisk. Vi ska försöka hitta en lämplig restaurang i kvarteren där vi lunchade igår. Först måste vi dock ta oss över på andra sidan av den vältrafikerade avenyn vi går längs. 14.38 I högtalarna hörs Australiens inofficiella nationalsång, "Walzing Matilda". Vi är tillbaka hos Little Italy. Det är skönt med tystnad, lugn och att få sitta ner efter en lång promenad. När klockan går och det är lite panik att hinna äta lunch blir det ofta att man återkommer till det man redan känner till. 17.00 Då lunchen var klar kom regnet med kraft. I väntan på att det skulle upphöra drack vi kaffe här på restaurangen. På hemvägen växlade vi till oss 10 000 chilenska pesos, runt 136 kronor, vardera. Vi har även köpt bröd att ha vid framkomsten i Chile imorgon kväll. Detta hittade vi i Mercado Lanza, en marknadsbyggnad i olika plan och avdelningar nära vårt hotell. Nu är det skönt att vara hemma igen. Vi har sett en man stämma en panflöjt. Han använde sandpapper. Den brittiskflaggade svenskägda tankern Stena Impero har konfiskerats av Iran, uppger det iranska revolutionsgardet. Det bekräftas av det svenska rederiet som säger att inga svenskar är ombord.
Plaza España, La Paz.
Kaffe och tillbehör hos Alexander Coffee.
Christer promenerar genom La Paz.
Plaza del Bicentenario.
Plaza del Estudiante, La Paz.
Sagrados Corazones, La Paz.
19.50 Visst har vi det bra och skönt här hemma i rummet på Hotel Monte Carlo. Det är ju dessutom vinter och en kylig kväll där utanför. Men allt vi vill ha kan vi inte får här i rummet tyvärr. Vi ska iväg för en sista boliviansk middag.
20.24 Några trappsteg ovanför den italienska restaurangen Little Italy på Calle Tarija ligger köttrestaurangen The Steakhouse. Där är vi, de andra gästerna, personalen och en kille som spelar panflöjt. Det är inte han vi såg tidigare idag. Nu ska vi se vilken kvalitet köttet håller här i La Paz. 20.58 Det vi läst i recensionerna stämmer. Det är bra kött här men stekoset letar sig ut i restaurangdelen. På en träbricka har vi fått delikat grillat kött. Som tillbehör har vi bönor och ris i en konsistens som närmast liknar risgrynsgröt. Till detta unnar vi oss öl, Prost. 21.40 Vi är hemma igen, mycket nöjda med vad vi serverades ikväll. Nästa middag blir i Chile. Fordonet med det glada pinglandet är inte en glassbil. Vi har upptäckt att det är en sopbil, en viss skillnad. 23.47 Efter att ha lyssnat till en minst sagt egendomlig teori kring Palmemordet på Youtube ska vi nu göra kväll. Vad var då så underligt? Jo, Olof Palme mördades tydligen aldrig. Han hade HIV och för att skydda hans rykte så gjordes allt till teater. Jan-Olof Strandberg ska ha varit den som "sköts". Allt finns i bokform och som föreläsning av Claes Hedberg på https://youtu.be/NmuiApBVklU.
Peter besöker The Steakhouse.
Så här såg kvällens middag ut.
Lördag 20 juli
08.04 Idag är det ett litet jubileum, det är femtio år sedan månlandningen. Idag är det också dags för oss att lämna Bolivia och resa vidare till Chile. Strax efter lunchtid går bussen som ska ta oss härifrån La Paz till Arica vid Stilla havet i norra Chile.
10.19 Nu ska det väl vara gjort. Nu är väl allt som ska packas ner på någorlunda rätt plats i packningen. Snart tar vi farväl av Hotel Monte Carlo, La Paz och även Bolivia. Visst är det fint här men jag vill faktiskt ner på havsnivå. Jag hoppas att jag inte blir lika andfådd där nere. 10.59 I bagaget ligger nu de ägodelar vi behöver. I fickan har jag lusgrus, alltså småslantar för eventuella avgifter, i huvudet finns det en del tankar om vad som ska ske idag. 11.36 Med ett visst pust och stön från mig är vi nu äntligen på busstationen. Uppförsbacken upp hit är inte att leka med. Det är en rejäl utmaning. Här inne på stationen blir det en enklare lunch på El Rincón de Placido. 12.18 Nu när vi fyllt både vårt inre och även de små ryggsäckarna med matsäck från en kiosk så ska vi snart checka in till den väntande bussen. På restaurangen fanns även en hungrig tiggare som gick runt och ville ha pengar till mat.
En suddig Christer äter lunch på El Rincón de Placido.
Väntan på bussterminalen i La Paz.
Incheckningsluckan/biljettluckan till vårt bussbolag.
13.11 Vi är i tid och vid den i biljettluckan angivna plattformen. Tyvärr så är bussen från bolaget Trans Salvador (http://www.trans-salvador.com) inte här än. Tiggaren är dock tillbaka. Han vill fortfarande ha pengar.
13.22 En äldre dam och några turister från Polen har tillsammans med oss väntat ett tag utan att ha sett någon buss. Den enda bussen som dök upp gick till Copacabana vid Titicacasjön. 13.27 Visst var bussen vid sin plattform. Dock inte den vi hänvisats till och stod vid. Vi och övriga ombordstigare hämtades. Nu lämnar vi busstationen med Gustave Eiffel som arkitekt. Tiggaren dök åter igen upp innan vi avreste. Nu ville han ha ost. 13.58 Hej och hå! Vi har hastigt och mindre lustigt behövt byta buss och rusa med packningen tvärs över gatan till en annan. Vi fick åka i en fin buss från La Paz upp till Trans Salvadors kontor i El Alto. Sedan blev det byte. Denna är inte lika bekväm men den går dit vi ska och det är ju bra. Den första bussen skulle vidare till Iquique längre söderut i Chile. 15.19 Resan fortskrider lugnt. Vi har via Patacamaya börjat färdas västerut mot gränsen till Chile. Det omgivande landskapet är torrt och sterilt. I horisonten syns berg. Molnen har börjat samlas.
Vackert landskap i västra Bolivia.
Eftermiddag nära gränsen mellan Bolivia och Chile.
16.07 Blixtar ljungar och åskan dundrar. Vi noterar att blixten slår ner här och där ute på vidderna. Det är faktiskt lite obehagligt att glida fram i bussen när det bjuds på det här vädret. Ibland är kanske vårt fordon den högsta punkten. Är det inte där blixten slår ner? Det är lite mer variation i vyerna. Berg syns vid horisonten.
17.21 Ännu en gång har ut- och inresepapper fyllts i med en minst sagt skakig handstil. Det är svårt att skriva fint på en buss som skakar. 17.46 Så här helt nära gränsen har vi växlat till oss mer chilenska pesos för våtra sista bolivianska sedlar och mynt. 18.00 Efter att ha lämnat ifrån oss diverse papper vid gränsposteringen Tambo Quemado har vi nu lämnat Bolivia och nått Chiles gränsstation. Vad händer nu?CHILE
18.45 Vid gränsstationen Chungará hände det en hel del. En knarkhund markerade vid en tants bagage, ingen fara med det hela visade det sig. Möjligen hade hon använt samma tyg för att bära koka-blad någon gång, vem vet? Tre polacker fick lämna ifrån sig medhavd frukt. Min bolivianska vinflaska väckte tullarnas intresse men jag fick behålla den. Trevliga tullare förresten, de lyssnade på Queen. Nu reser vi vidare i kvällsmörkret. Nu ska väl inget sinka oss eller jävlas? Bergspasset där vi passerar mellan länderna ligger på 4680 meters höjd över havet, ett nytt rekord för vår del.
19.09 Vi har av någon anledning stått på tomgång i mörkret de senaste tio minuterna. Jag undrar varför vi står här. 19.26 Sedan sist har inte mycket hänt. Väntar vi in tid, är vi före i tidtabellen? Inga besked ges till oss passagerare. 20.05 Nu har vi äntligen fått besked. Det har skett en trafikolycka längre fram längs vägen. Otur för de inblandade och även för oss. 20.26 Ett utryckningsfordon har passerat och kommit tillbaka. Vi får se vad som sker. Det börjar bli kallt i bussen. Ute är det iskallt och stjärnklart. 20.37 Två till blinkande fordon kom emot oss. Nu flyttar vi på oss bakåt för att ge plats för mötande fordon. Det är alltså bussen och inte mig och Christer som jag pratar om. 22.13 Det pratas här på bussen om en timme. År det väntetiden det pratas om? Det är kallt och mörkt ombord nu när vi inte står på tomgång längre. 23.04 Vi rör faktiskt på oss. År det verkligen sant?
Du kan se 58 foton från 18 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 52 foton från 19 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 12 foton från 20 juli i detta fotoalbum.